Övre Hedesundafjärden

Dnr
511-9211-06
00-001-064
Bevarandeplan för
Övre Hedesundafjärden
Upprättad: 2006-12-15
Namn:
Områdeskod:
Områdestyp:
Area:
Skyddsform:
Naturvårdsförvaltare:
Kommun:
Mittpunktskoordinat:
Markägare:
Nyttjanderätter:
Lägesbeskrivning:
Övre Hedesundafjärden
SE0630189
SCI (Art- och habitatdirektivet)
/SPA (Fågeldirektivet)
599 ha
oskyddat
–
Gävle
1563379, 6687133
Privat
Outrett
Ca 5 km öster Gysinge bruk
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INNEHÅLLSFÖRTECKNING .............................................................................................. 2
1. ALLMÄNT OM NATURA 2000 OCH BEVARANDEPLANER.................................... 3
1.1 NATURA 2000................................................................................................................... 3
1.2 BEVARANDEPLANER ......................................................................................................... 3
2. BEVARANDESYFTE.......................................................................................................... 4
2.1 ÖVERGRIPANDE BEVARANDESYFTE .................................................................................. 4
2.2 INGÅENDE NATURTYPER OCH ARTER ENLIGT ART- OCH HABITATDIREKTIVET .................. 4
2.3 INGÅENDE NATURTYPER ENLIGT FÅGELDIREKTIVET ......................................................... 4
2.4 BEVARANDEMÅL .............................................................................................................. 5
3. OMRÅDESBESKRIVNING ............................................................................................... 7
3.1 ALLMÄN OMRÅDESBESKRIVNING ..................................................................................... 7
3.2 BEVARANDEVÄRDEN SOM EJ ÄR UTPEKADE I EG-DIREKTIVEN ......................................... 7
4. BESKRIVNING AV NATURTYPER OCH ARTER....................................................... 7
4.1 NATURTYPER .................................................................................................................... 7
4.2 ARTER ............................................................................................................................ 12
5. HOTBILD – VAD KAN PÅVERKA OMRÅDET NEGATIVT.................................... 15
5.1 NATURTYPER .................................................................................................................. 16
5.2 ARTER ............................................................................................................................ 16
6. BEVARANDEÅTGÄRDER.............................................................................................. 17
6.1 OMRÅDESSKYDD ............................................................................................................ 17
6.2 SKÖTSELÅTGÄRDER ........................................................................................................ 18
7. BEVARANDESTATUS IDAG.......................................................................................... 18
7.1 BEVARANDESTATUS FÖR OMRÅDET ................................................................................ 18
7.2 BEVARANDESTATUS FÖR ARTER OCH NATURTYPER ........................................................ 19
8. ÖVERVAKNING OCH UPPFÖLJNING ....................................................................... 19
BILAGOR:
KARTA
2
1. Allmänt om Natura 2000 och bevarandeplaner
1.1 Natura 2000
Medlemsländerna inom Europeiska Unionen, EU, bygger för närvarande upp ett nätverk av
värdefulla naturområden som är av särskilt intresse från naturvårdssynpunkt. Nätverket kallas
Natura 2000. Syftet är att värna om vissa naturtyper, arter och deras livsmiljöer som är
skyddsvärda ur ett EU-perspektiv. Vissa naturtyper och arter är prioriterade, vilket innebär att
extra hänsyn ska tas till dessa.
Skapandet av Natura 2000 är en av EU:s viktigaste åtgärder för att bevara biologisk mångfald.
Det är unionens bidrag till förverkligandet av intentionerna i bl.a. Bernkonventionen och
konventionen om biologisk mångfald. Natura 2000 har tillkommit med stöd av EG:s art- och
habitatdirektiv (Rådets Direktiv 92/43/EEG) samt fågeldirektivet (Rådets Direktiv
79/409/EEG). EG-direktiven är en form av EU-lagar som medlemsstaterna är skyldiga att
införliva i det egna regelverket och tillämpa inom landet. Direktiven binder medlemsstaterna
till ett visst mål, men ger de nationella myndigheterna rätt att välja hur målen ska uppnås.
Alla områden i Natura 2000-nätverket är av riksintresse enligt 4:e kapitlet Miljöbalken, vilket
bland annat innebär att områdets naturvärden får stor tyngd vid prövning av eventuella
exploateringsintressen. Dessutom infördes år 2001 en tillståndplikt för åtgärder/verksamheter
som på ett betydande sätt kan påverka naturmiljön i ett Natura 2000-område.
1.2 Bevarandeplaner
Bevarandeplanen är det dokument som beskriver vad som är syftet med bevarandet av varje
enskilt Natura 2000-område och som anger vilka bevarandeåtgärder som bedöms vara
nödvändiga utifrån den hotbild som finns. I planen beskrivs även de ekologiska
förutsättningar som behövs för att området skall bidra till att upprätthålla arterna och
naturtyperna i ”gynnsam bevarandestatus”. Detta innebär lite förenklat att "ängen ska förbli
äng" och att "naturskogen ska fortsätta att vara naturskog", och att arterna ska fortleva i
livskraftiga bestånd. Begreppet "gynnsam bevarandestatus" är närmare definierat i
habitatdirektivet liksom i Förordningen om områdesskydd enligt miljöbalken (SFS
1998:1252). Bevarandeplanen har flera viktiga funktioner att fylla i den fortgående processen
att sköta och förvalta Natura 2000-områden bl.a:
•
Underlag för tillståndsprövningar enligt 7 kap 28a- 29§§ miljöbalken och framtagande av
miljökonsekvensbeskrivningar enligt 6 kap miljöbalken.
•
Fungera som referensnivå för den framtida, med jämna mellanrum återkommande,
övervakningen och uppföljningen av gynnsam bevarandestatus.
•
Fungera som vägledning för vård- och förvaltningsåtgärder t.ex. skötselplaner,
naturvårdsavtal mm
•
Upplysa och kommunicera med olika intressenter t.ex. markägare om vad som ska
bevaras och vad som krävs för att nå bevarandemålen.
3
2. Bevarandesyfte
2.1 Övergripande bevarandesyfte
Det övergripande syftet är att bevara en del av den helhet som utgörs av Dalälven, och
specifikt ett område med värdefulla lövrika skogar, våtmarker och älvängar samt de arter som
har dessa biotoper som livsmiljö.
