Fakta om Regnskogen

REGNSKOGEN
Utställningsfakta
1
Universeums regnskog är en modell av en sydmellanamerikansk tropisk regnskog, det vill säga en neotropisk regnskog. Det övergripande temat är biologisk
mångfald. Tanken är att kunna studera några av de
många anpassningar och samspel som finns bland
regnskogens organismer.
Den tropiska låglandsregnskogen bildade för bara
hundra år sedan ett sammanhängande bälte runt
hela ekvatorn. I takt med att jordens befolkning och
behovet av odlingsmark och virke har ökat, har regnskogarna krympt i en allt snabbare takt. Idag återstår
bara hälften av den regnskog som fanns då.
REGNSKOGENS BIOLOGI
Ungefär sex procent av jordens yta täcks av
tropisk regnskog. Otroligt nog uppskattas
denna lilla del av planeten innehålla över
hälften av alla växt och djurarter.
Miljön runt ekvatorn har varit konstant under
mycket lång tid. På vissa platser tros den ha
varit konstant i 60 miljoner år. (Asteroiden
som raderade ut 65–70 procent av alla då
existerande djurgrupper slog ner i havet utanför Yucatanhalvön i Mexico för 65,5 miljoner
år sedan.) När andra delar av jorden har
drabbats av istider, torka och andra svåra
påfrestningar har evolutionen ostört fortsatt
i de tropiska regnskogarna. Både växter och
djur har kunnat utvecklas och delas upp i
en otrolig mångfald av arter. Jämför det
med Skandinaviens natur som bara har haft
10 000 år på sig att utvecklas sedan den
senaste istiden.
Den långa tiden av stabilitet i kombination
med gynnsamma förhållanden för tillväxt
och biologisk produktion kan sägas vara de
två viktigaste faktorerna för artbildning. I
ett hårdare klimat finns endast utrymme för
den som är optimalt anpassad. Individer som
sticker ut från artens mall slås ut. I regnskogen har sådana individer i stället kunnat
fortleva för att lägga grunden till en ny art.
Temperaturen har också en stor inverkan
på artbildningen. Hög värme och ständig
tillgång till föda för djuren och mineral för
växterna ger snabbare tillväxt. En livscykel
som tar ett år i nordliga trakter, där den
också avbryts av kallt vinterväder, kan gå på
ett par veckor i regnskogen.
En annan anledning är att det har bildats
många olika livsmiljöer, eller habitat, med
olika anpassningar i utseende och levnadssätt
som följd.
2
REGNSKOGENS SKIKT
ÖVERSTÅNDARNA
Den översta växtnivån i en regnskog består
av få, mycket höga bredbladiga lövträd som
sträcker sig över det övriga lövvalvet. De är
45–55 meter höga – ibland så höga som 80
meter – med mycket kraftiga, hårda stammar.
Man kallar dessa träd överståndare. De måste
kunna klara höga temperaturer och kraftiga
vindar. Belöningen är det rikliga solljuset.
KRONTAKET
Detta skikt utgörs av kronorna till huvuddelen
av skogens större träd, vilka oftast är 30-45
meter höga. Krontaket består av en labyrint
av löv och grenar som bildar ett tak över de
två lägre regnskogsskikten. De flesta träden i
krontaket har släta, ovala blad som slutar i en
spets. Det gör attregnvattnet lättare rinner av.
I detta skikt finns den största biologiska
mångfalden. Många djur lever i krontaket
eftersom det finns rikligt med mat i detta
skikt.
MELLANSKIKTET
Till mellanskiktet når väldigt lite sol – endast
fem procent av solljuset når till det undre
lagret av detta skikt. Det gör att växterna
måste ha stora blad för att ta vara på ljuset.
Växterna i mellanskiktet blir sällan över fyra
meter höga.
MARKEN
Hit når bara två procent av solljuset. Det gör
att endast speciellt skugganpassade växter
kan leva här.
På marken ligger det som fallit ner från
träden, som frukter, löv, grenar och döda djur.
Med hjälp av insekter och svampar bryts allt
ner snabbt i den fuktiga värmen. Ett löv som
kanske tar ett år att förmultna i ett normalt
klimat försvinner här på sex veckor.
Dess minsta beståndsdelar sugs upp av
trädens rötter och används till nya blad
och grenar. Marken innehåller därför ingen
näringsrik mull.
REGNSKOGENS
JORDAR
I en regnskog går nedbrytningen av döda
växter och djur mycket snabbt. Nedbrytande
organismer som svampar, bakterier, maskar
och insekter frodas i den varma och fuktiga
miljön. Näringsämnen frigörs till marken eller
tas upp av nedbrytarnas vävnad.
I tempererade skogar (som i Sverige) är
marken täckt av ett mer eller mindre tjockt
lager förna som består av döda växter och
djur under nedbrytning. I regnskogen är
nedbrytningen så effektiv att något riktigt
förnaskikt sällan hinner bildas. Det blir ofta
bara ett par centimeter tjockt.
Detta är också bakgrunden till en av de viktigaste ekologiska företeelserna i den tropiska
regnskogen. Snabb nedbrytning innebär
snabb frisättning av näringsämnen. Under
det översta markskiktet är jorden mycket
urlakad. Miljontals år av riklig nederbörd har
sakta löst upp och sköljt ner näringsämnen
till för träden onåbara djup. Växterna tar
snabbt tillvara den frisatta näringen genom
sina ytliga rotsystem. Skogens bäckar är ofta
klara och näringsfattiga. Växternas ytliga
rotsystem hindrar även att jorden sköljs bort
av kraftiga regn.
