Käre användare!
Denna pdf-fil är nedladdad från webbplatsen för Illustrerad Vetenskap Historia
(www.varldenshistoria.se) och får inte lämnas vidare till tredje part.
Av hänsyn till upphovsrätten är vissa bilder borttagna.
Med vänlig hälsning
Redaktionen
MONARKIER
Ett av de värsta av kung Johans
många illdåd var mordet på brorsonen Arthur – enligt krönikörerna
dödade han honom själv, rasande
och berusad.
SCANPIX/AKG
44
Världens Historia 5 • 2009
Medeltidens krönikörer
stämplade prins Johan som
Englands
elakaste regent
Bilden utelämnad
med hänsyn till
copyright
Munken Matthew
Paris var en av
Johans kritiker.
STANFORD UNIVERSITY
AV PELLE STAMPE
I romanerna om Robin Hood och Ivanhoe skildras
prins Johan som en grym tronpretendent under
Rikard I Lejonhjärtas frånvaro. Men det är bara
halva sanningen – egentligen var Johan ännu värre.
ENGLAND/1199
Halva Frankrike tillhör England som
ENGLAND
är en europeisk
LONDON
stormakt. Riket
styrs av kungaätten PlantageNORMANDIE
net som fram till
prins Johans maktövertagande år 1199
skakats av strider kring vem som
ska ärva kronan.
”J
ohan var en tyrann. Han var en
ondskefull regent som inte uppförde sig som någon kung. Han
var en bandit som ständigt låg på lur.”
Krönikören Matthew Paris skrädde inte
orden när han år 1240 beskrev Johan
av England, 24 år efter Johans död.
Och det lät inte särskilt mycket bättre
på 1800-talet då historikerna kallade Johan ”den allra värste av våra kungar. En
trolös son, en förrädisk bror besudlad
med brott av alla de slag”. Sedan tog romanförfattarna vid och cementerade bilden av prins Johan som en skrupelfri
skurk i berättelserna om Ivanhoe och
Robin Hood.
Kungafamilj splittrad av maktkamp
Johans ovanligt dåliga rykte kan delvis
förklaras med att hans historia nedtecknades av kyrkans män som knappast
gjorde honom rättvisa. Hans agerande
var nämligen allt annat än kristet.
Trots detta kan man ändå konstatera
att kung Johan även med medeltidens
brutala mått mätt var en skoningslös
despot som konspirerade mot sin far,
stal makten från sin storebror Rikard
Lejonhjärta och mördade sin brorson.
Hans största brist var nog ändå att han
var en oduglig ledare, alltför arrogant
och självsvåldig för att kunna föra sig i
maktspelet mellan kyrkan, kungamakten och adeln.
Bristerna i kung Johans karaktär kan
möjligen bero på att han växte upp i en
minst sagt dysfunktionell familj. När
Johan föddes år 1167 blev han Henrik
II:s åttonde barn. Redan som sexåring
drogs Johan in i familjens ondskefulla intriger och skoningslösa strävanden efter
makt. Det skedde när Henrik II:s tre
äldsta söner, bland dem Rikard Lejonhjärta, försökte störta sin far. De ville ha
makt – genast – och de fick stöd av sin
mor, Henrik II:s hustru, drottning Eleonora av Akvitanien.
Henrik II slog ned upproret, kastade
Eleonora i fängelse och fråntog de äldsta
sönerna deras arvsrätt. I stället slösade
han all sin kärlek på Johan som fick arvsrätten till tre borgar i Normandie, som
var engelskt på den tiden, och gjorde
honom till länsherre över Irland.
Familjefejden kom att sätta djupa spår
hos den unge Johan. Han blev girig,
maktgalen, svartsjuk och hämndlysten.
I kombination med skarp intelligens,
den bästa utbildning som fanns att tillgå
och en vass tunga ledde detta till att han
senare skulle komma att bli en obehaglig bekantskap för de flesta.
Världens Historia 5 • 2009
45
MONARKIER
Rikard Lejonhjärta hölls som gisslan
Rikard Lejonhjärta kunde nu titulera sig
kung av England. Men redan följande år
drog han ut på korståg för att återerövra
det Heliga landet från den muslimske
härföraren Saladin. Då fick Johan sin
hett åtrådda chans. Han avsatte Rikard
Lejonhjärtas kansler, biskop Longchamp,
och tog själv makten. Samtida krönikörer och anhängare till brodern för-
SCANPIX/AKG
Femton år gammal gav sig Johan väl förberedd in i brödernas bittra maktkamp
om Englands franska besittningar. Johan
allierade sig än med den ene, än med
den andre och när Rikard Lejonhjärta
fick övertaget anslöt sig Johan till honom. År 1189 sökte Rikard Lejonhjärta
och Johan stöd hos sin fars ärkefiende,
den franske kungen Filip II August. Med
hans hjälp erövrade de stora engelska
områden i Frankrike och tvingade sin
far att sluta en förödmjukande fred. Älsklingssonens svek knäckte den 56-årige
kungen som dog senare samma år.
