Denna vägledning till vandring längs med Dunkehallaån i Jönköping riktar sig till dig som är
lärare i såväl grundskolan som gymnasieskolan. Handledningen ger historisk bakgrund till
verksamheterna i området och gör nedslag i betydelsefulla kvarn- och verkstadsplatser vid ån. Vår
förhoppning är att den ska locka till en historisk vandring i ett område, där natur- och
kulturvärden strålar samman.
I Dunkehallaåns dalgång har Jönköping ett storslaget landskap tätt inpå stadens knutar.
Kulturminnen och naturmiljö förenas till en spännande helhet, där det livgivande och ständigt
strömmande vattnet bildar själva grundförutsättningen. Dunkehallaån var under flera
århundraden stadens främsta kraftkälla.
En vandringsled sträcker sig från Kortebovägen till Prostkvarnsdammen vid Dalviks
bostadsområde. Det är en promenad på drygt en kilometer, delvis i brant stigning med trappor.
Längs vandringsleden finns spår av de många kvarnarna och vattenverken som avlöst varandra
vid åns vattenfall under äldre tider.
Välkommen till Dunkehallaleden!
Jönköpings läns museum 2013
www.jkpglm.se
e-post [email protected]
tel 036-30 18 00
2
Skriv ut informationsfoldern med kartan
3
Dunkehallaområdet kan kallas för Jönköpings industriella vagga. Åns vattenkraft har alltsedan
medeltiden utnyttjats för kvarndrift. Vid Jönköpings grundande under 1200-talet införlivades
Dunkehallaån och dess värdefulla strömfall med stadens område. Den som utnyttjade
vattenkraften måste betala en avgift till staden. Det äldsta skriftliga belägget för kvarnverksamhet
här är från år 1391, då Dunka kvarn omnämns för första gången.
Vattenkraften nyttjades till en rad ändamål, men malning av brödsäd var den viktigaste under lång
tid. Under 1600-talet anlade kronan ett borrbruk för Jönköpings gevärsfaktori vid ån. Genom
åren har en mängd verksamheter avlöst varandra; stampar för krossning av färgved och bark till
stadens garverier, fabriker för benmjöl och tallbarrsolja är några exempel. I början av 1900-talet
ersattes vattenhjulen med effektivare turbiner. I en enkel smedja vid Hospitalskvarn lades
grunden till Svenska Fläktfabriken. Flertalet av byggnaderna från äldre tiders verksamheter i
området är rivna. De som idag är bevarade är huvudsakligen ombyggda till bostäder.
Fram till 1800-talet var landskapet i dalgången präglat av jordbruk och betydligt öppnare än idag.
Där villakvarter breder ut sig idag låg i äldre tider åkrar, hagar och ängsvångar, som stadsborgarna
brukade. Strax norr om Dunkehalla började den vidsträckta Bymarken, en allmänning där
stadsbornas kreatur hölls på bete. I slänten på åns norra sida vid Hospitalskvarnens fångdamm
finns ett mäktigt valnötsträd och i området växer bestånd av jätteslide under sommaren. Dessa
växter har troligen introducerats under 1800-talet, då förnämliga trädgårdar anlades vid
Fredriksdal och Jakobsdal.
Utsikt mot Jönköping från Dunkehalla ovanför Storkvarnsfallet vid nuvarande Hallmansvägen. I bildens
vänstra del ligger Stadskvarnens/Lillkvarns kvarnbyggnad (tak med valmade gaveländar) och kvarnstuga.
Till höger syns Bubbakvarn. Akvarell av Jonas Carl Linnerhielm 1790.
4
Dunkehallaån har sina källflöden kring Dummemosse på höjdplatån väster om Jönköping.Dess
flöde har myrvattnets humusbruna färg. Strax före sitt utlopp i Vättern rinner ån nedför
Dunkehallas höjder. På en stäcka av drygt en kilometer bildar ån ett femtontal fall med en
sammanlagd fallhöjd av närmare nittio meter.
Dunkehallaravinen bildades genom att ån under många tusen år ätit sig ned genom berg och
jordlager. Processen tog sin början efter inlandsisens avsmältning för ungefär 12 000 år sedan.
