Kulturhistorisk inventering av
begravningsplatserna i Örby – Skene församling
Anni Bergström 2006
Innehåll
Inledning............................................................................................. 5
Örby och Skene.................................................................................. 6
Örby kyrka .......................................................................................... 8
Kyrkogården vid Örby kyrka, Mark Örby 1:24.................................. 8
Bevarandeförslag för kyrkogården vid Örby kyrka. Mark Örby 1:24. ..................14
Kvarter 1: .................................................................................................................................. 14
Kvarter 2 ................................................................................................................................... 15
Kvarter 3 ................................................................................................................................... 16
Kvarter 4 ................................................................................................................................... 16
Kvarter 5 ................................................................................................................................... 16
Kvarter 6 ................................................................................................................................... 17
Örby övre begravningsplats. Mark Örby 1:22 ................................ 18
Historisk bakgrund:.............................................................................................18
Begravningsplatsen idag: ...................................................................................19
Kapellet: .............................................................................................................20
Bevarandeförslag för Örby övre begravningsplats. ...................... 21
Gravvårdar med stenram ...................................................................................21
Titlar ...................................................................................................................21
Gravvårdar av emalj ...........................................................................................21
”Bautastenen”.....................................................................................................22
Gravvårdar av järn..............................................................................................22
Kulturhistoriskt viktiga gravar..............................................................................22
Kvarter 1: .................................................................................................................................. 22
Kvarter 2: .................................................................................................................................. 22
Kvarter 3: .................................................................................................................................. 23
Kvarter 4: .................................................................................................................................. 23
Kvarter 5 ................................................................................................................................... 23
Kvarter 6: .................................................................................................................................. 24
Kvarter 7: .................................................................................................................................. 24
Kvarter 8: .................................................................................................................................. 24
Kvarter 9 ................................................................................................................................... 25
Kvarter 10 ................................................................................................................................. 25
Kvarter 11 ................................................................................................................................. 25
Kvarter 12 ................................................................................................................................. 26
Kvarter 13 ................................................................................................................................. 26
Örby nedre begravningsplats, Mark Örby 1:22 .............................. 27
Bevarandeförslag Örby nedre begravningsplats........................... 30
Begravningsplatsens norra del ...........................................................................30
Kvarter 1 ................................................................................................................................... 30
Kvarter 2 ................................................................................................................................... 30
Kvarter 3 ................................................................................................................................... 30
Kvarter 4 ................................................................................................................................... 31
Begravningsplatsens södra del ..........................................................................31
Kvarter 5 ................................................................................................................................... 31
Kvarter 6 ................................................................................................................................... 31
Kvarter 7 ................................................................................................................................... 31
Urnlunden mellan den övre och den nedre begravningsplatsen.. 32
Gångar och gravstenar.......................................................................................33
Furets begravningsplats, Mark Brättingstorp 1:7.......................... 34
Minneslunden .....................................................................................................36
Den muslimska begravningsplatsen...................................................................37
Fornlämningen ...................................................................................................37
Begravningsplatsen i Skene, Mark Skene 5:33.............................. 38
Bevarandeförslag för Skene begravningsplats ............................. 41
Kvarter C ............................................................................................................41
Kvarter F.............................................................................................................41
Kvarter G A.........................................................................................................41
Kvarter G ............................................................................................................41
Kvarter H ............................................................................................................41
Kvarter K ............................................................................................................42
Kvarter B I. .........................................................................................................42
Kvarter B II .........................................................................................................42
Litteratur och källor ......................................................................... 43
Arkivmaterial.......................................................................................................43
Bilaga 1 ............................................................................................. 44
Gravkarta över Örby kyrkogård med kulturhistorisk värdefulla gravar markerade.
...........................................................................................................................44
Bilaga 2 ............................................................................................. 45
Gravkarta över Örby övre begravningsplats. ......................................................45
Inledning
Regionmuseum Västra Götaland har på uppdrag av Örby - Skene församling under hösten
2005 genomfört en kyrkogårdsinventering på begravningsplatserna i Örby- Skene pastorat.
Inventeringen har utförts av Anni Bergström, antikvarie.
Alla gravar med ett visst kulturhistoriskt intresse har dokumenterats och av dessa har sedan
ett antal valts ut och listats som särskilt bevarandevärda. Örbys och Skenes
begravningsplatser har väldigt olika karaktär sinsemellan och därmed blir också de
kulturhistoriska ställningstagandena olika. Kyrkogården vid Örby kyrka har en mycket lång
historisk kontinuitet. Här finns gravvårdar och rumsliga strukturer som kan berätta om äldre
tiders begravningsskick. Ett flertal av gravvårdar är av omistlig karaktär ur kulturhistorisk
synvinkel.
Örby övre begravningsplats blev den mest använda begravningsplatsen efter 1875. På
denna begravningsplats berättar titlarna om det framväxande industrisamhället och
jordbruksamhället som fanns parallellt. Här kan man knappast tala om gravvårdar som är
kulturhistoriskt omistliga som enskilda objekt men däremot finns ett stort antal som är
mycket intressanta ur kulturhistorisk synvinkel.
Örby nedre begravningsplats och Skene begravningsplats är anlagda ungefär samtidigt, på
1950- talet och gravvårdarna här är av samma slag. När vi närmar oss vår tid är det mycket
svårt att göra kulturhistoriska utvärderingar. De gravarvårdar som har titlar och några som
är särskilt personligt eller estetiskt utformade har valts ut.
För Furet som är en skogskyrkogård från 1990-talet har inte gjorts någon kulturhistorisk
bedömning av enskilda gravvårdar. Furets begravningsplats beskrivs och karaktäriseras
översiktligt.
Vänersborg den
16/1- 2006
5
Örby och Skene
Örby socken som är en av de största socknarna i Marks kommun ligger i en öppen strandoch dalbygd öster om Viskan och Häggån. Landskapet är kuperat med branta dalsluttningar
i öster som delvis är skogbevuxna. I socknens östra delar finns äldre bebyggelse
koncentrerad och gårdarna ligger samlade i byliknande klungor omgivna av skog. I
socknens norra delar är den äldre bebyggelsen samlad vid Häggåns dalgång och området
runt Kronäng, Haga och Risäng. I de centrala delarna av socknen har den moderna
bebyggelsen vuxit fram. Egnahemsområden började byggas kring 1920-1930-talen.
Tätortens norra och nordvästra delar består främst av modern villabebyggelse från 19601970-talen. Till Öresjöns nordöstra och nordvästra stränder gränsar fritidshusbebyggelse.
Kyrkan ligger högt belägen på en ås norr om sjön Östra Öresjön mitt i byn i Örby samhälle.
Kring Örby kyrka är en väl sammanhållen bebyggelsemiljö. Byggnaderna ligger utmed en
äldre vägsträckning som går längst åsen med kyrkan och ålderdomshemmet på vägens
norra sida och prästgården, skolan och Bosgården på den södra. Prästgårdens bostadshus
från 1784, ekonomibyggnaderna till gården och församlingshemmet från 1960-talet ligger
sydost om kyrkan. Rakt över vägen mitt emot kyrkan ligger den f d folkskolan i välbevarad
träarkitektur från 1900-talets början. Överstelöjtnantbostället Bosgården med
mangårdsbyggnad från 1752 ligger sydväst om kyrkan och ålderdomshemmet från 1930talet ligger straxt öster om kyrkoplatsen.
I ortsnamnet Örby har Ör betydelsen grusmark eller stenblock. Namn på by bildades fram
till medeltiden. Detta slags namn har ansetts betyda en stor nyodling inom de gamla
byarnas ägor. I Örby socken har funnits mycket klosterjord.
Flygbild 1962. AB Flygtrafik
6
Trakten är rik på fornlämningar. Inom Örby församling finns ca 165 stycken bevarade och
ett flertal är borttagna. Boplatsfynden är talrika och det finns fem hällkistor från stenåldern
och ett 50-tal rösegravar från bronsåldern. Det finns också fem järnåldersgravfält av äldre
typ. Dessa domineras av domarringar och resta stenar. Fossil åkermark förekommer också.
Ruinkullen efter den medeltida borgen Öresten ligger vid Slottsån.
Skene har bara varit en egen socken
sedan 1951 då Skene blev en köping med
egen förvaltning. Landskapet är kraftigt
kuperat och vid Viskans djupa dalgång i
socknens norra del är branta berg och
sprickdalar rikligt förekommande.
