BEDÖMNING AV HABITATNÄTVERK
VID TORPA-SJÖBO 2:10 M FL,
BORÅS STAD
2016-10-25
Naturcentrum rapport - projekt nr 1024
Granskningsversion Bedömning av habitatnätverk vid Torpa-­‐Sjöbo, Borås Naturcentrum 2016-­‐10-­‐25 Uppdragsgivare Borås Stad Uppdragsgivarens kontaktperson Karolina Örneblad Uppdragstagare Naturcentrum AB Strandtorget 3, 444 30 Stenungsund Tel. 010-­‐220 12 00 [email protected] Naturcentrums projektledare Jonas Stenström Tel. 010-­‐220 12 01 [email protected] Inventering, rapport och foton Jonas Stenström, Naturcentrum AB Matti Åhlund, Naturcentrum AB Omslagsbild Den västligaste av dagvattendammarna vid Långestensrondellen 2 Bedömning av habitatnätverk vid Torpa-­‐Sjöbo, Borås Naturcentrum 2016-­‐10-­‐25 Sammanfattning På uppdrag av Borås Stad har Naturcentrum AB utvärderat vilka eventuella hänsyn till naturvärden som är önskvärda att göra vid en exploatering av ett område vid Torpa-­‐
Sjöbo, särskilt skulle risken för minskade möjligheter för djur och växter att sprida sig beaktas. Ett antal objekt och element som bidrar positivt till den biologiska mångfalden identifierades, även om några rödlistade eller särskilt skyddsvärda arter förmodligen inte är inblandade. Planområdet som helhet har sannolikt inte någon väsentlig funktion för några skyddsvärda växt-­‐ och djurarters spridning lokalt eller regionalt. Högst naturvärde i planområdet har sannolikt bäckdalen vid Sågsvedjan (både som livsmiljö och spridningsstråk). Det är värdefullt att lämna en bred kantzon längs bäcken om området exploateras. Dammarna vid Långestensrondellen och tillhörande fuktstråk har potential som livsmiljö för åkergroda och vanlig groda (och andra fuktälskande organismer). Objektets status som grodbiotop bör följas upp. Även de andra små fuktstråken i planområdet kan behålla eller få ökad betydelse för den biologiska mångfalden med en omsorgsfull dagvattenplanering. Innehåll UPPDRAG OCH UNDERSÖKNINGSOMRÅDE ............................................................................... 4 UTFÖRANDE.............................................................................................................................. 5 RESULTAT.................................................................................................................................. 5 DISKUSSION .............................................................................................................................. 7 SLUTSATSER OCH REKOMMENDATIONER.................................................................................. 9 REFERENSER.............................................................................................................................10 BILAGA 1. FOTOBILAGA ...........................................................................................................11 BILAGA 2. ALLMÄNT OM SPRIDNINGSSTRATEGIER ..................................................................14 3 Bedömning av habitatnätverk vid Torpa-­‐Sjöbo, Borås Naturcentrum 2016-­‐10-­‐25 Uppdrag och undersökningsområde Borås Stad arbetar med en detaljplan för fastigheterna Torpa-­‐Sjöbo 2:210, 2:24, 2:40 med flera (figur 1). Avsikten är preliminärt att bygga bostäder och en förskola i området, samt en ny avfartsväg till Tosseryd. På uppdrag av Borås Stad har Naturcentrum AB utvärderat vilka eventuella hänsyn till naturvärden som är önskvärda att göra vid en exploatering av området, särskilt skulle risken för minskade möjligheter för djur och växter att sprida sig beaktas. Planområdet gränsar i väster till väg 42 och sträcker sig från Långestensrondellen i söder och upp förbi Tosserydsvägen i norr. I sydost tangerar det ett biotopskyddsområde (tillika nyckelbiotop) med granskog i en brant. I norr ansluter området till en nyckelbiotop med granskog längs en slingrande bäck. Figur 1. Planområdet avgränsat med svart linje. De två nyckelbiotoperna är rastrerade. 4 Bedömning av habitatnätverk vid Torpa-­‐Sjöbo, Borås Naturcentrum 2016-­‐10-­‐25 Utförande Bakgrundsinformation
Information om biologiska bevarandevärden och naturvårdsintressen hämtades huvudsakligen från Länsstyrelsens i Västra Götalands län kartverktyg WebbGIS, Skogsstyrelsens karttjänster och Artportalen. Därtill genomgicks relevanta rapporter från bland annat kommunen och länsstyrelsen, se referenslista på sidan 11. Fältkontroll
