Form- och biotopkännedom
i
Medelhavet
En resa till Malta våren 1994
Kursansvarig:
Lars-Ove Loo
Kursdeltagare:
Susanne Eriksson
Jonas Gunnarsson
Lars-Johan Hansson
Ingela Isaksson
Helén Nilsson
Mattias Sköld
Mats Ulmestrand
Håkan Wennhage
Marin Zoologi
Göteborgs Universitet
Kristinebergs Marina Forskningsstation
450 34 Fiskebäckskil
Introduktion.
Svenska marinekologer på doktorandnivå
är ofta hänvisade till att arbeta i svenska vatten
med de begränsningar detta medför. För att ge
möjlighet att vidga kunnandet och utvecklas som
marinbiologer anordnades en resa till Malta i
Medelhavet. Malta ligger i en central
tröskelregion som delar Medelhavet i två
artmässigt skilda huvudbassänger. Den marina
faunan och floran är rik och de flesta växtarterna
har historiskt sett atlantiskt ursprung. Ett antal
tropiska arter (mest fiskar) har på senare tid
invandrat från Röda havet och Indiska oceanen
via Suez-kanalen.
Hydrografi
Borrkärnor från Medelhavets botten avslöjar
att för ca 7 miljoner år sedan var Medelhavet
avsnört från Atlanten. I det varma klimatet var
avdunstningen större än tillflödet av vatten.
Därigenom bildades stora saltöknar och några
mindre saltmättade sjöar 3000 meter under
Atlantens havsyta. För ca 5,5 miljoner år sedan
förbands Medelhavet åter med Atlanten och
Atlantiskt vatten, med tillhörande fauna och
florafyllde Medelhavet. Medelhavet har
fortfarande många egenskaper som utmärker ett
äkta innanhav, men förbindelsen med Atlanten
genom Gibraltarsund har stor inverkan på livet i
havet. Tidvattenamplituden är liten och
strömmarna är som regel svaga. Tröskeln som
delar Medelhavet i västra och östra bassängen
har ett djup på 324 meter och sträcker sig från
Sicilien till Tunisien strax väster om Malta.
Medelhavet som helhet har ett medeldjup av
1429 meter. De båda huvudbassängerna uppvisar
skillnader i flora och fauna vilket tyder på att de
är relativt isolerade från varandra. Västra delen
är mer influerad av atlantiska arter medan den
östra har ett ökande inslag av arter från Röda
havets saltare vatten. Öster om Malta finns Joniska
bäckenet med stora områden överstigande 4000
meter djup och med Medelhavets maxdjup på
5092 meter i Hellasgraven. Temperaturen i
djupgravarna håller ca 13 °C att jämföra med c:a
4 °C i oceaniska, tempererade vatten.
Tillskottet av vatten till Medelhavet kommer
huvudsakligen från Atlanten och flyter in genom
Gibraltar och vidare längs Afrikas norra kust
förbi Malta. Detta vatten har en salthalt på drygt
36‰ och är som regel kallare än ytvattnet i
övriga Medelhavet. Östra Medelhavets varma
klimat orsakar en stor avdunstning av ytvattnet
då det österut. När det ytliga atlantvattnet når
längst in i Levantinbassängen har avdunstningen
medfört att salthalten stigit till över 39‰ vilket
i sin tur gjort vattnet så tungt att det sjunker och
strömmar som en bottengående utström åter till
Atlanten. De översta 2-300 metrarna är väl
omblandade under större delen av året. Under sin
väg mot Atlanten utsötas bottenvattnet till viss
del med ytvattnet och strömmar ut genom
Gibraltar sund med en salthalt på nära 38‰. Mer
ytvatten strömmar in i Medelhavet än ut som
bottenvatten och nettoförlusten av vatten i
Medelhavet beror på att avdunstningen är större
än nederbörd och flodtillrinning. Avdunstningen
är ca 70 000 m3/s, vilket är ca tre gånger mer än
nederbörd och flodtillrinning. Om Gibraltarsund
åter stängs sjunker hela Medelhavets yta med
närmare 1 m per år.