2.2 Ingående naturtyper och arter enligt Art- och habitatdirektivet
I tabellerna nedan anges de naturtyper och arter som anmälts inom området. Naturtypernas
ungefärliga utbredning framgår av kartbilagan. Arealerna och naturtyperna kan komma att
justeras efter den inventering (”basinventeringen”) som genomförs nationellt under 20052008. Redan nu kan konstateras att justeringar av naturtypsarealer behöver göras, se tabell
nedan, samt att urvalet fågelarter behöver ses över.
Tabell 1. Ingående naturtyper enligt Art- och habitatdirektivet.
Anmäld areal
Kod
Naturtyp
Areal (ha) Andel (%)
3210
Naturliga större vattendrag av
fennoskandisk typ
6410
Fuktängar med blåtåtel eller starr
6430
Högörtängar
6450
Nordliga översvämningsängar
7110
*Högmosse
7140
Öppna svagt välvda mossar, fattiga och
intermediära kärr och gungflyn
9010
*Västlig taiga
9080
Lövsumpskogar av fennoskandisk typ
91E0
*Svämlövskog
91F0
Svämädellövskog
* = Prioriterad naturtyp
365,4
61
149,7
12,0
25
2
29,9
0
5
0
0
0
17,97
0
0
3
Tabell 2. Ingående arter enligt art- och habitatdirektivet.
Kod
Art
1130
Asp (Aspius aspius)
2.3 Ingående naturtyper enligt fågeldirektivet
Tabell 3. Ingående arter enligt fågeldirektivet.
Kod
Art
A002
Storlom (Gavia arctica)
A038
Sångsvan (Cygnus cygnus)
A072
Bivråk (Pernis apivorus)
A075
Havsörn (Haliaeetus albicilla)
A081
Blå Kärrhök (Circus cyaneus)
A094
Fiskgjuse (Pandion haliaetus)
A127
Trana (Grus grus)
A193
Fisktärna (Sterna hirundo)
A217
Sparvuggla (Glaucidium passerinum)
A220
Slaguggla (Strix uralensis)
A236
Spillkråka (Dryocopus martius)
A320
Mindre flugsnappare (Ficedula parva)
4
Bedömd areal 2005
Areal
Andel (%)
(ha)
367
61
0
0
94
20
30
0
0
16
3,3
5,0
3,5
1,1
1,6
1,0
0,6
0,2
0,3
0,2
2.4 Bevarandemål
Naturtyper
Naturliga större vattendrag av fennoskandisk typ (3210)
• Utbredningen av naturliga större vattendrag (3210) utgör minst 365 ha av området.
• Omgivande strandnära skogar har en naturskogsartad struktur och sammansättning
som styrs av naturliga störningsregimer inklusive årliga översvämningar.
• Vattendraget hyser en för naturtypen representativ artsammansättning som inte
påverkas negativt av främmande arter eller fiskstammar.
• Ingen påtaglig minskning av populationerna hos de typiska arterna i naturtypen.
Uppföljningsbara arter och förekomstnivåer för området fastställs efter basinventeringen.
• Naturtypens eutrofieringsgrad skall vara högst klass 2 (tydlig avvikelse) och
försurningsgraden skall vara högst klass 2 (måttlig avvikelse) enligt
bedömningsgrunder för miljökvalitet. Sjöar och Vattendrag (Naturvårdsverkets
rapport 4913).
Nordliga översvämningsängar (6450)
• Utbredningen av naturtypen (6450) utgör minst 99 ha av området.
• De hävdade älvängarna har en öppen karaktär och saknar busk- och trädvegetation av
igenväxningstyp.
• På icke hävdade delar är igenväxande buskar och träds täckningsgrad är max 10 %.
• Markerna översvämmas regelbundet.
• Ingen påtaglig minskning av populationerna hos de typiska arterna i naturtypen.
Uppföljningsbara arter och förekomstnivåer för området fastställs efter basinventeringen.
*Högmosse (7110)
• Utbredningen av högmossar (7110) utgör minst 20 ha av området.
• Naturtypen skall ha en ostörd hydrologi
• Naturtypens strukturer och funktioner (hydrologi, död ved) ska finnas och processer
tillåts fortskrida med en naturlig dynamik.
• Utbredningen av undertyp skogsbevuxen myr (91D0) utgör minst 20 ha.
• Ingen påtaglig minskning av populationerna hos de typiska arterna i naturtypen.
Uppföljningsbara arter och förekomstnivåer för området fastställs efter basinventeringen.
Öppna svagt välvda mossar, fattiga och intermediära kärr och gungflyn (7140)
• Utbredningen av myrtypen 7140 utgör minst 30 ha av området.
• Trädskikt bestående av träd högre än tre meter får inte ha mer än 30 % krontäckning.
• Naturtypen skall ha en ostörd hydrologi
• Ingen påtaglig minskning av populationerna hos de typiska arterna i naturtypen.
Uppföljningsbara arter och förekomstnivåer för området fastställs efter basinventeringen.
*Västlig taiga (9010)
• Utbredningen av västlig taiga (9010) utgör minst 3,5 ha av området.
5
•
•
Andelen död ved i naturtyperna utgör minst 20 % av volymen
Ingen påtaglig minskning av populationerna hos de typiska arterna i naturtypen.
Uppföljningsbara arter och förekomstnivåer för området fastställs efter inledande bas
inventering.
Lövsumpskog (9080)
•
•
•
•
Andelen ask/triviallöv i 9080 utgör minst 50% av grundytan
Utbredningen av naturtypen lövsumpskog (9080) utgör minst 1,1 ha av området
Andelen död ved i naturtyperna 9080 utgör minst 20 % av volymen.
Ingen påtaglig minskning av populationerna hos de typiska arterna i naturtypen.
Uppföljningsbara arter och förekomstnivåer för området fastställs efter
basinventeringen.
Svämlövskog (91E0)
•
•
•
•
•
Utbredningen av svämlövskog utgör minst 1,6 ha av området.
Skogen översvämmas årligen.
Trädskiktets krontäckningsgrad är 30-100% och ask/triviallöv utgör minst 50 % av
grundytan i svämlövskog.
Andelen gran får vara max 5 % av volymen.
Ingen påtaglig minskning av populationerna hos de typiska arterna i naturtypen.
Uppföljningsbara arter och förekomstnivåer för området fastställs efter
basinventeringen.
Svämädellövskog (91F0)
•
•
•
•
•
Utbredningen svämädellövskog utgör minst 1,0 ha av området
Trädskiktets krontäckningsgrad är 30-100% och ek, alm och ask utgör tillsammans
minst 50% av grundytan
Skogen översvämmas årligen
Andelen gran får vara max 5 % av volymen
Ingen påtaglig minskning av populationerna hos de typiska arterna i naturtypen.
