2007-06-07
Informationsblad
Ulvöarna
Norra Ulvöarna
Kramfors 18 I NO
N Ulvöarna
Titan, vanadin, järn
6997533/1646032
På Norra och Södra Ulvön finns täcken av mörk diabas liggande som en mäktig skiva ovanpå granit (och till
viss del sandsten). Diabastäcket har bildats ur en smälta (magma) som var mer än 1000o C het då den
trängde upp i jordskorpan. Diabaserna består av huvudmineralen plagioklas, olivin och pyroxen. Dessutom
förekommer varierande mängder av järntitanoxiderna titanomagnetit och ilmenit. I små mängder
förekommer mineralen apatit, magnetkis, kalifältspat, sericit och epidot.
De utgör s.k. lagrade intrusioner som uppvisar olika slag av skiktning eller bandning i form av omväxlande
ljusa och mörka skikt av centimeter- till metertjocklek. Lagringen har uppkommit genom att strömmar i den
ursprungliga smältan fört med sig olika mängder av olika mineral, som avsatts på smältans botten.
I vissa skikt har större mängder titanomagnetit och ilmenit avsatts och bildat ekonomiskt intressanta
mineraliseringar som undersökt vid flera tillfällen. Den mest kända förekomsten av titanjärnmineralisering
är Marviksgrunnan på den södra delen av Södra Ulvön, men även på norra delen av denna ö samt på Norra
Ulvön finns flera små förekomster.
Mineraliseringen på Ulvöarna består av magnetit med lameller av ilmenit och små mineralkorn av
järnspinell (s.k. ulvöspinell). Beräkningar som gjorts har visat att ca 20 miljoner ton råmalm skulle kunna
brytas, innehållande 25 % Fe, 8 % TiO2 och 0,35 % V2O5.
Informationsblad
På Norra Ulvön har titanomagnetit brutits vid Gruvmyran, Oxmyrgruvan, Ottiliagruvan, och Hörnetgruvan
samt att man gjort försök vid Flärkberget, Flärviken och Brännudden. Den titanjärnmalm, som bröts under
1930-talet på Norra Ulvön fraktades med häst till Malmudden på västra sidan av ön där malmen kunde
lastas på fartyg.
Informationsblad
Södra Ulvöarna
Kramfors 18 I NO
S. Ulvöarna
Titan, vanadin, järn
6992226/1643735
På Södra Ulvön bröts titanomagnetitmalm med vanadin väster om Högmyran i Grundmyrgruvan,
Drejergruvan, Myresjögruvan och Grundets skärpning redan under 1800-talet men också så sent som på
1950-talet. Under åren 1953-1959 drev Höganäsbolaget ett 163 m djupt schakt ned i diabasen på den norra
delen av Södra Ulvön och från schaktet gjordes en ort mot sydväst genom det mineraliserade partiet av
diabasen. Mineraliseringen uppträder som upp till 1 m mäktiga lager på 150-160 m djup under markytan.
Metallhalterna befanns vara något lägre än i Marviksgrunnan.
Informationsblad
MARVIKSGRUNNAN
Kramfors 18 I NO
Titan, vanadin, järn
Södra delen av Södra Ulvön
6988625/1642610
Rik förekomst av järn-titanmineral finns i en 2-3 m mäktig zon i diabastäcket, som här stupar flackt mot
öster. Redan år 1697 omtalas malmbrytning i liten skala vid Marviksgrunnan. Under 1700-talet bröts gruvan
vid Marviksgrunnan på järnmalm med cirka 30 % järnhalt. År 1828 upptäcktes enligt uppgift att
järnmalmen vid Marviksgrunnan var titanhaltig. Mellan 1830 och 1846 bröts den vanadin-titanhaltiga
järnmalmen vid Marviksgrunnan och på ytterligare sex olika platser på Ulvöarna. Under 1930-talet bröts
främst vid Marviksgrunnan omkring 2 000 ton titanjärnmalm. Mineraliseringen undersöktes av
Höganäsbolaget under slutet av 1940-talet med geofysiska mätningar och borrningar. 46
undersökningsborrhål borrades genom diabasen. I nästan alla borrhål konstaterades två eller tre malmlager,
vardera upp till två meter mäktiga. Den järnmineraliserade zonen med hög halt av mineralen titanomagnetit
och ilmentit innehöll 31 % Fe, 7 % TiO2 och 0,5 % V2O5. 5000 ton malm togs ut i början av 1950-talet.
Diabastäcket har bildats ur en smälta (magma) som var mer än 1000o het då den trängde upp i jordskorpan.
Diabaserna består av huvudmineralen plagioklas, olivin och pyroxen. Dessutom förekommer varierande
mängder av järn-titanoxiderna titanomagnetit och ilmenit. I små mängder förekommer mineralen apatit,
magnetkis, kalifältspat, sericit och epidot. De utgör s.k. lagrade intrusioner som uppvisar olika slag av
skiktning eller bandning i form av omväxlande ljusa och mörka skikt av centimeter- till metertjocklek.
Lagringen har uppkommit genom att strömmar i den ursprungliga smältan fört med sig olika mängder av
olika mineral, som avsatts på smältans botten.
Informationsblad
I vissa skikt har större mängder titanomagnetit och ilmenit avsatts och bildat ekonomiskt intressanta
mineraliseringar som undersökt vid flera tillfällen. Den mest kända förekomsten av titanjärnmineralisering
är Marviksgrunnan på den södra delen av Södra Ulvön, men även på norra delen av denna ö samt på Norra
Ulvön finns flera förekomster.
