Fisket i västra Jämtland - Kungl. Skogs

Skogs- och lantbrukshistoriska meddelanden (SOLMED) Nr 60, (2012), s. 313-337
Provided for non-commercial research and education use.
Not for reproduction, distribution or commercial use.
The attached copy is furnished to the author for internal non-commercial research and education use, including for instruction at the authors institution and sharing with colleagues.
Other uses, including reproduction and distribution, or selling or licensing copies, or
posting to personal, institutional or third party websites are prohibited.
In most cases authors are permitted to post their version of the article (e.g. in Word or Text
form) to their personal website or institutional repository. Authors requiring further
information regarding The Royal Swedish Academy of Agriculture and Forestry’s archiving
and manuscript policies are encouraged to visit:
www.ksla.se
www.kslab.se
Skogs- och lantbrukshistoriska meddelanden (SOLMED) Nr 60, (2012), s. 313-337
vid fjällets fot
Skogs- och lantbrukshistoriska meddelanden (SOLMED) Nr 60, (2012), s. 313-337
Skogs- och lantbrukshistoriska meddelanden (SOLMED) Nr 60, (2012), s. 313-337
Vid fjällets fot
Donatorn A.W. Bergsten och hans Enaforsholm i Västjämtland
– från jaktvilla till fjällgård
At the Mountain’s Foot
Benefactor A.W. Bergsten and his Enaforsholm in West Jämtland
– from hunting lodge to mountain farm
red./ed. hans antonson
kungl. skogs- och lantbruksakademien
Skogs- och lantbrukshistoriska meddelanden nr 60
Supplement till Kungl. Skogs- och Lantbruksakademiens Tidskrift
issn 1402-0386 isbn 978-91-86573-29-4
Skogs- och lantbrukshistoriska meddelanden (SOLMED) Nr 60, (2012), s. 313-337
Boken har utgivits med ekonomiskt stöd av:
Stiftelsen A.W. Bergstens donation
Omslagsbild: Enaforsholm mot Storlien med Enafors stationssamhälle till höger i bakgrunden.
foto: Margareta Ihse, 23 augusti 2012. Försvarsmaktens publiceringsmedgivande 2012-09-06,
10 830: 10906.
Cover photo: Enaforsholm photographed towards Storlien. In the upper right corner lies Enafors
station. photo: Margareta Ihse, 23rd August, 2012. Swedish Armed Forces publications permit
06/09/2012, 10 830: 10906.
Försättsblad: Enaforsholm med Ånnsjön i bakgrunden. foto: Margareta Ihse, 23 augusti 2012.
Försvarsmaktens publiceringsmedgivande 2012-09-06, 10 830: 10906.
Front end-paper: Enaforsholm with Ånnsjön lake in the background. photo: Margareta Ihse,
23rd August, 2012. Swedish Armed Forces publications permit 06/09/2012, 10 830: 10906.
Eftersättsblad: Enaälvens fors fotograferad mot norr från Enaforsholms västra klippstrand.
foto: Hans Antonson, 2 augusti 2005.
Back end-paper: The Enan River Falls, looking north from the western slab-rock shore at Enaforsholm. photo: Hans Antonson, 2nd August 2005.
Beställning av boken kan göras från:
Kungl. Skogs- och Lantbruksakademiens bibliotek (KSLAB)
Box 6806, 113 86 Stockholm
Besöksadress: Drottninggatan 95 B
Tel: 08-54 54 77 20
E-post: [email protected]
Skogs- och lantbrukshistoriska meddelanden nr 60
Utgiven av: Enheten för de areella näringarnas historia (ANH), Kungl. Skogs- och
Lantbruksakademien
Förteckning över tidigare utgivna pubikationer från ANH finns längst bak i denna bok
Redaktörer för serien: Lars Ljunggren & Per Thunström
Redaktör: Hans Antonson
Översättning: Roger & Kerstin Tanner, Ordväxlingen AB
English translation: Roger & Kerstin Tanner, Ordväxlingen AB
Grafisk form & repro: Elina Antell, Gyllene Snittet, Uppsala
Tryck: Exaktaprinting, Malmö, 2012
issn 1402-0386
isbn 978-91-86573-29-4
Skogs- och lantbrukshistoriska meddelanden (SOLMED) Nr 60, (2012), s. 313-337
Innehåll
åke barklund
Enaforsholm då, nu och i morgon – ett akademiföretal 7
kerstin nibleaus
Upplevelser och minnen från Enaforsholm – en essä
11
nils edling
Alexander Wilhelm Bergsten och hans värld
13
hans antonson
Landskapet i Västjämtland och vid Enaforsholm
68
madelene seberbrink, daniel rutgersson & hans antonson
Bebyggelsen vid Enaforsholm, i går, i dag och i morgon151
kjell lundquist
Fjällbrud och kurilerlärk, jordgubbar och hjortron
– om Enaforsholm, dess örter, träd och buskar183
maria sandström & maja rytorp
Enaforsholms fjällträdgård246
åke bruce & margareta ihse
Vegetationsrutorna på Enaforsholm 251
hans antonson
Markernas restaurering vid Enaforsholm 261
hans antonson
Lénström, Carl August Emanuel – en inledning 267
carl a.e. lénström
Enafors i Jämtland, betraktadt ur turistsynpunkt
(Omtryck ur Svenska Turistföreningens årsskrift 1903) 269
roger bergström, kjell danell & hans antonson
Jakt som näring och livsstil i Jämtland och Enaforsholm 280
ingemar näslund
Fisket i västra Jämtland – en viktig och omstridd resurs 313
hans antonson
Efterord och tack 338
Bilagor
340
Författarpresentationer
357
hans antonson
Summary
363
Skogs- och lantbrukshistoriska meddelanden (SOLMED) Nr 60, (2012), s. 313-337
Enaforsholms fjällträdgård och huvudbyggnaden. foto: Margareta Ihse, 23 augusti 2012.
Enaforsholm mountain garden and the main building. photo: Margareta Ihse, 23rd August 2012.
Skogs- och lantbrukshistoriska meddelanden (SOLMED) Nr 60, (2012), s. 313-337
Fisket i västra Jämtland
– en viktig och omstridd resurs
ingemar näslund
i juli 1909 rapporterade Östersundsposten
från ”Sjöslaget på Ånnsjön”.1 Godsägaren Edward Kennedy och amiralsdottern Alice Kennedy råkade i handgemäng i en båt med Olof
och Mattias Eriksson från Ånn. Bråket gällde
fiskerätten i sjöns nordöstra del och ledde så
småningom till åtal. På detta sätt kulminerade en av alla konflikter om det viktiga fisket i Ånnsjön. Fiskat i sjön hade man gjort
sedan länge. Jägar- och samlarfolk var på plats
mycket tidigt, redan för 7 000 år sedan, för att
nyttja sjön och dess omgivningar.2 Fisket var
redan då av central betydelse för männi­skorna
i området och fortsatte vara det för de fasta
bosättningar som så småningom etablerades
i dalgången. Det har sedan förändrats till sin
karaktär, både när det gäller teknik och inriktning, och från att vara en överlevnadsfråga till
att mer bli en källa för rekreation och turism.
Men viktigt är det fortfarande. Avsikten med
detta kapitel är att beskriva fiskets utveckling
och betydelse i Ånnsjöområdet. Men sjön kan
också sägas spegla händelseförloppet i västra
Jämtland som helhet, även om sjön till viss
del är unik. Fisket har av allt att döma nyttjats mycket hårt och har även varit mycket givande, kanske som en följd av sjöns karaktär.
Även om den har utsatts för en del mänsklig
påverkan är sjön förhållandevis ostörd eftersom den inte, likt många andra stora sjöar i
Norrland, har blivit reglerad för vattenkraft.
Idag hyser den goda bestånd av röding och
öring, en rad mycket höga vattenanknutna
naturvärden, är en viktig fågelsjö och har av
länsstyrelsen i Jämtlands län och Naturvårdsverket också pekats ut som Natura 2000-område i EU:s nätverk av skyddsvärda naturmiljöer.3
Ånnsjön
Ånnsjön är stor, 59 kvadratkilometer, nästan
cirkelrund till formen och ligger 525 meter
över havet. Dess storlek och läge i direkt anslutning till järnväg och Europaväg i västra
Jämtlands välbesökta fjällområden, gör den
till en av landets mest kända fjällsjöar. Huvuddelen av sjön är mycket grund, ca en meter. De största djupen, upp till 40 meter, finns
i den bassäng som ligger i sjöns södra del mellan Granön och Bunnerviken. Sjöns största
tillflöden är Enan och Handölan. De avvattnar ett stort område väster om sjön ända upp
mot Sylarnas fjällmassiv och norr om sjön
mot Storlien och Rensjöarna. Det deltaområde som bildats där dessa åar rinner ut i sjön
har bl.a. ett rikt fågelliv, Ånnsjön är känd som
en av fjällkedjans bästa fågelsjöar. Det stora
fjällområdet söder och öster om sjön (Bunnerfjällen, Kyrkstensfjället m.fl.) avvattnas via
Västerån, Bunnerån, Järpån och Rekån. Från
Kölsjön i öster kommer ett annat större tillflöde, Kärrån. I sjön finns flera stora öar varav
Granön är den största. Landverksströmmen,
sjöns utlopp i norr, utgör den egentliga början av Indalsälvens västra gren. Sjöns karaktär
vid fjällets fot 313
Skogs- och lantbrukshistoriska meddelanden (SOLMED) Nr 60, (2012), s. 313-337
ingemar näslund
med stor andel grundområden gör den mycket produktiv, trots att det är en fjällsjö. Relativt sett varmt vatten och produktiva bottnar
skapar särskilt gynnsamma förutsättningar.
Fisket är omvittnat bra, vilket konstaterats
i en rad historiska källor.4 De fiskarter som
finns är röding, öring och elritsa (liten karpfisk). Elritsans utbredning vidare västerut begränsas av Handölsfallen och av det fall som
finns i Enan strax uppströms Enaforsholm.
Fångstfolket
Var fångstfolket kom ifrån är fortfarande
okänt, men klart är att människor tidigt
fanns vid Ånnsjön i form av jägare och fiskare, som åtminstone periodvis, bodde i området. Faktum är att Ånnsjöns stränder har
ovanligt många arkeologiska lämningar och
sjön omnämns ofta när man listar betydande fornminnesplatser i norra Skandinavien.
Dateringar visar att de äldsta boplatserna är
6 000–7 000 år gamla.5
Även om förutsättningarna för fiske måste
ha varit goda är det mer oklart hur man fiskade. Arkeologen Ronnie Jensen genomförde
utgrävningar av boplatser vid sjön på 1970-talet.6 Han hittade en del nätsänken som dessvärre inte kunde dateras, men i övrigt fanns få
fiskerelaterade fynd. Från andra håll i Skandi-
Ånnsjön med biflöden. källa: Lantmäteriet GSD 106–2007/188Z, © Lantmäteriverket Gävle 2008.
Ånnsjön lake with its tributaries. source: Land Survey of Sweden GSD 106–2007/188Z, © Lantmäteriverket Gävle
2008.
314 vid fjällets fot
Skogs- och lantbrukshistoriska meddelanden (SOLMED) Nr 60, (2012), s. 313-337
fisket i västra jämtland – en viktig och omstridd resurs
navien vet vi däremot att olika former av fasta
fångstanordningar var vanliga.7 Med bottensatta nätavstängningar styrde man in fisken
mot olika typer av fångstburar eller tinor.
Mest känd av dessa är katsan som var en stor
bur med fångstarmar. Armarna kunde bestå
av grenar tätt nerstuckna i botten eller av nät.
De grunda och fiskrika områdena i Ånnsjön har alltså gett möjlighet till ett givande
fiske, särskilt med beaktande av att klimatet,
åtminstone de första 2 000–3 000 åren efter
inlandsisens avsmältning, var väsentligt varmare än idag. Trädgränsen mot kalfjället gick
längre upp och skogen ner mot sjön dominerades av lövträd och inte som idag av gran.
Sannolikt var också fiskproduktionen högre.
Frågan är om man i någon mån påverkade
fiskbestånden via det uttag man gjorde? Dateringen av de arkeologiska fynden visar att
folk, åtminstone periodvis, bott och vistats
vid sjön under mycket lång tid. Det finns
dock få spår av människor under bronsåldern
och den äldre järnåldern. De yngsta lämningarna vid Ånnsjön härstammar från en senare
period, 400–500 e.Kr.8 De verktyg man hade
var fortfarande i huvudsak av sten och man
levde kvar i fångstkulturen. Troligen var det
förhållandevis få människor det rörde sig om.
