Kultur och företagande Kulturproduktionens villkor Karlstad 22 september 2016 Trender o o o o o Kultur och media är en tillväxtbransch. I hela samhället kan vi urskilja en rörelse från stora organisationer mot projekt och nätverk. Inom kultursektorn bedrivs allt mer verksamhet i företagsform av olika slag. Tillväxten av arbeten inom kultursektorn sker främst i form av eget företagande. Kultursektorn är den mest företagstäta sektorn i samhället. Definitioner av kulturföretag o o o Med kulturföretag menas ”att företa sig något på det kulturella fältet”. Kulturföretag är företag som sysslar med musik, design, film och tv, media, nya media, interaktiva digitala medier, teater och dans, konst eller reklam. Kulturföretag är företag som själva tycker att de är kulturföretag – ”if they think they are, they are”. Kulturföretagens struktur o o o 30 procent av dem som är verksamma inom kultursektorn är egenföretagare jämfört med 14 procent i genomsnitt. Sektorn domineras av småföretag (mindre än 10 anställda) och mikroentreprenörer. Antalet mikroentreprenörer ökar. En bransch som är ekonomiskt lukrativ för ett fåtal men där flertalet har mycket låga inkomster. Det småskaliga kulturlivet Om man betraktar det småskaliga kulturlivet som bransch visar det sig att: o Man är mer dynamisk, flexibel och anpassningsbar än i andra branscher. o Man jobbar ofta i projektform. o Man har många olika uppdragsgivare samtidigt. o Man går mellan A-skatt och F-skatt. o Man arbetar i nätverk snarare än fasta organisationer. Relationen mellan kultur och ekonomi o o o o Kultur som tillväxtfaktor Kultur som levebröd Kultur som ekonomisk onyttighet Kultur som underhållning Kulturföretaget har två tyngdpunkter o o ett konstnärligt kunnande och ett ekonomiskt och administrativt kunnande ”Fördomen säger att konstnärssjälen inte kan vara kamrer.” Kulturföretagets specifika villkor o o o o Självbilden är ofta att man är ”ofrivilliga” företagare. Kulturföretagarens marknad fungerar inte som andra marknader utan balanserar mellan två motpoler – ekonomisk logik och kulturell logik eller ekonomiskt kapital och kulturellt kapital. För att erhålla kulturellt kapital kan det ibland vara nödvändigt att avsäga sig det ekonomiska. Den konstnärliga ekonomin har därför en ”dubbel karaktär”. Skapandet av konst och kultur styrs inte av marknadens efterfrågan utan ett kulturföretag är produktorienterat, inte marknadsorienterat. Ett kulturföretag måste ständigt skapa nytt och ta nya risker för att inte hamna i ett konstnärligt bakvatten. Kulturföretagets specifika villkor o o o o o Konstupplevelser följer en ackumulerande logik. Ju mer man ser, desto mer vill man också se. Marknaden blir därför aldrig mättad. Kvalitet och lönsamhet går inte hand i hand. En inneboende motsägelse mellan det för det konstnärliga skapandet nödvändiga risktagandet och den för företagandet nödvändiga strävan att minimera risker. Personrelaterad kunskap. Kulturföretag konkurrerar inte med varandra eftersom produkterna är unika. ”Konstiga företag” o o o o o Skapandet av konst styrs inte av marknadens efterfrågan. Konsten ska vara fri och stå bortom alla kommersiella krav. Konstverkens komplexitet gör dem unika och svåra att kommunicera med traditionella metoder. Konsten har många och oförutsebara målgrupper. Hur ska en marknadsföringsstrategi då se ut? Konst är inte något som man nödvändigtvis kan ta till sig. Konsten följer inte konkurrensens logik. ”Konstiga företag” o o I konsten är allt underordnat den konstnärliga visionen, inklusive ekonomi och marknadsföring. Många konstverk är unika, de kan inte reproduceras eller upprepas och måste upplevas på plats. (Emma Stenström) Romantisk syn ”Emma Stenström tydliggör konstens komplexitet, men jag tror inte på en romantisk syn där allt ska utgå från den konstnärliga visionen, alltså även ekonomi och marknadsföring.” (Elisabeth Lindfors) Konstnärskapet ingen frizon ”Konstnärligt skapande har, och har alltid haft, att ta hänsyn till praktiska förutsättningar, ekonomi, organisation, politik, material etc.” (Elisabeth Lindfors) Två olika verksamheter o o ”Problemet inom många konstföretag