Familjerätt och successionsrätt

Familjerätt och successionsrätt
Texten är sammanställd av Stefan Zetterström, universitetsadjunkt i civilrätt,
Juridiska institutionen vid Uppsala universitet.
Familjerätt kan sägas omfatta äktenskapsrätt, föräldrarätt och barnrätt. Inom äktenskapsrätten ingår förutom
äktenskap mellan makar, även samboende under äktenskapsliknande former samt regler om andra
parförhållanden (främst homosexuella om än inget krav ställs på viss sexuell relation eller sexuell läggning).
Jag inleder med en översiktlig redogörelse för äktenskapsrätten. Därefter redogör jag för föräldra- och
barnrätt som bland annat berör regler om fastställande av faderskap, vårdnads- och underhållsfrågor och
regler om adoption. Slutligen sägs något litet om successionsrätt, som är nära besläktat med familjerätten.
Successionsrätten berör bland annat reglerna om rätten att ta arv och testamente, efter den avlidne. Jag
kommer att något beröra rätten att ta arv efter den avlidne.
Äktenskapsrätt
Äktenskap ingås mellan en man och en kvinna. Den som uppnått 18 års ålder får gifta sig. I vissa fall kan
dispens medges för den som är yngre än 18 år. Innan äktenskap ingås måste en s.k. hindersprövning ske.
Det finns ett antal olika äktenskapshinder. Ålder (för låg) kan vara ett hinder eller släktskap som innebär att
man bland annat inte får gifta sig med sin förälder (eller mor- och farföräldrar), eget barn (eller barnbarn) eller
helsyskon. Däremot kan man få dispens för att gifta sig med ett halvsyskon. Slutligen är tvegifte ett
äktenskapshinder. Det innebär alltså att man inte samtidigt får vara gift med flera.
Vigseln sker antingen på kyrklig eller borgerlig väg. Behörig att förrätta vigsel är bland annat präst i Svenska
kyrkan och vid borgerlig vigsel är en lagfaren domare i tingsrätt behörig. Länsstyrelsen kan lämna dispens för
annan att förrätta en borgerlig vigsel.
Äktenskap upplöses genom att den ena maken dör eller genom äktenskapsskillnad. Makar kan ensamt eller
gemensamt (hos tingsrätten) ansöka om äktenskapsskillnad. Om endast den ena maken ansöker (och den
andre inte medger ansökan) om äktenskapsskillnad skall den föregås av en s.k. betänketid. Betänketiden är
sex månader därefter kan en eller båda makarna begära att domstolen skall besluta om äktenskapsskillnad.
Om inte en begäran efter betänketiden inkommer till domstolen så förfaller ansökan. Betänketid skall
dessutom föregå en upplösning av äktenskapet om någon av makarna har ett eget barn under 16 år och
som (varaktigt) bor hos makarna. Om inte betänketid krävs kan makarna få omedelbar äktenskapsskillnad.
När äktenskapet upplöses skall bodelning ske mellan makarna. Egendom som skall delas mellan makarna
kallas för giftorättsgods. Makarna har giftorätt i varandras egendom. Under äktenskapet äger dock respektive
make sin egendom och har sina skulder. Makarna kan dessutom ha egendom med samäganderätt (köpt
egendomen tillsammans). Den egendom som inte skall ingå i bodelningen kallas för enskild egendom. Det
är egendom som gjorts till makens enskilda genom ett äktenskapsförord mellan makarna, eller som maken
fått i gåva, arv eller testamente med villkor (från givaren eller den döde) att det skall vara makens enskilda
egendom.
Makarna får först räkna bort sina skulder (från sin egendom) eftersom det endast är nettot som skall delas.
När detta är gjort återstår ett nettovärde av egendom. Nettovärdet delas i två lika stora delar genom en
hälftendelning. Makarna får sedan genom lottläggning först välja sin egendom på sin lott. Skulle detta
medföra att en make får mer än den andre så får den mest försedde maken välja att avstå en del av sin
egendom eller betala ett belopp till den andre så att hälften av nettot uppnås.
