Transkvinnor och transtjejer på jouren
Frågor om våld mot transkvinnor och transtjejer har lyfts de senaste åren. Inte minst inom
Roks. Under årsmötet 2014 togs beslut om att Roks skulle arbeta för att ge kvinno- och
tjejjourerna mer kunskap om transkvinnor och transtjejer samt ge möjlighet till diskussion om
inkludering och bemötande. Det här dokumentet är tänkt som en del i det arbetet. Här har vi
sammanställt kort information om begrepp som berör transkvinnor och transtjejer samt görs
ett försök att besvara vad som kan vara viktigt att tänka på i mötet med en som identifierar sig
som transkvinna eller transtjej på jouren.
Vi hoppas att ni i er lokala verksamhet kan ha användning för det här materialet i ert fortsatta
arbete.
Vad är trans
Trans är ett paraplybegrepp som omfattar flera sätt att uttrycka kön. Detta oavsett om en
uttrycker kön som kvinna eller man eller i termer av att en vill gå bortom vad som känns och
anses som en förenklad och förlegad tolkning av kön. När en vill uttrycka sig bortom den
binära (tudelade) könsnormen kvinna och man, kan det handla om att inte vilja definiera sig i
termer av kön överhuvudtaget. Andra menar att kön är flytande och vill inte slå fast sitt
könsuttryck en gång för alla.
Eftersom kvinno- och tjejjourer vänder sig till alla kvinnor diskuteras nedan först och främst
vad det innebär att vara transkvinna eller transtjej. En del vill leva sina liv som kvinna och
passerar också som kvinna. Andra vill synliggöra att de är just transkvinnor. För denna senare
gruppen kan en del i beslutet vara politisk med syftet att ge de transkvinnor som ännu inte
vågat ta steget fullt ut och förändra sitt liv, en förebild.
Transkvinnor har fötts i en kropp som definierades som en pojkkropp men de har aldrig känts
som den autentiska kroppen. De är helt enkelt flickor och kvinnor. Sedan finns olika sätt att
förhålla sig till det. Några vill genomgå en könskorrigering. Ordet könskorrigering pekar på
att det som blev fel – kroppen – görs rätt. Det är alltså inte ett byte av kön eftersom det
biologiska könet aldrig överensstämt med det känslomässiga och psykologiska könet.
Numera ges de möjligheten att få egna biologiska barn antingen genom att frysa spermier
eller behålla sina könsorgan. I det senare fallet innebär könskorrigeringen (transitionen)
främst att det juridiska könet ändras i personnumret och att personen äter hormoner och/eller
genomgår en bröstoperation.
I Sverige kan en person ändra sitt juridiska kön, från kvinna till man, utan att korrigera
könsorganen. Däremot får alltid den som korrigerar könsorganen ett nytt juridiskt kön. Med
andra ord personnumret sammanfaller inte alltid med det biologiska könet.
Intersektionalitet
Intersektionalitet är ett begrepp inom den samhällsvetenskapliga forskningen för att förstå de
maktordningar som strukturerar en människas liv. Begreppet myntades av rasifierade kvinnor
i USA som vände sig mot vita feministers sätt att förstå och förklara verkligheten. Att förstå
världen med intersektionella glasögon behöver inte vara så svårt som det låter.
Inter-section på engelska kan översättas till vägkorsning. Om vi ser en kvinna mitt i en
korsning kan vi säga att de strukturer (eller vägar) som påverkar hennes livssituation är flera.
Könsmaktstrukturer, klass och ras är kanske de mest uppenbara. Tidigare inom
kvinnoforskning fanns det ett uttryck som sa: ” Det dubbla förtrycket att vara både kvinna och
arbetarklass”. Ett annat var: ”Det tredubbla förtrycket att vara kvinna, arbetarklass och svart”.