Kyrkan i Skene ligger på en markerad
höjd centralt i Skene tätort. Skene kyrka
uppfördes 1919-22 i nationalromantisk
anda med tydliga referenser i äldre
svensk kyrkobyggnadstradition. När
textilindustrin expanderade och
folkmängden i Skene ökade behövde
samhället en egen kyrka. Kyrkan är en
vitputsad stenkyrka med smalare kor i
öster och ett torn i väster med bred bas
och hög spetsig spira. Fönstren är
stickbågiga och det finns också några
mindre fönster i fyrpassform. Samtliga
tak är spåntäckta.
Rest sten öster om kyrkogårdsmuren.
Kyrkotomten är terrasserad och inhägnas av karaktärsskapande kraftiga
murar samt två stigluckor. Kyrkan har ingen kyrkogård. Begravningsplatsen ligger några
kilometer söder om kyrkan.
I Örby och Skene vittnar fornlämningarna och bebyggelsen i kulturlandskapet om en lång
och obruten kontinuitet av brukande.
7
Örby kyrka
Örby kyrka ligger omgiven av kyrkogården högst uppe på en höjdrygg med vacker utsikt
ner mot östra Öresjön. Dagens vitputsade kyrka i nyklassicistisk stil ersatte en tidigare
medeltida korskyrka av sten. När folkmängden ökade stort i socknen vid 1800-talets början
blev den gamla kyrkan för trång och man beslutade sig för att bygga en ny rymligare kyrka.
Den nya kyrkan kom att bli en av Sjuhäradsbygdens största. Det blev stockholmsarkitekten
och konstprofessorn Axel Nyström som fick uppdraget att rita kyrkan. Som byggmästare
anlitades Johan Wennberg från den kända byggmästarsläkten i Sandhult. Kyrkobygget
påbörjades 1836 med att den gamla kyrkan revs och den nya kyrkans murar började byggas
men arbetena fick skjutas upp på grund av missväxt och kunde återupptas först 1839. År
1843 invigdes kyrkan.
Örby kyrka
Kyrkogården vid Örby kyrka, Mark Örby 1:24
Örby kyrkogård är en typisk landsbygdskyrkogård med kontinuitet sedan medeltiden. En
rest sten alldeles vid den östra kyrkogårdsmuren vittnar om att platsen på höjden varit
kultplats även före kristen tid.
Gravarna på Örby kyrkogård ligger glest och oregelbundet placerade i gräset i backen upp
mot kyrkan men på vissa ställen nära kyrkan ligger grupper av gravar tätt. Skälet till detta
är nog att färre begravdes vid kyrkan efter att en ny begravningsplats anlades nedanför
prästgården 1875 men att vissa ändå ville bli begravda vid kyrkan nära sina släktingar. Från
de södra och de västra ingångarna i muren leder asfalterade gångar fram till kyrkan. Marken
runt själva kyrkan är också asfalterad. Låga häckar växer vid de västra och södra
ingångarna närmast kyrkan. Slingrande grusgångar går emellan gravarna och följer
landskapets höjdkurvor. På några ställen i grusgångarna finns utbuktningar där små
stensocklar ramar in en liten bänkplats.
8
Stentrappor finns vid ingångarna i muren från söder och väster och närmast kyrkan. En liten
stentrappa finns också i grusgången på kyrkogårdens nordvästra del. Utmed grusgången
som går längst muren i söder och väster finns en rad med gravar från 1950- och 1960-talet.
Slingrande grusgång
Kyrkogården omgärdas av en kallmurad gråstensmur som utgör stödmur i öster, väster och
söder. Söder om kyrkan och i öster vid koret utgör låga terrassmurar stöd för markområdet.
Högväxta lindar vars lövverk ger skugga och karaktär åt kyrkogården följer gångarna och
utgör en trädkrans utmed muren. I väster, söder och norr finns ingångar med grindstolpar i
muren. De vitputsade grindstolparna är rundade och mycket kraftiga. I söder och norr har
grindstolparna en stenskiva ovanpå som kröns av ett stenklot. I väster har stenskivan en
uppmurad kon på toppen med en mindre stenskiva med stenklot högst upp. Grindarna är av
smide i spetsbågemönster med löv. I norr saknas grindar. Intill den södra grinden vid den
västra stolpen leder en liten stentrappa – en så kallad klivstätta - in på kyrkogården.
Klivstätta bredvid den kraftiga grindstolpen
Hur den medeltida kyrkogården gestaltade sig har vi inte mycket kännedom om. Den
kyrkogård som vi upplever idag, omgärdad av murar och med en krans av höga träd och
med enskilt ägda gravar som sköts av anhöriga fick sin form först vid 1800-talets slut. Den
medeltida kyrkogården hade inte särskilt planterade växter och träd och inga anlagda
gångar utan det var snarare en äng med kullar för gravarna, ibland markerade med
gravstenar eller träkors. En kvarleva från denna tid är den lilla gravstenen från 1591 som
står på gräsplanen väster om kyrkan på kyrkogårdens norra del.
9
Gravstenen från 1591
Vid medeltidens slut började de som tillhörde samhällets övre skikt att begravas inne i
kyrkan. Landsbygdens kyrkogårdar var i äldre tid en samlingsplats i socknen där det hölls
marknader och möten. Under 1600-talets stormaktstid tycks kyrkogården ha fått en mindre
viktig roll i socknens liv. De världsliga herrarna respekterade inte kyrkogårdarna och
byarnas äldre sedvänjor och gravar. Under den här tiden anlades storvulna gravvårdar för
herremännen inne i kyrkan och allmänhetens gravar på kyrkogården blev förbisedda. Ett
spår från denna period på kyrkogården i Örby är raden av gravhällar från 1600-talet som
numera står uppresta utanför kyrkan vid koret i sydöst. Dessa hällar låg i den medeltida
kyrkan som fanns på platsen tidigare.
Upprest gravhäll vid koret.
10
Ända in på 1700-talet var det vanligt att inhägnaderna var borttagna och djur betade på
kyrkogårdarna. Klockaren hade djurbete och slåtter på kyrkogården som löneförmån.
Kyrkogårdarna vårdades inte med någon större omsorg. Bruket att begrava inne i kyrkan
minskade successivt under 1700-talet. Med anledning av befolkningsökningen under 1700talets slut blev kyrkor och kyrkogårdar överfulla på vissa ställen vilket innebar
obehagligheter som att gravar återanvändes innan ens stoftet förmultnat och att stanken
inne i kyrkan blev outhärdlig. Reaktioner mot detta och allmänna insikter om hälsa och
hygien som kom i samband med upplysningstiden resulterade i nya regler kring gravskick.
De innebar bland annat att begravningar inne i kyrkorna förbjöds 1815. Det beslutades
också att alla skulle ha rätt till en egen grav - man skulle inte behöva begravas i en allmän
grav på fattigkyrkogården bara för att man tillhörde de mindre bemedlade.
Kyrkogårdens enda gravkulle
Gravarna placerades efter ett strikt socialt mönster som var etablerat sedan århundraden.
Man använde företrädesvis områdena söder och öster om kyrkan. Det mest eftertraktade var
att ligga så nära kyrkan som möjligt. Området i norr användes ogärna. Här begravdes
brottslingar och självspillingar. Detta mönster är tydligt i Örby. Endast en liten bit av
kyrkogården ligger norr om kyrkan och här finns idag inga gravar. Prästerna begravdes
företrädesvis i öster. Detta luckrades dock upp lite redan på 1600-talet eftersom det allra
”finaste” då var att bli begravd inne i kyrkan. På landsbygden var också kyrkogårdarna
indelade så att varje by eller hemman hade sin egen plats. Kistorna sattes tätt och med
fotändan år öster. De som hade gott ställt kunde sätta upp en huggen sten eller en
gravtumba men ofta nöjde man sig med att ett enkelt träkors eller att bara jordkullen
utmärkte platsen. Alla kände ju till platsen för det egna hemmanets gravar. Längst ut på
kyrkogården och längst med muren begravdes de fattiga och egendomslösa.
En kyrkogård är trots att den är ett hem för den eviga vilan ständigt stadd i förändring.
Gravar byts ut under tidens gång och nya gravskick införs. De mönster som beskrivs ovan
går därför sällan att upptäcka på en kyrkogård med medeltida ursprung som den i Örby.
Indelningen i olika avdelningar för de olika hemmanen slutade att tillämpas på många håll
redan på 1700-talet. Istället begravdes de döda på en ledig plats efterhand. Varv efter varv
fylldes på och stora gårds och släktgravar fick flyttas när de stod i vägen. Vid 1800-talets
mitt blev det vanligt att den som hade råd kunde köpa sig en gravplats av församlingen.
