DIU
Kompletteringsmaterial av Klas Viklund, för DIU nr 6/2011, artikel http://diu.se/nr6-11/nr6-11.asp?artikel=s24
Nya kursplaner och ämnesplaner 2011
utmanar och utvecklar mediepedagogiken
Av Klas Viklund
Det finns ett konsekvent mediepedagogiskt perspektiv i grundskolans
nya kursplaner och i gymnasieskolans nya ämnesplaner som gäller från
hösten 2011. Mediekritik eller skapande med digitala medier finns
integrerat som en aspekt i alla ämnen. Mediesamhället förväntar att
varje lärare är en medielärare. Är skolan beredd att anta utmaningen?
Film och andra medier är inget eget ämne i skolan, men spelar i högsta grad en
central roll i lärandet. Ett mediepedagogiskt förhållningssätt i utbildningen kan
därför ses som ett viktigt perspektiv för all kunskapsbildning och omvärldsförståelse
samt för elevernas möjlighet att gestalta sina kunskaper.
Höstterminen 2011 introducerades nya kursplaner för grundskolan samt nya
ämnesplaner för gymnasieskolan. Det ger anledning att kommunalt och lokalt
utvärdera film- och mediepedagogikens utveckling, formulera strategier och fördela
ansvar för ett fortsatt arbete.
De lärare och skolledare som vill flytta fram positionerna för film- och
mediepedagogiken har ett utmärkt tillfälle att i samband med revisioner av
kommunala skolplaner och lokala arbetsplaner skapa samråd kring
mediepedagogikens utveckling.
Det går att ta hjälp av kommunala eller regionala mediepedagoger, resurspersoner
från Skolverket, Svenska Filminstitutet eller liknande, för att fördjupa diskussionen.
Men för att nå framgång kommunalt och lokalt är det avgörande att skolpersonal och
skolledare finner en fungerande dialog.
Lärarna har visserligen det pedagogiska ansvaret, men det är rektor som har ansvar
för att det sker uppföljningar och utvärderingar. Det är också rektor som har ansvar
för att eleverna får tillgång till läromedel och annat stöd för att kunna söka och
utveckla kunskaper, till exempel bibliotek, datorer och andra hjälpmedel. Det är
rektor som har ansvar för att personalen får den kompetensutveckling som krävs för
att de professionellt ska kunna utföra sina uppgifter.
–1–
DIU
Kompletteringsmaterial av Klas Viklund, för DIU nr 6/2011, artikel http://diu.se/nr6-11/nr6-11.asp?artikel=s24
Denna PM vill ligga till grund för utvecklande samtal på skolor och
utbildningsförvaltningar. Avsikten är att ge en enkel översikt av hur skolans arbete
med film och andra medier skrivs fram i de nya dokumenten och peka på hur de
knyter an till tidigare skrivningar.
Inledningsvis ges en definition av begreppen mediepedagogik, mediekunskap, digital
kompetens och mediekompetens. Det är begrepp som inte förekommer i
kursplanerna eller ämnesplanerna men som är användbara för att kunna diskutera
dessa frågor generellt. Vissa av begreppen förekommer i dokument från
Europaparlamentet och Europeiska kommissionen.
Mediepedagogik, mediekunskap och mediekompetens
Med mediepedagogik avses ett pedagogiskt förhållningssätt som i undervisningen på
ett självklart sätt integrerar medier, reflektion kring medier och medieinnehåll samt
erbjuder eleverna möjlighet att själva skapa och kommunicera med medier. Många
svenska film- och mediepedagoger har i korthet sammanfattat detta med slagorden:
”Se, analysera, göra själv.”
Mediepedagogiken började som en rörelse med fokus på att utmana eleverna med
autentiskt mediematerial, istället för traditionella läroböcker, och stimulera till
kritisk granskning. De förenklade möjligheterna för eleverna att själva producera eget
mediematerial har utvecklat mediepedagogiken och skapat allt större intresse för att
stödja eleverna som medieproducenter. Som ett led i detta har det vuxit fram ett
engagemang för att hjälpa eleverna att nå ut med sina produktioner för att på så sätt
bli delaktiga i samhällets opinionsbildning. Denna utveckling har genererat ett ökat
intresse för att förstå elevernas processer, deras lärande med medier och deras
medieproduktioner. Viktiga frågor för många lärare idag är hur elevernas
medieproduktioner bör bedömas och betygsättas – och vad som är viktigast: Är det
medieprodukten eller lärandeprocessen?
Centrala argument för mediepedagogikens betydelse är att medierna bidrar till att
forma och utmana vår bild av världen; att medierna är en konstruktion, ofta med ett
kommersiellt intresse, och därmed inget neutralt ”fönster mot världen”; samt att
medierna är redskap för kommunikation som bör kunna förstås kritiskt och tas i
anspråk av alla medborgare i ett demokratiskt samhälle.
Begreppet mediekunskap sammanfattar de fält som brukar anses ingå i
kunskapsområdet (även om dessa ofta är sammanflätade). Förenklat kan sägas att
undervisning i mediekunskap i ungdomsskolan traditionellt berör medieteori,
medietexter, medieanvändarna, medieinstitutioner, mediehistoria, mediejuridik och
medieteknik. Forskningsfältet på universitetsnivå kallas medie- och
kommunikationsvetenskap.
Internationellt används ofta begreppet ”Media Literacy” (på svenska:
mediekompetens) som kan beskrivas som en överlappning av tre kompetensområden
(som alla börjar på K) och som är den kompetens som elever eller medborgare bör
besitta: kulturell kompetens (mediekulturer, mediernas historia), kritisk kompetens
(medietexters retorik, mediernas drivkrafter) och kreativ kompetens (medieteknik,
eget skapande).
