Lärarhandledning Gruvans historia fram till Gustav

Lärarhandledning Gruvans historia fram till Gustav Vasa (ca 1530)
När de första människorna kom till platsen där Falu Gruva ligger idag var det en vildmark. Gå
långsamt genom det första rummet och gör dig beredd på att hitta nya saker, precis som
malmletaren som smyger i skogen.
Vem hittade malmen?
Enligt en sägen var det en getabock som hette Kåre som hittade Falu Gruva. Han ska ha gått omkring
och när han bökade i jorden med sina stora horn fick han röda fläckar på hornen. Det var när
människorna i trakten såg de röda fläckarna de förstod att de fanns kopparmalm i marken.
Enligt folktron kan ett gruvrå eller gruvfru också peka ut var det finns malm i marken. Gruvfrun är
den som äger skatterna, och den som visar henne respekt kan bli rikt belönad.
Idag är det omöjligt att säga exakt vem som hittade malmen i Falun, eller när det hände. I området
som skulle bli Falun har det hittats stenyxor från stenåldern och spår av de människor som bodde och
verkade här under järnåldern. Runt Falun har det förekommit järnhantering, och de som framställde
järnet var skickliga på att framställa och forma järn. Kunskapen att hantera järn användes även när
de började arbeta med koppar. Det har varit verksamhet vid Falu Gruva sedan i alla fall slutet av
vikingatiden, eller ca 1000 år.
Hur arbetade de första människorna i gruvan?
Den första gruvbrytningen var mycket enkel. Malmen bröts loss från klippor och grunda gropar,
dagbrott. Under medeltiden sker gruvbrytningen framförallt i dagbrott. När dagbrottet blev så djupt
att det kom in vatten i botten, eller att det blev svårt att frakta upp malmen gick man vidare och
anlade ett nytt dagbrott.
Den energi som användes var framförallt muskelkraft. Arbetet byggde på att människor hackade,
lyfte och bar stenen.
Hur kommer kopparn ur stenen?
Kopparmalmen som bröts i Falu Gruva innehöll upp till ca tre procent koppar. För att utvinna
kopparen behöver de övriga 97 procenten tas bort. Det var en långsam process i flera steg.
1. Sortering
Stenarna sorterades så att gråberget lades åt sidan och enbart malmen togs vidare.
2. Rostning
Malmen lades på glödande kol och fick ligga och glöda i flera veckor. Det kallas att rosta
malmen. I rostningen försvann framförallt svavel, som gick upp som rök i luften.
3. Smältning
Den rostade malmen fördes till en hytta för att smältas. För att få upp temperaturen i
smältugnen var det viktigt att tillföra syre till elden. Det gjordes med hjälp av blåsbälgar.
Under medeltiden börjar vattenkraft användas för att driva blåsbälgar. Vid smältningen
försvinner det man inte vill ha och rinner ut som slagg.
4. Processen görs om så att malmen rostas och smälts ytterligare en gång innan man har fått
fram råkoppar, som innehåller ca 94 procent koppar.
Hyttorna behövde god tillgång till träkol och vattenkraft. Därför anlades de längs med strömmar och
vattendrag omkring Falu Gruva.
Hur fraktades kopparn från Falun?
När Falu Gruva börjar att brytas fraktas inte kopparn särskilt långt. Den köps och säljs främst i
närområdet och ner mot Mälardalen. När vikingatiden övergår i medeltid utvecklas handeln i hela
Östersjöområdet. Även i Dalarna har befolkningen blivit kristna och ingår därmed i den större
europeiska gemenskapen. Nere vid södra Östersjön börjar tyska handelsmän att samarbeta och de
bildar samarbetsförbundet Hansan. Hansan kommer att dominera handeln på Östersjön och
Nordsjön under hela medeltiden.
Falu Gruva blir en del i Hansans nätverk. Kopparn ifrån Falun fraktas ner till Mälaren där den säljs i de
nya städerna som växer fram, till exempel Västerås och Stockholm. Den lastas på tyska skepp som för
ut kopparn till Västeuropa. I den högkonjunktur som råder i Västeuropa under är det efterfråga på
koppar. En ökad efterfrågan på koppar gör att gruvdriften i Falun under 1200-talet utvecklas från
småskaligt hantverk till en mer storskalig produktion.
Vilka bestämde över gruvan?
I en monter ligger kopior av två av dokument om Falu Gruva. Det äldsta dokumentet är från 1288,
originalet finns på Riksarkivet i Stockholm. I brevet står det att biskopen i Västerås byter till sig en
åttondel av gruvan. Brevet är undertecknat av adelsmän, biskopar och kungen själv. Av brevet förstår
man att Falu Gruva var betydelsefull och en plats där de rikaste och mäktigaste personerna i Sverige
hade inflytande över gruvan. Att biskopen köper en andel visar också att det inte fanns en ensam
ägare till gruvan. Istället var det flera andelsägare som arbetade med gruvan och
kopparproduktionen.
Det andra dokumentet i montern är en gruvstadga från 1347. I gruvstadgan stod alla regler för hur
arbetet vid gruvan skulle gå till. Det var hårda regler och hårda straff om man bröt mot dem.