Området och dess omgivningar besöktes vid två tillfällen: 00 september (JS) och 12 oktober (MÅ). De inledande skrivbordsanalyser av området och dess omgivningar med hjälp av flyg-­‐ och satellitbilder, kartor och uppgifter om växt-­‐ och djurlivet kontrollerades vid fältbesöken och objekt med naturvärde avgränsades. Samtidigt bedömdes förutsättningarna för naturvårdsintressanta arter i planområdet och dess omgivningar (eftersom det föreligger mycket få uppgifter om påträffade arter inom området). Miljö från biotopskyddsområdet/nyckelbiotopen vid Rävsryd. 5 Bedömning av habitatnätverk vid Torpa-­‐Sjöbo, Borås Naturcentrum 2016-­‐10-­‐25 Resultat Hänsynsobjekt
Tre objekt som bidrar positivt till biologisk mångfald identifierades, liksom ytterligare några naturvärdeselement (se figur 2 och 3, samt nedan). De skulle vid en fullständig naturvärdesinventering förmodligen hamna i klass 4 (visst naturvärde), eventuellt skulle området norr om Tosserydsvägen i objekt 1 kunna föras till klass 3 (påtagligt naturvärde). 1. Äldre granskog och bäckdal
Äldre granskog med slingrande bäck med inslag av björk och klibbal. Gott om lågor. Mycket mossrikt fältskikt med flera signalarter för skog med lång kontinuitet, slutenhet och fuktigt mikroklimat. Skogen norr om Tosserydsvägen har något högre naturvärden än den söder om. En nyckelbiotop utgör en del av objektet. Signalarter (alla dock med lågt signalvärde i Västsverige): vågig sidenmossa västlig hakmossa, gammelgranlav. Rödlistade arter: kungsfågel (sårbar, VU), granticka (nära hotad, NT) noterad i närheten enligt Artportalen. Foton från objektet på sidan 13. 2. Granskog i blockrik brant
Granskog i storblockig brant med inslag av grova träd och lågor. Mossrikt fältskikt. Flera arter som signalerar lång skoglig kontinuitet och slutenhet. Större delen av objektet är nyckelbiotop och dessutom biotopskyddat. Signalarter (alla dock med lågt signalvärde i Västsverige): vågig sidenmossa västlig hakmossa, gammelgranlav; skuggmossa noterad enligt Artportalen. Foton från objektet på sidan 114. 3. Dammar och fuktstråk med busk- och trädridå
Dagvattendammar vid en plats som före utbyggnaden av väg 42 hade en liten våtmark med åkergroda och vanlig groda (Ahlén 2009). Dammarna har fortfarande potential för grodor (om de inte torkar ut tidigt på säsongen och vatttenkvaliteten är tillräcklig). Fuktstråket med närmaste omgivningar kan ha betydelse för övervintrande grodor, liksom livsmiljö för till exempel landmollusker. Kantzoner bidrar kring vattendrag bidrar i regel påtagligt till den biologiska mångfalden. Kantzonen omfattar, förutom träd-­‐ och buskridån, fragment av lågstarräng och torräng. Foton från objektet på sidan 15. Äldre lövträd vid Rävsryd
Vid Rävsryd finns ett antal äldre lövträd, däribland flera ekar. Jämfört med lövträdsbestånden längs Viskan och Öresjö är bidraget till den biologiska mångfalden obetydligt, men vissa estetiska värden kan ändå finnas från landskapssynpunkt. Trädens läge är markerade på ett ungefär med gula punkter i figur 2. Fuktstråk och vattendrag
Vattendrag, fuktstråk och även många diken lämnar i regel positiva bidrag till den biologiska mångfalden. De fungerar både som livsmiljöer och spridningsvägar för fuktälskande organismer. Förutom bäcken och fuktstråket i objekt 1 respektive objekt 3 finns ytterligare två tydliga stråk i planområdet (se figur 3). De förtjänar också särskild uppmärksamhet vid planläggningen av området (inte minst vid dagvattenhanteringen). 6 Bedömning av habitatnätverk vid Torpa-­‐Sjöbo, Borås Naturcentrum 2016-­‐10-­‐25 Figur 2. Identifierade hänsynsobjekt (numrerade och gultonade) och värdeelement (äldre lövträd markerade med små gula symboler) som berör planområdet. Fuktstråk och vattendrag framgår av figur 3. Planområdet avgränsat med gul linje. Figur 3. Fuktstråk och vattendrag. Hänsynsobjektet svagt gultonade, planområdet avgränsat med gul linje. 7 Bedömning av habitatnätverk vid Torpa-­‐Sjöbo, Borås Naturcentrum 2016-­‐10-­‐25 Naturvårdsarter