Uppföljningsbara arter och förekomstnivåer för området fastställs efter
basinventeringen
Arter
Asp (1130)
Bevarandemål för asp fastställs efter inledande basinventering då kunskapen om artens
förekomst är bristfällig.
Storlom, Sångsvan (rastande), Bivråk, Havsörn, Blå Kärrhök (rastande), Fiskgjuse
Trana, Fisktärna, Sparvuggla, Slaguggla, Spillkråka, Mindre flugsnappare
6
Artvisa bevarandemål för fågelarterna fastställs efter basinventeringen då kunskapen om
arternas förekomst/utnyttjande av området är bristfällig.
3. Områdesbeskrivning
3.1 Allmän områdesbeskrivning
Området ligger vid Nedre Dalälven strax söder om Gysinge i Gävle kommun. Området är ett
fint exempel på karakteristisk dalälvsnatur och angränsar till Ålbo – Jordbärsmurens
naturreservat i norr, Gysinge naturreservat i väster och i söder mot Hedesundafjärdens
naturreservat i Västmanlands län.
Älven har under långa tider avsatt finkorniga sediment i det flacka. Sedimentmarkerna intas
av älvängar och myr, medan moränholmar såsom på Ekenön, Ingmurhammar, Gävans norra
del, Finnäset och söder om Halsmur är skogbevuxna.
Älvens högflöden under vår och höst har gett upphov till speciella naturtyper så som älvängar,
svämskogar, ädellövrika skogar och strandskogar med stort lövinslag . Naturtyper som alla är
sällsynta i dagens Sverige. Utöver de naturgivna förutsättningarna har människans nyttjande
av älvängarna satt sin prägel på området. Älvängsslåtterns ekonomiska betydelse syns inte
minst på den skiftesindelning som uppkommit på ön Gävan eller Gåvan, som skänktes av
Kung Johan III år 1590.
De lövrika självgallrande skogspartierna med döda och döende träd utgör en värdefull
livsmiljö för bland annat vedlevande insekter och fåglar. Många sångare och småfåglar trivs i
lund- och lövskogsmiljöerna där de söker föda i lövverket och hackspettar hackar både ut
insektslarver och bohål i träden. Ett flertal intressanta lavar förekommer på ek och asp i
området och de döda träden är även viktiga för vedsvampar.
3.2 Bevarandevärden som ej är utpekade i EG-direktiven
I området är också rapporterat de rödlistade (i Sverige sällsynta och hänsynskrävande arter)
arterna korskovall, sumpviol, slanklav och violettgrå tagellav.
4. Beskrivning av naturtyper och arter
4.1 Naturtyper
Naturliga större vattendrag
Definition av naturtypen:
Större naturliga vattendrag (huvudfåror och större biflöden av älvar och åar) eller delar av
vattendrag med relativt näringsfattigt och klart vatten. Naturliga vattenståndsvarationer skapar
en variation av strandmiljöer med hög biologisk mångfald. Vattendynamiken är skiftande
(älvsjöar, sel, meandersträckor, kvillar, forsar och fall). I mynningsområdet är vattendragen
mer näringsrika eftersom eroderat sediment och näring från de övre delarna transporteras
nedströms.
7
Naturtypen förkommer i alpin och boreal region och avgränsas som vattendrag av
strömordning ≥41 och/eller med en årsmedelföring >20 m3/s och är normalt > 1 m djup.
Naturtypen avgränsas mot land av medelhögvattenlinjen.
Karaktärsarter: Bland växter märks talrika videarter t ex bindvide, svartvide, grönvide,
daggvide, mandelpil, lapp- och ripvide, jämtlandsmaskros, sötgräs, strutbräken och
norrlandsstarr. Bland fiskar kan nämnas lax, öring, flod- och bäcknejonöga, berg- och
stensimpa. Bland evertebrater märks bottenlevande larver av olika sländor samt
flodpärlmussla.
Förutsättningar för gynnsam bevarandestatus:
Vattendraget utgör en del av den betydligt större Hedesundafjärden som i sin tur ingår i Nedre
Dalälven komplexet. Vattenflödet är reglerat. Hedesundafjärden är en grund fjärd där vattnet
är brunt av humusämnen och siktdjupet litet. Den reglering av Hedesundafjärdarna som
utbyggnaden av kraftverket i Söderfors innebar 1978, medförde en höjning av vattenståndet
med cirka 60 cm. Därmed lades de lägsta delarna av Hedesundas deltaland under vatten.
Regleringsamplituden ligger på en halv meter. Hedesundafjärden som en del i Nedre Dalälven
är ett väldigt artrikt vattenområde. Under 1999-2000 fångades 23 fiskarter vid provfisken.
Nordliga översvämningsängar
Definition:
Gräsmarker längs med större vattendrag norr om den naturliga Norrlandsgränsen som
översvämmas under vår och sommar. Naturtypen har använts eller används fortfarande som
slåtterängar (s.k. raningar). Krontäckning av träd och buskar, som inte är av
igenväxningskaraktär, är 0-30 %. Naturtypen omfattar sådana marker som ännu hålls öppna
genom hävd och/eller naturliga störningar.
Karaktärsarter: Brunrör, norrlandsstarr, vass-starr, liljekonvalj, tuvtåtel, blåtåtel, stagg,
daldockor, grendunört och lappelm.
Förutsättningar för gynnsam bevarandestatus:
Översvämningsängar finns längs med Dalälvens strand främst i områdets västra del samt på
ön Gävan i Hedesundafjärden. Gävan har tidigare används som slåttermark och slåtter kan ha
pågått ända in på 50-talet. Tack vare vattnets fluktuationer har markerna inte helt övertagits av
buskar och annan igenväxningsvegetation vilket annars är ett stort problem. En förutsättning
för gynnsam bevarandestatus är dock att buskar kontinuerligt röjs samt att viss slåtter
återupptas.
*Högmossar
Definition av naturtypen:
Naturtypen omfattar tydligt välvda mossar som har höjt sig över omgivningen och utvecklat
ett öppet eller trädklätt mosseplan. Krontäckningen är normalt <30%, men högmossar/partier
med högre krontäckning (<100%) förekommer. Mossen kan antingen vara platåformigt,
koncentriskt eller excentriskt välvd.
