1 [38]
Socialförvaltningen
Stöd och utvecklingsenheten
2010-05-21
Rapport
Inventering i uppdraget kring policy och handlingsplan mot
hedersrelaterat våld och förtryck
Botkyrka kommun
Februari-april 2010
SOCIALFÖRVALTNINGEN
BOTKYRKA KOMMUN
Socialförvaltningen
Stöd och utvecklingsenheten
2 [38]
2010-05-21
...............................................................................................................................................................................................2
INLEDNING .............................................................................................................................................................................3
UPPLÄGG AV KARTLÄGGNINGEN OCH RAPPORTEN .................................................................................................................3
SAMMANSTÄLLNING AV INTERVJUSVAREN ............................................................................................................................4
Uppfattning av hedersrelaterat våld och förtryck..............................................................................................................4
Uttrycksformer för hedersrelaterat våld och förtryck som myndigheter ser ....................................................................8
Uttrycksformer för hedersrelaterat våld och förtryck som myndigheter inte ser ............................................................10
Tillvägagångssätt i möten med flickor och pojkar som utsätts eller riskerar bli utsatta .................................................11
Riskfaktorer som kan förstärka och/eller utlösa hedersrelaterat våld och förtryck ........................................................20
Förebyggande arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck ..........................................................................................22
Samverkan mellan myndigheter kring hedersrelaterat våld och förtryck ........................................................................25
SAMMANFATTANDE DISKUSSION ..........................................................................................................................................27
BILAGA 1 ..............................................................................................................................................................................31
Intervjuguide - Botkyrka- inventering av kunskapsläget om förebyggande arbete gällande hedersrelaterat våld och
förtryck (HVF) ................................................................................................................................................................31
BILAGA 2 ..............................................................................................................................................................................32
Indikationer på flickor/unga kvinnors utsatthet för hedersrelaterat våld och förtryck....................................................32
BILAGA 3 ..............................................................................................................................................................................34
Pojkens dubbla roll inom den hederskulturella institutionen ..........................................................................................34
BOTKYRKA KOMMUN
Socialförvaltningen
Stöd och utvecklingsenheten
3 [38]
2010-05-21
Inledning
Inventeringen har genomförts under februari-april 2010 av Devin Rexvid,
socialsekreterare i Botkyrka kommun och tidigare forskningsassistent vid
socialhögskolan i Stockholm. Arbetet har genomförts som en del i
kommunstyrelsens uppdrag, att utarbeta en kommunal policy och en
handlingsplan mot hedersrelaterat våld och förtryck.
Upplägg av kartläggningen och rapporten
Denna sammanställning bygger på fjorton intervjuer med företrädare för
såväl kommunala som frivilliga verksamheter. Bland kommunala
verksamheter som ingått i kartläggningen finns barn och
ungdomsförvaltningen, socialförvaltningen och kultur- och
fritidsförvaltningen. De frivilliga verksamheter som deltagit i undersökningen
är Kvinnojouren Regnbågen, Tjejjouren, föreningen Varken hora eller kuvad
och Sharafs Hjältar.
Syftet med kartläggningen var att ta del av de olika kommunala och frivilliga
verksamheternas erfarenheter av frågor kring hedersrelaterat våld och
förtryck. Syftet var också att ta del av verksamheternas tankar kring
riskfaktorer som kan förstärka hedersrelaterade normer och värderingar.
Kartläggningens avsikt var också att ta del av de verksamheternas förslag på
förebyggande insatser men även deras erfarenheter av samverkan kring
hedersrelaterade frågor.
Datainsamlingen har gjorts utifrån en intervjuguide (Bil 1) som inbegriper
frågor kring;
- definition av hedersrelaterat våld och förtryck
- tillvägagångssätt i bemötandet av dem som faller offer för våldet och
förtrycket
- vilka utsatta grupper de professionella och frivilliga ser respektive inte ser
- goda exempel och förslag på förebyggande arbete
- riskfaktorer som utlöser och förstärker hedersrelaterat våld och förtryck
- erfarenheter av samverkan myndigheter emellan i möten med de utsatta
I denna del presenteras en del centrala resultat och slutsatser som belyser
komplexiteten i möten med dem som utsätts eller riskerar utsättas för
hedersrelaterat våld och förtryck. Den visar också på styrkor och svagheter i
bemötandet av de utsatta samt utvecklingsområden när det gäller
förebyggande av riskfaktorer som kan förstärka det hedersrelaterade våldet
och förtrycket.
Först redogörs för intervjupersonernas uppfattning av hedersrelaterat våld
och förtryck. Därefter följer resultatet av deltagarnas reflektioner kring vilka
uttrycksformer för hedersrelaterat våld och förtryck myndigheter ser
BOTKYRKA KOMMUN
Socialförvaltningen
Stöd och utvecklingsenheten
4 [38]
2010-05-21
respektive inte ser och en beskrivning av de intervjuades tillvägagångssätt i
möten med dem som utsätts eller riskerar utsättas för hedersrelaterat våld och
förtryck. Slutligen presenteras resultatet av intervjupersonernas tankar kring
riskfaktorer som förstärker hedersrelaterade normer, förslag på förebyggande
åtgärder och slutligen samverkan mellan myndigheter som kommer i kontakt
med dem som utsätts och/eller riskerar bli utsatta för hedersrelaterat våld och
förtryck.
Sammanställning av intervjusvaren
Uppfattning av hedersrelaterat våld och förtryck
I det här avsnittet redogörs först för hur intervjupersonerna beskriver
hedersrelaterat våld och förtryck och sedan för vilka aspekter av det
hedersrelaterade våldet och förtrycket som uppmärksammas och lyfts fram.
Några intervjupersoner framhåller att det är svårt att sätta sig in i frågan om
hedersrelaterat våld och förtryck eftersom det är så främmande för en svensk
som inte har blivit uppfostrad enligt hederskulturella normer och värderingar.
För dessa deltagare i undersökningen står begreppet heder för positiva värden
och egenskaper snarare än kontroll av och våld mot kvinnor. Dessa
intervjupersoner anser att man, som svensk, kan vara/bli fördömande i fråga
om hedersrelaterat våld och förtryck. För att undvika att inta enbart en
fördömande inställning ska man enligt vissa intervjupersoner försöka förstå
mekanismerna bakom det hedersrelaterade våldet och förtrycket. Deltagarna
tycker att det är viktigt att göra distinktion mellan acceptans och förståelse.
Att förstå mekanismerna bakom våldet och förtrycket innebär enligt de
intervjuade inte att acceptera det.
Flera deltagare beskriver att hedersrelaterat våld och förtryck innebär att
kvinnans värde hänger samman med hennes sexualitet och handlar om att
bevara släktens och klanens heder genom kontroll av kvinnans sexualitet.
Vissa intervjupersoner uppger att det ofta är som kontrollerar sina systrar.
Hedersrelaterat våld och förtryck har enligt somliga deltagare kulturella drag
i den meningen att det oftare förekommer bland folk från kollektiva
sammanhang. Det hedersrelaterade genusordningen bygger enligt flera
intervjupersoner på dubbla standarder i den meningen att pojkar får göra mer
och har mer frihet medan flickor är mycket hårt hållna hemifrån.
Några av de intervjuade anser att myndigheter ska utgå ifrån principerna i
förenta nationernas deklaration om mänskliga rättigheter i sitt arbete med de
utsatta och mot våldet och förtrycket. Detta mot bakgrund av att det
hedersrelaterade våldet och förtrycket begränsar flickors och pojkars liv,
handlingsutrymme och självbestämmanderätt.
BOTKYRKA KOMMUN
Socialförvaltningen
Stöd och utvecklingsenheten
5 [38]
2010-05-21
Vidare framhåller några av deltagarna i undersökningen att det förväntas av
flickor och pojkar i hederskontexten att de ska följa föräldrarnas kultur och
tradition. Föräldragenerationen lever enligt dessa intervjupersoner kvar i sin
gamla kultur och är inte integrerad i det svenska samhället. Föräldrarna tycks,
enligt flera intervjupersoner, söka sin trygghet i det gamla.
I samtalen med flera deltagare belyser de att hedersrelaterat våld och förtryck
har kollektiva inslag och utövas i syfte att få den enskilde foga sig i
kollektivets normer och värderingar. Våld och förtryck av ickehedersrelaterad karaktär kan däremot utövas av en enskild man mot en
kvinna eller av en enskild kvinna mot en annan kvinna. Det framkommer
också i samtalen att hedersrelaterat våld och förtryck används och
intensifieras när flickor når pubertetsålder vilket tar sikte på kontroll av deras
sexualitet. Flickans ska då följa välavgränsade normer och regler för
”tillbörligt beteende” för att betraktas och behandlas som en ”ärbar flicka”.
Vidare framgår av samtalen att flickan blir föremål för sanktioner i händelse
av att hon överskrider familjens oskuldsnormer. Ytterligare ett specifikt drag
i hedersrelaterat våld och förtryck är att det är sanktionerat av kollektivet.
Några få intervjupersoner uppger att pojkar och män tar på sig eller tvingas in
i rollen att kontrollera och/eller misshandla sina systrar. Alla
tillkortakommanden i att fullfölja sin uppgift följs av sanktioner för
pojkens/mannens del. Pojkar och män riskerar själva blir utsatta om de i
familjens ögon blir tillsammans med ”fel flicka/kvinna”. Pojkar och män i det
sistnämnda fallet kan även bli utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck av
flickans/kvinnans familj.
En av intervjupersonerna uppger att hedersrelaterat våld och förtryck är ett
stort begrepp som inbegriper allt från att man får en örfil för att man har en
pojkvän till att man blir bortgift eller mördad. Majoriteten tänker enligt denna
intervjuperson på flickor som blir mördade eller bortgifta när det hör ordet
heder. Detta synsätt är enligt intervjupersonen snävt. Samma intervjuperson
anser att utsattheten för våldet och förtrycket ska sättas i ett större
sammanhang. Det gäller att få med flickor på lägerskolor, på klassfester och
vidga deras arenor, framhåller intervjupersonen. En annan deltagare i
undersökningen som beskriver utsatthetens både uttrycksformer d.v.s. både
våldet och förtrycket, ger uttryck för svårigheter i att upptäcka och bedöma
utsattheten för förtrycket. Hedersrelaterat förtryck är enligt denna
intervjuperson mer diffust än våldet. Nedan följer ett utdrag ur samtalet med
denna intervjuperson:
”Flickorna får inte, ibland då inte gå med på, till ungdomsmottagningen, de får inte vara
med och bada, lära sig simma, många låter bli att gå på idrotten och det vet man inte riktigt
vad orsaken är om det är att de inte ska klä av sig eller om det är att de är lata för man kan
inte sätta fingret på det. Och sen att bröder håller koll på vad systrarna gör och går hem och
BOTKYRKA KOMMUN
Socialförvaltningen
Stöd och utvecklingsenheten
6 [38]
2010-05-21
skvallrar eller rapporterar kanske måste man säga. Det är att ständigt vara vakad över på
ett ohälsosamt sätt”.