–2–
DIU
Kompletteringsmaterial av Klas Viklund, för DIU nr 6/2011, artikel http://diu.se/nr6-11/nr6-11.asp?artikel=s24
Olika aktörer definierar ”Media Literacy” utifrån skilda perspektiv. Det finns ibland
en spänning mellan hur företag och myndigheter ser mediekompetens som ett sätt att
förenkla administration och myndighetsutövning genom Internet-banker och elegitimation, och hur medborgare och folkrörelser ser mediekompetens som en
möjlighet att avslöja och avmystifiera medieföretagen och erbjuda medborgarna
möjlighet att komma till tals via medier för att samordna politiska aktioner eller för
att ge alternativa bilder av världen.
Ett exempel på myndighetsperspektivet är den definition av digital kompetens som
antagits som en av åtta nyckelkompetenser för livslångt lärande av
Europaparlamentet och Europeiska unionens råd den 18 december 2006. Vid sidan
av kommunikation på modersmålet; kommunikation på främmande språk;
matematiskt kunnande; lära att lära; social och medborgerlig kompetens;
initiativförmåga och företagaranda; samt kulturell medvetenhet så listas digital
kompetens med denna definition:
Digital kompetens innebär säker och kritisk användning av
informationssamhällets teknik i arbetslivet, på fritiden och för
kommunikationsändamål. Den underbyggs av grundläggande IKT-färdigheter,
d.v.s. användning av datorer för att hämta fram, bedöma, lagra producera,
redovisa och utbyta information samt för att kommunicera och delta i
samarbetsnätverk via Internet.
Begreppet digital kompetens riktar på ett ensidigt sätt fokus på de digitala medierna
och på medborgarnas datakunskaper och försummar därmed en bredare kritisk
förståelse för mediesamhällets komplexa struktur som trots allt också omfattar
böcker, tidningar, tv, dvd, reklamaffischer med mera.
Inom Europeiska kommissionen har EU:s mediaprogram, som handlägger
industristöd till filmbranschen i Europa, intresserat sig för utvecklingen av ”Media
Literacy” inom medlemsstaterna. Detta har skett mot bakgrund av att stärka
medborgarnas utbildning och livslångt lärande, men också i ett försök att uppmuntra
till självreglering inom mediebranschen och propagera för det europeiska filmarvet.
En särskild rekommendation rörande ”Media Literacy” har tagits fram.
Rekommendationen om mediekompetens från 20 augusti 2009 finns att läsa på
kommissionens webbplats:
http://ec.europa.eu/culture/media/literacy/docs/recom/c_2009_6464_sv.pdf
FN:s konvention om barnets rättigheter
Ett övergripande dokument med bäring på frågor som rör kultur, medier och barns
rätt till inflytande och delaktighet är FN:s konvention om barnets rättigheter som
antogs den 20 november 1989. I konventionen definieras alla personer under 18 år
som barn.
Konventionen om barnets rättigheter är ett omfattande dokument vars ursprungliga
54 artiklar senare utökats med två bilagor (en om barn i krig, en annan om sexuell
exploatering av barn).
–3–
DIU
Kompletteringsmaterial av Klas Viklund, för DIU nr 6/2011, artikel http://diu.se/nr6-11/nr6-11.asp?artikel=s24
År 2002 gjorde FN en sammanfattning av konventionens innehåll i form av fyra
övergripande principer som utgör dokumentets huvudbudskap. Dessa fyra principer
brukar kallas för konventionens barnsyn:
att varje barn, utan undantag, har rätt att få del av sina rättigheter; att barnets
bästa skall beaktas vid alla beslut som rör barn; att inte bara deras överlevnad
utan också utveckling skall säkerställas till det yttersta av samhällets förmåga;
samt att deras åsikter ska få komma fram och respekteras.
Inom den kulturella sektorn fokuserar konventionen framför allt på massmedier. Det
anges att ”konventionsstaterna erkänner den viktiga uppgift som massmedier utför
och skall säkerställa att barnet har tillgång till information och material från olika
nationella och internationella källor, särskilt sådant som syftar till att främja dess
sociala, andliga och moraliska välfärd och fysiska och psykiska hälsa”. I texten
betonas i första hand internationellt samarbete, produktion och spridning av
barnböcker, hänsyn till minoritetsgrupper samt utveckling av riktlinjer för att skydda
barn från material som kan vara till skada (artikel 17).
I konventionen fastslås barnets ”rätt till vila och fritid, till lek och rekreation
anpassad till barnets ålder samt rätt att fritt delta i det kulturella och konstnärliga
livet” (artikel 31).
De starkaste skrivningarna kring barnets medborgerliga rättigheter rör barnets rätt
att fritt delta i det offentliga samtalet: ”Barnet skall ha rätt till yttrandefrihet. Denna
rätt innefattar frihet att oberoende av territoriella gränser söka, motta och sprida
information och tankar av alla slag, i tal, skrift eller tryck, i konstnärlig form eller
genom annat uttrycksmedel som barnet väljer.” (Artikel 13.)
I Sverige har barnrättsfrågorna kommit att handla om att regeringen uppdragit åt
skattefinansierade institutioner och organisationer på nationell nivå att planera
utifrån ett barnperspektiv. De ska arbeta för barnets bästa, bland annat genom att ta
in barns synpunkter och verka för att öka barns inflytande och delaktighet i
verksamheten.
Konventionen erbjuder barn skydd och väsentliga rättigheter, men barns
underordning i samhället kräver aktiva insatser för att till exempel förmedla viss
kultur som barn och ungdomar inte självklart hittar till på egen hand eller för att
skapa forum där barn kan delta i opinionsbildande offentliga samtal.
Kursplanerna för grundskolan år 2000 – och sedan?