Gruvarbetarna fick rätt att bygga ett eget hus och bosätta sig på andras mark. Detta var ovanligt
under medeltiden. Gruvstadgan vänder sig till dem som driver gruvan. Det var personer som bodde
kring gruvan, och som kunde producera koppar ur malmen. Dessa personer som ägde andelar i
gruvan kom att bli mäktiga och rika. De kallades för bergsmän och blev en egen samhällsklass kring
gruvan.
Bergsmännens storhetstid
1400-talet var en orolig och otrygg tid i Sverige. Det var både inbördeskrig, och krig med andra
länder. Det fanns lagar, men ingen stat som såg till att lagarna följdes. För att få skydd och trygghet
slog sig människor samman för att skydda varandra. I Falun bildades S:t Örjans gille för att skapa ett
socialt skyddsnät för bergsmännen. Bergsmännen var rika och de hade möjlighet att skaffa vapen till
sig och sina arbetare. Det gjorde att bergsmännen kunde ställa upp med beväpnade styrkor i
stridigheterna som rådde.
1520 kommer Gustav Vasa till Dalarna för att få stöd att avsätta den danske Kristian II. Efter viss
tvekan går bergsmännen med honom. Gustav Vasa väljs till kung i Sverige 1523. Bergsmännen, som
har blivit vana att kunna ställa krav till makten, fortsätter att kräva inflytande över utvecklingen i
Sverige. Tre gånger gör de uppror mot Gustav Vasa. Det slutar med att Gustav Vasa tar hela den
dåvarande svenska armén och kommer till Falun. Efter en flera timmar lång straffpredikan avrättas
ledarna för upproret. Bergsmännens politiska makt är bruten.
Vid besöken i Dalarna kan Gustav Vasa konstatera att gruvan går mycket dåligt. Vatten tränger in
överallt i gruvan och gör det omöjligt att arbeta. Det är uppenbart att något måste ske för att det ska
vara möjligt att bryta stora mängder koppar i gruvan igen…
Galleriet
Genom hela galleriet löper ens tidslinje över Falu Gruvas, men också världens historia.
Mitt i galleriet är ett vattenhjul avbildat. Vattenhjul användes redan under medeltiden till att driva
blåsbälgar i kopparhyttorna. I mitten av 1500-talet kallade Gustav Vasa in gruvingenjörer från
Tyskland. De tog med sig konsten att bygga pumpar för att få bort vattnet ur gruvorna. Pumparna
drevs av vattenhjul. Tyskarna tog också med sig kunskapen om att driva schakt och orter i en gruva,
istället för att bara planlöst gräva sig fram. Med schakt och pumpar. blev det möjligt att ta sig djupare
ner i marken, och där fanns de rikaste malmerna.
Falu Gruvas historia del 2 – 1530-1800
Koppar är ett grundämne och finns överallt runtomkring oss. Vi har det i våra kroppar och all
elektronik vi använder till vardags. I många hem finns det kopparkastruller och kittlar kvar från den
tid när de användes till matlagning. Infrastrukturen i en stad är beroende av koppar, den finns i
vattenrör och elkablar. Koppar var den första metallen som människor lärde sig att använda, för ca
10 000 år sen, men vi har aldrig använt så mycket koppar som idag. Koppar förstörs inte, utan kan
återvinnas gång på gång. Det är möjligt att kopparn vi använder oss av i våra mobiler och datorer
togs upp ur marken för flera hundra år sen.
Kopparpengar
I äldre tider avgjordes pengars värde av deras metallvärde. Ett guldmynt var värt lika mycket som det
guld det innehöll. Under lång tid var det framförallt guld- och silvermynt som användes. I slutet av
1500-talet drabbas Europa av brist på silver. Istället började flera länder att göra mynt av koppar.
Fortfarande skulle värdet på metallen i myntet vara like mycket som värdet på metallen i ett silvereller ett guldmynt. När kopparn var dyr blev mynten små, men när kopparns värde sjönk mot silver
och guld, då blev kopparmynten större och större.
De tunga kopparmynten var tunga och svåra att bära med sig. För att underlätta affärer blev det
möjligt att lämna in sina kopparplåtar, och få ett kvitto utskrivet på papper, om hur mycket
kopparpengar man hade. Människor började att handla med papperskvittona och de blev ursprunget
till de första sedlarna som användes i Sverige.
Vilka människor fanns kring gruvan?
En gruva är mer än ett hål i marken. För att en gruva ska fungera måste det finnas människor som
arbetar kring gruvan. Samhället som växte fram kring gruvan var beroende av att människor fraktade
varor som ved, kol och mat till Falun, men också att de tog med sig koppar ifrån Falun och sålde den
vidare. Även vid gruvan arbetade människor med många olika arbetsuppgifter. Markscheidern och
hans arbetare ansvarade för att det fanns kartor över gruvan, konstmästaren såg till att pumpar och
uppfordringsverk fungerade. Bergmästaren var ansvarig för hela gruvdriften, och runt om honom
fanns bergsmännen som ägde andelar i gruvan. Högst upp finns kungen eller drottningen. De flesta
kungar och drottning besöker Falun under 1600-talet för att hålla sig informerade om vad somsker
vid gruvan. Gruvan var viktig för den svenska ekonomin. I mitten av 1600-talet är Falu Gruva en av
världens största koppargruvor. Kopparn från Falun betalar för krig och allianser med andra länder i
Europa. Sveriges stormaktstid sammanfaller även med Falu Gruvas storhetstid.
