Grimmark i Europadomstolen

Barnmorskan som vägrade utföra abort
En arbetsrättslig studie om samvetsfrihet i den svenska vården
Louise Johanhage
Kandidatuppsats i arbetsrätt
HARH16, HT 2014-VT 2015
Handledare: Anneli Carlsson
Innehållsförteckning
Sammanfattning .................................................................................................................................................... 4
Abstract .................................................................................................................................................................. 5
Förkortningar ........................................................................................................................................................ 6
1. Inledning ............................................................................................................................................................ 7
1.1
1.2
1.2.1
1.2.2
1.3
1.4
1.5
1.6
2.
Ämne och bakgrund ............................................................................................................................. 7
Debatt ................................................................................................................................................... 7
För samvetsfrihet inom vården och stöd åt Grimmarks ställningstagande .......................................... 7
Emot samvetsfrihet inom vården och Grimmarks ställningstagande ................................................... 8
Syfte och frågeställningar .................................................................................................................... 9
Avgränsningar ...................................................................................................................................... 9
Metod och material ............................................................................................................................ 10
Disposition ......................................................................................................................................... 11
Barnmorskeärendet Ellinor Grimmark .................................................................................................. 12
2.1 DO:s utredning och beslut ..................................................................................................................... 12
2.2 Bakgrund ............................................................................................................................................ 12
2.3 Kärande – Ellinor Grimmark ............................................................................................................. 13
2.4 Svarande – Landstinget i Jönköpings län ........................................................................................... 13
2.5 DO:s bedömning ................................................................................................................................ 13
2.5.1 Direkt diskriminering? ....................................................................................................................... 14
2.5.2 Indirekt diskriminering? .................................................................................................................... 14
2.5.3 Kränkning av Europakonventionen? ................................................................................................. 15
2.5.4 Kränkning av Resolution 1763 (2010)? ............................................................................................. 15
2.6 Slutsats ............................................................................................................................................... 15
3
Samvetsfrihet ............................................................................................................................................. 16
3.1
3.2
3.3
4.
Internationella rättskällor ........................................................................................................................ 17
4.1
4.2
5.
Europakonventionen .......................................................................................................................... 17
Artikel 9: Tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet ................................................................... 17
Resolution 1736 (2010) ...................................................................................................................... 18
Nationella rättskällor – författningar, förarbeten, myndighetsföreskrifter och arbetsrättsliga
principer ..................................................................................................................................................... 20
5.1
5.1.1
5.1.2
5.1
5.2
5.3
5.4
5.5
6.
Bakgrund och definition av samvetsfrihet ......................................................................................... 16
Samvetskonflikter .............................................................................................................................. 16
Samvetsklausuler ............................................................................................................................... 16
Nationella rättskällor ......................................................................................................................... 20
Regeringsformen ............................................................................................................................... 20
Diskrimineringslag (2008:567) .......................................................................................................... 20
Hälso- och sjukvårdslag (1982:763) .................................................................................................. 21
Abortlag (1974:595) samt Abort i Sverige (SOU 2005:90) ............................................................... 21
Samvetsklausul inom högskoleutbildning (SOU1994:84) ................................................................. 23
Socialstyrelsens kompetensbeskrivning för legitimerad barnmorska ................................................ 23
Arbetstagares arbetsskyldighet och arbetsgivares arbetsledningsrätt ................................................. 23
Internationella och nationella domstolar och avgöranden ..................................................................... 25
6.1 Europadomstolen ................................................................................................................................... 25
6.1.1 Arrowsmithprincipen .......................................................................................................................... 25
2
6.1.2 Europakonventionen artikel 9.1 – forum internum och forum externum ........................................... 25
6.1.3 Europakonventionen artikel 9.2 – rekvisit för tillåten inskränkning ................................................... 25
6.1.4 Bayatyan mot Armenien ..................................................................................................................... 26
6.1.5 Eweida m. fl. mot Förenade kungariket .............................................................................................. 26
6.2 Arbetsdomstolen – AD 2005 nr 21 .................................................................................................... 28
6.3 Högsta domstolen – NJA 2005 s. 805 ................................................................................................ 29
Etiska/medicinska riktlinjer och doktrin .......................................................................................................... 30
7.1
7.2
7.3
7.4
7.5
7.6
7.6.1
7.7
7.7.1
7.7.2
Etiska/medicinska riktlinjer ............................................................................................................... 30
The Department of Reproductive Health and Research (RHR) ......................................................... 30
International Federation of Gynecology and Obstetrics (FIGO) ........................................................ 30
International confederation of midwives (ICM) ................................................................................ 31
Svensk förening för obstetrik och gynekologi (SFOG) ...................................................................... 31
Svenska barnmorskeförbundet ........................................................................................................... 31
Barnmorskeförbundets etiska råd (BER) ........................................................................................... 32
Professor Reinhold Fahlbeck ............................................................................................................. 32
Juridisk tidsskrift ............................................................................................................................... 32
Sakkunnigutlåtande ........................................................................................................................... 33
8. Analys och slutsatser ....................................................................................................................................... 34
9. Personliga reflektioner.................................................................................................................................... 39
10. Källförteckning .............................................................................................................................................. 40
Bilaga 1 ................................................................................................................................................................. 43
3
Sammanfattning
Fallet med den kristna barnmorskan Ellinor Grimmark, som på grund av sin vägran att
delta i aborter nekades anställning vid tre kliniker, skapade stor debatt i Sverige våren
2014. Personalens rätt att följa sitt samvete och åtnjuta religionsfrihet ställdes mot
kvinnans rätt till fri och tillgänglig abort och arbetstagarens tjänsteplikt. Grimmark
anmälde sin arbetsgivare till Diskrimineringsombudsmannen men DO valde att inte gå
vidare med ärendet. I nuläget pågår dock förhandlingar i Jönköpings tingsrätt med en
ännu oviss utgång.
Frågan om samvetsfrihet har två aspekter – en rättslig och en moralisk. I debatter blandas
inte sällan de två samman. Denna uppsats har dock lagt fokus på den arbetsrättsliga
aspekten. Frågan som sökt besvaras är huruvida barnmorskor inom den svenska vården –
med fokus på abort – har rätt till samvetsfrihet eller inte.
I uppsatsen kommer jag inte fram till något entydigt svar på frågan. Då gällande
lagstiftning saknas är det främst en tolkningsfråga. Praxis pekar dock i olika riktningar.
Motståndet bland vårdförbund och obstetriska organisationer är påtagligt. KU:s utredning
i samband med Resolution 1763 (2010) hade ingen påverkan på svensk lag. Det är
sammantaget föga troligt att Sverige kommer att göra någon förändring av lagstiftningen
så vida inte Europadomstolen – eventuellt, i framtiden – begär något annat.
I Sverige är således den enda möjligheten för en barnmorska som inte vill utföra abort –
utan att riskera arbetsrättslig påföljd – att ta anställning på en arbetsplats där abort inte
ingår i arbetsuppgifterna.
4
Abstract
Ellinor Grimmark, a Christian midwife, refused to participate in abortions and was
consequently denied employment at three different hospitals. In the spring of 2014, she
filed a complaint to the Equality Ombudsman but lost her case. Negotiations are however
currently taking place in Jönköping’s district court, where it will be decided whether
Grimmark can claim damages for discrimination. Grimmark’s case has created a massive
debate in Sweden on religious freedom versus free abortion and worker’s duty.
Many countries have laws to ensure health care workers freedom of conscience. Sweden
does not. The question of objection due to conscience has two aspects - a legal one and a
moral one. In this paper, I sought to answer whether midwives working within the
Swedish health care system have the right to refuse participating in abortion care based
on their conscience.
My research did not lead to a clear and conclusive answer. As there is no current
legislation in this particular area, it is a matter of interpretation. However, praxis points in
different directions. There is a clear resistance for this kind of clause among obstetrical
organizations. Also, the parliament’s official report from 2011 showed no interest for
implementing the resolution on conscientious objection in lawful medical care. It is
therefore unlikely that Sweden will make any change to the law, unless the European
court of human rights demands otherwise.
Midwives working within the Swedish health care system may not claim freedom of
religion or conscience to refuse participation in abortion, without risking their
employment.
5
Förkortningar
AD
Arbetsdomstolen
BER
Barnmorskeförbundets etiska råd
DO
Diskrimineringsombudsmannen
DiskrL
Diskrimineringslag (2008:567)
Europadomstolen
Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna
Europakonventionen
Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna
och de grundläggande friheterna
EU
Europeiska unionen
FIGO
International Federation of Gynecology and Obstetrics
FN
Förenta nationerna
HD
Högsta domstolen
HSL
Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)
ICM
International Confederation of Midwives
JT
Juridisk tidsskrift
KU
Konstitutionsutskottet
NJA
Nytt juridiskt arkiv
Prop.
Proposition
Resolutionen
Resolution 1763 (2010) The right to conscientious objection in
lawful medical care
RF
Regeringsformen (1974:152)
RFSL
Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas och transpersoners
rättigheter (tidigare Riksförbundet för sexuellt likaberättigande)
RFSU
Riskförbundet för sexuell upplysning
RHR
Department of Reproductive Health and Research
SFOG
Svensk förening för obstetrik och gynekologi
SFS
Svensk författningssamling
SOU
Statens offentliga utredningar
WHO
World health organization (Världshälsoorganisationen)
6
1. Inledning
1.1 Ämne och bakgrund
Under våren 2014 pågick en het debatt i media om samvetsfrihet inom vården.
Bakgrunden till detta var en barnmorska vid namn Ellinor Grimmark som inte ville utföra
abort då det stod i strid med hennes kristna tro. Grimmark åberopade samvetsfrihet som
skäl för sin vägran. På grund av sitt ställningstagande blev Grimmark nekad vidare
anställning och hon tog då sitt ärende till DO.
Huruvida vårdpersonal ska ha möjlighet att frånsäga sig arbetsuppgifter som går emot
deras personliga övertygelse utgör ett rättsligt och moraliskt dilemma. Vårdpersonal har å
ena sidan skyldigheter gentemot sin arbetsgivare och sina patienter. Å andra sidan handlar
abortrelaterade arbetsuppgifter om liv och död. I den svenska lagen finns dödsbegreppet
reglerat1 medan bestämmelser omkring när liv uppstår saknas och blir därmed föremål för
personlig tolkning. Därav kompromissen i den svenska abortlagen som sätter kvinnans
rätt framför fostrets till och med graviditetsvecka 18 och därefter fostrets rätt framför
kvinnans.2 Frågan om samvetsfrihet uppstår när den tredje parten – personen som ska
utföra aborten – känner sig oförmögen till detta av exempelvis religiösa grunder. I frågan
om abort kan således tre intressen hamna i konflikt med varandra – kvinnans, fostrets och
personalens. I abortens rättighet, skyldighet och frihet ryms ett komplicerat etiskt och
moraliskt dilemma.
Vårdpersonal i Sverige har i dagsläget inte möjlighet att frånsäga sig arbetsuppgifter med
hänvisning till sin religion eller sitt samvete. Dock har Europakonventionen, som Sverige
åtagit sig att följa, samvetsfrihet3 som en av sina grundläggande rättigheter.
Europakonventionen inkorporerades som lag 1994 och gavs också konstitutionell status
genom införandet av regeringsformen 2 kap § 19.
Jag valde att skriva om ämnet samvetsfrihet dels för dess intressanta och aktuella karaktär
men också eftersom jag har ett personligt intresse i obstetrik och kvinnofrågor.
1.2 Debatt
Nedan följer en sammanställning av några röster som hördes i debatten rörande
Grimmarks ärende och samvetsfrihet under 2014. Denna sammanställning syftar till att ge
en överblick av debattklimatet och några av de argument som lyftes fram.
1.2.1 För samvetsfrihet inom vården och stöd åt Grimmarks ställningstagande
Fyra medlemmar i tankesmedjan Claphaminstitutet – Suleyman Wannes, biskop i syriskortodoxa kyrkan, Annelie Enochson, riksdagsledamot (KD), Anna Sophia Bonde, präst i
Svenska kyrkan och Per-Olof Hermansson, företagare och kommunpolitiker – skrev en
artikel i tidningen Dagen, publicerad den 5 mars 2014.
1
Lag (1987:269) om kriterier för bestämmande av människans död.
Abortlag (1974:595), Nilsson, Per: Dagens Industri, 27 april 2015. s. 2.
3
Europakonventionen Artikel 9, se även s. 17.
2
7
”Skyddet för de grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna ska vara starkt.
Sverige bör därför ännu tydligare ge varje människa förutsättningar att även
inom arbetslivet bli respekterad för sin etiska eller religiösa övertygelse. Utan
detta finns det risk för att Europadomstolen anser att Sverige har förvägrat sina
medborgare fundamentala rättigheter, och det finns därför också anledning att
tro att Europadomstolen vid en eventuell prövning kommer att döma till Ellinor
Grimmarks fördel.”4
I Dagens nyheter skrev Stefan Swärd, ordförande i Ja till livet, Ruth Nordström, vd för
Provita och ordförande i Scandinavian Human Rights Lawyers och Helena D’Arcy,
ordförande i Respekt ett inlägg, den 22 oktober 2014.
”Debatten om samvetsfrihet är principiellt oerhört viktig och rör långt fler
områden än aborter. Om Sverige inför dödshjälp eller läkarassisterat
självmord, kommer då alla läkare att vara skyldiga att bistå när det
legaliserats? Frågor som rör våra djupaste övertygelser om liv och död behöver
vi närma oss med ödmjukhet och respekt. I tider av allmänt sökande efter
värderingar bör beaktandet av inre övertygelse och etisk integritet respekteras
och bejakas. Bristen på skydd för och rätten till samvetsfrihet utgör en svår brist
i den svenska sjukvården, vilket hindrar många goda krafter från att medverka,
trots rättighetens juridiska konstruktion och skydd på europeisk nivå”5
1.2.2 Emot samvetsfrihet inom vården och Grimmarks ställningstagande
Kristina Ljungros, förbundsordförande RFSU, Sineva Ribeiro, ordförande Vårdförbundet
och Heidi Stensmyren, ordförande Sveriges läkareförbund skrev ett inlägg i DN debatt
den 28 oktober 2014.
”Man måste noga skilja på vad som är yrkesutövarens personliga åsikter och
yrkesetik. Etiken inom vården grundar sig på de legitimerade professionernas
etiska koder som bygger på patientens rätt till respekt och integritet. Detta
förhållningssätt måste alltid vara överordnat individens egna tankar om vad
som är rätt och fel.”6
En barnmorska vid en kvinnoklinik i Stockholm skrev ett debattinlägg på SVT opinion
den 16 november.