Fördjupningstext i juridik, december 2004
1
Registrerat partnerskap
Två personer av samma kön kan ingå ett s.k. partnerskap genom registrering. I princip gäller samma regler
som för äktenskap mellan en man och en kvinna vad gäller hindersprövning och olika rättsverkningar under
ett pågående partnerskap samt när ett partnerskap upplöses. Behörig att förrätta en registrering av ett
partnerskap är en lagman (chef) vid en tingsrätt eller annan av denne utsedd domare.
Vissa olikheter finns dock i förhållande till ett äktenskap mellan man och kvinna. Bland annat får inte två av
samma kön adoptera eller gemensamt utöva vårdnaden om ett barn under 18 år.
Samboförhållanden
Det finns regler för såväl samboförhållanden mellan två av olika kön som för två med samma kön. Reglerna
är i stort sett likvärdiga. Bodelning kan även ske vid upplösning av ett samboförhållande. Om inte
förhållandet upplöses på grund av att samborna ingår äktenskap eller partnerskap eller någon dör skall
bodelning ske om en av samborna begär det. Det som skall hälftendelas är endast egendom som anskaffats
för gemensamt bruk och det gäller endast bostad och bohag.
Barn- och föräldrarätt
Nedan följer en kort översikt över frågor som berör barn och föräldrar i deras relation med varandra.
Fastställande av faderskap
I de fall ett barn föds inom äktenskapet presumeras/förmodas fadern vara barnets far och någon ytterligare
kontroll behöver inte göras. Om barnet däremot föds utom äktenskapet måste en fastställelse av faderskapet
ske. Det vanligaste är att mannen genom en s.k. faderskapsbekräftelse skriftligen intygar att han är far till
barnet. För giltigheten av bekräftelsen skall modern och socialnämnden godkänna den. Förfarandet är det
absolut vanligaste i samboförhållanden. Om det inte är möjligt att få en man att bekräfta faderskapet kan
talan (i tingsrätt) föras om fastställelse.
Det finns dessutom möjlighet att upphäva ett presumerat eller ett fastställt faderskap. Det kan exempelvis
visa sig senare, av olika skäl, att det barn som är fött inom äktenskapet inte är (den förmodade) mannens
barn.
Adoption
Den (man eller kvinna) som fyllt 25 år har möjlighet att adoptera ett eller flera barn. I undantagsfall kan
tillåtelse till adoption även medges den som fyllt 18 år, se föräldrabalken (FB) 4 kap. 1 §. Huvudregeln är att
makar måste adoptera gemensamt, FB 4 kap 3 §, första stycket. Det går alltså inte att endast en av makarna
antar ett adoptivbarn, utan båda måste adoptera gemensamt. Undantag gäller dock om den ena maken
önskar adoptera den andre makens barn och den maken lämnar sitt samtycke, FB 4 kap 3 §, andra stycket.
Däremot får inte sambor adoptera gemensamt, se motsatsvis av FB 4 kap. 4 §. En sambo kan inte heller
adoptera den andre sambons barn, utan att banden klipps av mellan barnet och den biologiska föräldern
eller adoptivföräldern. Även den som tidigare har adopterat ett barn kan lämna samtycke till att annan får
adoptera dennes adoptivbarn. Lagstiftaren har alltså inte, än så länge i alla fall, accepterat att två sambor får
adoptera gemensamt, eller att få adoptera den andres barn med resultatet att samborna gemensamt blir
föräldrar. Om exempelvis en biologisk förälder, som lever i ett samboförhållande, samtycker till att den andre
sambon får adoptera den biologiska förälderns barn, och rätten (domstolen) lämnar tillstånd, så blir
adoptanten (den som antager ett adoptivbarn) adoptivförälder och banden klipps med den tidigare föräldern.