3
Ett stort problem vid kalhuggning av
regnskog är att jorden spolas bort när
rötterna dör. Den snabba cirkulationen av
näringsämnen är en viktig anledning till att
regnskog är så känsligt för storskalig avverkning. När träden avlägsnats finns ingen
näringsreserv för ny tillväxt. Näringskapitalet
förs ut ur ekosystemet tillsammans med den
nerhuggna skogen.
Om du plockar upp några vissna löv från
någon av planteringarna så ser du en mängd
smådjur som snabbt springer och gömmer
sig. En del av dem äter av de multnande
växtdelarna. Andra är rovdjur som lever av
nedbrytande organismer.
Det är på marken man finner den allra största
artrikedomen i en tropisk regnskog, men de
flesta arterna är mycket små. På en yta av
en hektar (100 gånger 100 meter) har man
funnit över 40 000 insektsarter. Jämför det
med hur marken ser ut i en svensk skog där
nedbrytningen går långsammare!
Ananasväxt
KAMPEN OM SOLEN
Att få tillgång till ljus är den största utmaningen för regnskogens växter.
EPIFYTER
Epifyter kommer åt ljuset genom att utnyttja
andra växter, framförallt stora träd, som
växtplats. Miljön uppe bland trädkronorna
är mycket torr. Även tillgången på näringsämnen är dålig. De flesta epifyter har därför
anpassats för att tillvarata de knappa resurserna, ofta i symbios med olika djur.
LIANER
Lianer är ytterligare en grupp växter som utnyttjar större träd för att komma åt solljuset.
Till skillnad från epifyter och strypare så
startar lianer sitt liv nere på marken där de
har god tillgång på vatten och näring. Lianer
utnyttjar helt enkelt regnskogens träd som
stöd för att slingrande växa sig upp till ljuset.
Ananasväxter har till exempel bladen rosettlikt placerade. På så sätt leds vatten in mot
mitten där det bildas en liten vattensamling.
Vattnet utnyttjas av många trädlevande djur.
Genom sin avföring tillför djuren näring till
vattnet.
STRYPARE
Stryparnas liv startar på samma sätt som hos
epifyterna, men till skillnad från dessa sänder
de ut långa luftrötter. När rötterna får markkontakt ökar plötsligt plantans tillgång på
näring och vatten.
I många fall slutar det hela med att värdträdet dör och förmultnar. Kvar står ett ihåligt
skelett av stryparens rötter.
4
KAULIFLORI
Det vanliga för växter är att ha blommorna placerade längst ut på de tunnaste
grenarna, väl exponerade för pollinatörer. För mindre och mellanstora trädarter
i regnskogen skulle detta innebära att deras blommor hamnade precis under de
större trädens skymmande lövverk.
Kakaoträdet är en av de växter som i stället har sina blommor placerade direkt
på stammen. Det kallas kauliflori och innebär att blommorna sitter luftigt och
väl synliga för pollinatörer.
5
DÄGGDJUR
SENGÅNGARE
VITÖRAD SILKESAPA
På Sengångarberget bor de två sengångarna
Annika och Tallina. Universeum fick två sengångare (Terje och Tallina) från Dyreparken
i Norge 2012. Efter en tid misstänkte vi att
de var av olika art. Djuren röntgades och
det visade sig att hanen Terje hade fem och
honan Tallina sju halskotor. Terje var alltså
av arten Hoffmans tvåtåiga sengångare och
Tallina av arten Linnés tvåtåiga sengångare.
Terje flyttade då till Skansenakvariet. I
samband med detta fann den europeiska
stambokföraren av sengångare en ”ledig”
hane till Tallina. Hanen var född i Tyskland
och hade av misstag blivit könsbestämd till
hona. Han flyttade till Universeum och Tallina
i maj 2015.
I samma hägn som sengångarna finns
också ett par vitörade silkesapor (Callithrix
jacchus). Alla tår utom stortårna har klor i
stället för naglar, vilket gör att den vitörade
silkesapan rör sig som en ekorre i träden.
Sengångare är däggdjur och hör till
ordningen Håriga trögdjur. De indelas systematiskt i tvåtåiga och tretåiga sengångare
(två respektive fyra arter) efter antalet tår på
framfötterna.
Sengångare lever större delen av sitt liv
hängande under trädgrenar i sina långa och
kraftiga krokliknande klor. Grönalger i pälsen
hjälper till att kamouflera sengångaren.
Algerna ger inte bara kamouflage, utan också
värdefulla näringsämnen som sengångaren
får i sig genom att slicka på pälsen.
Sengångaren lämnar grenarna bara för att
byta träd och för ”toalettbehov”. På grund
av den låga ämnesomsättningen behöver
den bara bajsa en gång per vecka. Urinen
och avföringen kan då utgöra 30 procent av
den totala kroppsvikten! Sengångaren gräver
ner sin avföring på en bestämd toalettplats
vid sitt favoritträd. Anledningen kan vara att
göda detta träd och/eller att via ”doften”
locka till sig en parningspartner.
När den enda ungen föds händer det att den
faller fritt tills den fångas upp av den 1–1,5
meter långa navelsträngen och hissas upp av
modern.