är att två olika verksamheter blandas ihop, verksamheten som konstnär och verksamheten som konstföretagare.” ”Konsten kommunicerar med sin publik i mötet med densamma. Konstföretagarens uppgift är att väcka intresse för mötet, att öppna publikens ögon.” (Elisabeth Lindfors) Växer som alger, inte som träd o o o o o ”En sektor där 85 procent av organisationerna har färre än fem anställda växer som alger, inte som ett träd.” Algtillväxt är svår att få syn på, svår att hejda och omöjlig att styra. Kreativ verksamhet kräver kräver dynamik, flexibilitet och autonomi, vilket är lättare att uppnå i små organisationer. Inom de kreativa näringarna gör man affärer på ett nytt sätt, men de offentliga stöden fungerar ofta på gamla, industriella sätt. En politik på det här området bör tillhandahålla resurser och mötesplatser. Mellan stolarna Kulturföretaget hamnar mellan tre olika politiska sakområden: o Kulturpolitik o Arbetsmarknadspolitik o Näringspolitik (Karlsson och Lekvall) Strukturella problem för kultursektorn o o o o o o o Brist på information, sammanhållning och självmedvetande inom sektorn. Brist på finansiering och brist på öppenhet kring de möjligheter som faktiskt finns. Den lokala marknaden är mättad och det saknas hjälp med att utveckla nya marknader. Begåvningsflykt. Fysiska platser i staden försvinner – gentrifiering. Kommunen etc. gör inga långsiktiga åtaganden för sektorn. Det saknas en instans som kan representera alla oberoende kulturutövares behov. (Karlsson och Lekvall) ”Kulturarbetaren i en tillväxtfokuserad samhällsdiskurs” Zambrellis frågeställningar o o Hur kan samhällsdiskursen kring kultur och tillväxt skönjas i kulturarbetares föreställningar om och förståelse av den kulturella ekonomin? Hur ser verksamma inom kultursektorn på sin yrkesroll samt hur bidrar arbetet inom kultursektorn till deras identitetskonstruktion? Utgångspunkter Kulturens allt större betydelse i samhällsutvecklingen, kulturell ekonomi. Att den starkare betoningen av kulturens nyttoaspekt – kultur som lokaliseringsfaktor, attraktion, produktivitetsfaktor, kreativitetsfaktor, resurs för turismen, etcetera – påverkar samhällets syn på kulturen och dess utövare. Utgångspunkter De fyra perspektiv på relationen kultur – ekonomi som Karlsson och Lekvall urskiljer, perspektiv som inte utesluter varandra utan snarast är parallella: o Kultur som tillväxtfaktor o Kultur som levebröd o Kultur som ekonomisk onyttighet o Kultur som underhållning Utgångspunkter Karlsson-Lekvalls tes att det i många kulturföretagares ögon är skillnad på att driva ett kulturföretag och ett annat företag och att de i sin självbild inte är ”vanliga” företagare utan i många fall motsträviga, ”ofrivilliga” företagare. Enkät till kulturarbetare o o o Vad anser du skiljer synen på arbete inom kultursektorn jämfört med arbete i andra sektorer? Hur tror du att yrkesrollerna inom kultursektorn kommer att förändras i framtiden? Många ser gärna kultursektorn som betydelsefull, till och med som ”motor” för tillväxt. Vad är din reaktion på detta? Hur ser kopplingen mellan kultur och ekonomi ut för dig? Den egna synen på arbete i kultursektorn o o o o o o o o o Fritt Komplext Varierat Goda relationer inom sektorn – stark samhörighet Hård konkurrens Knappa resurser Idealism Låg ersättning till utövarna Genuint intresse o o o o o o Starka drivkrafter: lust att berätta, förändra, ställa frågor, roa, oroa, etcetera Stark vilja att påverka människor positivt med kultur Offentliga bidrag ett måste Avsaknad av ekonomiska incitament Yrkesvalet starkt kopplat till identitet Vag gräns mellan arbete och fritid Den egna synen på arbete i kultursektorn o o o o Måste ständigt förklara och försvara sin yrkesroll Kulturarbete uppfattas som flummigt av omvärlden Kulturarbetare anses jobba med sin hobby och deras arbete anses inte vara något riktigt jobb Kulturarbetare uppfattas som lite udda Några slutsatser o o o o Hur ser de kulturarbetare som har svarat på Zambrellis enkät på samhällsdiskursen kring kultur och tillväxt? I hur stor utsträckning uppfattar de sig som företagare? Vilket av Karlsson-Lekvalls fyra perspektiv på