Gabrielsberget Väst

Inventering och bedömning av naturvärden
Gabrielsberget Väst
Produktion: Enetjärn Natur AB 2011
Planerad vindkraft i Nordmalings
kommun, Västerbottens län
Om dokumentet
Svevind
Vindkraftsparken Gabrielsberget Väst i Nordmalings kommun, Västerbottens län
– inventering och bedömning av naturvärden.
Utredningen har genomförts under september 2011.
Dokumentet utgör en bilaga till miljökonsekvensbeskrivningen för projektet.
Följande personer har medverkat i inventeringen:
Gudrun Norstedt – inventering, bedömning och rapportering
Sofia Lund – granskning
Gudrun Norstedt är underkonsult till Enetjärn Natur AB, med firman Skogsfruns naturinventeringar,
medan Sofia Lund är verksam vid Enetjärn Natur AB.
Omslagsbild: Hällmarkstallskog öster om Djupmyrorna.
Samtliga foton i rapporten är tagna av Gudrun Norstedt.
För bakgrundskartorna gäller © Lantmäteriet Gävle 2011. Medgivande I 2011/0209.
2
Innehåll
Om dokumentet........................................................................................................................................................... 2
Sammanfattning .........................................................................................................................................................4
1 Inledning.....................................................................................................................................................................6
2 Metodik....................................................................................................................................................................... 7
3  Inventeringsområdet............................................................................................................................................9
3.1  Översiktlig beskrivning....................................................................................................................... 9
3.2  Höga naturvärden..............................................................................................................................15
4 Arter...........................................................................................................................................................................22
5  Bedömningar och åtgärder.............................................................................................................................. 25
5.1 Bedömningar....................................................................................................................................... 25
5.2 Åtgärder................................................................................................................................................26
Källor.............................................................................................................................................................................. 28
3
Sammanfattning
En naturvärdesinventering genomfördes under september 2011 inom utredningsområdet Gabriels­
berget Väst i Västerbottens län, på uppdrag av Svevind. Utredningen ingår som en del i en miljö­
konsekvens­beskrivning, som ska ligga till grund för tillståndsprövningen av en vindkraftanläggning.
Fältbesök på plats kompletterades med sammanställning av befintlig kunskap.
Gabrielsberget Väst ligger inom ett område som helt och hållet är beläget nedanför högsta kustlinjen
(HK). Hela området har således legat under havsytan och i större eller mindre utsträckning påverkats
av marina processer som svallning och sedimentation. I krönlägen är berggrunden ofta renspolad så att
hällmarker har bildats.
Inventeringsområdet är idag i stort sett obrutet. Det är kargt och näringsfattigt med liten andel
produktiv skogsmark. Huvuddelen utgörs av en mosaik av hällmarker, tallsumpskogar och myrmarker.
Mängden gamla träd, torrträd och lågor är ofta liten, vilket kan bero på att området hört till Olofsfors
bruk som här hämtat ved till kolning. Det har emellertid gått lång tid sedan denna påverkan skedde,
och det är svårt att hitta stubbar och andra konkreta avverkningsspår. Här och där förekommer också
död tallved i lite större mängd, och en rödlistad svampart har påträffats på tallved inom området. På
tallved hittades dessutom en mycket sällsynt vedsvamp, som bara noterats i Sverige ett par gånger
tidigare och som därför ännu inte behandlats för rödlistning. Allt eftersom träden blir äldre och mer död
ved bildas ökar hällmarkernas naturvärden.
Generellt finns på dessa hällmarker gott om marksvampar som lever tillsammans med tall. Sju av de
påträffade marklevande svamparterna är rödlistade och beroende av kontinuerlig närvaro av tall. Trots
påverkan verkar det alltså ha funnits tillräckligt med tallar kvar på hällmarkerna för att dessa arter ska
kunna leva kvar.
På gammal asp har ytterligare en rödlistad art påträffats. Asp förekommer dock mycket sällsynt inom
området.
Den produktiva skogsmarken inom området består dels av gallringsskogar som är några decennier
gamla, dels av färska hyggen. Den enda lilla fläck (1,3 hektar) med avverkningsmogen produktiv
skog som finns kvar verkar ha lämnats av naturvårdshänsyn. Hällmarker räknas enligt gällande
skogsvårdslag som skogliga impediment och får inte avverkas. Några mer omfattande avverkningar
kan därför inte bli aktuella förrän dagens gallringsskogar nått avverkningsmogen ålder. Det innebär att
området har goda förutsättningar att förbli obrutet åtminstone 60 år framåt i tiden, om det inte tas i
anspråk för andra ändamål än skogsbruk.
En vindkraftsetablering kan inte ske utan att områdets obrutenhet förstörs och en del av hällmarkerna
tas i anspråk. För att minimera konsekvenserna bör hänsyn tas till de objekt med höga naturvärden
som utpekas i inventeringen, och anläggningsytor och vägar bör begränsas så långt som möjligt.
4
1
1
Översiktskarta med
inventeringsområdet
Gabrielsberget Väst
markerat.
5
1  Inledning
Svevind planerar att utöka den vindkraftsanläggning
på Gabrielsberget i Nordmalings kommun som
Syfte
för närvarande är under uppförande. Det nya
utredningsområdet ligger i direkt anslutning till den
befintliga anläggningens norra del och sträcker sig
därifrån åt nordväst. En naturvärdesinventering
har genomförts som en del i den miljö­konse­
Syftet med inventeringarna är att
lokalisera och redovisa värde­fulla
naturmiljöer inom det inventerings­
område som är aktuellt för vind­krafts­
anläggningen.
Målet är också att göra en bedömning
av eventuell påverkan på värde­
fullare naturmiljöer vid en vind­krafts­
etablering inom inventerings­området.
kvens­­beskrivning som ska ligga till grund för
tillståndsprövningen av anläggningen. Fältbesök
gjordes under september 2011. Resultaten av
inventeringen presenteras i denna rapport.
Rapporten belyser naturvärdena och ger rekommen­
Inventeringarna ska således utgöra en
utgångspunkt för fortsatt projektering
och utredning av den planerade vind­
kraftsanläggningen.
dationer om hur anlägg­ningen kan utformas för att
minimera de negativa konsekvenser som kan uppstå
vid etablering av vindkraft i området. Genom att detta
görs i ett tidigt skede kan framtida negativa konsekvenser undvikas, större hänsyn tas och mindre
lämpliga etableringar modifieras i den fortsatta planeringsprocessen.
2
2
Från inven­te­rings­
områdets centrala
delar ser man de
vind­kraftverk som är
under uppförande.
6
2  Metodik
I detta kapitel beskrivs hur inventeringarna genomförts och vad som ligger till grund för de
bedömningar som redovisas.
Naturvärdesbedömning
Enetjärn Natur AB har utarbetat en metodik för naturinventeringar och naturvärdesbedömningar.