Föroreningar
Befolkningen kring Medelhavet finns
huvudsakligen lokaliserad till den norra och västra
kusten och runt Adriatiska havet. Här finner man
också den största industraliseringen och här får
man också mottaga majoriteten av de ca 100
miljoner turister som årligen invaderar
Medelhavet. Afrikanska kusten har å andra sidan
mindre utvecklad urbanisering och
industrialisering. Reningsverk är sällsynta eller
obefintliga och mer än 90% av avloppsvattnet
med parasiter, virus och bakterier går rakt ut i
havet. Belastningen på den marina miljön
återspeglas i den geografiska fördelningen av
folkmängd och industritäthet. Störst är problemen
längs kusten från norra Spanien genom franska
rivieran till Italien. Även på Malta blev vi avrådda
att dyka i vissa vikar vid pålandsvind på grund av
risken för höga halter av colibakterier och
påföljande magsjuka. Trots de stora lokala
utsläppen av kväve och fosfor är Medelhavet
som helhet fortfarande ett näringsfattigt hav.
Alla delar av Medelhavet anses ha en kronisk
förorening av oljeklumpar. Från södra Italien har
rapporterats 500 liter oljeklumpar per km2. Den
huvudsakliga källan till oljeföroreningarna är
utpumpning av ballastvatten och tankrengöring
hos förbipasserande oljetankers varigenom ca
0,5 miljoner ton olja årligen når Medelhavet. 250
miljoner ton olja transporteras varje år genom
Medelhavet. Sedan en lag förbjöd utsläpp av
oljehaltigt vatten 1976 har situationen förbättrats
men är långt ifrån bra. Trots att farleden går
mellan Sicilien och Malta kunde vi dock inte se
några besvärande mängder med oljeklumpar
längs Maltas kust.
De flesta av föroreningsproblemen är av
lokal karaktär och borde även kunna lösas lokalt
men tycks hindras av brist på kapacitet att ta hand
om t.ex. avloppet från alla turister som belastar
systemet under en relativt kort period på
sommaren. Ett annat problem är att Medelhavets
18 kuststater är så olika långt utvecklade och har
olika prioriteringar angående miljövård. För att
förbättra de mer storskaliga problemen (t.ex oljan)
påbörjades ett internationellt samarbete i och
med Barcelonakonventionen 1976. Denna insats
har fått viss effekt men förbättringsåtgärderna
hindras till viss del av politiska motsättningar
mellan de 18 deltagande staterna.
Fisket
Medelhavet är fattigt på fytoplankton vilket
gör att det är relativt fiskfattigt. Av de ca 500
fiskarterna utnyttjas inte mindre än 120
kommersiellt vilket gör att avkastningen per yta
är ca 5 gånger större än än den genomsnittliga
avkastningen i andra hav. De flesta fiskare i
Medelhavet har små färgglada träbåtar, fiskar
kustnära och är sällan på sjön mer än en dag eller
natt åt gången. Deras fiske bedrivs huvudsakligen
med nät eller krok och ofta lockar man till sig
sardiner, ansjovis och bläckfisk på natten med
hjälp av ljus. Av de demersala arterna är kummel
och en knotliknande mullusart de mest
kommersiellt viktiga. Dessutom bedrivs ett stort
fiske i öppet vatten från större båtar när tonfisk
Fig. 1. Satellitbild över Medelhavet.
och svärdfisk under sommaren kommer in i
Medelhavet från Atlanten för att leka. Svärdfisken
fångas framför allt genom harpunering från
snabbgående båtar varvid man följer enskilda
fiskar som harpuneras och vinchas ombord. De
årliga landningarna uppgår till flera tusen ton
svärdfisk men fångsterna visar en nedåtgående
trend. Det finns tecken på att ett för hårt fiske på
ton- och svärdfisk i Atlanten är orsaken till de
sjunkande fångsterna i Medelhavet. År 1976
bildades “General Fisheries Council for the
Mediterranean” för att reglera Medelhavets fiske
genom avtal. Enligt professor P. J. Schembri vid
Maltas Universitet finns dock ingen fungerande
organiserad beståndsvård inom Medelhavet.
Fiskindustrin är beroende av att ett tillräckligt
stort antal ton- och svärdfiskar återvänder till
Medelhavet varje år för att industrin skall
överleva. Fisket är säsongsbetonat och för att få
en kontinuitet i tillgången på fisk och skaldjur,
har man under senare år påbörjat försök med
odlingar runt Malta. För några år sedan fångade
fiskarna i Valetta en stor vithaj (Charcharadon
charcharias) utanför Malta men till vår stora
besvikelse fick vi aldrig se någon under våra dyk.
