FRÖTUNA HEMBYGDSFÖRENING
S:T OLOFS GILLE
VÅRPROGRAM 2004
(med reservation för ev. ändringar, var god se under
Föreningsnytt, Norrtelje Tidning)
Onsdagen den 24 mars kl. 19.00 - Årsmöte
Vid bandybanan i Spillersboda. Curt Lundblad visar filmer från gamla Norrtälje.
Årsmötesförhandlingar och kaffeservering.
Lördagen den 8 maj kl. 9.30
Vi besöker gamla prästgården i Länna, guide Kjell Philgren. Samåkning i egna bilar,
från Frötuna kyrka kl.9.30. Kostnad 30:-/ per person. Kaffekorg medtages.
Söndagen den 31 maj kl. 11.00
Friluftgudstjänst vid Sjöstugan. Föreningen anordnar kaffeservering.
Onsdagen den 9 juni kl. 18.00
Röjning vid Fornborgen. Samling vid Frötuna kyrka kl. 18.00, för samåkning.
Ta med lämpliga redskap. Efter arbetsmötet inbjudes alla till korv och fika hos
Gabriella och Sten Wiberg.
Söndagen den 1 augusti kl. 11.00 – 14.00 - Hembygdsgårdens dag
En aktuell utställning arrangeras i Sjöstugan.
Planerade arbetsdagar vid Sjöstugan, var god se under Föreningsnytt i Norrtelje
Tidning.
Även i sommar kommer Sjöstugan vara öppen för den som vill hjälpa till med olika sysslor. Vill Du
”bara” komma och titta vad som händer är Du också välkommen. Sjöstugan planeras att vara öppen
på måndagskvällar mellan kl. 18.00 – 20.00, från vecka 26 till och med vecka 34.
ALLA HÄLSAS HJÄRTLIGT VÄLKOMNA!
Glöm ej att fylla i inbetalningskortet med ditt namn, då vet vi att Du har betalat
medlemsavgiften, som i år är 100:-/ person, varav 25:- går till Sjöstugan.
Gå gärna in på vår hemsida www.frotunahbf.thohagstrom.com
Mer information, var god vänd
Ur boken ”Folktro från förr” av Ebbe Schön, Carlsson Bokförlag, tryckt 2001, har jag bl.a. funnit
följande :
Dymmelveckan
Påsken är som bekant den kristna kyrkans största högtid. Den högtidlighålls till minnet av Kristi
offerdöd på korset och hans seger över mörkrets makter genom uppståndelse på tredje dagen.
Från början hade påskfirandet ett helt annat innehåll. De första kristna hade tagit över en judisk
högtid som gällde åminnelsen av judarnas uttåg ur Egypten. Ordet påsk kommer av grekiskans
”pascha”, som bygger på ett hebreiskt ord ”pesach” med betydelsen ”skonande förbigång”. Påsken
är en rörlig högtid. Påskdagen infaller första dagen efter första fullmånen efter vårdagjämningen.
Det innebär en betydande tidsvariation då påskdagen kan inträffa mellan den 22 mars och 25 april.
Mörk, dyster och allvarlig var den vecka som föregick påskdagen. Den kallas ”påskveckan”, ”tysta
veckan” eller ”stilla veckan”, ofta även ”dymmelveckan”, troligen efter det fornnordiska ordet
”dymbil”, träkläpp. Det var brukligt att byta ut den vanliga klockläppen av metall mot en som var
gjord av trä – ljudet skulle vara mer dämpat under den sorgesamma veckan. Under dymmelveckan
var det förbjudit med varje form av kringgärning: inga hjul, spinnrockar eller andra saker som
snurrar runt fick vara igång. Då ökades Kristi pina! Man skulle för övrigt inte heller ge sig på
storarbeten som att tvätta, baka eller brygga i dymmeln. Det kunde man sannerligen få sota för. Den
som bryggde då märkte kanske att både sötman och styrkan försvann ur ölet – troligen hade troll
eller andra illvilliga väsen varit framme! Som allmänt straff gällde att det började vimla av råttor
och möss och ohyra på gården om man trotsade arbetsförbudet.
Till var och en av dymmelveckans dagar var särskilda sedvänjor knutna ännu under
bondesamhällets senare tid, i slutet på 1800-talet och i början på 1900-talet. Här är ett urval:
Palmsöndagen: var det, där klimatet så tillät, vanligt att pryda huset med ”palmer” – så kallade man
knippen av sälg som man hade plockat i god tid, så att de hann slå ut till rätt dag.
Svarta måndagen: skulle man på flera ställen i Skåne äta nio sorters kål för att få hälsa och orka
med det hårda vårarbetet.
Vita tisdagen: på svarta måndag skulle skorstenarna sotas, så att de blev vita och fina på ”vita
tisdagen”, berättas från Bohuslän. I Värmland skulle de nyslaktade grisarnas fötter kokas och ätas.
Dymmelonsdagen: var den dag då påskfriden gick in. Mängder av föreställningar var kopplade till
den dagen. Bland annat var det farligt att hugga ved – ett slags oidentifierat väsen – kunde krypa in i
trät så att veden fort ruttnade och blev omöjligt att elda. Eller också blev veden så hård att den
knappt gick att elda. Veden kunde också bli hård att den knappt gick att klyva och gjorde yxorna
slöa och värdelösa. Att bära hem granris från skogen var detsamma som att dra ormar till gården
Aska och sopor måste vara undanröjda, annars inträffade det förmodligen vanligaste av alla
magiska straff, huset blev fullt av loppor och annan ohyra.
Skärtorsdagen: har sin grund i ett gammalt ord ”skära” med betydelsen ”göra ren”. Under katolsk
tid förekom rengöringsceremonier på skärtorsdagen. Bland annat utfördes tvagning till minne av att
Jesus den dagen tvättade sina lärjungars fötter.
Långfredagen: den som kom först upp ur sängen skulle piska de andra med ris, det skedde tydligen
mest på skämt och i all gemytlighet. Påskriset är i vår tid endast en färgglad dekoration. Seden att
pryda riset med fjädrar omnämns i slutet av 1800-talet i Stockholm, i övriga landet blev det vanligt
först under 1920- och 1930-talen.
Påskafton: i Västergötland, Värmland, Bohuslän, Dalsland och Halland var påskeldar vanligt.
Större spridning har det myckna skjutande där man borrade hål i stenar eller stubbar, fyllde dem
med krut och avfyrade med hjälp av en stubintråd. Liksom påskeldarna har påskskjutningen, som
har haft till funktion att jaga i väg flygande påskkäringar, gamla anor. Seden att äta ägg är känd i så
gott som hela Europa. Ofta färgas äggen i granna färger. Ägget är en ganska självklar symbol för
livskraften, eftersom det innehåller embryot till ett nytt liv. Att ägget har en viktig plats i
påskfirandet är knappast märkligt med tanke på att livets och pånyttfödelsens triumf då firas.
/ Inger Jansson