Detta speglar också samhällets ökande individualisering som skedde i samband med
industrialiseringen. Avdelningarna för gårdar och byar luckras upp och ger istället plats för
individuellt utformade gravvårdar. Kyrkogårdarna kom att delas in i ett område med köpta
gravar och ett med gravar på rad för dem som inte kunde köpa sin grav. De gravar som ej
var köpta kallades för linjegravar, frigravar eller gravar på allmänna linjen eller allmänna
varvet. Dessa utryck var vanliga långt in på 1900-talet.
11
Örby kyrkogård som vi ser den idag har antagligen fått mycket av sin prägel under andra
hälften av 1800-talet. Längst ut på kyrkogårdens sydvästra och västra del finns en rad av
gravar utan ramar som påminner om det som kallades ”allmänna linjen” men den hyser
idag inte de fattiga. På denna rad där gravarna är anlagda på 1950 och 1960 – talet ligger
både en kronofogde och en prost. Ett enstaka exempel på en mycket enkel ålderdomlig,
odaterad grav finns nära den västra ingången till kyrkogården.
Liten sten utan inskription vid ingången i väster.
Något som är speciellt för Örby kyrkogård är att flera ålderdomliga barngravar finns på
kyrkogården.
Barngrav från 1878
På 1930-talet gjordes ett förslag till ordnade av Örby kyrkogård och sedan dess är
kyrkogården sig ganska lik. I detta förslag finns till exempel raden med gravar mot öster
och väster med och gravarna i övrigt ligger placerade på samma sätt fortfarande. En
skillnad är att det finns mycket färre gravvårdar idag. Det som i praktiken har präglat
kyrkogårdarnas utformning under de senaste 50 åren ungefär är i stor utsträckning den
praktiska skötseln. Grusgångar och ramar kring gravvårdarna har tagits bort för att förenkla
framkomligheten för gräsklippare och för att komma ifrån ogräsrensning. På kyrkogården i
Örby har flera grusgångar lagts igen under senare år och ramar och järnkedjor kring
gravarna har avlägsnats för att spara på underhållsarbete. Det finns idag endast en grav kvar
som har sina kedjor kvar.
12
För den som vill fördjupa sig i bygdens historia genom kyrkogården och gravarna
rekommenderas Britt Hagmans kyrkogårdsinventering från 1990 där det förutom att
gravstenarna beskrivs också berättas om personerna och släkterna som ligger begravda på
kyrkogården.
Kyrkogårdens enda grav där kedjorna finns kvar.
13
Bevarandeförslag för kyrkogården vid Örby kyrka. Mark Örby 1:24.
Gravkartan som ligger till grund för inventeringen stämmer inte fullt ut. För att undvika
missförstånd står namn och en kort beskrivning av graven utskrivet.
Att särskilt tänka på:
Kyrkogårdsmurarna, de grusgångar som finns kvar, de kraftiga grindstolparna och
klivstättan i söder är viktiga för kyrkogårdens karaktär. Det är också viktigt att bevara de
ramar som finns kvar särskilt i kvarter fem och kvarter 1 där så många ramgravar är
samlade på ett ställe. Alltför många har försvunnit under de senaste decennierna. På flera av
gravstenarna syns det tydligt att de har varit en del i en större gravanläggning tidigare.
Kvarter 1:
Kulturhistoriskt omistliga gravvårdar:
17 Godsägare. Högrest sten i grovhuggen granit. Texten i finhuggen oval. Stenram med
grovhuggna stolpar med järnkedjor. Den enda kvarvarande gravvården med omgärdningen
med järnkedjor kvar.
Uppresta gravhällar sydost om kyrkan.
A Inskription: Christus är mitt lif och döden är min vinning. Philper I:I/ A.S/ Anno
1705/ Anno 1. Ett stort kors på nedre delen av stenen.
B Hällen är genom två ristade vågräta linjer delad i tre fält. Överst IHS nederst
korsmärkt glob. Mellanfältet IAGH/VET/A/T/MIN/F/ÖRLÖSA/RE/LEFV/R/H
10 B 91 .A.E.S /E.A.D / B.A.D Anno 16 94 Citat Jobs bok 91: Iagh/ vönte/ engl/
A Up /stå/nde/lse
”Vönte” vån- förhoppning- utsikt: Han ville uppstå som ängel. Johannes
Turbilius pastor i Örby dog 1694 den 19 maj. T blev prästvigd 1667
pastor i Örby 1682. (ATA).
C MEN T DINNE DÖDA SOLA LEFFA OCH MEDH LEKAMEN UPP STÅ
IGEN. JESAJA 26 BAS ANNO 1698 E.N.D
Stenens högra sida är avslagen. Ram och blomdekor. I fältets mitt ett latinskt
kors på postament. Nedtill till vänster korsmärkt glob och två stjärnor. Inskrift
till vänster och höger om korset.
D Inskriptionen delvis borta. IHS/CHISTVS ÄR MIT/H/ I HLI ER * * A. S
E A * OSAIDAAD/ IADKA * AAD/ ANNO 1611. Prydd med tre timglas, två
korsglober och bladdekorationer i översta fältet. Text i mittfältet och glober med
kors samt bladdekorationer nederst.
F Prydd med ram och växtmotiv. Hällen delas av en ristad lodrät linje i två delar.
tv: IAGH/ V(et)/ AT * MI(n)/ FÖR LOS/ ARE * LEF/VER/ HOB: 9 +/ LOS/
ANNO/ 1699.Th: CHRISTVS/ ÄR MITT LIF/ OCH DÖD(en)/ (ä)RM(i)N
V(inni)NG PH * I/ (timglas och ifylld glob) LD/ AN. ..69
G CHRISTUS/ ÄR MITT LIF/ OCH DÖDEN/ ÄR MIN VIN/NING/ PHI: I
På höger sida står initialer: M:I:S H:I:S I:I:L/ A:I:D/ K:I:D
14
Kulturhistoriskt viktiga gravvårdar:
1 Järnkors i form av ett ringkors på hög stängel. ”Till minne av våra kära föräldrar Samuel
Svensson/ * 1839 + 1918/ Johanna Svensson * 1849 + 1909.”Gravvården är
karaktärsskapande genom sin ovanliga utformning.
2 Gravhäll. Stor grå. Huggen granit. Familjegrav för Larssons i Kronäng. 1885.
3 Anderssons familjegrav. Fabrikören R.V.O. Lydde. Svart slipat stenkors. 1892.
5 Kyrkoherden A.F Lindegren. Familjegrav. Stenkors, finhuggen grå granit. Sprucket i
postamentet. 1873. ”Beställd av församlingsbor till minne av en älskad kyrkoherde”.
7 Svensson, Sprakared. Högrest, svart sten med slipad framsida och grovhuggna sidor.
1877. Abel Svensson startade Sprakareds Emaljfabrik.
8 Liten sten, grå granit på sockel. Persson, Haretången, 1884.
10 Eliasson. Haretången. Ramgrav med grus.
11 Stor gravhäll med många namn. Grå granit. Johansson. Källäng. 1866.
13 Komminister J. Högmark. Stenkors i röd slipad granit. 1891.
14 Hög obelisk i slipad diabas med blästrad mönstring. Familjegrav för Hanssons i
Brättingstorp. Stenram med grus i.
15 Doktor Johan Rodlings familjegrav. Ramgrav med grus.
16 Gravhäll innanför stenram med grusad yta. Krister Johanssons familjegrav.
Kvarter 2
Kulturhistoriskt omistliga gravvårdar:
2 Barngrav för två barn. Liten smal rektangulär granitsten som delvis är fastvuxen i ett träd.
EAS Å JES/(Initialer) Skene Kulla/ född 58 död 64. På ena sidan är stenen dekorerad med
ett kors och två störtande fåglar. 1864.
3 Liten barngrav alldeles intill träd. Smal sten spetsig ovansida. AJA Johansson * 19/8 76
+ 5/2 78. WJSH: B: 4.14.
4 Smal sten med inristad inskription. EAD från Lydde (Mot öster). Timglaset utrunnit (mot
väster). 1858
8 Ida Andersdotter. Barngrav 1869. Liten stenram med grus i.
Kulturhistoriskt viktiga gravvårdar:
12 Högrest sten, grovhuggen röd granit. Finhuggen oval i mitten. Fabrikör Eliasson. Haga
Familjegrav.
14 Kyrkoväktaren A. Evus. 1880. Liten rundad sten i grå granit med grovhuggna sidor.
17 Svensson. Hanatorp. 1893. ”Bautasten” med grovhuggna sidor. Grå granit.
Bladdekoration i koppar.