Samtycke krävs, om barnet som skall adopteras är under 18 år, av föräldrarna, FB 4 kap. 5 a §, första
stycket. Det finns några undantag från denna huvudregel. Ett är bland annat att samtycke inte krävs av en
förälder som inte har vårdnaden om barnet, FB 4 kap. 5 a §, andra stycket. Det krävs även att den, som fyllt
Fördjupningstext i juridik, december 2004
2
tolv år, och som skall adopteras lämnar sitt samtycke, enligt huvudregeln i FB 4 kap. 5 §, första stycket. Det
finns även i detta fall några undantag, se FB 4 kap 5 §, andra stycket.
Det är alltså (tings)rätten som lämnar tillstånd till adoption. Rätten skall pröva om adoptionen är lämplig.
Utgångspunkten för tillstånd är att adoptionen är till fördel för barnet, FB 4 kap. 6 §. Övriga förutsättningar
är;
•
•
att sökanden har uppfostrat barnet eller vill uppfostra barnet, eller,
att det annars med hänsyn till det personliga förhållandet mellan sökanden och barnet finns särskild
anledning till adoptionen.
Det får inte förekomma någon form av ersättning som lämnas, utlovas eller krävs från någon sida. Rätten
kommer då inte att bifalla (acceptera) ansökan om adoption, FB 4 kap 6 §, andra stycket.
Om en adoptionsansökan (av en ogift person) bifalls av rätten, kommer samtliga (rättsliga) band att klippas
mellan adoptivbarnet och dennes tidigare föräldrar och släktingar. Samma sak gäller om adoptivbarnet
adopteras av annan än adoptantens make, eller om adoptanten ingår äktenskap med adoptivbarnet, FB 4
kap. 7 §. Ett adoptivbarn får samma rättsliga ställning som adoptantens biologiska barn. Adoptivbarnet tar
exempelvis arv efter avliden adoptant(förälder) på samma sätt och till lika stor del som adoptantens
eventuella biologiska barn.
En adoption är en ingripande åtgärd för samtliga berörda på ett eller annat sätt. I de fall den som skall
adopteras är under 18 år, skall även socialnämnden lämna yttrande i ärendet, FB 4 kap. 10 §.
Vårdnad, boende och umgänge
Vanligtvis är förälder både vårdnadshavare och förmyndare för sitt barn. Vårdnaden avser barnets personliga
angelägenheter. Vårdnadshavaren skall sörja för att barnet växer upp i trygghet och är i övrigt skyldig att
uppfostra barnet. Förmynderskapet tar främst sikte på barnets ekonomiska angelägenheter. Förmyndaren
(föräldern) skall förvalta barnets tillgångar och företräda denne i ekonomiska angelägenheter. Vårdnaden och
förmynderskap upphör när barnet fyller 18 år (myndighetsdagen).
Om modern är gift vid barnets födelse blir båda föräldrarna automatisk barnets vårdnadshavare vid dess
födelse. Om modern är ogift vid barnets födelse blir modern ensam automatiskt barnets vårdnadshavare.
Om mannen bekräftar sitt faderskap hos socialnämnden kan anmälan samtidigt göras om gemensam
vårdnad.
Om föräldrarna (vårdnadshavarna) skulle skilja sig är utgångspunkten att den gemensamma vårdnaden
fortsätter. Eftersom det är ”barnets bästa” som skall tillgodoses kan det dock bli ändring i vårdnadsfrågan
(och då egentligen automatiskt även avseende förmynderskapet). Domstolen kan bestämma att vårdnaden
endast skall tillkomma en av föräldrarna. Numera finns även möjlighet att ändra på vårdnaden genom att
föräldrarna överenskommer/avtalar om annat och att socialnämnden godkänner överenskommelsen. Denna
möjlighet står öppen även för frågor om boende och umgänge med barnet. Vid en skilsmässa uppkommer
dessutom frågor om barnets boende och umgänge med sina föräldrar. Viktigast är att barnets bästa
tillgodoses när dessa frågor avgörs av domstol eller socialnämnd.