Det nya med intersektionalitet är att frångå tanken att olika strukturer läggs på varandra som
det görs i citaten ovan. I stället vill forskarna peka på att varje individs position i en mening är
unik och också föränderlig. En är kvinna, har en klasstillhörighet och är rasifierad på en och
samma gång och för att verkligen förstå hennes situation bör påverkan på och konsekvenserna
av dessa tre maktstrukturer tolkas i sin helhet. Därtill finns strukturer om funktionalitet,
hedersrelaterat våld, ålder, boendeort, sexualitet, för att nämna några.
Det som varit en utmaning för delar av kvinnorörelsen är att det inte längre blir möjligt att tala
om ”kvinnors erfarenheter” som en enda gemensam erfarenhet. De olika maktstrukturerna ger
upphov till olika variationer av samma förtryck. Vita kvinnor i medelklassen gynnas på
bekostnad av rasifierade kvinnor i arbetarklassen.
Vad betyder det här rent konkret? Att en ska vara medveten om att i relation till en annan
kvinna kan en ha en mer priviligierad, eller mindre priviligierad position, och att en inte kan
förutsätta att den egna upplevelsen av att vara förtryckt är översättbar till en annan kvinnas
upplevelse. En kan inte kräva tolkningsföreträdet när det gäller hur en annan kvinna upplever
det förtryck hon är utsatt för. Frågan gäller ytterst vem som får tala i feminismens namn. Vem
är kvinnan som refereras i den feministiska kampen?
Om en ska föra in transpersoner i denna diskussion så har transrörelsen gjort en uppdelning i
följande två begrepp för att synliggöra transpersoners särskilda utsatthet i relation till de som
följer den binära två-könsnormen.
Cis-kvinna/man: en person vars könsidentitet följer de normer och förväntningar som finns
kring det biologiska och juridiska könet. Här ingår homo- bi och heterosexuella personer så
det har inte med sexualitet att göra utan hur en uttrycker kön och kropp.
Trans-kvinna/man: en person som identifierar sig som ett annat kön än det biologiska och
juridiska kön som tilldelades personen vid födseln.
Det finns feministisk kritik av cis-begreppet. En del feminister menar att kvinnor i allmänhet
och feminister i synnerhet har att gjort motstånd både mot att samhället delar in människor
och egenskaper utifrån kön men också mot de normer och förväntningar som anger hur
kvinnlighet och kön skall uttryckas. Eller med andra ord, feminister har motsatt sig och också
förändrat normer och regler om hur en kvinna ska vara, vad hon får säga och göra osv.
Feminister menar att i definitionen ovan framstår det som att kvinnor varit nöjda med och
accepterat samhällets påbud om kvinnlighet och kön.
Transkvinnor och våld
Det finns inte mycket kunskap om våld i transpersoners relationer. En mindre studie har gjorts
i Skottland 2010. 60 transpersoner besvarade en webbenkät. 28 av dessa definierade sig som
MtF och drygt hälften av dem lesbiska. Medelåldern i materialet i sin helhet var 37 år.
Det går inte att utläsa i rapporten vem som utsattes för vilken typ av våld. Sammanställningen
nedan omfattar således alla som svarade på enkäten. Det mest frekventa våldet var
transfobiskt emotionellt våld (45 av 60). Partner eller den före detta partnern förnekade eller
förminskade den utsattas önskan om en transidentitet eller transition (könskorrigering) men
också från att alls komma ut med sin transidentitet. Precis som i andra våldsrelationer
förekom en hög grad av kontroll och hot. 20 personer hade utsatts för någon form av sexuellt
tvång eller övergrepp och ungefär lika många uppgav att de erfarit fysiskt våld av partner eller
före detta partner.
Precis som när det gäller andra kvinnor som faller utanför normen så är det just det
normbrytande som utsätts för hån, kränkningar och våld. Med andra ord att våldet riktas mot
det som är specifikt eller olikt och utanför det vanliga. I det här fallet mot transidentiteten
eller transitionen. Det sexuella våldet bär då med sig ett extra budskap, nämligen att hennes
kropp eller hur hon identifierar sig sätts i fokus och vänds emot henne.