Metodiken bygger på bedömningsgrunder i olika nationella inventeringar såsom nyckelbiotops­
inventeringen och våtmarksinventeringen. De vedertagna inventeringsmetoder som finns idag är ofta
ganska smala och anpassade bara till en viss naturtyp. Vi har anpassat dessa till att omfatta alla i
landet förekommande naturtyper. Metoden innebär att alla i landet förekommande naturtyper bedöms
på ett så likartat sätt som möjligt.
Vi gör en samlad bedömning av varje objekts naturvärde. Objekten bedöms utifrån vedertagna och
definierade naturvärdeskriterier för olika naturtyper. Värderingen är delvis en relativ jämförelse med
liknande objektstyper/biotoper i regionen.
De bedömningsgrunder som används för naturvärdesklassningen är mångformighet, historik,
naturlighet, raritet (sällsynta arter och naturtyper), artinnehåll, påverkansgrad och utvecklingspotential.
Objektets storlek kan vägas in i bedömningen av naturvärde. Storleken har dock olika betydelse i olika
typer av naturmiljöer och för olika organismer. För bedömning av objektens naturvärde kan aspekter
som friluftsliv och närnatur till skolor och bostadsområden väga in. Friluftsliv avgränsas här till den
typen av friluftsliv där naturupplevelsen är en viktig del. Resultatet av inventeringen sätts även in i ett
större sammanhang, ett större rumsligt perspektiv.
Syftet är att redovisa alla objekt inom ett område som hyser höga naturvärden. Dessa objekt bedöms
till klass 1 och 2 enligt tabellen nedan.
Tabell 1. Naturvärde har bedömts på det sätt som framgår av tabellen. Redovisningen av inventeringen tydliggörs på en
naturvärdeskarta, bild 9 på sidan 16.
Naturvärdesklass
Bedömning
Innebörd
1
Högsta naturvärde
Opåverkade naturmiljöer med ett stort inslag av värdefulla strukturer
och/eller arter, alternativt delvis påverkade miljöer med ett stort
inslag av värdefulla strukturer och/eller arter.
Värdekärna
2
Högt naturvärde
Påverkade naturmiljöer med ett visst inslag av värdefulla strukturer
eller arter, alternativt opåverkade naturmiljöer med ett ringa inslag av
värdefulla strukturer eller arter.
Hit räknas också områden med stor naturvärdespotential,
skyddszoner och i övrigt hänsynskrävande ytor.
Ordinärt
Ordinärt naturvärde
Låga naturvärden och starkt påverkad mark.
7
Eftersom de olika nationella inventeringsmetoderna för olika naturtyper skiljer sig ganska
markant mellan de olika naturtyperna, och vi har valt att använda en metod där alla naturtyper
bedöms enligt ett och samma klassningssystem, så kan våra klassningar skilja sig från de som
gjorts i t. ex. våtmarksinventeringen. Detta beror till viss del på att vi har lagt olika vikt vid de olika
värderingsgrunderna. Det beror även på att vår inventering i många fall är mer detaljerad än tidigare
tidigare gjorda inventeringar där fältbesök inte alltid har utförts.
Naturvärdesinventeringen inom Gabrielsberget Väst
Naturvärdesinventeringen inom Gabrielsberget Väst inleddes med tolkning av flygbilder, satellitbilder,
topo­grafiska kartor och historiska kartor. Avsikten var framför allt att lokalisera särskilt värdefulla, äldre
skogs­bestånd, berg­branter, våtmarker, bäckar och andra intressanta naturmiljöer. Flygbildstolkningen
har också utgjort grund för den objektsindelning som redovisas i avsnitt 3.2. Med hjälp av de
ekonomiska kartor som baseras på flygbilder från slutet av 1950-talet konstaterades att området då
saknade spår av storskaligt skogsbruk.
Befintligt kunskapsunderlag sammanställdes också. Detta inhämtades från länsstyrelsen i Väster­
bottens län (VMI, Natura 2000 och naturreservat), Skogsstyrelsen (biotopskydd, nyckelbiotoper,
naturvärdesobjekt, nya avverkningar), SGU (berggrund och jordarter) och Artportalen.
Förarbetet följdes av en fältinventering för att bedöma naturvärdena i de avgränsade objekten samt
identifiera ytterligare områden med potentiellt höga naturvärden. Detta skedde under två och en
halv dagar i september 2011. Alla delar av inventeringsområdet besöktes, och delområden med
potential att hysa högre naturvärden studerades mer noggrant. Inventeringsområdet Gabrielsberget
Väst är emellertid mycket speciellt genom att det till största delen består av en småskalig mosaik
av naturtyper, där det sällan finns större sammanhängande bestånd. Eftersom inventeringen har
varit översiktlig och inriktad på att identifiera storskaliga naturvärden kan mindre objekt med höga
naturvärden ha förbisetts.
Trots fältinventeringen förblir detaljkännedomen om områdets flora och fauna begränsad. Eftersök av
arter har haft låg prioritet under inventeringen eftersom det är mycket resurskrävande. Speciell uppsikt
har dock hållits efter rödlistade arter, signalarter, arter som omfattas av artskyddsförordningen och
andra intressanta arter.
Ingen lokaliseringsbedömning
Det är viktigt att understryka att de bedömningar av naturvärde som görs inte innebär några
ställningstaganden om inventeringsområdet är lämpligt för en lokalisering av vindkraft eller ej.
Denna lokaliseringsbedömning görs av bolaget i samband med fortsatt projektering och senare
vid en kommande tillståndsprövning av projektet. Däremot utgör underlaget bedömningar och
rekommendationer ur naturvårdssynpunkt.
8
3  Inventeringsområdet
I detta kapitel beskrivs själva inventeringsområdet. Inledningsvis beskrivs naturmiljöns
karaktär, därefter redovisas särskilt värdefulla områden som identifierats i samband med
fältinventeringen.
3.1  Översiktlig beskrivning
Inventeringsområdet omfattar ungefär 230 hektar. Berggrunden är av urbergstyp och består nästan
uteslutande av gnejser, med några smala stråk av diabas som går i nordväst-sydostlig riktning. Högsta
punkten ligger på drygt 215 m ö. h., en bra bit under högsta kustlinjen. Det innebär att hela området har
påverkats av marina processer som svallning och sedimentation – i större eller mindre utsträckning
beroende på exponering mot havet. På bergskrönen har moränen i allmänhet sköljts bort så att
hällmarker har bildats. Nedanför finns moränen ofta kvar, men åtminstone en del av de finare kornen
har sköljts bort. Dessa finare korn har sedan ansamlats där vågpåverkan varit mindre, i vad som då var
sjöar och havsvikar men nu är dalbottnar.
Inventeringsområdet är
mycket småbrutet och de olika
naturtyperna sammanhänger
sällan i större bestånd. Kala
hällmarker omväxlar med
fuktigare svackor, som ofta
breder ut sig till tallsumpskogar.
Oregelbundet formade myrar finns
insprängda.
Hela området, utom en liten remsa
i den sydöstligaste delen, ligger
på mark som ägs av SCA. Detta är
en gammal allmänning som 1764
3
3
Starkt sönderbrutet
landskap med hällar,
sump­skogar och
myrar i områdets
nordvästra del.