När det gäller den hedersrelaterade utsatthetens uttrycksformer/karaktär är
det sex intervjupersoner som beskriver utsattheten i termer av förtryck som
de kan ge exempel på utifrån de begränsningar som de utsatta blir föremål
för. Det är två av de intervjuade som enbart gestaltar utsattheten i dess
våldspräglade manifestationer. De resterande (en intervjuperson ger inte
någon beskrivning av HVF) fem intervjupersonerna skildrar utsattheten i
form av båda våld och förtryck. Hälften av de intervjuade utgår ifrån kontroll
av kvinnans sexualitet i porträtteringen av det hedersrelaterade våldet och
förtrycket. Fem intervjupersoner framhåller att våldet och förtrycket har
kulturella särdrag och rättfärdigas med hänvisningar till religion. Åtta av
femton intervjuade redogör för mekanismerna bakom hedersrelaterat våld
och förtryck. Dessa mekanismer är bland annat;
- kontroll av kvinnans sexualitet och det sistnämndas centrala betydelse för
mannens och familjens heder
- migrationskontexten och immigrantfamiljens oro för att i mötet med det
nya samhället förlora sin kultur, tradition och religion, kan förstärka
hederskulturella normer och värderingar
Det framkommer i intervjuerna att fem av intervjupersoner lyfter fram
pojkars villkor och utsatthet i hederskulturella sammanhang. De resterande
utgår enbart ifrån flickors utsatthet för hedersrelaterat våld och förtryck när
de redogör för sin uppfattning av våldet och förtrycket. Av totalt fem skolor
som deltog i inventeringen/kartläggningen var det bara en skola som
resonerade kring såväl flickors som pojkars utsatthet för hedersrelaterat våld
och förtryck. Gällande vilka som står för kontrollen och våldet nämns i flera
fall fäder och bröder och i resterande förefaller det vara familjen eller
hemmet (framgår inte vilka familjemedlemmar) som står för våldet och
förtrycket. En slutsats som man kan dra i detta sammanhang är att skolan
behöver bli bättre på att fånga upp pojkar som utsätts och/eller utsätter andra
för hedersrelaterat våld och förtryck och erbjuda dem hjälp och stöd genom
ett normkritiskt förebyggande arbete. Det normkritiska arbetet kan utgå från:
- hur manlighet och kvinnlighet (åter)skapas
- att göra jämförelser mellan vad manlighet består av i olika historiska,
kulturella och sociala sammanhang
- att mannens sociala status inte hänger samman med närstående kvinnors
beteende och i synnerhet kvinnors sexuella beteende
- problematisering av jungfrumytens centrala betydelse för mannens
identitet i hederskulturella sammanhang
- att synliggöra hur hierarkiska relationer i familjen, som präglas av mäns
kontroll av kvinnans sexualitet, skapar känslomässigt avstånd och
fientlighet i syskonrelationen och i barn-förälder relationen
BOTKYRKA KOMMUN
Socialförvaltningen
Stöd och utvecklingsenheten
7 [38]
2010-05-21
Bland de intervjuade är det bara en person som inte ger någon beskrivning av
hedersrelaterat våld och förtryck av den anledningen att frågan, enligt
intervjupersonen, föranleder konflikter. Denna intervjuperson anser att
diskussionen kring hedersrelaterat våld och förtryck inte är fruktbar. Det man
ser i vissa storstadsförorter, inklusive Botkyrka, är enligt intervjupersonen
uttryck för en förortstendens och en ”grabbig förortskultur” snarare än
hedersrelaterat våld och förtryck. Här går det att se tendenser till omskrivning
av hedersrelaterat våld och förtryck p.g.a. att frågan upplevs som
konfliktalstrande och splittrande.
Det går också att skönja såväl försiktighet som osäkerhet hos de
intervjupersoner som har etniskt svensk bakgrund i beskrivningen av
hedersrelaterat våld och förtryck. Dessa deltagare i undersökningen ställer sig
frågan om de i egenskap av vit svensk medelklass ”ser rätt saker” hos andra
och om man i egenskap av etniskt svensk med medelklass bakgrund
överhuvudtaget har rätt att uttala sig om hur ”de andra” är eller bör vara. I
detta sammanhang är det vanligt att man tar upp svårigheten i att avgöra vad
som utgör ”tonårsrevolt”, gränslöst tonårsbeteende och utsatthet för
hedersrelaterat våld. I detta sammanhang går det att se ett kulturrelativistiskt
sätt att se på förtryckande strukturer inom vissa etniska och religiösa grupper.
Det kulturrelativistiska förhållningssättet resulterar i att gruppens rättigheter
och intressen tillmäts företräde framför individens rätt till skydd från
kränkande och förtryckande behandling från den egna etniska eller religiösa
gruppen. Politik och juridik har normativa aspekter när det gäller statens
skyldighet att vidta legala åtgärder, både frivilliga och tvångsmässiga, dels
för att förändra samhällsstrukturen och dels för att gripa in till skydd för den
enskilda individen när hon utsätts för kränkande behandling i och utanför den
privata sfären.
Det förekommer också diskussioner kring hur man i egenskap av förälder
med ”svenska referensramar” för vad god uppfostran är, beter sig mot sina
barn. Intervjupersoner som har detta förhållningssätt, har i intervjuerna, svårt
att beskriva hur de upprätthåller ett professionellt förhållningssätt i mötet
med barn och unga som utsätts eller riskerar bli utsatta för hedersrelaterat
våld och förtryck. Centralt i dessa diskussioner är hur man ska och inte ska
bemöta och behandla den utsatta flickans och/eller pojkens familj/föräldrar.
Nedanstående utdrag ur två olika intervjuer visar på vilka frågor
hedersrelaterat våld och förtryck, alstrar.
”Hanteringen av hedersrelaterat våld och förtryck har också med känslan av svenskhet att
göra. Vad ska jag i egenskap av svensk acceptera och inte acceptera”.
”Det är jättesvårt att beskriva eller definiera det (hedersrelaterade våldet och förtrycket,
intervjuarens anmärkning). Brukar aldrig uttala mig i den här frågan. Jag är medveten om
BOTKYRKA KOMMUN
Socialförvaltningen
Stöd och utvecklingsenheten
8 [38]
2010-05-21
att jag ser på saker med mina svenska” medelklassögon”. Man kan istället prata om en viss
förortstendens. Det har inte att göra med religion eller kultur utan med en grabbig
förortskultur t.ex. killar som kallar tjejer för ”orrar” d.v.s. hora. Inför mig och mina
kollegor säger de inte det eftersom de vet att vi avskyr det”.
Flera deltagare i undersökningen uttrycker osäkerhet i att känna igen tecken
på utsatthet för hedersrelaterat våld och förtryck. Denna osäkerhet framträder
såväl direkt som indirekt. En del deltagare ger i sin beskrivning av
hedersrelaterat våld och förtryck å ena sidan intryck av att de är insatta och
har erfarenhet av utsatthetens uttrycksformer. Å andra sidan beskriver de
vissa faktiska situationer och sitt agerande i dessa på ett sätt som tyder på att
de behöver fler instrument för kunna identifiera indikationer på
hedersrelaterat våld och förtryck. En del andra intervjupersoner efterfrågar,
på ett uttalat sätt, metoder för att kunna känna igen hedersrelaterad utsatthet.
”Vi behöver redskap för att kunna upptäcka och känna igen tecken på heder”.
Den beskrivning som presenteras härnäst är ett utdrag ur ett samtal med en av
intervjupersonerna som uppger sig inte ha haft hedersrelaterade fall även om
det finns tecken på vissa hedersrelaterade traditioner. Beskrivningar av detta
slag förekommer i samtal med flera intervjupersoner.
”Det är ganska vanligt att de som vänder sig till oss öppnar sig. En del har oro för sina
barn, en del andra besväras av ensamhet eftersom de inte har något nätverk i Sverige, vissa
klagar över dåligt psykiskt mående, några andra säger att de har problem i förhållandet och
en del andra håller på att skilja sig. Vi lyssnar på dem, och i vissa fall inleder samarbete
med familjerådgivare och socialbidragsenheten. Tjejer som gifter sig över kulturella,
religiösa och etniska gränser säger sig möta svårigheter i förhållandet p.g.a. olika kulturell,
etnisk eller religiös bakgrund”.
En slutsats som går att dra utifrån ovanstående resonemang är att flera av de
professionella verkar förknippa hedersrelaterade svårigheter i första hand
med våldshandlingar, i synnerhet med fysiskt våld. När de professionella, i
möten med de utsatta, inte ser indikationer på fysiskt våld eller hot om det,
kategoriserar de utsattheten som icke-hedersrelaterat.
Uttrycksformer för hedersrelaterat våld och förtryck som myndigheter ser
I denna del presenteras de intervjuades tankar kring vilka utsatta individer för
hedersrelaterat våld och förtryck som myndigheterna ser. Några
intervjupersoner säger att de ser flickor och kvinnor som blir eller riskerar bli
bortförlovade - och gifta. Några få intervjupersoner, som i sin verksamhet
främst kommer i kontakt med vuxna, uppger att de ser kvinnor som har
kommit till Sverige genom transnationella (kusin)äktenskap och lever mer
eller mindre i ett tvångsäktenskap. Några intervjupersoner säger att det är de
BOTKYRKA KOMMUN
Socialförvaltningen
Stöd och utvecklingsenheten
9 [38]
2010-05-21
kvinnor som har blivit utsatta för fysisk misshandel som uppmärksammas.
Andra deltagare, framför allt i skolans verksamhet, uppger att de ser elever
vars kamrater eller lärare signalerar oro. Flera bland de intervjuade säger att
man generellt sett, ser de flickor och pojkar som är starka nog och söker hjälp
i skolan för sina hedersrelaterade problem. Flickor som har blivit av med sin
”mödomshinna” och/eller vill rekonstruera densamma är en annan grupp som
några enstaka intervjupersoner lyfter fram. Två intervjupersoner beskriver att
de kan se utsatthet för hedersrelaterat våld och förtryck i lägre åldrar t.ex. när
flickor i årskurs fyra blir utsatta för hård kontroll så tillvida att de måste gå
hem direkt efter skolan.
Flickor som inte har socialt umgänge med kompisar i skolan kan enligt en av
skolkuratorerna i undersökningen vara utsatta för hedersrelaterade
begränsningar. Samma kurator berättar att flickor kommer och berättar att
familjen kontrollerar deras mobil och ”sms-trafik”. Skolpersonal vittnar
också om de flickor som berättar för de vuxna i skolan att de åläggs för stort
ansvar för hushållsgöromål och syskon samt har mycket begränsad, för inte
säga ingen, fritid. Flickor som hemlighåller att de har pojkvän kan också
enligt några intervjupersoner vara utsatta för hedersrelaterat våld och
förtryck.
Skolpersonalen anser också att hedersrelaterade problem kan föreligga i de
fall där flickor uteblir från lägerskola, sex och samlevnads- och
simundervisning, besök hos ungdomsmottagningen och idrottsundervisning.
En annan grupp flickor som skolpersonal ser, är de som lever ett dubbelliv
d.v.s. umgås med pojkar, uppehåller sig i skolan efter avslutad skoldag för att
umgås med kompisar, byter om sina kläder och sminkar sig i skolan då de
hemma och på fritiden måste följa en viss klädes- och uppförandekod. Dessa
flickor delar skolpersonalen i två läger, de som ser mellan fingrarna och till
en viss del uppmuntrar dubbellivet respektive de som moraliserar kring
flickans dubbelliv som uttryck för oärlighet. De först nämnda uttrycker någon
form av sympati med flickan p.g.a. hennes utsatthet för hedersrelaterade
restriktioner. De sistnämnda tenderar att förebrå flickan till förmån för
föräldrar. Den förstnämnda gruppen förefaller se på flickans situation ur ett
barn- och ungdomsperspektiv medan den sistnämnda intar
föräldragenerationens perspektiv. Det verkar som att flickor, som lever ett
dubbelliv, får för lite vägledning från skolan i de risker som flickornas
leverne kan innebära.