Namnet Dunkehalla består av två ord, Dunke och halla. Dunke kommer av åns medeltida namn
Dunka, med betydelsen ”vattnet som dunkar och ger ett dovt ljud. Med halla, som tillkommit
senare, menas de klipphällar som vattnet tar sig igenom.
Övre vattenfallet i Dunkehallaån,
som numera kallas Storkvarnsfallet.
Till vänster skymtar Storkvarnens
anläggning och inloppsränna högt
upp i fallet. Vid kvarnens nedre del
fördes vattnet i rännor till Stadskvarn,
senare kallad Lillkvarn. Träsnitt efter
teckning av C. S. Hallbeck,
ur Ny illustrerad Tidning 1873.
5
Vid Dunkehallaåns nedersta fall ligger Hulukvarn känd från mitten av 1600-talet. Hulu betyder
håla nedanför ravinens brant och syftar på den låglänta och sumpiga terrängen vid fallet.
I slutet av 1600-talet drevs kvarnen av mjölnaren Per Månsson. Till kvarnstället hörde en
åkerlycka och en täppa bördig daläng på södra sidan av ån samt två åkerlyckor på Bymarken i
nordväst. I årligt arrende fick mjölnaren betala tio daler silvermynt samt sex slåtterdagsverken till
kvarnägaren.
Vid 1800-talets början var Hulukvarn en del av en större spannmålsrörelse. I början av 1800-talet
ägdes den av handelsmannen och rådmannen Christian Lindqvist. Vid mitten av 1800-talet hade
Hulukvarn övertagits av häradshövding Rudolf Frick och hans kompanjon, handlande Westrin.
Här fanns en kvarnbyggnad av timmer och dubbla vattenhjul och två par kvarnstenar. Dessutom
fanns ett brännvinsbränneri och senare så kallad fransk ångkvarn. Byggnaderna revs 1969. Idag
finns endast den kraftiga fördämningsmuren av sten i kallmur kvar.
Hjulkvarnen hade ett stående vattenhjul och en vågrät axel. Kraften överfördes till kvarnstenarna
genom ett utväxlingssystem. Till hjulkvarnen hörde en dammanläggning för att reglera
vattenflödet.
Hulukvarn. Resterna av en äldre kvarnbyggnad på Hulukvarn ingick i en senare tillkommen större
verkstadsbyggnad. Hela byggnadskomplexet revs 1969. Idag finns endast några grundstenar kvar av
Hulukvarns byggnader. Den intilliggande fångdammen är bevarad. Fotografi från 1968.
6
Vid det andra vattenfallet uppströms ån låg under medeltiden Munkakvarn. Mjölkvarnen tillhörde
då franciskanerklostret i Jönköping, grundat år 1283. Kung Johan III donerade kvarnen till
Jönköpings hospital år 1570, därav det senare namnet Hospitalskvarn.
Sista ledet i kvarnverksamheten på platsen var Dunkehalla Valskvarn. Ännu på 1980-talet lät
mjölnaren Harry Carlsson kvarnen mala regelbundet. Driten skedde då med turbin och elkraft.
Det bevarade kvarnhuset med långsidan utmed ån uppfördes av liggtimmer på 1880-talet. Idag är
det ombyggt till bostäder. Kvarnplatsens mjölnarbostad och andra byggnader är rivna.
I en verkstad på denna plats startade Svenska Fläktfabriken 1918.
Hospitalskvarn. I den nuvarande kvarnbyggnaden finns delar av äldre kvarnar. Träbyggnaden uppfördes
under slutet av 1800-talet och är nu ombyggd till bostäder. Under 1900-talet kallades mjölkvarnen
Dunkehalla Valskvarn. Fotografi från 1960-talet.
7
Ytterligare en bit uppströms låg kvarnplatsen Fredriksdal på båda sidor om ån. På den södra
sidan ån syns en fabriksskorsten, och en jordkällare, idag de enda spåren av det som en gång var
Fredriksdal. Platsen har fått sitt namn efter karduansmakare Fredrik Malmberg, som hade
egendomen från mitten av 1800-talet. Han nyttjade Färgarekvarnsfallet för att driva stamp och
kvarnverk, som finfördelade ekbark för garvning av läder.
