NORDISKE LÆRERORGANISATIONERS SAMRÅD
NLS höstmöte 2008 i Holte
Punkt 4, bilaga 1
UTBILDNINGSPOLITISKA TENDENSER
Inledning
Norden har under de senaste tio åren utvecklats mot en större global arena. För att kunna
profilera sig i den internationella konkurrensen, har de nordiska länderna i varierande takt,
genomgått stora förändringar inom näringsliv, industri och offentlig verksamhet.
På det utbildningspolitiska området har kompetens och forskning varit nyckelord. Den
ökade konkurrensen, med krav på ekonomisk tillväxt, har präglat skola och utbildning. Nya
regelverk, för att uppnå nationella mål, har haft en marknadsorienterande inriktning, där
särskilt två tendenser har gjort sig gällande: målstyrning med fokus på mätbara resultat
samt krav på ett större marknadsorienterande ledarskap i de pedagogiska processerna.
Kvalitetsbegreppet har fått en laddad betydelse, där test, nationella prov och internationella
jämförande resultat blivit viktigare för politikerna än en skola, där likvärdig utbildning kan
förverkligas.
Lärare och ledare har känt, att rådrummet för den professionella yrkesutövningen minskat i
takt med denna utveckling. Den växande politiska inblandningen på professionella
områden leder till en smygande avprofessionalisering av tidigare mer självständiga yrken.
Dessa förändringar i det politiska klimatet har varit föremål för många diskussioner och
erfarenhetsutbyten i NLS och inom EI. Lärarorganisationer runt om i världen har länge
uttryckt stark oro mot dessa tendenser.
Beskrivning av nuläget
I våra nordiska länder har välfärdsmodellen En skola för alla alltid varit en av
utbildningsområdets starkaste värderingar. I ljuset av Lissabonprocessens krav och med
den öppna samordningsmetodens hjälp har regeringschefer, myndigheter och politiker
utvecklat idéer och strategier för ekonomisk tillväxt i sina respektive länder.
Resultatstyrning av ekonomin har då lett till olika reformeringar av den offentliga sektorn.
I Sverige har under de senaste decennierna decentralisering och avreglering medfört ett
större kommunalt ansvarstagande, men också ökade klyftor i samhället. På senare år har en
del statliga initiativ tagits för att ange tydligare ramar för kommunerna. Staten lägger fast
målsättningarna och kommunerna ska förverkliga dem. Regeringsskiftet 2006, med den
borgerliga alliansen, har medfört stora förändringar både på utbildningsområdet och på
arbetsmarknaden. Ambitionen är, att fler människor ska i arbete. Förändringar har gjorts i
ersättnings - och bidragssystemen med sänkta nivåer och försämrade villkor.
På utbildningsområdet sätts större fokus på resultat och mätningar. Nationella prov och en
ny myndighet för skolinspektion ska ge tydlig referens för likvärdiga bedömningsgrunder
över hela landet. En av nyckelfrågorna under året är ett nytt utredningsförslag om
lärarlegitimation, som avses gälla de flesta lärarkategorier. Detta förslag ska ses
Adresse
Vandkunsten 3
DK-1467 København K
Telefon
+45-33 14 11 14
Telefax
+45-33 14 22 05
e-mail
[email protected]
Hemsida
www.n-l-s.org
2
tillsammans med ett utredningsförslag till reformering av lärarutbildningen, som väntas
under hösten.
I årets budgetproposition satsar regeringen på att förbättra företagandet i landet genom att
stimulera till ökat entreprenörskap. Därför ska utbildningsväsendet hjälpa till att utveckla
de kunskaper, kompetenser och förhållningssätt som behövs. Regeringens ambition är, att
entreprenörskap ska gå som en röd tråd genom hela utbildningsområdet.
I Danmark har en omfattande kvalitetsreform inneburit kommunsammanslagningar och
skattereformer med ett ökat tryck på ekonomisk prestation. Syftet med reformen är, att
effektivisera den offentliga sektorn och att medborgarna ska få ut mer service för sina
skattepengar. Reformen innebär att med centrala direktiv bestämma, hur kvalitet ska mätas
och hur den offentliga verksamhetens innehåll ska regleras. Hårt styrda nationella tester på
skolområdet har införts av regeringen för att kontinuerligt mäta kunskapsutvecklingen.