En annan grupp som enligt skolpersonalen utsätts eller riskerar bli utsatt för
hedersrelaterade restriktioner och sanktioner är flickor och pojkar från
nyanlända immigrantfamiljer.
BOTKYRKA KOMMUN
Socialförvaltningen
Stöd och utvecklingsenheten
10 [38]
2010-05-21
En skolsköterska berättar att självskadebeteende hos vissa flickor kan vara en
följd av flickans utsatthet för hedersrelaterade begränsningar och
bestraffningar vilket enligt henne kan motivera att professionella som
kommer i kontakt med flickan ska ställa frågor kring självskadebeteendets
orsaker.
Kvinnojouren ser flickor och kvinnor med hedersrelaterade problem som
själva tar kontakt med jouren eller har blivit aktuella hos jouren genom polis
och socialtjänst. Kvinnojouren kommer också i kontakt med flickor och
vuxna kvinnor som har rymt hemifrån till följd av utsatthet för
hedersrelaterade begränsningar och bestraffningar.
En grupp som är både synlig och osynlig är slöjbärande flickor som utsätts
eller tros vara utsatta för hedersrelaterade inskränkningar och
våldshandlingar. En skolsköterska berättar att hon samtalar med flickor som
börjar bära slöja när de når 12 års ålder. Samtalet kretsar då kring om det är
något flickan själv har valt eller om det är något som föräldrarna vill eller
önskar att flickans ska bära. En del av dessa flickor kan enligt skolsköterskan
inte presentera något svar och inte heller några framtidsdrömmar utan bara
säger att de inte ”vill göra så mycket”. I samtalen med de fritidsledare som
deltagit i undersökningen framkommer att de har haft enstaka beslöjade
flickor som kommit till fritidsverksamheten. Fritidsledarna uppger att de inte
kan avgöra om det beror på att beslöjade flickor är hårt hållna hemifrån eller
om de ägnar sig åt andra fritidsaktiviteter.
Det är relativt få intervjupersoner som resonerar kring pojkars utsatthet för
hedersrelaterat våld och förtryck. En intervjuperson uppger att
ungdomsmottagningen ser pojkar som utsätts eller riskerar bli utsatta för
hedersrelaterat våld och förtryck. En skolsköterska berättar att till henne
vänder sig pojkar som är tillsammans med en flicka från en annan religiös,
etnisk eller kulturell bakgrund än pojken själv och att detta inte accepteras av
hans eller flickans familj. En skolkurator och en skolsköterska berättar att de
hör pojkar prata om sexuellt umgänge med svenska flickor och giftermål med
en oskuld från den egna etniska och/eller religiösa gruppen. Det förekommer
också att pojkar vänder sig till personal i skolan och berättar att deras systrar
har det svårt hemma.
Uttrycksformer för hedersrelaterat våld och förtryck som myndigheter inte ser
Flera intervjupersoner anser att de flesta med hedersrelaterade problem inte
blir sedda av myndigheterna. En skolkurator berättar att det är svårare att se
utsattheten för hedersrelaterat våld och förtryck bland flickor med kristen
bakgrund som t.ex. syrianer och latinamerikaner, finländare, personer från
f.d. Jugoslavien, eftersom de får ha pojkvän. Några intervjupersoner
beskriver att de som lever med förtrycket och inordnar sig blir inte sedda. En
BOTKYRKA KOMMUN
Socialförvaltningen
Stöd och utvecklingsenheten
11 [38]
2010-05-21
annan grupp som enligt vissa deltagare i undersökningen inte
uppmärksammas är småbarn, ju yngre de är desto svårare att upptäcka deras
utsatthet och sårbarhet för hedersrelaterat våld och förtryck. Några bland de
intervjuade, i synnerhet de frivilliga aktörerna, anser att en del av de utsatta
osynliggörs av myndighetspersoner p.g.a. de sistnämndas rädsla för att
klampa på andra människors privatliv.
Pojkar och HBT-personer som drabbas av hedersrelaterat våld och förtryck
utgör enligt vissa intervjupersoner två grupper som får minst uppmärksamhet.
Myndigheterna missar, enligt några deltagare, flickor som riskerar bli eller
utsätts för könsstympning. Dock uppger två skolsköterskor att de tar upp
frågan om könsstympning vid hälsokontroller, framför allt när skolsköteskan
vet eller misstänker att traditionen praktiseras i flickans föräldrars
ursprungsland. Det har inte framkommit några uppgifter i undersökningen
som tyder på att ungdomsmottagningen uppmärksammar könsstympning i
möten med flickor som vänder sig dit. En del av intervjupersonerna som inte
är verksamma inom skolans verksamhetsområde framhåller att skolan inte ser
flickor och pojkar som riskerar bli bortgifta. I samtal med skolpersonalen
kring bortgifte och/eller bortförlovning går det att se två uppfattningar. Å ena
sidan finns det de som uppger att dessa traditioner har förekommit tidigare
eller för länge sedan men inte nu. Det finns å andra sidan de som beskriver
hur flickor i årskurs sju och uppåt berättar för skolpersonalen att de har blivit
eller riskerar bli (bort)förlovade.
I samtalen med företrädare för de olika verksamheterna kring vilka man ser,
respektive inte ser, framträder ett mönster som går ut på att man ser det
hedersrelaterade våldets och förtryckets olika framträdelseformer beroende
av vilket verksamhetsområde man är verksam i. Hos några av de intervjuade
finns föreställningar om att ungdomsmottagningen kommer i kontakt med
pojkar med hedersrelaterade problem. I samtal med ungdomsmottagningen
görs dock inte någon beskrivning av erfarenheter av kontakt med pojkar med
hedersrelaterade problem. Liknande föreställningar om vilka myndigheter
uppmärksammar vilka utsatta grupper förekommer i flera intervjupersoners
beskrivningar av (o)synliga grupper som utsätts eller riskerar bil utsatta för
hedersrelaterat våld och förtryck. Av allt att döma verkar det som att de
professionella behöver kompetensutveckling i att ha en samlad bild av det
hedersrelaterade våldet och förtryckets olika uttrycksformer, såväl hos
flickor/kvinnor som hos pojkar/män.
Tillvägagångssätt i möten med flickor och pojkar som utsätts eller riskerar bli
utsatta
I samtalen med skolpersonal framkommer att de skolor som deltagit i
undersökningen hanterar frågor om elevers utsatthet för hedersrelaterat våld
och förtyck på olika sätt. En skolkurator beskriver några av de svårigheter
BOTKYRKA KOMMUN
Socialförvaltningen
Stöd och utvecklingsenheten
12 [38]
2010-05-21
som uppstår i mötet mellan skolan och elever som har hedersrelaterade
problem. Skolkuratorn uppger att det finns flickor som utsätts för
hedersrelaterat våld och förtryck men att deras utsatthet inte kommer till
skolans kännedom. Skolkuratorn betonar vikten av att skolpersonal behöver
vara uppmärksamma för att våga, kunna och vilja se flickor och pojkars
utsatthet för hedersrelaterade restriktioner och sanktioner. Nedan följer ett
kort och koncist utdrag ur samtalet med nyss nämnda skolkurator, som är
nedslående och alarmerande;
BOTKYRKA KOMMUN
Socialförvaltningen
Stöd och utvecklingsenheten
13 [38]
2010-05-21
”Man väljer ibland att inte se”.
Flera intervjupersoner berättar att de inte har haft hedersrelaterade ärenden
eller endast enstaka fall. Detta, trots att de i intervjuerna tar upp exempel som
bär inslag av hedersrelaterade traditioner och därför borde ge anledning till
behöva klargöra om det i det enskilda fallet föreligger hedersrelaterade
problem eller inte.
Det framkommer i samtalen med de intervjuade att det är svårt att känna igen
indikationer på heder. En intervjuperson beskriver hur kvinnor som har blivit
bortgifta har berättat om sin situation. I samtalet framkommer att
intervjupersonen har svårt att se kopplingen mellan tvångsgifte och
hedersrelaterat våld och förtryck. Denna intervjuperson är en av dem som
deltagit i fort- och utbildningsinsatser kring hedersrelaterat våld och förtryck.
Trots kunskaper kan det vara svårt att känna igen indikationer på
hedersrelaterat våld och förtryck. Ett citat som belyser detta;
”Kan inte säga att vi har haft hedersrelaterade fall eller att vi har misstänkt det. Hit kommer
mammor som har berättat att de blivit bortgifta och skilt sig när de kom till Sverige”.
En fritidsledare tar upp en händelse där en flicka blir antastad av några
pojkar. Intervjupersonen tar kontakt med flickans föräldrar och kallar dem till
ett möte för att diskutera det inträffade. I samtalet framkommer att
intervjupersonens agerande kritiseras av kollegor vilka påpekar att man i
sådana situationer ska, efter samråd med flickan, göra en bedömning av
eventuella följder som kontakt med flickans föräldrar kan medföra.
Intervjupersonen anser inte att kollegornas kritik är befogad eftersom
föräldrar, generellt sett, har rätt att bli underrättade om allvarliga händelser
som deras barn är inblandade i.
En annan fritidsledare som anser att debatten om hedersrelaterat våld och
förtryck skapar konflikter och därför aldrig uttalar sig om hedersrelaterade
frågor, berättar hur flickor som besökte fritidsverksamheten gick in i köket
och gömde sig där när deras bröder kom på besök. Fritidsledaren beskriver
att bröderna inte tyckte att det var lämpligt för systrarna att vistas på
fritidsgården eftersom det där fanns möjlighet att umgås med det motsatta
könet. Bröderna målade också upp en negativ bild inför föräldrarna av
fritidsverksamheten som ett olämpligt ställe för flickor att vistas i. Vidare
berättar fritidsledaren att föräldrar till de ungdomar som besöker
verksamheten är rädda att förlora sin identitet, kultur och religion och
brödernas argument därför ”går hem” hos föräldrarna. Enligt fritidsledaren
har detta, i kombination med andra faktorer, lett till att antalet flickor har
minskat på fritidsgården. Flickor är, enligt fritidsledaren, mer rädda om sin
tid och vill därför inte komma till fritidsgården enbart för att ”hänga där”. De
BOTKYRKA KOMMUN
Socialförvaltningen
Stöd och utvecklingsenheten
14 [38]
2010-05-21
vill ha mer riktad verksamhet. Pojkar och unga män kan däremot komma
bara för att ”hänga” och umgås. Detta kan enligt fritidsledaren ha att göra
med att pojkarnas fäder också brukar sitta och spela kort på de egna
föreningarnas lokaler. I den ”grabbiga förortskulturen” kan flickor, enligt
fritidsledaren, behöva mycket vägledning eftersom de försöker leva upp till
sina föreställningar om hur svenska flickor är d.v.s. extrema avarter som i tvprogrammet Big Brother.
En av intervjupersonerna lyfter fram att en del elever som har
hedersrelaterade svårigheter har beskrivit att de inte har möjlighet att prata
med sina lärare om sina hedersrelaterade svårigheter. Enligt eleverna vill
lärare bara prata om skolarbete och betyg med sina elever och att lärarna inte
har tid för att prata om elevernas hedersrelaterade svårigheter. Skolsköterskan
säger att dessa elever vänder sig till henne istället. Skolsköterskan säger att
hon utöver sina ordinarie arbetsuppgifter måste agera samtalspartner. Denna
situation gynnar enligt skolsköterskan inte eleven, överbelastar skolsystern
och försvårar, för att inte säga omöjliggör, för skolsköterskan att hålla
uppföljande samtal med de berörda eleverna. Vidare berättar skolsköterskan
att hon har tagit upp denna problematik med skolledningen för att göra den
uppmärksam på allvaret och ohållbarheten i situationen.