Antalet boplatser var visserligen stort, vilket
antyder att man kanske konkurrerade om de
bäst lämpade och kanske också om de bästa
fiskeplatserna. Trots detta torde den sammantagna effekten man åstadkom på fiskbestånden i den stora sjön ha varit begränsad.
Fasta bosättningar
I området runt Storsjön etablerades jordbruk
och fast boende redan ca 200 e.Kr.9 Successivt
befolkades också området uppströms i Indalsälvens dalgång mer permanent. Oftast var det
fråga om enstaka bosättningar på platser som
sedermera skulle utvecklas till byar. Mot slutet
av järnåldern inleddes en kraftig befolkningsexpansion som innebar att Jämtland på allvar
började koloniseras.10 Vid Ånnsjön slog sig
folk ner mer permanent under vikingatiden
(850–1050 e.Kr).11 I Bunnerviken och i Klocka
finns spår från denna tid. Sannolikt var fisket
fortsatt mycket viktigt även om man nu huvudsakligen bedrev jordbruk. Fisk för att tillgodose vinterns proteinbehov var avgörande.
Saltet började komma till allmän användning
under denna tid vilket förbättrade förutsättningarna för konservering av fisk över längre
tid. Saltfisk som vintermat kom sedan att bli
en följetong i fjällbygderna, och för den delen
även i andra delar av landet, ända fram i modern tid. Man använde sannolikt samma fiskemetoder som det tidigare fångstfolket. Det
nya var att man blivit bofast och nu fiskade på
bestånden i samma område mer kontinuerligt
och kanske på så sätt mer intensivt.
Med utgångspunkt från den fortsatt förhållandevis glesa befolkningen utnyttjades
fisket av allt att döma inte särskilt hårt under
1500- och 1600-talen. Åtminstone torde det
inte ha ökat jämfört med århundradena närmast innan. Givetvis fiskade man i anslutning
till bosättningarna och säkert i sjön i övrigt.
Bönderna i Klocka och Handöl fiskade såväl
i sjön utanför sina marker som i Handölan
och Enan. Det har dock inte gått att få fram
några historiska noteringar om fisket i den
här delen av Ånnsjön för denna period. Mer
finns i stället att läsa om fisket i sjöns östra
del, framför allt när man kommit till slutet av
1600-talet. Där var det indelat i två s.k. avradsfisken, ”Åhnsiö fiske” och ”Åhn fiskie”.12 Med
avradsfiske och avradsland menades ständiga
besittningsrätter som mot viss avgift tillförsäkrats bönder på kronans allmänningar. De
två fiskena hade utnyttjats sedan tidigare men
tillerkändes år 1667 bönder från Björnänge
respektive Duved. Så kom det sig alltså att
fisket i Ånnsjön disponerades av bönder som
hade sina gårdar mer än tre mil från sjön. Sannolikt härstammar namnen på två av öarna i
sjöns nordöstra del, Duvedsholmen och Årsön, från denna tid. Fisket bedrev man framför
allt om hösten när rödingen hade samlats för
lek. Dessutom fiskade man troligen i samband
vid fjällets fot 315
Skogs- och lantbrukshistoriska meddelanden (SOLMED) Nr 60, (2012), s. 313-337
ingemar näslund
Ånnsjön med fjällen i bakgrunden. foto: Ingemar Näslund, 28 juni 2010.
Ånnsjön lake, with the mountains in the background. photo: Ingemar Näslund, 28th June 2010.
med den myr- eller ängsslåtter man bedrev vid
sjön. Uppenbart var att man var beredd att
göra mycket stora ansträngningar för att föra
hem fisk till gårdarna. Det kan tolkas på flera
sätt. Dels var fiskresursen viktig för vinter­
överlevnaden, dels täckte inte de mer närliggande sjöarna detta behov. Denna utveckling
förstärktes allt eftersom befolkningen växte i
dalgångarna.
Att fisket i en sjö, framför allt i fjällområdet, nyttjades av bönder boende långt ifrån
(upp till 7–8 mil), var ingen ovanlig företeelse.
Dessa så kallade skattefisken blev på många
håll upprinnelse till konflikter när tidigare
obebyggda trakter så småningom koloniserades. Så blev också fallet med fisket i Ånnsjön.
År 1656 fick Olof och Anders Andersson av
Undersåkers tingslag tillstånd att slå sig ned
i Vallan (nuvarande Ånn).13 Dessa hemman
gränsbestämdes och skattlades 1680–81. Grän-
316 vid fjällets fot
sen mellan dem och Duveds avradsland utgjordes av Landverksströmmen och området
omfattade alltså mark till och med utloppet
vid Landverk. Snart uppstod emellertid tvister
mellan de boende i Vallan och bönderna i Duved. År 1700 hävdade man i Duved att Vallan
hade gjort intrång på avradsfisket. Länsmannen intygade att gränsen gick vid älven och
stödde alltså Vallan. Tvisten hänfördes sedan
till landshövdingen men tycks aldrig ha blivit
avgjord. I en senare rättegång (1731) blev det
dock fastställt att gränsen hade den sträckning
Vallan påstod.
Hur stod det då till med fiskbestånden,
denna omstridda resurs? I en avhandling om
Jämtlands fjälltrakter från 1694 skriver Daniel
Touscherus:
Ty åtskilliga vattensamlingar överflöda av en
sådan tillgång på fisk, att varken den långa vä-
Skogs- och lantbrukshistoriska meddelanden (SOLMED) Nr 60, (2012), s. 313-337
fisket i västra jämtland – en viktig och omstridd resurs
gen, den oblida väderleken eller ens den ödsliga
ensamheten kunna avskräcka den angränsande
traktens bebyggare från att skocka sig dit för att
med nät, kastnät, krokar och andra för sitt speciella ändamål avsedda redskap med god fisklycka lägga försåt för det fjälliga släktet.14
Det tycks alltså, i alla fall enligt denne resenär,
ha funnits gott om fisk i fjällen vid denna tid.
Men tider och uppfattningar om fisket förändrades. Gårdarna i Bunnerviken och Hand­
öl skattlades 1741. Då konstaterades när det
gäller Handöl att ”Fiske har gammalt warigt
ymnogt såväl uti Åhn Siön och Enafårs Elfwen
samt afradsfiske Ränsiön men nu angifwes
några åhr fallit och blifwit helt ringa”.15 Sämre
fiske alltså, men även om man säkert fiskade
intensivt, verkar det inte troligt att det fåtal
fasta bosättningar som då fanns skulle kunna
decimera fiskbestånden i så stor omfattning.
Här kan i stället misstänkas att det funnits skäl
att nedvärdera fisket eftersom det möjligen
skulle kunna rendera mindre skatt. Men bara
några decennier senare, i slutet av 1700-talet,
är tongångarna än tydligare. Hylphers skriver
1775 om fisket i Åre socken: ”Fisket borde vara
lönande ... men med vårdslöst fiskningssätt
och mycken redskap säges samma näringsgren
aftagit.” Han konstaterar också att fisket ”inte
fyller folkets behov såsom förr”.16 Vid samma
tid, 1771–74, registrerades en årlig införsel från
Norge till Västjämtland av 94 ton torkad fisk
samt 155 ton salt sill. Säkert fördes en stor del
av detta vidare mot skogsbygderna och kusten, men det visar på den stora betydelse fisk
hade för hushållningen och antyder också att
de inhemska resurserna var otillräckliga. Hur
länge denna import hade pågått är okänt men
det förefaller som ett rimligt antagande att
den pågått länge, säkerligen sedan Jämtland
var norskt.
Klocka nybygge skattlades 1796. Lantmätare Martin Sunding noterade då i Skatteläggningsberedningen att ”Fiske har nybyggaren
uti Klocktjern och Åhnsiön samfällt med
Handöls och Bunnervikens byar utan någon
skillnad”.17 Här kan konstateras att fisket för
det nytillkomna nybygget blev samfällt med
de äldre byarna och att inget noterades om
den konkurrens om fisket och brist på fisk
som bland andra jämtlandsresenären Fale
Burman uppgett. Han skrev i sina dagboksanteckningar från 1802 om fisket i Ånnsjön:
”Ånn [… har tillförne varit en makalöst god
fisk Sjö, men börjar nu vara utsopad, sedan
ej allenast närliggande Hemmansbrukare utan
ock and­re delägare i Sta, Dufved, Tegom m.fl.
nästan hela Sommarn utom i Höanden, ligga
där i fiske. Hvardera med 40 till 100 nät.”18
Åter konstaterades att mer långväga fiskare
nyttjade resursen och då med hög intensitet.
Signaler om att fisketrycket var hårt kommer
från flera håll. I en sockenbeskrivning från
Jämtland och Härjedalen från 1818 berättas att
allmogen hanterar sina sjöar ”på det oförnuftigaste sätt. Delägare i fisken täfla med varandra
om att hafva de finast bundna notarne, från 9
till 13 hvarf eller maskor på qvarteret, hvarigenom fingerslång småfisk hoptals upödes och
blir stundom, då den är för små att uppränsa,
mat för svinkreatur”.19 Även om detta inte specifikt berör Ånnsjön så följer kommentarerna
samma linje, fisket blir sämre. Orsakerna är av
allt att döma åtminstone två: dels hade redskap och metodik utvecklats. Nät av lintråd
fanns att tillgå, åtminstone sedan sent 1700tal, och möjligen hade de första formerna av
notfiske etablerats. Handelskontakterna med
Norge var vid denna tid välutvecklade och säkert var man medveten om de nyheter i redskapsväg som spreds längs kusten. Därigenom
kom de än mer effektiva bomullsnäten tidigt
till Västjämtland. Dels ökade befolkningen
i Jämtland sedan slutet av 1700-talet.20 Det
hade blivit lugnare på krigsfronten och en del
medicinska framsteg gjordes. Därmed ökar
också konkurrensen om fiskresursen.
Även vid Ånnsjön blev bosättningarna
fler. År 1764 fick Landverk sin förste nybyggare och 1795 påbörjades skatteläggningen av
nybygget i vilket skulle ingå husbehovsfiske.
Det var dock begränsat till Landverksströmvid fjällets fot 317
Skogs- och lantbrukshistoriska meddelanden (SOLMED) Nr 60, (2012), s. 313-337
ingemar näslund
Ånns by 1898. foto: A. Olsson, Jämtlands läns museums arkiv nr JFGÖ8937.
The village of Ånn in 1898. photo: A. Olsson, Jämtland County Museum Archives No. JFGÖ8937.
men, vilket fastställdes vid avvittringen 1833.
Äganderätten till fisket i Ånnsjön utanför
Landverks stränder var omtvistad. De hemmansägare nere i Åretrakten, som haft skattefiske i sjön sedan lång tid, hävdade ensamrätt
till fisket, vilket skapade konflikt med ägaren
till Landverk. 1887 stämde skattebonden på
Landverk, Olof Andersson, ägarna till Björnängefastigheten (Åre) och yrkade att han ska
ha rätten till fisket i Landverk. Tvisten fördes
ända till Högsta domstolen som dock ogillade
Anderssons talan 1891. Fisket ägdes fortsatt av
Björnänge men såldes 1899 till Landverksfastigheten. Tvistandet med bönderna längre
ned i dalen var dock inte över i och med detta.
Duveds byamän hävdade rätt till halva Landverksfisket 1902 men Högsta domstolen ansåg
i dom 1912 att de hade förlorat sin fiskerätt redan i samband med avvittringen 1833. Turerna
kring fiskegästerna från Åretrakten slutfördes
318 vid fjällets fot
därmed och efter mer än 250 år avslutades deras fiskande i Ånnsjön.21
Den engelska epoken
Engelsmän hade sedan tidigt 1800-tal ägnat
sig åt laxfiske och jakt i Norge och i södra
Sverige. Så småningom etablerade sig flera av
dem också i Jämtland.22 Ett viktigt kriterium
var kostnaderna. Laxfiske och jakt hade med
tiden blivit allt dyrare i Norge, vilket gjorde
att man nu sökte billigare alternativ. Det hade
också blivit trångt längs älvarna i Norge och
man sökte aktivt områden där man fick vara
för sig själva. Under 1800-talets sista decennier
återfanns därför engelska sportfiskare och jägare på en rad olika platser i västra Jämtland
(se Antonsons bidrag i denna bok). Den stora
ökningen tillskrivs mellanriksbanan (Sundsvall-Trondheim) som färdigställdes 1882 och
Skogs- och lantbrukshistoriska meddelanden (SOLMED) Nr 60, (2012), s. 313-337
fisket i västra jämtland – en viktig och omstridd resurs
Alice Kennedy, amiralens dotter, med fångad storöring 1906. Fisken vägde 13 lb (ca 6 kg) och var den största
öring engelsmännen fångat ditintills. fotograf okänd, Jämtlands läns museums arkiv nr 84X353:7.