Kvalitetsreformens fokus är satt på service, effektivitet, mätbara resultat och ökad
myndighetskontroll. I denna reformeringsanda har politikernas löften om högre lön för de
offentligt anställda, inklusive lärarna, skapat stora spänningar i samhället.
Arbetsmarknadens parter har irriterats av vallöften och den politiska inblandningen.
Avtalsrörelsen på det offentliga området har varit särskilt svår denna gång med upprepade
strejker, medling och missnöje.
Det politiska systemet är starkt och inflytandet från lärarna har varit svagt. Byråkratin har
växt och administrationen ökat. Samtidigt har den hårda regleringen väckt opinion bland
medborgarna. Nu börjar man dock kunna se en del tecken till förändring av det politiska
klimatet.
Vid den senaste löneuppgörelsen på skolområdet fick lärarna till stånd ett professionsavtal
med de kommunala arbetsgivarna. Denna uppgörelse kan ses som ett första tecken på
att politikerna tycker, att byråkratisering och regelstyrning har gått för långt.
En kommunreform är också aktuell i Finland. Det finns totalt 450 kommuner i landet. Detta
antal är på väg att skäras ner. Den pågående reformen är av stort intresse för lärarna, då
över 90 procent av dem är kommunalt anställda. I övrigt har Finland inte upplevt samma
starka tendenser till ökad kontroll och reglering som de övriga nordiska länderna.
Ekonomins tillväxt är god och lärarna åtnjuter stort förtroende hos befolkningen. PISA
resultaten har satt Finland i topp på den internationella kvalitetskartan, vilket också bidragit
till att lärartillväxten är positiv.
I Norge har utvecklingen gått i riktning av ökad decentralisering av ansvar och uppgifter till
kommunerna. Således har också kommunerna blivit lärarnas arbetsgivare. Det förs en kamp
som är främst en kamp om lärarnas status och värde i det kommunala systemet. När lärarna
överfördes till kommunerna har lönesättningen av de tidigare statliga lärarna varit en svår
uppgift att lösa. I kommunerna finns mycket lågavlönad arbetskraft som kräver
löneutrymme i konkurans med lärarnas krav.
Den rödgröna regeringen har fört vidare arbetet med Kunnskapslöftet, där läroplanerna
lägger fast nationella överordnade målsättningar som skall konkretiseras lokalt, av
kommunerna och skolorna. Samtidig med denna decentraliserade innriktningen på
implementeringen av nationella målsättningar finns en ökad centralisering när det gäller
kvalitetssäkring och ansvarliggöring av kommunerna. Det är utvecklat ett nationalt
kvalitetsvärderingssystem där nationala och internationala prov har fått stor plats. Den
senaste tiden har myndigheterna gett signalar om starkare krav til kommunerna om å styrke
sin kompetens på skoleadministration och om å ha försvarliga system för att värdera att
3
krav i lov og reglement blir oppfyllda och att de fölger opp resultatene av tidigare
värderingar. Ett årligt nationalt tillsyn (inspektion) har också blivit viktigare.
Om uddannelsespolitiske tendenser i Island. Nye lov blev vedtaget for førskole,
grundskole, videregående skole og læreruddannelse (plus auktorisering af førskolelærernes
erhvervsbetegnelse og erhvervs rettigheder) sidste forår. Alle fyre lov er trådt i kraft. Der er
stor forskel på hvor radikal ændringerne er som de signaliserer. Man har stort set lavet lidt
om på den måde lovene for de tre skoletrin er skrevet dvs. selve tekstens opbygning er
udgående fra eleven og elevens behov, rettigheder og pligter i større grad end før. Jeg
henviser her til forbehold på KÍs side men stort set er der ikke store konflikter i gang om de
nye love for de første to skoletrin.
