ORDFÖRANDEN HAR ORDET
Den blomstertid nu kommer
U
nder vår och försommar är det många av oss som lärt sig sina
första växter. Redan från barnsben fann vi att ”blåsippan ute i
backarna står” och som lite äldre fick vi ”se så många blommor
som redan slagit ut på ängen. Gullviva, mandelblom, kattfot och blå
viol”. I kända visor och dikter kommer våra vanligaste växter tillbaka
på ett naturligt sätt. Naturen är en del av kulturen.
Olika naturtyper i skogs- och odlingslandskapet skapar en variation
som präglar vår natur och våra landskap. Men naturtypernas sammansättning är inte slumpartad. Arter som växer tillsammans har likartade
miljökrav och återkommer tillsammans på andra platser med samma
miljöförhållanden. Det är våra vanligaste arter som bildar stommen i
sådana återkommande växtsamhällen. Artsammansättningen varierar
beroende på fuktighet och ljusförhållanden och skiljer sig också åt i
olika delar av landet. Olika naturtyper kännetecknas alltså av sina
speciella arter med särskilda miljökrav. Men här växer också våra sällsyntaste växter, ibland lika svårfunna som en nål i en höstack. Genom
att lära känna en arts miljökrav vet du också i vilken naturtyp du ska
söka för att ha störst chans att hitta den. Och det gör du lättast genom
att lära känna våra vanligaste arter, de som skapar grundstrukturen i
naturens växtsamhällen.
Varför uppmärksammas våra vanliga växter så sällan numera? Hur
många som sjunger Rune Lindströms populära ”Visa vid midsommartid”, som inleds med orden ”Du lindar av olvon en midsommarkrans
och hänger den om ditt hår”, känner egentligen till vad olvon är?
Söndagen den 19 juni firar vi tioårsjubileum av De vilda blommornas dag i Sverige. Du är välkommen att delta i en av de mer än hundra
vandringar som anordnas denna dag. Ta med familjen, barn och barnbarn, vänner eller bekanta på en blomstervandring! Här får du och
dina följeslagare ett gyllene tillfälle att lära känna din hemtrakts vanliga blommor. På vår hemsida (www.sbf.c.se) kan du se vilka vandringar
som erbjuds runt om i Sverige.
Glöm aldrig att utan växterna skulle inget mänskligt liv finnas på
jorden. Vi måste vara rädda om våra gröna vänner, så att vi kan överlämna ett livskraftigt arv till våra efterkommande, både här hemma och
i fjärran länder. Vi tycker detta kommer fint till uttryck i ”Änglamark”,
den visa Evert Taube skrev för fyrtio år sedan till Hasse Alfredssons
och Tage Danielssons film ”Äppelkriget”:
Kalla den Änglamarken eller Himlajorden om du vill,
jorden vi ärvde och lunden den gröna,
vildrosor och blåsippor och lindblommor och kamomill
låt dem få leva, de är ju så sköna!
MARGARETA EDQVIST & GÖRAN MATTIASSON
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:3 (2011)129