Hela den hydrologiska enheten inkluderas i naturtypen, det vill säga mosseplanet
samtomgivande laggkärr och randskog som ofta finns mellan mosseplanet och laggen. Gölar,
1
Strahler A.N. 1973. Introduction to Physical Geography. Utgångspunkt från Röda kartan
8
höljor, strängar, tuvor, dråg, småvatten och vattenmosaiker kan förekomma i
högmossekomplexet.
Torvproduktion sker, men nettotillväxten kan ha upphört genom naturlig oxidation.
Mosseplanet är en ombrotrof miljö vilket innebär att vattenförsörjningen endast sker genom
direkt nederbörd. Därmed blir näringshalten och pH-värdet mycket låga vilket gör miljön
artfattig. Habitatet har en perenn vegetation som ofta domineras av ris och vitmossor.
Tre undergrupper kan urskiljas:
•
Öppna mosseplan (krontäckning 0-30%)
•
Trädklädda mosseplan och delar av mosse (krontäckning 30-100%)
•
Laggkärr (krontäckning 0-100%)
Naturlighetskriterier: Myrens hydrologi och hydrokemi får inte vara starkt generellt påverkad
av antropogena ingrepp. Reversibla, mindre ingrepp som orsakat lokal störning i begränsade
delar av myren kan medges. Vegetationen ska spegla vad som är normalt för ett hydrologiskt
intakt högmosseplan. Krontäckningsgraden kan variera naturligt, från kalmosse till
skogsmosse. Torvproduktionen kan ha avstannat tillfälligt till följd av t ex brand, atmosfäriskt
nedfall eller klimatvariationer.
Förutsättningar för gynnsam bevarandestatus:
Den del som är högmosse ligger i områdets centrala östra del och ingår i en större högmosse
som fortsätter söder om landskapsgränsen, Gölmossen. Mossen är skogsklädd och anges som
undertypen skogsbevuxen myr (91D0). Naturtypen kräver att det finns en skoglig kontinuitet
och hydrologin är opåverkad. De övriga delarna av mossen ingår i naturreservatet
Hedesundafjärden i Västmanlands län.
Öppna svagt välvda mossar, fattiga och intermediära kärr och gungflyn
Definition av naturtypen:
Naturtypen är heterogent och omfattar mossar och kärr, fattiga till intermediära, öppna eller
mycket glest trädbevuxna myrar. De myrtyper eller myrelement som kan inkluderas är plana
eller svagt välvda mossar och tillhörande laggkärr, nordlig mosse, plana (topogena) kärr,
sluttande (soligena; lutning >3%) kärr – i synnerhet backkärr (lutning >8%) – samt
torvbildande mader (sumpkärr). Torvtäcket är normalt minst 30 cm djupt, men kan vara
tunnare i unga myrar. Gungflyn, mjukmattor med vanligen mossrik vegetation som pga.
luftvävnad i rotsystemet flyter på vatten eller lös gyttja, inkluderas oavsett torvdjup.
Morfologiska strukturer i torven är sällsynt och utgörs i så fall av mindre tuvbildningar.
Trädskikt bestående av träd högre än tre meter får inte ha mer än 30% krontäckning.
Två undergrupper kan urskiljas:
•
Svagt välvda mossar
•
Kärr och gungflyn (kan indelas i fattiga och intermediära för uppföljningen)
Förutsättningar för gynnsam bevarandestatus:
Naturtypen ligger centralt i området. Höjningen av vattenståndet i Hedesundafjärden har
troligtvis påverkat myren, dock inte nödvändigtvis negativt. Naturtypen övergår successivt i
översvämingsängen mot älven. Kärren är av fattigtyp, men stråk med rikare inslag finns. Här
finner man t ex korvskorpion-mossa. En fundamental förutsättning för god bevarandestatus är
att inga avvattnande ingrepp i form av t ex dikningar sker.
9
*Västlig taiga
Definition av naturtypen:
Naturtypen förekommer i boreal-boreonemoral zon på torr-blöt och näringsfattig-näringsrik
mark. Enstaka områden finns i kontinental region. Trädskiktets krontäckningsgrad är 30100% och utgörs av inhemska barrträd och triviala lövträd, dock inte fjällbjörk.
Skogen ska vara, eller i en relativt nära framtid kunna bli naturskog eller likna naturskog med
avseende på egenskaper och strukturer. Den kan ha påverkats av t.ex. plockhuggning, bete
eller naturlig störning. Skogen ska vara i ett sent eller i ett relativt sent successionsstadium.
Det ska finnas gamla träd och död ved och en kontinuitet för de aktuella trädslagen. Om
naturliga störningsprocesser eller skötselåtgärder i syfte att imitera sådana har påverkat
området kan även områden i yngre successionsstadier ingå. Egenskaper och strukturer som är
typiska för naturskog finns normalt även i yngre successionsstadier.
Skogens hydrologi ska inte vara under stark generell påverkan från markavvattning.
Näringskrävande örter finns endast undantagsvis.
Naturtypen hyser vanligtvis en mängd rödlistade arter som gynnas av lång skoglig kontinuitet,
gamla träd, död ved eller brandfält och successionsstadier efter brand.
Karaktärsarter: tall, gran, björk och asp samt andra inhemska trädslag som inslag i trädskiktet,
lingon, mjölon, ljung, blåbär, kråkbär, kruståtel, harsyra, ekorrbär, ängskovall, skogsstjärna
och knärot, väggmossa, husmossa, kammossa, kvastmossor och ren- och bägarlavar.
Ekologiska förutsättningar för gynnsam bevarandestatus:
En viktig förutsättning för naturtypen är att det finns en kontinuitet av träd där det har skapats
en naturlig åldersdifferentiering och artsammansättning. Ostörd hydrologi i framför allt
sumpskogsmiljöer är viktigt för att naturtypens arter ska trivas.
Västlig taiga finns representerat i fyra mindre områden belägna på moränmark. Lövinslaget i
de västra delarna är stort.
Lövsumpskogar av fennoskandisk typ
Definition av naturtypen:
Naturtypen förekommer på näringsrik mark som är fuktig-blöt. Det finns en påverkan från
högt grundvatten och översvämning sker normalt årligen. Naturtypen finns på mineraljord,
tunna torvtäcken och i vissa fall även på torvmark av lövkärrstorv/vasstorv. Trädskiktets
krontäckningsgrad är normalt 50-100%, och ask/triviallöv (var för sig eller tillsammans) med
undantag av fjällbjörk utgör minst 50% av grundytan. I södra och mellersta delarna av landet
utgörs trädskiktet ofta av klibbal och ibland ask. Längre norrut finns mest gråal och glasbjörk
och allra längst i norr även asp. Videarter kan förekomma i både träd- och buskskikt. Gran är
ett vanligt inslag i naturtypen.