”Eleven säger: det går inte att prata med den läraren. Med vem pratar du då? Med dig. Inga
problem att ta samtalen med eleverna men hinner inte med att ha uppföljande samtal”.
Några av intervjupersonerna beskriver att frågan om hedersrelaterat våld och
förtryck leder till inre konflikter hos dem, främst när det gäller att avgöra om
och när de ska koppla in polis och socialtjänst. Av olika anledningar bl.a. oro
över att socialtjänsten inte skyddar flickan eller inte inleder utredning på
flickan väljer intervjupersonen att pröva andra lösningar och söka sig till
andra instanser.
”Hedersrelaterat våld och förtryck leder till väldiga konflikter i mig. Ibland känner jag att
jag borde ha kopplat in socialtjänsten och polis men väljer t.ex. att tillsammans med flickan
söka hjälp hos andra stödinstanser som inte har någon myndighetsutövande funktion”.
En av deltagarna tar upp ett exempel där en flicka vänder sig till honom och
anförtror sin hemlighet, en hemlighet som flickan tror kan leda till förödande
konsekvenser om den kommer till föräldrarnas kännedom. Flickans
hemlighet är att hon har blivit av med sin oskuld. Flickan vill ha hjälp med att
rekonstruera sin ”mödomshinna”. I detta fall slussas flickan inte vidare till
ungdomsmottagningen utan till en behandlingsinstans. Intervjupersonen
uppger också att han avstod från att blanda in socialtjänsten med anledning
av oro över att denna instans inte skulle göra tillräckligt för flickan eller till
och med förvärra hennes situation.
BOTKYRKA KOMMUN
Socialförvaltningen
Stöd och utvecklingsenheten
15 [38]
2010-05-21
En skolkurator berättar att flickor som lever under hedersrelaterade villkor
brukar vända sig till henne och söker svar på sina frågor om de restriktioner
som gäller för dem hemifrån, varför deras kamrater får vara ute och inte de,
varför de måste ha ledsagare när de rör sig ute och att folk ser och rapporterar
till föräldrarna var flickan har varit samt i vems sällskap. Skolkuratorn
beskriver att hon ibland har kallat föräldrar och pratat med dem om hur
ungdomar brukar vara, vilka behov de har, vilken frihet de ska ha och hur
föräldrar kan sätta adekvata gränser för sina barn. Situationen har i en del fall
ändrats enligt skolkuratorn till det bättre och kontrollen har blivit lättare efter
samtalet med föräldrarna.
”Flickor kommer till mig, har haft samtal med dem, reda ut vad det handlar om, kartlägger
nätverket, frågat vad flickan vill. De vill levas som svenska ungdomar. Ibland träffat
föräldrarna för att diskutera hur de tänker kring regler och gränser för barnen. Flickan vill
inte bryta med sin familj. Flickan vill hemlighålla att hon har pojkvän”.
En del av intervjupersonerna beskriver att de i svårartade fall har konsulterat
sina kollegor, anonymt ringt och konsulterat socialtjänsten eller kontaktat
frivilliga organisationer som har sakkunskap om hedersrelaterat våld och
förtryck och dryftat frågan med dem.
I samtalen med skolpersonalen framkommer att vissa av dem ser mellan
fingrarna på och indirekt uppmuntrar det dubbelliv som en del flickor, som är
hårt hållna hemma, lever. Skolpersonal berättar t.ex. hur de till föräldrar har
intygat att flickor har lektioner även om de i själva verket har stannat kvar i
skolan för att umgås med kamrater eftersom de inte får göra det på fritiden.
Det framgår också i samtalen med skolpersonalen att skolan erbjuder flickor
könssegregerad simundervisning när de inte får delta i den vanliga
undervisningen. Vissa skolkuratorer - och sköterskor anser att det är bättre att
berörda flickor lär sig simma än att de går miste om denna färdighet.
Skolpersonalen beskriver också att en del flickor uteblir från
simundervisningen trots möjligheten till att den bedrivs könssegregerat. En
av skolkuratorerna tror att det har att göra med att en del tonårsflickor inte
vill visa sig nakna inför andra. Det finns också de som bär sjal och
cykelbyxor när de simmar. Elever som inte deltar i simundervisningen får,
enligt en av de intervjuade skolkuratorerna, inte betyg i ämnet.
I samtalen med skolpersonalen framgår inte hur vanligt det är att
vårdnadshavare ansöker om dispens från obligatoriska skolämnen. Vissa tror
att det är ganska ovanligt med ansökningar om befrielse från obligatoriska
skolämnen. En del säger att dispensfrågor hanteras av skolrektor medan en
del andra uppger att lärare kan fatta beslut om dispens från enstaka ämnen.
BOTKYRKA KOMMUN
Socialförvaltningen
Stöd och utvecklingsenheten
16 [38]
2010-05-21
En skolkurator uppger till och med att föräldrar inte får ansöka om dispens
från obligatorisk undervisning för sina barn.
”Föräldrar får inte dispens, det finns inte liksom, alla ska vara med utan det har väl hänt
någon gång för länge, länge sen typ att har hållit de hemma och sen har sagt att de är sjuka
liksom”.
En annan intervjuperson från skolans område, beskriver sitt tillvägagångssätt
i hanteringen av ett hedersrelaterat ärende. Intervjupersonen berättar att det
spreds rykten om att en flicka hade haft sexuellt umgänge med en pojke.
Flickans manliga kusiner kommer till skolan för att hämta henne och
mordhotar pojken som sägs ha haft sex med flickan. Flickans kusiner är
kriminella, enligt intervjupersonen. Intervjupersonen säger att hon kallade till
ett möte med flickans far för att tydliggöra att skolan inte släpper flickan om
fadern inte garanterar att flickan inte blir bestraffad. Flickans och pojkens
familj gör, enligt intervjupersonen, en uppgörelse om att flickan och pojken
ska låtsas att de är förlovade för att förebygga ytterligare ryktesspridning.
Familjerna säger till intervjupersonen att folk kommer att glömma det
inträffade om några år och att händelsen då blir utagerad. I detta ärende gör
intervjupersonen vare sig en anmälan till socialtjänsten eller till polisen.
Anledningen att det inte görs någon anmälan till polis och socialtjänst är,
enligt intervjupersonen, att ett omhändertagande från socialtjänstens sida
skulle brännmärka flickan för livet. Enligt intervjupersonen skulle ett
omhändertagande kunna leda till ryktesspridning om att socialtjänsten
omhändertagit flickan på grund av att hon har haft sexuellt umgänge. Vidare
berättar intervjupersonen att det går rykten om att omhändertagna flickor har
obehindrad tillgång till sexuella relationer när de inte har familjens öga på
sig. Intervjupersonen anser att sådana rykten gör det omöjligt för flickan att
gifta sig i framtiden.
”Socialtjänsten tog flickan eftersom hon hade sex, då blir flickans rykte förstört. Ryktet blir
en sanning för folket och då kan hon inte gifta sig”.
Intervjupersonen, som själv är etniskt svensk, uppger att hon är väl insatt i
hederskulturen. Hon anser att den rädsla och osäkerhet som uppstår hos
etniskt svenska myndighetspersoner, i möten med flickor som utsätts för
hedersrelaterat våld och förtryck, gör att de professionella inte kan lägga upp
en genomtänkt strategi för att stödja och skydda flickan på ett adekvat sätt.
”Många etniskt svenska förstorar upp, skadar flickan, slå på stora trumman och anmäler till
socialtjänsten eftersom de bli rädda och osäkra”.
På fråga om det har gjorts en uppföljning av flickan i det nyss nämnda
exemplet, när det gäller eventuella bestraffningar av flickan från kusinernas
BOTKYRKA KOMMUN
Socialförvaltningen
Stöd och utvecklingsenheten
17 [38]
2010-05-21
sida, uppger intervjupersonen att flickan inte har blivit utsatt för repressalier.
Intervjupersonen beskriver att den aktuella flickan kom från svåra
familjeförhållanden vilket skulle kunna innebära att familjen inte har ”så
mycket heder” att upprätthålla. Intervjupersonen säger sig vara mer orolig för
flickor som kommer från strikt religiösa familjer som utövar hård kontroll
över sina döttrar.
Forskning om heder och maskulinitet visar på att män som hamnar i
utanförskap, tenderar att intensifiera sin kontroll över närstående kvinnor och
även våldföra sig, i extrema fall med dödlig utgång, på kvinnorna för att
vinna respekt hos fiender och en i den marginaliserade mannens ögon
föraktfull omgivning.
En annan intervjuperson beskriver att en del flickor inte får vara med på
skolbesök hos ungdomsmottagningen, att de inte får vara med på
simundervisningen och att många låter bli att delta i idrotten. Vidare
beskriver denna intervjuperson att en del flickor ständigt blir utsatta för
kontroll från bröders sida i skolan. På fråga om anledningen till att en del
flickor uteblir från idrotten och besök på ungdomsmottagningen svarar
intervjupersonen enligt följande;
”Det vet man inte riktigt vad orsaken är om det är att de inte ska klä av sig eller om det är
att de är lata för man kan inte sätta fingret på det. Och sen att bröder håller koll på vad
systrarna gör och går hem och skvallrar eller rapporterar kanske måste man säga. Det är att
ständigt vara vakad över på ett ohälsosamt sätt”.
Bland andra restriktioner som flickor blir utsatta för i skolan, nämner
intervjupersonen att en del flickor får gå på skolavslutningar men blir
hämtade av föräldrarna. Intervjupersonen berättar att skolan försöker
tillförsäkra föräldrarna att de lärare som är med på skolavslutningen lovar
följa med flickan hem. Denna strategi har enligt intervjupersonen fungerat.
En svårighet som intervjupersonen upplever är att vissa flickor som å ena
sidan har fått tillåtelse att delta i skoldisko och i biobesök berättar att de å
andra sidan blir kontrollerade och slagna av sina föräldrar och bröder. I det
här fallet ger intervjupersonen uttryck för osäkerhet om flickan överdriver
eller talar sanning. De motsatsbilder som finns mellan flickans faktiska liv
d.v.s. att hon å ena sidan får vara med på en del aktiviteter och hennes
uppgifter om utsatthet för kontroll och våld å andra sidan, ställer
intervjupersonen inför en svårbedömd situation. Intervjupersonen säger sig
ha en rad inre konflikter i sättet att hantera den svårighet som den här typen
av frågor föranleder.
BOTKYRKA KOMMUN
Socialförvaltningen
Stöd och utvecklingsenheten
18 [38]
2010-05-21
I det närmaste redogörs för hur två professionella aktörer resonerar kring
villkoren för flickor på grundskolan och de problem dessa möter. Den ena
intervjupersonen beskriver att hedersrelaterade problem framträder förts
under gymnasietiden medan den andra hävdar att utsatthet för hedersrelaterat
våld och förtryck förekommer bland högstadieelever. Först redogörs för den
intervjupersonens resonemang som framhåller att utsatthet för hedersrelaterat
våld och förtryck aktualiseras när flickor börjar gymnasiet.
Intervjupersonen beskriver att hon inte har varit med om att flickor har vänt
sig till henne och bett om hjälp för att de riskerar att bli bortgifta. Enligt
intervjupersonen är våld och bortgifte två av hedersproblematikens extrema
uttrycksformer som inte förekommer så ofta på högstadiet.
Utländska flickor kommer in i puberteten senare än svenska flickor, inte i
biologisk mening utan i mentalt bemärkelse, poängterar intervjupersonen.