”Att införa samvetsfrihet kan få grava konsekvenser gällande patientsäkerheten.
Om jag på grund av mina egna, personliga åsikter vill förvägra någon vård,
varför arbetar jag ens som sjuksköterska? Om vi säger ja till att personal får
avsäga sig vissa arbetsuppgifter, var sätter vi gränsen?”
”Kvinnosjukvården innebär en mängd olika arbetsmöjligheter. Väljer du att ta
anställning på någon av de arbetsplatser där aborter utförs får du acceptera att
det blir en del av dina dagliga arbetsuppgifter. Vill du inte arbeta med aborter
finns det gott om arbetsplatser där den uppgiften inte ingår.”7
4
http://www.dagen.se/debatt/tid-f%C3%B6r-svensk-samvetsfrihet-1.93485 hämtad 2015-03-11.
http://www.dn.se/debatt/repliker/samvetsfrihet-ar-en-mansklig-rattighet hämtad 2015-03-12.
6
http://www.dn.se/debatt/repliker/skilj-noga-pa-personliga-asikter-och-yrkesetik hämtad 2015-03-13.
7
http://www.svt.se/opinion/article2470594.svt hämtad 2015-03-14.
5
8
1.3 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna uppsats är att utreda vilka möjligheter och hinder som föreligger för ett
införande av samvetsfrihet i Sverige. Uppsatsen kommer att ta utgångspunkt i Ellinor
Grimmarks fall (härefter Barnmorskeärendet) och fokus kommer att ligga på abort i den
svenska vården.
För att uppfylla detta syfte kommer följande frågor sökas besvaras:
1. Vad hände – kronologiskt och rättsligt – i Barnmorskeärendet?
2. Vad är samvetsfrihet och vad innebär samvetsklausuler?
3. Hur ser det rättsliga läget ut vad gäller möjligheten (eller skyldigheten) att införa
lagstiftning om samvetsfrihet för barnmorskor i den svenska vården?
Det bör noteras att det redan idag står en arbetsgivare fritt att organisera arbetet således
att en anställd befrias från vissa uppgifter. Frågeställning nummer 3 syftar därför till ett
eventuellt införande av samvetsfrihet på ett mer reglerat plan genom exempelvis
lagstiftning.
1.4 Avgränsningar
I uppsatsen kommer fokus att ligga på den rättsliga aspekten av samvetsfrågan, snarare än
den moraliska. Även om uppsatsen inte primärt syftar till att avgöra vad som är etiskt rätt
eller fel, utan vad som är möjligt ur ett rättsligt perspektiv, kommer ett visst moraliskt
resonemang i frågan att ske.
I kapitlet om samvetsfrihet görs inga filosofiska eller psykologiska djuplodningar
omkring vad ett samvete är. Den samvetsfråga som avhandlas är den som rör
vårdpersonal (främst barnmorskor) i kontakt med abort. Det finns andra intressanta
samvetsfrågor, som eutanasi och pacifism, där vägran på religiösa eller andra grunder kan
tänkas förekomma. Av tids- och utrymmesskäl tas dock inte dessa upp. Av samma skäl
går jag endast igenom ett urval av domstolsavgöranden med relevans till uppsatsens
frågeställningar.
Stundtals var det svårt att skilja mellan samvetsfrihet och religionsfrihet, särskilt då
artikel 9 i Europakonventionen behandlar bägge friheterna. Religionsfrihet och
samvetsfrihet kommer därför att ges ungefär samma betydelse i uppsatsen.
Vad gäller internationella rättskällor har jag valt att fokusera på Europakonventionen.
FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och EU:s stadga för mänskliga
rättigheter är visserligen relevanta men dess innehåll gällande samvetsfrihet och
religionsfrihet är mycket snarlik Europakonventionen. För att undvika onödig upprepning
håller jag mig därför endast till Europakonventionen.
9
1.5 Metod och material
Metod är ett tillvägagångssätt inom juridiken för att söka svar på en rättslig fråga. Det
finns olika varianter av den juridiska metoden.8 I denna uppsats kommer jag att använda
mig av den rättsdogmatiska metoden, vilken innebär att gällande rätt utreds och tolkas
systematiskt. Metoden innebär vidare att författningar har högst prioritet, följt av
förarbeten, praxis och doktrin.9
Då det i dagsläget inte finns någon lagstadgad samvetsfrihet för vårdpersonal i Sverige
kommer jag att göra en analogisk tolkning av rättskällorna. Analogisk tolkning används
när en oreglerad fråga ska avgöras. Det innebär att man utgår från hur lagen ser ut och
tolkas på liknande områden och sedan gör samma tolkning i snarlika fall. Praxis är
särskilt viktig vid denna typ av tillämpning.10
Bland de internationella rättskällorna har jag valt att ta med Europakonventionen och
Resolution 1763 (2010). Europakonventionen är juridiskt bindande och äger företräde
framför svensk grundlag. Om konventionen ger starkare skydd än det som följer av
exempelvis Regeringsformen ska konventionens bestämmelser tillämpas.11 Det åligger de
enskilda konventionsstaterna att säkerställa att rättigheterna i Europakonventionen
respekteras och vid behov anpassa den nationella lagstiftningen.12 Sverige ratificerade
Europakonventionen år 1953 och inkorporerade den i svensk rätt i och med Lag
(1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och grundläggande friheterna.13 Resolution 1763 (2010), om samvetsfrihet
för vårdpersonal är inte juridiskt bindande då Europarådet, som utfärdade skrivelsen,
saknar överstatliga befogenheter. Resolutionen uttrycker snarare Europarådets åsikt om
hur frågan om samvetsfrihet bör behandlas.14
Bland de nationella rättskällorna återfinns regeringsformen, diskrimineringslagen, hälsooch sjukvårdslagen, abortlagen och myndighetsföreskrifter. Dessa källor har anknytning
till uppsatsens huvudämne – samvetsfrihet, religion, diskriminering, sjukvård och abort.
Det är även de källor som DO använde sig av i sin utredning av Grimmarks fall.
DO:s utredning ges ett relativt stort utrymme i uppsatsen. Jag är medveten om att
avgörandet inte har någon prejudicerande verkan i och med att avgörandet kommer från
en myndighet och inte en domstol. Dock visar utredningen hur DO väljer att tolka artikel
9 i Europakonventionen och hur DO resonerar när svårförenliga intressen ställs mot
varandra.
Eftersom min problemformulering söker svara på huruvida en samvetsklausul kan införas
i den svenska vården, och gällande lagstiftning som nyss nämnt saknas, har det varit
nödvändigt att se hur Europadomstolen dömt i liknande fall. Urvalet av domar gjordes
med hjälp av doktrin och andra rättskällor för att få ett relevant och balanserat material.
Fallen Bayatyan och Eweida m. fl. påminde på olika sätt om Grimmarks fall och de
8
Zetterström, Stefan. Juridiken och dess arbetssätt. 2012. s. 84.
ibid. s. 56.
10
Lehrberg, Bert. Praktisk juridisk metod. 2014. s. 144 f.
11
SOU 1997:41 s. 96.
12
Europakonventionen. Artikel 1.
13
Danelius, Hans. Mänskliga rättigheter i europeisk praxis. En kommentar till Europakonventionen om de
mänskliga rättigheterna. 2007. s. 34 ff.
14
Nyström, Birgitta. EU och arbetsrätten. 2011. s. 91.
9
10
nämns ofta i rättsvetenskaplig litteratur och artiklar som behandlar frågor om
religionsfrihet och samvetsfrihet.
Utöver lagtext och praxis har jag använt mig av rättsvetenskaplig litteratur. Denna typ av
källa kallas för doktrin och utgörs av texter, uttalanden och diskussioner inom det
rättsvetenskapliga området. Doktrin är en sekundär rättskälla, men i rätten kan ett
avgörande påverkas av doktrinen om lagstiftningen inte är entydig eller saknas.15
Vidare har jag läst råd och riktlinjer från sammanslutningar av yrkesgrupper inom det
medicinska och obstetriska området. Det fanns en stor mängd texter av denna typ att ta
del av, såväl nationella som internationella. Jag valde att hålla mig till riktlinjer skrivna
av och för barnmorskor, gynekologer och obstetriker. På det sättet kunde jag finna råd
som riktade sig specifikt till dem som arbetar med abort dagligen. Dessa personer torde
även ha den bästa insikten i frågans komplexa natur. Riktlinjerna har en ganska entydig
syn på abortfrågan, nämligen att lagstifning eller bestämmelser bör finnas för att
garantera såväl kvinnans som personalens rättigheter, men att kvinnan ges förtur i akuta
lägen. Däremot har de svenska sammanslutningarna – efter att Barnmorskeärendet kom
upp – valt en tydligare hållning emot samvetsvägran inom vården.
Slutligen har jag använt mig av artiklar från dagstidningar, facktidningar och olika
debattörer för att bättre förstå samvetsfrihetsfrågans mångabottnade natur.
1.6 Disposition
Uppsatsen inleds med en genomgång av Grimmarks fall och DO:s utredning. Därefter
följer ett kapitel som syftar till att ge läsaren bättre förståelse omkring innebörden av
samvetsfrihet och samvetsklausuler. Efter detta kommer flera kapitel som beskriver det
rättsliga läget. Rättskällorna kommer att presenteras i ordningen författningar, förarbeten,
praxis och doktrin – först de internationella källorna, därefter de nationella. Uppsatsen
avslutas med en analys utifrån den fakta som undersökts och en kortare personlig
reflektion.
15
Hydén, Håkan och Hydén, Therese. Rättsregler. En introduktion till juridiken. 2011. s. 161.
11
2. Barnmorskeärendet Ellinor Grimmark
2.1 DO:s utredning och beslut
I detta avsnitt presenteras DO:s utredning och beslut i Barnmorskeärendet, publicerat den
10 april 2014. DO valde att avsluta ärendet då myndigheten inte ansåg att Grimmark
blivit utsatt för diskriminering.16 Ett beslut från DO går inte att överklaga17 och i valet
mellan att acceptera utfallet eller driva ärendet vidare på egen hand valde Grimmark det
senare. Frågan behandlas i Jönköpings tingsrätt under 2015.18
Beslutet visar hur DO förhåller sig till frågan om samvetsfrihet i arbetslivet i ljuset av de
olika rättskällor som finns att tillgå. Bland annat går DO igenom Europakonventionens
artikel 9, inklusive ett antal avgöranden från Europadomstolen, utan att finna att
Grimmarks rättigheter har kränkts. DO:s uppgift är att säkerställa att
Diskrimineringslagen följs19 men i detta ärende finner DO att arbetsgivaren inte har
brustit.
Nedan följer en redogörelse för de händelser som ledde fram till Grimmarks anmälan, de
grunder parterna framställde i ärendet samt de rättskällor som låg till grund för DO:s
beslut.
2.2 Bakgrund
Ellinor Grimmark arbeta som sjuksköterska på Höglandssjukhuset i Eksjö. I januari 2014
tog hon efter tre terminers studier examen som barnmorska. Dessförinnan, under våren
2013, hade hon inom utbildningens ramar genomfört praktik på sjukhusets kvinnoklinik.
Grimmark hade erbjudits sommarjobb på kliniken samt fått löfte om anställning som
barnmorska efter sin examen. Efter att hon förklarat att hon på grund av sin tro inte kunde
utföra aborter blev hon kontaktad av chefen för avdelningen varvid jobberbjudandet drogs
tillbaka. Grimmark gjorde en ny förfrågan om arbete i november 2013 men fick avslag.20
Under hösten 2013 sökte Grimmark arbete som banmorska på kvinnokliniken vid
länssjukhuset i Ryhov. Även där blev hon nekad anställning. Grimmark hade tidigare
förklarat sin inställning för sjukhuset rörande aborter, vilket låg till grund för klinikens
nekande.21
Slutligen sökte Grimmark anställning på kvinnoklinken vid Värnamo sjukhus. I januari
2014 gick hon på anställningsintervju. Under intervjun diskuterades om och hur
situationen med hennes abortvägran kunde lösas. Veckan efter intervjun ringde chefen för
förlossningsavdelningen upp Grimmark och erbjöd henne ett vikariat på sex månader,
dock utan att specificera något tillträdesdatum. En kort tid därefter ringde chefen åter upp
Grimmark och drog tillbaka det utlovade erbjudandet på grund av det stora mediepådrag
16
Diskrimineringsombudsmannens utredning, ANM 2014/12, s. 1, s. 1 och 10.
4 kapitlet § 6 DiskrL.
18
Bilaga 1.
19
4 kapitlet § 1 DiskrL.
20
Diskrimineringsombudsmannens utredning, ANM 2014/12, s. 1.
21
ibid. s. 1.
17
12
hennes DO-anmälan mot Höglandssjukhuset medfört. Chefen
uppmärksamheten kunde skada klinken, patienterna och de anställda.22
menade
att
2.3 Kärande – Ellinor Grimmark
Grimmark uppgav till DO att hon hade varit i kontakt med företrädare för landstinget i
Jönköpings län via e-post. I meddelandena framhöll hon att hon bortsett från själva
utförandet av aborter inte hade några problem med att möta, informera och vårda en
abortsökande kvinna.23
2.4 Svarande – Landstinget i Jönköpings län
Landstinget ansåg inte att de genom sitt agerande utsatt Grimmark för diskriminering.
Inför DO förklarade de att de utgick från hälso- och sjukvårdslagen och Socialstyrelsens
kompetensbeskrivning för legitimerad barnmorska som fastslår att kvinnor har rätt till fri
och säker abort, att personalen kan utföra sina arbetsuppgifter, samt att abortrelaterade
uppgifter omfattas av barnmorskans yrkesroll. Vidare framhöll landstinget att arbetet som
barnmorska kräver flexibilitet utifrån ett arbetsmiljö- och organisationsperspektiv och att
det därför inte är möjligt att särbehandla en barnmorska.
