PROFETEN HESEKIEL OCH HANS BOK Hesekiel var präst som Jeremia. Båda har jublat över kung Josias religiösa reformer och expansionspolitik ca år 620 f.Kr. De blev möjliga för att Assyrien försvagades (2 Kung kap 22-23; 2 Krön kap. 34-35). Men Babylon, den nya stormakten, tvingade Juda att betala tribut. Josias efterföljare, kung Jojakim, vägrade i förlitan på stöd från Egypten. Då gick allt galet. Nebukadnessar plundrade Jerusalem år 597 f.Kr. Samhällseliten deporterades till Babylon. Hesekiel drogs med. Där blev han profet. Hesekiel daterade sina uppenbarelser. Därför vet vi att han verkade mellan år 593 och 571 f.Kr. En rolig detalj är brödreceptet i 4:9 (görs på surdeg, gott!). Han predikade med provokativa symbolhandlingar (kapitlen 4; 5; 12; 37). Han jämför, precis som Hosea och Jeremia före honom, Gudsfolkets avfall från Gud med en kvinnas otrohet mot sin make. Men hans ord är hårdare, trotsigare, mer avslöjande, ja, stötande. Domen över folket i kap. 16 är nästan outhärdlig. Vissa rabbiner har velat avskaffa och förbjuda Hesekiels ”farliga” bok (också p.g.a. hans svårtolkade Gudsvision i kap. 1-3 och oroväckande syn på lagen som i t.ex. 20:25). Hesekiel förutser som Jeremia Jerusalems totala undergång. År 587/586 f.Kr. kom den slutligen efter ett nytt uppror mot Babylon. Men därefter ändrar han ton och förkunnar (som de andra profeterna) en kommande frälsning. Fångarna i Babylon ska bli stommen i ett nytt folk. De som nu är får utan herde (jfr 34:5) ska få se att Gud själv ersätter Judas odugliga ledare, Gud ska själv bli deras herde (34:11,15). Hesekiel anar den kommande herde-Messias (17:22; 34:23; 37:22-25). Hade Hesekiel upplevt den kristna påsken hade han förstått allt: synen med de dödas ben som vaknar till liv (37:1-14) blir verklighet vid Jesu uppståndelse (Matt 27:52-53). Det är tal om en ny skapelse (2 Kor 5:17). I påsknattens mässa hör vi Guds löften från 36:24-27: Jag skall hämta er hos de främmande folken, samla in er från alla länder och föra er till ert eget land. Sedan skall jag bestänka er med rent vatten och göra er rena… Jag skall ge er ett nytt hjärta och fylla er med en ny ande. Jag skall ta bort stenhjärtat ur kroppen på er och ge er ett hjärta av kött. Med min egen ande skall jag fylla er. Jag skall se till att ni följer mina bud och håller er till mina stadgar och lever efter dem. Prästens aspergil bestänker oss med dopvatten. Hesekiels mäktiga vision om det livgivande vattnet som rinner fram ur det nya templets sida och ända ner i Döda havet (47:1-12) får också den sin förklaring i dopet, där dödens makt sköljs bort. I generationerna efter Hesekiel växte otåligheten: När griper Gud in? Många insåg att löftena handlade om mer än Juda rike: Gud vill bana väg för en helt ny värld. Nästa bok, Daniels bok, lästes i sådana kretsar. Nya testamentets sista bok har stora likheter med symbolerna från Daniel och Hesekiel (jfr t.ex. 47:1-12 med Upp 22:1-2).