Henrik II
Regeringstid 1154-1189
Rikard I Lejonhjärta
Englands kung Henrik störta- ... och sin maktlystne son
des av sin ärkefiende kung
Rikard Lejonhjärta som nu
Filip II August av Frankrike ... blev kung. När han dog ...
fasade sig, men vid det laget var Johan
betydligt mer populär hos de flesta
engelsmän än både Rikard Lejonhjärta
och hans kansler som hade brandskattat
landet för att finansiera korståget.
Johan regerade England i fyra år. Han
hoppades att brodern skulle stupa på
slagfälten i öster, men det gjorde han inte. På väg hem togs han dock till fånga
och hölls som gisslan av den tysk-romerske kejsaren Henrik VI som
krävde mer än 30 ton silver
för att frige honom. Medan
modern utnyttjade alla sina konKung Johans bristande talang som
strateg gjorde att England miste
Normandie och Anjou till Filip II.
SCANPIX/AKG
Kung Johan
Regeringstid 1199-1216
... övertog hans bror Johan
makten men klarade inte
att hålla samman sitt rike.
takter för att skrapa ihop lösensumman
erbjöd Johan kejsaren ungefär halva
summan för att hålla kvar brodern i fångenskap. Kejsaren vägrade och när Rikard
Lejonhjärta frigavs fruktade Johan det
värsta. Men den ångerfyllde yngre brodern blev, enligt en samtida skribent,
förlåten med ett ”godmodigt förakt”.
Trots Johans förräderi utsåg Rikard
Lejonhjärta honom till tronarvinge och
när brodern dog år 1199 kunde Johan
äntligen ta plats på Englands tron. Men
kronan satt löst på hans huvud. I Frankrike gjorde nämligen Johans brorson,
den 12-årige Arthur av Bretagne, också
anspråk på tronen och fick stöd av den
ständigt närvarande kung Filip II August.
Till en början hade Filip dock inga framgångar när han lade sig i den engelska
tronföljden. Johans trupper besegrade
de franska och Filip tvingades motvilligt
erkänna Johan som Englands rättmätige
härskare.
Skörlevnad födde fiender
Som nykrönt kung visade Johan sitt rätta
jag. Han ansåg sig stå högt över både lagen och det medeltida samhällets
stränga moraliska och religiösa regler.
Han började jaga adliga kvinnor, såväl
jungfrur som gifta.
Kärleksaffärer och sexuella övergrepp
mot hustrur och döttrar till adelsmän
gav Johan många fiender, inte minst kyrkans krönikeskrivare som upprörda fördömde Johans omoraliska leverne. År
1202 gick det riktigt illa när Johan gjorde Isabella av Angoulême sin kur. Hon
var redan förlovad med en inflytelserik
fransk adelsman men det hindrade inte
Johan. Han kidnappade henne och gifte
sig med henne i all hast utan att kompensera den försmådde kavaljeren. Den
46
Världens Historia 5 • 2009
franska adeln var i uppror. På medeltiden var äktenskapet en helig institution som säkrade såväl släktens fortlevnad som viktiga politiska och ekonomiska allianser. Den opportunistiske Filip II
August vädrade morgonluft, uttalade ännu en gång sitt stöd för Arthur av Bretagne och invaderade Normandie – pärlan i det engelska kungadömets besittningar i Frankrike.
Invasionen skulle bli ödesdiger för
resten av Johans tid på tronen och för
hans eftermäle. För det första blev Johan
mycket impopulär sedan han förlorat
Normandie, för det andra blev han under det följande decenniet tvungen att
kräva in en mängd skatter för att finansiera sina krig mot Filip II August.
Flera av skatterna var, som något helt
nytt, arvsskatter och personliga skatter
som drabbade adeln. Det retade dem
oerhört. Och Johan hade varken den
personlighet som krävdes för att vinna
sina undersåtar för saken, eller charm
och förmåga att övertyga adeln om att
även de behövde bidra till krigskassan.