Underhåll till barn
Efter en skilsmässa har barnet rätt till underhåll från den förälder som inte längre (varaktigt) bor tillsammans
med barnet. Underhållets storlek avgörs bland annat av barnets behov, föräldrarnas samlade ekonomiska
förmåga och var och en bidrar efter sin förmåga. Underhållsskyldigheten upphör normalt när barnet fyller 18
år, men kan fortgå till dess barnet fyller 21 år (om barnet återupptar skolgång före 19 års ålder. Till skolgång
räknas grundskole- och gymnasiestudier, men inte högskole- och universitetsstudier).
Fördjupningstext i juridik, december 2004
3
Successionsrätt
Arv
Rätten att ta arv tillkommer huvudsakligen den avlidnes bröstarvingar (barn, barnbarn och barnbarnsbarn
o.s.v.). I slutet av 1980-talet infördes bestämmelser i ärvdabalken (ÄB) till skydd för efterlevande make eller
maka. Tidigare riskerade den efterlevande maken eller makan i värsta fall att ställas på bar backe, om inte
barnen avstod från att genomföra arvskifte, till förmån för den efterlevande föräldern, som då satt kvar i s.k.
oskiftat bo. Numera gäller att den efterlevande maken eller makan ärver all den avlidnes egendom, med s.k.
fri förfoganderätt, om makarna har gemensamma barn, ÄB 3 kap 1 §. Med fri förfoganderätt menas förenklat,
att den efterlevande maken inte får skänka eller testamentera bort den egendom som ärvts från den avlidne,
till skada för dem som hade bäst rätt till arvet efter den först avlidne, se ÄB 3 kap. 3 §. Exempel: Elin dör och
efterlämnar maken Bo och deras gemensamma barn Lisa och Erik. Enligt ÄB 2 kap. 1 § är barnen närmast
att ta arv efter Elin, men med stöd av ÄB 3 kap. 1 § har Bo rätt att få ärva barnens andelar, s.k. makesarv,
och fritt förfoga över dessa andelar till dess att Bo går ur tiden, då barnen har rätt till sitt efterarv efter
modern, ÄB 3 kap. 2 §. Efterarv innebär förenklat en uppskjuten rätt att ärva någon. Vanligtvis ärver den
efterlevande maken en andel som motsvarar hälften av makarnas samlade tillgångar. Detta beror på att de
flesta makar har uteslutande s.k. giftorättsgods. Giftorättsgodset skall enligt äktenskapsbalken 9 kap. 1-2 §§
samt 11 kap. 3 §, genom bodelning på grund av äktenskapsskillnad eller ena makens dödsfall, delas lika
mellan makarna. Den del av giftorättsgodset som därigenom tillfaller den avlidne ärvs alltså med fri
förfoganderätt av den efterlevande maken.
I de fall den avlidne inte är gift tillfaller egendomen de som står närmast i arvsordningen. Den är indelad i tre
grupper (kallas parenteler). Grupperna är slutna kan man säga. Det innebär att om det finns någon
efterlevande i den första gruppen, så tar den allt. Det sker således ingen fördelning mellan grupperna. Den
första gruppen består, som tidigare sagts, av den avlidnes bröstarvingar, ÄB 2 kap. 1 §. Bröstarvingar är
den dödes avkomlingar. Bröstarvinge betyder egentligen ”fallen från bröstet”. För fäder tillämpas en s.k.