Den intervjuade anser att ett tecken på att flickor har uppnått pubertetsålder
är när de skaffar sig pojkvän. Det framkommer också i samtalet med
intervjupersonen att etniskt svenska flickor frigör sig från föräldrar, börjar
göra biobesök och skaffar sig pojkvän redan under högstadietiden medan
flickor med utländsk bakgrund gör det när de påbörjar gymnasiet.
Intervjupersonen uppger, å ena sidan, att den omständigheten att
gymnasieflickor ofta ska resa till gymnasiet, p.g.a. avstånd mellan hem och
skola, minskar föräldrars möjlighet att kontrollera flickorna.
”Går man gymnasiet så har inte föräldrarna samma koll på en eftersom man reser till
gymnasiet. Man har hålltimmar, friheten ökar och då är det lättare att skaffa sig pojkvän.
Det är inte samma kontroll [som utövas över högstadieflickor, intervjuarens anmärkning]”.
Å andra sidan, uttrycker intervjupersonen, att hedersrelaterade problem
uppstår i gymnasiet då denna period i livet ger flickor med utländsk bakgrund
möjlighet att ha pojkvän. Detta har enligt intervjupersonen inte att göra med
flickornas mognad utan livet blir annorlunda för flickorna när de börjar
gymnasiet.
”Då kan man inleda relationer, mycket lättare så att jag vet ju genom gymnasiekuratorerna
genom alla mina år, där händer ju mycket mycket än vad det gör på grundskolan för det är
då de vill ha pojkvän och göra saker”.
Vidare framhåller intervjupersonen att, det till skillnad från gymnasieflickor,
inte är så vanligt förekommande att flickor på högstadiet blir utsatta för våld
och bortgifte. Å ena sidan beskrivs högstadieperioden av intervjupersonen
som en fri zon från hedersrelaterat våld och förtryck.
BOTKYRKA KOMMUN
Socialförvaltningen
Stöd och utvecklingsenheten
19 [38]
2010-05-21
”Här är det ju lite skyddat än så länge därför man kommer inte i kontakt med det på samma
sätt”.
Å andra sidan skildrar intervjupersonen högstadieflickors förhållanden på ett
sätt som tyder på att det är många högstadieflickor som lever under
hedersrelaterade villkor.
”Här känner ju alla alla. Här märks det om en tjej går på promenad med en kille. Det märks
det inte i gymnasiet. Men mina flickor skulle, om de skulle stå i centrum och pussa en kille,
väldigt många skulle bli slagna hemma, absolut men de gör ju heller inte det för att man vet
att det skulle bli sånt rabalder. Det är klart att de lever under sån press. Man hör ju att
mammor och pappor blir arga för att man smsar en kille berättar de i samtal med mig. Bara
de har killkompisar, pratar med killar i klassen på gården kan granntanten börja prata och
de tycker att det är jobbigt att de inte kan umgås med killar i klassen. Så på så sätt lever
majoriteten av mina under hedersrelaterat våld men de håller sig inom ramarna, går inte
över gränserna och därför så blir de inte slagna. Och för alla är det ju normalt att man ska
vara oskuld när man gifter sig för flickor här”.
Resultatet av resonemanget i ovanstående intervjuutdrag kan sammanfattas i
följande översikt.
Grundskola
Svensk Frigörelse från föräldrar
bakgru skaffar sig pojkvän och
nd
har sexuell debut
Gymnasieskola
Ökad självständighetoch bestämmande i
proportion till ålder och
mognad
Utländs Flickan kontrolleras av familj, släkt
Flickan börjar frigöra
k
och grannar
sig från föräldrar
bakgru Hon inordnar sig
Skaffar sig pojkvän
nd
Har sexuell debut
Föräldrars tillsyn
minskar vilket ger
upphov till att deras
kontroll över flickan
intensifieras
Konsek Flickan möter inte motstånd i sin
Konsekvensen kan
venser frigörelse och självständighetsprocess bli att flickan inte får
adekvat stöd från
skolan i att bli en
självständig individ.
BOTKYRKA KOMMUN
Socialförvaltningen
Stöd och utvecklingsenheten
20 [38]
2010-05-21
En tänkbar förklaring till intervjupersonens beskrivning av villkoren för de
gymnasieflickor som kommer från hederskulturella sammanhang, är att
föräldrars upplevelse av minskad kontroll över flickorna aktualiserar ett
behov av ökad kontroll över flickorna. Sett ur intervjupersonens perspektiv
förefaller det finnas en koppling mellan flickors frigörelseprocess från familj
och föräldrar och ökad risk för utsatthet för hedersrelaterat våld och förtryck.
Det ter sig också som att intervjupersonen förknippar utsatthet för
hedersproblematik enbart med förekomsten av våld och bortgifte. Högstadiet
beskrivs som en fri zon från hedersrelaterat våld och förtryck samtidigt som
intervjupersonens beskrivning av högstadieelevernas skolsammanhang tyder
på flickornas utsatthet för hedersrelaterat förtryck. Den omständigheten att
högstadieflickor p.g.a. stark kontroll från familj, släkt och ”granntanters” sida
fogar sig i familjens hederskulturella förväntningar och internaliserar
hederskulturella oskuldsnormer för att komma undan fysiskt våld och
bortgifte, gör de inte mindre utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck.
Intervjupersonens beskrivning visar, tvärtemot det vederbörande säger, att
grunden för flickors utsatthet för hedersrelaterat våld och förtryck läggs redan
under högstadietiden.
Intervjupersonen som säger att hedersrelaterat våld och förtryck tar sig
uttryck i grundskolan säger sig veta att flickor och pojkar i den aktuella
skolan har tidig sexdebut d.v.s. redan vid 13 eller 14 års ålder. Vidare är
intervjupersonen medveten om att det sker en snabb ryktesspridning om det
uppdagas att en flicka har haft sexuellt umgänge. Till följd av
ryktesspridningen stämplas flickan som hora. Intervjupersonen berättar att
hon har haft samtal med de pojkar som har haft intima relationer med flickor
och sedan spridit rykten om och kallat flickan för hora. Syftet med samtalen
har enligt intervjupersonen varit att göra pojkarna uppmärksamma på vilka
konsekvenser ryktesspridningen kan innebära för flickan om hennes föräldrar
får kännedom om ryktena.
En del flickor blir enligt intervjupersonen bortlovade när de går i årskurs åtta
eller nio. När skolan får kännedom om bortförlovningen brukar
intervjupersonen samtala med flickan om huruvida flickan känner pojken
eller själv vill det. Intervjupersonen anser att tidiga bortförlovningar kan vara
en reaktion på att flickan börjar få dåligt rykte eller för att förebygga att hon
får dåligt rykte om sig.
Enstaka indikationer på heder, exempelvis, tidiga äktenskap, arrangerade
äktenskap, könsstympning, oskuld- och kyskhetsnormer samt inskränkningar
i den enskildes sociala liv kan vara toppen på ett isberg. Det är viktigt att
bygga upp en förtroendefylld relation med de utsatta, ställa fler relevanta
BOTKYRKA KOMMUN
Socialförvaltningen
Stöd och utvecklingsenheten
21 [38]
2010-05-21
följdfrågor i syfte att förstå de hedersrelaterade villkoren som den enskilde
lever under.
BOTKYRKA KOMMUN
Socialförvaltningen
Stöd och utvecklingsenheten
22 [38]
2010-05-21
Riskfaktorer som kan förstärka och/eller utlösa hedersrelaterat våld och
förtryck
I detta avsnitt redogörs för de risker som de intervjuade anser förstärker eller
utlöser hedersrelaterat våld och förtryck. Intervjupersonerna belyser
riskfaktorer såväl på strukturnivå som på gruppnivå.
Ungdomsmottagningen ser en risk med att skolors besöksfrekvens har
minskat på mottagningen i Botkyrka. De efterlyser en mer aktiv del från
skolornas sida i att se till att skolelever kommer till ungdomsmottagningen.
Ungdomsmottagningen reflekterar över hur sex- och
samlevnadsundervisningen bedrivs på följande sätt;
”Sex - och samlevnadsundervisningen misstänker jag inte är vad den skulle kunna vara i
skolorna i Botkyrka. Ungdomsmottagningen används inte såsom den skulle kunna användas i
Botkyrka, Studiebesöken hit har minskat. Här måste något göras! (intervjupersonens
betoningar)”.
I samtal med skolpersonalen framkommer att sex- och
samlevnadsundervisning utförs på olika sätt och en del uttrycker osäkerhet
kring vem eller vilka som håller i det och om frågor kring hedersrelaterat
våld och förtryck samt oskuldnormer lyfts fram eller inte.
Bland andra riskfaktorer på gruppnivå som några deltagare anser förstärker
hedersrelaterat våld och förtryck, är de olika etniska och religiösa gruppernas
fördomar mot varandra t.ex. syrianer mot muslimer, kurder mot turkar och
vice versa. Några intervjupersoner beskriver hur flickor och pojkar hamnar i
konflikt med varandra i skolan p.g.a. laddade diskussioner om konflikter med
etniska och religiösa förtecken som pågått/pågår i föräldrarnas
ursprungsländer. Dessa konflikter kan enligt vissa deltagare i undersökningen
förstärka hedersrelaterade normer och värderingar i form av ryktesspridning
som oftast åtföljs av hårdare kontroll av närstående kvinnors beteende och
handlingsutrymme. I detta sammanhang är det viktigt att beakta den
omständigheten att kvinnor och kvinnokroppen, p.g.a. kvinnans
reproduktionsförmåga, har ett viktigt symboliskt värde i upprätthållandet av
gruppen.
I samtal med deltagarna framkommer också att ytterligare riskfaktorer som
kan förstärka och utlösa hedersrelaterade begränsningar och bestraffningar är
att pojkar och män dominerar både det offentliga och privata rummet i
Botkyrka. Flickor får däremot vara hemma, sköta hushållssysslor och passa
småsyskon. Det framgår också att flickor inte törs berätta att de umgås och är
tillsammans med pojkar p.g.a. rädsla för hot och våld från familjens sida.
BOTKYRKA KOMMUN
Socialförvaltningen
Stöd och utvecklingsenheten
23 [38]
2010-05-21
En annan riskfaktor, som flera intervjupersoner tar upp, är att en del föräldrar
har begränsad tillgång till samhällsinformation när det gäller lagar och
normer i samhället. Dessa föräldrar söker istället sin trygghet i hemlandets
kultur och tradition. En konsekvens av detta kan enligt flera deltagare i
undersökningen bli att föräldrar utsätter sina barn för hedersrelaterade
restriktioner och bestraffningar p.g.a. oro över att barnen överger sin kultur
och blir försvenskade.
De flesta intervjupersoner anser att satsning på vissa etniska och religiösa
organisationer i Botkyrka, som i praktiken och inte i möten med
myndighetspersoner, förespråkar kvinnoförtryckande attityder och
hedersrelaterade normer, förstärker hedersrelaterat våld och förtryck.
Riskfaktorer på strukturnivå, som enligt några intervjupersoner,
vidmakthåller hedersrelaterade normer och värderingar, är att skolan beviljar
föräldrars ansökningar om dispens från obligatorisk skolundervisning för
barnen. Att en del skolor erbjuder könssegregerad simundervisning lyfts
också fram som en riskfaktor som håller hedersrelaterade normer om oskuld
och kyskhet vid liv.
Bostadssegregation och hög koncentration av människor med samma eller
liknande bakgrund i det lokala samhället kan, enligt flertalet intervjupersoner,
bidra till ryktesspridning mot flickor och kvinnor och därmed leda till
kontroll av flickors, kvinnors beteende och rörelsefrihet ute i samhället.