Alice Kennedy, daughter of Admiral Sir William Robert Kennedy, with a bumper brown trout she caught in 1906.
It weighed 13 lb (roughly 6 kg) and was the biggest caught by any British visitor up till then. photo: unidentified
photographer, Jämtland County Museum Archives No. 84X353:7.
gjorde resandet enklare för turister.23 I första
hand ville de fiska stor öring och röding men
även annat fiske och jakt ingick. Till Ånnsjön
kom först en amiral, Sir Houston Stewart,
som arrenderade fisket på Granön under tre år
på 1890-talet och också kom att arrendera fiske
i Landverk. Även Klocka hade besökande fis-
kare från England under denna tid. Två britter, bröderna William och Edward Kennedy,
den ene amiral i flottan, den andre godsägare24
utmärker sig särskilt. De var båda skickliga
skribenter och skildrade sina upplevelser på
de sju haven samt jakt- och fisketurer. William, som varit med om det mesta under sin
vid fjällets fot 319
Skogs- och lantbrukshistoriska meddelanden (SOLMED) Nr 60, (2012), s. 313-337
ingemar näslund
tid i flottan, konstaterade att: ”Sverige är ett
härligt land för en fattig man som vill utöva
sin sport, han kan leva som en prins för 200
pund om året och ha tillfälle till jakt och fiske.” Edward skrev 1903 boken Thirty seasons in
Scandinavia där han berättade om sina jaktoch fiskeupplevelser.25 Edward kom av allt att
döma till Landverk för första gången 1895 eller
1896. Han följdes av brodern 1897 och de arrenderade då fiske och jakt i Landverk. 1905
köpte amiralen Granön med hemman, fiske
och allt. Sedan köpte han 1907 också 1/6 av
Landverk och Ånnsjöfisket, dvs. i princip den
del av fisket som låg utanför Duvedsholmen
och Årsön. Han var från början ute efter hela
fisket men tvingades nöja sig med att arrendera kronans del. Köpet var av allt att döma
komplicerat och åtföljt av förhandlingar.
Utlänningar fick inte förvärva fast egendom
utan att ha Konungens (Länsstyrelsens) tillstånd. Dessutom reglerades utlänningars rätt
till fiske i en speciell stadga. Säkert inverkade
också det faktum att staten vid denna tid återköpte mark som tidigare avvittrats. Detta för
att säkra förutsättningar för renbete i fjällnära
områden. Till slut kom dock Kennedy ändå
att disponera en stor del av fisket i sjöns nordöstra del samt hela fisket runt Granön.26
Vid denna tid ansåg sig byborna i Vallan ha
rätt att fiska såväl på den del av Ånnsjön som
låg närmast byn, som på de vatten som fanns
runt Granön, Duvedsholmen, Årsön och i
Landverksströmmen. Sannolikt hade heller
ingen tidigare haft invändningar mot detta.
Det hade emellertid Kennedy. Han höll på sin
rätt och försökte få till stånd en överenskommelse med Vallanborna. Tvisterna kulminerade i det s.k. ”sjöslaget på Ånnsjön” den 6
juli 1909. Edward Kennedy och Williams dotter Alice med roddare, stötte vid Duvedsholmen på hemmans­ägare Olof Eriksson i Vallan
och hans bror Mattias. De fiskade med utter
när Edward Kennedy tog uttern och en del av
linan. Då hoppade Olof Eriksson över i Kennedys båt och tog tillbaka uttern varvid s.k.
handgemäng uppstod. I kölvattnet av detta
320 vid fjällets fot
genomfördes en rad rättegångar. Båda parter
dömdes för egenmäktigt förfarande och Eriksson slutligen för misshandel i Högsta domstolen. Däremot dömdes Vallanbröderna inte
för olaga fiske eftersom rätten ansåg fisket vara
delat mellan Landverk och Vallan. Därmed
fortsatte Vallanborna sitt fiske i dessa vatten.27
Kennedy drev dock frågan vidare om vem
som hade rätten till fisket i sjön. Så småningom, långt efter hans död 1916, kom man underfund om att tidigare domar var felaktiga
och 1936 bestämdes fiskets omfattning på så
sätt att det låg helt inom Landverks område.
Vallans byamän sökte resning mot detta och
gjorde anspråk på fiske inom Landverks vattenområde. Även bönderna i Duved yrkade
att de gränser som lades 1860–61 skulle gälla.
Hovrätten avslog båda målen med följd att
Vallanborna nu var hänvisade till fiske enbart inom byns eget område. Men tvisterna
var med detta inte avgjorda. Vallanborna
kände sig förfördelade med sitt begränsade
fiske endast på grunt vatten inne vid Ånn och
fortsatte därför fiska som förut. Någon mer
omfattande bevakning hade inte engelsmännen, även om man under andra världskriget
upplät fiske till några sportfiskare mot att de
skötte viss kontroll. Så småningom, i juni
1945, träffades ett avtal mellan engelsmännen och Kronan som innebar att vissa delar
av fisket vid Granön och Landverk uppläts
för en sammanslutning, Ånns fiskeförening,
bestående av ett antal bybor i Vallan. Detta
avtal gällde till dess engelsmännen avyttrade
sin egendom.28
Engelsmännens liv på Landverk avvek förstås på flera sätt från det gängse livet i bygden. Man hade helt enkelt semester, men en
väldigt aktiv sådan. Ingen tid förspilldes, varje
dag innehöll jakt, fiske, segling eller annan
aktivitet. Allt detta finns noggrant beskrivet i
de dagböcker som fördes redan från 1897 och
sedan varje år de vistades vid sjön.29 De var
också vana seglare och tog för detta ändamål
segelbåtar till sjön. Den största av dem, The
Lady of the Lake, kunde ta 10 personer och seg-
Skogs- och lantbrukshistoriska meddelanden (SOLMED) Nr 60, (2012), s. 313-337
fisket i västra jämtland – en viktig och omstridd resurs
lades gärna i mycket hårt väder. Kennedys första motorbåt sjösattes 1909 och blev därefter
deras huvudsakliga transportmedel på sjön.
Mest energi ägnade man dock åt fisket. Man
fiskade såväl i sjön som i Landverksströmmen.
Fisket bedrevs med intensitet och varje år tog
man i snitt upp flera hundra kg fisk, en försvarlig mängd. Man hade också satt en nedre
gräns, fisk under ett halvt pund (ca 0,22 kg)
återutsattes, ett tidigt minimimått alltså. Med
engelsmännen kom också en ny syn på fisket
– man fiskade bara för nöjes skull. Många och
stora fiskar var good sport medan de tillfällen
det nappade dåligt betecknades som bad sport.
För att fånga fisk använde man alla typer av
beten: spinnare, skeddrag, levande agnfisk,
flugor och mask. Man skiljde dock på flugfångad fisk som registrerades som caught medan spinnfiskad fisk betecknades killed.30 Att
däremot använda nät eller utter var inte aktuellt. Vad gäller flugfisket, som trots allt stod i
centrum, använde man tidigt, redan i början
av 1900-talet, torrflugor. Man hade också en
slags primitiva streamers, en flugmodell som
annars bedöms vara av modernare snitt.
Den sista(?) striden om
äganderätten
Amiral Kennedy avled 1916. Hans släktingar
övertog ägandet av fastigheten och fisket.
Hans måg G.W. Stopford förde traditionen
vidare.31 Fisket bedrevs på samma sätt som under Kennedys tid, även om man successivt fokuserade alltmer på flugfiske. Med undantag
för krigsåren (andra världskriget) vistades man
i Landverk varje sommar om än i något kortare perioder under 1950-talet. För att minska
tjuvfisket på vattnen upprättade man också ett
avtal med fastighetsägare i Vallan som då fick
möjlighet till fiske i vissa delar av Stopfords
vatten. 1955 var Stopford 85 år gammal och det
blev också hans och engelsmännens sista år
vid Ånnsjön. Fastigheten erbjöds till försäljning 1958. Orsakerna till att man ville avsluta
ägandet är oklara. Stopford var dock bekym-
rad över stridigheterna kring äganderätten till
fisket, hotet om reglering av Ånnsjön samt
den utdragna polemik han fört med staten
om skifte av deras gemensamma fiske. Stopford ville i första hand sälja till staten, men
här fanns åtminstone till en början inget intresse av förvärv. I stället bjöds den ut på den
öppna marknaden och en lång rad potentiella
köpare anmälde sig, fastighetsägare i Handöl,
Klocka och Vallan samt kommunen. Stopford valde dock att ge Jämtlands läns sportfiskeklubb möjlighet att köpa hans fastighet.
Klubben hade under några somrar arrenderat
fisket av Stopford. Tidigare hade man sitt fiske
i Storån nedströms Ottsjön, men detta förlorades som en följd av beslutet om reglering
av sjösystemet och man var nu på jakt efter
nya vatten. Klubbens köp blev dock omdiskuterat och man försökte från olika håll få
det hävt. Efter omfattande förhandlingar och
ett större möte i Ånn under landshövdingens
ordförandeskap löstes så småningom knutarna runt fastigheterna och fisket. Landverk
och närfisket i området tillföll arrendatorn på
gården, Sportfiskeklubben fick äganderätten
av vattnen vid Årsön och Lövöarna och den
stora Granöfastigheten köptes gemensamt av
18 fastighetsägare i Ånn.32
I och med denna uppgörelse gick diskussionerna kring fiskets ägande in i ett lugnare
Engelsmännens villa vid Landverk. fotograf: Okänd,
Jämtlands Läns Sportfiskeklubbs arkiv.
The English Villa at Landverk. photo: Unidentified photographer, picture courtesy of Jämtlands Läns Sportfiskeklubb archives.
vid fjällets fot 321
Skogs- och lantbrukshistoriska meddelanden (SOLMED) Nr 60, (2012), s. 313-337
ingemar näslund
Grosshandlare Burén från Örebro med fiskfångst från Ånnsjön (1920-talet). Grosshandlaren vistades längre perioder i Ånn och köpte så småningom en fastighet i byn. foto: Olle Olsson, Jämtlands läns museums arkiv nr OlO11.
Mr Burén, an Örebro wholesale merchant, with his catch from Ånnsjön lake (1920s). He visited Ånn for long periods at a time and eventually bought a property in the village. photo: Olle Olsson, Jämtland County Museum
Archives No. OlO11.
skede. Sammanfattningsvis kan konstateras
att de omfattande striderna kring fiskerättigheterna i sjön påvisar fiskets stora betydelse.
De vittnar också om att sjön genom åren hyst
goda fiskbestånd, värda att ta strid för.
Fiskevården och fiskbeståndens
utveckling
Idéer om att på olika sätt förbättra fisket har
givetvis florerat sedan urminnes tid. Den enklaste åtgärden var att bära över fisk till fisktomma tjärnar och sjöar i syfte att ge förutsättningar för god tillväxt och därmed etablera
ett nytt fiskbestånd och ett nytt fiskevatten.
Som en följd har många fiskarter idag en väsentligt större utbredning än vad som är na-
322 vid fjällets fot
turligt med tanke på de hinder som forsar och
fall utgör för deras naturliga spridning. Detta
sätt att bedriva fiskevård pågår på vissa håll
även idag. Det som emellertid gav fiskevården
ett helt nytt verktyg var tekniken att fånga in
avelsfisk, befrukta rom och odla fram yngel i
fiskodling. Att på så sätt få fram fisk för utplantering blev tillgängligt redan under senare
hälften av 1800-talet och en fiskodlingsanstalt
anlades 1890 vid Äggfors i Indalsälven, strax öster om Mörsil.33 Engelsmännen var snabba att
utnyttja den nya tekniken och köpte tidigt under 1900-talet rom eller yngel av regnbåge och
lax för utsättning i Ånnsjön. Dessa gav inte
upphov till några reproducerande bestånd,
men idén om fiskutsättningar var etablerad.
I flera av sjöns biflöden finns idag reproduce-
Skogs- och lantbrukshistoriska meddelanden (SOLMED) Nr 60, (2012), s. 313-337
fisket i västra jämtland – en viktig och omstridd resurs
rande bestånd av bäckröding, en nordamerikansk laxfisk som hämtades till Sverige under
1800-talet. Sannolikt kom den, möjligen via
engelsmännens försorg, redan under tidigt
1900-tal till Ånnsjöområdet. 1914 gjordes också
utsättningar i Enan och 1933 i Ånnsjön. Till
detta kommer utsättningar i dammar och biflöden under 1950-talet. Bäckrödingen har inte
förmågan att etablera sig i sjön. I stället lever
den stationärt i tillrinnande bäckar.34 På så sätt
har den kommit att begränsa utrymmet för
sjölevande öring och röding som reproducerar
sig i dessa strömvatten, men i hur stor omfattning är svårt att bedöma.