Landstinget har slutligen upplyst DO om att skälet till att Grimmark nekades anställning
inte berodde på hennes tro och att andra arbetssökande med samma inställning hade
behandlats likadant.24
2.5 DO:s bedömning
I utredningen använde DO sig av följande rättskällor, vilka kommer att presenteras mer
utförligt i kapitel 4-7:
–
–
–
–
–
–
Diskrimineringslag (2008:567)
Europakonventionen
Resolution 1763 (2010)
Yttrande från Reinhold Falhbeck
Yttrande från organisationen Alliance defending freedom
Yttrande från stiftelsen Provita
DO kunde inledningsvis konstatera att landstingen inte nekat Grimmark anställning på
grund av hennes religiösa övertygelse i sig utan på grund av att hon inte varit beredd att
utföra samtliga arbetsuppgifter. Det blev därför nödvändigt att fastställa om landstingets
agerande hade utgjort direkt eller indirekt diskriminering som haft samband med religion
eller annan trosuppfattning eller inneburet kränkning av Europakonventionen eller
Resolution 1763 (2010).25
22
ibid. s. 2.
ibid.
24
Diskrimineringsombudsmannens utredning, ANM 2014/12. s. 2.
25
ibid. s. 3-4.
23
13
2.5.1 Direkt diskriminering?
I diskrimineringslagen definieras direkt diskriminering som att någon missgynnas genom
att behandlas sämre än någon annan behandlas eller skulle ha behandlats i en jämförbar
situation.26 Diskrimineringsförbudet är uppbyggt kring tre rekvisit – (1) missgynnande,
(2) jämförbar situation och (3) orsakssamband. Gällande det första rekvisitet hade
Grimmark missgynnats genom att gå miste om en anställning på grund av sin religion
eller annan trosuppfattning.27 Enligt det andra rekvisitet beaktade DO om Grimmark
befann sig i en jämförbar situation utifrån hur någon skulle ha behandlats – i detta fall en
icke-religiös person – i en jämförbar situation. Jämförelsen kan vara hypotetisk.28 DO tog
i denna jämförelse fasta på Socialstyrelsens kompetensbeskrivning som fastställer abort
som ett av barnmorskans kompetensområden. Grimmark ville inte utföra abort och fick
därmed inte anställning. Enligt DO är det troligt att en icke-religiös, abortvägrande person
hade behandlats likadant som Grimmark. Alltså har Grimmark befunnit sig i en jämförbar
situation.29 Det tredje rekvisitet, orsakssambandet, är uppfyllt om det föreligger ett
samband mellan den diskriminerande händelsen och diskrimineringsgrunden.30 I och med
att Grimmark inte fick anställning på grund av sin tro är även detta rekvisit uppfyllt.
Sammantaget menade DO att Grimmark inte utsatts för direkt diskriminering.31
2.5.2 Indirekt diskriminering?
Diskrimineringslagen definierar indirekt diskriminering som att någon missgynnas genom
tillämpning av en bestämmelse, ett kriterium eller ett förfaringssätt som framstår som
neutralt men som kan komma att missgynna personer med (bland annat) viss religion eller
annan trosuppfattning, såvida inte bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet har ett
berättigat syfte och de medel som används är lämpliga och nödvändiga för att uppnå
syftet.32
I Grimmarks fall konstaterade DO att det villkor landstinget ställde för anställning – att
vara beredd att utföra abort – är ett krav som framstår som neutralt men kan komma att
särskilt missgynna personer med viss religion.33 Arbetsgivaren är skyldig att visa på hur
krav som kan vara indirekt diskriminerande är nödvändiga och lämpliga i förhållande till
det syfte de ska uppnå.34 Kravet på att en barnmorska ska ha abort som ett av sina
kompetensområde var enligt DO:s uppfattning ett godtagbart kriterium, motiverat av det
samhälleliga intresset att säkerställa kvinnors tillgång till effektiv abortvård. Landstingets
anställningsvillkor ansågs därmed relevant, lydelsen i paragrafens andra stycke var
uppfyllt och Grimmark var således heller inte utsatt för indirekt diskriminering.35
1 kapitlet 4 § pt 1 Diskrimineringslag (2008:567).
Diskrimineringsombudsmannens utredning, ANM 2014/12. s. 4 f. och Fransson, Susanne och Stüber,
Eberhard: Diskrimineringslagen. En kommentar. 2010 s. 70 f.
28
Fransson (2010) s. 73.
29
Diskrimineringsombudsmannens utredning, ANM 2014/12. s. 4 f.
30
Fransson (2010) s. 78.
31
Diskrimineringsombudsmannens utredning, ANM 2014/12. s. 4 f.
32
1 kap. 4 § pt 2 Diskrimineringslag (2008:567), Fransson (2010) s. 82.
33
Diskrimineringsombudsmannens utredning, ANM 2014/12. s 5 f.
34
Fransson. (2010) s. 83.
35
Diskrimineringsombudsmannens utredning, ANM 2014/12. s 5 f.
26
27
14
2.5.3 Kränkning av Europakonventionen?
Enligt Europakonventionens artikel 9 äger var och en rätt till tankefrihet, samvetsfrihet
och religionsfrihet samt rätt att utöva och manifestera denna såväl privat som offentligt.36
Artikeln ger dock inte skydd åt varje handling i religionens namn. I Europadomstolen har
flera fall av religiöst motiverad vägran tagits upp och utfallet har varierat beroende på
omständigheterna. DO studerade särskilt målet Eweida m. fl. mot Förenade kungariket37
gällande religiöst motiverad vägran och åberopande av samvetsfrihet. I detta avgjorde
Europadomstolen till arbetsgivarens fördel och DO ansåg att målet hade tillräckliga
likheter med Grimmarks fall för att göra samma bedömning. Även om landstingets
nekande var ett ingrepp i Grimmarks religionsfrihet var beslutet rimligt då det bland annat
var till skydd för allmän ordning, hälsa och moral samt till skydd för andra personers frioch rättigheter.38
Ovanstående rekvisit prövades mot den svenska arbetsrättsliga principen om den
anställdes arbetsskyldighet där det frivilliga ingåendet av anställning förpliktigar att utföra
de uppgifter som ingår i arbetsplatsens naturliga verksamhetsområde. DO prövade även
om landstingets åtgärd varit proportionerlig således att ingreppet i den enskildes rätt stått i
rimlig relation till det intresse som åtgärden varit avsedd att tillgodose. DO kunde svara
jakande på bägge rekvisit.
Sammanfattningsvis bedömde DO att Grimmarks rättigheter inte hade kränkts mer än vad
som kunde anses rimligt och proportionerligt enligt Europakonventionens lydelse.39
2.5.4 Kränkning av Resolution 1763 (2010)?
I utredningen uppger DO gällande resolutionen endast att de inte ser anledning att göra
någon annan bedömning än vad de hittills har gjort.40
2.6 Slutsats
Sammantaget ansåg DO att omständigheterna i ärendet inte visade på att Grimmark blivit
diskriminerad. En kränkning av hennes religionsfrihet enligt Europakonventionen hade
visserligen skett, men landstingets agerande att neka henne anställning hade inte varit mer
långtgående än vad som varit rimligt i förhållande till de motstående intressen åtgärden
avsåg. DO påpekade även att Grimmarks anmälan riktade sig mot en situation där det
handlade om att åta sig en anställning inom vilken det på förhand var känt att möjligheten
att manifestera sin religiösa övertygelse var begränsad.41 DO beslöt därför att lägga ned
ärendet.
36
Europakonventionen. Artikel 9.1.
Eweida m. fl. mot Förenade kungariket – Ladele och McFarlane.
38
Europakonventionen. Artikel 9.2.
39
Diskrimineringsombudsmannens utredning, ANM 2014/12. s. 7 f.
40
ibid. s. 9 f.
41
ibid. s. 9 f.
37
15
3 Samvetsfrihet
3.1 Bakgrund och definition av samvetsfrihet
Grimmarks juridiska ombud Ruth Nordström skrev i ett pressmeddelande i maj 2014 att
landstingets beslut att förvägra Grimmark anställning har utgjort ett ingrepp i dennes rätt till
samvetsfrihet.42 Kränkning av Grimmarks rätt till samvetsfrihet anges även som en av
grunderna i deras stämningsansökan till Jönköpings tingsrätt.43
Samvete kan definieras som en moralisk övertygelse om vad som är rätt och fel.
Samvetsfrihet är rätten att hysa de åsikter som ens samvetet bjuder och även få handla efter
dem. Åsikterna kan, men behöver inte, ha sin grund i religion eller annan trosåskådning.
Samvetsfrihet är dock ingen absolut rättighet.44 Mats Aldén skriver i sin doktorsavhandling i
etik att konsekvenser skulle bli absurda om det stod var och en fritt att alltid följa sitt samvete.
Rätten till samvetsfrihet är därför begränsad; ibland av lag, ibland av andras människors frioch rättigheter.45
3.2 Samvetskonflikter
I avvägningen mellan individens samvete och kollektivets krav kan det uppstå olika
konflikter.46 I kapitel 6 kommer några samvetskonflikter Europadomstolen har behandlat att
redogöras för – en pacifists önskan om att få slippa militärtjänst, troende personers önskan att
få bära religiösa symboler i tjänsten samt troende personers önskan att få slippa registrera
respektive ge rådgivning åt homosexuella par.47
I Barnmorskeärendet stod abort i strid med Ellinor Grimmarks samvete och hon ville därför
befrias från att behöva utföra abort, medan arbetsgivaren begärde att alla anställda skulle
kunna utföra samtliga arbetsuppgifter. Konflikten grundar sig i intresseavvägningen mellan
vårdtagaren, vårdgivaren och fostret. Även om den som önskar få aborten utförd har laglig
rätt till det, är det en svår situation för den samvetsömme som av religiösa eller andra skäl inte
anser sig förmögen att beröva fostret dess rätt till liv. Grimmarks arbetsgivare ansåg inte att
en balans mellan dessa intressen var möjlig att finna.
3.3 Samvetsklausuler
En samvetsklausul är en lagstadgad eller avtalad rätt att reservera sig från vissa uppgifter. Ett
exempel på en sådan klausul återfinns i 16 § Lag (1994:1809) om totalförsvarsplikt där det
fastslås att personer med allvarlig personlig övertygelse rörande bruk av vapen mot annan kan
ansöka om vapenfritjänst. Detta är visserligen en plikt och inte en anställning, men visar ändå
på en lagstadgad möjlighet att reglera samvetsfrihet. Grimmark uttryckte i en debattartikel48
önskan om att Sverige ska inför en samvetsklausul i vården i samma anda som Norge, där
barnmorskor i enlighet med den norska abortlagen kan reservera sig från att delta i abort.49
Någon sådan klausul finns dock inte för närvarande inom den svenska vården vilket innebär
att ingen kan åberopa sitt samvete som grund för att slippa utföra någon form av vård.
42
Bilaga 1.
Stämningsansökan, målnummer T 1781-14.
44
Aldén, Mats. Samvete och samvetsfrihet. 2002. s. 18 ff.
45
Aldén (2002) s. 20.
46
ibid.
47
Eweida m. fl. mot Förenade kungariket.
48
http://www.aftonbladet.se/debatt/article18265218.ab publicerad 2014-01-30, hämtad 2014-11-21.
49
14 § Lov om svangerskabsavbrudd (1975).
43
16
4. Internationella rättskällor
4.1 Europakonventionen
Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna, utarbetad av Europarådet under slutet av 40-talet, syftar till att garantera varje
individ grundläggande fri- och rättigheter.50 Europakonventionen är en så kallad sluten
konvention vilket innebär att endast de stater som är medlemmar av Europarådet kan ingå
i den. En förutsättning för medlemskap i europarådet är ett demokratiskt statsskick och
vilja och förmåga att respektera de grundläggande fri- och rättigheterna som uttrycks i
konventionen.51
Europakonventionen är svensk lag. I regeringsformen förtydligas att lagar inte får
meddelas i strid med den.52 Därmed har Europakonventionens en mycket stark ställning i
den hierarkiska lagtrappan och tolkningsföreträde vid eventuell motstridighet i nationell
lag. Det åligger de enskilda staterna att säkerställa att bestämmelserna i konventionen
följs.53 Svenska domstolar har att iaktta Europadomstolens tolkningar av konventionen i
sina avgöranden.54
Europakonventionen utgörs av ett antal artiklar med olika bestämmelser gällande
individens fri- och rättigheter. Av störst relevans för denna uppsats är artikel 9.
Artikel 9: Tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet
1. Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet; denna rätt
innefattar frihet att byta religion eller tro och frihet att ensam eller i gemenskap med
andra, offentligt eller enskilt, utöva sin religion eller tro genom gudstjänst,
undervisning, sedvänjor och ritualer.
2. Friheten att utöva sin religion eller tro får endast underkastas sådana begränsningar
som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med
hänsyn till den allmänna säkerheten, till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral
eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.
Det står var och en fritt att ansluta sig, eller inte ansluta sig, till såväl religiösa som ickereligiösa livsåskådningar; de åtnjuter lika stort skydd enligt första stycket i artikel 9. 55 Till
den enskildes rätt till samvetsfrihet och religionsfrihet finns i andra stycket i artikel 9
vissa begränsningar. Bland annat måste en viss handling ha ett nära samband med den
trosuppfattning man önskar åberopa för att kunna skyddas. Religiös övertygelse är inte
skäl nog att befrias från att fullgöra normala medborgerliga skyldigheter såsom att betala
skatt eller genomföra obligatorisk skolgång.56
50
Danelius (2007) s. 17 f.
ibid. s. 19 f.
52
RF § 19.
53
Europakonventionen artikel 1.
54
Fransson (2010) s. 31.
55
Danelius (2007) s. 355.
56
ibid. s. 356 ff.
51
17
Rätten till religion eller annan trosuppfattning, den inre övertygelsen, är en absolut
rättighet som inte kan begränsas. Uttryck för övertygelsen kan däremot begränsas. De
inskränkningar som tron eller religionen kan utsättas för handlar, enligt andra stycket av
artikel 9, om uttryck.57 Inskränkningarna är endast tillåtna om de har stöd av lag, är
nödvändiga, till skydd för andra personers fri- och rättigheter och proportionerliga.58
Religionsfrihetens begränsningarna blir tydliga i arbetslivet. Den som frivilligt ingår en
anställning har i viss utsträckning underkastat sig de krav som gäller för tjänsten. Dessa
krav kan komma att inkräkta på möjligheterna till religionsutövning och den anställde
kan i princip inte vägra uppgifter som normalt ingår i arbetet med hänvisning till sin tro.59
Vanliga kollisioner inom arbetslivet för religiösa personer är bärandet av viss uniform,
ledighet i samband med religiösa högtider eller annat trosutövande, dispens från vissa
arbetsuppgifter eller särskilda önskemål om mat.60
4.2 Resolution 1736 (2010)
Resolutionen, som handlar om vårdpersonals rätt till samvetsfrihet vad gäller abort,
utgavs av Europarådets parlamentariska församling i oktober 2010. Bakgrunden var en
motion skriven av den svenska ledamoten Carina Hägg med flera i vilken de uttrycker
oro över det ökade antalet samvetsvägrare inom den reproduktiva vården. Hägg
understryker i motionen behovet av att kraftigt begränsa samvetsbaserade skäl som grund
för att slippa ge lagstadgad vård.61 Motionen fick dock ett motsatt syfte då den efter ett
antal turer mynnade ut i en resolution, genomröstad med mycket liten majoritet, som ger
ökat stöd åt vårdgivarnas rätt till samvetsfrihet.62
Resolutionen är inte juridiskt bindande då Europarådet saknar överstatliga befogenheter.