Ett problem i Falun var att det fanns många barn som tillbringade dagarna själva. Antingen var
föräldrarna döda, eller så arbetade de. Ibland fanns det arbete även för barnen, till exempel att gräva
diken, men utan skola att gå drev många barn omkring tills de blev gamla nog att börja arbeta.
Samhället var hårt, och bröt man mot lagar och regler var straffen hårda. Det vanligaste straffet var
böter, men den som var fattig och inte kunde betala fick ofta straffet omvandlat till kroppsstraff, till
exempel att sitta i stocken eller springa gatlopp.
Vad hände om en gruvarbetare skadade sig?
Arbetet i gruvan var farligt. Fallolyckor och krosskador var vanliga. Det fanns en gruvläkare på plats
för arbetarna. Sjukvården var inte utvecklad som idag. Det var vanligt att gruvläkaren fick amputera
skadade kroppsdelar för att försöka rädda livet på gruvarbetarna. Den som förlorat ett ben kunde
använda en träprotes som bands fast på benet.
Även hästarna som arbetade vid Falu Gruva hade en läkare, en hästmedikus. Hästarna drog vagnar
och gick runt i hästvindor. De arbetade hårt, men togs väl om hand för att orka med arbetet. För de
hästar som arbetade under jord i längre perioder fanns det även stall nere i gruvan. Hästarna
stannade inte hela tiden under jord och det är en skröna att de aldrig såg dagsljus och därför blev
blinda.
Christopher Polhems arbete vid Falu Gruva
Gruvarbete har varit ett tekniskt avancerat arbete ända från början. Det är ingen slump att
exempelvis ångmaskinen uppfanns i England, för att hjälpa till med pumpning av gruvor. Större
gruvor lockade till sig personer med intresse för teknik och mekanik. Via modellen längs väggen går
det att följa de viktigaste teknikskiftena vid gruvan under den här perioden.
Längs till vänster finns hästvindor och även ett tramphjul för människor. Under den här perioden är
det fortfarande muskelkraft som är den viktigaste energikällan. Till höger har muskelkraften ersatts
av vattenkraft. Vattenhjul gjorde det möjligt för pumpar och uppfordringsverk att gå dygnet runt,
eftersom vattnet inte behöver vila eller äta. Kraften från vattnet var mycket större än det man fick
från människor eller hästar. Ett problem med de första vattenhjulen var att det kopplades direkt till
den pump eller uppfordringsverk det skulle driva. Mycket av vattnet som leddes till vattenhjulen rann
ner i gruvan.
I slutet av 1600-talet kom Christopher Polhem till gruvan. Längs till höger står modellen av hans
hakspel. Polhems idé var att flytta själva vattenhjulen från gruvkanten. Istället ställdes de en bit bort
och kraften överfördes via en stånggång i trä. Polhem ville också ta bort gruvlinorna och ersätta dem
med trästänger. Att tillverka gruvlinor av läder var mycket dyrt, medan det var billigare att arbeta
med trä.
Stånggångarna gjorde det möjligt att utnyttja vattenkraften bättre. I montern som är skyddad av nät
syns en originalmodell från 1700-talet. Den består av ett vattenhjul som driver två uppfordringsverk
samtidigt.
Christopher Polhem var sjävlärd, men han ville även ge fler chansen att lära sig om mekanik. I
anknytning till gruvan startade han ett mekaniskt laboratorium. I laboratoriet arbetade eleverna
mycket med modeller. Polhem skapade ett mekaniskt alfabet med modeller, där varje modell
svarade mot en mekanisk princip. När eleverna behärskade de olika principerna kunde de själva
bygga maskiner där de kombinerades. I glasmontrarna står flera av delarna i alfabetet.
De första kemisterna
1700-talet kallas också upplysningstiden. Tiden präglades av naturvetenskapliga upptäckter och tron
på att människan med förnuftets hjälp kunde förstå och lösa problem. I Sverige utvecklades kemiämnet som en egen vetenskap, och den var starkt kopplad till gruvhanteringen. De första svenska
kemisterna undersökte mineraler och malmer för att upptäcka hur de var uppbyggda. Vid Falu Gruva
fanns det en proberkammare som analyserade prover från gruvan och marken runt gruvan. Samtidigt
hade malmen blivit allt sämre i gruvan. För att kunna fortsätta driva gruvan var det nödvändigt att
hitta nya sätt att göra den lönsam. Vid Falu Gruva startades det upp industrier som tog tillvara de
mineraler som tidigare ratats, exempelvis kopparvitriol. En annan produkt som började framställas i
större skala var Falu Rödfärg.