18. Organisten Johannes Thorin. Familjegrav. Kors i röd huggen granit på sockel.
15
Kvarter 3
Kulturhistoriskt omistliga gravvårdar:
54. Obeliskformad gravsten i grå granit med ovaler i kristallin (vit marmor) med
inskription infällda i stenen. Gravstenen står på en hög gravkulle, kyrkogårdens enda.
”Generallöjtnant Reuterskiölds älskade maka”. 1836.
Kulturhistoriskt viktiga gravvårdar:
24. Slipad röd granitsten med blästrad guldtext och porträtt i brons. Kyrkoherden i Örby
pastorat. Ivan Scerden.
52. Expeditionskronofogden Branting. Öppet järnkors med smidda dekorationer.
1946.
55. Gravsten av grå granit med stenkors ovanpå. ” Prosten o
kyrkoherden/ magistern/ Daniel Erik Lindhult/och dess kära maka/ Aurora Matilda/ född
Gerle”. 1856
58. Eriksson, Spättås. Nu har även torpare börjat resa stora gravvårdar i sten. 1875.
Högrest sten i finhuggen grå granit.
59. Liten lav och mossbelupen smal sten i grå granit med oläslig text. Kan vara gammal.
61. Folkskolläraren J. Lundin. 1877. Högrest sten i grå finhuggen granit med vågig
ovansida
62. Häll av medelgrovt huggen granit. Kakelugnsmakare C. Pettersson och Målaremästare
Allan Berlinge. 1902
Kvarter 4
Kulturhistoriskt omistlig gravvård:
1. Grå huggen smal liten sten med rundad ovansida, utan läslig inskription. Längst ut på
kyrkogården åt väster.
Kvarter 5
Kulturhistoriskt viktiga gravvårdar:
1. Slipade hällar i grå granit med yrkestitlar. Civilingenjör, bankkamrer, elinstallatör. 1940,
- 50, -60 och -80-tal.
2. En stor och en liten grav inom ramar. Håfven.
3. Ramgrav med grus. Grovhuggen röd granit med slipad oval. C.O Hellströms i Skene
Familjegrav.
4. Ramgrav med grus. Gravsten i röd granit med slipad framsida och rundad ovansida.
Familjegrav.
6. Ramgrav med grus. Obelisk. Slipad svar sten. Lars Börjessons familjegrav.
16
Kvarter 6
Kulturhistoriskt omistliga gravvårdar:
7. Gravsten från 1591. Sandsten med rundad ovansida. Inskriptionen i detalj beskriven på
digital inventeringsblankett.
Kulturhistoriskt viktiga gravvårdar.
2. Ramgrav med häll i slipad röd granit. Wennerström/Hansson. Håfven Familjegrav.
3. Gravvård i grovhuggen granit. Ramgrav. Finhuggen oval med inskription på gravstenen.
Familjegrav Vårkulla. 1882.
4. Svart järnkors med trepassavslutningar. Carl Erik Anjou. (Startade krukmakeriet.)
11 Obelisk i svart slipad granit. Landtbrukare Wennerströms familjegrav. Ramgrav.
14. Postmästaren O.H Ahlberg. 1855.Stenkors på sockel.
16. Högrest sten. Ramgrav. Grå granit. Slipad framsida. Svart. Familjegrav. Nilsson.
17. Rhodin. Liggande platta. Röd granit. Slipad text och ram. Hallsgården 1879.
18. Gravvård med ram. Svart slipad och blästrad gravsten. Johansson, Kronogården
familjegrav.
17
Örby övre begravningsplats. Mark Örby 1:22
I arkivmaterialet kallas denna begravningsplats från början för Örby nedre begravningsplats
eftersom den ligger nedanför kyrkan och kyrkogården. Efter att utvidgningen i en terrass
nedanför från 1950-talet blivit klar – och blivit nya begravningsplatsen - fick den heta Örby
gamla begravningsplats. Numera – och i denna rapport- kallas den för Örby övre
begravningsplats.
Historisk bakgrund:
Vid 1800-talets mitt ökade befolkningen i Sverige samtidigt som dödstalen var höga.
Kyrkogårdarna kring kyrkorna blev ofta fullbelagda och behövde utvidgas. I Örby fanns
inte någon lämplig mark att bygga ut på intill kyrkan. Istället för att utvidga den befintliga
kyrkogården bestämde man sig för att anlägga en helt ny begravningsplats i sluttningen
öster om kyrkan. Den nya begravningsplatsen stod färdig 1875. År 1849 hade beslutats att
förslag om ny begravningsplats skulle godkännas av både kunglig befallningshavare och
biskop. Detta medförde en starkare reglering av begravningsplatsernas gestaltning och att
nya idéer fick större genomslagskraft. Förutom de rent praktiska och hygieniska regler som
gällde kyrkogårdarnas utformning ändrades också den allmänna synen på vad en kyrkogård
skulle vara. Från att ha varit en begravningsplats och samlingsplats blev istället idén om
kyrkogården att den skulle vara en park för andakt och kontemplation. Vid 1800-talets slut
då Örby övre anlades fick de flesta begravningsplatser som anlades på landsbygden ungefär
den här utformningen. Det var kyrkogårdsträdgårdar med gravarna i räta rader i
geometriska kvarter inramade av häckar och omgivna av träd. Varje grav smyckades
individuellt.1916 utvidgades Örby övre till nästan dubbel storlek och 1934 gjordes en
mindre utvidgning mot prästgårdens håll. Den äldsta delen av begravningsplatsen ligger
längst ut mot öster.
Kontraktsprost Herder Blocks gravvård med
utblick över Örby nedre.
18
På Örby övre kan man se hur stenindustrins framväxt avspeglar sig i gravvårdarnas
utformning. Stora monumentala gravar anlades av de mest välbärgade. Exempelvis ligger
flera påkostade gravar utmed gången från entrén och fram till gravkapellet. Här hade
tidigare alla ramar men på de flesta gravar är numera ramarna borttagna.
Ett särdrag för Örby övre begravningsplats är de många emaljplaketter som satts upp på
gravarna. Sprakareds Emaljfabrik fanns i trakten från 1892 och särskilt på 1910 och 1920talet var emaljplattorna populära.
Träkors med emaljplatta
Begravningsplatsen idag:
Örby övre begravningsplats avgränsas mot väster av en liten skogsdunge med en bäck. En
kallmurad skalmur av granit utgör omgärdning. Alla murar runt begravningsplatsen har
detta utförande. Mot nordväst går vägen som leder förbi kyrkan. Här består inhägnaderna
av en mur, en oxelhäck och ett brunt trästaket. Båda ingångsgrindarna från
begravningsplatsens nordvästra sida har grindstolpar i huggen granit. Grindarna är av smide
i samma utförande som på kyrkogården vid kyrkan. Ner mot rondellen och vägen mot
Kinna har muren en häck utanför som blommar med röda blommor på hösten.
Muren fortsätter sedan som stödmur för branten ner mot Örby nedre begravningsplats.
Begravningsplatsens västra del.
19
Örby övre begravningsplats är indelad i
räta kvarter som dock inte är lika stora eller
symmetriskt placerade. Mellan kvarteren
går raka gångar som mestadels är
asfalterade. En grusgång går emellan några
av gravraderna på den västra delen av
begravningsplatsen. Gravraderna inom
kvarteren går alla i sydost -sydvästlig
riktning. Höga träd kantar
begravningsplatsen och står här och var
mellan gravarna. Mellan raderna av gravar
finns enstaka rygghäckar. På rad parallellt
med gravarna i kvarter två står en rad med
höga tujor. Kyrkogården är indelad i 13
olika gravkvarter. Nummer 8 och 9 löper ut
med kanterna.
Fornnordiskt inspirerad gravsten
Kapellet:
Det lilla begravningskapellet ligger vid begravningsplatsens sydöstra gräns, i fonden av
mittgången från entrégrindarna som leder in från gamla landsvägen som går förbi kyrkan.
Kapellet i stramt klassiserande stil ritades 1930 av den flitigt anlitade kyrkobyggnads- och
restaureringsarkitekten Axel Forsén. Byggnaden är uppförd i putsat tegel. Taket är klätt med
skiffer, entréns gaveltak och takkrönet med klot och kors var ursprungligen klädda med
kopparplåt. Takkrönets kors och kula är förgyllda med bladguld. Fönstren är smårutade och
blyspröjsade och golvet är belagt med skifferhällar. Kapellets portar är tillverkade i ek och alla
fönster och dörrbeslag är av brons. Fönsterbleck och stuprör är gjorda av koppar.