Däremot uttrycker resolutionen Europarådets åsikt om hur frågan om samvetsfrihet bör
behandlas.63 Tanken är att medlemsländerna ska bjudas in till att utveckla nationella
bestämmelser om samvetsfrihet.
Resolutionen anger inledningsvis att ingen person, sjukhus eller institution ska hållas
ansvarig eller diskrimineras på grund av vägran att utföra eller medverka vid
fosterfördrivning. Samtidigt bekräftar resolutionen den enskildes rätt och statens ansvar–
enligt den nationella lagstiftningen – att ge abort till de som önskar inom rimlig tidsram,
oavsett hemvist eller ekonomiska möjligheter. Slutligen inbjuder resolutionen varje stat i
Europarådet att utveckla omfattande och tydliga bestämmelser som ger skydd åt dem som
önskar åtnjuta samvetsfrihet.64
I en interpellation i riksdagen65 svarade dåvarande socialminister Göran Hägglund på
ledamoten Julia Kronlids fråga vad Hägglund avser göra gällande resolutionen. Kronlid
57
Dorssemont m. fl. (2013) s. 210.
Fahlbeck, Reinhold. Bed och arbeta. Om religionsfrihet i arbetsliv och skola. 2011. s. 28 f.
59
Danelius (2007) s. 359 f.
60
Dorssemont m. fl. (2013) s. 210.
61
Women’s access to lawful medical care: the problem of unregulated use of conscientious objection.
62
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/vardpersonal-har-ratt-till-samvetsfrihet_5541571.svd
publicerad 2010-10-21, hämtad 2014-12-01.
63
Nyström, Birgitta. EU och arbetsrätten. 2011. s. 91.
64
Resolution 1763 (2010).
65
Interpellation 2013/14:363.
58
18
menade att avsaknad av en samvetsklausul var obarmhärtigt mot vårdpersonal samt att
det med tanke på att samvetsfrihet finns och fungerar i andra länder så som Norge,
Danmark och Tyskland inte borde finnas hinder för detsamma i Sverige.
Sammanfattningsvis anförde Hägglund som svar att regeringen inte avser förändra svensk
lag samt att deras internationella åtaganden på området inte medför någon nödvändighet
därtill. Hägglund påpekade även att riksdagens konstitutionsutskott har behandlat och
avslagit motionsyrkanden om möjlighet till införande av samvetsklausul inom
sjukvården66 samt att utrikesutskotten förhåller sig kritiska till resolutionen.67
66
67
Konstitutionsutskottets betänkande 2011/12:KU14.
Interpellation 2013/14:363.
19
5. Nationella
rättskällor
–
författningar,
förarbeten,
myndighetsföreskrifter och arbetsrättsliga principer
5.1 Nationella rättskällor
Den rättsliga reglering som finns för det aktuella området – religionsfrihet, samvetsfrihet,
vårdpersonal och abort – utgörs främst av nedanstående författningar. Jag har valt att
redovisa dem för att visa att det idag inte finns någon lagstadgad samvetsfrihet för
vårdpersonal. Om Sverige däremot i framtiden skulle lagstifta omkring samvetsfrihet är
dessa rättskällor relevanta att känna till.
5.1.1 Regeringsformen
I regeringsformen beskrivs rätten till religionsfrihet i tre paragrafer:
1 kapitlet 2 § RF fastslår att det allmänna ska motverka diskriminering av människor på
grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet,
funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den
enskilde som person.
2 kapitlet 1 § RF beskriver människans grundläggande fri- och rättigheter samt
opinionsfriheter, däribland friheten att ensam eller tillsammans med andra utöva sin
religion. Någon definition av vad religion är gör inte här, men däremot förklarar
förarbetena till lagen att religionsfrihet i första hand åsyftar friheten att sammansluta sig
med andra och att utöva sin religion. Religionsfriheten kan inte begränsas men utövandet
får inte störa samhällets lugn eller vara förargelseväckande.68
Slutligen, i 2 kapitlet 21 § RF förtydligas att begränsningar endast får göras för att
tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Begränsningarna får
inte gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet och inte heller sträcka sig
så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen.
5.1.2 Diskrimineringslag (2008:567)
Enligt den svenska diskrimineringslagen äger varje individ skydd mot diskriminering på
grund av kön, könsidentitet eller könsuttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan
trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder inom arbetslivet,
utbildningsväsendet och andra offentliga områden. Såväl direkt som indirekt
diskriminering omfattas.69 Diskrimineringsförbudet gäller den som är anställd, den som
söker anställning och den som fullgör praktik.70
Tidigare lagstiftning använde begreppet ”religiös övertygelse” som diskrimineringsgrund,
men för att undvika tolknings- och tillämpningsproblem ändrades benämningen till
”religion eller annan trosuppfattning” i den nya diskrimineringslagen. Detta då
”övertygelse” ansågs vara ett för otydligt begrepp. Men trosuppfattning ska enligt
Fransson heller inte tolkas för vidlyftigt. Förarbetena slår fast att endast en sådan
SOU 1972:15 s. 158, Fransson (2010) s. 116.
1 kapitlet §§ 1-4 Diskrimineringslag (2008:567).
70
2 kapitlet § 1 Diskrimineringslag (2008:567).
68
69
20
trosuppfattning som har sin grund i eller samband med en religiös åskådning bör omfattas
av diskrimineringsförbudet.71
Hur pass omfattande skyddet för religion är i en viss situation är en fråga för
rättstillämpningen. Svenska domstolar måste ta hänsyn till Europadomstolens praxis vid
sina avgöranden.72
I Barnmorskeärendet åberopade Grimmark religion eller annan trosuppfattning som
diskrimineringsgrund. Grimmarks abortmotstånd hade sin grund i hennes kristna tro
vilken tillhör en sådan religiös åskådning som förarbetena beskriver.
I 3 kapitlet §§ 4-6 DiskrL ställs kravet att arbetsgivaren ska utföra lämpliga åtgärder för
att hindra diskriminering på arbetsplatsen. Åtgärderna ska vara handlingar inriktade på att
uppnå ett visst resultat och ska förhindra att någon arbetstagare utsätt för trakasserier eller
repressalier som har samband med bland annat religion.73 Dessa åtgärder kan innefatta
samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare, rekrytering, lönefrågor samt upprättande
av en jämställdhetsplan.74 Kraven på arbetsgivarens aktiva åtgärder har vissa
begränsningarna. Fransson skriver att det ställs olika krav på olika arbetsgivare beroende
på omständigheter så som arbetsplatsens storlek, personalens sammansättning och
arbetsgivarens resurser. Ju större arbetsgivare desto större krav på aktiva åtgärder.75
5.1 Hälso- och sjukvårdslag (1982:763)
I denna lag återfinns de grundläggande reglerna för svensk sjukvård. Lagen innehåller
bestämmelser omkring vårdens kvalitet och kontroll, vårdgivarens ansvar gentemot
patienten och dess mål omkring god hälsa för hela befolkningen. Vården ska bygga på
respekt för patientens självbestämmande och integritet och tillgodose patientens behov av
trygghet i vård och behandling. Vården ska ges med respekt för alla människors lika värde
och för den enskilda människans värdighet.76
5.2 Abortlag (1974:595) samt Abort i Sverige (SOU 2005:90)
Enligt den svenska abortlagen har kvinnan själv rätt att besluta om hon vill avsluta sin
graviditet före utgången av den artonde graviditetsveckan.77 I förarbetena till lagen står det
att hänsyn till personalens eventuella moraliska eller religiösa betänkligheter bör ges så
långt som möjligt. Det får dock inte påverka kvinnans möjlighet till att få ingreppet utfört
utan onödiga dröjsmål.78
Vidare i propositionen står följande att läsa om vårdpersonalens skyldighet att medverka
vid abort:
71
Prop. 2002:03/65 s 82.
ibid. s. 118.
73
ibid. s. 395 f.
74
Swanstein, Filippa och Henrikz, Karin. Diskrimineringslagen – från princip till praktik. 2014. s 151 f.
75
Fransson s. 396 f.
76
2a § HSL (1982:763).
77
1 § Abortlag (1974:595).
78
Prop. 1974:70 s 76 f.
72
21
”Frågan om sjukvårdspersonalens skyldighet att medverka vid abort har tagits
upp av flera remissinstanser, vilka genomgående framhåller vikten av att det tas
hänsyn till personalens önskemål att slippa delta i abortverksamheten. Enligt
13-15 §§ sjukvårdskungörelsen (1972:676) vilar ansvaret för fördelningen av
sjukvårdspersonalens arbete i första hand på klinik- och blockchefer. Vid denna
fördelning bör man självfallet inom sjukvården liksom inom arbetslivet i övrigt
så långt det är möjligt ta hänsyn till de anställdas intressen och förutsättningar i
olika avseenden. Man bör därför undvika att till abortverksamheten binda sådan
personal som av exempelvis moraliska eller religiösa skäl har svårt att
acceptera sådant arbete. Detta gäller inte minst av hänsyn till den abortsökande
kvinnan. Jag vill erinra om att vad jag nu har anfört även kommit till uttryck i
det tidigare nämnda cirkuläret (MF 1972:59) från socialstyrelsen med råd och
anvisningar
rörande
tidiga
abortingrepp.
Några
särskilda
79
författningsbestämmelser i ämnet anser jag f. n. inte behövliga.”
När abortlagen infördes var man eniga om att det skulle vara möjligt för vårdpersonal som
av moraliska eller religiösa skäl inte kunde acceptera abort att slippa delta. Det föreföll så
självklart att man inte ansåg det nödvändigt att lagstifta om det.
Gällande arbetsfördelning inom abortverksamheten anförde Socialutskottet följande:
”Vid fördelningen av arbetsuppgifterna bör inom sjukvården liksom inom arbetslivet i
övrigt hänsyn tas till de anställdas intressen och förutsättningar i olika avseenden.
Sjukvårdspersonalens medverkan vid abort måste betraktas i ljuset härav. Det är
angeläget att abortverksamheten primärt organiseras så att i densamma inte tas i
anspråk personal, som finner det oförenligt med sin etiska eller religiösa uppfattning
att medverka vid aborter. Socialstyrelsen förutsätter sålunda att den, som under
åberopande av sådana betänkligheter förklarar sig önska erhålla befrielse från att
medverka i abortverksamheten, skall slippa deltaga däri. Sådant undantagande får
dock icke innebära befrielse från skyldighet att medverka vid abort, då situationen är
sådan att fara föreligger för moderns liv och hälsa. Sjukvårdshuvudmännen bör som
en beredskapsåtgärd i sin planering av abortverksamheten, var och en inom sitt
sjukvårdsområde, räkna med alternativa lösningar beträffande dispositionen av
personalresurserna för ändamålet, för att på så sätt säkerställa att abortsökande
kvinna, som är berättigad till abort enligt lagen, skall kunna få ingreppet utfört utan
onödigt dröjsmål.”80
Ett senare betänkande visar dock på en annan inställning till vårdpersonalens personliga
betänkligheter. I utredningen om utländska kvinnors rätt till abort i Sverige förtydligas
personalens skyldighet genom följande:
”En läkare, som är anställd vid en klinik där aborter utförs, kan inte vägra att utföra
en abort av etiska eller moraliska skäl. Endast om aborten på grund av kvinnans
sjukdom kan medföra allvarlig fara för hennes liv eller hälsa kan läkaren vägra att
utföra aborten. Om en läkare vägrar att utföra en abort på kvinnans begäran enligt 1
§ abortlagen skall frågan omedelbart underställas Socialstyrelsens prövning (4 §
abortlagen).”81
79
Prop. 1974:70 s 76 f.
SoU 1974:21, s. 40.
81
SOU 2005:90 s. 97.
80
22
5.3 Samvetsklausul inom högskoleutbildning (SOU1994:84)
Utredningen från 1994 gjordes i samband med att en ny högskoleförordning trädde i kraft
som kraftigt minskade studenternas rätt att befrias från deltagande i obligatoriska
utbildningsmoment.82
I utredningen beskrivs ett antal utbildningsområden inom vilka samvetsbetänkligheter
kan tänkas förekomma. Gällande barnmorskor och abortverksamhet skriver utredarna att
en mängd grundläggande etiska frågor aktualiseras för studenten, vilket är naturligt med
tanke på ingreppets konsekvenser och dess svåra intresseavvägning. 83 En abortsökande
kvinna har dock rätt att bemötas av vänlig personal utan fördömande attityd, vilket
förutsätter att ingen tvingas deltaga i abortverksamhet mot sin vilja.84 Emellertid bör det,
enligt utredningen, göras klart för dem som utbildar sig till barnmorskor att de i sin
kommande yrkesutövningen måste vara beredda att delta i abort om arbetssituationen
kräver det.85
Utredningen konkluderar att inget behov av samvetsklausul anses föreligga inom
högskoleutbildningen. I slutsatsen står att ett utvidgat dispensförande skulle urholka
legitimationssystemet vars funktion är att garantera en viss kunskaps- och kompetensnivå
hos innehavaren. Det skulle få stora konsekvenser om studenterna inte deltog i
obligatoriska moment som de sedan är tänkta att kunna utföra i den kommande
yrkesverksamheten.86
5.4 Socialstyrelsens kompetensbeskrivning för legitimerad barnmorska
Socialstyrelsen, med ansvar för bland annat svensk hälso- och sjukvård, har utarbetat en
kompetensbeskrivning som ger rekommendationer för barnmorskors yrkeskunnande,
kompetens, förhållningssätt och erfarenhet.87 Barnmorskans arbete ska präglas av ett etiskt
och holistiskt förhållningssätt och utföras i enlighet med gällande författningar och andra
riktlinjer. Vad gäller abort nämns följande tre delkompetenser:
En barnmorska ska (1) ha förmåga att tillämpa kunskaper om aborter och de
komplikationer som kan uppstå i samband med abort. Hon ska även ha (2) förmåga att i
dialog ge information till abortsökande samt (3) förmåga att vårda patienter som
genomgår abort.88
5.5 Arbetstagares arbetsskyldighet och arbetsgivares arbetsledningsrätt
Arbetstagarens främsta förpliktelse är att utföra det arbete som han eller hon avtalat med
sin arbetsgivare. Detta kallas ofta 29:29 principen. Arbetsgivaren har i enlighet med
SOU 1994:84 s. 9.
ibid. s. 105 f.
