Promemoria
2013-03-25
Näringsdepartementet
Rättssekretariatet
Susanna Broms
Telefon 08 - 405 18 41
Telefax 08 - 411 36 16
E-post [email protected]
Berednings/Remitterings-PM om åtgärder mot trafikfarlig
användning av kommunikationsutrustning under körning
Trafikförordningen ändras så att en ny bestämmelse införs i 4 kap.
trafikförordningen (1998:1276) av följande lydelse:
10 e § Vid färd på väg i ett motordrivet fordon får föraren inte ägna
sig åt aktiviteter som avleder uppmärksamheten från framförandet
av fordonet i sådan grad att det uppstår risk för trafikolyckor.
Vidare ändras 14 kap. samma förordning enligt följande
3 § Till penningböter döms en förare av ett motordrivet fordon
som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot
1. bestämmelserna i
c) 4 kap.
– 1, 2, 5–8 §, 9 § första stycket, 10 §, 10 a § första stycket, 10 e, 15, 15
a, 17, 17 a, 18 eller 19–24 §,
Bakgrund
Mot bakgrund av riksdagens tillkännagivande på området samt de
uppdragsredovisningar som tidigare inkommit till Näringsdepartementet, överlämnade regeringen i december 2012 skrivelsen 2012/13:60
Kommunikationsutrustning i fordon till riksdagen. I skrivelsen
lämnades en redogörelse av åtgärder för att åstadkomma en mer
trafiksäker användning av kommunikationsutrustning vid bilkörning.
Regeringen vill nu föreslå vissa ändringar i gällande lagstiftning.
Forskning visar att samtal i mobiltelefon påverkar körningen negativt
vad gäller reaktionstid. Om föraren samtidigt hanterar
kommunikationsrelaterade uppgifter som exempelvis textning eller
informationssökning, dvs. sådant som även kräver att man tittar på
och/eller knappar på utrustningen, ökar den negativa påverkan på
körningen. Hur pass farligt det är att använda
2
kommunikationsutrustning under körning beror på förarens kapacitet
och den aktuella trafiksituationen.
Man kan idag inte säga hur eller om mobiltelefoni/användning av
kommunikationsutrustning verkligen påverkar trafiksäkerheten i
termer av antal olyckor. I Trafikverkets djupstudier av dödsolyckor på
väg (som bygger på polisens uppgifter) saknas oftast tillgång till sådan
information. Det finns emellertid vissa stater i USA där olycksstatistik
visar att en stor andel av förarna använt mobiltelefon vid
olyckstillfället. Om det är själva mobiltelefonanvändningen som
orsakat olyckan är dock oklart.
Gällande bestämmelser
Det finns ett allmänt aktsamhetskrav för alla som vistas i trafikmiljön,
såväl gående och cyklande som bilister. Enligt 2 kap. 1 § trafikförordningen ska en trafikant, för att undvika trafikolyckor, iaktta den
omsorg och varsamhet som krävs med hänsyn till omständigheterna.
Det finns också en särskild bestämmelse som avser förare av fordon.
Enligt 3 kap. 1 § trafikförordningen får ett fordon inte föras av den som
på grund av sjukdom, uttröttning, påverkan av alkohol, andra
stimulerande eller bedövande ämnen eller av andra skäl inte kan föra
ett fordon på ett betryggande sätt. Det finns emellertid ingen
ansvarsbestämmelse kopplad till någon av dessa bestämmelser.
Det finns också bestämmelser i lagen (1951:649) om straff för vissa
trafikbrott. Enligt 1 § kan en vägtrafikant dömas till vårdslöshet i trafik
om han eller hon brister i väsentlig mån i den omsorg och varsamhet
som till förekommande av trafikolycka betingas av omständigheterna.
Påföljden är dagsböter. Är vårdslösheten grov kan man dömas för grov
vårdslöshet i trafik till fängelse i högst två år.
Bedömning
De allmänna aktsamhetsreglerna kan sägas innebära att en förare,
även av en cykel, inte ska ägna sig åt trafikfarliga aktiviteter/sådant
som avleder uppmärksamheten från trafiksituationen. Eftersom cyklar
kan framföras av såväl vuxna som barn och det inte krävs några
särskilda behörighetskrav, är det tveksamt att införa sanktionerade
bestämmelser för dessa trafikanter, som mer kan jämföras med
gångtrafikanter. När det gäller motordrivna fordon finns krav på viss
ålder, utbildning och prov för att få framföra dessa. Det kan därför
ställas högre krav på förare av motorfordon vad gäller insikt om risker
med och ansvar för aktiviteter som kan avleda uppmärksamheten från
framförandet av fordonet.