Begravningskapell från 1930-talet.
I samband med att kapellet byggdes anordnades också marken runt omkring med häckar och
gångar. Det enkla lilla kapellet har ett högt arkitektoniskt värde. Det är uppfört i gedigna och
påkostade material av hög kvalité och omsorgsfullt utformat i alla detaljer. När kapellet byggdes
var avsikten att begravningar huvudsakligen skulle äga rum här men så blev inte fallet. Kapellet
har bara använts vid några få tillfällen och används nu till personalutrymmen. Framför kapellet
står tre mycket höga ekar som är formade som popplar.
20
Bevarandeförslag för Örby övre begravningsplats.
Begravningsplatsens befintliga markplanering med kvartersindelning/ gravrader, mur,
portstolpar, grindar, grusgångar, häckar, solitärträd och trädkrans bör bevaras och vårdas.
En särskild trädvårdsplan kan behöva upprättas. Titel och namn samt ibland en liten
beskrivning står med för att undvika missförstånd. Det har ibland varit svårt att avgöra
vilket gravnummer en viss grav ska ha eftersom det finns tomma platser emellan och
begravningsplatsen är stor med många intressanta gravar. Vissa nummer kan ha blivit fel.
Gravvårdar med stenram
När Örby övre begravningsplats (då Örby nya begravningsplats) var ny och fram till mitten
av 1900-talet anlades de allra flesta gravvårdar med stenram. Begravningsplatsen hade
ursprungligen en annan karaktär med mindre gräs och mer grustäckt mark genom att de
stora ramarna hade grus innanför. Gångarna var också grustäckta och inte asfalterade som
nu. I dag är många stenramar borttagna och varje år tas ytterligare någon bort. Det finns
inte något bevarat kvarter eller någon samlad miljö där alla ramgravar är kvar. Det finns
alltså ingen plats där den äldre karaktären på begravningsplatsen är helt intakt. Med detta
följer att det inte heller finns någon självklar plats att välja ut där restrektioner kan införas
mot borttagandet av ramgravar. Förslaget här blir att de gravvårdar med ram som är äldre
än 1940-tal ska bevaras intakta d v s att vårdar och gravanordningar, inklusive stenramar
och grusbäddar bevaras och vårdas på plats för framtiden.
Ur kulturhistorisk synpunkt är det önskvärt att församlingen begränsar borttagandet av de
gravramar som ännu är kvar på hela begravningsplatsen. Även om de ligger ganska
utspridda ger de ändå en möjlighet att förstå hur begravningsplatsen tidigare såg ut. Det är
en viktig kvalité hos en begravningsplats att förmedla upplevelsen av tidens gång som det
långa perspektivet bakåt i släktled efter släktled ger .
Titlar
Titlarna på gravarna har mycket att berätta om bygden men långt ifrån alla sätter ut sina
titlar. Präster, lärare, läkare, olika militära befattningar, förvaltare och direktörer finns flera
av. Hantverkare finns ett antal men ingen arbetare har låtit skriva ut sin titel. De två
generationerna av kontraktsprostar Herder Block och deras familjemedlemmar har valt att
lägga sina gravar på Örby övres södra kant med utblick över den nedre begravningsplatsen.
Krukmakarfamiljen Anjou har sin gravvård vid ingången i nordväst. Tre lärarinnor delar
gravvård, ett stenkors av granit i kvarter 9.
Gravvårdar av emalj
Dessa är typiska just för Örby och denna begravningsplats. De har här med ett särskilt högt
kulturhistoriskt värde och bör vårdas och bevaras så de inte rostar sönder. De små och
anspråkslösa emaljvårdarna har oftast formen av en bok med texten H V, ett kors och
personens namn på ena sidan och en psalmvers eller någon annan strof på den andra. Av
omistlig karaktär är träkorsen med emaljplattor i kvarter nummer 6 och nummer 10
eftersom de är de enda gravvårdarna i form av träkors som finns kvar från den tid då dessa
var vanligt förekommande.
21
”Bautastenen”
Värd att nämna speciellt är också en stor och högrest gravsten som i sitt utförande liknar en
runsten. Den restes 1899 eller 1900 över familjen Johansson i Assberg Olsagården och
utgör ett karaktärsfullt inslag på begravningsplatsen. Den tillhör också de äldsta vårdarna.
Gravvårdar av järn
Dessa gravvårdar är också särskilt bevarandevärda eftersom de är ovanliga och sällsynta
idag.
Kulturhistoriskt viktiga gravar
Kvarter 1:
Ramgravar:
020119-20 Folkskollärare G. W Blomdahl 1949
020112 Hjalmar Johansson. 1945
020110-11 G B Ryberg
02012 A. Levin Johannsons familjegrav.
020141 Johan Jansson.1939.
020127-28 Gösta Svedberg. Familjegrav.
Titlar:
020142 Fastighetsägaren August Rydberg. Ram borttagen.
Hällar:
0201101 J Classon, Skene (liten).
020111 Erik Stendahl. 1959
0201109-10 Ivar Ljungbrant. 1959
Kvarter 2:
Ramgravar:
0204117-18 Dahllöf. 3 stenar. 1933
020412324. Johannes Spjuth.
Titlar:
0202149 Lantbrukare C Börjesson. 1933
0202148 Förvaltare Carl Johansson.
0202146 Smedsmästare S. M Lundgren
0202107 Folkskolläraren K. J Hylander. 1925.
Platta:
020278 Johanna Andersson Kråkebacka
Häll:
0204120 Ida Hallqvist. 1926
22
Kvarter 3:
Ramgravar:
020348-50 Johan Håkanssons Familjegrav.
020355 Danielsson. 1937
020357-9 Olofsson. Källås. 1945.
020371 Liten ram utan sten.
Häll:
0203121 Fru Anna- Lisa Gillner Född Vidén. Med tack från Örby församling. 1937
020371 Karl August Andreasson. 1940.
Titlar:
020381 Birger Johannsson. Habyverket.
020368 Smedsmästare Alfred Nilsson. 1934
Kvarter 4:
Platta:
020422 Aug. Andersson. Kråkebacka.
Titlar:
0204141 Lantbrukaren Johannes Andersson.
0204181 Fabrikören. Anders Skoglund. 1953
0204180 Fabrikör A. Svensson. Familjegrav. 1942.
0204165 Lantbrukaren Abraham Larsson.1943.
Kvarter 5
020564 liten grav. Elsa.
0205181 J. E Johansson 1930
0205140 Anna Stina Johansson Brättingstorp.
Ramgravar:
0205102 Johannes Karlsson
020534 Alvar Sjöbacken. 1930. Liten ramgrav.
0205161 Johannes Andreasson.
0205123-24 Ramgrav utan text.
0205181-82 Börjesson.1922
0205183-85 Julander. Familjegrav.
0205195-96 Johansson. Familjegrav.
Barngravar
02056 Einar 1917. Rune 1934.
020510 Lissie. 1934
Emaljgravar
020542 Hilda Nilsson.
0205107 August Andersson. Sjökullen.1924
23
Titlar
020535 Sågmästare S.A Andersson. 1931
0205142 Distriktskorpral Udd.
Träkors
0205149 Hildur Skoglund. 1985.
Häll
0205202 Larsson. Hagalyckan. 1927.
0205205 stor häll med oläslig text.
Kvarter 6:
0206149 Mary. Liten grå granitsten.
0206147 Alf. Liten svart platta
020697 Nils och Karl. Stenhjärta. 1933
Ramgravar
020639 Ernst Franzén. 1932
020685 Anna Fransson Skene. 1933
020695 Rydström. 1933
Emaljgravar
020655 Anna Börjesdotter 1940
020691Anna Britta Andersson 1934
Träkors med emaljplatta
0206158 Johan Ludvig Skoglund. 1927
Kvarter 7:
Ramgravar
020797 Pettersson. 1961
020758-56 Bengtsson, Hyltenäs. Familjegrav.
02069-70 Svensson. Berganäs.
0207105 Andersson. 1938
020799-100 Asplund. 1926.
020743-44 Olsson. Skene.
020792-93 Andersson. Andersgården.
Titlar
020791 Skomakaren Aug. Andersson. Familjegrav.
020721 Överläraren Winblad. 1928. Bergvik
020749 F.d Dist. Korpral. Lindén. 1923.
Kvarter 8:
Ramgravar
020865-67 Hammarling
0208554-55 Johs. Larsson.
Titlar
020842-45 (ramgrav) Provinsialläkaren Frölich
02084 Kronojägare Eriksson.
02081 Kakelugnsmakaren Anjou. Bergåkra.
24
Kvarter 9
Ramgravar
020963-66 Evers och Alm 1877. Gräsbevuxna.