9
uppläts som rekognitionsskog åt Olofsfors bruk, främst för att bruket här skulle kunna producera det
kol som man behövde för driften.
Genom den sydostligaste delen har en väg dragits med anledning av den vindkraftpark som är under
uppförande. I övrigt finns inga vägar inom området. Flera avverkningar har visserligen utförts under
det senaste året, men detta har gjorts utan nya vägdragningar. Eftersom det nu inte återstår några
skogsbestånd som är aktuella för slutavverkning kommer det inte heller att finnas anledning att dra in
några vägar för skogsbrukets skull under överskådlig tid.
Förutom avverkningarna, en saltsten vid Gåstjärnen och ett par körvägar i områdets periferi är det
svårt att hitta spår av nutida mänskligt nyttjande inom inventeringsområdet. Stigar, skoterleder och
iordningställda älgpass saknas. Området är vinterbetesland för rennäringen, men detta märks bara på
det betade lavtäcket och en del renspillning.
Skog
Skogen inom inventeringsområdet består till största delen av tall. På krönen dominerar hällmarks­
tallskogar. Där finns i varierande grad kala stenytor med skorplavar. Andra hällar är mer eller mindre
täckta av renlavar, bägarlavar, påskrislavar, raggmossor, björnmossor och andra arter som uthärdar
torra och näringsfattiga förhållanden. Lavarna är påtagligt påverkade av renbete över hela området.
Mellan de torra hällarna finns svackor med mer fuktighetskrävande mossor som väggmossa, ibland
även vitmossor, samt ris som ljung, odon, kråkbär och blåbär. Tall dominerar både på hällarna och i
svackorna, även om det kan växa någon gran i svackorna. Spridda exemplar av vårtbjörk finns ibland på
hällarna och glasbjörk i svackorna. Hällmarkernas markvegetation är så likartad över hela området att
den inte beskrivs i detalj för varje enskilt objekt.
Eftersom hällmarks­tall­skogarna
är fattiga på vatten och näring
finns där få arter av växter. Inte
heller är detta miljöer som är
rika på fåglar eller däggdjur,
även om skogshöns och tofs­
mes gärna vistas där. Men
för en del organismgrupper
är hällmarkstallskogarna
attraktiva miljöer. Hit kommer
4
många insekter som lägger sina
4
Tallåga perforerad
av hål där insekter
flugit ut efter att ha
tillbringat sitt larv­
stadium i veden.
10
ägg i gamla grova tallar eller i död tallved.
Äggen utvecklas bäst om de får värme,
och i dessa glesa skogar kommer solen
åt att värma veden. Insekter har inte
eftersökts under denna inventering, men
på de hällmarker där det finns gamla
grova tallar (vilket är mycket sällsynt)
och död tallved kan man utgå från att
det också skulle gå att hitta intressanta
insektsarter.
Tillgången på gamla träd och död ved
varierar stort mellan olika hällmarker
inom inventeringsområdet. Detta kan
ha flera orsaker. I beskrivningen till
den karta som upprättades 1766 över
Olofsfors rekognitionsskogar sägs att
den här aktuella trakten var ”genom
skogeld mestadels avbränder”. Över
hela inventeringsområdet påträffar man
också brandstubbar som i allmänhet är
betydligt grövre än de nu levande träden.
Uppenbarligen har en mycket kraftig eld
gått fram, och det kan ha varit så tidigt
5
som på 1700-talet, eftersom återväxten
går långsamt på den lågproduktiva marken.
Förutom brandpåverkan är det troligen också så att grova och gamla träd i stor utsträckning har
avverkats – området avsattes ju för att Olofsfors bruk skulle kunna producera kol. Visserligen är det
svårt att hitta några spår efter sådan avverkning, men de förekommer. Ett exempel ses på bild 6 på
sidan 12. Många andra stubbar kan ha hunnit försvinna.
När gamla träd har avverkats innebär det också att död ved inte nybildas i den utsträckning som annars
skulle ha varit fallet. Det är också påfallande ont om både torrakor och tallågor i merparten av området,
men det finns en sluttning i väster där det är gott om båda delarna (objekt F). I denna sluttning
5
Brandstubbe i
områdets centrala
del.
11
hittades en liggande tallstam, bränd på
undersidan, med den rödlistade tickan
gräddporing (VU).
Även om gamla träd tycks ha huggits
ned över stora delar av inventerings­
området har detta aldrig inne­burit
att hällmarkerna kal­avverkats –
något storskaligt skogsbruk har det
aldrig varit lönt att bedriva. Det har
funnits en kontinuerlig närvaro av
tallar på hällmarkerna. Därför finns
här också rikligt med svampar som
lever tillsammans med tall och som
har svårt att komma tillbaka efter
en kalavverkning. Många sådana
svamparter gynnas för övrigt av
renbete, eftersom detta motverkar att
6
markvegetationen blir alltför kraftig
(Nitare 2006). På hällmarkerna inom inventeringsområdet finns således alla förutsättningar för
rika förekomster av svamparter som trivs tillsammans med tall i torra och näringsfattiga miljöer. Dit
hör inte minst ett antal taggsvampar, varav många är rödlistade. Motaggsvampen (NT) är så vanlig
inom inventeringsområdet att den
kan betecknas som en karaktärsart.
Detsamma gäller dropptaggsvampen,
som inte är rödlistad men som räknas
som signalart. Den betydligt sällsyntare
skrovliga taggsvampen (NT) har hittats
på sex ställen inom inventeringsområdet.
Dessa tre arter är lätta att få syn på. Flera
andra rödlistade taggsvampar har hittats
i enstaka exemplar, vilket delvis kan bero
på att de är mindre iögonenfallande:
talltaggsvamp, svart taggsvamp, orange
taggsvamp (samtliga NT). Dessutom
Rödlistning
Rödlistan är en redovisning av arters relativa risk
att dö ut från det område som rödlistan avser, i vårt
fall Sverige. Även vanliga arter kan bli rödlistade om
deras populationer befinner sig i kraftig minskning.
Rödlistan är uppdelad i sex olika kategorier, var och
en med sin ofta använda förkortning: kunskapsbrist
(DD), nationellt utdöd (RE), nära hotad (NT), sårbar
(VU), starkt hotad (EN) och akut hotad (CR). Arter
i de tre sistnämnda kategorierna kallas med en
gemensam term för hotade arter. I denna rapport
redovisas hotade arter (inga arter i kategorierna EN
eller CR har dock påträffats) samt arter som är nära
hotade (NT).
Den svenska rödlistan tas fram av Artdatabanken
enligt inter­nationella kriterier och revideras regel­
bundet. Den senaste rödlistan publicerades 2010.
6
Stubbe efter en
tall som fälldes
för mycket länge
sedan. Längst bort
på hällen ligger de
grova grenarna kvar.
12
hittades ett exemplar av goliatmusseron (rödlistad som VU), som annars mest förekommer på sandiga
marker, samt två exemplar av rotfingersvamp (också VU) i närheten av varandra.