Den revision av kursplanerna för grundskolan som genomfördes år 2000 innebar i
hög grad ett genombrott för och ett erkännande av det film- och mediepedagogiska
arbetet. Inom ramen för satsningar på kultur och skola genomförde bland andra
Skolverket, Svenska Filminstitutet och Dramatiska institutet informationsinsatser
med idématerial och konferenser för att uppmuntra kommuner och lärarutbildningar
att utarbeta film- och mediepedagogiska planer samt kompetensutvecklingsprogram.
I inledningen till kursplanerna fastslogs att alla ämnen i grundskolan har ett
gemensamt ansvar för att förmedla glädje att skapa och lust att fortsätta lära.
Betydelsen av ett ämnesövergripande arbete med kreativa arbetssätt underströks.
–4–
DIU
Kompletteringsmaterial av Klas Viklund, för DIU nr 6/2011, artikel http://diu.se/nr6-11/nr6-11.asp?artikel=s24
Den visuella kulturens betydelse för all typ av lärande skrevs fram i kursplanen för
ämnet bild. Bildämnet har visserligen huvudansvaret för elevernas bildspråkliga
utveckling, men ”alla ämnen har ett ansvar för att skapa en ökad medvetenhet om
den visuella världen, bilders olika funktioner i skola och samhälle samt bildarbetets
betydelse i elevers lärande”.
I kursplanen för ämnet svenska jämställdes film på flera ställen med skönlitteratur
och teater: ”Utbildningen i ämnet svenska syftar till att ge eleverna möjlighet att
använda och utveckla sin förmåga att tala, lyssna, se, läsa och skriva samt att uppleva
och lära av skönlitteratur, film och teater.”
I kursplanen för ämnet svenska introducerades idén om ett vidgat textbegrepp: ”Att
tillägna sig och bearbeta texter behöver inte alltid innebära läsning utan kan ske även
genom avlyssning, drama, rollspel, film, video och bildstudium. Ämnet utvecklar
elevens förmåga att förstå, uppleva och tolka texter. Ett vidgat textbegrepp innefattar
förutom skrivna och talade texter även bilder.”
En utmanande detalj i kursplanerna från år 2000 var att populärkulturen nämndes
som en självklar dimension i relation till barn- och ungdomskulturfrågorna i
kursplanen för ämnet bild: ”Bilden har en framträdande plats i kommersiella
sammanhang och spelar en viktig roll i opinionsbildningen. Populärkulturen rymmer
den styrande och dominerande bildkategorin i barns och ungas liv och har en
medskapande roll i deras konstruktion av identitet, kunskap och kultur.”
Betoningen av alla ämnens gemensamma ansvar för visuell kommunikation,
jämställandet av film med skönlitteratur och teater, det vidgade textbegreppet och
populärkulturens roll har inte skrivits fram med samma betoning i den revision av
grundskolans kursplaner som gäller från hösten 2011.
För de skolor som ännu inte tagit till sig dessa perspektiv är det förstås beklagligt, för
andra är det självklarheter som inte behöver upprepas. Vid en genomläsning av de
reviderade kursplanerna för grundskolan står det klart att texten bygger vidare på
perspektiv som redan förväntas vara implementerade.
I kursplanerna för alla ämnen finns från hösten 2011 aspekter som knyter an till ett
mediepedagogiskt eller mediekritiskt perspektiv i undervisningen eller till
formuleringar som vill säkerställa elevernas tillgång till digitala verktyg.
I kursplanen för ämnet svenska diskuteras ämnet utifrån olika typer av texter i olika
medier, men utan att formuleringen vidgat textbegrepp förekommer. I kursplanen för
ämnet musik anges att eleverna ska studera musikens roll i film och datorspel. Det
anges att det ska finnas estetiska perspektiv också inom de naturorienterade ämnena.
I kursplanen för religionskunskap anges att eleverna ska studera livsfrågor och
sexualitet utifrån skildringar i populärkulturen.
Kursplanerna för grundskolan från 2011 är inte generella och övergripande som
kursplanerna från 2000, men betydligt mer exakta och uppfordrande och kryddade
med ett antal utmanande uppdrag.
–5–
DIU
Kompletteringsmaterial av Klas Viklund, för DIU nr 6/2011, artikel http://diu.se/nr6-11/nr6-11.asp?artikel=s24
Läroplan för grundskolan 2011 (Lgr 11)
Läroplan för grundskolan 2011 presenteras i en samlad volym om 280 sidor med
skolans värdegrund och uppdrag, övergripande mål och riktlinjer samt kursplaner för
grundskolans olika ämnen.
Under rubriken ”Skolans värdegrund och uppdrag” anges att: ”Eleverna ska kunna
orientera sig i en komplex verklighet, med ett stort informationsflöde och en snabb
förändringstakt.”
Det presenteras fyra övergripande perspektiv som ska prägla all undervisning:
historiskt perspektiv, miljöperspektiv, internationellt perspektiv och etiskt
perspektiv. Här skulle också kunna ingå ett mediekritiskt eller estetiskt perspektiv.
Men i den fortsatta texten betonas en levande diskussion kring kunskapsbegreppet,
betydelsen av de intellektuella, praktiska, sinnliga och estetiska aspekterna: ”Drama,
rytmik, dans, musicerande och skapande i bild, text och form ska vara inslag i skolans
verksamhet.”
I de övergripande målen anges att skolan ska ansvara för att varje elev efter
genomgången grundskola ”kan använda och ta del av många olika uttrycksformer
såsom språk, bild, musik, drama och dans samt har utvecklat kännedom om
samhällets kulturutbud”; samt ”kan använda modern teknik som ett verktyg för
kunskapssökande, kommunikation, skapande och lärande”.