Kvalitetskriterier: Skogen ska vara, eller i en relativt nära framtid kunna bli naturskog eller
likna naturskog m.a.p. egenskaper och strukturer. Den kan ha påverkats av t.ex.
plockhuggning, bete eller naturlig störning. Skogen ska vara i ett sent eller i ett relativt sent
successionsstadium. Det ska finnas gamla träd och död ved och en kontinuitet för de aktuella
trädslagen. Om naturliga störningsprocesser eller skötselåtgärder i syfte att imitera sådana har
påverkat området kan även områden i yngre successionsstadier ingå. Egenskaper och
strukturer som är typiska för naturskog finns normalt även i yngre successionsstadier.
10
Skogens hydrologi får inte vara under stark generell påverkan från markavvattning. Framför
allt de översilade skogarna kan hysa en mängd rödlistade arter.
Ekologiska förutsättningar för gynnsam bevarandestatus:
Lövsumpskog finns söder om de fortfarande öppna älvängarna, i områdets västra del. Mycket
lövsumpskog har kommit upp efter att hävden upphörde men mindre partier med längre
skoglig kontinuitet finns. Det är endast dessa som uppfyller kraven på naturtypen. Även
mängden död ved varierar men är generellt ganska låg.
En viktig förutsättning är en kontinuitet av träd där det har skapas en naturlig ålders- och
artsammansättning. Naturvärdena utvecklas i huvudsak genom naturlig dynamik, vilket
omfattar störningar, t.ex. stormfällningar, insektsangrepp, översvämningar och brand.
Förekomst av substrat är en förutsättning för trädlevande lavar och svampar knutna till
naturtypen, samt även för vedlevande insekter. Exempel på substrat: död ved; grenar, torrträd,
lågor m.m. i olika nedbrytningsstadier.
Ostörd hydrologi är viktigt för att naturtypens arter ska trivas.
Svämlövskog
Definition av naturtypen:
Naturtypen ligger i anslutning till vattendrag på jordar som är väl dränerade vid lågvatten.
Skogen översvämmas regelbundet vid högvatten. Det sker en kontinuerlig pålagring av
finsediment i samband med översvämningarna. Trädskiktets krontäckningsgrad är 30-100%
och ask/triviallöv (var för sig eller tillsammans) utgör minst 50% av grundytan. Ask, gråal
och klibbal är de vanligaste trädslagen.
Kvalitetskriterier: Skogen ska vara, eller i en relativt nära framtid kunna bli naturskog eller
likna naturskog m.a.p. egenskaper och strukturer. Den kan ha påverkats av t.ex.
plockhuggning, bete eller naturlig störning. Skogen är i ett sent eller i ett relativt sent
successionsstadium. Det ska finnas gamla träd, död ved och en kontinuitet för de aktuella
trädslagen. Om naturliga störningsprocesser eller skötselåtgärder i syfte att imitera sådana har
påverkat området kan även områden i yngre successionsstadier ingå. Egenskaper och
strukturer som är typiska för naturskog finns normalt även i yngre successionsstadier.
Buskskiktet består ofta av olika videarter, brakved, olvon och vilda röda vinbär. Fältskiktet
innehåller ofta högörter och ormbunkar, men även fattiga starrtyper förekommer.
Karaktärsarter: Klibbal, gråal, ask, hägg, knäckepil, glasbjörk, alm, strutbräken, majbräken,
strätta, liljekonvalj, bäckbräsma, ängsbräsma, älgört, flädervänderot, skogsnäva,
humleblomster, vitsippa, svalört, strandklo, topplösa, skogsskräppa, brännässla, sjöfräken,
kärrfräken och flera starrarter.
Förutsättningar för gynnsam bevarandestatus:
Kontinuitet av lövträd och naturliga störningar som t.ex. översvämning är viktigt för att
skogstypens naturvärden ska utvecklas. Några mindre partier av svämlövskog finns i
anslutning till älven i de västra delarna av området och al och asp är de dominerande
trädslagen. Ett fint exempel på aspdominerad svämlövskog finns vid Ingmurhammar.
11
Svämädellövskog
Definition av naturtypen:
Naturtypen ligger i anslutning till vattendrag och översvämmas regelbundet vid högvatten.
Det sker en kontinuerlig pålagring av finsediment i samband med översvämningarna.
Naturtypen ligger på jordar som kan vara lättdränerade eller fuktiga/blöta vid lågvatten.
Trädskiktets krontäckningsgrad är 30-100% och ek, alm och ask (tillsammans) utgör minst
50% av grundytan. Inslag av asp, björk, al och tall förekommer. Ask/triviallöv får
(tillsammans eller var för sig) inte överstiga 50% av grundytan.
Kvalitetskriterier: Skogen ska vara, eller i en relativt nära framtid kunna bli naturskog eller
likna naturskog m.a.p. egenskaper och strukturer Den kan ha påverkats av t.ex.
plockhuggning, bete eller naturlig störning. Skogen ska vara i ett sent eller i ett relativt sent
successionsstadium. Det ska finnas gamla träd och död ved och en kontinuitet för de aktuella
trädslagen. Om naturliga störningsprocesser eller skötselåtgärder i syfte att imitera sådana har
påverkat området kan även områden i yngre successionsstadier ingå. Egenskaper och
strukturer som är typiska för naturskog finns normalt även i yngre successionsstadier.
Buskskiktet kan vara väl utvecklat och fältskiktet är ofta rikt på örter.
Ekologiska förutsättningar för gynnsam bevarandestatus:
Liksom för svämlövskogen kräver svämädellövskogen en kontinuitet av lövträd och naturliga
störningar för att utveckla karakteristiska strukturer. I och med att älven har en
årstidsfluktuation finns denna störning. Naturtypen finns t ex vid Finnäset som en smal bård
med ek mellan älven och moränmarkerna. Ekarna är bitvis trängda av uppväxande gran, men
ibland även asp.
4.2 Arter
Asp
Ekologiska krav:
I de sjöar där aspen lever (oligotrofa och mesotrofa) uppträder den ofta pelagiskt, såväl i
ytskiktet som på relativt stora djup. Som ung lever aspen huvudsakligen på djurplankton,
insektslarver och kräftdjur. Redan vid en längd av 20-30 cm övergår den så gott som helt till
fiskföda‚ mört, löja, nors etc.