I anslutning till hällmarkerna finns stora områden med tallsumpskog med en markvegetation som ofta
domineras av täta ljungmattor. Gamla träd, torrträd och lågor är ovanliga även i dessa skogar.
Produktiv skogsmark förekommer bara på några mindre områden med morän. Flera av dessa områden
kalavverkades för några decennier sedan, vilket innebär att där idag finns gallringsskogar, i allmänhet
talldominerade. Ytterligare några ytor har avverkats under det gångna året. För närvarande finns
produktiv skog som är mer än 50 år gammal bara kvar i ett 1,3 ha stort bestånd i områdets västligaste
del, vid Djupmyrorna. I beståndet finns två stora kolbottnar. Även detta bestånd är registrerat som
avverkningsanmält, men det sparades när angränsade skog avverkades.
Myrar
Stora delar av inventeringsområdet utgörs av myrar. De besöktes i samband med länsstyrelsens
våtmarksinventering (VMI; fältbesök 1988 och 1990) och är därmed relativt väl dokumen­terade
(de har också besökts under denna inventering). Till största delen består myrarna av stora, öppna
kärr. Eftersom berggrunden och moränen är fattiga på mineralnäringsämnen som t. ex. kalcium har
också myrarna fattigkaraktär. Fuktighetsförhållandena varierar från fastmattor över mjukmattor till
lösbottnar. Ett par öppna vattenytor finns, men de är mycket små. Myrarna är i stort sett opåverkade.
Dikning har bara skett i inventeringsområdets sydostligaste del. Där finns också ett par myrar som är
påverkade av den nya vägdragningen inom Gabrielsbergets vindkraftpark.
Myrarnas främsta kvalitéer ligger i att de utgör tämligen naturliga och opåverkade ekosystem. De
mineralfattiga förhållandena gör dock att floran inte blir särskilt anmärkningsvärd. Ingen av myrarna har
heller sådana större, varaktiga gölar som är attraktiva för myrhäckande fåglar.
Sjöar och vattendrag
Inventeringsområdet ligger på en bred vattendelare mellan de små kustnära vattendragen Aspan
och Saluån. Inom området finns bäckdråg i anslutning till våtmarkerna, men inga vattendrag av den
storleken att de tagits med på fastighetskartan. Den största sjön är Gåstjärnen längst uppe i nordost –
en liten myrgöl som mäter ungefär 50 m på längsta stället.
Odlingsmark
Någon odlingsmark torde aldrig ha funnits inom inventeringsområdet. Ett par slåttermyrar finns
markerade på kartan över Olofsfors rekognitionsskogar från 1766, men myrarna hade bara använts ”vid
knappa foderår” och det är okänt om hävden fortsatte sedan Olofsfors fått rätten till området.
Tidigare kända naturvärden
Länsstyrelsens våtmarksinventering (VMI) tar upp två objekt inom området: ”Stor- Borst- KojDjupmyrorna” (20J1D01) i väster och ”Stor- Gåstjärns- Toppmyran” (20J0D01) i öster (se karta
nedan). Det västra objektet bedömdes som klass 2 (höga naturvärden), medan det östra (som även
13
omfattar de namnlösa myrarna i inventeringsområdets centrum) bedömdes som klass 1 (mycket höga
naturvärden).
Förutom VMI-objekten finns inga tidigare kända naturvärden inom inventeringsområdet. De artfynd
som finns inlagda i Artportalen härrör samtliga från våtmarksinventeringen. Ingen av dessa arter är
rödlistade.
7
7
Tidigare kända
naturvärden inom
inventeringsområdet
Gabrielsberget Väst.
14
3.2  Höga naturvärden
Nedan beskrivs de objekt som i samband med naturinventeringen bedömts hysa höga
naturvärden (se karta på nästa sida). Dessa objekt kan ha betydelse för den fortsatta
planeringen av vindkraftanläggningen.
A Myrar i områdets centrala och östra delar
Klass 2.
Beskrivning: Merparten av myrarna
inom inventeringsområdet ingår i ett
stort myrkomplex som i våtmarks­
inventeringen (VMI) har fått
samlings­namnet ”Stor- GåstjärnsToppmyran” och benäm­ningen
20J0D01. Komplexet omfattar totalt
252 hektar, varav 198 ha våtmark, och
har i VMI placerats i klass 1 (mycket
höga naturvärden). Som grund för
bedömningen anförs den mycket
speciella karaktär som myrkomplexen
har i detta område, med vindlande
myrstråk mellan tallbevuxna
8
berghällar.
Knappt hälften av komplexet, 94 ha, ligger inom inventeringsområdet. Det rör sig till största delen om
öppna, fattiga kärr av varierande fuktighet och bärighet där det växer arter som blåtåtel, taggstarr,
tranbär, rosling och kallgräs. Ofta står små tallar och ibland enar på de öppna ytorna. Myrarna
ingår många gånger i en mosaik med tallsumpskog, och ofta förekommer också hällmarker i direkt
anslutning till våtmarkerna.
Den enda permanenta vattenytan inom området är Gåstjärnen, längst upp i nordost. Den lilla gölen
omges av starrar och vattenklöver. Sydväst om Gåstjärnen finns en sluttningsmyr där något mer
näringskrävande arter skulle kunna växa, men ingen sådan noterades vid besöket.
8
Öppen myr i
områdets centrala
del, sydväst om
Gåstjärnmyrorna.
15
9
9
Objekt med höga
naturvärden som
under inventeringen
avgränsats inom
Gabrielsberget Väst.
16
Objektet är i stort sett opåverkat av mänskliga ingrepp. En gammal körväg går längs inventerings­
områdets nordgräns, men den har knappast någon inverkan på hydrologin mer än mycket lokalt. I
sydost finns några mindre myrar som ingår i VMI-komplexet men som numera är påverkade av dikning
respektive en ny vägdragning. Dessa har uteslutits ur objektet.
I anslutning till den stora myren i områdets norra del hittades den mycket sällsynta svampen Antrodia
sitchensis på en omkullfallen tall. Arten har bara påträffats ett fåtal gånger i Sverige och har därför inte
behandlats för rödlistning, men bedöms av Artdatabanken vara aktuell i nästa omgång.
Bedömning: Myrarna i områdets centrala och östra delar har en mycket ovanlig karaktär genom att de
smala, flikiga myrstråken ingår i en mosaik med hällmarkstallskog och tallsumpskog. Myrarna är också i
stort sett opåverkade av mänskliga ingrepp. Sammantaget gör detta att de har höga naturvärden.
B Brandfält V Gåstjärnmyrorna
Klass 1.
Beskrivning: Väster om Gåstjärn­myrorna
finns ett 6 hektar stort område med
hällmarker som brunnit, sannolikt en
avsiktligt utförd naturvårds­bränning.
Området ligger i en nord­ostsluttning
som i sin översta del är nästan helt kal,
knappt ens med renlavar på marken,
och bara få, små träd. Längre ned vidtar
en gles hällmarkstallskog där kala
hällar omväxlar med svackor med ris
som odon och ljung . Där risen brunnit
10
upp breder björnmossorna ut sig.