84
ibid. s. 117.
85
ibid. s. 137.
86
ibid. s. 156.
87
Kompetensbeskrivning för legitimerad barnmorska. s. 3 Hämtad från www.socialstyrelsen.se.
88
ibid. s. 13 f.
82
83
23
Decemberkompromissen rätt att leda och fördela arbetet och därmed vidsträckt rätt att
disponera arbetskraften inom det naturliga verksamhetsområdet.89
En arbetstagare som inte är villig att utföra de arbetsuppgifter han eller hon är anställd för
gör sig skyldig till arbetsvägran. Detta kan vara saklig grund för uppsägning.90
Arbetsgivaren äger tolkningsföreträde omkring vad arbetsskyldigheten omfattar. 91 Enligt
Källström och Malmberg finns det en omfattande rättspraxis omkring arbetstagarens
arbetsskyldighet som pekar på att han eller hon förväntas utföra de uppgifter han eller hon
tagit på sig genom sitt enskilda anställningsavtal.92 Detta är en huvudregel mellan
arbetsgivaren och arbetstagaren.93
Danelius förklarar att den som frivilligt tar anställning också ansluter sig till de regler som
gäller för anställningen. Dessa regler kan ibland inkräkta på möjligheterna till
religionsutövning och den anställde kan i princip inte med hänvisning till sin religion
vägra att utföra normalt förekommande arbetsuppgifter. Det är av särskild betydelse om
arbetstagaren redan vid ingåendet av anställning kände till att det skulle ställas sådana
krav.94
För Grimmarks del är det rimligt att anta att hon vid arbetssökandet kände till vilka krav
som ställdes på en barnmorska och att abortrelaterade uppgifter kunde förekomma. Det är
också rimligt att anta att abort ingick som en av barnmorskans normalt förekommande
uppgifter i hennes anställningsavtal, kollektivavtal eller arbetsordning. I ett yttrande till
DO förklarade Anders Liif, personaldirektör vid landstinget i Jönköpings län, varför
Grimmark inte kunnat få tjänst på kvinnokliniken vid Höglandssjukhuset i Eksjö.
"På kliniken finns enbart tjänster för barnmorskor som kan utföra alla
förekommande arbetsuppgifter. Det är inte möjligt att arbeta som barnmorska
om man inte kan utföra aborter."95
89
Källström, Kent och Malmberg, Jonas. Anställningsförhållandet. 2009. S. 215 f.
Glavå (2011) s. 521.
91
ibid. s. 777 f.
92
Källström (2009) s. 215.
93
Glavå (2011) s. 65.
94
Danelius (2007) s. 359 f.
95
http://www.varldenidag.se/nyhet/2014/02/12/Landsting-Omojligt-vara-barnmorska-utan-att-utfora-aborter
publicerad 2014-02-12. Hämtad 2015-03-14.
90
24
6. Internationella och nationella domstolar och avgöranden
6.1 Europadomstolen
Europadomstolen, med säte i Strasbourg, är den instans en individ kan vända sig till om
hon anser sina rättigheter enligt Europakonventionen kränkta. Detta är normalt först
möjligt när alla nationella instanser är förverkade.96
Nedan kommer några avgöranden från Europadomstolen presenteras samt principer för
deras bakomliggande bedömning.
6.1.1 Arrowsmithprincipen
I fallet Arrowsmith från 1978 hade en pacifist delat ut flygblad till brittiska soldater och
uppmanat dem att inte tjänstgöra. Arrowsmith straffades för detta. I Europadomstolen
ansågs dock inte artikel 9 vara överträdd då det inte fanns en tillräcklig anknytning
mellan Arrowsmiths handling och hennes pacifistiska övertygelse. Ur domen föddes
Arrowsmithprincipen som säger att ett visst religiöst uttryck måste ha ett nära samband
med religionen ifråga för att vara skyddat av Europakonventionen.97 Det formulerades en
gränsdragning kring vilka manifestationer i religionens namn som är skyddade av artikel
9. Europadomstolen upprepar denna princip i fallen Bayatyan och Eweida m. fl.98
6.1.2 Europakonventionen artikel 9.1 – forum internum och forum externum
I fallet Eweida m. fl., som beskrivs längre fram, förtydligade Europadomstolen att
religion – enligt artikel 9.1 – är något som individen primärt utövar i tanke och samvete.99
Detta kallas forum internum – friheten att ha en religiös åsikt. Fahlbeck skriver angående
detta att Europadomstolens praxis är att godkänna samtliga världsreligioner samt
kommunism, ateism, sjundedagsateism och så vidare som omfattandes av skyddet i
artikel 9. Artikeln ger en även individen rätt att manifestera denna religion, såväl
offentligt som privat. Detta kallas för forum externum – friheten att uttrycka sin religiösa
åsikt.100
6.1.3 Europakonventionen artikel 9.2 – rekvisit för tillåten inskränkning
Så som uttryckt i Arrowsmithprincipen omfattas inte varje handling motiverad av religion
av skyddet i artikel 9.1. För att inskränkningar mot religions- och samvetsfrihet ska vara
tillåtna måste tre rekvisit vara uppfyllda enligt artikel 9.2. Inskränkningarna ska (1) ha
stöd i lag, (2) vara nödvändiga och (3) proportionerliga.101 Det första rekvisitet innebär att
andra lagar, rättigheter och principer, så som jämställdhetslagar eller arbetsledningsrätten,
kan väga tyngre än religiösa manifestationer.102 Enligt rekvisit nummer två,
nödvändighet, måste hänsyn till den allmänna säkerheten, skyddet för allmän ordning och
andra personers rättigheter tas. Här använder sig Europadomstolen av en så kallad
96
Danelius (2007) s. 22 ff.
Arrowsmith mot Förenade kungariket para 71.
98
Eweida m. fl. mot Förenade kungariket para 82.
99
ibid. para 80.
100
Fahlbeck (2011) s. 135.
101
Danelius (2007) s. 361.
102
Dorssemont m. fl. (2013) s. 2013.
97
25
”margin of appreciation” som ger medlemsstaterna ett visst utrymme för att göra egna,
rimliga bedömningar i tvister.103 Då det inte råder konsensus i de Europeiska staterna
omkring vad som är rimligt när det gäller religiösa uttryck är denna marginal särskilt
viktig. Exempelvis är variationen i toleransen för religiös klädsel stor mellan de olika
länderna.104 Slutligen innebär proportionalitetsprincipen att en inskränkning inte får vara
mer långtgående än vad som bedöms rimligt för att vara till skydd för andras fri- och
rättigheter med mera. Om en person inte ska tillåtas utöva sin religionsfrihet och följa sitt
samvete måste det finnas ett betydande motstående intresse att skydda.105
6.1.4 Bayatyan mot Armenien
Kärande i målet, Bayatyan, blev år 2001 inkallad till militärtjänstgöring. Bayatyan var
dock ett Jehovas vittne och vägrade med hänvisning till sin religion att genomföra detta.
Då det vid denna tid inte fanns några alternativ till den militära tjänstgöringen betraktades
Bayatyans vägran som ett brott och han dömdes till ett drygt tio månader långt
fängelsestraff.106 Europadomstolen kom fram till att Armenien inte hade skyddat
Bayatyans rätt till religionsfrihet och samvetsfrihet enligt Europakonventionens artikel 9.
Bayatyans religiösa övertygelse och vapenmotstånd var genuina. Han tilldömdes
skadestånd från sitt land. Domen föll år 2011.107
Angående fallet skriver Fahlbeck att Bayatyans ärende ligger mycket nära Grimmarks, då
även hennes vägran grundas på religiös skäl. Fahlbeck menar att en stat måste kunna visa
på mycket goda argument för att inte godta religiösa- eller samvetsskäl som grund för
vapenvägran, annars åtnjuter staten endast en begränsad bedömningsmarginal.
Europadomstolen har en nära total samsyn vad gäller vapenvägran av religiösa skäl.108
6.1.5 Eweida m. fl. mot Förenade kungariket
Ett centralt tema i samtliga fyra personers fall som avgörandet handlar om, är
omfattningen av arbetsgivarens skyldighet att utför rimliga anpassningsåtgärder åt sina
anställda i förhållande till deras religiösa tillhörighet. Domstolen når olika slutsatser i de
olika fallen, men menar att så länge det religiösa uttrycket ska tillåtas så länge det inte har
en negativ påverkan för arbetsgivaren eller klienterna.109 Domstolen gör även skillnad
mellan handlingar och symboler som uttrycker religionen, och handlingar och symboler
som är motiverade av religionen. Det förra äger större skydd än det senare.110
Eweida
År 2006 bar Eweida, anställd som incheckningspersonal hos flygbolaget British Airways,
ett kors runt halsen för att markera sin religiösa tillhörighet. Detta bröt mot flygbolagets
klädpolicy och hon skickades hem utan lön. På grund av negativ press reviderade bolaget
sin klädpolicy för att bättre kunna tillåta bärandet av vissa religiösa symboler. Bolaget
103
Danelius (2007) s. 48 f.
Dorssemont m. fl. (2013) s. 214.
105
Danelius (2007). s. 49 f.
106
Bayatyan mot Armenien para 10-40.
107
ibid. para 92-128.
108
Fahlbeck, Reinhold. Sakkunnigutlåtande i mål T 1781-14. s. 3.
109
Dorssemont m. fl. (2013) s. 123 not 37.
110
ibid. (2013) s 212.
104
26
ville dock ej kompensera Eweida för förlorad inkomst. Den brittiska domstolen ansåg inte
att Eweida hade diskriminerats, varken direkt eller indirekt, då klädpolicyn inte var till
last för kristna i allmänhet.111 Värt att notera är att British Airways klädpolicy tillät
muslimska kvinnor och sikiska män att bära huvudduk respektive turban i tjänsten.112
Inför Europadomstolen hävdade Eweida att Storbritannien inte skyddad hennes religiösa
frihet enligt artikel 9, då bärandet av ett kors inneburit ett nära samband med hennes
religion.113 Arbetsgivaren hade visserligen ett legitimt intresse i att anställdas symboler
och uttryck inte skulle gå ut över bolagets image och klädkod. Europadomstolen menade
dock att Eweidas diskreta kors skulle anses som acceptabelt.114 Eweida rätt att
manifestera sin religion genom bärandet av sitt smycket kunde inte anses inskränka på
någon annans rätt att slippa detsamma.115 Detta är enligt Dorssemont m. fl. ett exempel på
hur artikel 9 i Europakonventionen bättre kan skydda enskildas religiösa rättigheter än
vad de nationella lagarna kan. Dock visar nästa fall att Europadomstolen inte ger rätt till
bärandet av alla slags religiösa symboler.116
Chaplin
Den kristna sjuksköterskan Chaplin bar ett kors fäst på en lång halskedja på sin
arbetsplats. Detta var i strid med sjukhusets klädpolicy som gjorde gällande att
utsmyckningar inte får inverka negativt på hygien eller patientsäkerhet. Chaplins
halskedja ansågs falla utanför sjukhusets klädpolicyn varför hon år 2009 blev förflyttad
till en annan tjänst som upphörde påföljande år.117
Chaplin hävdade att den begränsning som uttrycks i artikel 9.2 inte var skälig i hennes
fall då det inte kunde bevisas att hennes smycke utgjorde en säkerhetsrisk större än andra
religiösa symboler så som slöja eller turban. Europadomstolen ansåg dock att
begränsningarna var rimliga då smycket kunde utgöra en risk för såväl henne själv som
för hennes patienter. Chaplins arbetsgivare hade dessutom erbjudit henne att bära sitt kors
som en brosch istället, vilket hon nekade. Då arbetsplatsen var ett sjukhus vägde hälsa
och säkerhet tyngre än Chaplins specifika utsmyckningskrav. Arbetsgivarens
inskränkningar mot Chaplins religionsfrihet var därmed godtagbara.118
Ladele
Ladele arbetade som registrator i en av Londons stadsdelar. På grund av hennes kristna
värdegrund motsatte hon sig att registrera samkönade partnerskap. Ladele hade bytt pass
med sina kollegor för att slippa utföra samkönade registreringar. Detta fungerade dock
inte i längden då arbetsbördan blev ojämn och homosexuella kollegor kände sig
stigmatiserade. År 2007 fick hon efter ett disciplinärt samtal sina arbetsuppgifter ändrade.
Ladele ansåg sig diskriminerad på grund av sin religion och tog sitt fall till den Brittiska
arbetsdomstolen. Rätten kom dock fram till att de homosexuellas rättigheter vägde tyngre
111
Eweida m. fl. mot Förenade kungariket para 9-17, Dorssemont m. fl. (2013) s. 224 f.
Dorssemont m. fl. (2013) s. 224 not 71.
113
Eweida m. fl. mot Förenade kungariket para 89-95.
114
Dorssemont m. fl. (2013) s. 225.
115
Eweida m. fl. mot Förenade kungariket para 89-95.
116
Dorssemont m. fl. (2013) s. 225.
117
Eweida m. fl. mot Förenade kungariket. para 18-22.
118
ibid. para 96-101, Dorssemont m. fl. (2013) s. 226.