För att inte utgöra en trafikfara bör alltså en förare av ett motorfordon
under färd undvika aktiviteter som kan störa förandet av fordonet eller
förarens koncentration på trafiken. Enligt regeringens mening gäller
3
emellertid denna grundregel alla typer av aktiviteter. Med hänsyn bl.a.
till skiftande forskningsresultat och osäker olycksstatistik vill
regeringen därför införa en allmän aktsamhetsregel som inte endast
avser exempelvis användande av handhållen telefon eller annan
kommunikationsutrustning. Bestämmelsen förs in i 4 kap
trafikförordningen där det stadgas bestämmelser för trafik med
motordrivna fordon. Brott mot bestämmelsen ska kunna medföra
böter. En ändring görs därför också i 14 kap. samma förordning.
Samtidigt görs en redaktionell ändring i 14 kap. 6 § trafikförordningen.
I 6 § första stycket 1 d) hänvisas till 8 kap. 1 § första stycket 1 eller 3
eller andra stycket eller 2 § första stycket. Det bör rätteligen vara
8 kap. 1 § första stycket 1 eller 3 eller 2 § första stycket.
Regeringen har vidare för avsikt att ge Transportstyrelsen i uppdrag
att informera om den nya bestämmelsen. För att
informationsuppdraget ska hinna genomföras, föreslås ändringarna
träda i kraft den 1 september 2013.
Regeringen överväger också att i samband med detta, ge ett uppdrag
till Transportstyrelsen att ta fram en plan för lämpliga andra åtgärder,
som långsiktigt kan öka förares medvetenhet om riskerna med
användning av kommunikationsteknik under körning.
Konsekvensanalys
1. Problemet och vad som ska åstadkommas
Enligt Trafikverkets djupstudier av dödsolyckor inleds många
olycksförlopp med någon form av distraktion eller brist på
uppmärksamhet hos föraren, vilket i kombination med andra
omständigheter eller händelser utanför fordonet leder till en olycka.
Syftet med förslaget är att minska antalet trafikolyckor som orsakas av
förarens bristande uppmärksamhet på trafiksituationen och
körningen. Det är alltså viktigt att höja medvetenheten om faran i att
föraren ägnar sig åt aktiviteter som kan störa körningen.
Den föreslagna skärpningen av bestämmelserna är avsedd att sätta ett
ökat fokus på trafikfarliga beteenden av detta slag. I samband med
förslaget överväger regeringen att ge ett uppdrag till
Transportstyrelsen att ta fram en plan för lämpliga andra åtgärder,
som långsiktigt kan öka förares medvetenhet om dessa risker.
2. Alternativa lösningar
För att åstadkomma en ökad medvetenhet om riskerna med att ägna
sig åt distraherande aktiviteter under körning, bedöms en
kombination av olika åtgärder som mest effektivt. Att enbart vidta
andra åtgärder skulle troligen vara mindre effektivt. En skärpning av
bestämmelserna ger en stark signal om det olämpliga i att under
4
körning ägna sig åt aktiviteter som kräver förarens uppmärksamhet,
såsom att skicka textmeddelanden, söka information, leta efter
föremål på bilens golv eller ta av sig en tröja. Detta bör kombineras
med information, utbildning, rekommendationer att utveckla policys
m.m. i syfte att långsiktigt öka trafikanternas riskmedvetenhet. Att
inte vidta några åtgärder kan leda till att antalet olyckor på grund av
att föraren ägnar sig åt trafikfarliga aktiviteter snarare ökar än minskar
i antal, vilket vore olyckligt.
3. Vilka berörs av regleringen
Alla förare av motorfordon berörs.
4. Kostnader och andra konsekvenser
Förslaget innebär införandet av en ny, sanktionerad bestämmelse, som
ska kontrolleras av polismyndighet. Bestämmelsen bedöms bli en del
av den kontroll av trafiken som polisen redan utför och bör inte
medföra några särskilda extra kostnader för polisen.
För överklagandeinstanserna är detta en ny ärendetyp. Antalet
ärenden av detta slag bedöms dock bli relativt blygsamt och eventuella
kostnader bör tas inom ram.
Förslagets trafiksäkerhetseffekter kan förväntas bli goda och bidra till
att nå Sveriges och EU:s trafiksäkerhetsmål.
5. Ikraftträdande m.m.
Förslaget föreslås träda i kraft den 1 september 2013.
6. Konsekvenser för företag
Förslaget har inte några direkta konsekvenser för företag, men kan ge
incitament för företag, särskilt företag i transportbranschen, att
utveckla trafiksäkerhetspolicys på området.