Tallarna är inte uppseendeväckande gamla. De flesta träd är på ett eller annat sätt märkta av elden,
men merparten har överlevt. Död ved finns, både i form av stående branddödade träd och liggande
döda träd på marken. De rödlistade arterna motaggsvamp (NT) och talltaggsvamp (NT) samt
signalarten skarp dropptaggsvamp hittades.
Bedömning: Skogen i objeket har troligen aldrig varit kalavverkad och har inte på länge påverkats av
avverkningar eller andra skogsbruksåtgärder. Därför finns här en mycket lång obruten kontinuitet av tall,
vilket gynnar många arter av mark­svampar. Dessutom innehåller objektet väldigt mycket död ved, såväl
10
Bränd hällmarks­
tallskog i anslutning
till Gåstjärnmyrorna.
17
liggande som stående, såväl bränd som obränd. Sammantaget gör detta att objektet har mycket höga
naturvärden.
C Hällmarker S myren V Gåstjärnmyrorna
Klass 2.
Beskrivning: På höjden söder om den stora myren i områdets norra del växer ganska tät hällmarks­
tallskog med stora ljung­dominerade svackor insprängda. Där finns enstaka gamla tallar och en del
liggande död ved. Mark­svampsfloran är rik med de rödlistade arterna goliatmusseron (VU; enda fyndet
inom området) och motaggsvamp (NT) samt signalarten dropptaggsvamp. Mot hygget i sydväst
övergår hällmarkstallskogen i tallsumpskog där markskiktet domineras av ljung.
Bedömning: Skogen i objeket har troligen aldrig varit kalavverkad och har inte på länge påverkats av
avverkningar eller andra skogsbruksåtgärder. Därför finns här en mycket lång obruten kontinuitet av
tall, vilket gynnar många arter av mark­svampar. Dessutom innehåller objektet ett visst inslag av gamla
tallar och död ved. Objektet gränsar också till en större, orörd myr. Sammantaget gör detta att objektet
har höga naturvärden.
D Hällmarker V myren V Gåstjärnmyrorna
Klass 2.
Beskrivning: Väster om den stora myren i områdets norra del finns ett område som är mycket små­
brutet med sönderbrutna hällar (ibland block), myrar och sumpfläckar. I den övre, sydvästra delen blir
hällarna mer sammanhängande och flacka. Skogen domineras helt av tall. Det finns ett inslag av gamla
träd, i synnerhet ned mot myren. Döda tallar och brandstubbar förekommer, och här och var ligger
också gamla döda tallar på marken.
Bedömning: Skogen i objeket har troligen aldrig varit kalavverkad och har inte på länge påverkats av
avverkningar eller andra skogsbruksåtgärder. Därför finns här en mycket lång obruten kontinuitet av tall,
vilket gynnar många arter av mark­svampar. Dessutom innehåller objektet gamla tallar samt död ved,
såväl liggande som stående. Objektet gränsar också till en större, orörd myr. Sammantaget gör detta
att objektet har höga naturvärden.
E Höjd 400 m O Djupmyrorna
Klass 2.
Beskrivning: Öster om Djupmyrorna, strax ovanför 200 meters höjd, börjar ett område med små,
sönderbrutna hällar där det växer gles hällmarkstallskog med sparsamt inslag av gamla tallar samt här
och var någon vårtbjörk. Enstaka döda stående och liggande döda tallar finns. Marksvampsfloran är
rik med gott om motaggsvamp (rödlistad, NT) och dropptaggsvamp (signalart) samt på flera ställen
skrovlig taggsvamp (rödlistad, NT).
Bedömning: Skogen i objeket har troligen aldrig varit kalavverkad och har inte på länge påverkats av
avverkningar eller andra skogsbruksåtgärder. Därför finns här en mycket lång obruten kontinuitet av tall,
18
vilket gynnar många arter av mark­svampar. Dessutom innehåller objektet ett sparsamt inslag av gamla
tallar och död tallved. Det gör att objektet har höga naturvärden.
F Hällmarker i västsluttning mot Djupmyrorna
Klass 1.
Beskrivning: På höjden öster om
Djupmyrornas mellersta del samt i
sluttningen mot myren omväxlar kala
klippor med lav- och mossbeväxta
hällar och däremellan svackor
med olika sorters ris. Här växer
hällmarkstallskog med inslag av
vårtbjörk. I detta område är det
mycket gott om gamla tallar med
grova grenar och utbredda kronor. På
marken ligger också här och var döda
tallar, en del brända på undersidan.
På en av dem hittades gräddporing
(rödlistad, VU). Stora torrakor finns
framför allt i den södra delen. Den
rödlistade motaggsvampen (NT) är
mycket vanlig och här hittades också
svart taggsvamp (rödlistad, NT).
I sluttningens nedersta del, nära
myren, har hällarna spruckit upp i
block. Där växer flera gamla aspar. En
11
grov asp är död och har använts som
boträd av hackspettar. På en levande
asp observerades stor aspticka (rödlistad, NT).
Det markerade objektet gränsar i väster till ett 1,3 hektar stort bestånd med äldre, myrnära skog som är
avverkningsanmäld men som lämnats kvar. I det sparade beståndet finns två stora kolbottnar.
11
Gammal tall på
hällmark i väst­
sluttning mot Djup­
myrorna.
19
Bedömning: Skogen i objeket har troligen aldrig varit kalavverkad och har inte på länge påverkats av
avverkningar eller andra skogsbruksåtgärder. Därför finns här en mycket lång obruten kontinuitet av tall,
vilket gynnar många arter av mark­svampar. Dessutom innehåller objektet gott om riktigt gamla tallar,
torrakor och liggande döda tallar. Till detta kommer ett inslag av äldre asp och död asp i den nedersta
delen av sluttningen. Objektet har därför mycket höga naturvärden.
G Djupmyrorna
Klass 2.
Beskrivning: Djupmyrorna i inventerings­områdets västligaste del ingår i ett myr­komplex som i våtmarks­
inventeringen (VMI) har fått samlingsnamnet ”Stor- Borst- Koj- Djupmyrorna” och benäm­ningen
20J1D01. Komplexet omfattar totalt 147 hektar, varav 138 ha våtmarker, och har i VMI placerats i klass 2.
Endast 14 ha av komplexet ligger inom inventeringsområdet.
Den nordligaste delen av Djupmyrorna inom inventeringsområdet är öppen fattigmyr med olika vit­
mossor, tranbär, hjortron, rosling samt lågväxta sävar och starrar. Runt en mycket liten göl växer ängsull,
kallgräs och starrar. Enstaka små dvärgbjörkar finns också vid gölen. Längs myrens östra kant löper
ett band av luckig gransumpskog med äldre granar (dock ej mycket gamla), enstaka större tallar och
ganska höga glasbjörkar. På marken växer vitmossor tillsammans med näringskrävande lågörter som
ekbräken och hönsbär. Enstaka glasbjörkar har avverkats i denna sumpskog, som dock i huvudsak har
naturlig karaktär. Lite längre söderut finns tallsumpskog med ganska stort inslag av torrträd. Närmare
hygget vidtar åter gransumpskog med inslag av sälg. Där finns också ett inslag av äldre tallar och
brandstubbar. Detta varierade sumpskogsband har inkluderats i objektet.