Den vandrar efter islossningen i april-maj upp i strömvatten för lek då vattentemperaturen nått
minst 5°C. Leken sker främst över grus- och stenbottnar men också över växtrika områden
med rent och syrerikt vatten. Vissa asppopulationer leker även på grundare områden i sjöar,
t.ex. i Mälaren. Arten lever i system av sjöar och vattendrag och kräver kontakt dem emellan
för sin spridning.
Asp har noterats vid några tillfällen i vattensystemet.
Storlom
Ekologiska krav:
Storlommen behöver tillgång till lämpliga bytesdjur, dvs. fiskar, i viss mån vatteninsekter.
Den behöver även lämplig plats att bygga sitt bo på, vilket nästan uteslutande innebär öar,
särskilt mindre holmar och skär, belägna i klarvattenssjöar (oligotrofa och mesotrofa), i
sällsynta fall längs ostkusten.
12
Tillgång till områden med minimal mänsklig störning är viktig. Arten är störningskänslig
under häckningen (maj-juli/augusti), främst under ruvningsperioden. Arten är långlivad art
med relativt låg reproduktion och är därför känslig för jakt. Under häckningen rör sig arten
normalt inom 1-10 km radie från häckningslokalerna.
Sångsvan
Ekologiska krav:
Sångsvanen häckar i grunda, vegetationsrika vatten. Den kräver god tillgång på
undervattensväxter under häckningssäsongen, liksom lämplig och god tillgång på grön
växlighet under vintersäsongen.
Arten kräver relativt ostörda områden under sin flyttning och övervintring.
Mellan 100-200 svanar brukar rasta i området under våren.
Bivråk
Ekologiska krav:
Bivråken häckar med de högsta tätheterna i högproduktiva skogsområden. I södra Sverige är
den optimala miljön ett småbrutet blandskogslandskap i närheten av en sjö eller något
vattendrag. Förekomsten av äldre och luckrika skogsbestånd, gärna omväxlande med
naturbetesmarker och med ett stort inslag av bryn, gynnar förekomsten av getingar vars larver
bivråken föder upp sina ungar med. Förekomst av äldre skog rik på lövträd och med närhet till
fuktskog, kärr och andra våtmarker är fördelaktigt under försommaren då de gamla fåglarna
till stor del livnär sig på småfågelungar (bl.a. trastar), men även av grodor och troligen till viss
del även av humlelarver och -puppor. I äldre tid torde kombinationen av fuktskog, skogsbete
och hagmarker ha utgjort mycket viktiga miljöer.
Andelen barrskogshäckningar ökar av lättförståeliga skäl norrut i landet. Bindningen till hög
produktiva marker består emellertid, eller kanske rent av förstärks något i norra Sverige där
arten oftast uppträder i anslutning till skogsimpediment på gammal jordbruksmark eller i rik
ängsgranskog.
Havsörn
Ekologiska krav:
Havsörnen är till stor del knuten till vatten för sitt näringssök (havsmiljö, större insjöar, älvar,
vattenmagasin). Under häckningssäsongen är fisk den dominerande födan, men den tar även
fågel och medelstora däggdjur. Under övriga delar av året dominerar fågel och fisk, där
andelen kadaver är förhållandevis stor.
Arten bygger stora, omfångsrika och tunga bon och kräver därför kraftiga träd (i första hand
tall) för boets placering. Boträdens medelålder längs ostkusten är minst 160 år och i Lappland
350 år. Havsörnen är mycket störningskänslig vid boplatsen.
Blå kärrhök
Ekologiska krav:
Blå kärrhök bygger alltid sitt bo på marken i öppen terräng av olika karaktär; på myrar,
hyggen, i kraftledningsgator, kärr eller på hedar, men även i vass samt i unga
barrskogsplanteringar, i vide- eller björksnår eller t.o.m. i sädesfält. Födan utgörs av fåglar
och smågnagare som den fångar i öppen terräng, allt ifrån hygge och myr till åker och äng.
13
Biotopvalet under övervintringen utgörs av öppna, trädfria marker som t.ex. åkrar, ängar,
hedar, våtmarksområden. Arten häckar inte i området.
Fiskgjuse
Ekologiska krav:
Fiskgjusen är helt beroende av tillgång till öppet vatten inom sitt hemområde (havsmiljö,
insjöar, älvar, åar) eftersom födan nästan uteslutande består av fisk. Den fångar endast ytligt
gående fisk, ned till maximalt en halv meters djup.
Fiskgjusen fiskar i såväl eutrofa som oligotrofa sjöar liksom i större vattendrag och i grundare
kustområden. Jaktframgången kan dock minska avsevärt om vattnet är alltför grumligt. I
områden med enbart oligotrofa sjöar kan sämre tillgång på fisk medföra lägre reproduktion
bl.a. beroende på att gjusarna måste jaga över större arealer (längre bort från boplatsen).
Fiskgjusen är beroende av lämpliga träd för sitt bobygge. Det vanligaste trädslaget är tall
(≥90%) där det stora risboet byggs i toppen av plattkronade, kraftiga träd, så att utsikt fås över
omgivningen. Enstaka bon kan placeras i kraftledningsstolpar, stora torn eller på stora stenar i
sjöar och vattendrag. Fiskgjusen är ofta störningskänslig vid boplatsen.
Trana
Ekologiska krav:
Tranan häckar på sanka sjö- eller havsstränder, på våta myrmarker, på vattensjuka hyggen
omgärdade av sumpskog, vid större slättsjöar, i öppna kärr, i sänkta sjöar och andra större
eller mindre våtmarker. Ett gemensamt krav, oavsett val av habitat, är att tranorna har
möjlighet att bygga boet oåtkomligt för marklevande rovdjur, dvs. alltid omgärdat av vatten.
Under häckningstid lever tranorna av rötter, skott och andra vegetabilier samt insekter,
blötdjur, grodor, småfisk m.m.
Under höstflyttningen är ungarna beroende av föräldrarnas vägledning. En stor andel av
tranorna övervintrar i korkeksmarker i Spanien.
Fisktärna
Ekologiska krav:
Fisktärnan behöver tillgång på fiskrika sjöar och/eller grunda kustområden samt störningsfria
häckningsplatser.
För att större kolonier ska kunna etableras krävs rovdjursfria områden; framför allt mink och
räv bör hindras nå häckningsplatserna.
Sparvuggla
Ekologiska krav:
Tillgång på lämpliga boplatser i form av gamla bohål från större hackspett eller tretåig
hackspett.
