Utforskande av galectin 3 som biomarkör för malignt melanom
Olof Bergel, 2014
Handledare: Marica B. Ericson
Populärvetenskaplig sammanfattning på svenska
Fokus för dagens cancerforskning är att hitta s.k. biomarkörer som är specifika för
olika typer av cancer. Biomarkörer är molekylära strukturer (såsom t ex proteiner)
som endast återfinns hos vissa cancerceller, eller vars förekomst i cancerceller på
något sätt särskiljer sig från friska celler. Tanken är att man genom att mäta
förekomsten av en biomarkör hos en cell kan avgöra om cellen är frisk eller om den är
en cancercell. Med hjälp av biomarkörer kan man även skapa behandlingsformer som
specifikt angriper cancerceller.
Malignt melanom är den dödligaste av alla typer av hudcancer. Sjukdomen blir allt
vanligare i Sverige och på flera andra håll i världen. Som ett led i att förbättra dagens
diagnostik av melanom har denna studie undersökt om proteinet galectin 3 (förkortas
Gal-3) kan vara en potentiell biomarkör. Resultaten antyder att Gal-3 uttrycks mer på
ytan hos melanomceller än på friska hudceller. Det är därmed tänkbart att man i
framtiden skulle kunna använda Gal-3 för att leta efter melanommetastaser i kroppen.
Forskare vid Göteborgs universitet har föreslagit att man med hjälp av nanoteknik och
biomarkörer (såsom Gal-3) skulle kunna förbättra dagens melanomdiagnostik som
innefattar bortoperation av en lymfkörtel. Detta skulle vara till vinst för patienterna,
då denna operation inte sällan ger långdragna besvär efteråt.
För att åskådliggöra Gal-3 på ytan av melanomceller har man i studien använt
immunofluorescens. I denna teknik används fluorescerande antikroppar som binder
till Gal-3. Med fluorescent ljus signalerar antikropparna var på cellerna Gal-3 finns,
vilket man kan se om man studerar cellerna i ett mikroskop. Studien gjordes på
melanomceller som från början tagits från en mänsklig tumör, och därefter odlats på
laboratorium. Resultaten jämfördes med odlade friska mänskliga hudceller för att se
om det var någon skillnad i Gal-3-förekomst på de olika celltyperna. På
melanomcellerna fanns flera områden där antikropparna lyste upp, vilket inte kunde
ses på de normala hudcellerna. Det verkar således vara en skillnad i Gal-3-förekomst
på ytan av melanomceller och friska hudceller.
Resultaten från studien antyder att melanomceller har mer Gal-3 på sin cellyta än vad
normala hudceller har. Således skulle Gal-3 potentiellt kunna användas som en
biomarkör för melanom. Dock krävs mer forskning för att kunna överföra resultaten
från denna studie till verkliga livet. De framodlade cellerna kanske inte beter sig på
precis samma sätt som celler i kroppen. Inte heller gjordes några försök att mer exakt
bestämma hur stor skillnaden i Gal-3-förekomst var mellan melanomceller och friska
celler, vilket också bör studeras i framtiden.