En vinterväg följer myrstråket från skogsbilvägen i norr och vidare genom inventeringsområdets
västligaste hörn. Där vegetationen är tätare har en del myrtallar avverkats och annan vegetation röjts
bort. Någon större inverkan på själva myren ser vägen dock inte ut att ha. Andra spår av dikning eller
annan hydrologisk påverkan upptäcktes inte heller.
Bedömning: Djupmyrorna ingår i ett stort sammanhängande myrkomplex som inte i någon avsevärd
omfattning berörts av mänskliga ingrepp. Myren utgör alltså en stor naturlig miljö, vilket gör att den har
höga naturvärden. Inom inventeringsområdet kantas myren dessutom av äldre sumpskog med vissa
värden.
H Myr i SV
Klass 2.
Beskrivning: Objektet utgörs av en liten myr som inte hänger samman med de större myrkomplexen.
Myren är öppen, med bara några få småtallar. På marken växer vitmossor tillsammans med
fattigvegetation som blåtåtel, trådstarr och taggstarr. I den sydvästra delen finns ett blötare parti. Inga
spår av mänsklig påverkan upptäcktes.
I öster kantas myren av hällmarker med tallskog, i sydväst av talldominerad gallringsskog.
20
Bedömning: Myren har höga natur­värden, eftersom den utgör en naturlig miljö som inte i nämnvärd
grad påverkats av mänskliga ingrepp.
I Hällmarker mellan två myrar
Klass 2.
Beskrivning: Objektet utgörs av ett litet hällmarksområde mellan den stora myren A och den
mindre myren H. Skogen utgörs av gles tallskog med få spår av mänsklig påverkan. Träden är inte
anmärkningsvärt gamla, men på marken ligger ganska gott om döda tallstammar – något som annars
inte är så vanligt i området.
Bedömning: Skogen i objeket har troligen aldrig varit kalavverkad och har inte på länge påverkats av
avverkningar eller andra skogsbruksåtgärder. Därför finns här en mycket lång obruten kontinuitet av
tall, vilket innebär goda förutsättningar för många arter av mark­svampar. Dessutom innehåller objektet
relativt mycket död tallved, jämfört med övriga hällmarker inom området . Den samlade bedömningen
är att objektet har höga naturvärden.
J Hällmarker i söder
Klass 2.
Beskrivning: I det sydligaste myrområdet
ligger en höjd med kuperade hällmarker med
småbrutna hällar och fuktiga svackor. Där
växer gles tallskog med enstaka vårtbjörkar.
Det finns ett ganska stort inslag av gamla
tallar och även enstaka döda träd på marken.
Den rödlistade motaggsvampen (NT) notera­
des på flera ställen. Dessutom hittades en
växtplats för skrovlig taggsvamp (rödlistad,
NT).
Bedömning: Skogen i objeket har troligen
12
aldrig varit kalavverkad och har inte på
länge påverkats av avverkningar eller andra
skogsbruksåtgärder. Därför finns här en mycket lång obruten kontinuitet av tall, vilket gynnar många
arter av mark­svampar. Dessutom innehåller objektet en hel del gamla tallar och död ved. Den samlade
bedömningen är att objektet har höga naturvärden.
12
Hällmarker i
områdets sydligaste
del.
21
4  Arter
Nedan redovisas de djurarter som noterats inom inventeringsområdet. Områdets vegetation
har beskrivits i tidigare kapitel under respektive naturmiljö. I faktarutan på nästa sida ges
sedan en översikt över vilka rödlistade arter och signalarter (enbart svampar) som hittats inom
inventeringsområdet.
Fåglar
Naturvärdesinventeringen gjordes under september månad, efter fåglarnas häckningstid.
Observationerna ger därför en långt ifrån heltäckande bild av fågellivet i området.
De fågelarter som framför allt noterades var olika arter av trastar – rödvingetrast, dubbeltrast och
björktrast. Ängspiplärka var vanligt förekommande. Talltita var den enda mes som gjorde väsen av sig.
Större hackspett observerades några gånger. Ett par korpar flög förbi. Av skogshönsen sågs orre och
dalripa (ett exemplar). Dessutom fanns tjäderspillning och tallar som bar spår av tjäderbete.
Däggdjur
Inget däggdjur observerades under inventeringen, men det fanns såväl sommar- som vinterspillning av
älg inom området. Renspillning var också vanligt förekommande.
Reptiler
En huggorm låg och solade sig på hällmarkerna söder om brandfältet i öster.
13
13
Huggorm på
hällmark.
22
Signalarter och rödlistade arter som påträffats inom inventeringsområdet
Antrodia sitchensis
Antrodia sitchensis är en vednedbrytande svamp som inte har något svenskt namn. Den växer på grova graneller tallstammar som fallit omkull, främst på fuktig mark (här i anslutning till en myr). I Artportalen finns
bara fem rapporterade fynd av arten i Sverige, varav två osäkra. Den har ännu inte behandlats för rödlistning
i Sverige, men är klassad som starkt hotad (EN) i såväl Norge som Finland. Enligt Michael Krikorev på
Artdatabanken är arten därför ”en god kandidatart inför nästa rödlistningsomgång” i Sverige. Arten hittades
på en liggande tallstam norr om och i anslutning till den stora myren i områdets norra del.
Dropptaggsvamp
Dropptaggsvampen ingår i ett släkte som kallas för korktaggsvampar (Hydnellum). Dessa marklevande
svampar lever i symbios med gran och tall och förekommer framför allt i äldre skog. Enligt Skogsstyrelsen
signalerar de nästan alltid skog med höga naturvärden. Dropptaggsvampen är synnerligen vanlig på
hällmarkerna inom inventeringsområdet.
Goliatmusseron
Goliatmusseronen är en marklevande svamp som bildar mykorrhiza med tall. Den förekommer främst i
ganska öppen skog, oftast på sandig mark men ibland även på hällmark. Arten är knuten till äldre tallskogar
där det ofta finns en mängd andra marksvampar som är beroende av lång kontinuitet av levande tall.
Goliatmusseronen är upptagen på den svenska rödlistan som sårbar (VU). Den hittades i ett exemplar på
höjden strax söder om den stora myren i områdets nordöstra del.
Gräddporing
Gräddporing är en vednedbrytande svamp som nästan enbart växer på murkna gamla tallstammar som
ligger på marken. Enligt Skogsstyrelsen är arten i hela sitt utbredningsområde en mycket bra signalart
som indikerar gamla och relativt orörda tallnaturskogar där det under lång tid funnits kontinuerlig tillgång
på grova tallstammar i olika stadier av nedbrytning. Arten är också upptagen på den svenska rödlistan
som sårbar (VU). Gräddporing hittades inom inventeringsområdet på hällmarkerna i sluttningen ovanför
Djupmyrorna.