Mellieha Bay
Marfa Point
Anchor Bay
Fig. 2. Karta över Gozo och Malta med dykplatser markerade.
Blue Grotto
Material och metoder
Dykning:
Via dykcentret ”Aqua Venture” (Mellieha
bay) fick vi tillgång till dykutrustning, dykguide
samt transport till dykplatserna med en minibuss.
Dykning utan guide är ej tillåtet utan särskilt
Maltesiskt dykcertifikat.
Artbestämningar:
Fyra olika habitat valdes ut. Dykare samlade
in djur och alger med hjälp av fångstkassar och
glasburkar med skruvlock. Djup och dykprofil
noterades. Dessutom dokumenterades dykplatsen
med fotografering (Nikonos III & V, 15 mm, 28
mm och mellanring 1:2) och videofilmning (JVC
super-VHS kamera i ett Ikelite UV hus).
Materialet togs in för artbestämning till
lägenhetshotellet, där vi arrangerat ett
improviserat laboratorium med lupp (Wild
Heerbrugg,
16X),
byttor
och
bestämningslitteratur (se referenslista).
Videomaterialet gicks igenom och intrycken från
dyken antecknades.
Habitatval:
De fyra dykplatserna valdes i syfte att
jämföra olika typer av habitat. ”Mellieha Bay”på
nordöstra sidan; en grund vik med sjögräsängar
(Posidonia oceanica). ”Blue Grotto”, en
exponerad vik på södra kusten. ”Anchor Bay”,
en grotta på västra kusten. ”Marfa Point”, en
exponerad vägg på nordvästra kusten mitt emot
öarna Comino och Gozo.
Platsbeskrivningar
Mellieha Bay 7/2-94
Djup: 6 m
Habitat: Grund vik med övervägande
sandbotten. Fläckvis Posidonia-områden och
uppstickande stenpartier.
Väderförutsättningar: Stark frånlandsvind
med mycket inverkan av vågenergi i hela
vattenpaketet.
Sikt: 3-5 m
Generellt intryck: Posidonian verkar vara i
vinterstadium: högst 0.5 m hög, gles med mycket
epifyter samt en hel del döda exemplar.
Kringflytande algdetritus rörde sig av vågorna
fram och tillbaka över botten.
Posidonia oceanica
Sand "ripples" och Posidonia bollar
Fig. 3. Dykplatsen i Mellieha Bay.
3.5 m
N
6m
10 m
20 m
Sten, sand och bildäck
Sand
20 m
Slip
Trappor
Fig 4. Dykplatsen vid Blue Grotto.
Blue Grotto 8/2-94
Djup: 20 m
Habitat: Klippstenbotten. I botten av skrevan
Posidoniafläckar
Väderförutsättningar: Svag vind men kraftig
dyning från föregående dags vindbyar.
Sikt: ca 10 m
Generellt intryck: Klippskreva med
sluttande botten på den östra sidan och vertikal
vägg på den västra sidan. Cirka 25 m djup i
mynningen och 1 m längst in (250 m in). Lite
algvegetation, mycket svampdjur och
echinodermer. En del labrider.
Sand
Fig. 5. Tvärsnitt av grottan vid dykplatsen i Anchor Bay.
Anchor Bay
Djup: 5 m
Habitat: Grotta med stenar på botten samt
fläckvis med sand i de inre delarna av grottan.
Grottans ingång var belägen c.a 3 m under
havsytan och en luftficka täckte den centrala
delen av grottan.
Väderförutsättningar: Dyning men skyddat
för den rådande vindriktningen.
Sikt: c:a 5 m
Generellt intryck: Förhållandevis mycket
räkor och fattigt på sessil fauna. Rester av alger
och sjögräs på botten. Mörkt.
Stenar
Stenar
Posidonia oceanica
Sand
Fig. 6. Dykplatsen vid Marfa Point.
Marfa Point
Djup: 25 m
Habitat: Exponerad hårdbotten. På den
djupare vertikala delen fanns avsatser med
Posidonia. Klippväggen planade ut i en
sandbotten på c:a 20 m djup.