Den tvåtåiga sengångaren är mestadels
nattaktiv och sover många timmar om dagen.
Arten finns i hela Amazonområdet och
angränsande bergstrakter.
Den vitörade silkesapan har förstorade
mejselformade framtänder och specialiserad
blindtarm som en anpassning till sin speciella
diet. Den är huvudsakligen sav- och insektsätare. Apan gnager hål i barken på träd
och slickar i sig saven eller öser den i sig
med hjälp av tänderna. Förutom sav utgör
insekter den andra viktiga födokällan och
den vitörade silkesapan spenderar 20–30
procent av sin tid med att leta efter och äta
dessa. På grund av att den är så liten kan den
tillgodose hela sitt proteinbehov genom att
äta insekter. Den kompletterar kosten med en
mindre mängd frukt, frön, blommor, svamp,
nektar, sniglar, ödlor, trädgrodor, fågelägg
och boungar samt små däggdjursungar.
De två vitörade silkesaporna på Universeum
kommer från Furuviksparken. Hanen kallas
Gustav och honan Tjakovski. De har under
åren fått ett antal ungar som nu finns på
Frösö zoo.
Vitörad silkesapa
TVÅFÄRGAD TAMARIN
Den tvåfärgade tamarinen (Saguinus bicolor)
är en kritiskt hotad apart som bara finns
kvar som en liten spillra i och kring staden
Manaus i Brasilien. Alla individer som finns
av denna art ”ägs” av Brasiliens regering och
6
Universeum har sedan några år tillbaka varit
fodervärdar inom ett European Endangered
species Program (EEP) för denna art. Ett
litet forskarteam kämpar för att rädda arten
genom vård av skadade djur och plantering
av regnskogskorridorer för att förbinda de
små apgrupper som isolerats genom skogsavverkning och vägnät.
Den tvåfärgade tamarinen är dagaktiv och
trädlevande. Den förflyttar sig mellan träden
med kvicka och ryckiga rörelser. Man har sett
en individ som hoppade från 15 meters höjd
ner till marken utan att ta skada. I naturen
äter den frukt, blommor, bladknoppar,
snäckor, små groddjur, sav och nektar.
Bytesdjur dödas med ett bett i huvudet.
Som hos andra tamariner hjälper hanen till
vid födseln genom att ta emot och tvätta
ungarna. Den nyfödda ungen har kort päls
och är hjälplös. Den klänger sig hårt fast på
pappan eller mamman. Pappan lämnar över
ungen till mamman när den ska dia och tar
tillbaka den efteråt.
Tvåfärgad tamarin
GOELDISAPA
Goeldisapa
Goeldisapan är en övergångsform mellan
gamla och nya världens apor och mellan
tamariner/marmosetter och kapusinapor.
Den har klor i stället för naglar och den är
den enda småapa i den nya världen med 36
tänder.
Alla andra marmosetter och tamariner har
32 tänder. Trots att den inte är högljudd av
sig har man identifierat omkring 40 olika ljud
som Goeldisapan använder för kommunikation med artfränder.
På grund av skogsaverkning i Goeldisapans
utbredningsområde (Östra Equador, östra
Peru, västra Brasilien och norra Bolivia)
anses arten hotad. Det finns därför ett
bevarandeprojekt som syftar till att föda
upp Goeldisapor i djurparker världen över
för att säkerställa artens fortlevnad. Planer
finns att i framtiden återinplantera fångenskapsuppfödda apor i återställda, skyddade
områden i Sydamerika. Goeldisaporna på
Universeum ingår i det världsomspännande
bevarandearbetet.
7
INGEN REGNSKOG
UTAN REGN
Vattnets kretslopp är snabbt i en tropisk
regnskog. Vattnet i luften omsätts i stort sett
på en dag. Växter kan inte tillgodogöra sig
atmosfärens oxiderade kväve, men elektriciteten i blixturladdningarna får luftens kväve
och syre att reagera med varandra och bilda
kväveoxid. Denna sköljs ner i jorden och tas
upp av bakterier. Bakterierna omvandlar
kväveoxiden till kväveföreningar som
växterna lättare kan tillgodogöra sig.
HUR MYCKET REGNAR
DET I EN REGNSKOG?
Även om de flesta regnskogar har en torrperiod så brukar man säga att det ska regna
minst 100 mm under den torraste månaden. I
en tropisk regnskog är årsnederbörden minst
2 000 mm utspridd över minst nio månader
av året. Rekordet har uppmätts i Colombia
med en årsnederbörd på 8 230 mm!
Den starka solinstrålningen vid ekvatorn
värmer luften. Varm luft är lättare än kall och
luftmassorna stiger därför uppåt. När luften,
som innehåller vattenånga, stiger så kyls
den ner. Kall luft kan inte hålla lika mycket
fuktighet som varm och som en följd av detta
fälls vattnet ut i form av regn. Processen är
i princip densamma som när ett åskväder
bildas hos oss en varm sommardag. Temperaturen inne i en regnskog är inte alls så hög
som man skulle kunna tro när man tänker
på att solens strålar är som starkast vid
ekvatorn.
Evapotranspirationen, eller avdunstningen,
från regnskogen kräver energi. Detta kyler
ner luften på samma sätt som du själv kyls
ner när svett avdunstar. Genom den här
processen skapar regnskogen den miljö som
den själv gynnas av. Utan nedkylning skulle
det snart bli för varmt i den starka solen.