Motaggsvamp
Motaggsvamp är en stor och iögonenfallande marksvamp som bildar mykorrhiza med tall. Den förekommer i
äldre tallskog på torr mark. Hela det släkte som motaggsvampen tillhör (Sarcodon) anses av Skogsstyrelsen
utgöra mycket bra indikatorer på barrskogar med höga naturvärden. Just motaggsvampen anses dock vara
den som har lägst indikatorvärde, och arten är troligen den vanligaste i släktet. Inte desto mindre är den
numera upptagen på den svenska rödlistan som nära hotad (NT) eftersom dess miljöer minskar starkt i
utbredning. Inom inventeringsområdet är den om hösten en verklig karaktärsart på hällmarkerna.
Orange taggsvamp
Orange taggsvamp hör till samma släkte som dropptaggsvamp (Hydnellum) men är betydligt ovanligare.
Den förekommer i äldre barrskog, både i mossig granskog och på tallhedar. Liksom andra korktaggsvampar
signalerar den skog med höga naturvärden. Numera är den också upptagen på den svenska rödlistan som
nära hotad (NT). Inom inventeringsområdet hittades den på ett ställe, alldeles norr om den stora myren i
den nordöstra delen.
Rotfingersvamp
Rotfingersvampen hör till ett iögonenfallande men svårbestämt och dåligt känt släkte som kallas för
korall­fingersvampar (Ramaria). Av Skogsstyrelsen anses de generellt vara goda indikatorer på skog med
höga natur­värden, där såväl skogs- som vegetationstyp har långvarig kontinuitet. Två exemplar av en
svamp från detta släkte, rotfingersvamp, hittades nära varandra i den södra delen av inventeringsområdet.
Rotfingersvampen är upptagen på den svenska rödlistan som sårbar (VU). Arten lever i mykorrhiza med tall
på öppna, torra marker och tål inte kalavverkning.
23
Skarp dropptaggsvamp
Skarp dropptaggsvamp hör till samma släkte som dropptaggsvamp och orange taggsvamp (Hydnellum).
Enligt Skogsstyrelsen signalerar arterna i släktet nästan alltid skog med höga naturvärden. Skarp dropp­
taggsvamp har bara hittats i något enstaka exemplar inom inventeringsområdet. Arten är dock mycket lik
dropptaggsvamp och kan ha förbisetts.
Skrovlig taggsvamp
Skrovlig taggsvamp hör till samma släkte som motaggsvampen (Sarcodon) och lever på ungefär samma
sätt, men den är betydligt ovanligare. Den är upptagen på den svenska rödlistan som nära hotad (NT). Inom
inventeringsområdet har den hittats på sex ställen, främst i den nordvästra delen men också allra längst i
söder.
Stor aspticka
Stor aspticka är en vednedbrytande svamp som bara lever på gamla, levande aspar. Enligt Skogsstyrelsen
är den en bra signalart för skogsmiljöer med gammal asp, vilka normalt har höga naturvärden. På
växtplatserna förekommer ofta långvarig lövträdskontinuitet. Stor aspticka är upptagen på den svenska
rödlistan som nära hotad (NT). Inom inventeringsområdet hittades stor aspticka i nedre delen av den
sluttning öster om Djupmyrorna där naturvärdena i övrigt var mycket höga.
Svart taggsvamp
Svart taggsvamp är en liten marksvamp som huvudsakligen bildar mykorrhiza med gran, men som
även lever tillsammans med tall. Den förekommer oftast i ört- och mossrik skog på rikare mark, men
kan också uppträda i fattig tallskog. Arten är upptagen på den svenska rödlistan som nära hotad (NT).
Inom inventeringsområdet hittades svart taggsvamp på ett ställe, på hällmarkerna i sluttningen ovanför
Djupmyrorna.
Talltaggsvamp
Talltaggsvampen är en marklevande svamp som bildar mykorrhiza med tall. Den förekommer i äldre tallskog
på torr mark, en miljö som hela tiden blir sällsyntare. Talltaggsvampen är därför numera upptagen på den
svenska rödlistan som nära hotad (NT). Ett exemplar hittades på brandfältet i områdets nordvästra del.
Vedticka
Vedticka är en vednedbrytande svamp som främst lever på liggande döda granar. Den är vanligast i urskogs­
artad barrskog, men kan även uppträda i mer påverkade skogar. Skogsstyrelsen menar att vedtickan är
en bra signalart söder om den naturliga Norrlandsgränsen, där den indikerar äldre barrskogar med lång
kontinuitet av död barrved. I Norrland har den däremot lågt signalvärde. I inventeringsområdet var vedtickan
en av få arter som hittades på död tallved. Den påträffades på ett ställe i mitten av inventeringsområdet.
24
5  Bedömningar och åtgärder
I detta kapitel redovisas en samlad bedömning av områdets naturvärden. Därefter ges förslag
på åtgärder som kan vidtas för att undvika, minimera eller kompensera negativ påverkan eller
bortfall av värdefulla naturmiljöer.
5.1  Bedömningar
Inventeringsområdet Gabrielsberget Väst är ett obrutet område, om man bortser från den nya väg
som anlagts i sydost med anledning av den redan befintliga vindkraftsparken på Gabrielsberget. De
avverkningar som har skett under det senaste året har genomförts utan anläggning av nya vägar.
Nu finns i stort sett ingen produktiv skog över 50 år kvar inom inventeringsområdet, varför det är
osannolikt att nya vägar kommer att dras in för skogsbrukets behov förrän nuvarande gallringsskogar
nått avverkningsmogen ålder. Om området inte tas i anspråk för andra ändamål har det alltså goda
förutsättningar att förbli obrutet under överskådlig tid (åtminstone 60 år).
En stor del av området består av hällmarker. Den tallskog som växer där klassas enligt skogsvårdslagen
som skogligt impediment, och sådana får inte avverkas. I delar av området finns också gamla träd,
torrträd och lågor – element som kan nyttjas av ovanligare fåglar, insekter och vedsvampar. Dessa
delar har avgränsats och bedömts ha höga naturvärden eller mycket höga naturvärden, beroende på
mängden intressanta strukturer. Annars är inslaget av gamla träd och död tallved i allmänhet litet. Det
beror förmodligen på att området i äldre tid har påverkats av kolvedshuggningar för Olofsfors bruk.
Även på många hällmarker där gamla tallar i stort sett saknas går det emellertid att hitta rödlistade
marksvampar som är beroende av att kontinuerligt leva tillsammans med tall. Totalt har sju röd­
listade marksvampsarter hittats, samt två marksvampar som anses vara signalarter (se faktaruta i
kapitel 4). Samtliga dessa arter är knutna till tall och förekommer utspritt över hällmarkerna i hela
inventeringsområdet, men oftast inte mer än ett par arter på varje ställe. Oberoende av tidigare
avverkningar har det uppenbarligen alltid funnits tillräckligt med tallar på hällmarkerna för att dessa
arter ska kunna leva kvar. Det sedan lång tid pågående renbetet torde ha spelat en positiv roll, eftersom
markvegetationen hållits nere.