Huvuddelen av de utsättningar som gjordes under 1900-talet bestod dock av öring och
röding. Mest fisk sattes under 1950-talet, men
utsättningar i vattensystemet finns registrerade ända fram till 1993. Sammantaget finns
utplantering av mer än 100 000 fiskar upptagna i arkiven, mestadels yngel och en-somrig
fisk, men under 1980-talet även äldre fisk.
Sannolikt har många ytterligare utsättningar
genomförts, men ej registrerats. Fiskens härstamning var i många fall oklar, men röding
från Jormvattnet, Torrön, Rensjön och Åkersjön har satts ut liksom öring från Dammån,
Gimån, Bågede och Danmark. Länge var tilltron till denna typ av fiskevård djupt förankrad hos såväl myndigheter som fiskerättsägare.
Först under 1990-talet upphörde utsättningarna i Ånnsjön. Då som en följd av insikten att
utsättningar av fisk i väl fungerande, naturreproducerande bestånd, sällan ger någon effekt. Tvärtom kan de leda till negativa förändringar. Den fisk som sätts in har som regel en
annan härstamning, vilket innebar att andra
gener tillfördes öring- och rödingbestånden i
sjön, gener som sannolikt var sämre anpasssade för den lokala miljön. På sikt skulle därmed inkorsning kunna ha medfört att sämre
egenskaper etablerades i bestånden. Om detta
har inträffat i Ånnsjön är svårt att undersöka
och bedöma. Naturlig selektion torde verka
i motsatt riktning. Idag har man en mycket
re­striktiv syn på utplantering av fisk i vatten
med värdefulla fiskbestånd och några utsättningar görs inte längre i Ånnsjön.35
Utifrån engelsmännens (i Landverk) noggranna statistik, liksom Jämtlands läns sportfiskeklubbs uppgifter om sitt fiske, kan man
dra slutsatsen att fisket har varit förhållandevis stabilt under de senaste 100 åren. Visserligen varierar fångstnivåerna över tid men
någon kraftig nedgång hos bestånden har inte
konstaterats. Detta i motsats till situationen i
många andra liknande vatten där miljöstörningar som vattenkraftreglering och försurning eller alltför hårt fiske inverkat negativt.
Långt gångna planer på reglering av sjön med
tillflöden fanns under början av 1960-talet.
De riktigt stora öringarna (över 2 kg) var dock
vanligare under perioden fram till 1950-talet. Vidare registreras en tydlig nedgång för
öringbestånden och en förskjutning mot mer
småvuxen röding från och med 1960-talet.36
Detta har av allt att döma att göra med nylonnätens inträde på arenan. Ett alltför intensivt
nätfiske drabbar öringbestånden hårdast och
de väsentligt mer effektiva och lättskötta nylonnäten gav ett avsevärt bättre fångstutbyte.
Dessutom hade vid denna tid båtmotorer blivit mer av var mans egendom vilket gjort att
fisket blev tillgängligt i en större del av sjön på
ett annat sätt än förr. Missnöje med den småvuxna rödingens dominans ledde till att det
under perioden mellan 1950 och 1990 togs en
del andra initiativ till fiskevård. Bland annat
föreslogs från olika håll inskränkningar i nätfisket vad gäller tid och antal nät. Utterfisket,
dvs. den pontonliknande miniflotte som man
skickade ut från båten med en lina försedd
med en mängd flugor på korta tafsar, ansågs
också alltför effektivt och förbud diskuterades. I sjön i övrigt kom dock få förslag på inskränkningar i fisket att realiseras före 1990-talet. Undantaget var det fiske som etablerades
på Granöns vatten 1959. Det kom att regleras
vad gäller antal nät och övrigt nyttjande redan på 1960-talet.37 De 18 andelsägarna fiskar
löpande var sitt dygn med ett begränsat antal
nät, en inskränkning som gäller än idag.
vid fjällets fot 323
Skogs- och lantbrukshistoriska meddelanden (SOLMED) Nr 60, (2012), s. 313-337
ingemar näslund
övre bilden: Olof Lidén d.ä. och Gustav Olsson, drängar hos A.W. Bergsten, tar upp nät i Enan. foto: AWB, nr E
135, KSLA.
top: Olof Lidén Sr and Gustav Olsson, farmhands employed by A.W. Bergsten, pulling up gillnets in the Enan river.
photo: AWB, no. E 135, KSLA.
under: Roddtur i samband med nätfiske. Enaforsholms sydöstra strand. foto: AWB, nr E 247, KSLA.
below: Rowing out for gillnet fishing. Enaforsholm, southeast shore. photo: AWB, no. E 247, KSLA.
324 vid fjällets fot
Skogs- och lantbrukshistoriska meddelanden (SOLMED) Nr 60, (2012), s. 313-337
fisket i västra jämtland – en viktig och omstridd resurs
övre bilden: Bergsten fiskar i Storforsen, även kallad Övre forsen eller Fjösforsen. Det sistnämnda eftersom sommarladugården stod vid forsen. foto: AWB, nr E 243, KSLA.
top: Bergsten fishing in Storforsen, otherwise known as Övre Forsen (“Upper Falls”) or Fjösforsen, the latter after
the summertime shippon which stood near the falls. photo: AWB, no. E 243, KSLA.
under: Nattens fångst av öring vid Storforsen. I dörröppningen ligger Bergstens hund, ulmerdoggen Roy. foto:
AWB, nr E 247, KSLA.
below: Nocturnal brown trout catch from Storforsen. Bergsten’s dog, Roy, a German mastiff, reclines in the doorway. photo: AWB, no. E 247, KSLA.
vid fjällets fot 325
Skogs- och lantbrukshistoriska meddelanden (SOLMED) Nr 60, (2012), s. 313-337
ingemar näslund
Nöjd fiskare vid Enaforsholm (förmodligen Anders Olofsson från Åsabyn). De stora rödingarna är av allt att döma
fångade med nät i samband med rödingleken i Enan strax nedströms Enaforsholm. foto: AWB, nr E 245, KSLA.
Contented fisherman at Enaforsholm (presumably Anders Olofsson of Åsabyn village). The big Arctic char would
seem by all accounts to have been netted while spawning in the Enan river, just downstream of Enaforsholm.
photo: AWB, no. E 245, KSLA.
326 vid fjällets fot
Skogs- och lantbrukshistoriska meddelanden (SOLMED) Nr 60, (2012), s. 313-337
fisket i västra jämtland – en viktig och omstridd resurs
Dagens sportfiskefångst av röding och öring. Fiskare är antagligen Bergsten själv. foto: AWB, nr E 246, KSLA.
The day’s sport-fishing catch of Arctic char and brown trout. The fisherman, presumably, is Bergsten in person.
photo: AWB, no. E 246, KSLA.
Enaforsholm och fisket
Fisket har varit och är fortfarande viktigt för
dem som gästar akademiens egendom i Enaforsholm. Närheten till vattnet och den fina
kvaliteten på fiske och fisk har gjort det till en
synnerligen intressant aktivitet. I Enan fångas
i första hand öring. Dels finns stationär öring
som håller till i ån permanent, men under
sensommar och höst vandrar större öringar
upp från Ånnsjön för att leka.38 De kan hoppande passera fallet direkt uppströms Enaforsholm, men har större problem med Storforsen
längre uppströms.
Förr gjordes goda öringfångster när öringen hade samlats under Storforsen. På hösten
kommer också rödingen till Enaforsholm för
lek. Det rör sig om s.k. strömlekande röding.
Den reproducerar sig i rinnande vatten, men
har sin huvudsakliga tillväxt i Ånnsjön. Det är
egentligen en mycket ovanlig form av röding,
men just i Ånnsjöområdet finns den i flera av
sjöns tillflöden. En annan utmärkande egenskap är att den är storvuxen och ofta uppnår
vikter nära 2 kg. En känd rödinglekplats ligger
i Enan bara något hundratal meter nedströms
Enaforsholms gård. Där kunde man, åtmin­
stone förr, se rödingarna leka. De var dock
inte särskilt intresserade av drag och flugor
under lekperioden och därmed svåra att fånga
med sportfiskemetoder. Bilden av den lycklige
rödingfiskaren är av allt att döma hämtad från
denna lekplats och fångsten ett resultat av nätfiske. Påpekas bör att rödingarna är mycket
stora med dagens mått mätt.
Röding leker fortfarande i Enan, men den
är idag betydligt mer sällsynt. Nu för tiden är
också fisket stängt från 1 september, vilket gör
vid fjällets fot 327
Skogs- och lantbrukshistoriska meddelanden (SOLMED) Nr 60, (2012), s. 313-337
ingemar näslund
Fritz Jönsson, tidigare föreståndare vid Enaforsholm, med storöring (3,7 kg) från Enan 1986. fotograf okänd,
fotografiet tillhör Fritz Jönsson.
Fritz Jönsson, former Enaforsholm manager, with an outsize brown trout (3.7 kg) from the Enan river, 1986. photo:
Unidentified photographer, picture courtesy of Fritz Jönsson.
att rödingen, liksom öringen, får sköta sin lek
i Enan utan risk att bli uppfiskad.
Bergsten själv fiskade gärna och mycket.
Han poserade ofta med nyfångad fisk framför kameran. I första hand fiskade han i Enan
i anslutning till egendomen. Men han hade
också rätt att fiska uppe vid Storforsen som
ligger halvannan kilometer uppströms Enaforsholm (sträckan tillhör idag Visjöns egendom). Bergsten hade då tillgång till den fiskekoja som fanns vid forsen. På bilden från
kojan syns hans hund och resultatet av nattens
öringfiske. En stor öring på ca 1,5 kg och ett
antal fina matfiskar tyder på att fiskelyckan
varit god och på ett gott fiske i ån. Bergsten
fiskade med spö av greenheart, ett sydamerikanskt träslag, känt för att vara hårt, starkt
och böjligt. Det var ett material som i första
328 vid fjällets fot
hand återfanns hos mer bemedlade fiskare och
användes för den första generationen av flugspön, innan spön av bambu (splitcane) kom
på modet. På spöet fanns också en liten rulle.
Spöet var långt och användes sannolikt för att
svepa ut flugor med fast linlängd, ett meteliknande fiskesätt. Det var alltså inte flugfiske
i dagens mening. Spöets huvudsakliga användning torde dock ha varit som redskap för
traditionellt mete i strömvatten med blysänke
och krok agnad med daggmask.
Bergsten fiskade också med båt i de lugnflytande partierna av Enan. Han spinnfiskade
och använde möjligen även utterbräda. Nätfiske var vanligt och ofta givande när man behövde skaffa fisk till hushållet. Men på de bilder
som finns tillgängliga syns aldrig Bergsten själv
involverad i nätfisket. I stället var det tjänste-
Skogs- och lantbrukshistoriska meddelanden (SOLMED) Nr 60, (2012), s. 313-337
fisket i västra jämtland – en viktig och omstridd resurs
Östersundsposten uppmärksammar Fritz Jönsson och
hans storöring 1986. Bild från 18 juni 1986 i Östersundspostens arkiv.
Östersundsposten (newspaper) feature about Fritz
Jönsson and his big brown trout, 1986. Picture dated
18th June 1986, Östersundsposten archives.
folk eller andra som fiskade matfisk till gården.
Möjligen var han enbart inriktad på sportfiske
i stil med engelsmännen i Landverk. Bergsten
hade även tillgång till en segelbåt vilket tyder
på att han då och då gav sig ut på Ånnsjön. Båten finns kvar än idag, men förvaras inbyggd i
ett båthus. Uppgifterna om hans fiske är dock
totalt sett knapphändiga och av allt att döma
minskade fisket liksom jakten i omfattning
med hans sviktande hälsa. Det har ännu inte
kunnat beläggas om Bergsten träffade bröderna Kennedy, men det är inte otänkbart att
människor från samma sociala skikt umgicks.
De ägde fastigheter inte långt från varandra
under samma tid. Kanske hade Bergsten förvärvat sitt greenheart-spö av de väl utrustade
och modernt sportfiskande engelsmännen?
Fritz Jönsson, föreståndare på Enaforsholm
under perioden 1982–2001, berättar att många
av gästerna har fiskat genom åren. Att med båt
ge sig ut på Enan var förr populärt. Där finns
ett flertal goda fiskställen att tillgå. Ett av de
mest besökta var sammanflödet mellan Enan
och Handölan där goda fångster kunde göras.
Fritz själv fiskade många gånger ihop till de
middagar som serverades på Enaforsholm. På
sommaren fångade han öring på ståndkrok eller på spö i Enan medan han pimplade röding
vintertid på Ånnsjön. Den största öring han
fångat vägde hela 3,7 kg och blev vederbörligen omnämnd och avporträtterad i Östersundsposten.