Temperaturen är 20–25 grader Celsius under
hela året, men den uppfattas som högre på
grund av att den relativa luftfuktigheten ofta
är över 90 procent. Med relativ luftfuktighet
menas hur mycket vattenånga som finns i
luften i förhållande till hur mycket som är
möjligt vid den aktuella temperaturen. Ju
varmare det är, ju mer fukt kan luften bära.
Om luftfuktigheten överstiger 100 procent så
kondenserar vattenångan till flytande vatten
– det börjar regna.
8
KAPOKTRÄDET
En mäktig stam reser sig genom lövverket i Regnskogen. Det är en gammal kapok (Ceiba
pentandra) vars trädkrona brutits av i någon tropisk storm. Kapokens höga plankrötter är så
starka, höga och långa att de står emot kraftiga stormar. Det är istället stammen som bryts om
vindtrycket blir för stort.
Kapoken och några andra jättar utgör regnskogens högsta skikt överståndarna. Kapoken kallas
också bomullsträd eftersom varje frö har ett silkesaktigt trådutskott (glansfiber) som fungerar
likt maskrosens ”fallskärm”. Dessa fallskärmar gör det möjligt för fröna att spridas långt med
vinden och kolonisera öppna ytor i regnskogen. När en frukt spricker upp ser de 200 frönas
glansfibrer ut som stora bomullstussar.
Förebilden för Universeums kapok (som är gjort av betong) står i Costa Rica. Bland annat har
silikonavgjutningar gjorts av långa delar av stammen för att kunna återskapa intressanta barkstrukturer i betongen.
9
FISKAR
Amazonfloden är hem för en otrolig rikedom
av fiskarter. Hittills har man funnit över 1 800
arter. I Göta älv, Sveriges artrikaste sötvattenmiljö, har man funnit drygt 35 olika arter.
RÖDBUKAD PIRAYA
I Vattenfallet på Sengångarberget lever ett
stim av den mytomspunna rödbukade pirayan
(Pygocentrus nattereri). Rödbukad piraya kan
bli upp till 30 cm lång. Den är beväpnad med
rakbladsvassa trekantiga tänder, anpassade
till att gröpa små köttstycken ur bytet med.
Pirayor angriper sällan friska djur och framförallt står fiskar på menyn. Jaktinstinkten
vaknar först om ett djur uppträder underligt.
Om en fisk i stimmet attackerar väcks jaktlusten även hos de andra medlemmarna. Det
kallas för stimeffekt. Även om varje enskild
fisk inte äter så mycket kan stimmet tillsammans vara mycket effektivt.
Pirayor spelar en mycket viktig roll i regnskogens ekosystem. De utgör effektiva renhållare
genom att avlägsna sjuka och svaga individer.
DARRÅL
I en undanskymd krök av Ålströmmen lever
Darrålarna. De är anpassade för att leva i
syrefattiga och grumliga delar av floden. Om
du studerar dem en stund kommer du att se
att de regelbundet simmar upp till ytan för
att hämta luft. En darrål får nämligen bara 20
procent av sitt syre via gälarna.
Darrålen kallas även för elektrisk ål. Två
tredjedelar av fisken (allt bakom anus) består
av muskelmassa som kan alstra ström – men
väldigt lite rörelse. Beroende på situationen
kan den sända ut två former av elstötar.
Vid fara, eller om ett byte ska bedövas,
slår darrålen på ”stora strömbrytaren”. I en
koncentrerad stöt avges en strömchock på
över 600 V och 1 A. Det är tillräckligt för att
göra en människa medvetslös!
Rödbukad piraya
groparna på huvudet). På så sätt kan den
nästan blinda darrålen få en bild av omgivningen, kommunicera med andra darrålar och
lokalisera bytesdjur. Genom att böja kroppen
till ett U runt ett kämpande byte förstärks
effekten av strömstöten till minst det dubbla
och bytet förlamas.
STINGROCKA
I Fiskdammen lever stingrockor. Titta på
deras färger! De klargula fläckarna talar
tydligt om att rockan inte vill bli störd. Blir
den provocerad snärtar den till med sin taggförsedda stjärt.
Rockor tillhör liksom hajarna klassen broskfiskar. Dessa fiskar finner man vanligen i
marin miljö. När Anderna för länge sedan
höjdes ur havet isolerades stora vattenmassor
från havet. En del broskfiskar blev kvar och
kom under årmiljonerna att utvecklas till
dagens sötvattenslevande stingrockor.
Det vanliga är dock en serie små stötar (5–10
V) i rask följd. Strömimpulserna studsar mot
omgivningen och tillbaka mot fisken där de
träffar de elektroreceptorer som finns utmed
hela fiskens kropp och huvud (se de tydliga
10
ARAPAIMA
SILVERAROWANA
Arapaiman (Arapaima gigas) i Kapoksjön är
en av världens största sötvattenfiskar. Den
kan bli 4,5 meter lång och väga över 200
kilo! Arapaiman är en utpräglad rovfisk som
i naturen endast äter levande byten, som
fisk, fåglar, grodor och mindre simmande
däggdjur.