Väderförutsättningar: Hård vind och höga
vågor
Sikt: c:a 10 m
Generellt intryck: Sparsam sessil fauna i
den grunda delen förmodligen orsakad av
sportdykaraktivitet. Stim av pelagisk fisk utanför
klippväggen.
Resultat och diskussion
A. Jämförelse mellan de olika habitaten
Mellieha Bay:
I litteraturen beskrivs Posidonia ängar som
ett varierande och produktivt habitat med en
artrik associerad fauna. Blad och rötter ger ett
tredimensionellt skydd för mobil så väl som
sessil fauna. Vid genomgång av vårt insamlade
material var dock artrikedomen inte påfallande
högre än vid de andra undersökta habitaten.
Detta kan dock vara orsakat av de hydrografiska
förutsättningarna som inte var de bästa (de blåste
friskt) vilket ledde till att sikten försämrats av
suspenderat material. Vågenergin hade stor
inverkan på botten och formationen av
”Posidoniabollar” (bestående av sand
sammanflätat med bladdetritus) kunde tydligt
observeras. På botten återfanns även en hel del
plastrester, hushållsavfall m.m.
Blue Grotto och Marfa Point
Båda utgör exponerade lokaler och någon
uppenbar skillnad i artsammansättning och
abundans fann vi inte. Detta trots att lokalerna är
belägna på varsin sida av ön. Enligt litteraturen
så skulle den södra sidan vara influerad av tropiska
arter som invandrat från Suezkanalen, vilket vi
alltså inte kunde verifiera. Det bör tilläggas att vi
på Marfa Point fann en mycket hög täthet av den
i Atlanten förekommande Echiuroiden Bonellia
viridis , en art som inte noterades vid Blue
Grotto.
Anchor Bay
Grottan var generellt både artfattigare och
med färre djur än övriga habitat. I denna ljusfattiga
miljö återfanns endast krustabildande rödalger
(Lithotamnion sp.). Grottväggarna var fläckvis
täckta av svampdjur. Två arter av räkor
observerades endast på denna lokal, Palaemon
serratus och Gnathophyllum elegans.
B. Jämförelse mellan Sverige och Malta.
Medelhavet och Svenska kusten kan båda
karakteriseras som områden med små
tidvattensskillnader. Tidvattenamplituden på
Malta är 0,06 m. Supralittoralen är därför mer
påverkad av väder och årstidsvariationer än
tidvatten. Detta kan medföra en mindre
förutsägbar miljö än i tidvattenbäddar. Både i
Sverige och på Malta är temperaturen den
avgörande faktorn för organismerna i
supralittoralen. Emedan kyla och frysrisk vintertid
strukturerar denna zon i Sverige, är uttorkning
och värmestress av avgörande betydelse på Malta.
Den tydliga zonering som återfinns i
tempererade tidvattenbäddar, återfinns både i
Sverige och på Malta, men mer koncentrerad i
supralittoralen. Infralittoralen skiljer sig tydligt
från Svenska förhållanden pga att ljuset kan
tränga ner till avsevärt större djup. Detta för att
Medelhavet är ett näringsfattigare hav vilket
medför lägre primärproduktion. Infralittoralens
zonering av alger är därför mindre markerad än
i tempererade mer produktiva vatten och sjögräs
(Posidonia oceanica) kan växa ända ned till 50 m
djup, att jämföra med våra Zostera-ängar som
sällan når djupare än ca 10 m.
En stor skillnad är avsaknad av större
brunalger typ Fucus och Laminaria-arter. Denna
typiskt tropiska karaktär har förklarats som en
följd av ett högre betningstryck av herbivora
fiskar vilka saknas i våra vatten. Andra
förklaringar som framlagts är högre temperaturer
och/eller näringsfattigare förhållanden. Detta ger
intrycket av en generellt lägre biomassa av alger
på Malta än i Sverige.
Musselbankar och Balanus-bälten saknades
helt på Malta. De vanligast förekommande
filtrerande organismerna var spongier,
polychaeter, bryozoer och tunikater. Samtliga
dessa djurgrupper kan tillgodogöra sig bakterier
och mikrofytoplankton. De vanligtvis tätare
mikrobiella näringskedjorna i oligotrofa hav
skulle kunna gynna djurgrupper med denna
födostrategi.
Sammanfattning av våra intryck
Den generella artsammansättningen var lika
mellan dykplatserna förutom grottan där
organismtätheten var låg.