De brott som hitintills lyfts inom lhbtq-rörelsen är de hatbrott som drabbar gruppen. Det har
skapats en särskild minnesdag: Transgender day of remembrance som infaller den 20
november varje år, och då hatbrott och transfobi mot transpersoner i Sverige och världen
uppmärksammas.
Också svensk forskning pekar på att transpersoner överlag är en grupp som är utsatt för
återkommande våld, att de har en sämre hälsa rent allmänt med både självmordsförsök och
höga självmordstal i jämförelse med homo- och bisexuella av båda könen. Transungdomar
ligger även i riskzonen för att utsättas för hedersrelaterat våld. Många har också låg tillit
till polis och andra myndigheter när det kommer till att få stöd och hjälp.
Transkvinnor på jouren
Eftersom en stor del av våldet riktas mot transkvinnor just för att de är transkvinnor är det
viktigt att de kan vara öppna med sin identitet och sitt könsuttryck på jouren. I annat fall blir
erfarenheten på kvinnojouren ett nytt övergrepp där de inte får vara den de är. Om det är svårt
att lösa av olika skäl kan ett boende utanför jouren vara en lösning. Många jourer förfogar
över någon form av sidoboende eller utflyttningslägenhet.
Viktigt att komma ihåg i bemötandet
Att vara transperson har med upplevelsen av kön, könsidentitet och kropp att göra. Fråga den
stödsökande vilket pronomen som hon/hen/den vill använda om sig själv. Pronomen: hen
(henom) används oftast av de som inte vill falla inom den binära könskategoriseringen kvinna
respektive man. Ett annat sätt att uttrycka detta är använda ordet ”den” eller ”det” som
pronomen.
Rent generellt har trans ingenting med sexuell läggning att göra. En transperson kan lika
gärna vara heterosexuell som homosexuell eller bisexuell. Med andra ord: i mötet med en
transkvinna eller transtjej går det inte att förutsätta att hon är lesbisk eller bisexuell. Fråga om
sexuell läggning och hur förövaren definierar sig.
Både den stödsökande kvinnan och partnern kan ha ett könsneutralt egennamn eller vad som
vanligen ses som ett namn för det ena eller andra könet. Om det är väsentligt för jourarbetet
fråga hur partnern definierar sig.
När ni tänker stödstrukturer för våldsutsatta mtf och andra transkvinnor och transtjejer
fundera utifrån ett intersektionellt perspektiv: Vilka strukturer och uttryck för våld bör vara i
fokus för just henne/henom/den.
Att diskutera på jouren
- Är det något som måste ändras på jouren idag för att transkvinnor ska kunna bo i det
skyddade boendet?
- Finns det något boende utanför jouren som ni kan hänvisa till och behöver skapa kontakt
och samverkan för detta?
- Är det något i era stödsamtal som ni särskilt måste uppmärksamma i mötet med
transkvinnor?
- Vilka situationer ser du/ni framför er och som kan vara svåra att lösa?
- Är det något ni tjejjouren behöver tänka på för att vara inkluderande, t.ex. när ni är
ute på skolinformationer?
- Finns det något ni kan lära av er transfrågan och som kan vara användbart i mötet med
andra tjejer och kvinnor?
Veta mer
RFSL ungdom: www.transformering.se
RFSL Skåne skriver om trans och hedersrelaterat våld: www.skane.se
Nationella sekretariatet för genusforskning: www.jamstall.nu/fakta/intersektionalitet
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (2010). Hon han hen – En analys av
hälsosituationen för homosexuella och bisexuella ungdomar samt för unga transpersoner.
http://www.mucf.se/sites/default/files/publikationer_uploads/hon-hen-han.pdf
Folkhälsomyndigheten 2015. Hälsan och hälsans bestämningsfaktorer för transpersoner - en
rapport om hälsoläget bland transpersoner i Sverige.
https://www.folkhalsomyndigheten.se
Out of sight, out of mind? Transgender People’s Experience of Domestic Abuse (2010). PDFfil på nätet. LGBT Youth Scotland och Equality Network.
