16 NYA ÅLAND
FREDAGEN DEN 12 OKTOBER 2012
SJÖKALV PÅ DRIFT Så här är vi vana vid att se öronmaneterna, drivande i vattnet.
Sjökalvar och vita ögonbryn
Om man rör sig längs stränder lite längre ut mot havet, har man
fortfarande chans att se öronmaneter, eller sjökalvar, som de
brukar kallas på Åland. Under de senaste åren har arten blivit
vanligare både i Östersjön och i allmänhet.
*+%^
*.(
5$/)&$5/6621
Exakt vad det beror på vet man inte
men det kan ha att göra med att havet
har blivit både varmare och näringsrikare och för Östersjöns del kanske
även saltare.
En av dessa växter, som man
egentligen mera förknippar med
sommaren är baldersbrå (Tripleurospermum inodorum), en växt som
kan blomma långt in på hösten.
Bladen liknar dillens och blommorna påminner om dem hos
prästkrage (Leucanthemum vulgare), med vita strålblommor och
gula diskblommor. En enda planta
lär producera i medeltal omkring
35.000 frukter men ända upp emot
250.000 har noterats. Det kanske
förklarar varför den nästan alltid påträffas i stora mängder där den växer, bland annat som åkerogräs och i
våra vägkanter.
De första öronmaneterna (Aurelia aurita) brukar synas fram emot sensommaren och sedan kan man få se dem
ända fram till en bit in i november.
Öronmaneterna fortplantar sig inte i
vår del av Östersjön eftersom de kräver högre salthalt för förökningen men
de sprider sig effektivt från söder med
vågor och havsströmmar.
Öronmaneterna är skildkönade, och
de fyra hästskoformade ”öronen” är
könsorgan – äggstockar hos honorna
och testiklar hos hannarna. Hannarna
skickar ut spermier, som honorna
fångar upp och efter befruktning utvecklas varje ägg till en flimmerhårsförsedd så kallad planulalarv, som
lever som plankton ett tag innan den
fäster sig på havsbottnen och omvandlas till en polyp.
Efter det kommer polypen att bli en
strobila, som ser ut ungefär som en
hög med tallrikar travade på varandra.
Med tiden kommer ”tallrikarna” att
snöras av (strobilation), varvid varje
tallrik omvandlas till en stjärnformad
så kallad ephyralarv som så småningom kommer att växa upp till en vuxen
manet – en medusa.
Polyperna kan bli flera år gamla
medan medusorna lever mindre än ett
år.
Maneterna som hör till nässeldjuren,
STRANDSATTA Framåt hösten
”fastnar” maneterna ofta på grundare
vatten.
livnär sig på planktonalger, fisklarver,
hoppkräftor och encelliga djur, som de
vid behov bedövar eller avlivar med
hjälp av sina nässelceller som sitter på
bränntrådar eller på munarmarna, som
omger munnen, som sitter mitt under
maneten.
Det är inte så många arter av växter
som blommar längre, som det var
för bara några veckor sedan. Därför
märks de som härdar ut kanske ännu
mera nu, när dessutom grönskan börjar tona bort.
BALDERS ÖGONBRYN Baldersbrå är ett ganska vackert åkerogräs.
Baldersbrå liknar till förväxling
sin nära släkting kustbaldersbrå (T.
maritimum), som växer på klippor
i skärgården. Kustbaldersbrå har
dock köttigare blad, rödaktig och
ibland förvedad stjälk och dessutom
är den mera lågvuxen.
Dessutom kan de båda arterna
korsa sig med varandra, vilket gör
att man ibland bara räknar kustbaldersbrå som en underart av baldersbrå.
Det svenska namnet baldersbrå är
fornnordiskt och betyder Balders
ögonbryn, vilket syftar på de vita
strålblommorna. Det isländska namnet baldersbrá är namnet på brunbaldersbrå, en underart av kustbaldersbrå.
Text och foto:
Ralf Carlsson
[email protected]
SVÅRA ATT SKILJA ÅT Kustbaldersbrå liknar vanlig baldersbrå men är mer lågvuxen och växer på karga stränder.