I Artportalen finns inga fynd av naturvårdsarter i planområdet. Från omgivningarna finns dock en del fynd av sådana arter. Signalarten skuggmossa är noterad i nyckelbiotopen vid Rävsryd (objekt 2 i figur 2). Dessutom finns en notering av granticka (rödlistad som nära hotad, NT) från en trädgård på Bergsgränd i Tosseryd. Flera signalarter för värdefull skog noterades i de båda nyckelbiotoperna vid Naturcentrums fältkontroll. Ingen av arterna har emellertid särskilt högt signalvärde i Västsverige. Vid dammarna i objekt 3 (figur 2) fanns en våtmark där åkergroda och vanlig groda fortplantade sig (Ahlén 2009). Båda arterna omfattas av artskyddsförordningen. Om arterna fortfarande finns kvar är inte känt, men miljön kan fortfarande mycket väl vara hysa grodor. Tre fynd av hasselmus (fridlyst enligt artskyddsförordningen) är registrerade i kraftledningsgatan vid Rännekulla. Åtskilliga observationer under häckningstid av de rödlistade hackspettarterna spillkråka, gröngöling och mindre hackspett har gjorts på närliggande lokaler (alla tre arterna återfinns i kategorin nära hotade, NT). Hänsynsobjekt 1 (figur 2) erbjuder utmärkta häckningsmöjligheter för kungsfågel (rödlistad som nära hotad, NT), särskilt som objektet har god kontakt med lämplig miljö norrut. Flera födosökande kungsfåglar sågs och hördes vid fältkontrollen. Kring Rävsryd är förutsättningarna goda att finna enstaka par av ytterligare några rödlistade fågelarter: tornseglare, stare och gulsparv (alla i kategorin sårbar, VU). Diskussion Allmänt
Ett långsiktigt bevarande av biologisk mångfald och funktionella ekosystem kan inte bara inriktas på skydd och skötsel av små områden och enskilda arter. Planeringen för att bevara arter, deras livsmiljöer och olika naturtyper måste också ske på landskapsnivå (Naturvårdsverket 2009), särskilt då ändringar i markanvändning och brukningsmetoder i jord-­‐ och skogsbruk, tillsammans med exploatering för bebyggelse och infrastruktur, fragmenterar landskapet och påverkar livsmiljöer på ett sätt som försvårar överlevnad och spridning för många arter och populationer. Habitatnätverk (eller ekologiska nätverk) är en metod inom landskapsekologin för att studera och bedöma ekologiska effekter av fragmentering. Beroende av syfte, naturtyp och organismgrupp kan nätverken hamna på vitt skilda skalor (till exempel från nationell nivå ner till del av en kommun. Grönområdesplanen för Borås Stad är en ansats till analys på landskapnivå, där spridningskorridorer fått stort utrymme. Föreliggande uppdrag beror på farhågor att planområdet kan stänga av en förmodat viktig spridningskorridor mellan Rya åsar i väster och området vid Långestensrondellen i öster. 8 Bedömning av habitatnätverk vid Torpa-­‐Sjöbo, Borås Naturcentrum 2016-­‐10-­‐25 Mossklädda grova granlågor i objekt 1. Spridning av växter och djur är ett mycket komplext ämnesområde. Olika arter och organismgrupper har helt olika strategier för spridning alltefter sina förutsättningar. Det som av en art uppfattas som ett spridningshinder (en barriär) kan för en annan art fungera som ett spridningsområde. En barriär kan också skapa spridningstråk längs barriärer. Vattendrag och har ofta en särskild betydelse. För vattenlevande organismer blir de ett tydligt spridningsstråk och växter kan spridas genom att deras frön flyter med vattnet i en viss riktning, medan vattendrag för många andra organismer utgör ett oöverstigligt hinder. Djur utan flygförmåga kan tvingas ta vissa stråk på grund av barriärer i landskapet. På vissa platser kan då kritiska punkter uppstå som den ”enda möjligheten” för ett vandrande djur att passera. Sådana kritiska punkter är relativt ovanliga och enbart relevanta för vissa arter. Mer resonemang om spridning återfinns i bilaga 2. Områdets naturtyper
Väster om planområdet finns flera strukturer som för många organismer försvårar spridning i öst-­‐västlig riktning: väg 42, järnvägen, Skogsrydsvägen, bebyggelse (i sydväst) och slutligen Öresjö-­‐Viskan. Samtidigt styr dessa strukturer spridningen av dessa organismer i nord-­‐sydlig riktning. Lövskogsbestånden som löper utmed Öresjö och Viskan kan uppfattas som något liknande korridor för vissa organismer, liksom strandzonen längs Öresjö och Viskan och i viss mån väg-­‐ och järnvägskanter. 