Kursplanerna har i den revision som genomförts utvidgats till att vid sidan av en
presentation av ämnets syfte också omfatta detaljerade beskrivningar av centralt
innehåll för skolans olika stadier samt tydliga definitioner av vilka kunskapskrav som
gäller för olika betygssteg. Beskrivningarna av centralt innehåll för varje ämne är
utformat så att det lämnar utrymme för läraren att göra egna fördjupningar eller
tillägg. Det är fullt möjligt för varje lärare att välja metoder och material, som till
exempel kan involvera film och andra medier.
Till varje kursplan finns också ett kommentarmaterial i ett separat häfte som riktar
sig till lärare och rektorer. Avsikten med kommentarmaterialet är att ge en bredare
och djupare förståelse för de ställningstaganden som ligger bakom texterna i
kursplanerna.
Kursplanen för ämnet bild slår fast att kunskaper om bilder och bildkommunikation
är betydelsefulla för att kunna uttrycka egna åsikter och delta aktivt i samhällslivet:
Undervisningen i ämnet bild ska syfta till att eleverna utvecklar kunskaper om
hur bilder skapas och kan tolkas. Genom undervisningen ska eleverna få
erfarenheter av visuell kultur där film, foto, design, konst, arkitektur och miljöer
ingår.
Genom undervisningen ska eleverna bland annat ges förutsättningar att utveckla sin
förmåga att skapa bilder med digitala och hantverksmässiga tekniker och verktyg
samt med olika material.
I centralt innehåll för ämnet bild i åk 1-3 ingår bland annat fotografering och
överföring av bilder med hjälp av datorprogram. I åk 4-6 ingår fotografering och
–6–
DIU
Kompletteringsmaterial av Klas Viklund, för DIU nr 6/2011, artikel http://diu.se/nr6-11/nr6-11.asp?artikel=s24
filmskapande samt redigering i datorprogram; samt analys av reklam- och
nyhetsbilder. I åk 7-9 ingår framställning av berättande informativa och
samhällsorienterande bilder om egna erfarenheter, åsikter och upplevelser;
kombinationer av bild, ljud och text i eget bildskapande; presentationer av eget
bildskapande; rättigheter och skyldigheter vad gäller bruk av bilder samt
yttrandefrihetsfrågor.
Kursplanen för ämnet engelska gör tydligt att engelska språket omger oss i
vardagen och används inom så skilda områden som politik, utbildning och ekonomi.
Det är förvånande att det engelska språkets dominerande ställning inom
populärkulturen inte omnämns eftersom det är väl känt att många unga lär engelska
på sin fritid via datorspel, filmer och musik.
Det anges att eleverna ska ges förutsättningar att utveckla sin förmåga att förstå och
tolka innehållet i talad engelska och i olika slags texter. Alla årskurser ska få ta del av
talad engelska från olika medier och filmer. Åk 4-9 ska få möjlighet att upptäcka olika
sätt att söka och välja texter på engelska från Internet och andra medier.
Också kursplanen för moderna språk betonar elevernas möjlighet att söka,
värdera, välja och tillägna sig innehållet i talat språk och texter från olika källor. I
centralt innehåll anges att det handlar om texter från olika medier, berättelser och
annan fiktion i talad eller dramatiserad form samt sånger och dikter; olika sätt att
orientera sig i texter; samt talat språk från Internet och andra medier.
Även kursplanen för modersmål har skrivningar kring hur undervisningen ska
bidra till att eleverna formulerar egna åsikter och tankar i olika slags texter – och
även stimuleras att uttrycka sig genom estetiska uttrycksformer. Till det centrala
innehållet för alla årskurser hör att förstå och tolka texter från olika medier. För åk 79 konkretiseras detta med exempel i form av tidningsartiklar, arbetsbeskrivningar,
tv-serier, teaterföreställningar och webbtexter.
Hem- och konsumentkunskap syftar till att hjälpa eleverna att göra medvetna
val som konsument. Som centralt innehåll för åk 1-6 finns att diskutera skillnaden
mellan reklam och objektiv konsumentinformation och för åk 7-9 att diskutera
reklamens och mediernas påverkan på individers och gruppers konsumtionsvanor.
(Som mediepedagog undrar man vad som avses med objektiv
konsumentinformation. Vad är egentligen objektivt?)
Idrott och hälsa kan tyckas ha en perifer roll i förhållande till film- och
mediepedagogiken, men kanske är det tvärt om. Som centralt innehåll från åk 1 till 9
anges kartors uppbyggnad och symboler vilket ger en utmärkt utgångspunkt för att
diskutera tolkning och användning av tecken – och en karta är verkligen ett uttryck
för ett medium, mellan tecknet och det betecknade. Som centralt innehåll för åk 7-9
anges också kroppsideal inom idrotten och i samhället i övrigt, vilket på ett självklart
sätt knyter an till mediernas sätt att idealisera mäns och kvinnors kroppar.
Kursplanen för ämnet matematik innehåller flera aspekter med koppling till
digitala verktyg. Det handlar om att eleverna ska ges möjligheter att utveckla
kunskaper i att använda digital teknik för att undersöka problemställningar, göra
beräkningar och för att presentera och tolka data. För de yngre handlar det om att
använda miniräknare, för de äldre om att utforma tabeller, diagram och grafer med
–7–
DIU
Kompletteringsmaterial av Klas Viklund, för DIU nr 6/2011, artikel http://diu.se/nr6-11/nr6-11.asp?artikel=s24
digitala verktyg och även kunna reflektera över risker och chanser utifrån statistiskt
material.
Kursplanen för ämnet musik betonar musiken som uttrycksform och
kommunikationsmedel och om att eleverna ska ges möjlighet att utveckla kunskap
om att använda digitala verktyg för ljud och musikskapande. Till det centrala
innehållet för åk 7-9 anges hur musik används i olika medier, till exempel i film och
datorspel.