Karduansmakaren utövade en speciell gren av garverihantverket med tillverkning av finare
läderkvaliteter. Malmbergs verkstad var en av de största i Jönköping och låg vid Munksjöns
nordöstra strand. I Dunkehallaån hade han stamp och kvarnverk för att framställa ämnen som
behövdes till läderbearbetningen.
Boningshuset på platsen blev familjens sommarnöje och en fin trädgård anlades i den omgivande
dalgången. År 1854 lät Malmberg uppföra en lusthusvilla för sommarboende på norra sidan av
ån.
Bostadshuset på Fredriksdal omkring 1900. Det bestod ursprungligen av en våning, men byggdes till på
1830-talet. Från mitten av 1800-talet användes byggnaden som sommarvilla av garverifabrikören Fredrik
Malmberg med familj. Kring byggnaden anlade Malmberg en omfattande trädgårdsanläggning.
Foto: Anders Gustaf Andersson.
8
Garverifabrikören Malmberg lät 1854 bygga en lusthusvilla på norra sidan av ån. Den var avsedd för
sommarboende och fick en modern och påkostad utformning i tidens schweizerstil med rika lövsågerier
och smårutade fönster. Byggnaden eldhärjades och revs omkring 1970.
Fotografi från omkring 1890. Foto: Lindhéborg.
Vy över Malmbergs fastigeht i
Dunkehalla. Mannen i högra hörnet är
Fredrik Malmberg.
Foto Johannes Jaeger 1859.
9
År 1879 köptes Fredriksdal av fabrikör Viktor Lindström, som drev en mångsidig
industriverksamhet vid ån. Han inrättade ett anrikningsverk för brunsten, vars mineralinnehåll av
mangan användes inom tändsticksindustrin och vid framställning av glas och keramiska glasyrer.
Mineralkvarnen var inrymd i den byggnad som fortfarande ligger kvar vid Hulukvarnsvägen.
På platsen har funnits stampar och kvarnverk, som malde bresilja och benmjöl. Benmjöl blev
vanligt som gödningsämne på åkrarna under 1800-talet. Bresiljan är en färgväxt, som
importerades från bland annat Brasilien. Ur bresiljeveden utvanns färgämnen till färgning av läder
och tyger.
Vid en brand 1982 lades verkstadsbyggnaderna och den Lindströmska trävillan med sin stora
glasveranda i aska.
Fredriksdal. Den äldre mannen med pojken vid handen är Viktor Lindström.
10
Vid Hulukvarnsgatans slut ligger en kvarnplatsen med gamla anor. Fallet tillhörde de större i ån.
På 1670-talet tillhörde kvarnen Jöns Bryngelsson, som var mjölnare och knivsmed. Beteckningen
Bryngelskvarn levde vidare till början av 1800-talet, då den gamla kvarnen revs. Stallkvarn
uppfördes vid mitten av 1800-talet och hörde då till egendomen Jakobsdal. I den nedre våningen
fanns ursprungligen benstamp och fähus och i den övre inrymdes magasin för mjöl och spannmål
samt häststall. Den mot ån liggande utbyggnaden tillkom något senare och inreddes som
bresiljekvarn.
Under 1800-talet inrymde byggnaden en mekanisk verkstad, en skofabrik och fram till 1996
Ljungbergs metallfabrik. Ljungbergs startades av gelbgjutare Johan Gottfrid Ljungberg 1889 inne
i Jönköping och firman tillverkade bland annat möbel- och inredningbeslag av mässing. I
tegelbyggnaden intill Stallkvarn var gjuteriet inrymt.
Stallkvarn, verkstadsbyggnad, som tidigare var kvarn fotograferad på 1960-talet.
11
I Dunkehallaravinens brantaste parti kastar sig ån utför själva landborgskanten och bildar ett fall
med 20 meters höjd. Här har funnits flera kvarnar under tidernas lopp. En av dem är troligen
Dunka kvarn, omnämnd i skrift år 1391.
Den nuvarande Storkvarn lät häradshövding Rudolf Frick uppföra 1846, då föregående kvarn
förstörts vid brand 1839. Det var en för sin tid imponerande anläggning. Murarna byggdes av
gråsten, tegel och kalksten från Borghamn och taket täcktes med engelsk skiffer. Ett vattenhjul
med nästan 10 meters diameter drev kvarnens fem par kvarnstenar. Kvarnen hade sin
inloppsränna i den översta våningen och hade ett helt inbyggt hjulhus.