Han använde i stället sin makt. Han
tvingade sina underlydande att skriva på
papper där de måste avsäga sig sin mark
om de inte ”gjorde trofast tjänst”.
Kung Johan mördade brorsonen
Ironiskt nog blev det Johans största
triumf som gjorde honom verkligt hatad.
År 1203 lyckades han ta brorsonen
Arthur till fånga och redan året därpå
försvann Arthur på ett mystiskt sätt.
Krönikörerna tvivlade inte på att Johan
personligen hade mördat honom ”i försupet raseri”. Johan var nu inte bara
stämplad som okristlig – han hade även
mördat en nära släkting.
Baronerna gör uppror
Under samma period gjorde sig Johan
även ovän med medeltidens absoluta
supermakt: kyrkan. Han vägrade att acceptera den man som kyrkan installerat
som biskop i Canterbury. Som straff blev
Johan exkommunicerad, det vill säga
utesluten ur den kyrkliga gemenskapen.
Johan svarade med att konfiskera domkyrkans i Canterbury alla egendomar.
Påvens reaktion kom år 1209: England förbjöds att utföra kyrkliga ritualer.
Ingen kunde döpas eller gifta sig och
ingen kunde begravas av en präst. Detta
var en total katastrof för ett kungarike på
medeltiden.
När påven dessutom hotade med ett
korståg mot England blev Johan tvungen
att foga sig. År 1213 överlämnade han
formellt England åt Gud. I teorin var nu
England ett påvligt län och riket skulle
betala en årlig avgift till Rom.
År 1214 förlorade Johan ännu ett viktigt slag mot Filip II August och tvingades ge upp planerna på att återerövra
Normandie. Nu levde han verkligen upp
till det smeknamn han fått av sin far som
liten arvlös prins: Johan utan land.
Den försvagade regenten kunde inte
längre stå emot de mäktiga baronerna
utan tvingades underteckna Magna
Charta – ett härskarfördrag som bland
annat garanterade att rikets mäktigaste
män skulle rådfrågas innan kungen
skrev ut nya skatter och avgifter.
Magna Charta annullerades genast av
påven. Kungen var kyrkans beskyddare
och Johan var påvens vasall. Påven kunde därför inte tillåta att Johans makt undergrävdes. Kyrkans ingripande orsakade ett nytt ramaskri bland adeln och inbördeskriget var ett faktum.
Johan tvingades resa omkring och belägra de rebelliska baronernas borgar en
efter en. Men år 1216 drabbades han av
dysenteri och det inte baronerna hade
lyckats med klarades nu av med sjukdomen. Den 18 oktober 1216 avled
”naturens fiende”, som krönikören William av Newburgh kallade honom. Johan
efterlämnade ett halverat rike mitt i ett
pågående, blodigt inbördeskrig.
LÄS MER:
Ralph V. Turner: King John, Longman, 1994 ● W. L. Warren,
King John, Eyre & Spottiswoode, 1961.
●
www.www.bbc.co.uk/history/historic_figures/john_i_king.
shtml
●
Johan tvingades minska kungamakten
De engelska baronerna tvingade Johan att underteckna Magna Charta, ett slags
dopattest för demokratin. Först var det dock bara adeln som fick nya privilegier.
M
agna Charta betyder fritt
översatt ”stort papper” och
det fick också stora konsekvenser för kung Johan och Englands
framtida lagstiftning. När adeln
tvingade Johan att underteckna
Magna Charta år 1215 avsade
han sig nämligen kungens oinskränkta enväldiga makt och tog,
om än motvilligt, det första stapplande steget mot demokrati.
Särskilt paragraf 39 fick Johan
att gnissla tänder. ”Ingen fri man
ska arresteras eller fängslas utan laga dom från hans jämlikar
eller av landets lag.” Eller med
andra ord; kungen kunde inte
längre på eget bevåg förfölja sina
fiender. Dessutom införde adeln
genom Magna Charta ”ett ge-
mensamt råd” som skulle
godkänna bland annat krigsförklaringar och införandet
av skatter. Rådet blev föregångaren till det engelska
parlamentet som bildades
under 1200-talet.
Magna Charta hade
dock inte mycket gemensamt med våra dagars
demokrati; dokumentet
behandlar endast adelns
rättigheter. Rättssäkerhet för gemene man kom
långt senare.
Johan dog året efter att adeln
tvingat honom ge upp sitt envälde.
En ny version av Magna Charta undertecknades av Johans son Henrik III.
SCANPIX/AKG
BRIDGEMAN