Många av Enaforsholms gäster utnyttjar
idag fisket i den närbelägna Enan. Fiskekort
ingår i boendet. Kortet gäller från Ånnsjön
upp till den bro där Enan korsas av E14. Det
är inte ovanligt att bilister ser personer stå på
bron och fiska. Vissa återkommer år efter år
för fiskets skull. Gästerna fångar mest öring
men i samband med högvatten i ån, även röding. Liksom i många andra av Ånnsjöns biflöden finns i Enan bäckröding som då och
då fångas av en förvånad fiskare. När gäster
eller lokala fiskare haft god fiskelycka i Enan
serveras nyfångad fisk vid middagen på Enaforsholm.40
vid fjällets fot 329
Skogs- och lantbrukshistoriska meddelanden (SOLMED) Nr 60, (2012), s. 313-337
ingemar näslund
Kanadarödingens intåg – en ny
fiskart i sjön
1974 registrerades den första kända fångsten
av Kanadaröding i Ånnsjön.41 Denna fiskart
hämtades hit från Nordamerika under 1950-talet i syfte att förstärka fisket i reglerade sjöar.42
Kanadarödingen är en utpräglad rovfisk och
djuplevande vilket gjorde att den bedömdes
lämplig för inplantering i regleringsmagasin.
Utsättningar gjordes under 1960-talet, bland
annat i Kallsjön och Landösjön i Jämtland.
Av okänd anledning kom den att illegalt sättas
ut även i Ånnsjön. Där har den bildat naturreproducerande bestånd och tagit över vissa
av rödingens forna lekplatser, bland annat
på grunden mellan Järpön och Tallholmen.
Mot slutet av 1980-talet gjordes allt fler och
större fångster av Kanadaröding. Vid samma
tid uppfattade fiskare att fångsterna av röding
blev allt ovanligare samtidigt som den ökade
i medelvikt, d.v.s. små och unga rödingar
saknades. Med utgångspunkt från en oro för
öring- och rödingbeståndens framtid tog företrädare för fisket i sjön kontakt med Länsstyrelsen och Fiskeriverket för att uppmärksamma problematiken. Vid det laget hade en
samrådsgrupp bildats för Ånnsjöns fiskerättsägare. Man beslöt att gemensamt försöka göra
något åt saken.43
Genom att sommartid märka Kanadarödingar med radiosändare lyckades man identifiera de viktigaste lekplatserna senare under
hösten. Därefter inleddes 1992 ett omfattande
decimeringsfiske i samband med Kanadarödingens lek. Decimeringsfisket har upprepats
varje år sedan dess och av allt att döma medfört att dess numerär begränsats. Fångsterna
var mycket stora de första åren, med flera fiskar över 10 kg, men har därefter minskat och
sedan antalsmässigt varierat i cykler med ungefär 6 års intervall. Avsikten är att även fortsättningsvis försöka hålla denna främmande
art på en så låg nivå som möjligt. Sannolikt
har Kanadarödingen, sedan den kom till sjön,
medfört en väsentlig reduktion av rödingbe-
330 vid fjällets fot
ståndet och troligen också en förändring av
rödingens storleksstruktur. Klart är att röding
idag, framför allt vintertid, inte återfinns i de
områden av sjön där den tidigare var mycket
vanlig.
Kanadarödingen har dock kommit till
Ånnsjön för att stanna. Någon möjlighet att
helt fiska bort den finns inte. Förhoppningsvis
kan man fortsätta decimeringsfisket och på så
sätt bibehålla beståndet på en lägre nivå. Artens etablering i sjön har dock, även om den
i sig är negativ, också fört med sig något positivt. Hotet från en gemensam yttre fiende
har gjort att samarbetet kring Ånnsjöns fiskeresurser numera är betydligt bättre än under
förra seklet. Inom ramen för samrådsgruppen
för fisket i sjön har man inte bara medverkat
i decimeringsfisket, utan också antagit flera
regelförändringar för fisket. Bland annat har
nätfisket sedan 1990-talets början generellt
sett reducerats och helt förbjudits utanför lekvattendragens mynning, åtgärder som gynnar
öringbestånden.
Stor Kanadaröding (10,7 kg) fångad i samband med
decimeringsfisket i Ånnsjön 1992. fotograf okänd. Bilden tillhör Lars Bergwall.
Big lake trout (10.7 kg) caught during a fishery cull in
Ånnsjön lake, 1992. photo: Unidentified photographer,
picture courtesy of Lars Bergwall.
Skogs- och lantbrukshistoriska meddelanden (SOLMED) Nr 60, (2012), s. 313-337
fisket i västra jämtland – en viktig och omstridd resurs
Sportfiske på Ånnsjön. foto: Lars Häreblad, 28 juni 2009.
Sport fishing in Ånnsjön lake. photo: Lars Häreblad, 28th June 2009.
Fisket idag – rock och sprickor
I dag upplåts en stor del av Ånnsjön för sportfiske. Handöls, Klockas och huvuddelen av
statens vatten omfattas av ett gemensamt kortfiskeområde tillgängligt för alla. Dessutom
kan man lösa fiskekort för fisket utanför Ånns
by. Fisket i anslutning till Bunnerviken, vid
Granösundet, samt Landverksvattnen nyttjas
dock enbart av arrendatorer och/eller fiskerättsägare. Nätfiske och ibland utterfiske för
husbehov bedrivs inom Handöl, Granön och
Klocka samt i Bunnerviken, men i huvudsak
är det sportfiske som bedrivs. På sommaren är
fiske med långdrag efter röding vanligast även
om flugfiske och vanligt spinnfiske också praktiseras.
Det kanske mest spännande och uppskattade fisket under sommaren är det flugfiske som
sker i samband med ”rockkläckningen”. Rock
är en norrländsk beteckning på de två största
Sjösandslända (Lokalt namn: Rock) som precis gjort
sig av med det vaxartade överdraget, ”tagit av sig rocken” och blivit en fullbildad dagslända. foto: Ingemar
Näslund 4 juli 2004.
Brown drake mayfly (local name: Rock, “coat”), moments after it had emerged from its waxy nymphal
shuck, “taken its coat off”, and turned into a full-blown
mayfly. photo: Ingemar Näslund, 4th July 2004.
vid fjällets fot 331
Skogs- och lantbrukshistoriska meddelanden (SOLMED) Nr 60, (2012), s. 313-337
ingemar näslund
Stefan Magnusson fiskar vid isspricka på Ånnsjön söder om Granön. foto: Carina Magnusson, 4 mars 2004.
Stefan Magnusson fishing through a fissure in the ice on Ånnsjön lake, south of Granön. photo: Carina Magnusson, 4th March 2004.
arterna av dagsländor, tillhörande släktet Ephemera. I Ånnsjön finns den ena av dem, sjösandsländan, Ephemera vulgata. Den lever de första
två åren av sitt liv nere i en liten tunnel i sjösedimentet där den filtrerar sin föda. Till slut är
den färdig att omvandlas till vuxen slända och
söker sig mot ytan för att kläckas. Simturen
och kläckningen tar tid och eftersom det är en
stor insekt som finns i mycket stora mängder,
leder det till en febril aktivitet såväl bland fisk
som bland fiskare. En stor del av sjöns fiskbestånd tar för sig av den ymniga födotillgången.
Framför allt kommer de största öringarna och
rödingarna igång och äter nära ytan. Det ger i
sin tur flugfiskaren ett gyllene tillfälle att göra
sitt livs fångst. Man fiskar från båt, spanar efter vakande fisk och försöker sedan lägga sin
fluga längs den rutt man tror fisken väljer. Sedan väntar man in att fisken skall ta flugan.
Med rätt torrfluga, tålamod, skicklighet och
kanske lite tur, finns möjligheten att fånga en
stor öring eller röding. Med stor fisk menas en
332 vid fjällets fot
fisk på halvtannat kilo ungefär. Kläckningarna,
följd av svärmning, parning och äggläggning
är som intensivast under första veckan i juli.
De enskilda sländornas livslängd varierar beroende på lufttemperatur och väder i övrigt
men sträcker sig längre än den dag som deras
gruppnamn antyder, kanske upp till 4–5 dagar.
Rock-beteckningen för dessa dagsländor tror
man har att göra med deras andra metamorfos. Direkt efter kläckning har de ett vaxartat
skikt över vingar och kropp. Detta arbetar de
sig ur för att sedan bli parningsdugliga, vilket
man har tolkat som att de så att säga tar av sig
rocken.
Pimpelfisket är intensivt på Ånnsjön.
En av fiskeårets höjdpunkter på Ånnsjön är
det så kallade sprickfisket under vårvintern.
Ånnsjöns djupaste område återfinns i den
södra delen av sjön, mellan Granön, Järpön
och Bunnernäset. Här varierar djupet normalt mellan 8 och 20 meter, med ett största
djup på nära 40 meter. Stefan Magnusson, en
Skogs- och lantbrukshistoriska meddelanden (SOLMED) Nr 60, (2012), s. 313-337
fisket i västra jämtland – en viktig och omstridd resurs
av Ånnsjöns mest erfarna pimpelfiskare berättar:
I samband med stora temperatursvängningar
i december och januari spricker istäcket upp,
framför allt om isen är blank och saknar isolerande snötäcke. Isen expanderar när det blir
varmt och mycket stora sprickor eller i vissa
fall isöverskjutning uppstår. Dessa bildningar
kan vara kilometerlånga och periodvis utgöra
en risk för både skoteråkare och pimpelfiskare.
Mönstret är förhållandevis oregelbundet med
sprickor i öst-västlig såväl som i nord-sydlig
riktning. Variationerna i omfattning och läge
är stora mellan åren. Sprickorna fryser igen
så småningom men kan fortsatt observeras
och ibland öppnas igen senare under vintern.
Under vårvintern, när pimpelfisket är som intensivast, samlas såväl fiskarna som de fiskande
längs sprickorna. Allt fiske sker alltså i anslutning till dem och ibland görs mycket stora
fångster.44
Vid dessa tillfällen fiskar man inte som normalt nere vid bottnen, utan ca 6–7 m under
isen, ungefär mitt mellan is och botten. Det
man fångar är röding som lever av djurplankton i den fria vattenmassan. De rör sig i mycket stora stim och när man fått kontakt med
ett stim gäller det att behålla det i närområdet
för att fångsten skall bli god. Då hjälper det
att vara flera fiskare på plats så att alltid minst
ett eller ett par beten finns tillgängliga nere
hos fisken. När fisken är på hugget samlas
det snabbt mycket fisk på isen, men det hela
kan också vara över på någon minut. Här har
också modern teknik kommit att spela en roll
för fiskelyckan. Med mobiltelefoner kan man
snabbt ringa ihop fiskare från andra delar av
sjön för att försöka hålla kvar stimmet under
längre tid. Området med sprickor är mycket
stort, flera kvadratkilometer och fisken rör sig
oregelbundet över stora ytor. Stefan berättar
vidare:
De flesta är övertygade om att fisken av någon
anledning rör sig längs sprickorna för att det
är ljusare eller mer oregelbunden is formerad
kring dem, vilket då skulle locka fisken. Men
å andra sidan är det aldrig någon som fiskar på
de stora vita ytorna utan sprickor, så ingen vet
egentligen. Kanske är det lika stor chans att få
fisk där.45
Hur det nu än må vara med den saken så verkar det i alla fall vara mer intressant och hoppingivande att fiska längs sprickorna. På så sätt
är Ånnsjöns pimpelfiskare inte slumpmässigt
utspridda på den stora isytan utan koncentrerade till de linjer som issprickorna erbjuder.
Ett minst sagt märkligt mönster om man ser
det hela ovanifrån.
Fisket kan tyckas ha förändrats dramatiskt
från det nät- och långrevsfiske 1600-talets
tillresta bönder bedrev fram till dagens mobilkommunicerande pimpelturister, ibland
försedda med ekolod. Visst har redskap och
teknik ändrats, men paralleller finns mellan
då och nu. Dagens husbehovsfiske med nät
liknar sannolikt i stor utsträckning dåtidens.
Näten läggs på samma sätt och med samma
mål. Skillnaden är att man inte är beroende
av fisket för sin överlevnad, vilket förr var
fallet. Inte heller sportfiskarna fiskar för sin
överlevnad, men tillresta är de. Sen är förstås
fiskandets grundläggande idé densamma, dvs.
att förstå hur fisken beter sig, dra lärdom av
erfarenheter och fiska under de tider som är
gynnsammast och med rätt metodik så blir
resultatet som bäst.
