Pragmatiskt perspektiv
Våra handlingar vägleds av deras följder. Dewey () säger att påståendets mening är dess
praktiska konsekvenser, dvs. den handlingsdisposition och de förväntningar en person har, om
personen tror på påståendet i fråga.
Pragmatismen visar oss att antingen eller vi tittar på en film, spelar ett datorspel eller
använder ett kalkylprogram så kommer inte upplevelsen till oss färdigsydd. Som kreativa,
dialogiska och meningsskapande varelser tar vi med oss lika mycket till upplevelsen som
filmskaparen, designern eller en vän fyller den med. Vi skapar något av vad de ger oss, vi gör
det i dialog med dem och andra, och vi gör det före, efter och undertiden.
Upplevelse
Om man säger att en upplevelse har en början och ett slut så är det inte bara där emellan som
upplevelsen formas, det finns många fler aspekter som spelar in, som exempelvis har att göra
med våra vänner, media, tid/rum och tidigare upplevelser. För att förstå relationen mellan
människan och teknologi i sitt fulla potentiella värde, mening och vitalitet, använder
McCarthy & Wright (2004) aspekten av ett pragmatiskt perspektiv.
Upplevelsens sekvenser
McCarthy & Wright talar om fyra upplevelsesekvenser som höjer känsligheten hos
människans upplevelse av teknologi. Dessa sekvenser hjälper oss också att förstå vad
upplevelse av teknologi är.
Den sinnliga sekvensen – den här sekvensen behandlar vårt sinnesengagemang till en
situation, som orienterar oss till den konkreta, tydliga och inre individupplevelsen. När
förnuftets funktion är färdig att ge betydelsen för situationen blir interaktionen mellan
person och omgivning deltagande och kommunikativ. På grund av befogenheterna
som det omedelbara och vitala känslomässiga har i att förmedla kommunikation
mellan person och situation, så begränsar och obstruerar varje reducering av omdömet
den totala livsupplevelsen.
Den emotionella sekvensen – den pragmatiska användningen av känslor skiljer sig
från det vardagliga tankesättet om känslor som något självständigt existerande från
upplevelse, även om det också där kan finns olika sorters glädje beroende av just
situationen. Enligt McCarthy & Wright ser Dewey känslor som egenskaper av
särskilda upplevelser. De är färgningen hos upplevelsen som håller samman alla
aspekterna och gör dem olika från andra upplevelser. De skriver också att Bakhtin
menar att en människas handlingar skuggas av dennes unika värderingar och känslor
med avseende på en situation. I varje situation finns ett borde som förser alla
mänskliga handlingar med en emotionell vilja och ett bemötande som är typiskt för
personen, objektet och situationen. Detta liknar mer lojalitet än ett vidhållande av
normer. Den emotionella och den sinnliga tråden hänger ihop genom att ibland skapas
känslor genom en upplevelse av vårt eget utförande eller misslyckande som svar på
omedelbara sinnesreaktioner.
Den komponerande sekvensen – den här sekvensen berör förhållandet mellan de olika
delarna och den hela upplevelsen. Om man tittar på en målning hänvisar den till
sambandet mellan målningens element och deras underförstådda budskap, samt mellan
betraktare, målning och omgivning. I en interaktion som involverar jaget och andra,
exempelvis en novell, teater eller något teknologiskt förmedlande medium, refererar
den till narrativ struktur, handlingsmöjlighet, konsekvens och handlingsförklarande.
Ur ett tekniskt perspektiv med estetisk upplevelse väcker den sammanställande tråden
de här frågorna inom oss: Vad är det här? Vad har hänt? Var är jag? Hur hänger de här
sakerna ihop? Vad händer härnäst? Vad skulle händer om…?. Frågorna bygger på att
det kvalitativa värdet på den estetiska upplevelsen visar hur person och händelse
förhåller sig till varandra.
Den spatiotemporala sekvensen – alla upplevelser har en spatiotemporal del. Ett
intensivt emotionellt engagemang kan få vår tidsuppfattning att ändras och en
frustrerande upplevelse kan få oss att uppfatta rum som begränsat och instängande.
