profeten hesekiel och hans bok

PROFETEN HESEKIEL OCH HANS BOK
Hesekiel var präst som Jeremia. Båda har jublat över kung Josias religiösa reformer
och expansionspolitik ca år 620 f.Kr. De blev möjliga för att Assyrien försvagades (2
Kung kap 22-23; 2 Krön kap. 34-35). Men Babylon, den nya stormakten, tvingade
Juda att betala tribut. Josias efterföljare, kung Jojakim, vägrade i förlitan på stöd från
Egypten. Då gick allt galet. Nebukadnessar plundrade Jerusalem år 597 f.Kr.
Samhällseliten deporterades till Babylon. Hesekiel drogs med. Där blev han profet.
Hesekiel daterade sina uppenbarelser. Därför vet vi att han verkade mellan år 593
och 571 f.Kr. En rolig detalj är brödreceptet i 4:9 (görs på surdeg, gott!). Han
predikade med provokativa symbolhandlingar (kapitlen 4; 5; 12; 37). Han jämför,
precis som Hosea och Jeremia före honom, Gudsfolkets avfall från Gud med en
kvinnas otrohet mot sin make. Men hans ord är hårdare, trotsigare, mer avslöjande,
ja, stötande. Domen över folket i kap. 16 är nästan outhärdlig. Vissa rabbiner har
velat avskaffa och förbjuda Hesekiels ”farliga” bok (också p.g.a. hans svårtolkade
Gudsvision i kap. 1-3 och oroväckande syn på lagen som i t.ex. 20:25). Hesekiel
förutser som Jeremia Jerusalems totala undergång. År 587/586 f.Kr. kom den
slutligen efter ett nytt uppror mot Babylon. Men därefter ändrar han ton och
förkunnar (som de andra profeterna) en kommande frälsning. Fångarna i Babylon
ska bli stommen i ett nytt folk. De som nu är får utan herde (jfr 34:5) ska få se att
Gud själv ersätter Judas odugliga ledare, Gud ska själv bli deras herde (34:11,15).
Hesekiel anar den kommande herde-Messias (17:22; 34:23; 37:22-25). Hade Hesekiel
upplevt den kristna påsken hade han förstått allt: synen med de dödas ben som
vaknar till liv (37:1-14) blir verklighet vid Jesu uppståndelse (Matt 27:52-53). Det är
tal om en ny skapelse (2 Kor 5:17). I påsknattens mässa hör vi Guds löften från
36:24-27:
Jag skall hämta er hos de främmande folken, samla in er från alla länder och föra er till
ert eget land. Sedan skall jag bestänka er med rent vatten och göra er rena… Jag skall
ge er ett nytt hjärta och fylla er med en ny ande. Jag skall ta bort stenhjärtat ur
kroppen på er och ge er ett hjärta av kött. Med min egen ande skall jag fylla er. Jag
skall se till att ni följer mina bud och håller er till mina stadgar och lever efter dem.
Prästens aspergil bestänker oss med dopvatten. Hesekiels mäktiga vision om det
livgivande vattnet som rinner fram ur det nya templets sida och ända ner i Döda
havet (47:1-12) får också den sin förklaring i dopet, där dödens makt sköljs bort.
I generationerna efter Hesekiel växte otåligheten: När griper Gud in? Många insåg att
löftena handlade om mer än Juda rike: Gud vill bana väg för en helt ny värld. Nästa
bok, Daniels bok, lästes i sådana kretsar. Nya testamentets sista bok har stora
likheter med symbolerna från Daniel och Hesekiel (jfr t.ex. 47:1-12 med Upp 22:1-2).