Fisket i morgon
i ett varmare klimat
Totalt sett håller fisket i Ånnsjön en mycket
god kvalitet med höga medelvikter (>0,5 kg)
för såväl röding som öring. Som tidigare konstaterats har fisket i sjön förblivit förhållandevis stabilt över åren. Givetvis har bestånden
påverkats av ett allt hårdare fiske, kanske redan från 1700-talets senare hälft, och man har
från tid till annan klagat på fisket. Men på det
hela taget har svängningarna av allt att döma
varit små de senaste hundra åren. På senare
tid har Kanadarödingens etablering lett till
förskjutningar mellan arter och förändringar
vid fjällets fot 333
Skogs- och lantbrukshistoriska meddelanden (SOLMED) Nr 60, (2012), s. 313-337
ingemar näslund
Flugfiske på Ånnsjön. foto: Ingemar Näslund, 3 juli 2009.
Fly-fishing in Ånnsjön lake. photo: Ingemar Näslund, 3rd July 2009.
334 vid fjällets fot
Skogs- och lantbrukshistoriska meddelanden (SOLMED) Nr 60, (2012), s. 313-337
fisket i västra jämtland – en viktig och omstridd resurs
i storleksstruktur. De provfisken som genomförts i sjön (1994, 1999 och 2008) antyder dock
att ytterligare saker håller på att hända. Trots
att Kanadarödingen legat på en förhållandevis
låg nivå de senaste åren, fortsätter rödingbeståndet att minska och är nu halverat i sammanlagd vikt jämfört med provfisket 1994.
Medelvikten har också ökat vilket antyder
bristande rekrytering. Även den statistik som
förs av Jämtlands läns sportfiskeklubb tyder
på förändringar i samma riktning. Där har
rödingens andel av totalfångsten minskat från
ca 85 procent åren 1994–96 till ca 45 procent
de senaste åren. I statistiken syns också att
rödingfångster under sommarens senare del
blir allt ovanligare.46 Huvuddelen av rödingen
fångas numera före den 10:e juli. Om orsakerna till detta kan man endast spekulera, men
uppenbart är att somrarna har varit väsentligt
varmare under den senaste 10-årsperioden.
Förhöjd vattentemperatur i en grund sjö som
Ånnsjön torde medföra att en kallvattenfisk
som röding tvingas söka sig till sjöns djupa-
re delar. Artens livsutrymme minskar alltså.
Detta samtidigt som öringen, den närmsta
konkurrenten om födan, har en något högre
trivseltemperatur och därmed troligen expanderar på rödingens bekostnad. Det kan
innebära, om klimatet fortsätter förändras i
den riktning och omfattning som förutspås
inom ramen för klimatforskningen, en ytterligare förskjutning av artbalansen i sjön där
rödingen till slut marginaliseras. Måhända en
mindre dramatisk effekt av den globala uppvärmningen jämfört med vad som förväntas i
andra delar av världen, men dock en påminnelse om att även våra ekosystem är klimatberoende och hur lite som behövs för att stora
förändringar skall uppstå.
Till sist
I kapitlets inledning konstaterades att fiskets
bedrivande och utveckling i Ånnsjön i stort
speglar hur detta fortgått i övriga delar av väst­
ra Jämtland. Vissa skillnader är dock uppen-
Pimpelfiske på Ånnsjön. foto: Ingemar Näslund, 25 april 2010.
Ice fishing on Ånnsjön lake. photo: Ingemar Näslund, 25th April 2010.
vid fjällets fot 335
Skogs- och lantbrukshistoriska meddelanden (SOLMED) Nr 60, (2012), s. 313-337
ingemar näslund
bara. Av allt att döma har sjöns produktivitet
och rika fiskbestånd varit så intressanta och
betydelsefulla genom åren att konflikter runt
fisket har uppstått i större utsträckning än på
andra håll. Den norske historikern Edvard
Bull skrev också 1927 att alla strider om fiskerättigheter i Jämtland vittnar om ”… fiskets
store betydning i jemtenes almindelige naeringsliv”.47 Kanske tänkte han då särskilt på
Ånnsjön. Trots den hårda konkurrensen om
fisket håller det fortfarande hög kvalitet. Sjön
har genom århundradena nyttjats mycket hårt
men utfiskning är idag inte ett problem i motsats till situationen i andra hårt nyttjade sjöar
i fjälldalgångarna. En annan skillnad är att
den har skonats från reglering för vattenkraft
och i stort från skogsbrukspåverkan i biflöden
och förorenande utsläpp av olika slag. Det har
gjort att förutsättningarna för väl fungerande
bestånd och en hög fiskproduktion har kunnat bibehållas. Låt oss hoppas att det värn sjön
idag har i form av Natura 2000-område och
lagskydd mot reglering kommer att bestå. Låt
oss också hoppas att det räcker för att stå emot
dagens miljöhot och att vi kan bemästra också
framtidens, så att sjöns rödingar och öringar
kan fortsätta att reproducera sig för sin egen
och för Ånnsjöfiskets skull.
Noter
1 Östersundsposten, notis, 8 juli 1909.
2 Jensen 1989, s. 64.
3Natura 2000-område SE0720282, fastställt av
regeringen 2001-05.
4Hemmendorff 2010, s. 16; Burman 1830, s. 66.
5Jensen 1989, s. 64.
6Jensen 1989, s. 63–74.
7Hemmendorff 2010, s. 16.
8Jensen 1989, s. 74.
336 vid fjällets fot
9Edlund 1994, s. 269.
10 Se sammanställning i Antonson 2004, s. 111–117.
11Hemmendorff 2010, s. 13.
12Hansson 2004, s. 1. I en sammanställning av
historik och tillkomst av Granöns samfällighetsförening av Anders Hansson vid Länsmuseet, Östersund.
13Hansson 2004, s. 1.
14Touscherus 1696, s. 32.
15 Larsson 1959, s. 8.
16Hülphers 1775, s. 129.
17 Lantmäteristyrelsens arkiv, Akt: Y60–23:1.
18Burman 1930, s. 66.
19 Jämtlands läns hushållningssällskap 1821, s. 85.
20Antonson 2004, s. 115.
21Hansson 2004, s. 2.
22Järnfeldt-Carlsson 1988, s. 121, 129.
23Järnfeldt-Carlsson 1988, s. 46.
24Boman 1985, s. 35.
25Kennedy 1910.
26Hansson 2004, s. 3.
27Hansson 2004, s. 2.
28Hansson 2004, s. 3.
29Boman 1985, s. 31.
30 Engelsmännen förde dagboksanteckningar vid
sina vistelser vid Ånnsjön 1892–1955 med undantag för åren under de båda världskrigen.
Dagböckerna finns bevarade på Landsarkivet,
Östersund.
31Boman 1985, s. 53.
32Hansson 2004, s. 4.
33Schager 1910, s. 100.
34 Bergwall & Berglund 2010. I rapporten redovisas omfattande provfisken i Ånnsjön utan
fångst av bäckröding medan däremot undersökningar i biflöden påvisar förekomst av bäckröding.
35 Muntlig uppgift från Lars Bergwall.
36Näslund 1989, s. 18–19.
37 Länsstyrelsen i Jämtland, Vattenenhetens arkivmaterial, Indalsälvens vattensystem, 40-5 Övre
Indalsälven.
38 Muntlig uppgift från Fritz Jönsson.
39 Östersundsposten, notis, 18 juni 1986.
40 Muntlig uppgift från Bo Berglund.
41 Bergwall & Berglund 2010, s. 14.
42 Bergwall & Berglund 2010, s. 12.
43 Bergwall & Berglund 2010, s. 14.
44 Muntlig uppgift från Stefan Magnusson.
45 Muntlig uppgift från Stefan Magnusson.
46Näslund 2010, s. 180–181.
47Bull 1970, s. 78.
Skogs- och lantbrukshistoriska meddelanden (SOLMED) Nr 60, (2012), s. 313-337
fisket i västra jämtland – en viktig och omstridd resurs
Referenser
Otryckta källor
Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien, Stockholm (KSLA)
Fotografier rörande Enaforsholms Gård.
Lantmäteristyrelsens arkiv (LSA).
Diverse äldre lantmäteriakter rörande Åre socken i
Jämtlands län (Y60).
Länsstyrelsen i Jämtlands län, Arkiv, Vattenenheten
Diverse handlingar från styrelsemöten i fiskeorganisationer insamlade och arkiverade av fiskerikonsulent Börje Lundgren.
Muntliga källor
Fritz Jönsson, tidigare förvaltare och jordbrukare
av Enaforsholm.
Bo Berglund, värd vid Enaforsholm och VD i AB
Enaforsholm.
Stefan Magnusson, pimpelfiskare på Ånnsjön.
Lars Bergwall, tjänsteman vid Länsstyrelsen i Jämtlands län, tillståndsgivande myndighet när det
gäller fiskutsättningar.
Digitala databaser och Internetbaserat
material
Naturvårdsverket, Natura 2000, http://w3.vic-met
ria.nu/n2k/jsp/main.jsp, åtkomst 2012-04-23.
Litteratur
Antonson, Hans, 2004, Landskap och ödesbölen.
Jämtland före, under och efter den medeltida
agrar­krisen (Meddelande/Kulturgeografiska in­
sti­tutionen, Stockholms universitet. 129), Stockholm, 251 s.
Bergwall, Lars & Berglund, Anders, 2010, Fiskundersökningar i Ånnsjön, Rapport, Länsstyrelsen
i Jämtlands län, 57 s.
Boman, Erik, 1985, ”Amiral Kennedy och Kapten
Stopford”, i Göran Stigenius (red.), Minnesskrift
till 75-årsjubileet 1985, Jämtlands läns Sportfiskeklubb, s. 31–54.
Bull, Edvard, 1970 (ny uppl.), Jemtland och Norge,
Östersund, 247 s.
Burman, Fale, 1930, Fale Burmans anteckningar om
Jämtland i urval (Jämtlands läns fornskriftsällskap. Skrifter. 1), Östersund, 136 s.
Edlund, Lars-Erik, Norrländsk uppslagsbok. Ett
uppslagsverk på vetenskaplig grund om den norrländska regionen. Bd 2, Umeå.
Hansson, Anders, 2004, Granöns Samfällighetsförening i Ånn. En historiebeskrivning, Rapport,
18 s.
Hülphers, Abraham Abrahamsson, 1775, Samlingar
till en beskrifning över Norrland. Andra samlingen om Jemtland, Westerås, 272 s.
Jensen, Ronnie, 1989, ”Hällbilder och fångstboplatser”, i Ove Hemmendorff (red.), Arkeologi i
fjäll, skog och bygd, D. 1: Stenålder – tidig järnålder, Östersund, s. 57–82.
Jämtlands läns Hushållningssällskap, 1821, Sockenbeskrivningar från Jämtland och Härjedalen
1818–1821, Östersund.
Järnfeldt-Carlsson, Marta, 1988, Landskap, jaktvillor & kurhotell. Arkitektur och turism i 1880–
1915, Umeå, 238 s.
Kennedy, Edward, 1903, Thirty seasons in Scandinavia, London, 278 s.
Larsson, Valfrid, 1959, Översiktlig redogörelse för avvittringen inom Åre socken, Arkivakt Åre 1380,
Lantmäterimyndigheten Jämtlands län, 34 s.
Näslund, Ingemar, 1989, Sportfisket i Ånnsjön och
Landverksströmmen. Fångststatistik för åren
1897–1987, Information från Sötvattenslaboratoriet, Drottningholm, (1989) 1: 10–20.
Näslund, Ingemar, 2010, Rödingen, klimatet och
framtiden, i Sven Ringvall (red.), Minnesskrift
till 100-års-jubileet 2010, Jämtlands Läns Sportfiskeklubb, 206 s.
Schager, Carl, 1910, ”Våra fiskodlare och fiskodlingsanstalter”, i Rudolf Hammarström (red.),
Från skog och sjö nr 8, s. 99–101.
Touscherus, Daniel, 1953, ”En mycket kort beskrivning över Jämtlands fjäll”, i Per Nilsson-Tannér
(red.), Nytryck av äldre skrifter om Jämtlands
län, Tandsbyn, 52 s.
Östersundsposten, ”En fisketur med efterspel”, 8 juli
1909.
vid fjällets fot 337
Skogs- och lantbrukshistoriska meddelanden (SOLMED) Nr 60, (2012), s. 313-337
Efterord och tack
hans antonson
i november 2009 initierades detta bokprojekt av akademiens chefsbibliotekarie, Lars
Ljunggren. Nu, september 2012, lägger jag
som redaktör sista handen vid denna bok
genom att uppmärksamma de personer som
på olika sätt har varit behjälpliga. Först och
främst vill jag tacka Per Thunström och Lars
Ljunggren vid KSLA:s bibliotek för deras energiska hjälp. Detsamma gäller Elina Antell
som har gjort en stor insats vad gäller den
grafiska formgivningen. Bo Berglund, VD
vid AB Enaforsholm, har hjälpt till med
faktauppgifter och fotografier till flera av
artiklarna. Jan Johansson har korrekturläst
samtliga artiklar. Tekn. dr Göran Blomqvist
har digitalt bearbetat fotografierna på omslaget, försätts- och eftersättssidorna. Tack alla!