Silverarowanan äter mest kräftdjur, insekter,
mindre fiskar och andra djur som flyter på
vattenytan. Den vindbryggeliknande munnen
med sina känselspröt är exceptionellt väl
anpassad för denna typ av föda. Arten kallas
också apfisk, på grund av sin förmåga att
hoppa upp ur vattnet och fånga sitt byte.
När arapaiman är liten andas den med gälar
som de flesta fiskar, men när den blir större
(över 1 kilo) andas den bara med sin stora
simblåsa. Fyra till fem gånger i timmen måste
fisken komma upp till vattenytan och byta
ut den gamla koldioxidhaltiga luften mot ny
syrerik luft.
När arowanorna leker samlar hanen upp de
upp till 12 mm stora romkornen i munnen och
bär dem där tills de kläckts och ungarna har
förbrukat sin gulesäck (50–60 dagar). Under
hela denna tid äter han ingenting. Hanen
fortsätter att vakta ungarna en tid tills de är
stora nog att klara sig själva. Han släpper ut
dem på simturer för att de ska kunna jaga,
men så fort fara hotar kallar han på dem. Då
simmar hela yngelstimmet in i munnen på
honom igen.
TAMBAQUI
Tambaquin (Colossoma macropomum) är
vanligen ensamlevande, eller solitär. Den äter
djurplankton, insekter, sniglar, frukter, frön
och förmultnande växter. Fisken kallas ofta
för pacu. Pacubegreppet omfattar ett antal
allätande fiskarter som är nära besläktade
med pirayorna. Se den i Kapoksjön!
Tambaqui
På Universeum kan du se silverarowanor i
Kapoksjön längst ner i Regnskogen.
RÖDFENAD KATTMAL
Den rödfenade kattmalen är en bottenlevande fisk som livnär sig på fiskar, krabbor
och frukter – helt enkelt allt den kan få in i
munnen. Universeums veterinär opererade
en gång ut en konservburk ur magen på en
nyinkommen mal.
Rödfenad kattmal lever tillsammans med de
andra stora regnskogsfiskarna i Kapoksjön.
11
VÄLJ SÄLLSKAPSDJUR MED OMSORG!
De flesta av fiskarterna i Kapoksjön säljs som akvariefiskar i zooaffärer. Som
du kan se blir de allra flesta alldeles för stora för ett normalt hemakvarium.
Därför avlivas tyvärr många fiskar av de här arterna när akvarieägaren inser sitt
misstag. I andra fall hålls fiskarna i alldeles för små akvarier för att må bra.
Det är naturligtvis inte rätt mot djur att bli behandlade så här, så ta noga reda
på vilka krav ett djur har på skötsel och utrymmen innan du skaffar ett sällskapsdjur. Köp inga vildfångade djur om inte försäljningsstället är MAC-certifierat (MAC står för Marine Aquarium Council). Certifieringen garanterar att
djuren är fångade och transporterade på ett för naturen hållbart sätt.
Arapaima
12
INSEKTER
Insekter kommunicerar med varandra och
omgivningen med hjälp av färger, ljud och
doftämnen. Det är viktigt att de signaler
som sänds ut förstås av den egna arten
och ibland även av andra arter. Signalerna
kan till exempel syfta till att locka till sig en
parningspartner, skrämma en angripare eller
varna för att man är giftig.
För att känna igen sin egen art och att hitta
rätt partner använder sig fjärilar av syn och
lukt. Fjärilar har artspecifika färger, feromoner
och parningsritualer. Feromoner används i
större utsträckning bland nattfjärilar/malar
eftersom de inte kan förlita sig på färger i
mörkret.
UGGLEFJÄRIL
Ugglefjärilen har fått sitt namn av en stor
fläck på bakvingen som påminner om ett
uggleöga. Angripare blir ofta tveksamma när
Ugglefjäril
de plötsligt tror sig stå öga mot öga med en
rovfågel. Ugglefjärilen och blå morfon har
även små ögonfläckar i vingarnas kanter.
Fåglar angriper oftast ett bytes huvud och
kniper därför tag i något av ”ögonen”. Vingen
går då sönder där och fjärilen kan flaxa iväg.
Nästan alla fjjärilsarter har en speciell värdväxt
där de lägger sina ägg. Ugglefjärilar föredrar
olika växter inom bananfamiljen och orsakar
ofta stora problem när de angriper bananodlingar. På Universeum lägger de sina ägg på
heliconians blad.
BLÅ MORFO
Blå morfon är liksom ugglefjärilen en stor
fjäril. Den blå färgen är inte en pigmentfärg
utan en strukturfärg som beror på ljusbrytningsfenomen orsakat av de olika fjällagren
på vingens yta. Den klarar sig ofta undan från
att bli uppäten på grund av att den är giftig,
men somliga djurarter tål det relativt svaga
giftet.
Vissa stammar i Sydamerika tror att de
vackert blåskimrande fjärilarna är de dödas
andar som återvänt till jorden.
KACKERLACKA
Kackerlackor har funnits på jorden i över
300 miljoner år. De är en av regnskogens
renhållningsarbetare. De äter upp nedfallna
löv och annat dött organiskt material. Sedan
omvandlar de födan i sitt matsmältningssystem till näringsämnen som är mer lättillgängliga för växter.
Kackerlackor är nattaktiva djur och kan bli allt
från en till tio centimeter långa.