Under dyken observerades endast små
exemplar av fiskarterna vilket kan bero på det
intensiva kustfisket runt Malta
Inga påtagliga spår av oljeföroreningar
kunde noteras. De enda spåren av nedsmutsning
var kringdrivande plastpåsar och skräp.
Slutligen tillkännager vi att det är svårt att
dra slutsatser utifrån ett fåtal dyk och utan att
göra några kvantitativa studier.
Referenser
Cabioch, J., J.-Y. Floc’h & A. Le Toquin., 1992. Guide des mers
d’Europe Manche/Atlantique, Mediterrannée. Delachaux et
Niestlé,
Campbell, A.C., 1982. Guide to the flora and fauna of the
Mediterrannean Sea. Hamlyn,
Campbell, A.C., 1986. Guide de la faune et de la flore littorales des
mers d’Europe. Delachaux & Niestlé,
Clark, R.B., 1992. Marine Pollution. Oxford University Press, New
York
Friedrich, H., 1973. Marine Biology. Sidgwick & Jackson, London
Girard, A., A. Castric & C. Chassé., 1987. Guide du plongeur
naturaliste. Marcel Le Pennec,
Grech, M. & P.J. Schembri, 1989. A laboratory study of the
behavioural responses of Littorina neritoides (Mollusca:
Gastropoda) in relation to its zonation on Maltese shores (central
Mediterranean). Mar. Behav. Physiol. 15: 123-135.
Harris, T., 1982. Djur och natur kring medelhavet. P. A. Nordstedt &
Söners Förlag,
John, D.M., S.J. Hawkins & J.H. Price., 1992. Plant-Animal
interactions in the marine benthos. Systematics association by
Claredon Press. Oxford,
Kristoffersen, J.B. & G. Hillestad., 1993. The DFM excursion to the
Maltese Islands. Department of fisheries and marine biology
University of Bergen, Norway
Lindner, G., 1976. Snäckor och musslor i värdshaven. P. A. Nordstedt
& Söners Förlag,
Luther, W. & K. Fiedler., 1967. Die Unterwassenfauna der
Mittelmeerküsten. Paul Parey, Hamburg, Berlin
Lythgoe, J. & G. Lythgoe., 1971. Fishes of the Sea. Blandford Press,
London
Richards, G.W., 1983. Molluscan zonation on rocky shores in Malta.
J. Conch. 31: 207-224.
Riedl, R., 1983. Fauna und Flora des Mittelmeeres. Verlag Paul
Marey, Hamburg, Berlin
Schembri, P.J., 1978. Recent echinoids (Echinodermata: Echinoidea)
from the Maltese islands and surrounding waters. Animalia. 5:
123-132.
Schembri, P.J. & E. Lanfranco, 1984. Marine Brachyura (Crustacea:
Decapoda: Brachyura) from the Maltese Islands and surrounding
waters (Central Mediterranean). Centro. 1: 21-39.
DAGBOK
94-02-05
I olika bilar och med olika hastigheter
anlände samtliga kursdeltagare och kursledare
till färjeterminalen i Helsingborg för gemensam
avfart 13.10 till Helsingör. Färden gick vidare till
incheckning på Köpenhamns flygplats, där vi
blev bemötta med stort intresse av personalen
vid metalldetektorerna. På flyget serverades höns
på sedvanliga plastmaneer och det hade hunnit
mörkna då vi slutligen nådde destinationen där
kursen skulle äga rum. Nyman & Schultz som
ordnade resan, transporterade oss och vår
packning till Melieha Holliday Center vilket
skulle bli vår bostad och materialbearbetningsplats kommande vecka på Malta.
94-02-06
Malta är en ö med många kyrkor och kristna
seder. Eftersom denna dag var en söndag och allt
exklusive bingohallar var stängt, kastade vi oss
istället ut i vänstertrafikens värld på en regnig
sightseeing. Dagens resa slutade med att vi
kontaktat Aqua Venture i Melieha och bokat en
veckas dykning med guide och transport till
dykplatser.
94-02-07
Dykarna blev upplockade av dykfirman 9.00
vid vårt hotell. Dagens dyk blev på blandad
sjögräsäng och sandbotten i Melieha Bay.
Materialet sorterades och artbestämdes under
eftermiddag och kväll.