Nedan följer författarnas tack avseende deras
respektive artiklar.
alexander wilhelm bergsten och hans
värld
av Nils Edling
Tack till Helsingborgs stadsarkiv och särskilt
Mia Nilsson för hjälp med klarläggandet av
de båda äldre bröderna Bergstens förehavanden. Faktarummet på Stockholms stadsmuseum har bistått med bilder från huvudstaden, och Anna Meister vid Prins Eugens
Waldemarsudde har generöst ställt bilder till
förfogande. Stort tack för hjälpen. Och Stockholms stadsarkiv har som vanligt gett god service. Dessutom har ett stort antal personer
bistått med smärre upplysningar om skilda
företeelser med anknytning till Bergsten, såsom hans skånska bakgrund, verksamheten i
Stockholm, om firmans vidare öden och de
338 vid fjällets fot
bergstenska pristagarnas biografica. Till alla
dem riktar jag ett varmt tack!
landskapet i västjämtland och vid
enaforsholm
av Hans Antonson
Tack till f.d. arkivföreståndare Gertrud Wiking vid Lantmäteriverkets forskningsarkiv;
1:e antikvarien och arkeologen Anders Hansson vid Jamtli, Jämtlands läns museum, för
uppgifter om fjällinventering av fornlämningar, utgrävningsresultat och för bidrag av fina
illustrationer; Cissela Genetay vid Riksanti­
kvarieämbetets kulturdataenhet; fil.dr KarlJohan Loorents för upplysningar om Jämtlands geologi; Hans-Arne Jönsson, tidigare vid
Svalöf Weibull, samt NJF:s generalsekreterare
Tord Eriksson för uppgifter om försöksodlingarna av lägderna vid Enaforsholm; Professor
Björn Elfving, Institutionen för skogsskötsel,
SLU, Umeå samt professor emeritus Per-Ove
Bäckström för uppgifter om skogsförsöken
vid Enaforsholm; Olof Holm, doktorand vid
Historiska institutionen, Stockholms universitet för uppgifter om medeltida jämtländska
diplom; Ann-Christine Jernberg vid kungliga
Hovstaten; Per Eriksson vid KSLA för hjälp
med litteratur; Fritz Jönsson samt Maria och
Tore Sjölund tidigare förvaltare och jordbrukare av Enaforsholm.
bebyggelsen vid enaforsholm, i går, i
dag och i morgon,
av Madelene Seberbrink, Daniel Rutgersson &
Hans Antonson
Tack till Bo Berglund och Bernt Mevik för
upplysningar och fotografier.
Skogs- och lantbrukshistoriska meddelanden (SOLMED) Nr 60, (2012), s. 313-337
efterord och tack
fjällbrud och kurilerlärk, jordgubbar och hjortron – om enaforsholm,
dess örter, träd och buskar
av Kjell Lundquist
Tack till: Börje Lövkvist (1919–1994), professor, Institutionen för landskapsplanering – ett
postumt tack för introduktionen till västra
Jämtlands natur- och kulturförhållanden, för
förtroendet att få arbeta vidare med trädgården och för all kunskap om trakten, floran
och vegetetationsförhållandena; Sven-Uno
Skarp, professor, Akademiens f.d. sekreterare
och professor Bruno Nilsson, Akademiens
nuvarande sekreterare och VD, för det fortsatta förtroendet med ansvaret för trädgården
och för Enaforsholmsärenden; Tord Eriksson,
NJF:s generalsekreterare, för löpande uppgifter genom många år rörande flera olika Enaforsholmsförhållanden; Eli Larsson, VästerDalsvallen, för uppgifterna om fäbodvallens
flora; Kenneth Lorentzon, Institutionen för
landskapsplanering Alnarp, för donerade växter till försöksträdgården och andra platser på
Holmen samt för löpande informella konsultationer; Berit Zander, Institutionen för landskapsplanering Alnarp, SLU, för uppgifter om
tidiga kurser på landskapsarkitektlinjen; Lena
Löfgren Uppsäll, SFV, för hjälp med uppgifter avseende utläggning av samt arbete med
den fenologiska linjen; Allan Gunnarsson,
Institutionen för landskapsplanering Alnarp,
SLU, för uppgifter om arbetet på den fenologiska linjen och i trädgården 1981–1982; Niklas
Svanholm och Staffan Dahlén, Enaforsholmskursdeltagare 2004, för att ha ställt många illustrativa fotografier till l förfogande; Anders
Arnell för fågelbestämningar; alla ledare och
deltagare på Enaforsholmskursen genom åren,
för ständiga nya upptäckter, kunskaper och
fjällärdom; Tim Delshammar och Camilla
Andersson (1991–1993); Frida Tollerz och Karin Slättberg (1994–1996); Maria Svensson och
Ulrika Persson (1997–1999); Martina Fingerroos och Ulrika Hörnell-Wiberg (2000–2002);
Camilla Björk och Sara Furenhed (2003–2005)
för praktiskt arbete i försöksträdgården, för
journalhållning och löpande redovisningar av
arbete och växtutveckling; Per-Joachim-Lars
förstås, som också hjälpt mig med material senare. Slutligen tackas tidigare värdparen Tore
och Marie och Fritz och Erene vilka både direkt och indirekt betytt jättemycket.
vegetationsrutorna på enaforsholm
av Åke Bruce & Margareta Ihse
Tack till Gudrun och Carl Johan Lidén samt
Ann-Britt Karlsson som hjälpt till med arbetet
att återfinna och dokumentera rutorna.
lénström, carl august emanuel
av Hans Antonson
Tack till både Tekn. dr Göran Blomqvist för
hjälp med släktforskning och till bibliotekarie
Mats Berggren för hjälp med eftersökning av
Lénströms publikationer.
fisket i västra jämtland – en viktig
och omstridd resurs
av Ingemar Näslund
Tack till Anders Dahlen, Fritz Jönsson, Stefan
Magnusson och Sven Ringvall.
vid fjällets fot 339
Skogs- och lantbrukshistoriska meddelanden (SOLMED) Nr 60, (2012), s. 313-337
Författarpresentationer
Hans Antonson
antonson, hans, född 1963 i Stockholm.
Han tog examen i arkeologi, geovetenskap,
geografi och kulturgeografi. Doktor i kulturgeografi år 2004 på en avhandling om landskapsförändringar i Jämtland mellan 1000 och
1750. 1994–98 arbetade han som utredare och
expert vid länsstyrelsen i Södermanlands län,
Riksantikvarieämbetet och Jordbruksdepartementet. Sedan 1999 har Antonson arbetat som
forskare vid Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI) i Linköping. Forskningen
har varit inriktad på miljöfrågor (främst landskap), planeringsprocesser och körbeteende.
Antonson driver en egen jordbruksfastighet i
Småland på fritiden.
[email protected]; [email protected]
antonson, hans, was born in 1963 in Stockholm. Graduating in archaeology, geoscience,
geography and human geography, he gained
a Ph.D. in human geography in 2004 with a
dissertation on landscape change in the province of Jämtland, 1000–1750. In 1994–98 he
worked as an investigator and expert for the
Södermanland County Administrative Board,
Sweden’s National Heritage Board, and the
Ministry of Agriculture, Fisheries, and Food.
Since 1999 he has been a senior researcher at
VTI (the Swedish National Road and Transport Research Institute) in Linköping. His research interests include environmental issues
(primarily landscape), planning procedure,
EIA, and driving behaviour. In his spare time,
Antonson runs a farm of his own in the province of Småland.
[email protected]; [email protected]
Roger Bergström
bergström, roger, född 1946 i Norrala socken i Hälsingland. Han tog examen i kvartärgeologi, botanik och zoologi med senare fokus
på växtekologi. Doktor i växtbiologi 1987 vid
Uppsala universitet med en avhandling om
älgens betesmönster och trädens betesresponser. Bergström har arbetat som forskare vid
Svenska Jägareförbundets forskningsavdelning 1977–2001 och deltid vid SLU i Umeå
under 1990-talet. Sedan 2002 är han anställd
som forskare vid Skogforsk, Uppsala. Docent
från och med 1997 och adjungerad professor
1999–2008 vid SLU i Umeå. Pensionär sedan
hösten 2012. Forskningen har varit fokuserad
på stora växtätare och deras påverkan på växter, vegetation och ekosystem. Studierna har
främst gjorts i svenska skogar och savanner
i Botswana. Med avstamp i släkt- och hembygdsforskning har Bergström på senare tid
intresserat sig för viltets och viltförvaltningens
historia.
[email protected]
bergström, roger, was born in 1946 in the
parish of Norrala in the province of Hälsingland. He graduated in quaternary geology,
botany and geology, subsequently specialising in plant biology. He obtained a Ph.D. in
plant biology at Uppsala University in 1987
with a dissertation on moose browsing patterns and tree responses to browsing. He has
worked as a researcher at the ����������������
Swedish Association for Hunting and Wildlife Management
(1977–2001), and part-time at SLU in Umeå in
the 1990s. Since 2002 he has been a researcher
at Skogforsk in Uppsala. He was made a dovid fjällets fot 357
Skogs- och lantbrukshistoriska meddelanden (SOLMED) Nr 60, (2012), s. 313-337
författarpresentationer
cent in 1997, and was an adjunct professor at
SLU in Umeå (1999–2008). Retired since fall
2012. His principal research interest is large
herbivores and their impact on plants, vegetation, and ecosystems. His studies have been
conducted mainly in Swedish forests and the
Botswana savannah. Drawing on developments in genealogy and local history, he has
recently been working on the history of Swedish wildlife and wildlife management.
[email protected]
Åke Bruce
bruce, åke, född och uppvuxen i Göteborg
1941. Han studerade medicin vid Göteborgs
universitet och blev läkare 1968. Med. doktorsgrad 1974 vid Göteborgs universitet på en
avhandling om fosfolipider i skelettmuskulatur. Docent i klinisk nutrition samma år och
från 1976 först laborator och senare professor
vid Statens Livsmedelsverk. Den vetenskapliga inriktningen under senare år har varit
nutritionsepidemiologi och nutritionspolitik.
Under alla år varit mer eller mindre flitig amatörbotanist och -ornitolog.
[email protected]
bruce, åke, was born in Gothenburg (Göteborg) in 1941 and grew up there. He studied
medicine at Gothenburg University, qualifying as a physician in 1968. He gained his
M.D. at Gothenburg University in 1974 with
a dissertation on phospholipids of the skeletal
muscle. He became a docent, clinical nutrition, that same year and, in 1976 assistant
professor, and subsequently full professor (applied nutrition) at the Swedish National Food
Administration.
[email protected]
Kjell Danell
danell, kjell, född 1946 i Luleå med uppväxt
i Kalix i Norrbotten. Han tog en examen i
botanik, kemi, miljövård och zoologi. Doktor
i ekologisk zoologi vid Umeå universitet 1978
på en avhandling om spridning och effekter av
358 vid fjällets fot
en invaderande djurart (bisam). Anställningar
som forskare vid Umeå universitet och SLU i
Umeå samt som biträdande huvudsekreterare
vid Statens råd för skogs- och jordbruksforskning (SJFR). Professor i viltekologi vid SLU i
Umeå sedan 1988. Danell är intresserad av interaktioner mellan växter och växtätare, populationsekologi och naturresursförvaltning och
på senare tid alltmer intresserad av historiska
tillbakablickar inom dessa områden. Han har
bedrivit fältarbete i boreala skogar samt på den
arktiska tundran och afrikanska savannen.
[email protected]; [email protected]
danell, kjell, was born in 1946 in Luleå and
grew up in Kalix in the province of Norrbotten. He graduated in botany, chemistry, environment conservation and zoology. He obtained a Ph.D. in ecological zoology at Umeå
University in 1978 with a dissertation on the
spread and impact of an invasive animal species
(muskrat). He has been a researcher at Umeå
University and at SLU in Umeå, and deputy
principal secretary of the Swedish Council
for Forestry and Agricultural Research (SJFR).
He has been professor of wildlife ecology at
SLU in Umeå since 1988. His research interests
include the interaction between plants and
herbivores, population ecology, and the management of natural resources, while in recent
years he has worked increasingly on the historiography of these fields. He has conducted
field-work in boreal forests, and in the Arctic
tundra and African savannah.