BLADSKÄRARMYRA
De 39 myrarter som gemensamt kallas
bladskärarmyror är de enda djur som odlar
sin egen mat. De skär ut 1,5–2 cm i diameter
stora bladbitar som de i en lång kolonn bär
till boet. I boet odlar de en svamp som lever
av blad. Myrorna lever i sin tur av att äta
svampen.
13
FÖRVANDLINGEN
På väggen efter Regngrottan och i Kanjonen finns terrarium med fjärilspuppor. Här kan man på
nära håll studera det sista steget i metarmofosen. Metamorfosen är namnet för fjärilens förvandling från ägg, larv, puppa och slutligen till färdig fjäril. Den nykläckta fjärilen sitter på sin tomma
puppa och väntar på att vingarna ska vecklas ut. Därefter släpps den ut ur terrariet.
Fjärilarna på Universeum kommer från Costa Rica, där de odlas i stora hägn. Genom att köpa
fjärilspuppor av lokalbefolkningen får dessa en inkomst av skogen de lever i. Eftersom fjärilarna
är beroende av en skog med rik artdiversitet bidrar fjärilshandeln till att den ursprungliga skogen
bevaras i stället för att omvandlas till odlingsmark.
FRIFLYGANDE FJÄRILAR
Vanligen finns tre arter fjärilar i Regnskogen. Oftast flyger de bara snabbt
förbi, men vid någon av matningsstationerna kan du i bland studera dem
på närmare håll.
14
FÅGLAR
Fåglar är flygande dinosaurier och de enda
överlevarna av denna djurgrupp. För att
beskriva vad en fågel är räcker det med att
säga ”ett djur med fjädrar” eftersom inga
andra djur har denna kroppsbeklädnad.
Fjädern fyller många funktioner:
●● Isolering mot värme och kyla.
●● Kamouflage.
●● Signalering.
●● Strömlinjeform.
●● Skydd mot skador.
●● Vattentransport.
●● Flytkraft.
●● Simning.
●● Flygning
dem för. Andra arter tar delar av fraser och
sätter ihop dem efter eget tycke inom en viss
gräns för hur just deras art brukar sjunga.
Olika arters fågelnäbbar kan se väldigt olika
ut beroende på fågelns levnadssätt. Förutom
att samla in och hantera födan ska näbben
klara av att putsa fjäderdräkten, bygga bo
och mata ungar.
Tocotukan
Lägg märke till hur de olika fågelarterna i
Regnskogen skiljer sig åt i färg och form!
Fåglarnas sång är också ett sätt att markera
art- och könstillhörighet. Vissa arter imiterar
exakt den sång som deras föräldrar utsätter
Röd ibis
TOCOTUKAN
Tocotukaner (Ramphastos toco) är besvärliga att ha tillsammans med mindre fåglar
eftersom de gärna rövar deras bon på ägg
och ungar. Tocotukanerna på Universeum bor
därför i hägnet vid Kafé Tukan. Big George
(hane) är större än Georgina (hona).
Tukaner är nära släkt med hackspettarna
vilket bland annat syns på den långa näbben
och på fötterna där de yttersta tårna är
bakåtriktade medan de mittersta pekar
framåt. Näbbens kanter är sågtandade vilket
hjälper tukanen att slita loss bitar ur större
frukter. Näbben innehåller också ett nätverk
av fina blodkärl och fungerar därför som
värmereglerare.
RÖD IBIS
Röd ibis (Eudocimus ruber) kännetecknas
främst av kroppens klarröda färg och svarta
vingspetsar. Unga fåglar är gråbruna. Under
det första året skiftar färgen till orange för
att i tvåårsåldern bli klarröd. En förutsättning för detta är att fåglarna får i sig det
röda färgämnet (karoten) de normalt får i sig
genom att äta kräftdjur.
15
RÖDSISKOR
I grenverket på Sengångarberget lever
en flock rödsiskor (Carduelis cucculata).
Universeum stödjer ett projekt som arbetar
med DNA-analys och uppfödning av denna
hotade art med syfte att placera ut fåglarna
i områden där hotade populationer behöver
förstärkning.
RÖD-VIT DVÄRGRALL
På marken i hägnet på Sengångarberget
spatserar ett par röd-vit dvärgrall (Laterallus
leucopyrrhus). Denna kaxiga lilla rallfågel
är så orädd att den gärna traskar ut genom
luftslussarna tillsammans med Universeums
gäster, så den går inte att ha lös i Regnskogen.
BLÅKRONAD MOTMOT
Den blåkronade motmoten (Momotus coeruliceps) har två stjärtfjädrar som är mycket
längre än de övriga. Dessa kan svängas fram
och tillbaka i sidled som signal när fågeln är
upprörd.
Blåkronad motmot
Gulhuvad trupial
GULHUVAD TRUPIAL
Gulhuvad trupial (Chrysomus icterocephalus)
är en polygyn art. Det innebär att hanen
parar sig med flera honor. Hanen väver ett bo
i vass och försöker locka dit en hona genom
att sjunga i flykten och dala som en fallskärmshoppare ner i vassen.
SOLRALL
På vardera vingens ovansida finns den ”solfläck” som givit arten dess namn. Om solrallen
(Eurypyga helias) vill imponera på en annan
fågel eller känner sig hotad fäller den plötsligt
ut vingarna och vinklar ovansidan mot den
andra parten. Det normala kontaktlätet är en
mjuk vissling.