”Man vill visa sina landsmän att man har koll på sina barn”.
I samtalen kring riskfaktorer belyser några deltagare inadekvata kunskaper,
rädsla och osäkerhet hos myndighetspersoner i deras möten med dem som
utsätts eller riskerar bli utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck. Några
andra intervjupersoner anser att riktlinjer och forskning gällande
hedersrelaterat våld och förtryck används i liten utsträckning och att det inte
är så vanligt att konsultera sakkunniga i hedersrelaterade frågor. Vissa
deltagare ser risker med att det enbart är enskilda eldsjälar och
myndighetspersoner som driver frågor om hedersrelaterat våld och förtryck.
Dessa intervjupersoner efterlyser större krav på adekvat kompetens hos
samtliga professionella som möter de som utsätts eller riskerar bli utsatta för
hedersrelaterat våld och förtryck.
Ytterligare en riskfaktor, som framkommer i samtalen med några deltagare,
är förtroendeproblematik mellan de myndigheter som kommer i kontakt med
offren för hedersrelaterat våld och förtryck. Denna förtroendeproblematik
beskrivs i följande ordalag av en deltagare från den frivilliga sektorn:
BOTKYRKA KOMMUN
Socialförvaltningen
Stöd och utvecklingsenheten
24 [38]
2010-05-21
”Skolpersonal upplever att det inte händer något hos socialtjänsten, de har stått för ett löfte
som socialtjänsten inte förverkligar. Hos kvinnojouren händer det något. Skolpersonal
känner att de inte har ingett falska förhoppningar. Den byråkratiska gången som finns hos
socialtjänsten finns inte hos kvinnojouren”.
En annan riskfaktor som förekommer både på struktur- och gruppnivå är
släktens betydelse. En del släkter beskrivs, i intervjuerna, som stora och
mäktiga. Flera intervjupersoner beskriver att kontrollen över släktens flickor
och kvinnor kan bli total i den bemärkelsen att kontrollen koloniserar flickans
vardag. Vissa familjer och/eller släkter ser enligt flera deltagare inte något
värde i det svenska samhället utan betraktar och upplever det omgivande
samhället som hedniskt och hotfullt. I ett sådant kollektivistiskt sammanhang
kan de som vill vara en individ löpa stora risker. Frihetslängtan hos
flickor/kvinnor och pojkar/män är enligt en av de intervjuade en riskfaktor i
sig. Mot denna bakgrund är det viktigt med stöd till de utsatta i hur de ska
hantera det invaderande och kollektiva föräldraskapet som utövas mot dem.
Några av de intervjuade ser att en riskfaktor på strukturnivå är att
kommunledning och tjänstemän i Botkyrka inte vågar och inte vill se att
många barn och unga lever under hedersrelaterade villkor.
”Kommunledningen och tjänstemännen i Botkyrka ska våga benämna, erkänna och lyfta
fram problematiken. Det finns starka grupper, både religiösa och etniska som är
välorganiserade och sätter dagordningen när det gäller frågor om hedersrelaterat våld och
förtryck i Botkyrka. Myndigheterna är rädda för att hamna i konflikt med dessa
organisationer som är en maktfaktor i Botkyrka och kan förhandla med väljarröster med
politikerna i kommunen. Respekten för en del odemokratiska organisationer är för stor i
Botkyrka”.
Förebyggande arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck
I intervjusamtalen framkommer en rad olika förslag om insatser som
Botkyrka kommun borde sätta in för att motverka förekomsten av
hedersrelaterat våld och förtryck.
I följande avsnitt redogörs för de viktigaste förslagen på förebyggande
insatser mot hedersrelaterat våld och företryck.
Några intervjupersoner anser att det förebyggande arbetet mot hedersrelaterat
våld och förtryck ska börja på barna- och mödravårdscentralerna. Synpunkten
är att BVC och MVC ska kunna ge upplysningar till nyanlända om vad det
innebär att vara förälder och vilka lagar och normer som gäller i Sverige. Det
föreslås att MVC och BVC ska dela ut broschyrer till nyanlända på deras eget
språk eller att tolk anlitas vid dialog med dem på deras eget språk om vad det
innebär att vara, barn, ungdom, tonåring och förälder i Sverige.
BOTKYRKA KOMMUN
Socialförvaltningen
Stöd och utvecklingsenheten
25 [38]
2010-05-21
En av deltagarna föreslår att kommunen ska satsa på informationsinsatser till
föräldrar om grundläggande mänskliga fri- och rättigheter i förskolans regi.
Med en sådan insats kommer inte någon enligt intervjupersonen att känna sig
utpekad. Förskolan blir ett forum där man får ventilera sina frågor, lyfta fram
rättigheter och skyldigheter. En sådan satsning kommer att ge effekt på lång
sikt. Man ska se att det finns ett värde i det svenska samhället. Visa att
svenska samhället bygger på att medborgarna ska känna sig trygga och ha bra
levnadsvillkor. Föräldrautbildningar med fokus på hedersrelaterat våld och
förtryck med utgångspunkt i mänskliga rättigheter, barnkonventionen och
jämställdhet skulle kunna bedrivas i samarbete mellan olika förvaltningar.
Flera efterlyser informations- och utbildningsinsatser riktade mot alla
professionella som möter de som utsätts eller riskerar bli utsatta för
hedersrelaterat våld och förtryck. Några få deltagare i undersökningen
efterlyser istället för generella informationsinsatser ett team bestående av
sakkunniga som ska serva de professionella som kommer i kontakt med
flickor/kvinnor och pojkar/män som har hedersrelaterade problem.
Bland de intervjuade finns överensstämmelse om att skolan är mycket viktig
för att förebygga hedersrelaterade normer och värderingar. Flera intervjuade
föreslår att skolan ska se till att en del av undervisningen i skolan ska
genomsyras av upplysningar och information om hedersrelaterat våld och
förtryck. Deltagarna i undersökningen ställer sig tveksamma till utfallet av
enstaka temadagar - och/eller veckor kring hedersrelaterat våld och förtryck
då dessa inte tycks lämna djupa spår hos elever och personal.
Några intervjupersoner betonar vikten av antidiskrimineringsarbete i
kommunen. Deltagarna anser att diskriminering och rasistiskt bemötande kan
förstärka hedersrelaterade normer och värderingar.
Andra intervjuade poängterar att kommunen inte ska stödja föreningar och
organisationer som förespråkar eller inte aktivt tar avstånd från
hedersrelaterat våld och förtryck.
I intervjuerna framkommer förslag om att kommunen ska använda sig av
Elektras punktinsatser som skolprojekt och teaterföreställningar. Elektras
show, en föreställning om heder, är något som flera intervjupersoner lyfter
fram och föreslår som ett effektivt sätt att bedriva preventivt arbete på. Några
deltagare beskriver att många föräldrar och unga känner sig träffade av
inslaget. En av deltagarna säger att det är viktigt att försöka locka fler pojkar
och män att se Elektras show.
BOTKYRKA KOMMUN
Socialförvaltningen
Stöd och utvecklingsenheten
26 [38]
2010-05-21
När det gäller förebyggande arbete på samhällsnivå, framhåller några
intervjupersoner att det är viktigt att hela vårdkedjan ska fungera, att de
hinder och den misstro som försvårar samverkan mellan ansvariga
myndigheter ska åtgärdas genom bättre och tydligare samordning.
Ett annat sätt skulle kunna vara att undersöka om det finns bra erfarenheter
och effekter av medling som metod i arbetet med de utsattas familjer.
Några av intervjupersonerna beskriver att deras verksamhet har arrangerat
fort- och utbildningsdagar om hedersrelaterat våld och förtryck och ordnat
föreläsningar i samarbete med sakkunniga från den frivilliga sektorn.
informations- och utbildningsinsatser ska enligt några deltagare vara
kontinuerliga inte minst med tanke på att personalomsättning kan göra att en
verksamhet går miste om kompetens i hedersrelaterade frågor.
Några deltagare tar upp de förebyggande insatser som Tjejjouren i Botkyrka
gör i högstadie- och gymnasieskolorna. Projektet pågår i tre år. Målet med
projektet är att informera om mänskliga rättigheter och hedersrelaterad
utsatthet, ”okejsex”, Killnorm (ett arbetsinstrument i normkritiskt arbete med
pojkar och män) genom föreläsningar och gruppövningar. Insatserna är
riktade mot elever i nian och i gymnasiet. Mottagandet har varit gott.
Tjejjouren träffar elevvårdspersonal, skolledning, håller studiedagar för lärare
och informerar klasslärarna. Projektledarna är ute i skolklasserna två till fyra
gånger. De träffar flickor och pojkar i separata grupper. Dock träffar man inte
pojkar i lika stor utsträckning som flickor. Projektledarna vill att lärare ska
närvara när projektledarna har pojkar eftersom pojkarna blir utagerande,
särskilt när de känner sig berörda. Erfarenheten från projektet visar att
attitydpåverkande arbete med pojkar ställer krav på tålamod och uthållighet.
En skolsköterska föreslår att socialtjänsten ska närvara vid föräldramöten i
skolan för att föra dialog med föräldrar och för att vara ett stöd i att fånga upp
riskgrupper för hedersrelaterat våld och förtryck.
Flera deltagare föreslår att skolan ska lägga mer vikt vid normkritiskt arbete
med pojkar. I sex- och samlevnadsundervisning, såväl i könsblandade som i
separata grupper, kan möjligheten att skriva anonyma frågor uppmuntra
flickor och pojkar att ställa basala frågor om sex- och samlevnad som de
annars inte vågar ställa för att inte avslöja sin brist på grundkunskap om det
egna könsorganet och den egna kroppen etc.
En deltagare i undersökningen förslår att mottagningsgruppen på
utredningsenheten ska skaffa sig spetskompetens gällande frågor om
hedersrelaterat våld och förtryck. Även socialjouren ska satsa på
kompetensutveckling avseende hantering av hedersrelaterade ärenden i
BOTKYRKA KOMMUN
Socialförvaltningen
Stöd och utvecklingsenheten
27 [38]
2010-05-21
synnerhet när det gäller att fånga upp tecken på hedersrelaterad utsatthet och
undvikande av placeringar hos släktingar. Samma deltagare anser att alla
professionella ska vara uppmärksamma på att fler familjemedlemmar än den
som för tillfället är aktuell, kan vara utsatta för hedersrelaterat våld och
förtryck.
När det gäller förenings- och fritidsliv anser flera intervjupersoner att det är
viktigt att vidga flickors och kvinnors möjlighet till fritidsaktiviteter.
Samtidigt föreslår några av de intervjuade att kommunen, genom
upplysningar och dialog, ska motverka tendenser till könssegregering i det
sociala livet och i skolan.
Vissa av deltagarna lägger tonvikt vid att frågor om hedersrelaterat våld och
förtryck ska integreras i SFI-undervisningen. En del andra anser att skolan
ska integrera hedersrelaterat våld och förtryck i undervisningen i SO, NO och
livskunskap. I samtalen framkommer också att skolan ska se över sina regler
och rutiner för hantering av ansökningar om dispens från obligatoriska
skolämnen - och inslag. Vid föräldrars ansökan om dispens eller vid elevens
systematiska frånvaro från vissa obligatoriska ämnen eller inslag ska skolan
enligt en av deltagarna bjuda in och inleda dialog med vårdnadshavare om
vikten av skolplikt och idén bakom obligatoriska skolämnen.