Under 1900-talet har byggnaden använts för olika industriella verksamheter. Storkvarn
restaurerades på 1980-talet.
Kvarnplatsen nedanför Storkvarnsfallet och Storkvarn kallas Lillkvarn sedan 1800-talets senare
del. Här inrättade Rudolf Frick brännvinsbränneri i mitten av 1800-talet. Vid dammen, intill
lämningarna efter Lillkvarn, finns kvarnvaktarbostaden bevarad.
Jakobsdal med Storkvarns stora kvarnbyggnad och omgivande bebyggelse. Ovanför Storkvarn är ett
lusthus byggt intill ån. Framför kvarnen ligger Stadskvarn/Lillkvarn. Framför denna ligger dess
kvarnstuga. Ovanför fallet till höger ligger Bubbakvarn, som byggdes till i etapper under 1800-talet. Till
vänster ovanför fallet ligger en rad byggnader främst tillhörande Gästgivarkvarnen.
12
Vattenfallet vid Storkvarn. Kvarnen har byggts om, bland annat 1905. På 1920-talet
byggdes den samman med den nedanför belägna Lillkvarn. Vid denna ombyggnad
försågs kvarnen med turbindrift. Vattentuben på bilden leder till Lillkvarn.
Foto: Gustav Andersson.
13
Den herrgårdslika Jakobsdal uppfördes vid mitten av 1800-talet. Ägare var häradshövdig Rudolf
Frick, som bedrev spannmålshandel, kvarnrörelse och brännvinsbränneri i Dunkehalla.
Huvudbyggnaden har tidstypisk panelarkitektur med pampig frontespis. I sluttningen bakom
huset anlades en trädgård i terrasser med ett lusthus på krönet. Rudolf Frick var en storföretagare
i spannmålsbranschen. Genom att köpa samman flera kvarnfall lade han grunden till ett
kvarnimperium i Dunkehalla.
Vid Jakobsdal utspelade sig dramatiska händelser under brödupproret i september 1855. En stor
folkskara tågade då från Jönköping för att protestera mot spannmålsspekulation och stigande
brödpriser. Krimkriget hade drivit upp spannmålspriserna på den europeiska marknaden. De som
hade säd att exportera kunde göra goda förtjänster. Men spekulationen i spannmål skapade brist
här hemma. I många svenska städer blev det upplopp när arbetarna inte längre hade råd att köpa
bröd. I Jönköping var häradshövding Frick en av dem som utmanade befolkningen med sina
spannmålsaffärer. Med stupstock och bila som symboliska hot lyckades folkskaran övertala en av
stadens handelsmän att sälja sin säd. Påföljande kväll samlades åter stadsbor och drog iväg till
Jakobsdal. Huset och bränneriet vandaliserades och trädgården med ett av dess lusthus
förstördes.
Storkvarn med Jakobsdals huvudbyggnad till vänster. Huvudbyggnaden var försedd med en
förbindelsegång till den separata köksbyggnaden intill Storkvarn. Foto: Johannes Jaeger, 1860.
14
Under 1600- och 1700-talen fick endast mjölnare bosätta sig vid Dunkehallaån. Trots förbundet
växte en olovlig kåkbebyggelse fram på Dunkehallas bergshöjder. Under 1800-talet uppstod en
oreglerad förstad med många små, enkla stugor för fattigt folk. Eftersom gatunätet inte var
reglerat fick varje hus ett eget namn: Johansberg, Margreteholm och Lövet. Vid Lövet, strax intill
Hallmansvägen, ligger ännu en grupp stugor som ett minne av denna utkantsbebyggelse.
Även bland stadens borgerskap blev det populärt att bygga ett sommarnöje i stadens lantliga
utkanter under 1800-talet. Stadsmänniskorna började längta tillbaka till naturen. Men man sökte
sig inte till stekheta stränder utan till skuggan under träden. Från lusthus och paviljonger avnjöts
den lummiga trädgården eller utsikten över Vätterns sommarstilla yta. Staden sedd från håll
kunde te sig mer idyllisk än den i själva verket var.