I de naturorienterade ämnena i grundskolan (biologi, fysik, kemi) finns något
överraskande ett estetiskt perspektiv där undervisningen ska bidra till att eleverna
utvecklar förmågan att samtala om, tolka och framställa texter och olika estetiska
uttryck med naturvetenskapligt innehåll.
Till centralt innehåll för åk 1-6 i biologi, fysik och kemi ska ingå berättelser om natur
och naturvetenskap i form av skönlitteratur, myter och konst som handlar om
naturen och människan. Detta motsvaras i åk 7-9 av ett mer idéhistoriskt perspektiv
på vetenskap, kulturhistoria och samhälle.
Det handlar inom de naturorienterade ämnena också om att kritiskt förhålla sig till
olika informationskällor och om att kommunicera och argumentera för olika
perspektiv.
Inom de samhällsorienterande ämnena ska eleverna utveckla kunskaper om hur
människa, samhälle och natur samspelar.
Till centralt innehåll i de samhällsorienterade ämnena för åk 1-3 anges ”skildringar
av livet förr och nu i barnlitteratur, sånger och filmer” men också ”aktuella
samhällsfrågor i olika medier” samt hur man kan värdera och bearbeta källor och
information.
Ämnet geografi inbjuder på ett självklart sätt till att upptäcka naturen och olika
geografiska platser med stöd av till exempel dokumentärfilmer samtidigt som
eleverna själva kan använda filmkameran för att göra egna dokumentationer eller
fältstudier.
Till centralt innehåll för åk 7-9 anges: ”Metoder för att samla in, bearbeta, värdera
och presentera geografiska data, till exempel om klimat, hälsa och handel, med hjälp
av kartor, geografiska informationssystem (GIS) och geografiska verktyg som är
tillgängliga på Internet, till exempel satellitbilder.”
Ämnet historia har ett förhållandevis modernt framskrivet syfte som tar fasta på
ämnets metaaspekter: ”Undervisningen ska bidra till att eleverna utvecklar förståelse
för hur historiska berättelser används i samhället och i vardagslivet. Därigenom ska
eleverna få olika perspektiv på sina egna och andras identiteter, värderingar och
föreställningar.” Detta är centralt för olika mediedebatter om historiska företeelser
samt i förhållande till diskussioner om historiska skildringar i filmer och tv-serier.
Eleverna ska ges förutsättningar att kritiskt granska, tolka och värdera källor som
grund för att skapa historisk kunskap; samt reflektera över sin egen och andras
användning av historia i olika sammanhang och utifrån olika perspektiv.
–8–
DIU
Kompletteringsmaterial av Klas Viklund, för DIU nr 6/2011, artikel http://diu.se/nr6-11/nr6-11.asp?artikel=s24
Till centralt innehåll i ämnet historia för åk 4-9 anges bland annat möjlighet att tolka
källmaterial samt hur historia kan användas för att skapa eller stärka gemenskaper
samt hur historia kan användas för att skapa eller stärka nationella identiteter.
Undervisningen i religionskunskap ska ge eleverna förutsättningar att kunna tolka
kulturella uttryck med anknytning till religiösa traditioner. Eleverna ska ges
möjlighet att utveckla kunskap om hur man kritiskt granskar källor och
samhällsfrågor med koppling till religioner och andra livsåskådningar. Det handlar
bland annat om att ”söka information om religioner och andra livsåskådningar och
värdera källornas relevans och trovärdighet”.
Centralt innehåll i ämnet religionskunskap för åk 4-6 är bland annat: ”Hur olika
livsfrågor, till exempel vad som är viktigt i livet och vad det innebär att vara en bra
kamrat, skildras i populärkulturen.” För åk 7-9 finns en liknande skrivning, men med
mer komplext innehåll: ”Hur olika livsfrågor, till exempel meningen med livet,
relationer, kärlek och sexualitet, skildras i populärkulturen.”
Ämnet samhällskunskap syftar till att ge eleverna förutsättningar att se
samhällsfrågor ur olika perspektiv. Det handlar bland annat om att se hur olika
intressen och åsikter uppstår och kommer till uttryck och hur olika aktörer försöker
påverka samhällsutvecklingen.
Eleverna ska ges verktyg att hantera information i vardagsliv och studier och
kunskaper om hur man söker och värderar information från olika källor. Det handlar
om att ”söka information om samhället från medier, Internet och andra källor och
värdera deras relevans och trovärdighet”.
Till centralt innehåll för åk 4-6 preciseras följande: ”Informationsspridning, reklam
och opinionsbildning i olika medier. Hur sexualitet och könsroller framställs i medier
och populärkultur. Hur man urskiljer budskap, avsändare och syfte i olika medier
med ett källkritiskt förhållningssätt.”
Som centralt innehåll för åk 7-9 anges: ”Mediernas roll som informationsspridare,
opinionsbildare, underhållare och granskare av samhällets maktstrukturer. Olika
slags medier, deras uppbyggnad och innehåll, till exempel en dagstidnings olika
delar. Nyhetsvärdering och hur den kan påverka människors bilder av omvärlden.
Hur individer och grupper framställs, till exempel utifrån kön och etnicitet.
Möjligheter och risker förknippade med Internet och kommunikation via
elektroniska medier.”
Betydelsefulla formuleringar för åk 7-9 är också ”aktuella samhällsfrågor” som på ett
självklart sätt omfattar att förhålla sig till olika typer av mediematerial.
Ämnet slöjd syftar till att eleverna utvecklar kunskaper i hantverk och förmåga att
arbeta med olika material. Men arbetet med skisser och arbetsbeskrivningar kan
mycket väl ske digitalt, liksom de krav som ställs på dokumentation av
arbetsprocesser i ord och bild.