Några deltagare anser att det är viktigt att kommunen ökar medvetenheten
hos de professionella om flickor/kvinnor och pojkar/män som riskerar
arrangerade äktenskap och/eller tvångsäktenskap samt barn och unga som
förs ur landet. Dessa intervjupersoner fäster också hänseende vid att öka
medvetenheten om att flickor utsätts, riskerar blir utsatta för könsstympning.
Även pojklig omskärelse kan enligt några bland de intervjuade vara
indikation på att vissa familjer praktiserar kvinnlig könsstympning eller andra
hedersrelaterade traditioner.
Samverkan mellan myndigheter kring hedersrelaterat våld och förtryck
Flera intervjupersoner efterfrågar mer och bättre samverkan mellan
socialtjänst, (för)skola, öppna förskolan, ungdomsmottagning, kvinnojour
och polis för att bilda allians i det förebyggande arbetet mot hedersrelaterat
våld och förtryck . Några intervjupersoner ger exempel på bra och
förtroendefylld samverkan medan andra ger uttryck för misstro och negativa
erfarenheter av samverkan. Flera deltagare i undersökningen vittnar om
förtroendeproblematik och inadekvat samverkan mellan skola och
socialtjänst å ena sidan och socialtjänst och polis å andra sidan.
Skolpersonalen ger exempel på flera allvarliga fall av hedersrelaterat våld
och förtryck där de inte har blandat in socialtjänst och polis utan vänt sig till
BUP, samtalsmottagningen och frivilliga verksamheter. Detta torts att offret
BOTKYRKA KOMMUN
Socialförvaltningen
Stöd och utvecklingsenheten
28 [38]
2010-05-21
har varit i behov av såväl skydd som behandling och i vissa fall företrädesvis
av skydd. Detta beror till en viss del på tidigare negativa erfarenheter av
samarbete med socialtjänsten. Det kan röra sig om fall där skolan är mycket
orolig för eleven och anmäler till socialtjänsten och den sistnämnda instansen
inte inleder eller lägger ner inledd utredning. Samtalsreferatet nedan
exemplifierar skolpersonalens besvikelse över socialtjänstens agerande.
”Det fanns en flicka i skolan vars far slog henne med skärp. Flickan ville göra saker som
svenska flickor gör. Flickan sa att det var hedersrelaterat. Jag tog kontakt med
socialtjänsten. Jag tog kontakt med pappan. Socialtjänsten lade ner utredningen”.
En annan faktor som kan påverka samverkan mellan skola och socialtjänst på
ett negativt sätt är att skolan inte alltid får återkoppling från socialtjänsten
efter det att skolan har gjort en orosanmälan till socialtjänsten. I följande
utdrag ur en intervju med en skolsköterska får vi ta del av hennes
erfarenheter av samarbete med socialtjänsten:
”Jag hade ett ärende som handlade om våld och misshandel. Anmälde till socialtjänsten.
Flickan vägrade gå hem. Socialtjänsten kallade modern. Flickan försvann sen”.
Med anledning av att det inte har skett någon återkoppling från socialtjänsten
till skolan kan skolsköterskan inte svara på om flickan har blivit
omhändertagen av socialtjänsten och bytt skola eller om flickan har förts ur
landet. I hedersrelaterade ärenden där flickor försvinner från skolan efter en
anmälan till socialtjänsten kan det vara av yttersta vikt att det sker
återkoppling till skolan. Det är viktigt med återkoppling till skolan inte minst
av den anledningen att socialtjänsten efter nedlagd utredning saknar
möjlighet till uppföljning av flickorna. Även den omständigheten att en del
flickor förs ur landet när de vänder sig till myndigheter, eftersom detta i sig
upplevs som en kränkning av familjehedern, skulle motivera återkoppling till
skolan.
En skolkurator berättar att förtroendeproblematiken mellan skola och
socialtjänst i hedersrelaterade ärenden beror på en oro för att socialtjänsten
ska utsätta flickan för fara genom att informera vårdnadshavarna innan
socialsekreterare träffar flickan.
I samtalen framkommer, som tidigare har beskrivits, exempel på fall av
allvarliga hot mot en flicka där skolan anmäler oro vare sig till socialtjänst
eller till polis utifrån farhågor om att ett eventuellt omhändertagande av
flickan kommer att förstöra hennes rykte och omöjliggöra för henne att gifta
sig i framtiden då rykten sprids att flickan har blivit omhändertagen p.g.a. att
hon har haft sex eller rykten om att hon kommer att ha sexuellt umgänge på
institution. Detta förhållningssätt som till synes utgår ifrån misstro mot
BOTKYRKA KOMMUN
Socialförvaltningen
Stöd och utvecklingsenheten
29 [38]
2010-05-21
socialtjänstens agerande och ”flickans bästa”, leder till upprätthållande av
hedersrelaterade normer och värderingar. Skolpersonalens agerande i detta
fall är helt i linje med hedersrelaterade förväntningar om att flickor ska gifta
sig och att de vid giftermålet ska ha sin ”mödomshinna” intakt.
BOTKYRKA KOMMUN
Socialförvaltningen
Stöd och utvecklingsenheten
30 [38]
2010-05-21
Sammanfattande diskussion
I detta kapitel presenteras några slutsatser på basis av de uppgifter som har
framkommit i undersökningen bland företrädare för kommunala och frivilliga
verksamheter i Botkyrka. Dessa slutsatser kan bara ge fingervisningar om hur
myndigheter i Botkyrka kommun förhåller sig till, hanterar och bemöter
hedersrelaterat våld och förtryck.
Undersökningen indikerar att kunskapsnivån om hedersrelaterat våld och
förtryck bland de intervjuade är ojämn. Det finns de som framhåller att de har
svårt att förstå fenomenet heder, att utsatthet för hedersrelaterat våld och
förtryck är en främmande social problematik i Sverige och att heder för
etniskt svenska människor står för andra kvaliteter än de som hederskulturen
föreskriver. En del andra förmår se det specifika i utsattheten för
hedersrelaterat våld och förtryck, i vart fall när det gäller flickors och
kvinnors utsatthet. Dessa aktörer förknippar heder med mannens kontroll av
kvinnans sexualitet och lyfter fram våldets och förtryckets kollektivistiska
drag. Det går att se att de professionella behöver kompetensutveckling i att
kunna identifiera tecken på utsatthet för hedersrelaterat våld och förtryck.
I detta sammanhang är det av stor vikt att de professionella är välförtrogna
med de olika uttrycksformer som hedersrelaterat våld och förtryck kan ta sig,
både när det gäller flickors/kvinnors och pojkars/mäns utsatthet (Bil 2 & 3).
Pojkars dubbla roll som både offer och potentiell gärningsman är också något
som få deltagare i undersökningen belyser. Mot denna bakgrund är det
angeläget att de professionella uppmärksammar pojkars/unga mäns utsatthet
både p.g.a. eget men också med anledning av tillkortakommanden i att
kontrollera närstående kvinnors ”vanhedrande” beteende.
Med utgångspunkt i samtalen med de frivilliga och kommunala aktörerna går
det att se vissa skillnader i deras förhållningssätt till förekomsten av
hedersrelaterat våld och förtryck i Botkyrka. Det går också att se skillnader
bland olika kommunala aktörerna i deras inställning till hedersproblematiken.
Översikten nedan visar att det finns två uppfattningar bland de kommunala
aktörerna om problematikens förekomst. Å ena sidan finns det de som uppger
sig möta flickor och pojkar med hedersrelaterade problem. Dessa kan i sin tur
delas in i två underkategorier dels de som erkänner problematiken och har en
förklarande ansats och dels de som erkänner problematiken men behöver
kompetensutveckling för att förstå och kunna känna igen tecken på
hedersrelaterat våld och förtryck. Å andra sidan har vi de kommunala aktörer
som verkar placera hedersrelaterat våld och förtryck utanför sitt
verksamhetsområde och tenderar att förlägga det till en annan plats och tid.
Kännetecknande för professionella aktörer med detta förhållningssätt är att de
anser att det är andra verksamheter som kommer i kontakt med
problematiken, att de har mött problemet för några år sedan och att de inte
BOTKYRKA KOMMUN
Socialförvaltningen
Stöd och utvecklingsenheten
31 [38]
2010-05-21
möter det idag, i vart fall inte i någon stor utsträckning. Skillnaderna mellan
de kommunalas och frivilliga aktörernas förhållningssätt framgår i översikten
nedan.
Kommunala aktörer
Två uppfattningar:
1. professionella som tillstår att de
kommer i kontakt med problematiken
och bemöter den.
2. professionella som uppger att
hedersrelaterat våld och förtryck (HVF)
är något som inte de, utan andra
verksamheter kommer i kontakt med.
Detta kan vara ett uttryck för att
man/verksamheten saknar adekvata
redskap för att känna igen utsatthet för
HVF. Det kan också vara ett sätt att
försvara sig och sin verksamhet.
Frivilliga aktörer
De frivilliga uppger att de möter
många med HVF. Detta kan vara
ett sätt för dem att legitimera sin
verksamhet och sin sakkunskap
men det kan också vara en
indikation på att de har
effektivare redskap för att känna
igen utsatthet för HVF jämfört
med de kommunala aktörerna.
Tre olika förhållningssätt i mötet med de som utsätts för hedersrelaterat våld
och förtryck
Ett annat mönster som framträder i undersökningen är att de professionella
har olika förhållningssätt till utsatthet för hedersrelaterat våld och förtryck. I
översikten nedan framgår att det finns företrädare för kommunala
verksamheter som intar ett professionellt och empatiskt förhållningssätt i den
meningen att de utgår ifrån vad som är bäst för den enskilda individen, utgår
ifrån gällande lagar och förordningar, använder sig av relevant kunskap
och/eller forskning kring hedersrelaterat våld och förtryck. De professionella
som tillhör denna kategori lever upp till likabehandlingsprincipen såtillvida
att de i egenskap av företrädare för samhällsinstanser inte accepterar att barn
och unga förnekas sina grundläggande fri- och rättigheter.
Det finns en annan kategori av professionella som ger uttryck för rädsla och
osäkerhet i mötet med dem som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck.
De professionella blir osäkra och rädda för att agera fel, diskriminera
personer och familjer men annan etnisk, religiös och kulturell bakgrund. Som
professionell kan man också bli rädd för att hamna i konflikt med de utsattas
familj och släkt. De professionellas agerande i denna kategori kännetecknas
av såväl medvetna som omedvetna val och handlingar. Resultatet av detta
förhållningssätt kan bli att de utsatta nekas sina grundläggande lagstadgade
fri- och rättigheter. Annorlunda uttryck blir flickor/kvinnor och pojkar/män
utsatta för såväl familjens hedersrelaterade bestraffningar och begränsningar
som för en omvänd diskriminering från samhällets sida.
BOTKYRKA KOMMUN
Socialförvaltningen
Stöd och utvecklingsenheten
32 [38]
2010-05-21
Den tredje kategorin professionella utgår ifrån ett kulturrelativistiskt
förhållningssätt i den meningen att de anser att samtalet om hederskultur är
ett normativt sätt att kulturalisera och etnifiera sociala problem utifrån ett
eurocentriskt/västerländskt perspektiv. De professionella som tillhör denna
kategori är av den uppfattningen att hedersrelaterat våld och förtryck ska
ersättas med patriarkalt våld och förtryck eftersom det senare inte har några
kulturella, etniska och religiösa särdrag utan universellt. Konsekvensen av
detta förhållningssätt blir att man vägrar att se de nyanser som finns mellan
hedersrelaterat våld och förtryck och patriarkalt våld och förtryck och det
senares specifika kulturella drag. Det är också kännetecknande för detta
kulturrelativistiska förhållningssättet att slå vakt om ”underordnade” etniska
och religiösa minoriteters grupprättigheter. Detta sker på bekostnad av
enskilda flickors/kvinnors och pojkars/mäns lagstadgade fri- och rättigheter.