relationen mellan kultur och ekonomi syns tydligast bland dem? Hur värderar Zambrelli det perspektivet? Motor för tillväxt Respondenterna var allmänt positiva till att använda kultur som en motor för tillväxt men såg långsiktiga och insiktsfulla satsningar från politiskt håll på kultur som en förutsättning. De uppmärksammade dock i allmänhet inte kulturarbetarnas möjlighet att bidra till ekonomisk tillväxt. ”Marknadsanpassa” synen på den egna rollen Zambrelli drar slutsatsen att det krävs en hel del för en generell förändring till en mer ”marknadsanpassad” syn på den egna rollen. Samtidigt, menar hon, är en sådan förändring en förutsättning för både ett rikt kulturutbud och en kreativ näringslivsutveckling i framtiden. Kulturföretagare Ingen uppfattade spontant sig själv som kulturföretagare. Levebrödsdiskursen dominerar Den diskurs som syns tydligast i hennes studie är levebrödsdiskursen. Man betonade möjligheten att utveckla både former och innehåll för att kunna leva på sin kulturverksamhet. ”Meningsdiskurs” Zambrelli menar att levebrödsdiskursen måste kompletteras med en ”meningsdiskurs”. Den uttrycks genom kulturföreträdarnas stora engagemang för att skapa värde och mening för andra, något som är viktigare än egen ekonomisk vinning. Meningsdiskursen och levebrödsdiskursen, mer eller mindre integrerade, är viktiga förutsättningar för en fortsatt positiv utveckling av den kulturella ekonomin. ”Konstruktionen av ett kulturarv” Utgångspunkter Från industrisamhälle till tjänstesamhälle, till informationssamhälle, till upplevelsesamhälle…. § § § § Vad styr lokaliseringen av upplevelsetjänster? Kan konst betraktas som en råvara? Vad innebär de transformationsprocesser som näringslivet genomgått för kulturens funktion i samhället? När kultur blir ekonomi och ekonomi blir kultur, var befinner sig då den kulturarbetare som vill utöva sitt konstnärskap? Empiriska exempel o o En studie om kvinnor som driver företag inom turistnäringen på Öland. ”Mitt I - konst och kunskap i Ölands Världsarv”, ett utvecklingsprojekt som syftar till förbättrade besöksmål med nya aktiviteter, konstutställningar på hög internationell nivå, forskarseminarier och möten mellan konst och kunskap för barn, vuxna, konstnärer och forskare. Artikelns syfte Att diskutera på vilket sätt kreativa miljöer utgör en potential för regional och lokal utveckling i mötet mellan kultur och ekonomi. Mitt I – konst och kunskap i Ölands Världsarv Projektet ger möjlighet att få svar på frågor som : o Hur kan kultur/konst leda till lokal utveckling på kort och lång sikt? o Var finns de främsta förespråkarna respektive motståndarna när det gäller att använda konst som ett medel för att nå regional utveckling. o När nu kultur i högre grad än tidigare anses vara en motor i den regionala utvecklingen, märker konstutövaren av det? Mitt I – konst och kunskap i Ölands Världsarv o o o o o Ambition att bryta den traditionella bilden av Öland som bad och sol. Lyfta fram nya platser för besöksnäringen. Ölands odlingslandskap blev världsarv år 2000. Ölands världsarv representerar både gårdagens försörjning och den nu levande bondekulturen och mat- och agrartraditionen representerar platsens äkthet och kulturella traditioner. Komplement till bundenheten till sommarsäsongen. Mitt I – konst och kunskap i Ölands Världsarv Tydliggöra världsarvets kultur- och naturvärden genom att tillsammans med bybor och andra intressenter utveckla ett antal platser till att bli mer representativa besöksmål för världsarvet genom kunskap och konstnärlig gestaltning. Projektet inbegriper en process av platsskapande eller platsutveckling, dvs. att utveckla platsen så att nya bilder av den uppstår och att nya aktiviteter tar form. Gestaltning och kunskap står i fokus i projektet och löper som en röd tråd på olika plan och med olika målgrupper. Mitt I – konst och kunskap i Ölands Världsarv o o Seminarier, där kompetens från olika områden – konstnärer, länsstyrelse, universitet och högskolor, etcetera – diskuterar konstens och kulturens betydelse i ett lokalt och regionalt sammanhang. Möten på lokal nivå på de platser som inbegrips i