Upplevelser om tid och rum är konstruerade genom interaktion. Människor brukar tala
om att ge andra människor tid eller att de behöver själva behöver utrymme att låta
känslor sjunka in, dvs. ordna en emotionell konflikt. Tid kan öka eller saktas ner och
rum kan öppnas och stängas, de kan vara sammanförda eller helt frånkopplade från
varandra.
Meningsskapande av upplevelse (Att förstå upplevelse)
När vi sitter i en biograf kan vi komma på oss själva med att tänka på filmen vi tittar på i
relation till andra filmer vi har sätt. Ibland, speciellt om filmen inte fångar oss, försöker vi
komma på vad som är felet med den. Oavsätt om en film fångar oss eller inte så läser vi
recensioner och pratar vi med vänner om den. I ett socialt möte funderar vi på vad någon har
sagt till oss och vad det betyder, och efteråt undrar vi vad det kan ha betytt. Vi frågar vänner
vad de tycker om något som har hänt oss, eller någon ny vi har träffat. Vi reflekterar om våra
handlingar och beslut, och ofta tas en lagrad upplevelse fram igen för revidering. Vi uttrycker
upplevelser genom att föra dagbok eller skriver berättelser, måla och skapa.
”… människor verkar ha ett stort behov av att uttrycka och skapa mening av sina upplevelser,
göra det på många olika sätt, och aldrig avsluta det.” (egen översättning, sid.106, McCarthy
& Wright, 2004)
Prognostisera, associera, tolka, reflektera, passa och relatera är viktiga nyckelord för
förståelsen av upplevelse som ett analytiskt verktyg menar McCarthy & Wright. De säger
också att dessa är processer, när människor skapar mening av sina upplevelser, som visar vad
man ska titta efter för att förstå teknologi som upplevelse.
Prognostisera – eller förväntan, är en kontinuerlig process i upplevelse. När vi
besöker en ny Internetsida så tar vi med oss förväntningar, möjligheter och
meningsskapande som vi associerar med vår offline-upplevelse av företaget/personen.
Även om det låter som att prognostisera är något som föregår upplevelsen så är det
viktigt att komma ihåg att det inte bara är så. Den sinnliga och emotionella aspekten
av prognostisering, alltså vår förväntan av den komponerade strukturen och
spatiotemporala konstruktionen av vad som komma skall, formar vår senare
upplevelse. Det är relationen mellan vår ständigt omformande prognostisering och vår
existens som skapar rummet för upplevelsen.
Associera – refererar till den omedelbara, för-begreppsliga och för-lingvistiska
betydelsen av en uppstående situation. I den spatiotemporala aspekten kan det här
exempelvis vara en oro för hastighet, en förvirrande rörelse, öppenhet eller lugn.
Sinnlig association kan förslagsvis skapa en omedelbar känsla av tension eller en
spänning inför någonting nytt. Emotionellt och komponerande kan association
framkalla en lättnadskänsla eller förväntan av att något ska hända.
Tolka – en inträffande upplevelse involverar insikt av den narrativa strukturen,
förmedlarna, handlingsmöjligheterna, vad som har hänt och som troligtvis kommer att
hända. Tolkningsprocessen kan framkalla en mening av förtjusning eller ängslan över
att inte veta. Emotionellt kan vi känna frustration eller besvikelse av hindrade
förväntningar, eller ånger över att vara i situationen. Om tolkningen inte
överrensstämmer med vår förväntan är det möjligt att reflektera kring vår
prognostisering och justerar den till att bli mer i linje med tolkningen.