Med den här handlingsstrategin förefaller aktiva val bidra till diskriminering
av de flickor/kvinnor och pojkar/män som faller offer för hedersrelaterat våld
och förtryck.
or/kvinnor och pojkar/män som faller offer för hedersrelaterat våld och
Professionella aktörers olika förhållningssätt i möten med de som utsätts
förtryck.
för hedersrelaterat våld och förtryck
Flickor och pojkar utsatta för
HVF
Möter professionella
Professionellt & empatiskt
förhållningssätt
Osäkerhet
Rädsla
Okunskap
Passiva & aktiva
handlingar
Lever up till principen om
likabehandling
Kulturrelativistiskt
förhållningssätt
Aktiva
handlingar
Frångår principen om
likabehandling
Diskriminering
Sammantaget går det att konstatera att det finns en viss medvetenhet om och
en del kunskaper om utsatthet för hedersrelaterat våld och förtryck bland de
professionella i Botkyrka. Det går också att se en vilja hos majoriteten av de
professionella att lära sig mer om hur de ska bemöta individer som utsätts för
BOTKYRKA KOMMUN
Socialförvaltningen
Stöd och utvecklingsenheten
33 [38]
2010-05-21
hedersrelaterat våld och förtryck. Flertalet av intervjupersonerna har dock en
fragmentarisk förståelse och bild av hedersrelaterat våld och förtryck. Det
innebär att de kan fånga upp enstaka eller flera indikationer på utsatthet för
hedersrelaterat våld och förtryck. Den fragmentariska förståelsen försvårar
dock för de professionella att sätta de enstaka kännetecknen i ett större
sammanhang för att begripa den utsatta individens livsvillkor. Samtidigt finns
det även tendenser till att skriva om hedersproblematiken (i termer av
patriarkalt våld och förtryck, förortstendens, grabbig förortskultur) och
osynliggöra frågan.
De kommunala verksamheterna har ett särskilt ansvar att utarbeta rutiner för
samarbete med frivilliga verksamheter som besitter sakkunskap gällande
hedersrelaterat våld och förtryck. Det är också av stor vikt att de
professionella använder sig av relevant kunskap och/eller forskning, riktlinjer
och rekommendationer. Det är angeläget att professionella aktörer anammar
redskap för att känna igen indikationer på hedersrelaterat våld och förtryck i
syfte att förstå de utsattas livssammanhang. Vidare är det nödvändigt med
bättre och tydligare samverkan mellan berörda myndigheter i
hedersrelaterade ärenden. Av särskilt vikt är det också att kommunala
verksamheter utarbetar rutiner för polisanmälningar i hedersrelaterade
ärenden.
I undersökningen har det framkommit en rad olika exempel på riskfaktorer
som (re)producerar och förstärker hederskulturella normer och värderingar.
Det har också framkommit många förslag på hur Botkyrka kommun ska
bedriva ett förebyggande arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck bl.a.
genom att motverka de riskfaktorer som förstärker hederskulturella normer
och värderingar. Detta ställer krav på ett förebyggande arbete som bygger på
politiskt mod, ett professionellt och empatiskt förhållningssätt hos de
tjänstemän som möter de utsatta. Politikers mod och tjänstemäns
professionella samt empatiska förhållningssätt sätts på prov i deras kunskap
respektive okunskap när det gäller att individuella fri- och rättigheter inte har
någon etnisk, religiös eller kulturell färg utan omfattar alla medborgare.
BOTKYRKA KOMMUN
Socialförvaltningen
Stöd och utvecklingsenheten
34 [38]
2010-05-21
Bilaga 1
Intervjuguide - Botkyrka- inventering av kunskapsläget om förebyggande
arbete gällande hedersrelaterat våld och förtryck (HVF)
- Vad innebär hedersrelaterat våld och förtryck för dig?
- Hur har du gått tillväga i möten med de personer som riskerat bli eller varit utsatta
för hedersrelaterade begränsningar och bestraffningar? Reflektera gärna kring metoder,
samverkanspartner, arbetssätt, konsultation med ”experter”, användning av forskning,
handlingsplaner, riktlinjer, policydokument etc.
- Ge exempel på goda respektive mindre goda erfarenheter gällande hur ni eller andra
verksameter, både i offentlig och i frivillig regi, såväl i Botkyrka som i andra kommuner
har jobbat för att förebygga HVF?
- Vilka ser man när det gäller utsatthet för HVF? Du kan utgå ifrån din egen
verksamhets och/eller andra verksamheters sätt att upptäcka och uppmärksamma
utsatthet för HVF.
- Vilka ser man inte när det gäller utsatthet för HVF? Du kan utgå ifrån din egen
verksamhets och/eller andra verksamheters sätt att upptäcka och uppmärksamma
utsatthet för HVF.
- Utgå ifrån omständigheterna i Botkyrka kommun och beskriv vilka skydds- och
riskfaktorer, såväl på individ- och gruppnivå som på strukturell nivå, som enligt dig
förebygger respektive förstärker hederskulturella normer och värderingar?
- Vad behöver göras för att förebygga HVF?
- Vad behöver er verksamhet för att bedriva ett förebyggande arbete mot HVF?
- Hur ska det förebyggande/främjande arbetet genomföras?
- Vilka ska samverka?
- Hur samverkan ska genomföras?
BOTKYRKA KOMMUN
Socialförvaltningen
Stöd och utvecklingsenheten
35 [38]
2010-05-21
Bilaga 2
Indikationer på flickor/unga kvinnors utsatthet för hedersrelaterat våld och
förtryck
Texten i denna bilaga är hämtad från undersökningen ”Oskuld och heder. En
undersökning av flickor och pojkar som lever under hedersrelaterat kontroll i
Stockholm stad – omfattning och karaktär” av Schlytter, Högdin, Ghadimi,
Backlund-Sjöberg och Rexvid (2009).
-
-
-
-
-
Föreligger begränsningar i form av att flickan förväntas vara oskuld vid
äktenskapets ingående?
Föreligger begränsningar i form av att flickan inte tillåts ha ett
förhållande med en jämnårig pojke?
Föreligger begränsningar i form av att flickan inte får umgås socialt med
jämnåriga pojkar?
Föreligger hedersrelaterade traditioner som att flickan eller närstående
såsom syster förväntas gifta med en man som föräldrarna utser?
Föreligger information om andra traditioner som att flickan eller
närstående som syster är könsstympad eller hotas med det? Föreligger
information om rekonstruktion av mödomshinna?
Har flickan begränsningar i skolan? Deltar flickan i alla skolämnen? Får
hon delta på klassfester och utflykter med skolan? Får hon delta på
klassresor? Behöver flickan iaktta särskilda restriktioner vad gäller
klädsel, utseende och beteende i skolan?
Har flickan begränsningar på sin fritid? Måste hon komma hem direkt
efter skolan? Får flickan själv välja kompisar och sociala aktiviteter? Får
flickan efter skoltid gå ut själv? Har hon egen fritid, är hon med i
sport/dans verksamheter? Behöver flickan iaktta särskilda restriktioner
vad gäller klädsel, utseende och beteende på sin fritid? Får flickan delta i
sociala verksamheter som inkluderar pojkar? Får flickan ha
pojkvän/umgås med pojkvän?
Har flickan begränsningar i hemmet? Har flickan ett eget
handlingsutrymme hemma? Får hon använda Internet, se på TV, tala i
telefon utan att bli kontrollerad? Får hon ta hem kompisar? Om hon har
bröder, behandlas hon lika med dem? Vilka förpliktelser har hon i
hemmet, gentemot syskon, föräldrar, andra? Måste hon göra mycket
hushållsarbete?
Har flickan utsatts för hot om bestraffningar för att hon ska följa
förväntningar och begränsningar?
Har flickan utsatts för bestraffningar för att hon har överträtt
förväntningar och regler? Bestraffningarna kan vara av olika slag som
psykisk och fysisk misshandel som bland annat regleras av 2 § LVU.
BOTKYRKA KOMMUN
Socialförvaltningen
Stöd och utvecklingsenheten
36 [38]
2010-05-21
Får inte ha
pojkvän
Hot och våld vid
överträdelse av
hedersrelaterade
normer och
värderingar
Arrangerade
äktenskap och
tvångsäktenskap
Får inte ha
socialt umgänge
med pojkar
Oskuld
Begränsningar i
skolan
Begränsningar
på fritiden
könsstympning
Begränsningar i
hemmet
BOTKYRKA KOMMUN
Socialförvaltningen
Stöd och utvecklingsenheten
37 [38]
2010-05-21
Bilaga 3
Pojkens dubbla roll inom den hederskulturella institutionen
Både texten och figuren i denna bilaga är hämtade från undersökningen
”Oskuld och heder. En undersökning av flickor och pojkar som lever under
hedersrelaterat kontroll i Stockholm stad – omfattning och karaktär” av
Schlytter, Högdin, Ghadimi, Backlund-Sjöberg och Rexvid (2009).
Den tonåriga pojkens villkor skiljer sig från den tonåriga flickans situation
inom ramen för hederskulturen och hans situation illustreras i figuren nedan.
Denna figur tar utgångspunkt i det svenska samhällets värderingar och
normer. Inom ramen för det svenska samhället förutsätts såväl den tonåriga
flickans som pojkens vardagsliv äga rum inom familjen, på marknaden, som i
staten och det civila samhället. Även om marknaden är viktig för ungdomar
bland annat i form av extraarbete, utgår denna arena i våra fortsatta
resonemang. När det gäller staten har skolan en central roll och det civila
samhället omfattar för ungdomar framförallt umgänge med jämnåriga, att
kunna delta i sportaktiviteter och dans, det vill säga allt som rör fritiden. Den
tredje arenan är familjen. Enligt de hederskulturella traditionerna är, som
tidigare beskrivits, den unges egen framtida familj länkad till hans/hennes
biologiska familj. Denna familj kan mer eller mindre bestämma vem den
unge ska gifta sig med. Eftersom tvångsäktenskap är en möjlig följd av
arrangerade äktenskap och att äktenskapstraditioner av detta slag har en
genomgripande betydelse för den unga kvinnan samt är i strid med svensk
lag, synliggör vi dessa traditioner genom att räkna dem som en egen arena.
Figuren nedan fokuserar på den ogifta unge mannens situation och illustrerar
heders betydelse för honom. Till skillnad från respektabilitet som i den
västerländska modellen associeras med självständighet och autonomi,
förknippas heder i den hederskulturella modellen inte bara med ömsesidigt
beroende, ”interdependency”, utan bygger på det. Maskulinitet i
hederskulturer kännetecknas således av heteronomi eller osjälvständighet det
vill säga den är främst beroenden av kvinnans beteende men även av de
omdömen som hedersgruppen fäller om mannen.
BOTKYRKA KOMMUN
Socialförvaltningen
Stöd och utvecklingsenheten
38 [38]
2010-05-21
Skolan:
- att kontrollera systrar,
- att ha egna begränsningar
Fritiden:
- att kontrollera systrar,
- att ha egna begränsningar
Heder =
närstående
kvinnors
beteenden
Hemmet:
- avstånd till systrar
- deras egen underordning
Figur 2.3. Maskulin heder i det moderna landskapet.
Framtida familj/parter:
- att gifta sig med en oskuld
- arrangerat äktenskap