projektet. Konstens ekonomisering Under ett seminarium lyfte flera konstnärer frågor om konstens ekonomisering till debatt: o Gynnas konsten för sina kulturella värden eller för sin förmåga att främja ekonomisk utveckling? o Om nu konst är så viktig för regional utveckling, varför förväntas då konsten vara gratis? o Ska man som konstnär vara egen företagare eller inte? Gynnas konsten för sina kulturella värden eller för sin förmåga att främja ekonomisk utveckling? Frågan handlar om konst är en process, en rörelse i syfte att beskriva, ifrågasätta och utforska världen, eller om konsten är en vara som kan beställas med en beskrivning av vilket syftet med den ska vara? Kan dessa intressen kombineras? Kan konst fungera som en motor för lokal och regional utveckling? Svaret blev: Ja, men konsten måste vara fri. Då kan den öppna upp för förändringsbenägenhet och stimulera nytänkande vilket gynnar lokal utveckling. Konsten kan också hjälpa till att se en annan sorts intelligens – handens intelligens. En motsättning mellan kultur och ekonomi Frågan om konstnärernas ekonomiska situation rymmer en motsättning mellan kultur och ekonomi. Konstnärerna upplevde att man vill att konstnärer ska medverka i olika sammanhang men det finns inte pengar avsatta för det. Konstnärer betraktas alltså som viktiga för regional ekonomisk utveckling och anlitas som professionella men det finns sällan med i beräkningarna att uppdragsgivaren ska betala för konstnärens kunskap. Slutsatser Turismen har stor betydelse för Öland och jordbrukets traditioner är en viktig del av den vara som säljs. Med andra ord blir den lokala kulturen en vara, som säljs ut i form av kulturturism. Så långt är utvecklingen i samklang med den regionalpolitiska retoriken där konst och kultur ges allt större betydelse för regional och lokal utveckling. Slutsatser Konstnären har getts betydelsen av råvara i en upplevelsebaserad ekonomi, men de ekonomiska villkoren för konstnären har inte förändrats utan konstnären betraktas som en offentlig tillgång. Ekonomiseringen av kulturen har alltså inte fullt ut nått konstnären. De politiska tongångarna är positivt till kultur som ekonomisk drivkraft men ekonomiska satsningar på kultur blir ofta ifrågasatta. Slutsatser Det finns en rad svårigheter i att använda kultur som drivkraft för ekonomisk utveckling. En är frågan om konsten ska vara en ekonomisk vara eller om konst är till för dess egen skull. En annan är svårigheterna att mäta det ekonomiska mervärdet av kultursatsningar eftersom de ofta uppstår som sekundära effekter i form av t.ex. sysselsättning inom servicenäringen eller i form av ett kreativare klimat. Slutsatser Konstnärerna är inte en del av den kulturekonomiska diskursen utan följer snarare den äldre kulturpolitiska diskursen om konstens tillgänglighet för alla som övergripande mål. Konstnärerna betonar konstens betydelse för den lokala utvecklingen, men lokal utveckling behöver inte syfta på ekonomisk utveckling, utan kan t.ex. också vara en starkare bygemenskap eller ett friare tänkande som leder till ett mer ”tillåtande” klimat. Stickspåret: Fundera över o o o Vilka är aktörerna? Vad karaktäriserar dem? Vilka är hindren respektive framgångsfaktorerna? Inlämningsuppgift 2 Beskriv vad som är typiskt för kulturföretaget och diskutera hur konstnären/kulturarbetaren ser på sin roll som företagare. Uppgiften redovisas skriftligt på 2 – 3 A4-sidor, Times Roman 12 p, enkelt radavstånd. Inlämning per e-post till [email protected] senast den 28 september. Litteratur: Aronsson, Lars, ”Kartor över kulturella ekonomier”, i Kulturell ekonomi, s. 15 – 40 Entreprenörskap och företagande inom Kulturrådets verksamhetsområde Foghagen, Christer, och Johansson, Susanne, ”Konstruktionen av ett världsarv – samspelet mellan kultur, ekonomi och lokal utveckling”, i Kulturell ekonomi, s. 135 – 163. Inlämningsuppgift 2 Litteratur, forts: Karlsson, David, En kulturutredning: pengar, konst och politik (delar av) Karlsson, David, och Lekvall, Lotta, Den ofrivillige företagaren Zambrell, Katarina, ”Kulturarbetaren i en tillväxtfokuserad samhällsdiskurs”, i Kulturell ekonomi, s. 227 – 256.