–9–
DIU
Kompletteringsmaterial av Klas Viklund, för DIU nr 6/2011, artikel http://diu.se/nr6-11/nr6-11.asp?artikel=s24
Till centralt innehåll i ämnet slöjd för åk 7-9 ingår att använda arkitektur, konst och
design som inspirationskällor och förebilder vid bearbetning av egna idéer; samt
mode och trender och vad dessa uttryck signalerar och hur de påverkar individen.
I kursplanen för ämnet svenska används visserligen inte det vidgade textbegreppet,
men skrivningarna är ändå tydliga:
Undervisningen ska stimulera elevernas intresse för att läsa och skriva. Genom
undervisningen ska eleverna ges möjlighet att utveckla kunskaper om hur man
formulerar egna åsikter och tankar i olika slags texter och genom skilda medier.
Undervisningen ska även syfta till att eleverna utvecklar förmåga att skapa och
bearbeta texter, enskilt och tillsammans med andra. Eleverna ska även
stimuleras till att uttrycka sig genom olika estetiska uttrycksformer. Vidare ska
undervisningen bidra till att eleverna utvecklar kunskaper om hur man söker
och kritiskt värderar information från olika källor.
På ett mycket modernt och medvetet sätt diskuteras hur språkbruket kan variera
beroende på sociala sammanhang och medier. Undervisningen ska också bidra till att
eleverna får förståelse för att sättet man kommunicerar på kan få konsekvenser för
andra människor.
Centralt innehåll för åk 1-3 är bland annat hur ord och bild samspelar; skriva på
dator; instruerande texter, till exempel spelinstruktioner; texter som kombinerar ord
och bild, till exempel film, interaktiva spel och webbtexter.
För åk 4-6 ingår i centralt innehåll lässtrategier för att förstå och tolka texter från
olika medier samt för att urskilja texters budskap, både de uttalade och sådant som
står mellan raderna; samt digitala medier som hjälpmedel för att planera och
genomföra en muntlig presentation. Det handlar också om kunskap om reklamen
som genre och om texter som kombinerar ord, bild och ljud, till exempel webbtexter,
interaktiva spel och tv-program. Texternas innehåll, uppbyggnad och typiskt
språkliga drag.
Som centralt innehåll i ämnet svenska för åk 7-9 ingår ett fortsatt arbete med
lässtrategier för att förstå, tolka, analysera texter från olika medier och att urskilja
texters budskap, tema och motiv samt deras syften, avsändare och sammanhang. Det
handlar om etiska och moraliska aspekter på språkbruk, yttrandefrihet och integritet
i olika medier och sammanhang samt informationssökning på bibliotek och på
Internet, i böcker och massmedier samt genom intervjuer.
Som framgår talas det om ”texter från olika medier”, men film nämns inte i
kursplanen för åk 7-9 specifikt utan istället talas om ”texter som kombinerar ord, bild
och ljud, och deras språkliga och dramaturgiska komponenter. Hur uttrycken kan
samspela med varandra, till exempel i tv-serier, teaterföreställningar och
webbtexter”.
Även kursplanen för ämnet svenska som andraspråk innehåller formuleringar
som rör elevernas ”möjlighet att utveckla kunskaper om hur man formulerar egna
åsikter och tankar i olika slags texter och genom skilda medier”.
– 10 –
DIU
Kompletteringsmaterial av Klas Viklund, för DIU nr 6/2011, artikel http://diu.se/nr6-11/nr6-11.asp?artikel=s24
Centralt innehåll i svenska som andra språk för åk 1-3 är att få möta texter som
kombinerar ord och bild, till exempel film, interaktiva spel och webbtexter. För åk 46 exemplifieras med webbtexter, interaktiva spel och tv-program för att studera
”texternas innehåll, uppbyggnad och typiska språkliga drag”. För åk 7-9 uppmanas
till ett ”skapande av texter där ord, bild och ljud samspelar”. Kunskap om digitala
verktyg skrivs fram liksom frågor om yttrandefrihet och integritet i olika medier och
sammanhang.
Teckenspråk för hörande är en förutsättning för att på ett naturligt sätt kunna
interagera med döva och andra teckenspråkiga. Som centralt innehåll ingår kunskap
om bildstöd från olika medier och olika sätt att söka och välja teckenspråkiga texter
från Internet och andra medier.
Undervisningen i ämnet teknik ska syfta till att eleverna utvecklar sitt tekniska
kunnande och sin tekniska medvetenhet. Eleverna ska ges förutsättningar att
utveckla egna tekniska idéer och lösningar där det är självklart att skapa digitala
skisser och modeller.
Som centralt innehåll i ämnet teknik för åk 7-9 nämns ”tekniska lösningar inom
kommunikations- och informationsteknik för utbyte av information, till exempel
datorer, Internet och mobiltelefoni” samt ”Internet och andra globala tekniska
system. Systemens fördelar, risker och sårbarhet”.
Gymnasieskola 2011 (GY 11)
Höstterminen 2011 infördes en reformerad gymnasieskola, kallad GY 11. Regeringens
intentioner med reformen var att eleverna ska bli bättre förberedda för yrkesliv eller
fortsatta studier; att alla elever ska nå målen; att utbildningarna ska vara likvärdiga;
och att studievägar och styrdokument ska bli tydligare.
Ett av de grundläggande dokumenten för gymnasieskolan är Läroplan för de frivilliga
skolformerna, som konkretiserar skollagens och gymnasieförordningens
bestämmelser. Läroplanen kommer att revideras för att harmonisera med en ny
skollag, men den version som för närvarande föreligger kallas Lpf 94 och den senaste
uppdateringen av dokumentet gjordes 2009.