Den optimala häckningsmiljön är gammal, flerskiktad grandominerad blandskog med rik
förekomst av grova lövträd (främst asp, björk och al). Sparvugglan är dock flexibel i sitt val
av häckningsplats och förekommer likaväl i naturskogsbestånd som i områden med en
blandning av rena produktionsbestånd och hyggen, så länge lämpliga boträd finns att tillgå. I
södra Sverige hittar man den ofta på gammal, igenväxande inägomark där den häckar i
bestånd av äldre asp.
14
Slaguggla
Ekologiska krav:
Tillgång på lämplig föda i form av olika smågnagare, främst sork men även skogsmöss,
näbbmöss och fåglar upp till en ringduvas storlek. För god häckningsframgång krävs höga
gnagartätheter.
Tillgång på lämpliga häckningsplatser i form av ihåliga träd, framför allt s.k. skorstenstubbar.
Sådana stubbar bildas när stora träd bryts av t.ex. vid ett gammalt spillkråkehål. Tall är bäst
eftersom lövträd med tillräckligt stora håligheter blir mera kortlivade, ihåliga ekar dock
undantaget. Eftersom det råder en akut brist på naturliga boplatser häckar en stor del av
beståndet numera i specialuppsatta holkar. Etablerade par är mycket stationära och p.g.a.
bristen på lämpliga boplatser stannar de i reviren även under dåliga år.
Tillgång på lämpliga jaktmarker. Arten häckar främst i gles barr- och blandskog i anslutning
till lämpliga födosöksområden i form av öppen mark såsom myrar, kalhyggen och småskaligt
jordbrukslandskap. Arten jagar över arealer i storleksordningen 5–12 km2.
Slaguggla noterades vid Finnäset år 2005.
Spillkråka
Ekologiska krav:
Tillgång på lämplig föda i form av vedlevande insekter och myror. Födosöker ofta lågt i träd,
på stubbar m.m., gärna i rotrötad gran efter hästmyror.
Tillgång på lämpliga häckningsplatser, främst i form av grov asp, tall eller bok. I södra och
mellersta Sverige råder ingen uttalad brist på lämpliga häckningsträd, däremot kan tillräckligt
grova stammar saknas i stora delar av Norrland där skogsbruket är mera intensivt och
tillväxten sämre. För att spillkråkan skall häcka måste stamdiametern i brösthöjd överstiga 30
cm för asp och 40 cm för tall. Medelåldern på utnyttjade tallar är i Småland 115 år, Uppland
170 år, Dalarna 187 år och i Gästrikland 239 år.
Spillkråkan är något av en nyckelart i boreala och nemoboreala skogsekosystem genom att
den årligen producerar ett stort antal bohål lämpliga för större hålhäckande fåglar och
däggdjur som ej själva förmår mejsla ut sitt bo.
Mindre flugsnappare
Ekologiska krav:
Tillgång på lämpliga bohål, främst i form av nischer vid grenbrott i döda träd, större
trädhåligheter eller gamla hackspettshål.
Tillgång på lämpliga häckningsmiljöer i form av ogallrade, naturskogsliknande miljöer. Arten
häckar såväl i högstammig ädellövskog (ofta i sluttningar och kuperad terräng) som i
blandskog med mycket varierande barrandel. Ofta hittar man den i slutna och tämligen fuktiga
bestånd längs stränder, i lövrika sumpskogar eller i anslutning till fuktigare partier på tidigare
hävdad mark. Arten hävdar revir och rör sig då inom ett område i storleksordningen 1.5 ha.
5. Hotbild – vad kan påverka området negativt
Vid beskrivandet av saker som kan skada de utpekade naturvärdena i ett område kan endast
nu kända problem belysas. Det är viktigt att ha i åtanke att nya hot troligen kommer att
15
identifieras i framtiden. De hot som är av global karaktär t.ex. klimatförändringar och
atmosfäriskt spridna miljöbelastningar kan inte lösas genom skydd eller skötselåtgärder.
Att en åtgärd är angiven som hot gör att man ska vara extra uppmärksam. Åtgärden kan vara
tillståndspliktig. Hur och var i området åtgärden utförs och vilken hänsyn som tas kan vara
avgörande för om åtgärden påverkar området på ett betydande sätt eller inte, dvs är
tillståndspliktig eller inte.
5.1 Naturtyper
Tabell 4. Hot mot ingående naturtyper.
3210 Naturliga större vattendrag av • Onaturliga vattenståndsfluktuationer beroende på reglering,
fennoskandisk typ
•
•
•
•
6450 Nordliga översvämningsängar •
•
7110 *Högmosse
7140 Öppna svagt välvda mossar,
fattiga och intermediära kärr
och gungflyn
9010 Västlig taiga
9080 Lövsumpskogar av
fennoskandisk typ
91E0 *Svämlövskogar
91F0 Svämädellövskogar
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
avledning eller andra hinder.
Utsättning av främmande arter.
Exploatering av strandområden.
Utsläpp av föroreningar från punktkälla.
Muddring.
Utebliven eller olämplig skötsel.
Markexploatering och annan markanvändningsförändring i
objektet eller i angränsande områden, exempelvis
skogsplantering och vattenreglering.
Utebliven översvämning.
Markavvattning, skyddsdikning eller gödsling i eller utanför
området kan påverka hydrologin/hydrokemin på ett negativt
sätt.
Avverkning, gallring av trädbevuxna delar.
Körning på otjälad mark
Igenväxning av habitatet pga. onaturliga
vattenståndsfluktuationer beroende på reglering
Avverkningar, transporter, markberedning och dikning,
plantering, anläggning av skogsbilvägar i eller i direkt
anslutning naturtyperna kan medföra ändrade ljusförhållanden,
mekaniska skador samt förändrad hydrologi inom området.
Exploatering för samhällsbyggande av olika former.
Viltbete eller ljuskonkurrens som förhindrar lövföryngring.
Granetablering i lövdominerade eller luckiga delar.
Exploatering av bl.a. strandzoner för samhällsbyggande av
olika former.
Avverkning, gallring av trädbevuxna delar.
Viltbete eller ljuskonkurrens som förhindrar lövföryngring.
Igenväxning med t ex gran
5.2 Arter
Tabell 5. Hot mot ingående arter.
1130 Asp
•
Vandringshinder i form av dammbyggnationer eller
16
•
A002 Storlom
•
•
A072 Bivråk
•
•
A075 Havsörn
•
•
A081Blå kärrhök
•
•
•
A038 Sångsvan
A094 Fiskgjuse
•
•
•
A127 Trana
•
A193 Fisktärna
•
•
A217 Sparvuggla
A220 Slaguggla
A236 Spillkråka
A320 Mindre flugsnappare
felplacerade vägtrummor.