Solrall
16
GRÅVINGAD
TRUMPETARFÅGEL
Den gråvingade trumpetarfågeln (Psophia
crepitans) är marklevande men övernattar
i träd. Den springer fort men flyger dåligt.
Under häckningsperioden (mars till april)
utför de tranlika danser varunder hannarna
utstöter långa dånande lockrop.
Trumpetarfåglar hålls ofta som husdjur av
lokalbefolkningen i regnskogen eftersom
de lätt blir tama. De fångar, insekter, ödlor
och ormar och varnar högljutt om någon
främmande närmar sig.
GLITTERKOTINGA
När glitterkotingan (Cotinga cayana) flyger
skapar vibrerande specialiserade vingpennor
ett visslande ljud. Det är mycket stor skillnad
i färgprakt mellan hanen och honan. Honans
kamouflerande gråbruna färg är en anpassning till att hon ensam ruvar och föder upp
ungarna.
Inkaskrika
INKASKRIKA
Glitterkotinga
Denna kråkfågel har en rik variation av läten
och är väldigt ljudliga. Förutom under häckningsperioden. Då är de är mycket tystare.
Ett av inkaskrikans (Cyanocorax yncas) läten
låter som en alarmsignal.
FLIKJACANA
Flikjacanan (Jacana jacana) är en vadarfågel
vars enormt förlängda tår gör det möjligt
för den att gå på flytväxter i sin jakt på frön,
insekter, sniglar och andra småkryp.
Hos jakanorna är det omvända könsroller mot
vad som är vanligast i djurvärlden. Honan
håller ett harem av hannar och kan ha upp till
sex stycken samtidigt. Hannarna bygger bo,
ruvar äggen och tar sedan hand om ungarna.
BROKSKRIKA
Brokskrikan (Cyanocorax mystacalis) är en
kråkfågel som är ganska ljudlig av sig. Den
låter ofta höra ett tjattrande lockrop som
varierar i tonhöjd.
17
KANJONEN
En kanjon är en djup dalgång mellan höga klippväggar som karvats
ur av ett rinnande vattendrag. Oftast rinner det fortfarande vatten i
kanjonens botten.
Växtkollektionen i Universeums kanjon utgörs bland annat av många
epifyter som växer på bergväggen och trädstammar.
Fjärilar är viktiga pollinatörer. Många av arterna här tillhör gruppen
Heliconiusfjärilar. De är alla mer eller mindre giftiga och osmakliga
för rovdjur. Den kontrastrika färgteckningen, som ofta innefattar rött,
signalerar till angripare att de smakar illa och är olämpliga som föda.
I Kanjonen finns också många arter småfåglar, som rödsiska,
tangaror, nektarkrypare och banansmyg.
18
AMFIBIER
I terrariet vid Skogskanten lever olika arter
av trädgrodor och pilgiftsgrodor. Det finns
både mark- och trädlevande arter, så man får
spana i alla nivåer för att få syn på alla. Några
arter finns också fria i Kanjonen.
Färgerna annonserar om förekomst av mycket
giftiga hudsekret, som håller potentiella
predatorer borta. Djur som äter sådana
grodor kan dö. I terrarier förlorar arterna sin
giftighet. Det beror på att grodorna bygger
upp sitt gift genom att äta en blandning av
olika giftiga insekter vilka i sin tur har ätit
giftiga växter. Har inte grodorna tillgång till
rätt föda kan de heller inte bilda giftet.
RÖDÖGD TRÄDGRODA
PILGIFTSGRODA
Vissa pilgiftgrodors hud avger ett av det
starkaste biologiska gifterna man känner
till: Batrachotoxin (BTX). Från den giftigaste
arten innebär 0,00001 gram av giftet en
dödlig dos för en människa!
I västra Colombia impregnerar vissa folkstammar sina pilar med hudsekret från
pilgiftsgrodor. Det går att äta byten som
dödats med giftpilar eftersom den lilla
giftmängd man får i sig bryts ner i mag-tarmkanalen och blir till ogiftiga mindre delar.
Dessutom förstörs det mesta av giftet genom
upphettningen vid tillagningen. Köttet
närmast pilsåret brukar dock skäras bort.
Den nattaktiva rödögda trädgrodan är en av
arterna i terrariet. Ofta sitter den stilla dold
under ett blad och liknar mest en naturlig
utbuktning på bladet.
Rödögd trädgroda
Blå pilgiftsgroda
AMFIBIERNA DÖR UT
Efter att ha funnits i mer än 360 miljoner år
antas nu mer än en tredjedel av amfibierna
försvinna inom den närmsta framtiden. Det
finns flera orsaker till denna massdöd. Det
största hotet mot djurgruppen är svampsjukdomen Chytridiomycosis. Det tycks dock
som om groddjur som mår bra har en bättre
motståndskraft mot svampen än man befarat
och att det främst är populationer som lever i
redan miljöpåverkade vatten som slås ut.
Groddjur spelar en viktig roll i ekosystemet,
både som byte och predator. Dessutom är
de oöverträffade i att hålla skadeinsekter
i schack. Vi skulle behöva använda väldigt
mycket mer bekämpningsmedel mot skadeinsekter om vi inte hade groddjuren.
19
REPTILER
PANSARKAJMAN
I Amazonfloden lever ett par pansarkajmaner
(Paleosuchus palpebrosus). Pansarkajmanen
är den minsta arten av alla krokodildjur.