När Hallmansvägen anlades på 1920-talet drogs den genom ett gytter av kvarnar och stugor på
Hallen, det platåformade området ovanför Storkvarnsfallet. Där gångstigen följer forsen in under
Hallmansvägen finns spår av dammfästet för Bubbakvarnen, som låg norr om ån på krönet
ovanför Storkvarnsfallet. I slutet av 1600-talet fanns en mjölkvarn här. Vid 1900-talets början
omvandlades kvarnen till tjärdrevsfabrik och ingick i Dunkehallars spinneri- och väveriaktiebolag.
Tjärdrev är lingarn impregnerat med tjära för tätning av timmerhus. Bubbakvarn är ett exempel
på hur de gamla kvarnfallen i Dunkehalla före sin undergång fick ett nytt industriellt innehåll.
I kilen som bildas mellan Dunkehallavägen och Hallmansvägen kan man ännu finna rester av
grundmurar och dämmen till Gästgivarkvarnen och Halla kvarn. Nuvarande Dunkehallavägen
motsvarar den gamla landsvägen till Göteborg.
Parti från Bubbakvarn, Dunkehalla i oktober 1920.
Foto: Axel Jyllman.
15
På den övre bilden, en akvarell av Jonas Carl Linnerhielm från år 1790, avbildas från vänster
Bubbakvarnen och till höger om bron mot Hallen, Gästgivarkvarnen och förmodligen även en
kvarnbyggnad på den andra sidan om ån. I bakgrunden skymtar troligen Brokvarn. Den nedre bilden, ett
fotografi av Johannes Jaeger år 1859, taget från bron vid samma plats. Kvarnbyggnaden till höger har ett
stort överfallshjul. Denna var belägen intill och under nuvarande Hallmansvägen.
16
Ovanför Dunkehalla bro sluttar terrängen mindre brant och ån har inte skurit sig ned i en djup
ravin utan flyter i mjuka slingor. Men strömmen är livlig även här och har gett drivkraft åt många
vattenhjul. Vid åns övre lopp finns tyvärr ingenting kvar av äldre tiders kvarnbyggnader eller
andra vattenverk, men vid åfåran syns spår av dämmen och stenfundament.
På ömse sidor av bron, där landsvägen (nuvarande Dunkehallavägen) korsade ån låg
anläggningarna tätt. Området närmast uppströms bron, var under stormaktstiden en viktig plats
för Gustav II Adolfs industrisatsningar i Jönköping. En av dessa var Jönköpings vantmakeri för
vävning av ylletyger till soldaternas uniformer. Ett moment i tillverkningsprocessen fordrade
vattenkraft och år 1620 anlade kronan en klädmakarstamp vid Dunkehallaån för valkning av
ylletyget. Tygländerna bereddes genom stampning eller valkning. Ylletyget övergöts då med
vatten samtidigt som det bultades med klubbor av trä (stampar) för att filtas samman till ett tätt
och motståndskraftigt tyg. Vantmakeriet avvecklades i slutet av 1600-talet.
De grundmurar som finns kvar idag utgör återstoden av Brokvarn, som under 1800-talet byggdes
på klädmakarstampens plats. Boningshuset söder om ån kallas Bäckaskog.
Moster Perssons stuga i början av 1900-talet. Stugan var en av de många enkla träkåkar som kring
sekelskiftet fanns på Dunkehalla höjder. Huset låg på södra sidan av landsvägen, vid platsen för nuvarande
korsningen Dunkehallavägen/Högabergsgatan. Det revs på 1950-talet. På fotografiet syns moster Persson
själv stående i dörren. Hon serverade enligt traditionen öl till förbipasserande. Moster Perssons stuga var
IF Hallbys första klubblokal. Idrottsföreningen bildades 1929.
17
Ett 100-tal meter uppströms bron (strax nedanför nuvarande Prostkvarnsgatan) var platsen för
ytterligare en anläggning för kronans räkning under 1600-talet. Jönköpings gevärsfaktori anlade
här ett borrverk och det byggdes ut med ett slip- och polerverk. Vattenkraften användes för att
borra pipämnet jämt inuti och slipa pipan utvändigt. På grund av vattenbrist flyttades borrbruket
till Huskvarnaån i slutet av 1600-talet. Vid strömfallet uppfördes i dess ställe en kniphammare för
bearbetning av järn till långa stänger.