Reflektera – samtidigt som vi tolkar kan vi göra bedömningar om upplevelsen när den
uppstår. Vi kan försöka att skapa mening av de saker som händer och hur vi känner för
dem, eller undra om det är ett avancerande eller en rörelse mot ett slutförande. Hur
stämmer vår upplevelse överrens med vår förväntan och hur känner vi för att vara i
den här situationen den här gången? Så kan frågorna se ut som vi ställer oss inombords
när vi reflekterar. Ur ett emotionellt perspektiv kan vi relatera händelser till motivation
och till om vi har uppnått någon känsla av utförande. Ur ett sinnligt perspektiv undrar
vi varför vi är ängsliga eller uttråkade, det är som en inre dialog som hjälper oss att
hitta mening och relaterar upplevelsen till andra upplevelser.
Tillskriva – menas att göra en upplevelse till vår egen genom att relatera den till vårt
egna jag, vår personliga historia och vår förväntade framtid. Om det visar sig vara en
upplevelse som vi identifierar oss med eller vill uppleva igen, så kan centrumet i vårt
personliga universum ha skiftat en aning. Dessutom, genom att föreställa sig
upplevelsen i kontexten av ett förflutet och en framtid så kan vi ge den en mening som
är mer personlig.
Relatera – är i grund och botten dialogiskt, som involverar att berätta upplevelsen till
andra och oss själva. Precis som reflektion och tillskrivelse så tar relaterandet oss
bortom den omedelbara upplevelsen för att betänka den i kontext med andra
upplevelser. Att relatera ger oss tillfälle att känna upplevelsen igen, att hitta nya
möjligheter och nya meningar i den, och det leder oss ofta till att vilja upprepa
upplevelsen.
Teknologi som upplevelse
Vi anträder just nu ett skede där vi ser datorer på ett nytt sätt. Det gamla sättet handlade om
vad datorer kunde göra, idag handlar det om vad användaren kan göra. Framgångsrika
teknologier är de som är i harmoni med användarens behov, de måste gynna sammanhang och
aktiviteter som berikar användarens upplevelser. Enligt McCarty & Wright (2004) antyder det
nya sättet att se på teknologi att vi är en del i formandet av en värld som alltid är öppen och
ofullbordad. Idag räcker det inte att framställa ett datorsystem som är effektivt, flexibelt,
okomplicerat och tillfredsställande att använda, som Shackle (1990) beskriver användbarhet.
Idag måste det också vara användbart i livet hos dem som använder det. Ett system kan idag
anses vara tekniskt längst fram och mycket användarvänligt, men ej ha någon användvärdhet,
det upplevs alltså inte av användaren som användbart. McCarthy & Wright beskriver SMStjänsten i mobiltelefonen som motsatsen till detta. Den beröms varken för tekniken eller
användarvänligheten, dock uppfattas användandet av SMS-tjänsten av många, både vuxna och
ungdomar, som betydelsefullt och uttrycksfullt användbart. Det stärker människors förmåga
att organisera sina sociala liv, familjeliv och jobb. För många tillhandahåller det också en
möjlighet att uttrycka sig själva, sina åsikter och känslor, på sätt som tidigare inte existerade
för dem.
Turkle (1997) skriver att människor vänder sig till datorer för upplevelser som de hoppas
kommer att ändra sitt sätt att tänka eller som kommer att påverka deras sociala och
emotionella liv. Generellt, ändras sitt sätt att vara eller att bli ett jag, av sin unika teknologiska
respons. Att bli ett jag sker alltid i kontexten av dialog med andra.
Användaren
Kultur & Teknologi
Spelindustrin
Teknologi som upplevelse
Visionen inom datorindustrin handlar idag om informationsverktyg och interaktiva
konsumentprodukter som penetrerar många aspekter av våra liv. Interagerande med teknologi
rör sig idag lika mycket om vad människor känner och tycker som det rör sig om vad
människor gör.
Spelutveckling
Referenser
Bergeron, B. (2006). Developing Serious Games. Hingham. MA, Charles River Media.
McCarthy, J. & Wright. P. (2004). Technology as Experience. Cambridge, Mass., MIT Press.
Murphie, A. & Potts, J. (2003). Culture and Technology. Basingstoke, Palgrave Macmillan.
Turkle, S. (1997). Life on the screen : identity in the age of the Internet. London. Pheonix.