[email protected]; [email protected]
Nils Edling
edling, nils, född 1961 i Stockholm där han
också växte upp. Historiker. Fil.dr i historia
1996 på en avhandling om egnahemsfrågan i
svensk politik omkring sekelskiftet 1900. Sedan disputationen forskare och lärare vid Hi­
storiska institutionen, Stockholms universitet,
med avbrott för längre gästforskaruppehåll i
London och Köpenhamn. Han antogs som
docent i historia 2006, blev ord. universitets-
Skogs- och lantbrukshistoriska meddelanden (SOLMED) Nr 60, (2012), s. 313-337
författarpresentationer
lektor 2009 och var prefekt för en institution inom lärarutbildningen vid universitetet
2007–11. Nils Edling har huvudsakligen forskat om socialpolitik och välfärd under 1800och 1900-talen, bland annat om arbetslöshet i
Danmark, Norge och Sverige 1850–1920, men
i publikationslistan finns även två böcker om
Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien. Den
första av dem, För modernäringens moderniser­
ing från 2003, undersöker i två studier akademiens tillkomst och historia fram till 1820, och
den andra, den omfångsrika De areella näringarnas välgörare från 2010, handlar om akademiens alla förvaltade stiftelser och personerna
och institutionerna bakom donationerna.
[email protected]
edling, nils, was born in 1961 in Stockholm,
where he also grew up. He obtained his Ph.D.
in history in 1996, with a dissertation on the
rural social question, homestead politics and
small-scale farming in Sweden in and around
1900. Since the 1990s, Edling has been lecturer
and researcher in the Department of History,
Stockholm University, and during this time
has spent extended periods as visiting research
fellow in London (1997–98) and Copenhagen
(2001–02). He was appointed Docent in 2006
and senior lecturer in History in 2009, and
was head of a teacher education department at
the university between 2007 and 2011. Edling’s
main research interests are the history of social
policies and welfare in the 19th and 20th centuries, such as the genesis of unemployment
in Denmark, Norway and Sweden 1850–1920,
but his publication list also includes two
books on the Royal Academy of Agriculture
of Forestry. The first one, Modernizing the Primary Industry, published in 2003, studies the
foundation and early years of the Academy up
to 1820, and the second, The Benefactors of the
Green Industries, published in 2010, is a major
study of the many foundations administered
by the Academy and of the persons and organisations who endowed them.
[email protected]
Margareta Ihse
ihse, margareta, född 1943 i Hässleholm, fil.
mag. 1966 vid Lunds universitet i kemi, botanik, zoologi. Doktor i naturgeografi 1979 vid
Stockholms universitet på en avhandling om
flygbildstolkning av vegetation – metodstudier för översiktlig kartering. Därefter huvudsakligen verksam vid Stockholms universitet,
men har föreläst vid flertalet svenska universitet. Docent 1986 i fjärranalys med naturvårdsinriktning på Naturvårdsverkets speciella forskartjänst, 1992 universitetslektor i miljövård
och 1997 professor i ekologisk geografi. Vice
preses vid KSLA 2000–03. Forskningen har
varit inriktad på naturvårds- och miljöfrågor,
dels med metodik för IR, dels på förändringar
i landskapet, speciellt kulturlandskapet, och
deras betydelse för biodiversitet.
[email protected]
ihse, margareta, born 1943 in Hässleholm,
BSc 1966 at Lund University (chemistry, botany, zoology), PhD in 1979 in Physical Geography at Stockholm University, on a thesis of air
photo interpretation of vegetation – methodological studies for medium scale mapping. She
has worked mainly at Stockholm University,
becoming, in 1986, docent in remote sensing
for nature conservation (a post endowed by
the Swedish Environmental Protection Agency, SEPA), and subsequently senior lecturer in
environmental sciences (1992) and professor
of ecological geography (1997). Between 2000
and 2003 she was KSLA Vice President. The
focus of her research is on nature conservation
and environmental questions, with methods
for inventory and monitoring from CIR aerial
photos, and landscape ecological change studies of biotopes in the cultural landscape and
the effects of biodiversity.
[email protected]
Kjell Lundquist
lundquist, kjell, 1955–2011, föddes och
bodde i Lund, Skåne. Han tog examen i agronomi och landskapsarkitektur. Agronomie
vid fjällets fot 359
Skogs- och lantbrukshistoriska meddelanden (SOLMED) Nr 60, (2012), s. 313-337
författarpresentationer
doktor i landskapsarkitektur vid SLU, Alnarp,
på en avhandling om krolliljans introduktion
och tidiga historia spridning i Sverige från
1700-talet. Anställdes som universitetsadjunkt
i Landskapsarkitektur 1995 vid SLU, Alnarp.
Docent vid samma institution 2010. Ansvarade för Enaforsholmskursen ett tjugotal år
fram till 2010 och var bland många hedersuppdrag ledamot i Kungl. Skogs- och Lantbruksakademin (innefattande Styrelseledamot
i AB Enaforsholm; Ledamot i Nämnden för
de Areella Näringarnas Historia).
lundquist, kjell (1955–2011), was born and
lived in Lund, Skåne. He graduated in agronomy and landscape architecture. He gained
his Ph.D. in agricultural science at SLU, Alnarp, with a dissertation on the introduction and early history of the Turk’s-cap lily
in 18th century Sweden. He joined the staff
of SLU, Alnarp, in 1995 as an assistant professor of landscape architecture in 1995, becoming a docent in the same department in 2010.
For twenty or more years, until 2010, he took
charge of the Enaforsholm course, and among
many other honorary appointments was a
member of the Royal Academy of Agriculture
and Forestry (KSLA), in which capacity he was
also a director of AB Enaforsholm and a member of the Standing Committee of the Unit
for Forest and Agricultural History
har sedan dess arbetat med miljöövervakning
och vattenmiljöfrågor. Under senare år alltmer intresserad av fiskbiologi och fiske i ett
historiskt perspektiv, vilket bland annat lett
till utgivningen av en bok om vattnens historia i Vålådalenområdet.
[email protected]
näslund, ingemar, was born in Åsele in 1957
and grew up in Vilhelmina, southern Lapland.
After first taking a biology degree, he gained
his Ph.D. in fish biology at SLU (the Swedish
University of Agricultural Sciences), Umeå,
1991, with a dissertation on Partial migration
and the development of seasonal habitat shifts
in brown trout and char. Between 1981 and
1999 he did research work at Umeå University
and SLU, and also at Kälarne, Jämtland, the
research station operated by the then National
Board of Fisheries.
The focus of his research has been on fish
biology in flowing water and on aquaculture.
He has been a docent at SLU since 2001. In
1999 Näslund joined the staff of the Jämtland
County Administrative Board, and since then
has worked with environmental monitoring
and water environment issues. His interest in
recent years has increasingly turned to fish biology and fisheries in a historical perspective,
resulting among other things in the publication of a book on the history of the waters of
the Vålådalen region.
[email protected]
Ingemar Näslund
näslund, ingemar, född 1957 i Åsele och
uppväxt i Vilhelmina i södra Lappland. Han
tog examen på Biologlinjen. Doktor i fiskbiologi vid SLU i Umeå 1991 med en avhandling
om näringsvandring hos öring och röding i
fjällvatten. 1981–99 arbetade han som forskare
vid Umeå universitet och SLU, samt vid Fiskeriverkets försöksstation i Kälarne, Jämtland.
Forskningen har varit inriktad på fiskbiologi i
strömmande vatten samt vattenbruk. Docent
vid SLU i Umeå sedan 2001. Näslund anställdes 1999 vid Länsstyrelsen i Jämtlands län och
360 vid fjällets fot
Daniel Rutgersson
rutgersson, daniel, född 1981 på Tjörn. Bebyggelseantikvarie. Master i kulturvård 2009
på en uppsats kring urbanmorfologi som metod för identifiering av kulturhistoriska karaktärsdrag i stadslandskap. Under 2010 arbetade
han inom den privata sektorn och upprättade
planeringsunderlag för kommuner över hela
Sverige. Sedan början av 2011 är han anställd
vid Tjörns kommun som planarkitekt.
[email protected]
Skogs- och lantbrukshistoriska meddelanden (SOLMED) Nr 60, (2012), s. 313-337
författarpresentationer
rutgersson, daniel, was born in 1981 on
the island of Tjörn. A specialist in building
reconstruction and sustainable development,
he gained his Master’s in conservation (built
environment) with an essay on urban morphology as a method for identifying heritage
characteristics of the urban landscape. In 2010
he was active in the private sector, drawing up
planning documentation for local authorities
all over Sweden. At the beginning of 2011 he
became a planning architect with the Municipality of Tjörn.
[email protected]
Maja Rytorp
rytorp, maja, född 1982 i Göteborg. Hon tog
sin landskapsarkitektexamen 2010 på Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp. Titeln på
examensarbetet var ”Om att skapa en databas över Enaforsholms fjällträdgårds 60-åriga
växtförsök”. Parallellt med studierna var Maja
Rytorp under 2007 anställd som kursledare i
trädgårdsdesign vid Medborgarskolan i Malmö. 2006–08 var hon en av två trädgårdsmästare vid Enaforsholms fjällträdgård. Sedan
2008 har hon varit anställd på Stad & Landskap (Malmö kommun) som yrkesverksam
landskapsarkitekt. I sin strävan att fördjupa
sig i sitt yrke har Maja Rytorp genom stipendier och resor kunnat utforska sitt yrke på nya
marker, här kan nämnas tre veckors studier
vid Universitet i Kyoto 2009. Nästa projekt
utanför arbetet kommer att bli till hösten 2012
för att studera morisk arkitektur och trädgårdshistoria i Sydspanien och Marocko.
[email protected]
rytorp, maja, was born in Gothenburg in
1982 and graduated as a landscape architect
in 2010 at the Swedish University of Agricultural Sciences, Alnarp. Her degree thesis was
entitled (in Swedish) “Creating a database of
60 years’ plant experimentation at the Enaforsholm Mountain Garden”. Parallel to her
studies, she was engaged in 2007 as garden design course moderator by the Citizen School
(Medborgarskolan) adult education association in Malmö. Between 2006 and 2008 Maja
Rytorp was one of two master gardeners at
the Enaforsholm Mountain Garden. She has
been a practising landscape architect with
Stad & Landskap (Municipality of Malmö)
since 2008. Bursaries and travel have enabled
her, as part of her professional advancement,
to explore her profession in “fresh fields and
pastures new”, e.g. by studying at the University of Kyoto for three weeks in 2009. Her
next off-work project, in the autumn of 2012,
will be a study of Moresque architecture and
horticultural history in southern Spain and
Marocco.
[email protected]
Maria Sandström
sandström, maria, född 1969 i Skellefteå.
Hortonom vid SLU Alnarp och fil.kand. i företagsekonomi från Umeå Universitet. 1999–
2003 lärare på Grans Naturbruksskola i Öjebyn. Egen företagare inom trädgårdsbranschen från 2003. Arbetar med marknadsföring
och försäljning i ett familjeföretag sedan 2007.
Arbetade i Enaforsholms fjällträdgård 1997–99
och har sedan 2011 tagit över ansvaret för densamma. Sandström är svampkonsulent och
ofta anlitad som kursledare på höstarna.
[email protected]
sandström, maria, was born in 1969 in Skellefteå. MSc. in horticulture at SLU, Alnarp and
BSc. in social science with a major in business
administration at Umeå University. Between
1999 and 2003 she taught at Gran Agricultural
College, Öjebyn. She has been self-employed
in horticulture since 2003, but since 2007 has
been mainly concerned with marketing and
sales in a family-run business. She worked in
the Enaforsholm experimental garden as a
student between 1997and 1999, becoming its
manager in 2011. Sandström is a mushroom
consultant at Umeå University and is often
engaged as a course leader in the autumn.
[email protected]
vid fjällets fot 361
Skogs- och lantbrukshistoriska meddelanden (SOLMED) Nr 60, (2012), s. 313-337
författarpresentationer
Madelene Seberbrink
seberbrink, madelene, född 1983 i Göteborg.
Bebyggelseantikvarie. Master i kulturvård
2009 med en uppsats som behandlade postindustriella transformeringsprocesser i Göteborg utifrån ett kulturhistoriskt perspektiv.
Efter examen fortsatte Madelene att studera
vid Chalmers tekniska högskola och är sedan
början av 2011 anställd vid Göteborgs stadsbyggnadskontor som antikvarie och utredare.
[email protected]
seberbrink, madelene, was born in (Göteborg) Gothenburg in 1983. A specialist in
building reconstruction and sustainable development, she gained her Master’s in conservation (built environment) with an essay
addressing post-industrial transformation
processes in Gothenburg in the light of cultural history. After graduating, Madelene continued her studies at the Chalmers University
of Technology, and since 2011 has been a conservator and investigator at the Gothenburg
City Planning Office.
[email protected]
362 vid fjällets fot