Langt de største ændringer kommer til at ske i videregående skole hvor f. eks. elevernes
arbejde skal herefter måles i såkaldte ECTS, skolerne får (tilbage) ansvaret for die linjer og
fag som tilbydes i enhver skole udgående fra en rammelæseplan og meningen er at eleverne
skal få et bredere tilbud af udannelsesveje blandt andet på grund af at almen fag og
erhvervs fag kan i større grad en hidtil blandes. Myndighederne påtager sig ifølge loven et
større ansvar for ungdomsuddannelserne for 15/16-18 åringerne og kommer i fremtiden
muligvis til at finansiere en del af udgaverne f.eks. for bøger som hidtil blev betalt af
eleverne selv eller deres forældre.
Alle tre love signaliserer klart målet om enhver elevs individuelle ret til at gå i skole og få
uddannelse (skolen er for alle) og indebærer lidt bedre eller klarere paragraffer om nogle
ting som vedkommer handikappede elevers rettigheder og adgang til skoler og uddannelse.
Ny lov om læreruddannelse
Der arbejdes nu videre med ny lov om femårig læreruddannelse som er allerede trådt i
kraft. Det betyder en forlængelse på to år for førskole- og grundskolelærere og på et år for
lærere i videregående skole. Islands Universitet og Islands Læreruniversitet blev slået
sammen med ikrafttrædelse fra og med sidste sommer således at al læreruddannelse som
var i gang i begge to universiteter nu falder under den samme afdeling i det nye universitet.
Jeg sidder nu som KÍs repræsentant i en arbejdsgruppe som blev nedsat af universitetet selv
sidste forår med den opgave at skrive målsætning, ”guiding lights” og rammer for indholdet
i de nye læreruddannelser med hensyn til ny lov og forhenværende fremtidsplaner som
universiteterne allerede var i gang med inden loven ændredes. Vigtige punkter eller temaer
i vores diskussion som snart bliver præsenteret i form af konkrete forslag drejer sig blandt
andet om specialisering vs. bred udannelse af lærere, om den praktiske del af
læreruddannelsen, om vejledning af nye lærere og om hvordan man imødekommer al de
nye krav som stilles til lærere, skoleledere, skoler og uddannelse i vores tid – krav som
også stadig ændrer sig.
Det nuværende tidspunkt
Om vi på grund af de ekstrem ugunstige økonomiske forhold ser frem til nedskæringer i
uddannelsessystemet ved vi ikke på nuværende tidspunkt. Udannelsesministeren har
udtrykt sig temmelig klart over at uddannelse og skoler er meget vigtig lige nu og at der
ikke får ske noget som gør deres eller vores opgave overfor børn og unge mennesker í
skolerne sværere end den allerede er.
4
Samhälls- och utbildningspolitiska tendenser som vi ser i dag
Den nordiska välfärdsmodellen har utvecklats åt olika håll i de nordiska länderna under de
senaste åren. Ändå är det mer som förenar än skiljer samhällsmodellerna åt i Norden om
man jämför med utvecklingen till andra europeiska länder. Välfärdsmodellen baseras på en
gemensam samhällssyn, även om länderna för en olik välfärdspolitik på olika områden.
Den nordiska modellen, som begrepp, väcker ett ökat internationellt intresse med konceptet
av ett omfattande trygghetssystem, god social standard, hög skattenivå och ändå
internationellt konkurrenseffektiv. I ett globalt scenario diskuterar hela västvärlden och
hela Norden välfärdspolitik, utbildningspolitik och samhällsservice och de utmaningar
samhällena står inför. Den offentliga sektorns förutsättningar för en god verksamhet blir
alltmer konkurrensutsatt. Stora demografiska förändringar väntar. Växande
marginaliseringstendenser och ny fattigdom riskerar att öka spänningarna människor
emellan. De sociala trygghetsmodellerna skiftar med olika politiska majoriteter och
uppvisar också stor variation i de nordiska länderna.
Nya lösningar på ser dagens ljus. Den danska flexicurity - modellen på arbetsmarkanden,
som ett sätt att förena kraven på rörlighet och trygghet, har rönt stor uppmärksamhet
internationellt.