94-02-08
En vacker biltur längs medeltida byar i en
blommande omgivning förde oss denna dag till
Blue Grotto på andra sidan ön. Habitatet var av
hårdbottentyp med branta klippväggar och
stenblock. Mest spektakulärt var fynden av
åttaarmad bläckfisk. Eftermiddag och kväll
användes till bearbetning av material.
94-02-09
Dagen utnyttjades till två dykutflykter.
Anchor Bay på förmiddagen gav oss erfarenheten
av grottmiljö. Förvånandsvärt lite liv och få arter
hade valt denna lokal att leva i. Hemsimmet
utanför grottan visade en varierande botten.
Popeye village ovan vattnet gav ett intressant
kulturellt tillskott. Eftermiddagens dyk var förlagt
till Marfa Point, Paradise Bay, där en grundare
bassäng berikad med färgglada och
videoförevigade fiskar övergick i en brant
bergvägg; ett annorlunda hårdbottenhabitat
jämfört med Blue Grotto. Kvällens artbestämning
blev sen, då spännerna var fulla med nya växter
och djur.
94-02-10
Vädret hindrade oss från att besöka två
dykplatser denna dag. Ett önskvärt återbesök på
Marpha Point gav oss möjlighet att läsa på
fisklitteraturen och studera madonnan på 20
meters djup bättre. Under eftermiddagen hann vi
studera klart det hittills insamlade materialet och
tillät oss en ledig kväll med god middag bortom
vår bostad. Dofterna av det marina djur och
växtlivet i lägenhetens kylskåp och på matbordet
bidrog även till viljan att ta sig utanför området.
Idag förde bilen oss (Lars-Ove, Andreas
och Mats) till Msida utanför Valetta där Maltas
Universitets biologiska avdelning var beläget.
Lars-Ove hade i förväg bestämt träff med
avdelningschefen professor Patrick J. Schembri
och botanikern Edvin Lafranco. Vi blev mycket
vänligt mottagna och Andreas fick vackra
planscher över utrotningshotade djur på Malta.
Prof. Schembri presentaterade institutionens
avdelningar
och
verksamheter.
Kursverksamheten var i full gång och var
uppdelad på ca 200 biologistudenter, 30 20poängsarbetare och 5 doktorander. Prof.
Schembri hade erhållit sin PhD vid Universitetet
i Glasgow där han arbetat med populationsbiologi
och bl.a. funktionell morfologi hos den grävande
krabban Ebalia tuberosa. Dr Lafranco ledde ett
forskarteam för att beskriva artsammansättningen
och ekosystemet i Posidoniaängarna runt Malta.
Vi hade många gemensamma frågeställningar
och fick därför en intressant jämförande
diskussion om aktuell forskning på Malta och i
Sverige. Det påpekades också att under de senaste
10 åren hade man funnit ca 30 nya decapoda
kräftdjur runt Malta beroende på succesiv
invandring av arter från Röda havet. Så om vi
fann arter som enligt böckerna inte borde finnas
runt Malta kunde detta bero på ovanstående
förändringar. Dr Lafranco tog oss med på en
intressant rundvandring i instutitionen och deras
museum med diverse artsamlingar. Vi blev också
förevisade några ekotoxstudier där de i
akvarieexperiment dokumenterade responsen hos
fisk som exponerats med olika halter av
miljögifter. Avslutningsvis önskade de oss
välkomna åter med fortsättningskurs i
Medelhavsekologi med förhoppning att vi då
skulle få en behagligare väderlek.
0.
94-02-11
Allt biologiskt material återlämnades i
varierande skick till havet. Mer eller mindre
storm hindrade inte dyktruppen ifrån att göra en
sista titt under vattnet. Blue Grotto med sina
bläckfiskar kompletterade det vi tidigare missat
i jämförelsen mellan de två hårdbottenhabitaten.
Den bärbara datorn uppehöll oss resten av
eftermiddagen. Kvällen ägnades åt middag i
Valetta och pubrunda i St Julians.
94-02-12
Sista dagen på kursen gick åt till att städa,
packa, checka ut och ta en titt på ön. Några av
deltagarna besökte Mdina, den tysta staden, som
förde tankarna till medeltidens folk och fä.