Den industriella traditionen med metallbearbetning levde vidare in på 1900-talet. Under 1800talet fanns här bland annat filfabrik och metallduksväveri, som tillverkade maskinduk för
pappersindustrin. Fundamenten av sten och betong är rester efter Dunkehalla spikbruk, som var i
bruk under 1800-talets senare del. Byggnaden med välvt tak har tillhört Jönköpings Vaddfabrik,
som på 1980-talet fick lämna plats för ett bostadskvarter. Vaddfabriken tillverkade
fyllnadsmaterial till bland annat madrasser, dynor och kuddar.
Ovanför Prostkvarnsgatan har åns livliga lopp också nyttjats i äldre tider. På flera ställen är åns
kanter stenskodda och vittnar om den verksamhet som en gång funnits i området.
Stenskoningar vid det lilla strömfallet markerar läget för Tobieskvarn. En kartbeskrivning från
1600-talets slut omtalar att denna ”tillförne varit en enfotakvarn”. Med det menas en skvaltkvarn
med horisontellt vattenhjul och lodrätt stående axel utan någon utväxling.. Skvaltkvarnen
fordrade inte något vattenfall, men däremot snabbt rinnande vatten. Beteckningen enfotakvarn
syftar på att det liggande kvarnhjulet stack ut som en fot under kvarnhusets golv.
Kring nuvarande Prostkvarnsgatan låg vid 1900-talets början en blandning av småindustri och
bostadsmiljö. Alexifors mekaniska verkstad nyttjade strömfallen vid den gamla Tobieskvarn och
det så kallade Färgarefallet eller Stampafallet.
Ovanför det forna Tobieskvarn delar sig ån i två armar. På holmen däremellan finns grundmurar
efter hus och trädgårdar. I början av 1900-talet låg här tre fastigheter; Katrineberg, Axelsfors och
Åbonäs, nu rivna. Stenpartier, grindstolpar och prydnadsträd är minnen av försvunna trädgårdar.
Inom området har många verksamheter avlöst varandra under århundradena. Här var platsen för
en av 1600-talets sämskmakarstampar. Vid 1800-talets mitt hade den övergått till barkstamp och
barkkvarn. Under 1900-talet låg här bland annat Jönköpings Vitmetallfabrik.
18
Vid Prostkvarnsfallet kastar sig Dunkehalla ström i tre fåror över den rundslipade berghällen.
På den södra sidan av ån låg en gång Prostkvarn, som innehades som löneförmån av kyrkoherden
i Jönköping. I anslutning till kvarnen låg prästens avlöningsjord. I slutet av 1600-talet brukades
kvarnen av mjölnaren Anders Nilsson och här malde prosten och kyrkoherden sin spannmål
tullfritt.
Omedelbart nedanför Prostkvarns tomt låg senare Tallbarrsoljefabriken, som startades år 1885 av
apotekare Alfred Carlsson. Hit kom bönderna med oxkärror fullastade av tallbarr, ur vilka
pressades olja, som användes bland annat vid tvåltillverkning. Fabriken revs på 1970-talet.
På höjdplatån vid Dunkehalla bostadsområde ligger Pojkadammen. Den är gemensam
fördämning för alla nedströms liggande vattenverk. Här slutar den första etappen av
Dunkehallaleden, men stigen forsätter vidare.
19
Konstruktionsritning av skvaltkvarn. Denna kvarntyp var särskilt vanlig vid mindre vattendrag och
ersattes ofta senare av hjulkvarnar. Vattnet förs här genom en träränna mot det horisontellt sittande
skovelhjulet. Detta driver en vertikal axel som sätter kvarnstenen i rörelse.
(Perspektivteckning av kvarn från Breareds socken, Halland, ur Kulturen 1938.)
20
Konstruktionsritning av hjulkvarn. Kvarntypen blev alltmer dominerande i landet under 1800-talet och
konkurrerade ofta ut skvaltkvarnarna. Det på en horisontell axel monterade hjulet drivs av vatten med
under-, mellan- eller överfall. Genom utväxling drivs en vertikal axel som sätter kvarnstenen i rörelse.
(Ritning av kvarn i Broby hembygdspark, Skåne, ur Väderkvarnar och vattenmöllor av S B Ek 1962.)
21
22
23
www.jkpglm.se
e-post [email protected]
tel 036-30 18 00
24