faderskapspresumtion, se äktenskapsbalken (ÄktB) 1 kap. 1 §. Den innebär att om modern, vid barnets
födelse, är gift så skall mannen i äktenskapet anses vara far till barnet. Denna presumtion kan hävas, om det
skulle visa sig att en annan man är far till barnet. Finns det ingen bröstarvinge efter den avlidne, så ärver
efterlevande i den andra gruppen. Den gruppen består av först och främst av den avlidnes moder och fader,
lever båda så tar dom allt. Lever ingen av den avlidnes föräldrar, så ärver den avlidnes syskon, eller om
sådan saknas, syskonbarn. Om endast en förälder till den avlidne lever, så ärver den till att börja med hälften
av den avlidnes egendom. Finns det ett syskon till den avlidne i livet, så ärver det den andra hälften (den
döde förälderns lott alltså), i annat fall går allt till den enda levande föräldern i gruppen, ÄB 2 kap. 2 §. I den
tredje gruppen ingår mor- och farföräldrar. I de fall någon eller några av mor- eller farföräldrarna redan är
döda, så kan mostrar, fastrar, morbröder eller farbröder till den avlidne få ärva, ÄB 2 kap. 3 §. Där efter är
det stopp! Kusiner ärver alltså inte!
Den avlidnes bröstarvingar har till skillnad från övriga grupper ett laglottsskydd, ÄB 7 kap. 1 §.
Laglottsskyddet garanterar bröstarvingar rätt till hälften av dennes arvslott. Arvslotten är hela den andel
bröstarvingen enligt huvudregeln har rätt till efter avliden förälder (eller mor- eller farförälder o.s.v.). Exempel:
Om Elin inte varit gift vid sin död, så hade Lisa och Erik fått dela lika av den egendom Elin lämnat efter sig. Vi
kan anta att Elin lämnade 100 000 kr efter sig. Lisas och Eriks arvslotter är hälften (eftersom det är två barn
med lika rätt) av beloppet, alltså 50 000 kr vardera. Detta är Lisas och Eriks arvslotter. Elin hade enligt lag
kunnat testamentera bort hälften av hennes totala förmögenhet, alltså 50 000 kr. Lisa och Erik hade då fått
25 000 kr var av Elins totala förmögenhet. 25 000 kr är hälften av respektive barns arvslott och det är lika
med laglotten. Om Elin hade testamenterat bort en större del än hälften hade barnen kunnat begära att
testamentet skulle jämkas till en nivå motsvarande deras laglotter, ÄB 7 kap. 3 §.
Fördjupningstext i juridik, december 2004
4
Bröstarvingar till den avlidne, som samtidigt inte är den efterlevande makens bröstarvinge kallas för
särkullbarn. Exempel: Elin hade, från ett tidigare äktenskap med Eskil, dottern Maj. Maj hade till skillnad från
sina halvsyskon Lisa och Erik, inte behövt vänta på sitt efterarv efter Elin, utan hon hade fått ut sitt arv direkt,
ÄB 3 kap. 1 §, första stycket. Maj kan däremot med stöd av reglerna i ÄB 3 kap. 9 § avstå, till förmån för sin
styvfar, från att ta ut sitt arv direkt efter sin mor. Om Maj väljer att avstå från att ärva direkt, så har hon rätt till
efterarv efter sin mor, när hennes styvfar Erik dör.
Testamente
Den som uppnått 18 års ålder kan (i vissa fall även den som fyllt 16 år) förordna om sina tillgångar efter
döden genom testamente. Om inte testamente upprättas kommer arvet att följa den arvsordning som jag
redogjort för ovan. Ett testamente skall upprättas skriftligen och i två vittnens närvaro för att vara giltigt. Det
är möjligt att förordna om hela eller vissa delar av sin förmögenhet. Testatorn (den döde) kan ha bestämt att
vissa bestämda saker skall tillfalla någon bestämd person (eller exempelvis stiftelse eller förening) eller att en
viss del av tillgångarnas värde skall tillfalla någon speciell.
Testamentsförordnande kan klandras eller ogiltigförklaras om förordnandet inkräktar på någons legala rätt till
arv eller om det visar sig att den döde vid tillfället för upprättandet av testamentet inte var vid sina sinnesfulla
bruk.
Fördjupningstext i juridik, december 2004
5