I Läroplan för de frivilliga skolformerna (Lpf 94) formuleras gymnasieskolans
värdegrund och uppgifter liksom mål och riktlinjer. I beskrivningen av
gymnasieskolans uppdrag nämns fostran till delaktighet i samhällsliv och betydelsen
av att eleverna kan hantera information och kritiskt tänkande:
Utbildningen ska främja elevernas utveckling till ansvarskännande människor,
som aktivt deltar i och utvecklar yrkes- och samhällslivet. All verksamhet i
skolan ska bidra till elevernas allsidiga utveckling.
Skolan har uppgiften att till eleverna överföra värden, förmedla kunskaper och
förbereda dem för att arbeta och verka i samhället. Skolan ska förmedla sådana
mer beständiga kunskaper som utgör den gemensamma referensram som alla i
samhället behöver. Eleverna ska också kunna orientera sig i en komplex
verklighet med stort informationsflöde och snabb förändringstakt. Deras
förmåga att finna, tillägna sig och använda ny kunskap blir därför viktig.
– 11 –
DIU
Kompletteringsmaterial av Klas Viklund, för DIU nr 6/2011, artikel http://diu.se/nr6-11/nr6-11.asp?artikel=s24
Eleverna ska träna sig att tänka kritiskt, att granska fakta och förhållanden och
att inse konsekvenserna av olika alternativ.
Det anges att skolan ska utveckla elevernas kommunikativa och sociala kompetens
samt uppmärksamma hälso- och livsstilsfrågor.
I läroplanens beskrivningar av mål och riktlinjer konkretiseras dessa övergripande
skrivningar i formuleringar om mål att uppnå, det anges att eleven ”kan söka sig till
saklitteratur, skönlitteratur och övrigt kulturutbud som en källa till kunskap,
självinsikt och glädje”; ”har förutsättningar för att delta i demokratiska
beslutsprocesser i samhälls- och arbetsliv”; ”har förmåga att kritiskt granska och
bedöma det eleven ser, hör och läser för att kunna diskutera och ta ställning i olika
livsfrågor och värderingsfrågor”.
Det preciseras att läraren ska se till att eleven får stöd i sin språk- och
kommunikationsutveckling och se till att eleverna tillägnar sig bok- och
bibliotekskunskap.
För de 18 nationella programmen inom den reviderade gymnasieskolan finns
examensmål som ska ligga till grund för undervisningen inom programmet. Det finns
tolv yrkesprogram och sex högskoleförberedande program. (Utöver dessa finns vissa
speciella utbildningar med egna examensmål. Vid sidan av dem finns också fem
introduktionsprogram för elever som inte är behöriga för ett nationellt program.)
Det finns nio ämnen som är gemensamma för alla nationella program i
gymnasieskolan: engelska, historia, idrott och hälsa, matematik, naturkunskap,
religionskunskap, samhällskunskap, svenska och svenska som andra språk.
De gymnasiegemensamma ämnena (tidigare kallade kärnämnen) ingår i alla
gymnasieutbildningar men varierar i omfattning mellan yrkesprogram och
högskoleförberedande program. I vissa ämnen finns också olika kurser för olika
program. Ämnet matematik har till exempel olika ”spår” för olika program. Det kan
därför vara vanskligt att göra generella beskrivningar av film- och
mediepedagogikens omfattning i den nya gymnasieskolan.
För varje ämne finns en ämnesplan som beskriver de kurser som ingår i ämnet.
Utifrån beskrivningar av ämnets syfte är det ändå möjligt att skapa en översiktlig bild
av det mediepedagogiska perspektivet i de nya ämnesplanerna.
Det är intressant att konstatera att så gott som samtliga gymnasiegemensamma
ämnen innehåller skrivningar som rör tillgång till modern informationsteknik,
betydelsen av kritisk reflektion, möjlighet att analysera och diskutera källmaterial
och mediematerial samt elevernas möjlighet att själva få gestalta med medier – eller
modern informationsteknik.
Det vidgade textbegreppet förekommer inte i texterna, det betonas istället att det
handlar om olika typer av texter och olika typer av medier.
Undervisningen i engelska bygger på att eleverna ska få möta talad och skriven
engelska av olika slag samt få sätta innehållet i relation till egna erfarenheter och
kunskaper:
– 12 –
DIU
Kompletteringsmaterial av Klas Viklund, för DIU nr 6/2011, artikel http://diu.se/nr6-11/nr6-11.asp?artikel=s24
Eleverna ska ges möjlighet att interagera i tal och skrift samt producera talat
språk och olika texter, på egen hand och tillsammans med andra, och med stöd
av olika hjälpmedel och medier. Undervisningen ska dra nytta av omvärlden
som en resurs för kontakter, information och lärande samt bidra till att eleverna
utvecklar förståelse av hur man söker, värderar, väljer och tillägnar sig innehåll
från olika källor för information, kunskaper och upplevelser.
I beskrivningen av centralt innehåll för ämnet engelska nämns möjligheten att få ta
del av talat språk och texter, även via film och andra medier.
Ämnet historia vill belysa handlingar och händelser i det förflutna, liksom nutida
tolkningar av dessa:
Att arbeta med historisk metod ska ingå i undervisningen. Det innebär att
eleverna ska ges möjlighet att söka, granska, tolka och värdera olika typer av
källor samt använda olika teorier, perspektiv och verktyg som förklarar och
åskådliggör historiska förändringsprocesser. Genom undervisningen ska
eleverna ges möjlighet att presentera resultatet av sitt arbete med hjälp av
varierande uttrycksformer, såväl muntligt som skriftligt samt med hjälp av
modern informationsteknik.
I ämnesplanen för idrott och hälsa anges att undervisningen ska medvetandegöra
och motverka stereotypa föreställningar om vad som anses vara manligt och kvinnligt
samt belysa konsekvenserna av olika kroppsideal. I detta finns självklara kopplingar
till populärkulturens mediebilder och även till den orättvisa uppmärksamhet som
män och kvinnor många gånger får inom sportjournalistiken.
