Elisabeth Danielsson kontrollerar blodtrycket på en gravid kvinna. Stöd för blivande mammor med missbruksproblem För kvinnor med missbruksproblem kan en graviditet ställa livet på sin spets. På Mödra- och barnhälsovårdsteamet i Haga får de stöd och hjälp att hålla sig drogfria. Utgångspunkten är att ingen kvinna vill skada sitt barn. Text Carina H Ahnstedt Foto Anna Rehnberg Ω Alkohol & Narkotika Nr 3/2015 29 Mödra- och barnhälsovårdsteamet i Haga stödjer kvinnor med missbruksproblem under graviditeten och sex månader efter att barnet är fött. Barnsjuksköterskan Maria Lilja mäter och väger en av bebisarna på mottagningen. H är går vi i väntans tider allihop, säger Elisabeth Danielsson när hon visar runt på mottagningen i Göteborg. Utsikten är slående, mitt i stadens hjärta med spårvagnar och båtar på nära håll. I väntrummet finns kaffe, kaka och tidningar. – Miljön betyder mycket. Vi vill att kvinnorna ska känna sig välkomnade och viktiga så att det blir ett personligt och varmt möte. Elisabeth Danielsson är barnmorska på Mödra- och barnhälsovårdsteamet i Haga (MBHV) och ingår i det team av barnsjuksköterska/distriktssköterska, kuratorer, läkare och undersköterska/samordnare som ar30 betar tillsammans. Eftersom många av kvinnorna även lider av psykisk ohälsa är också en psykiatrisjuksköterska från beroendevården knuten till mottagningen. ”De har ju samma problem som alla andra, plus en del extra.” Hit kommer varje år drygt sextio En del kvinnor söker sig direkt till MBHV-teamet, men de flesta kommer via en ordinarie barnmorskemottagning. Vid första besöket där får kvinnan besvara frågor kring rökning, alkohol, narkotika och läkemedel samt fylla i ett självskattningsformulär (AUDIT). Visar det för höga poäng, eller om barnmorskan i samtalet upptäcker att det finns alkohol- eller andra drogproblem, kontaktar hon MBHV-teamet som träffar kvinnan och gör sin bedömning. kvinnor. Deras situation ser väldigt olika ut. En del är välutbildade och högavlönade. Andra är arbetslösa eller hemlösa. Gemensamt för dem är att de har ett missbruk, eller beroende, av alkohol, narkotika eller läkemedel, ibland i kombination. – Vi säger inte nej till någon som har ett behov av att komma hit. Tvärtom vill vi fånga upp så många som möjligt, så tidigt som möjligt, säger Charlotte Karlsson som är kurator. Alkohol & Narkotika Nr 3/2015 – Att vi får kontakt bygger på en vilja hos kvinnan att få hjälp. Det finns också de som mörkar sitt missbruk under graviditeten och som vi tyvärr aldrig får kontakt med, säger Charlotte Karlsson. Det är barnets bästa som står i fokus. Barnets rätt till en drogfri tid i magen och till drogfria föräldrar som kan ta hand om det efter förlossningen. Ofta finns det en rad problem runt kvinnorna som gör att förutsättningarna från början inte alltid är de bästa. – Många känner att de aldrig riktigt har blivit lyssnade på och inte fått den hjälp de behöver. Vi tittar på helhetsbilden. Hur är det med bostad? Med försörjning? Vilket nätverk finns? Sedan kan vi vara spindeln i nätet och slussa vidare till rätt instans. Det är en hjälp kvinnan kan få, även om hon i ett tidigt skede väljer att avbryta sin graviditet, fortsätter Charlotte. En förutsättning för stödet är kontroll. De inbokade besöken är täta, varje vecka, och för att kunna kontrollera eventuellt bruk av alkohol eller andra droger lämnar kvinnan vid varje besök övervakade urinprov. Det upplever en del som integritetskränkande, men de flesta ser det som en hjälp att hålla sig drogfria. – Till en början har många