112
27
än Ladeles, då arbetsuppgifterna ingick i hennes anställning och stadsdelens hållning i
form av öppenhet och tolerans var värd att värna om.119
Ladele anförde inför Europadomstolen att hennes samvetsskäl borde accepterats av
arbetsgivaren, särskilt med tanke på att hon anställdes innan lagändringen år 2004 som
tillät partnerskap mellan samkönade par kom och att hennes anställningsvillkor därmed
hade ändrats i grunden. Ladele ansåg vidare att arbetsgivaren borde ha kunnat visa henne
tolerans även om de inte var eniga i hennes åsikter.120 Europadomstolen gav även i detta
fall rätt åt Förenade kungariket, då stadsdelens policy att erbjuda lika rättigheter åt alla
invånare, oavsett sexuell läggning, var viktigare än hennes rätt att slippa registrera
samkönade par. Ladeles åsikt om homosexuella par kunde heller inte anses som en
kärnvärdering i kristen tro. Artikel 9 i Europakonventionen garanterar inte alltid
individen att få utöva sina religiösa åsikter i det offentliga rummet.121
McFarlane
McFarlane arbetade som relationsterapeut i södra England. Han var kristen och ansåg att
homosexuella handlingar var emot Bibelns lära. I sitt arbete stod McFarlane under en
uppförandekodex som sade att ens egna värderingar inte fick stå i vägen för andras
rättigheter inom områden så som etnicitet, hudfärg, religion, sexuell läggning med mera.
Till en början kunde McFarlane utföra sitt arbete, även om homosexuella par var en del
av hans klientel. När McFarlane vidareutbildade sig inom sexologins område önskade
han inte rådgiva homosexuella par i sexrelaterade problem. Detta utgjorde ett problem
bland McFarlanes kollegor och hans arbetsgivare sade år 2008 upp honom då han inte
följde uppförandekodexen. I arbetsdomstolen fick McFarlane avslag då det inte ansågs
rimligt att en terapeuts trosåskådning skulle hindra klienternas rätt till god och saklig
rådgivning.122
Europadomstolen konstaterade att konsekvenserna McFarlane drabbades av var mycket
allvarliga. Dock hade han frivilligt genomgått sin vidareutbildning, väl vetande att synen
inom denna utbildning var sexuellt likaberättigande och att det senare inte skulle vara
möjligt att sortera bort par som sökte rådgivning. Arbetsdomstolen hade därför gjort rätt i
sin bedömning. Arbetsplatsens policy att förse samtliga klienter med en ickediskriminerande behandling hade högre värde. Landets bedömningsmarginal i frågan var
rimlig.123 Skyddet av artikel 9, skriver Dorssemont m. fl., sträcker sig inte längre än att
andras rättigheter, så som sexuellt likaberättigande och andra jämställdhetsprinciper,
också garanteras.124
Domarna föll år 2013.
6.2 Arbetsdomstolen – AD 2005 nr 21
Målet beskriver hur en kvinna tillhörande Jehovas vittnen blev fråntagen vissa av sina
arbetsuppgifter som aktiverare då hon på grund av sin religion inte ville delta i aktiviteter
119
Eweida m. fl. mot Förenade kungariket para 23-30.
ibid. para 102-106.
121
Dorssemont m. fl. (2013) s. 226 f.
122
Eweida m. fl. mot Förenade kungariket para 31-40.
123
ibid. para 107-110.
124
Dorssemont m. fl. (2013) s. 227.
120
28
med hedniska förtecken. I målet avgjordes att kvinnan inte diskriminerats på grund av sin
religion (etnicitet enligt dåvarande lagstiftning). AD fann i sin hypotetiska jämförelse att
en icke-religiös person med samma inställning inte hade behandlats annorlunda än
kärande i målet. Då kvinnan inte var beredd att utföra viktiga delar av de uppgifter som
ingick i hennes anställning – och var en förutsättning för densamma – var hennes
agerande att betrakta som arbetsvägran. AD fann att arbetsgivarens bedömning hade varit
inom rimliga ramar.125
6.3 Högsta domstolen – NJA 2005 s. 805
Pingstpastorn Åke Green uttalade sig kritiskt mot homosexualitet i en predikan. Green
polisanmäldes av RFSL:s lokalordförande för detta och tingsrätten dömde Green till en
månads fängelse för hets mot folkgrupp. Green överklagade dock domen och friades av
Göta hovrätt. Även hovrättens dom överklagades och i november 2005 kom Högsta
domstolens avgörande i målet. HD gjorde antagandet att en fällande dom innebära en
kränkning av Greens rättigheter enligt Europakonventionen, artikel 9 och 10
(yttrandefrihet). I en uppställning av rekvisiten för inskränkning fann HD att det inte fanns
tillräckligt lagstöd för att hindra Greens rätt att yttra sina religiösa åsikter, att Greens
åsikter inte utgjorde sådan kränkning mot homosexuella att de var straffbara samt att det
var sannolikt att Europadomstolen vid en prövning skulle finna fram till samma slutsats.
HD ogillade alltså åtalet mot Green.126
En intressant aspekt av domen är Europakonventionens ställning i förhållande till svenska
lagar. Greens rätt att uttrycka sig kritiskt mot homosexuella – enligt friheterna i
konventionen – var överordnad den svenska lagen127. Europadomstolens praxis i
yttrandefrihetsmål stod över svenska förarbetesuttalanden om hets mot folkgrupp. Vore
det inte för Europakonventionen, skriver Fransson, hade troligen pastor Green fällts för
hets mot folkgrupp på grund av sina uttalanden. 128
125
AD 2005 nr 21, Fransson (2010) s. 558 f.
NJA 2005 s. 805 ff.
127
16 kap 8 § BrB.
128
Fransson (2010) s. 32.
126
29
Etiska/medicinska riktlinjer och doktrin
7.1 Etiska/medicinska riktlinjer
Jag har valt att presentera riktlinjer som främst vänder sig till personal verksam inom
abortvården. De första tre riktlinjerna är internationella och riktar sig till vårdpersonal
världen över. De innehåller såväl medicintekniska upplysningar som etiska
förhållningssätt med fokus på säker abortvård. Riktlinjerna är inte överordnade lag, men
de är relevanta att ta del av då de uttrycker fackpersoners samlade bedömning i
samvetsfrågan. Därtill är det viktigt att veta vad den yrkesgrupp som arbetar dagligen
med abortvård har för inställning till samvetsfrihet och höra deras resonemang kring vilka
konsekvenser avsaknad eller införande av samvetsklausul kan få (vilket särskilt uttrycks i
de svenska råden).
7.2 The Department of Reproductive Health and Research (RHR)
Inom FN-organet WHO finns avdelningen RHR som arbetar särskilt med reproduktiv
hälsa.129 RHR har publicerat ett dokument riktat till dem som arbetar med abort på kliniskeller programnivå, i vilken de redogör för praktiska förutsättningar för att trygga kvinnors
tillgång till säker abort.130
I kapitel 3.3.5 Respect for women’s informed and voluntary decision-making, autonomy,
confidentiality and privacy beskriver RHR hur det inom ramen för den nationella
abortlagstiftningen är vårdgivarens plikt att behandla den abortsökande kvinnan med
respekt och diskretion, då valet omkring abort är personligt och frivilligt.131
I kapitel 3.3.6 Conscientious objection by health-care providers, beskrivs vårdgivares rätt
till att med samvetet som begrundelse ta avstånd från abortrelaterade uppgifter. Dock har
dessa personer då skyldighet utan onödig fördröjning remittera kvinnan till en annan
klinik där aborten kan utföras. Vidare gäller att om remittering inte är möjlig väger
kvinnans rätt att få aborten utförd tyngre än vårdgivarens samvetsbetänkligheter.132
7.3 International Federation of Gynecology and Obstetrics (FIGO)
FIGO är en internationell organisation för yrkesverksamma inom obstetrik och
gynekologi.133 År 2005 utkom FIGO med ett dokumentet i vilket patientens rättighet att få
god vård utan onödiga dröjsmål uttrycks, tillika med vårdgivarens rätt att få sin personliga
övertygelse respekterad. I resolutionen uttrycker FIGO detsamma som RHR i kapitel 3.3.6
där vårdgivare som yrkar på samvetsfrihet har ett ansvar att remittera patienter till andra
vårdutövare, eller själv ger nödvändig vård om remittering inte är möjlig.134
129
http://www.who.int/reproductivehealth/about_us/en hämtad 2014-11-21.
Safe abortion: technical and policy guidance for health systems. s. 1.
131
ibid. s. 67 f.
132
ibid. s. 69
133
http://www.figo.org/figo-vision-mission-and-commitments hämtad 2014-11-21.
134
Resolution on ‘Conscientious Objection’.
130
30
7.4 International confederation of midwives (ICM)
ICM är en internationell organisation för olika barnmorskeförbund världen över. ICM har
utarbetat en kodex som ska vara vägledande för barnmorskors utbildning, praktiska
verksamhet och forskning.135 Då den finns i svensk översättning och används av Svenska
barnmorskeförbundet beskrivs relevant innehåll i avsnitt 7.5.
7.5 Svensk förening för obstetrik och gynekologi (SFOG)
SFOG är en specialitetsförening inom Sveriges Läkarförbund och utgör en
sammanslutning av svenska gynekologer och obstetriker.136
I november 2014, efter att Kronobergs landsting lagt fram en motion för att utreda frågan
om samvetsklausul i vården, skrev medlemmar av SFOG:s styrelse ett uttalande om
förbundets ståndpunkter i frågan. De uttryckte bland annat följande:
”Ingen vårdpersonal kan befrias från vissa arbetsuppgifter av samvetsskäl.
Detta är en avgörande patientsäkerhetsfråga. Som patient måste man kunna
känna sig säker på att vårdpersonalen arbetar utifrån ett professionsperspektiv,
vetenskap och beprövad erfarenhet, och inte utifrån det egna samvetet.
Frågan gäller inte bara aborter, utan även vård efter abort och vård i samband
med preventivmedelsrådgivning där den aktuella barnmorskan t ex vägrar att
sätta kopparspiral. I de länder där sk samvetsfrihet införts vittnar kvinnor och
vårdpersonal om hur tillgängligheten till vård vid oönskad graviditet minskar.
Minskad tillgänglighet till preventivmedelsrådgivning och abort leder till ökad
mödradödlighet, vilket är välkänt av oss som arbetar inom professionen.”137
En artikel i tidningen EU & arbetsrätt ger stöd åt SFOG:s yttrande gällande minskad
tillgänglighet. Författaren skriver om hur kvinnor i Italien – ett land som har
samvetsklausul inom vården – i praktiken förvägras sin lagstadgade aborträtt då
möjligheten att finna en klinik med villig personal försvåras.138 Slutligen påpekade SFOG
i sitt uttalande att vård i samband med oönskad graviditet är ett kärnområde inom det
obstetriska fältet och samvetsfrågan bör därför enligt författarna övervägas av individen
redan vid valet av utbildning.139
7.6 Svenska barnmorskeförbundet
Det svenska barnmorskeförbundet är en nationell sammanslutning för legitimerade
barnmorskor och barnmorskestuderande.140 Förbundet använder sig av Den internationella
etiska koden för barnmorskor som beskriver det förhållningssätt och de kompetenser
barnmorskor förväntas ha i sitt yrkesutövande. Nedan presenteras tre för uppsatsen
relevanta punkter från koden:
135
The International Code of Ethics for Midwives.
https://www.sfog.se/start/om-sfog/stadgar hämtad 2014-11-21.
137
https://www.sfog.se/start/om-sfog/aktuellt/uttalande-abort-nov-2014 hämtad 2014-11-21.
138
Rosengård, Linn. Kräver sociala stadgan samvetsklausul i vården? EU & arbetsrätt nr 1, 2014 s. 2.
139
https://www.sfog.se/start/om-sfog/aktuellt/uttalande-abort-nov-2014 hämtad 2014-11-21.
140
http://www.barnmorskeforbundet.se hämtad 2014-11-21.
136
31
Del I punkt A: Barnmorskor respekterar kvinnans informerade rätt till val och
stödjer kvinnans accepterande av ansvar för resultatet av sitt val.
Del I punkt B: Barnmorskor arbetar med kvinnor, stödjer deras rätt att deltaga
aktivt i beslutsfattande om sin vård, och uppmuntrar kvinnor att föra sin egen
talan om ämnen rörande sin egen och familjens hälsa i sin kultur och sociala
miljö.
Del III punkt C: Barnmorskor kan avböja att delta i aktiviteter för vilka de hyser
djupt moraliskt motstånd; men avseende barnmorskans individuella
samvetsbetänkligheter så skall inte dessa avgörande påverka kvinnans rätt till
hälsovård.141
7.6.1 Barnmorskeförbundets etiska råd (BER)
Inom det Svenska barnmorskeförbundet finns ett etiskt råd som vid tiden för Grimmarks
ärende höll en sammankomst för att analysera den uppkomna debatten kring
samvetsfrihet. I protokollet från sammankomsten förtydligar rådet att abortvård ingår i en
barnmorskas uppgift och att den som av samvetsskäl inte kan tänka sig att delta i detta
inte heller ska utbilda sig till barnmorska. BER anser därför att del III punkt C från den
etiska koden ska tas bort. Rådet skriver vidare att framöver bör lärosätena vid vilka
barnmorskeutbildning äger rum vara tydligare med att framhålla att abort ingår i
arbetsuppgifterna för en legitimerad barnmorska. Avslutningsvis framhåller rådet att då
kvinnan är barnmorskans uppdragsgivare är hennes behov är överordnade vårdgivarens
privata uppfattning.142
7.7 Professor Reinhold Fahlbeck
En av de rättsvetenskapliga experterna på området har i några artiklar utrett den aktuella
frågan omkring samvetsfrihet och religionsfrihet i arbetslivet. Fahlbeck är professor
emeritus i arbetsrätt vid Lunds universitet.
7.7.1 Juridisk tidsskrift
Fahlbeck beskriver i inledningen till artikeln Religionsfrihet och mänskliga rättigheter att
han skrev den då det på senare tid uppstått frågor omkring religionsfrihet i samband med
bland annat Handskakningsmålet143 och Barnmorskeärendet Ellinor Grimmark. Gällande
Handskakningsmålet ställer Fahlbeck upp ett antal principer och samband som måste vara
uppfyllda enligt Europakonventionen för att handlingen att vägra skaka hand med en
person av det motsatta könet ska vara en av artikel 9 skyddad handling. Fahlbeck
konkluderar att handlingen inte uppfyllde sambanden. Kortfattat uttryckte mannens
handling inte religionen i fråga enligt bland annat Arrowsmithprincipens krav på nära
samband och vedertaget sätt inom aktuell religion.144 I Barnmorskeärendet ställer
Fahlbeck upp samma principer och samband, men konkluderar där att rekvisiten är
uppfyllda.
141
Den internationella etiska koden för barnmorskor.
Minnesanteckningar från BER:s sammankomst. Publicerad 2014-03-04, hämtad 2015-02-26.
143
En muslimsk man vägrade av religiösa skäl ta en främmande kvinna i handen och förvägrades därmed
praktikplats.