Timmarna på flyget tillbaka till Köpenhamn
användes av några till att sova, medan andra
diskuterade vetenskap. Det blev en lång dag och
natt av blandade intryck. De flesta kom hem
framåt småtimmarna efter en lång bilkörning
genom södra Sverige.
Ur minnet, Helen Nilsson
RHODOPHYCEAE
Corallina mediterranea
Amphiroa rigida
Peyssonnella squamaria
Liagora viscida
Lithothamnium lenormandi
Lithothamnium fruticulosum
CHLOROPHYCEAE
Codium fragile
Halimeda tuna
Codium bursa
Valonia utricularis
Udotea petiolata
PHAEOPHYCEAE
Dictyopteris
membranacea
Padina pavonia
Sargassum vulgare
Fucus
virsoides
Cystoseira
crinita
Cystoseira
discors
Cystoseira carniculata
Cystoseira
opuntioides
Cystoseira barbata
Cystoseira mediterranea
Cystoseira spicata
Cystoseira fin????
GYMNOSPERMIA
Posidonia oceanica
PORIFERA
Chondrosia reniformis
Ircinia fasciculata
Ircinia muscarum
Spirastrella cunctatrix
Spongia officinalis
CNIDARIA
Scyphozoa
Anthozoa
Anemonia sulcata
Chrysaora hysoscella
Balanophyllia europaea
Parazoanthus oxinellae
Cerianthus membranaceus
Sagartia elegans
PLATYHELMINTHES
Convoluta convoluta
SIPUNCULA
ECHIURA
Bonellia viridis
Phascolosoma vulgare
ANNELIDA
Polychaeta
Lepidonotus clava
Spirographis
spahanzani
Sabella pavonina
Spirorbis pagenstecheri
Polycirrus sp.
MOLLUSCA
Opistobranchia
Berthella aurantiaca
Coryphella padora
Thuridilla hopei
Elysia viridis
MOLLUSCA
Prosobranchia
Calliostoma zizyphinus
Cassidaria rugosa
Buccinulum
corneum
Ceratostoma erinaceum
Columbella rustica
Conus mediterraneus
Gibbula ordens
Gibbula varia
Fasciolaria lignaria
Gibbula albida
MOLLUSCA
Prosobranchia
Luria lurida
Jujuomus exasperatus
Gourmya vulgata
Haliotis lamellosa
Murex
brandaris
Pyrene scripta
Monodonta turbinata
Thais haemostoma
Dolium galea
Vermetus gigas
Murex trunculus
MOLLUSCA
Bivalvia
Barbatia barbata
Arca noae
Solecurtus strigillatus
Chamelea gallina
Corculum papillosum
Lima lima
MOLLUSCA
Bivalvia
Protopecten glaber
Chlamys varia
Spondylus gaederopus
Venus verrucosa
Pinna nobilis
MOLLUSCA
Cephalopoda
Octopus vulgaris
Sepietta oweniana
CRUSTACEA
Brachyura
Carcinus mediterraneus
Dromia personata
Maia squinado
Maia verrucosa
Pilumnus hirtellus
CRUSTACEA
Anomura
Alpheus glaber
Alpheus dentipes
Clibanarius erythropus
Pagurus bernhardus
Paguristes oculatus
Pagurus anacharetus
CRUSTACEA
Penaeidea
Gnathophyllum elegans
Palaemon serratus
BRYOZOA
Myriopora truncata
ECHINODERMATA
Crinoidea
Antedon
mediterranea
Asteroidea
Astropecten spinulosus
Echinaster sepositus
Coscinasterias tenuispina
Ophidiaster ophiodianus
ECHINODERMATA
Ophiuroidea
Ophioderma
longicauda
Echinoidea
Spatangus purpureus
Paracentrotus lividus
Sphaerechinus granularis
ECHINODERMATA
Holothuroidea
Holothuria sp.
UROCHORDA
Ascidiacea
Aplidium sp.
Aplidium proliferum
Halocynthia papillosa
CHORDATA
Pisces
Blennius rouxi
Apagon imberbis
Chromis chromis
Puntazzo puntazzo
Coris julis
Crenilabrus scina
Zosterissor ophiocephalus
CHORDATA
Pisces
Mullus barbatus
Scorpaena porcus
Scorpaena scorfa
Serranellus cabrilla
Serranellus scriba
Syngnathus typhle
Thalassoma pava