taggarna utåt, berättar Elisabeth Danielsson. En del är trötta på att möta professionella. Andra ser inte att de har några problem alls utan tycker att de ”dricker som alla andra”. Många har stora problem med skam och skuld. Då försöker vi att avlasta, få dem att förstå att de inte är värdelösa som människor utan att missbruket är ett symtom på något annat. De allra flesta graviditeter på mottagningen i Haga förblir drogfria. Men det finns också kvinnor som inte klarar det. Då försöker personalen utan att skuldbelägga vara tydliga med vilka riskerna är och att det är allvar. – Graviditeten i sig ger en stor Alkohol & Narkotika Nr 3/2015 Mödra- och barnhälsovårdsteamet i Haga. Elisabeth Danielsson, Maria Lilja och Charlotte Karlsson. Ω 31 – De flesta kvinnorna är väldigt motiverade att hålla sig drogfria, berättar Elisabeth Danielsson medan hon lyssnar på en av magarna. kraft och ofta blir det en vändpunkt. Men ibland räcker inte det, eftersom suget efter drogen blir för starkt, konstaterar Elisabeth Danielsson. I Sverige kan man inte bli omhänder- tagen för tvångsvård (LVM) till skydd endast för det väntade barnet, utan för att mammans psykiska eller fysiska hälsa också är i fara. Det är på gott och ont tycker personalen i Haga. Det bästa är om all vård kan ske på frivilligbasis. Är kvinnorna rädda för att bli omhändertagna enligt LVM, väntar de oftast längre med att söka sig till vården och det ökar riskerna för fostret. – Men, när man har försökt allt ”Jag kände mig välkommen och bekräftad” – Kanske var det ödet att jag skulle bli gravid, säger Sussie. Så att jag tvingades att fortsätta vara drogfri. Sussie rör sig hemtamt i lokalerna på Mödra- och barnhälsovårdsteamet i Haga. Hon hejar på personal till höger och vänster. Alla vill veta hur hon, hennes sambo och lilla dotter mår. – Jag var här varje vecka under ett år och tre månader så det känns ganska hemma, säger Sussie. Alla här bjuder på sig själva. Lyssnar och hjälper en att själv komma fram till ett bra svar. Deras engagemang känns äkta. Hon återkommer gång på gång till vilket bra bemötande och vilken bra vård hon fick av barnmorskorna och sköter32 skorna. Men från början var hon inte lika positiv. – Ska jag aldrig bli fri från alla missbruksetiketter? Det var min första tanke när jag fick veta att jag tillhörde Haga. Men när jag väl kom hit och fick träffa personalen, kände jag mig istället lyckligt lottad. Sussie hade precis kommit ut från ett behandlingshem. Hon och hennes sambo hade bestämt sig för att satsa på ett liv utan missbruk. Barn fanns med i bilden, men först senare. Ganska långt senare. – Sara kom som en jätteöverraskning. Men vi blev ändå glada. Kanske var det vad jag behövde för att tvinga mig att vara drogfri. Suget fanns där hela tiden, ibland jättestarkt. Men det var självklart för mig att låta bli. Jag bar ju på en oskyldig individ och kunde inte tänka mig att utsätta mitt barn för fara. Sussie har ett långt och bitvis tungt missbruk bakom sig. Hon började röka cannabis och dricka alkohol redan i femtonårsåldern, beskriver ecstasy som sin första kärlek ”allt blev ljust och vackert” och prövade sedan heroin, amfetamin och olika piller. – Jag höll mitt bruk under kontroll i flera år. Jobbade och pluggade. Det var först när jag blev arbetslös som det blev för mycket. Då följde en tid när jag åkte in och ut på psyket, avgiftning, Stadsmissionen och soc. När min kille tyckte att vi skulle satsa på ett liv utan droger tänkte jag: ”finns det ett liv utan droger?” Alkohol & Narkotika Nr 3/2015