020994-5 Johansson 1910
0209108-9
0209126. Eriksson. Trantorp.
0209136-40. Riksdagsman Gustavsson. 1910.
Hällar
020958- 62 Tre gravhällar och ett stenkors för präst och professorssläkten Block. 1919.
0209101-2 Johansson. Framnäs. 1907
Titlar
020983-84 Småskollärarinnan Mathilda Svensson. Haretångens skola. Örby prästgård
020955 Stationsmästare
02097 Lärarinnorna Edla, Maria och Johanna. 1921.
0209103-4 Carl Bengtsson. Riksdagsledamot och godsägare. Provinsialläkare Ragnar
Bengtsson. Familjegravar (ramgrav)
0209112. Postmästare Nordblad. 1897. Liten sten.
Järnkors
020954 Apotekare Wahlgren 1880
Kvarter 10
021024 (eller utan nummer) Den stora runstensliknande minnesstenen.
021025 Carl Perssons familjegrav. Liten sten.
Ramgravar
Svart liten ram utan inskription.
021026 Andersson. Torsborg. 1949.
021051 Hemmansägare Torkelsson. 1934. Gussås.
0210240 Hustrun Ada Johansson. Gullberg Jonsgård.1916
021067-68 Richard Andreasson
Häll, ram och titel
021048-49 Folkskollärare Hellman. Familjegrav. 1912
Emalj
0210183 Anna Ingeborg Carlsten. 1918
0210206 Anders Theodor Carlsten 1918
021076 Ester Linnea Svensson. 1923
021074 Handl. Andreas Johansson. Fagersås. 1923
Järnbanderoll
0210204 Skräddaren Johannes Andersson. 1918
Titlar
0210188-90 Tre gravstenar i rad från Backa Skene. Skomakare Bengtsson.
021057 Sjökapten Gustav Adolf Nygren
0210274 Hemmansägaren Andreas Johansson. Gullberg Hagen. Obelisk. 1905
0210231 Lägenhetsägaren Johs Andersson. Smedstorpet.
Träkors med emaljplatta
0210103 Josefina Nilsson. Nordbacken. 1921
Stenkors med emaljplatta 021092 Hustrun Josefina Karlsson. 1922
Kvarter 11
0211207. Grav i kalksten. Petronella Eriksdotter. 1917
25
Ramgravar
0211167 Eliasson Kvarnholmen. 1918
021132-33. Sven Nilsson och Sven Larsson. Assberg. Familjegravar.
0211122 Eckerström. Skene. Familjegrav.
0211203 Irenius Svensson. 1949
0211204 Emill Johansson. 1949
0211158. Julia Maria Andersson. Ramgrav
Kvarter 12
0212198 Andreas Pettersson Brunnsgård 1891
0212134 Systrarna Carlsson Blekås. Liten svart gravsten.
Ramgrav
021238 Annie Saldert 1947
021229 August Kristiansson
021220 Svensson. Hultet 1901.
Järnkors
021221 Andreas Malmborg 1901
Titelar
0212179. Hemmansägare Augustsson.Gullberg Vrågården. Obelisk
021218 Kyrkoherden Wine. Komminister i Örby och Kinna. 1921.
02122 Förvaltare A. O Wallén. 1905.
Platta
0212196 Albert Örtenmark.
Kvarter 13
0213136 Phuka Rahus /Alma Olt 1950. Estlane.
0213205. Karl Andersson
021392 Älskade Mor 1910
Ramgravar
021318 Torkel Persson 1886
021315 Direktör. 1972
021336-37 J. A Larson 1953
02139 Oskar Hagberg
02140 Alma Karlsson. Vrågården 1937
021341 Anna Börjesson 1951
021342 Johan Berg:st.
021366 Vilorum för syskonen Gustafsson
021398 Svensson Skene Familjegrav (Liten platta Gull-Britt 1949)
021395. Bergström 1911
021314 Hansson
031345 Bengtsson
021369 Kjell Åke 1949 (barngrav)
Titel
02134 Skogvaktare Johansson. 1988
Plattor
021353-55 Tre i rad. Svea , Gerd och Gullmar
Emalj
0213106 Emaljplatta på liten grå granitsten. Otto Nathaniel Udd 1912
021302. Hustrun Karolina Karlsdotter från Högshult. 1906
0213198 Ernst E. Mildén.
26
Örby nedre begravningsplats, Mark Örby 1:22
År 1950 stod denna utvidgning av den begravningsplats som idag kallas Örby övre
begravningsplats färdig. Planerna hade startat redan 1944. Den nedre begravningsplatsen
ligger liksom den övre på en stor terrass i åsen.
En stödmur i fjäråsgranit nordväst-östlig riktning skiljer den övre och den nedre
begravningsplatsen. Den monumentala muren bildar en stram rumsskapande fondvägg för
denna del av begravningsplatsen. Mitt på muren klänger vildvin.
Hög stödmur av fjäråsgranit.
Längst ut i kanten av muren, mot nordost är en konstfullt utformad brunn. Brunnen är
rundad och en del av den sitter inne i muren med en kupol välvd över. Brunnskantens
ovansida med sina plattor ser ut att fortsätta som ett valv ovan kupolen.
Brunnen för vattning.
Mot sydost gränsar begravningsplatsen mot ett fält intill Ljungaån. Ovanför på åsen i väster
tronar prästgårdens ladugård. Mot öster är en ingång till begravningsplatsen med parkering
utanför. Grindstolparna i samma utförande som muren är rektangulära och kraftiga.
Grindarna är av smidesjärn med spetsbågar och löv.
När Örby nedre begravningsplats anlades var det meningen att begravningskapellet skulle
var den plats som i första hand användes vid begravningar. Utvidgningen av
begravningsplatsen planerades därför så att sammanhanget mellan kapellet och den nedre
begravningsplatsen blev tydligt. Trappan ner från kapellet ledde rakt ner mot den nedre
27
begravningsplatsens centrala punkt. Här på den nedre begravningsplatsens västra del ledde
grusgångar fram till en plan med en rektangulär brunn av fjäråsgranit i mitten. Vid sidan av
denna öppna plats, mot trappan till, var en ceremoniplats uppbyggd av fjäråsgranit med
katafalk och altare inramad av avtrappade stenmurar. I fonden stod ett stort kors i ek och
bakom skymtade kapellet. Denna ceremoniplatsplats kom bara att användas en gång och
avlägsnades på 1970-talet.
Ceremoniplatsen när den var ny.
I dag har denna plats i begravningsplatsens fond en lite annorlunda karaktär än den hade
från början. Grusgångarna och den öppna planen har asfalterats och den rektangulära
brunnen är det enda som är kvar av den förut så monumentala platsen. Ett kors liknande det
ursprungliga står idag på kullen.
Begravningsplatsen omgärdas av strama murar med platta stenar i fjäråsgranit. Den
exklusiva fjäråsgranit som finns i murarna, den rektangulära brunnen och den rundade
vattenhämtningsplatsen ger begravningsplatsen en stram karaktär. Ceremoniplatsen
skapade tidigare ett monumentalt intryck men idag lättas istället det strama upp av
urnlunden och kullen med träd. Den stora asfaltsplanen som nu bildas i begravningsplatsens
fond ger i dag mer ett intryck av parkeringsplats än en öppen platsbildning. Längst i väster
ligger en vitputsad ekonomibyggnad från 1970-talet.
Gravarna ligger i raka rader med jämnt avstånd. Denna något stereotypa planering lämnar
utrymme för planteringar framför varje gravvård. Gravstenarna från 1950-talet är ofta i
klassiserande stil. Att sätta ut titlar blir mindre vanligt ju närmare våra dagar vi kommer.
Gårdsnamn är vanliga fram till 1970-talet då användandet av dessa avtar kraftigt. Gravarna
är anspråkslösa. De inte får vara hur omfångsrika som helst och de får inte ha några ramar.
1950-och 1960-tals gravarna har vissa utsmyckningar som kommer igen. Förutom korset är
exempelvis blomrankor, ymnighetshorn och solnedgångar vanliga motiv. Det förekommer
också ofta att hänvisningar till psalmer är inristade.
28
Gravarstenar med kolonner är vanliga
Högväxta lindar står längst med yttermurar och gångar. Rygghäckar avdelar kvarteren på
vissa ställen, på den södra delen i L – form. Tujor delar av gravkvarteren i området närmast
Örby övre.
På den norra delen ligger gravraderna i terrasser.