144
Juridisk tidsskrift nr 1 2014/15 s. 3 ff.
142
32
Sambanden utgörs av (1) lagrum – Europakonventionen, Resolution 1763 (2010) och den
svenska diskrimineringslagen. I dessa är Grimarks handling skyddad av artikel 9.1 –
hennes vägran uttrycker den kristna tron där skydd för liv (födda så väl som ofödda) är en
central lära. Dock är arbetsgivarens arbetsledningsrätt också skyddad enligt artikel 9.2,
med tanke på 29:29-principen med mera. Kapitel 3 § 4 DiskrL medför dock positiva
förpliktelser för arbetsgivaren som Fahlbeck menar har försummats i Grimmarks fall.145
Det andra rekvisitet (2) nödvändighet tar hänsyn till andras hälsa och säkerhet samt den
nationella bedömningsmarginalen. I detta skriver Fahlbeck att marginalen är nära
förbunden med övriga medlemsländers samsyn i den aktuella frågan. Resolution 1763
(2010) visar på att samsynen går i riktning åt vårdgivarens rätt att hävda samvetsfrihet
som grund för att slippa utföra abort. Enligt Fahlbeck har en stor del av det massiva
motståndet till resolutionen i Sverige berott på att den felaktigt tolkats som
abortinskränkande. Däremot, skriver Fahlbeck, ska den ses som en förklaring av vad
Europakonventionen innebär gällande religion och samvete i förhållande till
abortfrågan.146
Slutligen menar Fahlbeck gällande (3) proportionalitet att en enskild barnmorskas vägran
inte har något som helst inflytande på kvinnors möjlighet till abort. Resolutionen är tydlig
med att det är ett oeftergivligt krav att aborträtten enligt landets lagar ska stå fast. Därmed
påverkar den aktuella klinikens storlek möjligheten till att tillgodose både vårdgivares och
vårdtagares rättigheter. Praktiska faktorer har dock lägre prioritet än personlig
övertygelse, varför även det tredje rekvisitet väger till Grimmarks fördel. 147 Som
avslutning på sin artikel skriver Fahlbeck följande:
”En person som av genuina samvetsbetänkligheter eller religiösa skäl inte vill
medverka till abort eller abortrelaterad verksamhet har rätt enligt
Europakonventionen och den svenska diskrimineringslagen rätt att få sin vilja
respekterad.”148
7.7.2 Sakkunnigutlåtande
Fahlbecks sakkunnigutlåtande ingavs till Jönköpings tingsrätt i juni 2014 och används i
den pågående tvisten mellan Grimmark och landstinget. Uttalandet är mycket likt artikeln
från JT, varför endast hans konkluderande rader tas med.
I utlåtandet skriver Fahlbeck att även om intresset att få abort utförd av en person som är
positiv till den aktuella vården har hög hierarkisk status, kan ingreppet utföras av en
person som inte hyser religiösa betänkligheter. I praktiken, menar Fahlbeck, är det därför
en fråga som rör personalplanering och fördelning av arbetsuppgifter. Då den
övervägande majoriteten av medlemsländerna i Europarådet har kunnat lösa dessa
anpassningsåtgärder torde det inte vara möjligt för Sverige att visa att detsamma inte är
möjligt.149
145
Juridisk tidsskrift nr 1 2014/15 s. 15.
ibid. s. 15 f.
147
Juridisk tidsskrift nr 1 2014/15 s. 16 ff.
148
ibid. s. 27.
149
Fahlbeck, Reinhold. Sakkunnigutlåtande i mål T 1781-14 s. 11.
146
33
8. Analys och slutsatser
Syftet med denna uppsats var dels att redogöra för Barnmorskeärendet och dess utredning
hos DO och dels att beskriva vad samvetsfrihet är. I uppsatsens avslutande del kommer
jag att försöka besvara den sista frågeställningen som lyder: Hur ser det rättsliga läget ut
vad gäller möjligheten (eller skyldigheten) att införa lagstadgad samvetsfrihet för
barnmorskor i den svenska vården?
Europakonventionen
Grimmark och hennes juridiska ombud Nordström återvänder i sina klagomål till artikel 9
och det skydd för samvetsfrihet som uttrycks där. De hävdar att Sverige inte har skyddat
Grimmarks rättigheter till att utöva sina friheter. Artikel 9 ger i första stycket individen en
positiv rätt, ett forum internum, att tro, tänka och tycka preics vad han eller hon vill.
Detta är en odiskutabel rättighet. Andra stycket i artikel 9 medför dock vissa
begränsningar i religionens uttryckssätt – forum externum – där regler och normer i
samhället kan äga företräde.
I Grimmarks fall begränsades hennes rätt att uttrycka sin religion i det offentliga rummet
genom att hennes arbetsgivare inte gav henne tjänst som barnmorska. Arbetsgivaren
ansåg att vårdtagarnas intresse – korrekt vård och korrekt bemötande – och kollegornas
intresse – rättvis fördelning av arbetsuppgifter och rättvis arbetsbörda – vägde tyngre är
Grimmarks intresse att slippa utföra abort av religiösa och samvetsmässiga skäl.
Att Europakonventionen har stor juridisk tyngd är otvetydigt. Den är en del av svensk lag
och kan inte omkullkastas genom föreskrifter, råd, normer eller tyckanden. Dock är
artikel 9 formulerad på så sätt att den ger ett förbehåll i sig. Som uttryckt ovan kan
samhällets och det allmännas bästa ges företräde. I avgörandena Eweida med flera och
Bayatyan förtydligas hur samvetsfrihet och religionsfrihet i vissa fall är godtagbara skäl
för ett visst handlingssätt och i andra fall inte
Fallen i Europadomstolen
De mål som jag har tagit upp i kapitel 6, visar hur Europadomstolen avgjort några fall
rörande artikel 9. Eweida vann sitt mål då hennes rätt att manifestatera sin religion – i
enlighet med Arrowsmithprincipen – fick företräde framför andras rätt att slippa se
densamma. Europadomstolen menade att bärandet av en religiös symbol hade ett nära
samband med religionen i fråga och utgjorde i övrigt inget hot mot invändningarna i
artikel 9.2.
Denna bedömning kan appliceras på Grimmark i fråga om sambandet mellan åsikt och
religion. Abortmotstånd är som tidigare nämnt vanlig kristen etik. Grimmarks uttryck för
sin tro var dock inte av lika okomplicerad natur som ett litet silverkors runt halsen.
Grimmarks önskan att arbeta som barnmorska, men utan att vilja befatta sig med aborter,
kunde potentiellt påverka andras möjlighet att få sina rättigheter enligt bestämmelserna
omkring vård och abort i den svenska lagarna tillgodosedda. Denna övervägning låg till
grund hos arbetsgivarna när de valde att inte ge Grimmark anställning.
Den andra målsägande i Eweidafallet, Chaplin, fick avslag av Europadomstolen. I hennes
fall gjordes bedömningen att det religiösa uttrycket – bäradet av ett kors i en lång kedja
34
om halsen – inte kunde tolereras på arbetsplatsen på grund av bestämmelserna kring hälsa
och säkerhet. De olika bedömningarna för Eweida och Chaplin visar på
Europadomstolens avvägning mellan den positiva och den negativa rätten till religion; å
ena sidan rätten att manifestera sin tro, å andra sidan andras rätt att slippa ta del av
densamma.
Ladele och McFaralane förlorade bägge två sina mål. Där tog Europadomtolen liknande
hänsyn som i Chaplins fall och lade fokus på begränsingarna i artikel 9.2 och andras
möjlighet att få äktenskapsregistrering respektive relationsrådgivning. I Ladeles fall
gjordes en hypotetisk jämförelse med en icke-religiös person. I denna fann domstolen att
en arbetsvägrande icke-religiös person skulle ha behandlats likadant. Stadsdelens
likabehandlingspolicy var relevant och arbetsgivarens agerande proportioneligt i
förhållande till de motstående intressen som skulle tillgodoses. Den nationella domstolens
beslut i frågan låg inom landets bedömningsmarginal.
McFarlanes arbetsgivare hade också en policy där samtliga rådgivare förväntades kunna
behandla samtliga parkonstellationer. Europadomstolen godkände arbetsgivarens beslut
att säga upp McFarlane till förmån för klienternas rätt att undslippa ett diskriminerande
bemötande. I bägge dessa fall tog Europadomstolen hänsyn till arbetsgivarens policy.
Ladele och McFarlance blev uppsagda för att inte riskera att andra skulle drabbas av
diskriminering. Även detta i linje med artikel 9.2.
DO har tagit intryck av Europadomstolens konklusioner i dessa fall och likaledes
accepterat att landstingets beslut att inte anställa en abortvägrande barnmorska haft
lagstöd, varit nödvändigt och proportioneligt.
Bayatyan fick rätt av Europadomstolen. De bedömde att Armenien inte hade tillgodosett
Bayatyans religionsfrihet då inskränkningen inte kunde anses nödvändig i ett
demokratiskt samhälle eller till skydd för andras hälsa och säkerhet. Dock skiljer sig
Bayatyan och Grimmark åt ur en frivillighetsaspekt. Bayatyan blev inkallad till
militärtjänst och gavs inga alternativ till den väpnade tjänsten. Grimmark valde att utbilda
sig till barnmorska och söka anställning inom vilken uppgifter som hon fann
motbjudande skulle ingå.
På grund av den konservativa naturen av många religioner, tenderar religiösa personer att
ignorera andra personers rättigheter, exempelvis i form av sexuellt likaberättigande – så
som i fallen Ladelse och McFarlane. Därför är det särskilt viktigt på arbetsplatser, som ju
innebär är ett frivilligt åtagande, att toleransen för religiösa manifestationer inte går
utöver andras grundläggande och lagstadgade rättigheter – samt rätten att slippa bli utsatt
för en annan persons tro och övertygelse.
Grimmark i Europadomstolen
Nordström har i media uttryckt att hon kan tänka sig att ta Grimmarks ärende hela vägen
till Europadomstolen om det behövs.150 Fahlbeck har i en intervju uttryckt att Sverige
troligen skulle förlora mot Europadomstolen. Han menar att de länder som anslutit sig till
Europakonventionen har den ganska tydliga samsynen att samvetsfrihet vid abort ska
vara tillåtet. Ju större samsyn det finns om en viss fråga, förklarar Fahlbeck, desto mindre
150
http://www.inblick.se/Default.aspx?ID=53&Action=1&NewsId=1617&PID=416 publicerad 2015-01-15.
35
är utrymmet för nationella avvikelser.151
Resolution 1763 (2010)
Resolutionen om samvetsfrihet för vårdpersonal tas ofta upp av de som stödjer
samvetsfrihet – både av moraliska skäl och av juridiska skäl. Dock är resolutionen inte
juridiskt bindande och får därför betraktas som Europarådets åsikt och en
rekommendation till medlemsländerna. DO nämnde mycket kort resolutionen i sin
utredning och sammanfattade att inget som anförts i Grimmarks ärende beträffande
resolutionen gav DO anledning att beakta den ytterligare. I KU:s betänkande konstaterade
Hägglund i kraft av dåvarande socialminister att någon ändring av svensk lag i ljuset av
resolutionen inte var nödvändig. Resolutionen bidrog till att skapa en häftig debatt i
Sverige när den kom, men medför i övrigt inte någon avgörande skillnad i hur
samvetsfrihet inom vården ska tolkas.
De svenska sjukvårdslagarna
Hälso- och sjukvårdslagen tillsammans med den svenska abortlagen beskriver i generella
och specifika termer vilka rättigheter en gravid kvinna har. I dessa lagar är det entydigt
att kvinnan själv (innan utgången av graviditetsvecka 18) har rätt att besluta om sin
graviditet och att vårdgivarna ska respektera hennes val. I förarbetet till abortlagen stod
att läsa att hänsyn skulle i möjligaste mån tas till den enskildes eventuella moraliska
betänkligeheter, dock utan att detta påverkar kvinnans möjlighet till att för begreppet
utfört. Man kan dock fråga vilket värde kan man tillskriva ett förarbete som är över fyrtio
år gammalt.
Högskoleutredningen tar upp många olika etiska dilemman en studerande kan stöta på
under sin utbildning. Gällande barnmoskor och abort skriver utredarna de att ett positivt
förhållningssätt gentemot abortsökande kvinnor är ett krav men att ingen kan tvingas
delta i abort under utbildningen mot sin vilja. Detta är rimligt eftersom tvång inte hör ett
demokratiskt samhälle till. Dock, skriver utredarna, ska det göras klart för dem som
utbildar sig till barnmorskor att det kan bli nödvändigt att delta i abort om verksamheten
kräver det. Högskoleutredningens slutsats var att samvetsklausul inom
utbildningsväsendet inte var nödvändig. Det ska visserligen finnas ett mått av respekt för
den enskildes samvete och religion och studenten ska kunna ansöka om dispens från vissa
utbildningsmoment. Men det ska inte finnas en generell rättighet till detta. Valet av
högskoleutbildning är frivilligt och valmöjligheterna är betydande.
Utredningen är till viss del applicerbar på Barnmorskeärendet eftersom principen om att
få en legitimation för att säkerställa hög kompetensnivå är densamma för såväl studenter
som yrkesverksamma. Såväl studenter som personal som skyddas av en samvetsklausul
kan komma att förlora viktiga kompetenser som hör det legitimerade yrket till.
Socialstyrelsens kompetensbeskrivning står som en myndighetsrekommendation högt i
den hierarkiska lagtrappan. I den formuleras abort som ett av barnmorskans
kompetensområden – både vad gäller information, ingrepp och eftervård.
Kompetensbeskrivningen nämner inget om hänsyn till den enskildes samvete eller
religion.
151
http://www.varldenidag.se/nyhet/2014/02/21/Professor-Sverige-lar-fa-samvetsfrihet publicerad 2014-02-21.