Under inventeringen har det varit svårt att avgränsa de objekt som är intressanta med avseende på
marksvampar. Visserligen genomfördes inventeringen under den tid på året då marksvamparna bildar
fruktkroppar, men den gjordes mycket översiktligt och omfattade inte någon systematisk artinventering.
Hällmarker där det var lätt att hitta rödlistade arter har tagits med bland de objekt som beskrivs i
avsnitt 3.2 Höga naturvärden. Det finns emellertid anledning att misstänka att det finns goda miljöer för
rödlistade marksvampar även på övriga hällmarker inom området.
25
Vindkraftverk lokaliseras med nödvändighet till höjdlägen, och även vägar dras gärna längs höjdryggar.
Detta är just de ställen där hällmarks­­tallskogarna finns. En vindkraftsetablering inom området torde
därför komma att få stor påverkan på hällmarkerna och deras naturvärden. Om vindkraftsetablering
å andra sidan inte sker finns det goda förutsättningar för att dessa hällmarks­tallskogar förblir orörda,
såvida de inte blir aktuella för någon annan form av exploatering. Enligt gällande skogsvårdslag får de
inte avverkas, vilket innebär att deras naturvärde hela tiden ökar genom att träden blir äldre och död
ved kommer till.
Vad gäller våtmarkerna inom inventeringsområdet så har de generellt en hydrologi som är känslig för
ingrepp såsom anläggning av vägar och anläggningsytor. Detta gäller även mindre våtmarker med lägre
naturvärden.
5.2  Åtgärder
En vindkraftsetablering inom Gabrielsberget Väst kommer med nödvändighet att få konsekvenser för
hällmarkstallskogarna inom området och därmed också för förekomsterna av rödlistade arter. Om
etableringen ändå ska ske bör följderna så långt som möjligt minimeras. Framför allt bör de objekt som
har höga eller mycket höga naturvärden undantas från exploatering.
Nedan beskrivna ytterligare åtgärder som kan medverka till att konsekvenserna för områdets natur­
värden begränsas.
·· Placeringen av vindkraftverk och vägar bör i största möjliga utsträckning utformas
för att undvika påverkan på de avgränsade värdekärnorna. Eventuella ingrepp i
anslutning till myrmarker som är värdekärnor bör planeras så att objektens hydrologi
behålls intakt.
·· Anläggning av ny väg bör minimeras.
·· Nya vägar bör planeras så att de i så liten utsträckning som möjligt tar tallbeväxta
hällmarker i anspråk.
·· Nya vägar bör planeras på torr mark. Vägpassager över våtmarker och fuktstråk
ska undvikas. I de fall detta inte är möjligt bör sådana passager utformas så att
våtmarkens hydrologi bibehålles. För att undvika markavvattning bör vägdiken inte
anläggas över våtmarker eller i anslutning till vattendrag eller andra vattenmiljöer.
Vägpassager över öppna vattendrag bör anläggas med trummor, så att vatten och
vattenlevande djur kan passera under vägen. Vid våta passager över myrmark kan ett
materialavskiljande lager av geotextil användas mellan våtmark och vägkropp. Detta
så att hydrologin i våtmarken inte förstörs och vatten kan röra sig under vägen.
·· Markarbeten såsom vägdragning bör, om möjligt, utföras under torrsäsong för att
undvika grumling i nedströms liggande vattendrag.
·· Hänsynsavstånd bör hållas till kantzoner mot myrarna för att minska påverkan på de
enstaka förekomster av skyddsvärda fågelarter som kan finns inom området.
·· Eventuell ny luftledning och vindkraftparkens anslutning till denna utformas så
att det inte föreligger risk för eldöd hos framför allt stora rovfåglar och ugglor.
26
Ny luftledning bör utformas med isolerad ledning, nedåtriktade isolatorer och
sittovänliga stolpar. Elnätet inom vindkraftparken bör så långt som möjligt
markförläggas för att undvika att skogshöns och rovfåglar kolliderar med
ledningarna. Ställverk där markförlagd ledning kopplas ihop med luftledning bör
utformas med skyddsanordningar, t. ex. ”huven uven”.
·· För djurlivet kommer störningen att vara störst när anläggningsytor och vägar
byggs. Om bon av stora rovfåglar eller ugglor påträffas under det fortsatta
utredningsarbetet eller under anläggningsarbetet bör hänsyn tas till detta och det
bör övervägas om arbetet kan justeras i tid eller rum så att störningar minimeras.
27
Källor
Webbplatser
Uppgifter om berggrunden har hämtats från SGU:s detaljerade berggrundskarta, tillgänglig på <www.
sgu.se> (2011-09-05).
Uppgifter om jordarter och om högsta kustlinjen (HK) har hämtats från SGU:s generella jordartskarta,
tillgänglig på <www.sgu.se> (hämtad 2011-09-05).
Uppgifter om nyckelbiotoper och andra skogliga värden har hämtats från Skogsstyrelsens webbplats,
<www.skogsstyrelsen.se>, ”Skogens pärlor” (2011-09-05).
Uppgifter om tidigare kända växtförekomster har hämtats från Artportalen, <www.artportalen.se>
(2011-09-22).
De kartor och flygbilder som använts finns tillgängliga på Lantmäteriets karttjänst SeSverige.
Elektroniskt publicerade dokument
Artfaktablad för rödlistade arter, tillgängliga hos Artdatabanken, <www.artfakta.se>.
Historiska kartor
Nedan uppräknade kartor finns tillgängliga på <www.lantmateriet.se>, ”Historiska kartor”.
Karta över södra allmänningen i Nordmalings socken (= Olofsfors rekognitionsskogar), utbruten åren
1764 och 1765 samt röslagd 1766.
Generalstabskartan blad 63 Umeå, uppmätt 1902, översedd 1920.
Ekonomiska kartan 20J0d Nyland, kartlagd 1961, baserad på flygbilder från 1957 och 1959.
Ekonomiska kartan 20J0e Vinsjön, kartlagd 1961, baserad på flygbilder från 1957.
Ekonomiska kartan 20J1d Salberg, kartlagd 1961, baserad på flygbilder från 1957 och 1959.
Ekonomiska kartan 20J1e Jansmark, kartlagd 1961, baserad på flygbilder från 1954 och 1957.
Litteratur
Forslund, Markus, Löfroth, Michael & Rundlöf Forslund, Susanne (1994). Våtmarker i Västerbottens län.
Umeå: Länsstyrelsen
Jacobson, Gudrun & Strandberg, Cathrina (1992). Olofsfors bruk 1762–1894. Nordmaling: Nordmalings
kommun.
28
Niemelä, Tuomo (2005). Käävät: puiden sienet. Norrlinia 13:1–320.
Nitare, Johan (2000). Signalarter: indikatorer på skyddsvärd skog : flora över kryptogamer. 1. uppl.
Jönköping: Skogsstyr:s förl.
Nitare, Johan (2006). Åtgärdsprogram för bevarande av rödlistade fjälltaggsvampar (Sárcodon).
Naturvårdsverket, rapport 5609.
Personliga meddelanden
Michael Krikorev, Artdatabanken.
29
30