29
Bevarandeförslag Örby nedre begravningsplats.
På Örby nedre begravningsplats som anlades på 1950-talet ger gravarna ett enhetligt
intryck. De håller sig i stort sett inom samma höjd och bredd. Många av gravarna är från
1950- och 1960 talet men begravningsplatsen är tagen i bruk under alla årtionden fram till
och med idag. Nästan all gravar med något enstaka undantag är upprättstående.
Här medföljer ingen karta med markerade gravar. Eftersom det inte är möjligt att avgöra det
kulturhistoriska värdet på de nyaste gravarna får de här uttagna gravarna snarast ses som
exempel från de olika stilarna som finns. De som har titlar eller som utmärker sig på något
annat sätt (förklaras i listan) har också tagits med.
Begravningsplatsens norra del
Den del av begravningsplatsen som har den stora stödmuren i fonden. Här och i kvarteret
längst upp mot begravningsplatsens sydvästra del anlades de första gravarna.
Kvarter 1
152/153 Andersson, Skene. 1950-tal. Svart slipad med rundade hörn. Gravsten
representativ för sin typ och konstnärligt utsmyckad.
117/118 Johansson. 1950-tal. Slipad granit. Rektangulär med kopparkors.
160/ 161 Ekberg, Ekedalen. 1950-tal. Huggen granit. Konstnärligt utformad gravsten i
stiliserat klassiserande stil.
191/192 Lindén Skene. 1951. Enkel rektangulär. Den första gravstenen på denna del av
begravningsplatsen.
75/76 Andreasson, Asplunden. 1950-tal. Gårdsnamn.
Kvarter 2
33/34 Märta, 1950-tal.
61/62 Strandberg, Solhem. Gårdsnamn. 1950-tal. Rektangulär, svart slipad och blästrad
dekoration. Enkel och anspråkslös.
103/104 Brita- Lena. Barngrav, 1950-tal.
115/116 Ek.Titel; Sjökapten. 1950-tal. Svart gravsten med skepp i slipad relief mot
blästrad bakgrund.
123/124 liknar 117/118 kvarter 1. Sorgsen flicka med oljelampa i koppar. 1950-tal.
19/20 Täck. 1950-tal. Titel; Målarmästare
17/18 Hedinh. 1960-tal. Titel; Köpman
7/8 Bergström. 1960-tal Titel; Polisman
Kvarter 3
15 /16 Tidstypisk rektangulär gravsten från 1960-talet med järnbokstäver fästade på
stenen.
61/62 Johansson. Titel: Kommunalkassör. Monumental klassiserande gravsten från
1960-talet.
99/100 Barngrav. Per-Ola10 år.
30
Kvarter 4
108 Jillhag 1960-tal. En gravsten med ovanlig utformning.
8 Larsson, 1970-tal. Personligt utsmyckad.
52 Johansson. 1970-tal. Titel; bagarmästare.
56 Andersson. 1970-tal. Personligt utformad. Platsnamn.
Begravningsplatsens södra del
Kvarter 5
192 Andersson. 1980-tal Titel; Skomakare.
231 Magnusson. 1990-tal. Titel; Veterinär.
Kvarter 6
25 Andersson. 1970-tal. Titlel; Kyrkovaktmästare. Platsnamn; Statheden.
51 Borsing. 1970-tal. Titel; Köpman.
Kvarter 7
74 Anna Karolina. Den ena av endast två liggande stenar.1970-tal.
52 Saariniemi. Barngrav. 1970-tal,
51 Magnus. Barngrav. 1970-tal.
46 Bjelke. Titlel; Landsfiskal. 1950-tal.
1 Kähäre, Narva- Estland. 1950-tal. En av de allra första gravarna på denna del av
begravningsplatsen.
31
Urnlunden mellan den övre och den nedre
begravningsplatsen.
Där ceremoniplatsen tidigare låg, i sydväst på den nedre begravningsplatsen, höjer sig mot
nordväst en mjuk trädbevuxen kulle. Det stora korset står i fonden och kapellet skymtar i
bakgrunden. Urnlunden avgränsas av landskapets höjdkurvor och av rumsbildande träd och
buskar mot Örby nedre begravningsplats. I sydväst avgränsas urnlunden av en mur och i
begravningsplatsens västra hörn möter denna mur stödmuren mot Örby övre
begravningsplats.
Träden är uppvuxna och växtligheten ger intryck av skogspark.
Urnlundens skoglika utformning kontrasterar effektfullt mot den strikt formgivna nedre kyrkogården.
32
Gångar och gravstenar
Gångarna som slingrar sig mjukt uppför kullen är klädda med betongsten som bildar ett
vågmönster. Framför någon gravrad finns också plattor med dansk sjösten.
Raderna med gravar och gångarna följer kullens höjdkurvor. Närmast den nedre
begravningsplatsen bakom korset är en asfalterad gång som leder upp till kapellet.
Gångar belagda med betongsten
Gravstenarna består huvudsakligen av liggande stenar. Dessa är ofta av naturstenstyp som
smälter in i naturen tillsammans med de mossbelupna stenar som fanns på platsen tidigare.
Utmed muren mot väster finns också några små och enkla stående gravstenar.
Utblick mot den nedre begravningsplatsen
Naturstenar
33
Furets begravningsplats, Mark Brättingstorp 1:7
Furets begravningsplats ligger i ett skogsparti nordost om Örby samhälle. Furet är ett
passande namn för denna skogskyrkogård med sin pelarsal av resliga furor.
Utvecklingen av skogskyrkogården har sitt ursprung i det sena 1800-talet precis som den
typ av mer strikt geometriskt anlagd kyrkogårdsträdgård som Örby övre och nedre
begravningsplatser tillhör. Kyrkogårdarnas historia tog då två olika riktningar och båda
finns parallellt under 1900-talet. Skogskyrkogården som idé fick lätt fotfäste i Sverige. Att
låta naturen själv får ge form åt platsen där vi minns våra anhöriga i lugn och
kontemplation känns sympatiskt för naturälskande svenskar. Men det var i Tyskland och
USA som idéerna om skogskyrkogården först tog form. Den första skogskyrkogården i
Sverige låg i Karlskoga i Örebro län och invigdes 1905. Skogskyrkogården i Stockholm
som började planeras 1915 av Sigurd Lewerenz och Gunnar Asplund är den kändaste. Den
finns med på UNESCOS kulturhistoriska världsarvslista.
Furets begravningsplats invigdes 1993 och är ritad av
landskapsarkitekt Lennart Lundqvist från Uppsala.
Anläggningsarbetena utfördes under 1992 av CBC
trädgårdsanläggningar i Fotskäl. Gångar i slingor
i gräsmattorna mellan träden bildar organiska former.
Gångarna är asfalterade.
Ett stålstaket avgränsar begravningsplatsen mot vägen.
Närmast ingången är en mur av grovhuggen sten.
Mot övriga sidor omgärdas begravningsplatsen av ett
svart järnstaket. Den högresta klockstapeln i brunt trä är
insmugen bland furustammarna och understryker
begravningsplatsens skogskaraktär. Gravvårdarna är av
enkel karaktär. Flera är personligt utformade. Det finns
många gravstenar i form av naturstenar. På de delar av
begravningsplatsen som ännu inte tagits i bruk växer
skogen tät.
Den högresta klockstapeln
Enkla gravvårdar på gräsmatta i skogen.
34
Tät skog där inga gravar anlagts ännu.
Personligt utformade gravstenar.
35
Minneslunden
Minneslunden ligger på en kulle. En gång stensatt med kullersten med flacka trappsteg
leder upp till en avskild plats där en bänk står invid en bergknalle under de susande
tallarnas kronor. En minneslund är till sin karaktär anonym. Här finns inga individuella
gravvårdar. Askan grävs ned eller strös ut. Begreppet minneslund infördes 1958. En
gemensam plats är anordnad för att lägga blommor och kransar på.
En avskild plats för frid och stillhet.
36
Den muslimska begravningsplatsen
Den muslimska begravningsplatsen ligger längst in i Furets östra del. Idag består den endast
av en gräsplan bland furorna. Den har ännu inte tagits i bruk av någon.
Enskild plats för muslimska begravningar.
En muslimsk begravning måste ske utan dröjsmål. Begravningen får inte ske där någon
annan varit begravd och man vill också helst kunna nå sin begravningsplats utan att behöva
passera andra trossamfunds begravningsplatser. Detta medför att muslimer har starka
önskemål om egna platser för att begrava sina döda. En muslimsk begravningsplats ska
vara organiserad så att den döde vilar på kroppens högra sida med ansiktet vänt mot Mecka.