36
Svensk arbetsrätt
I Fahlbecks sakkunnigutlåtande talar han om att situationen för Grimmark och andra i
hennes situation borde kunna lösas genom personalplanering. Fahlbeck går inte in
djupare på hur denna planering skulle se ut i verkligheten, men skriver att andra länder
med samvetsklausul har lyckats lösa situationen och att Sverige därför har att visa varför
det inte skulle fungera. Fördelen med denna lösning är att en klinik inte riskerar att gå
miste om duktiga barnmorskor som utöver att inte vilja befatta sig med abort kan vara
utmärkta medarbetare. Detta är i samklang med en av grundtankarna med den svenska
modellen där problem ska lösas mellan parterna på arbetsplatserna. Om denna typ av
lösning sade dock personaldirektör Anders Liifs att tjänster endast finns åt dem som kan
utföra samtliga arbetsuppgifter. Kanske fruktar Liif att en eftergift för en person kan leda
till en situation där fler och fler önskar hävda sitt samvete som begrundelse för olika
undantag. Arbetsrotation kan också vara ett viktigt element på arbetsplatsen för att
undvika ensidig fysisk och psykisk belastning. Skulle arbetsgivarens positiva förpliktelser
enligt kapitel 3 i diskrimineringslagen gälla krävs åtminstone en tillräckligt stor
arbetsplats där det finns tjänster som inte inbegriper abortrelaterat arbete. Det är svårt för
mig som utomstående att bedöma huruvida klinikerna Grimmark nekades tjänst vid var
tillräckligt stora för att kunna erbjuda denna möjlighet. Verksamhetsansvariga och
personaldirektören för landstinget ansåg av deras uttalanden att döma inte detta.
Arbetsdomstolen och Högsta domstolen
Fallet i AD om den troende aktiveraren som blev uppsagd ger exempel på hur DO ser på
jämförbarhetsrekvisitet. Det är inte att anses som diskriminering om en person blir
uppsagd av grunder som härrör till exempelvis religion, om en annan, icke-religiös
person, hade behandlats likadant i samma situation. I fallet med aktiveraren konkluderade
AD det samma som DO, nämligen att Grimmark sades upp på grund av att hon inte var
villig att utföra förekommande arbetsuppgifter för arbetsgivarens räkning – inte på grund
av den religiösa övertygelsen i sig.
I Greenmålet valde HD att ge pastorn rätt eftersom en fällande dom enligt
Europakonventionens artiklar hade varit oproportionerlig i förhållande till hans rätt till
religionsfrihet och yttrandefrihet. Därtill bedömde HD att Europadomstolen troligen
skulle fria Green. Därför blir det intressant att se hur tingsrätten kommer att värdera
Grimmarks fall och – om utfallet överklagas – kan anses tillräckligt prejudicerande för att
gå vidare till högre instans.
Riktlinjerna
De internationella riktlinjerna från FIGO och ICM uttrycker i stort sett detsamma som
RHR – respekt för vårdpersonalens samvete och religion ska ges i möjligaste mån, men
kvinnans rätt till säker och skyndsam abort, i överensstämmelse med nationell
lagstiftning, har företräde. Denna förmulering är förstålig då förbunden är internationella
och olika länder har olika generös abortlagstiftning. Mer intressant blir det därför att se
den tydliga ställning som FIGO:s och ICM:s svenska motsvarigheter SFOG och Svenska
barnmorskeförbundet (samt BER) samt Vårdförbundet har tagit i samvetsfrihetsfrågan.
De uttrycker unisont att med en ingången anställning följer förpliktelser och att den
samvetsömme bör göra sina överväganden redan vid valet av utbildning. De är kritiska
mot en samvetsklausul och ser det som ett steg i fel riktning om personalens personliga
åsikt ska få företräde framför patientens behov. Detta är i linje med den nyss nämnda
37
svenska arbetsrätten där det med arbetsavtalet följer vissa skyldigheter och att den
avlönade arbetstagaren rimligen måste förvänta sig inskränkning i någon grad.
Dessa riktlinjer räknas inte som en rättskälla och saknar därför tyngd i juridisk mening.
De uttrycker snarare de olika förbundens åsikt i frågan. Åsikterna kommer dock från de
personer som måste anses ha den bästa insikten i vad det innebär att arbeta med abortvård
i praktiken. Då samtliga svenska förbund enhälligt poängterar vikten av att personalen har
ett professionellt snarare än ett religiöst förhållningssätt i sitt yrkesutövande är de en röst
som är svår att bortse från. De uttrycker den hållning som bör prägla hela arbetskårens
utövande. Det skulle vara oklokt av lagstiftare att fatta beslut omkring samvetsfrihet och
abort som inte är förankrat i organisationerna som arbetar med verksamheten dagligen
och därmed bäst kan se konsekvenserna av en samvetsklausul.
Abort i Italien
Ytterligare något som talar emot en lagstiftad reglering av samvetsfrihet är det negativa
exempel Italien utgör. Europarådets kommitté för sociala rättigheter riktar kritik mot
Italien – som har lagstadgad samvetsfrihet för vårdpersonal – där abortsökande kvinnor
möts av långa väntetider och godtyckliga inställningar av planerade ingrepp på grund av
att alltför många läkare åberopar samvetsfrihet.152 Än en gång visas på svårigheten att
uppnå en balans som garanterar alla parters rättigheter inom vården. Italien visar dock på
hur en lagstiftning av samvetsfrihet kan ge allvarliga konsekvenser för kvinnan om hon i
praktiken nekas sina medicinska rättigheter.
Avslutningsvis
Mycket av den nämnda lagstiftningen, doktrinen och uttalandena – vare sig de stödjer
samvetsfrihet inom vården eller motsätter sig den – skulle i händelse av att
Europadomstolen dömer till Grimmarks fördel kunna överskuggas av detta beslut.
Danelius skriver gällande påföljder att en förlorande stat utöver skadestånd till den
kränkta personen, även kan få en erinran om skyldigheter och krav på lagändringar. 153 Då
arbetsbördan för Europadomstolen är tämligen hög lär det dock dröja många år innan ett
eventuellt avgörande i frågan når oss.
Det står naturligtvis en arbetsgivare fritt att försöka tillmötesgå önskemål från sin
personal genom att fördela arbetsuppgifterna. Men en sådan särbehandling skulle troligen
inte landa väl hos kollegor, media och patienter. Till sist vill jag därför säga att med
respekt för att abort kan vara en påfrestande uppgift för personalen och till trots för att det
kan innebära ett svårt moraliskt dilemma, föreligger det i nuläget av allt att döma varken
möjlighet eller skyldighet att införa samvetsfrihet för barnmorskor inom den svenska
vården.
152
https://www.coe.int/t/dghl/monitoring/socialcharter/Complaints/CC87CaseDoc1_en.pdf publicerad 2013-09-02,
Europarådets kommitté för sociala rättigheters kritik mot Italien, publicerad 2014-03-24.
153
Danelius (2007) s. 52 f.
38
9. Personliga reflektioner
Som avslutning på denna uppsats vill jag formulera några personliga reflektioner. Dessa
lutar dock mer åt det moraliska än det rättsliga hållet.
Religionsfrihet är en viktig grundpelare i vårt samhälle. Alla människor måste ha rätt att
tro – eller inte tro – på vad de än önskar. Utan denna rättighet är vi inte ett civiliserat
samhälle. Dock är det viktigt att komma ihåg att individen alltid har ett val när det
kommer till religion. Vad vi väljer att tro är ett personligt val av åsikt. Ingen tvingas att
följa en viss livsåskådning med ett visst regelverk. När ens religion kräver att man ska
bete sig på ett sätt som står i kontrast med seder, normer och – som i Grimmarks fall –
normalt förekommande arbetsuppgifter har religionen fått för stor makt.
Enligt min uppfattning är det en oroande utveckling om religionens uttryckssätt och
troende personers krav på anpassning får starkare fäste i det offentliga rummet. Enklare
anpassningar är acceptabla, men religiösa bestämmelser äger inte tolkningsföreträde till
vad som ska gälla i samhället och absolut inte omkring hur andra ska agera. I samhället
ska regler som verkar för det allmännas bästa och allas lika rättigheter och möjligheter
komma först.
I ett yrkesutövande bör man vara professionell snarare än privat. Ens personliga åsikter
får man lämna åt sidan. Detta gäller fler yrken än barnmorskans; de flestas arbete
inbegriper uppgifter som från och till står i strid med ens personliga övertygelse.
Konsekvenserna skulle blir absurda om det stod var och en fritt att alltid följa sitt
samvete. Individen måste därför göra ett val utifrån sina förutsättningar. Är en särskild
handling eller uttryckssätt avgörande för ens identitet får man söka dig till platser,
sällskap och yrken där detta inte är till hinder. Att arbeta som barnmorska är inte en
mänsklig rättighet.
Ingen människa har rätt att kräva att de val och ställningstaganden hon gör ska vara helt
befriade från konsekvenser. Gör man det lägger man problemen och lösningarna utanför
sig själv.
39
10. Källförteckning
Offentligt tryck
Betänkanden
Betänkande 2011/12:KU14
Propositioner
Prop. 1974:70
Prop. 2002/03/65
Prop. 2007/08:95
SOU
SOU 1972:15
SOU 1994:84
SOU 1997:41
SOU 2005:90
SoU
SoU 1974:21
Övriga
Interpellation 2013/14:363
Lov (1975) om svangerskabsavbrudd § 14 (Norge)
Litteratur
Aldén, Mats: Samvete och samvetsfrihet. En analys av samvetskonflikter i det svenska
samhället och av begreppen samvete och samvetsfrihet. Doktorsavhandling i etik vid
teologiska fakulteten i Lund 2002.
Danelius, Hans: Mänskliga rättigheter i europeisk praxis. En kommentar till
Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. 3:e upplagan. Nordstedts juridik.
Stockholm 2007.
Dorssemont, Filip, Klaus Lörcher och Isabelle Schöman (red): The European Convention on
Human Rights and the employment relation. Hart Publishing. Oxford 2013.
Fahlbeck, Reinhold: Bed och arbeta. Om religionsfrihet i arbetsliv och skola. 1:a upplagan.
Liber. Malmö 2011.
Fransson, Susanne och Stüber, Eberhard: Diskrimineringslagen. En kommentar. 1:a upplagan.
Nordstedts juridik. Stockholm 2010.
40
Glavå, Mats: Arbetsrätt. 2 upplagan. Studentlitteratur. Lund 2011.
Hydén, Håkan och Hydén, Therese: Rättsregler. En introduktion till juridiken. 6:e upplagan.
Studentlitteratur. Lund 2011.
Nyström, Birgitta: EU och arbetsrätten. 4:e upplagan. Nordstedts juridik. Stockholm 2011.
Källström, Kent och Malmberg, Jonas: Anställningsförhållandet. 3:e upplagan. Iustus.
Uppsala 2013.
Lehrberg, Bert: Praktisk juridisk metod. 7:e upplagan. Iusté AB 2014.
Swanstein, Filippa och Henrikz, Karin. Diskrimineringslagen – från princip till praktik. 1:a
upplagan. Studentlitteratur. Lund 2014.
Zetterström, Stefan: Juridiken och dess arbetssätt. En introduktion. 2:a upplagan, Iustus.
Uppsala 2012.
Internet
www.aftonbladet.se
www.barnmorskeförbundet.se
www.dagen.se
www.di.se
www.dn.se
www.figo.org
www.inblick.se
www.regeringen.se
www.sfog.se
www.socialstyrelsen.se
www.svd.se
www.svt.se
www.varldenidag.se
www.who.se
41
Domar
Arbetsdomstolen: AD 2005 nr 21
Europadomstolen: Arrowsmith mot Förenade kungariket
Europadomstolen: Bayatyan mot Armenien
Europadomstolen: Eweida m. fl. mot Förenade kungariket
Högsta domstolen: NJA 2005 s. 805
Artiklar, tidsskrifter och publikationer
Diskrimineringsombudsmannen: Ärende ANM 2014/12. 2014
Europarådet: Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna. 1948
Fahlbeck, Reinhold: Religionsfrihet och mänskliga rättigheter. Juridisk tidsskrift nr 2,
2014/15
Fahlbeck, Reinhold: Sakkunnigutlåtande i mål T 1781-14. 2014
Hägg, Carina: Women’s access to lawful medical care: the problem of unregulated use of
conscientious objection. Doc. 11757. 2008
Rosengård, Linn: Kräver sociala stadgan samvetsklausul i vården? EU & arbetsrätt nr 1,
2014
Socialstyrelsen: Kompetensbeskrivning för legitimerad barnmorska. 2006
Riktlinjer och råd
FIGO: Resolution on ‘Conscientious Objection’. 2006
International Confederation of Midwives: International Code of Ethics for Midwives. 2014
Svenska barnmorskeförbundet: Den internationella etiska koden för barnmorskor. 2009
Svenska barnmorskeförbundet/ BER: Minnesanteckningar från BER:s sammankomst. 2014
WHO: Safe abortion: technical and policy guidance for health systems. 2012
42
Bilaga 1
Landsting stäms för kränkande av samvetsfrihet och diskriminering
Barnmorskan Ellinor Grimmark, som förlorat tre jobb inom landstinget i Jönköpings
län på grund av att hon som barnmorska inte vill utföra aborter, stämmer landstinget
med hjälp av juristorganisationen Scandinavian Human Rights Lawyers.
- Jönköpings läns landstings beslut har utgjort ett ingrepp i Ellinor Grimmarks rätt till
samvetsfrihet och religionsfrihet enligt Europakonventionen, säger Ruth Nordström,
ordförande för Scandinavian Human Rights Lawyers. - Det villkor för anställning som
barnmorska som landstinget tillämpat, det vill säga att den arbetssökande skall vara beredd att
utföra aborter, är ett krav som särskilt missgynnar personer med viss religion eller annan
trosuppfattning. Svensk rätt är underordnad Europakonventionen om mänskliga rättigheter
och Europadomstolens praxis, som erkänner och fastställer samvetsfrihet som en mänsklig
rättighet.
Barnmorskan Ellinor Grimmark yrkar att tingsrätten fastställer att landstinget handlat fel
genom att vägra henne utlovade anställningar och yrkar skadestånd med 80 000 kronor och
diskrimineringsersättning med 60 000 kronor.
Professor emeritus i arbetsrätt vid Lunds universitet Reinhold Fahlbeck, ledamot av
juristorganisationen Scandinavian Human Rights Lawyers kommenterar stämningen: "Om
fallet går vidare till Europadomstolen kommer Sverige att förlora. Skälet är att det finns en
ordentlig samsyn bland de länder som anslutit sig till Europakonventionen om att tillåta
samvetsfrihet vid abort och dödshjälp. Ju större samsyn det finns om en viss fråga, desto
mindre är utrymmet för nationella avvikelser.
För mer information, kontakta Ruth Nordström, ordförande Scandinavian Human Rights
Lawyers på tel: **********.
Scandinavian Human Rights Lawyers är en skandinavisk juristorganisation som arbetar för
att försvara och främja mänskliga fri- och rättigheter i Europa.
43