Fysisk störning, t.ex. muddring eller exploatering, av
livsmiljön och lekplatser.
Störning från intensiv båttrafik, fiske och friluftsliv under
häckningstid. (Man bör ej uppehålla sig i närheten av boet
under häckningstiden.)
Onaturliga vattenståndsvariationer till följd av regleringar kan
omintetgöra eller försena häckningar.
Igenväxning
Minskad insektstillgång på grund av ensartade skogar med täta
monokulturer och mindre andel lövträd.
Avverkning av befintliga eller lämpliga boträd.
Störning från intensiv båttrafik, fiske och friluftsliv under
häckningstid. (Man bör ej uppehålla sig i närheten av boet
under häckningstiden.)
Avverkning av befintliga eller lämpliga boträd.
Exploatering av lämpliga häcknings och födosöksmiljöer
Några specifika stora hot mot artens bevarandestatus i det
berörda Natura 2000-området bedöms ej finnas.
Avverkning av befintliga eller lämpliga boträd.
Exploatering av lämpliga häcknings och födosöksmiljöer.
Störning från intensiv båttrafik, fiske och friluftsliv under
häckningstid. (Man bör ej uppehålla sig i närheten av boet
under häckningstiden.)
•
Minskad fuktighet på och igenväxning av öppna myrmarker
på grund av exempelvis ändrad hydrologi orsakad av dikning
eller nedfall av kväve.
Störning vid boet.
Störning från intensiv båttrafik, fiske och friluftsliv under
häckningstid. (Man bör ej uppehålla sig i närheten av boet
under häckningstiden.)
Igenväxning av lämpliga häckningöar/-skär
•
•
Minskad tillgång på lämpliga hålträd.
Fragmentering och försvinnande av lämpliga skogsmiljöer.
6. Bevarandeåtgärder
6.1 Områdesskydd
Övre Hedesundafjärden är ett riksintresse för bl.a. naturvärdenas skull och är sedan 1978
avsatt som samrådsområde. Samråd ska enligt detta beslut ske för vissa åtgärder t ex
slutavverkning, täkt, gallring och röjning i vissa områden. Området är planerat att bli
naturreservat.
17
6.2 Skötselåtgärder
På Finnäset finns barrskogar som inte hyser så höga naturvärden. Dessa behöver restaureras,
förslagsvis genom bränning efter visst uttag av gran.
3210 Naturliga större vattendrag av fennoskandisk typ
Ingen skötsel
6450 Nordliga översvämningsängar
Restaureringsåtgärder
Röjning av vide, pors och andra buskar eller unga lövträd bör ske för att öppna upp de gamla
hävdade markerna. Äldre videsnår bör lämnas. Vid behov kan buskar och tuvor fräsas
maskinellt. Områden som omfattas av detta är Gävan och yttre delen av Halsmur.
Löpande skötsel
För att bevara och förstärka den hävdgynnade floran bör någon hävdas åtminstone vart annat
eller vart 3:e år.
7110 *Högmossar
Ingen skötsel
7140 Öppna svagt välvda mossar, fattiga och intermediära kärr och gungflyn
Ingen skötsel. Kan hävdas där den historisk gjort det.
9010 *Västlig taiga
Ingen skötsel, se dock ovan om områden som bör restaureras.
9080 Lövsumpskogar av fennoskandisk typ
Ingen skötsel
91E0 Svämlövskog
91F0 Svämädellövskog
Restaureringsåtgärder
För att bibehålla lövinslaget bör delar av granunderväxten röjas bort och även uppvuxen gran
gallras för att möjliggöra för lövet att komma upp. Ekar/ekgrupper frihuggs.
Löpande skötsel
Vid behöv röjs och gallras gran vart 10:e år.
7. Bevarandestatus idag
7.1 Bevarandestatus för området
Områdets bevarandestatus kan i dagsläget inte anses vara gynnsam. Flera av naturtyperna är
antingen stadda i igenväxning eller saknar vissa viktiga strukturer t.ex. död ved. Dock finns
en klar potential för området att inom en överskådlig framtid bl.a. genom aktiva
skötselåtgärder utvecklas och därmed uppnå en gynnsam bevarandestatus. Skyddet för de
skogliga värdena kommer också att öka i och med att området avsätts som naturreservat.
Bättre kunskap om fågelfaunan behövs för att kunna bedöma bevarandestatusen.
18
7.2 Bevarandestatus för arter och naturtyper
Tabell 4. Bevarandestatus hos ingående naturtyper och arter.
Naturtyp/art
3210 Naturliga större vattendrag av fennoskandisk typ
6450 Nordliga översvämningsängar
7110 *Högmosse
7140 Öppna svagt välvda mossar, fattiga och intermediära kärr och
gungflyn
9010 Västlig taiga
9080 Lövsumpskogar av fennoskandisk typ
91E0 *Svämlövskog
91F0 Svämädellövskog
1130 Asp (Aspius aspius)
A002 Storlom (Gavia arctica)
A038 Sångsvan (Cygnus cygnus)
A072 Bivråk (Pernis apivorus)
A075 Havsörn (Haliaeetus albicilla)
A081Blå kärrhök (Circus cyaneus)
A094 Fiskgjuse (Pandion haliaetus)
A127 Trana (Grus grus)
A193 Fisktärna (Sterna hirundo)
A217 Sparvuggla (Glaucidium passerinum)
A220 Slaguggla (Strix uralensis)
A236 Spillkråka (Dryocopus martius)
A320 Mindre flugsnappare (Ficedula parva)
Bevarandestatus
Ej bedömd
Ej gynnsam
Gynnsam
Gynnsam
Delvis gynnsam
Delvis gynnsam
Delvis gynnsam
Delvis gynnsam
Ej bedömd
Ej bedömd
Ej bedömd
Ej bedömd
Ej bedömd
Ej bedömd
Ej bedömd
Ej bedömd
Ej bedömd
Ej bedömd
Ej bedömd
Ej bedömd
Ej bedömd
8. Övervakning och uppföljning
Uppföljning av bevarandestatusen kommer att ske genom nationellt uppföljningsprojekt.
Referenser
Länsstyrelsen i Gävleborg, 2001. Våtmarksinventering i Gävleborg. Länsstyrelsen i
Gävleborg 2001:7.
Länsstyrelsen i Gävleborg, 1997. Värdefull natur i Gävleborg-Naturvårdsprogram. Gävle.
http://www.artportalen.se/birds/default.asp
19
20