Begravningsplatsen får inte beträdas och måste därför vara tydligt utmärkt. Gravplatsen ska
vara enkel. Gravsten får förekomma men den måste vara utanför själva graven. Muslimerna
anser att begravningsplatsen skall skötas och gravarna ska grävas av muslimer. I anslutning
till begravningen utför de anhöriga en tvagningsceremoni av den döde. Därför är det ett
starkt önskemål för muslimer att det ska finnas möjlighet att utföra denna i anslutning till
begravningsplatsen.
Fornlämningen
På Furets begravningsplats i områdets nordvästra del finns en hällkista i stensättning.
Platsen har alltså använts för begravning långt före våra dagar.
37
Begravningsplatsen i Skene, Mark Skene 5:33
Begravningsplatsen ligger i ett skogsparti utanför Skene samhälle alldeles nordväst om
järnvägen mellan Herrljunga och Varberg. Den invigdes den tjugonionde augusti 1956.
Idag ligger entrén till begravningsplatsen längst ut vid begravningsplatsens sydöstra hörn.
Skene begravningsplats har karaktär både av strikt anlagd kyrkogårdspark och av
skogskyrkogård. Begravningsplatsens östra delar har räta gångsystem och är mer
symmetriskt planerad än de västra delarna. Mot skogen i väster mjuknar gångarnas kurvor.
Skogskyrkogård
Nordvästra kanten av begravningsplatsen avslutas i en brant ravin. Marken går ut i
skogskantade plattformar omgärdade av tvära stup som kantas av låga häckar på vissa
ställen. Den dramatiska ravinen bildar effektfull bakgrund till urnlund och minneslund. En
klockstapel klädd med vit panel och med brant sadeltak täckt av falsad plåt står på post
bredvid den slingrande gången av betongsten som leder ut på minneslundens
ravinomgärdade plattform. Höga barrträd och några björkar reser sig kring den flacka
gräsmattan. Gången bildar en rundel framför en stor röd natursten i gnejs med grå
strimmor. Framför stenen ställs blommor och lyktor för att hedra de döda. Stenen har som
inskription en strof av den finlandssvenske poeten H. J Procopé ”Frid över dem oss alla
natten söver/ snart med sitt sorl av stilla böljeslag…”
Platsen där blommor och utsmyckningar kan sättas i minneslunden
.
38
Urnlundens gravstenar utgörs i de allra flesta fall av naturstenar som ligger placerade i på
gräsmattan omgärdade av en pelarsal av tallar. På små avsatser mot ravinen ligger mindre
grupper av naturstensgravar omgivna av slanka björkar.
På små avsatser mot ravinen ligger mindre grupper
av naturstensgravar omgivna av slanka björkar.
Ingången till begravningsplatsen var från början tänkt att vara från ett skogsparti nordost
om kyrkogården. Men denna ingång fick aldrig någon riktig vägförbindelse.
Skogsentré
Den ursprungliga planeringen av begravningsplatsen tar sin utgångspunkt i denna ingång.
En platsbildning alldeles innanför flankeras av träd och en mittgång leder in mot en plats
mitt på begravningsplatsen som ursprungligen var tänkt att vara öppen men där nu gravar
anläggs.
Symmetrisk axel från skogsingången
Gravstenar från 1950 och 1960 talen.
39
På den sydvästra sidan av denna tänkta öppna plats ändrar begravningsplatsen karaktär till
skogskyrkogård. Här slingrar sig gångarna mjukt mellan barrträdsbevuxna gravkvarter.
Denna del är bara delvis använd och till stora delar är marken inte ens behandlad för
ändamålet utan bevuxen med snårig skog.
Kopparrelief på gravsten.
40
Bevarandeförslag för Skene begravningsplats
Det är svårt att ge riktlinjer för vad som är särskilt viktigt att bevara på Skene
begravningsplats. Begravningsplatsen har inte riktigt utvecklats på det sätt det var tänkt från
början. Planen var att begravningsplatsen skulle ha en mer strikt form i mitten med
utgångspunkt i en axel från ingången i nordost. Karaktärsskapande för begravningsplatsen
är muromgärdningen, de höga träden och den dramatiska ravinen.
Kvarter C
Nya gravskick kommer när människor med annan kulturell bakgrund flyttar hit. Här finns
några gravar med infällda fotografier.
Kvarter F
Gravvårdar huvudsakligen från 1950 och 1960-talet. Tidstypiska stående rektangulära enkla
gravarstenar och gravstenar i klassiserande stil med kolonner som bär upp ett överstycke.
60 (61). Gravsten i röd huggen granit med slipad text, i stenen en oval bronsrelief David
Björtén.
3. Familjegrav von Braun Haby gård. Häll i grovhuggen röd granit. Järnringar i hörnen.
1958.
1. Häll, slipad labrador. Öberg 1951.
Kvarter G A
Gravstenarna är relativt enhetliga. De är vanligtvis av finhuggen eller slipad grå eller röd
granit, rakt upprättstående och smala, ofta med organiskt formade ovansidor. Ett par
stenkors finns. Tidstypiska moderna gravar huvudsakligen från tiden mellan 1970 och
2000.
Kulturhistoriskt intressanta gravvårdar:
19. Lokalhistoriskt intresse. 1975. Elsa Nilsson född Anjou, krukmakarsläkten.
30. Smitt gravkors. 1975. Mycket fint arbetat smide. Inskription på plakett: Folkskollärare
Edith Hansson / Enar Hansson ” Evigt eges kun det tabte”.
Kvarter G
Gravstenar av samma typ som i kvarter G.
Kvarter H
Mest upprättstående stenar i typisk stil från slutet 1900 och början 2000, organiska former.
82. Stenblock. Natursten. Marmander. ”Säg ej med sorg att / jag är död, Tänk med / glädje
att jag har levat”.
96. Köpman 1991. Molnformad röd gravsten med kors.
41
Kvarter K
488. Gråmålat kors i metall med emaljplatta. ” Här vilar smedsmästare Stig Malmström”.
487. Upprest natursten. Personlig. Ungdom, egen handstil.
Kvarter B I.
36. Sjömannen Roland Johansson * 29.3 1908 omkommen vid Thuntanks förlisning + 19.1
1963. Svart rektangulär gravsten halvcirkel ovanpå med relief av skepp som förliser.
Kvarter B II
157. Öppet kopparkors på sockel av grå labrador. Plakett med namn. Börjesson 1971.
42
Litteratur och källor
Där färdvägar mötas. Skene Örby Hembygdsförening
Kulturhistorisk utredning 12. Marks kommun etapp 1 1976. Häggåns dalgång
Kulturmiljöprogram Marks kommun. Marks kommun, Länsstyrelsen i Älvsborgs län,
Älvsborgs länsmuseum. Mark 1991
Kyrkan - om kyrkobyggande och tro. Västgöta- Dal 1995/96
Kyrkogårdens gröna kulturarv. Redaktör Eivor Bucht. Stad & Land. Movium/ Institutionen
för landskapsplanering. Sveriges lantbruksuniversitet nr 103/1992
Känn sjuhäradsbygden del 1. Arkeologi. Agne Furingsten m fl. 1988
Känn sjuhäradsbygden del 5. Medeltid. Rune Ekre m fl. Borås 1990
Känn sjuhäradsbygden del 6. Ortnamn. Hugo Karlsson. Borås 1991
Känn sjuhäradsbygden del 7. Bebyggelse. Margareta hallin och Anders Larson. Borås 1991
Planering av minneslundar. Statens Planverk rapport 69. 1983
Varnhems kyrkogård. Bevarandeplan. Varnhems kyrkogård, Skara pastorat.
Byggnadshistorisk rapport 2005:7. Västergötlands museum.
Nationalencyklopedin. Örby
Örby by och rote. Hagman, Britt. Örby 2002
Arkivmaterial
Antikvariskt topografiskt arkiv (ATA). Mappar, Skene och Örby.
Örby och Skene församlings arkiv.
Otryckta källor
Hagman Britt. Gravstensinventering i Örby församling
Mellgren Maria, Regionmuseum Västra Götaland. Inventering av kyrkor i Göteborgs stift
2005.
43
Bilaga 1
Gravkarta över Örby kyrkogård med kulturhistorisk värdefulla gravar
markerade.
De kulturhistoriskt omistliga gravvårdarna är markerade med orange och de kulturhistoriskt
viktiga gravvårdarna är markerade med gult.
44
Bilaga 2
Gravkarta över Örby övre begravningsplats.
De kulturhistoriskt intressanta gravarna är markerade med orange.
45
46