Ämnesplanen för matematik innehåller skrivningar om att undervisningen ska ge
eleverna möjlighet att kommunicera med olika uttrycksformer: ”I undervisningen ska
eleverna dessutom ges möjlighet att utveckla sin förmåga att använda digital teknik,
digitala medier och även andra verktyg som kan förekomma inom karaktärsämnena.”
Undervisningen i ämnet naturkunskap ska syfta till att eleverna utvecklar
kunskaper i naturvetenskap samt förmåga att kritiskt värdera och ta ställning i frågor
som har ett naturvetenskapligt innehåll. I ämnesplanen för naturkunskap
understryks betydelsen av den moderna informationstekniken: ”Undervisningen ska
ge eleven möjlighet att använda digital teknik och andra verktyg för att söka och
uppnå kunskaper i naturvetenskap.”
Undervisningen i ämnet religionskunskap ska ta sin utgångspunkt i en
samhällssyn som präglas av öppenhet i fråga om livsstilar, livshållningar och
människors olikheter samt ge eleverna möjlighet att utveckla en beredskap att förstå
och leva i ett samhälle präglat av mångfald: ”I undervisningen ska eleverna ges
möjlighet att analysera texter och begrepp, kritiskt granska källor, diskutera och
argumentera.”
Ämnesplanen för samhällskunskap betonar att undervisningen ska bidra till att
skapa förutsättningar för ett aktivt deltagande i samhällslivet: ”Ett komplext samhälle
med stort informationsflöde och snabb förändringstakt kräver ett kritiskt
förhållningssätt och eleverna ska därför ges möjlighet att utveckla ett sådant. Det
– 13 –
DIU
Kompletteringsmaterial av Klas Viklund, för DIU nr 6/2011, artikel http://diu.se/nr6-11/nr6-11.asp?artikel=s24
omfattar förmåga att söka, strukturera och värdera information från olika källor och
medier samt förmåga att dra slutsatser utifrån informationen.”
Inom ämnet samhällskunskap preciseras betydelsen av att ta hjälp av den moderna
informationstekniks möjligheter, studera mediers innehåll och nyhetsvärdering och
erövra förmåga att uttrycka sina kunskaper i samhällskunskap via olika
presentationsformer.
Ämnesplanen för svenska öppnar med en definition av vad som skulle kunna sägas
vara det vidgade textbegreppet: ”Genom språket kan människan uttrycka sin
personlighet, och med hjälp av skönlitteratur, texter av olika slag och olika typer av
medier lär hon känna sin omvärld, sina medmänniskor och sig själv.”
I beskrivningen av ämnets syfte upprepas att kommunikation gäller olika typer av
texter samt film och andra medier:
Undervisningen i ämnet svenska ska syfta till att eleverna utvecklar sin förmåga
att kommunicera i tal och skrift samt att läsa och arbeta med texter, både
skönlitteratur och andra typer av texter. Eleverna ska ges möjlighet att i
skönlitteraturen se såväl det särskiljande som det allmänmänskliga i tid och
rum. Undervisningen ska också leda till att eleverna utvecklar förmåga att
använda skönlitteratur och andra typer av texter samt film och andra medier
som källa till självinsikt och förståelse av andra människors erfarenheter,
livsvillkor, tankar och föreställningsvärldar. Den ska utmana eleverna till nya
tankesätt och öppna för nya perspektiv. Vidare ska undervisningen leda till att
eleverna utvecklar kunskaper om det svenska språket, dess uppbyggnad och
ursprung samt ge dem möjlighet att reflektera över olika typer av språklig
variation. Undervisningen ska även bidra till att eleverna utvecklar kunskaper
om hur man söker, sammanställer och kritiskt granskar information från olika
källor.
Undervisningen i ämnet svenska har ett särskilt ansvar för att ge eleverna
förutsättningar att utveckla kunskap om genrer samt berättartekniska och stilistiska
drag, dels i skönlitteratur från olika tider, dels i film och andra medier.
Mediepedagogik – eller lärande?
Det mediepedagogiska förhållningssättet är inte längre något särintresse för särskilt
hängivna eller engagerade pedagoger, utan ett gemensamt ansvar för alla lärare både
i grundskolan och i gymnasieskolan. Kanske är det rent av vanskligt att tala om detta
område som ett särskilt fält, kanske borde vi hellre tala om utbildning eller kanske
livslångt lärande med medier, om medier och för att själv kommunicera med medier?
Men allt talar ändå för att det finns utmaningar. Arbetet med medier ges inte samma
uppmärksamhet på alla skolor och i alla kommuner. Vad är utifrån kursplanerna och
ämnesplanerna att betrakta som en miniminivå av medieundervisning – och hur följs
de mediepedagogiska dimensionerna upp?
Det finns inte heller någon enhetlig definition på vad ett mediepedagogiskt arbete bör
omfatta. Räcker ett arbete med miniräknare och informationssökning på Internet –
eller måste mediepedagogiken sträcka sig längre och även omfatta ett bredare
– 14 –
DIU
Kompletteringsmaterial av Klas Viklund, för DIU nr 6/2011, artikel http://diu.se/nr6-11/nr6-11.asp?artikel=s24
förhållningssätt för att skapa förståelse för olika mediers möjligheter och
begränsningar?
Hur kan pedagoger och skolledare ytterligare utveckla språk och begrepp för att följa
upp, utvärdera och beskriva de kvalitéer som uppstår i ett arbete med medier och
estetik?
Vilka institutioner är beredda att erbjuda kompetensutveckling inom området och
även utveckla forskning? Vilka möjligheter finns det att fördjupa forum och nätverk
för att lärare och skolor ska kunna lära av varandra?
Möjligheterna finns. Pedagoger, förenen eder!
***
[email protected]
– 15 –