Hanarna blir som störst 1,6 meter, honorna
något mindre.
Många undrar hur man skiljer alligatorer
från krokodiler. Alligatorer har som regel
en rundare nos, men det enklaste sättet är
att titta på tänderna. Hos krokodiler syns
den fjärde underkäkstanden när munnen är
stängd. Alligatorer och kajmaner har en ficka
i överkäken där tanden göms.
Till skillnad från många av sina släktingar är
pansarkajmanen inte utrotningshotad. Det
bepansrade skinnet är för hårt för att vara
intressant för skinnhandeln.
Pansarkajman
Pansarkajmanerna är framförallt aktiva under
dygnets mörka timmar. Dagarna tillbringar
de mest i vila. Ibland kan man dock se någon
ligga på botten med vidöppen mun, i väntan
på att en fisk ska göra misstaget att simma
för nära.
RÖDFOTAD SKOGSSKÖLDPADDA
På Amazonflodens landdel finns några
rödfotade skogssköldpaddor (Geochelone
carbonaria). De trivs bäst i varm och fuktig
miljö. Om det blir för torrt kan den gräva ner
sig i väntan på nytt vatten.
I naturen lever den rödfotade skogssköldpaddan framför allt på fallfrukt, men den
äter även gräs, succulenter och blommor. De
drar sig heller inte för att äta upp döda eller
skadade smådjur de träffar på.
GOLIATSPINDEL
I stubben på plan 1,5 finns en fågelspindel:
Goliatspindel (Theraposa blondi). Det är
världens största spindel! Goliatspindeln
kan ha ett benspann på 30 cm. Den bits
gärna med sina giftiga käkar och skakar av
sig stickande och kliande hår. Det gör den
mindre lämplig som sällskapsdjur.
Det vetenskapliga släktnamnet Theraphosa
betyder ”ljus best”. Artnamnet blondi syftar
på Jean Baptiste Le Blond. Det var han som
upptäckte arten.
20
FLODTEMPLET
Ruinen är inspirerad av Los Pinchudos som är ruiner av ett genomarbetat gravkomplex i Peru. Los Pinchudos grunder och kamrar
kollapsar långsamt på grund av seismisk aktivitet, naturligt förfall
och oförsiktiga besökare.
Regnskogen är inte bara hemvist för djur och växter. Det bor 260
miljoner människor i världens regnskogar! De flesta har kontakt med
den övriga civilisationen, men några folkstammar lever fortfarande
helt isolerade från omvärlden. Dessa människor kan bli allvarligt
sjuka och dö av sjukdomar som människor i den övriga världen har
utvecklat immunförsvar mot.
21
BIOLOGISK MÅNGFALD
Artrikedomen i tropiska regnskogar är
mycket stor och det är viktigt att bevara
denna biologiska mångfald. En åttondel av
alla fågelarter, en fjärdedel av alla däggdjur,
en tredjedel av alla groddjur och en femtedel
av alla växtarter plus koraller och en mängd
andra ryggradslösa djur är utrotningshotade!
Vår överlevnad är direkt beroende av den
biologiska mångfalden för mat och medicin.
Mångfalden påverkar också vår livskvalitet och
de ekosystemtjänster som vi är beroende av.
Biodiversitet är den stora variation av livsformer som ett friskt ekosystem uppvisar. Ett
ekosystem är den kombination av naturliga
processer som skapas av djur och växter.
Dessa processer gynnar alla levande varelser
– även oss! Processerna håller till exempel
det lokala området friskt och beboeligt,
producerar mat och dränerar eller bevattnar
marken.
För liten variation eller fel arter kan haverera
balansen. Alla arter har en roll i att hålla ekosystemet friskt. Vi kan aldrig helt förutsäga
vad som händer om en art försvinner!
Universeum deltar i kampen för att skydda
hotade arter och deras livsmiljöer. Forskarna
tror att en tredjedel av alla djur- och växtarter
på jorden står inför en stor risk att utrotas
inom detta århundrade.
HUR PÅVERKAR DIN
FRUKOST?
En vanlig svensk frukost ges som exempel på
hur vår konsumtion här kan påverka miljö och
människor i tropikerna. I mycket av det vi äter
finns produkter som odlas på marker som är
före detta regnskog. Till exempel de tropiska
frukterna som ingår i müsli samt olja från
oljepalmen som bland annat finns i många
margarinsorter.
När vi äter kött från gris, kyckling och kor
som får konventionellt kraftfoder, medverkar
vi också indirekt till att viktig regnskog och
savann bränns för att ge plats åt växande
sojaodlingar.
Andra orsaker till att regnskog skövlas och
som vi direkt eller indirekt är skyldiga till är
vägbyggen, betesmark för köttproduktion,
gruvdrift, skogsbruk och vattenkraft. Stora
mängder regnskog försvinner varje minut
från jordens yta och därmed en mängd arter
av växter och djur som vi inte ens visste att
de fanns.
KAN DU RÄDDA
REGNSKOGEN?
Man beräknar att det kan finnas upp till 100
miljoner arter av växter och djur på jorden
och att mer än hälften finns i regnskogen.
Men mindre än två procent har ännu beskrivits. Tänk efter hur viktig regnskogen är för
dig och reflektera över vad som kommer
hända i ditt liv när regnskogen inte finns kvar.
Vad kan du göra för att rädda regnskogen?
22