Kommunreformer och kostnadseffektiviseringar för att ge ökad service till medborgarna
har medfört förändringar på utbildningsområdet och gett lärarna i de nordiska länderna nya
utmaningar. Tendenserna från myndigheterna i de nordiska länderna är likartade. Genom
centraliserad decentralisering ska målen uppfyllas. Beslutsfattare ställer krav på hög
kvalitet i verksamheten, samtidigt som det professionella utrymmet minskar. Läraryrket är
högt värderat i de politiska debatterna - ett synsätt som dessvärre inte har fått genomslag i
lönesättningen och för villkoren i arbetet.
En annan viktig trend på utbildningsområdet är de politiska diskussionerna om att förändra
lärarutbildningen till en mer avancerad nivå och att kompetensutveckla den befintliga
lärarkåren för att kunna följa med i den internationella utvecklingen. Även på detta område
intar de nordiska länderna olika hållningar - från helhetssynen i den isländska modellen till
en mer differentierad lösning för de olika lärarkategorierna.
Den politiska satsningen på förskoleområdet är en annan viktig trend i Norden och i
Europa. Politikerna vill ha en starkare profilering på utbildning framför omsorg vilket har
medfört, att nästan alla nordiska länder, utom Danmark, under de senaste åren har överfört
förskolan från socialdepartement till utbildningsdepartement. Detta för att accentuera
förskolans utbildningspolitiska roll och därmed göra barnen fortare skolberedda. På
förskoleområdet är den ekonomiska satsningen därför stor i jämförelse med vad som sker
på skolans område i allmänhet. De nordiska länderna har brist på förskollärare och mycket
görs nu för att rekryteras till yrket och för att kompetensutveckla de befintliga
förskollärarna.
På grundskolans område är utvecklingen karakteristisk för den politiska syn som råder.
Grundskolan ska satsa resurserna på att förmedla kognitiva kunskaper som är lätta att mäta och
vars resultat är lätta att jämföra med andra länder. De mjukare kompetenserna, som inte
omedelbart ger synliga resultat i utvärderingsprocesserna, riskerar därmed att få stå tillbaka.
5
Nya gymnasiereformer för bättre konkurrens och ökad entreprenörskap ser dagens ljus.
Reformerna på gymnasie- och yrkesutbildningens område ser olika ut i de nordiska
länderna, men alla har det gemensamt, att de är influerade av den internationella
utvecklingen. Arbetskraftens rörlighet och kompetens är viktiga komponenter på
framtidens arbetsmarknad.
Framtida utmaningar
Den finansiella oro som just nu drar igenom världsekonomin har redan fått synliga effekter
i de nordiska länderna. Den fördjupade lågkonjunkturen, med produktionsstörningar, varsel
och hot om nerläggningar, slår olika på de nordiska ländernas samhällsekonomier och som
kommer att få stora konsekvenser på den offentliga sektorn och därmed också på
utbildningsväsendet. Den ekonomiska krisen, som är den värsta på över hundra år, har
rubbat förtroendet för bank- och kreditväsendet och fått förödande effekter på aktie- och
bostadsmarknaden världen över. I Norden är Island drabbat särskilt hårt. Men även de
övriga nordiska länderna kommer att få uppleva kommuner med vikande skatteunderlag
och en offentlig sektor med växande svårigheter att finansiera sin verksamhet.
Vad innebär dessa förändringar i redan ansträngda samhällsekonomier och därmed också
för kommande skatteintäkter till den offentliga skolan?
Kommer politiker och myndigheter att prioritera skola och utbildning?
Riskerar vi nya entreprenörer på utbildningsområdet, när kommunerna inte kan finansiera
verksamheten med egna skattemedel?
Vad innebär en sämre skattefinansierad skola för rekryteringen av unga kompetenta
lärarkrafter?
Hur kommer lönebildningen att utvecklas?
I detta scenario måste skola och utbildning värnas och rustas för att möta samhällets
utbildningspolitiska konsekvenser och sociala svårigheter.
Genom finanskrisen har många framtidsfrågor fått ny aktualitet och blivit ett akut ämne att
diskutera i NLS. Vi kommer att möta politiska utmaningar som förmodligen blir ganska
omvälvande.
Låt oss diskutera olika scenarier och trender på vårt kommande höstmöte i NLS och
jämföra våra erfarenheter. Vi behöver utbyta tankar och idéer för att kunna få en bredare
facklig beredskap för det som redan är på väg.