9 Bedömning av habitatnätverk vid Torpa-­‐Sjöbo, Borås Naturcentrum 2016-­‐10-­‐25 För vissa fukt-­‐ och vattenberoende organismer kan fuktstråken och bäckarna som går i öst-­‐västlig riktning genom planområdet utgöra korridorliknande spridningsstråk. Lövskogsstråken längs Öresjö och Viskan kan ses som delar av lövskogsnätverk för Boråstrakten. Planområdet ingår dock inte som en väsentlig del eller sammanbindande länk i ett sådant närverk. Hänsynsobjekten 1 och 2 kan betraktas som delar i ett barrskogsnätverk för Boråstrakten. Planområdet utgör inte i detta nätverk här någon sammanbindande länk. Objekten kan däremot fungera som värdekärnor (spridningskällor, refugier) för en del organismer som är knutna till äldre granskog och inte har stora arealkrav på sin livsmiljö (till exempel fukt-­‐ och skuggälskande mossor, vissa vedinsekter och vedsvampar). Barrskogsnätverket i trakten är som helhet kraftigt fragmenterat av skogsbruk. Det är värdefullt att utforma hänsynsobjekten så att det inte uppstår oönskade kanteffekter. För mossor har förändringar i mikroklimatet uppmätts 40-­‐50 meter in i frisk, boreal skog (Gustafsson m fl 2016). Det finns möjligen risk att biotopskyddsområdet vid Rävsryd är i minsta laget för att undvika negativa effekter på fukt-­‐ och skuggälskande mossor. Bäckarna, dikena och fuktstråken som går genom planområdet i ost-­‐västlig riktning kan som nämnts fungera som spridningsstråk för fukt-­‐ och vattenälskande organismer, men är också livsmiljöer och kanske värdekärnor för sådana organismer med små realkrav. Kulvertarna under vägar och järnväg försvårar, men hindrar inte helt spridning ner till Viskan och Öresjö (eller tvärtom). Det är likaså värdefullt att lämna generösa kantzoner kring vattendrag, även om smala kantzoner också har en viktig funktion (Gustafsson m fl 2016). Områdets arter
Några arter med betydande bestånd i planområdet eller dess närmaste omgivningar verkar inte finnas (varken från lokal eller regional synpunkt). Visserligen saknas fördjupade artinventeringar i området och Artportalen ger sällan heltäckande svar, men vegetation, berggrund och jordarter skvallrar inte om potential för några unika förekomster. Hänsynsobjekten kan dock ändå ge ett positivt bidrag till den biologiska mångfalden i kommunen. Hasselmus förekommer i kraftledningsgatan som når fram till planområdet i nordost. Några lämpliga spridningsvägar därifrån ner mot eventuella hasselmusbiotoper längs Öresjö saknas. Både vägar och opassande biotoper omöjliggör en sådan spridning. Beståndet av hasselmus gynnas bäst genom lämplig skötsel av ledningsgatan och potentiella miljöer i direkt anslutning till denna (i den mån älgar och rådjur inte betar ner buskar och sly i tillräcklig omfattning). Alla de rödlistade fågelarterna som nämnts ovan är fortfarande vanliga arter som hamnat på listan på grund av att bestånden minskat påtagligt på senare tid. En exploatering av området påverkar inte spridningsmöjligheterna för fåglar. 10 Bedömning av habitatnätverk vid Torpa-­‐Sjöbo, Borås Naturcentrum 2016-­‐10-­‐25 Mindre hackspett, gröngöling och spillkråka besöker sannolikt planområdet regelbundet för födosök och enstaka potentiella boträd förekommer, men de har lämpligare livsmiljöer i omgivningarna. Tornseglare och stare kan mista en del boplatser om vissa byggnader i området rivs. Detta kan lätt kompenseras genom uppsättning av starholkar; sådana holkar passar också till tornseglare. Det är inte känt om åkergroda och vanlig groda fortfarande reproducerar sig i området vid Långstenarondellen. Om så är fallet är det viktigt att lämpliga övervintringsmiljöer i närheten sparas i anslutning till dammarna. Eventuellt kan en djuphåla grävas i någon av dammarna om sådan inte redan finns (gick inte att avgöra vid fältbesöken). Slutsatser och rekommendationer Planområdet har sannolikt inte någon väsentlig funktion för några skyddsvärda växt-­‐ och djurarters spridning lokalt eller regionalt, det vill säga området som helhet har ingen särskild betydelse som "spridningskorridor". Se bilaga 2 för ytterligare motivering. De utpekade hänsynsobjekten bidrar emellertid positivt till den biologiska mångfalden och kan utgöra värdekärnor för en del arter, även om det sannolikt inte rör sig om några rödlistade eller särskilt skyddsvärda arter. Högst naturvärde i planområdet har sannolikt bäckdalen i hänsynsobjekt 1 (både som livsmiljö och spridningsstråk). Det är värdefullt att lämna en bred kantzon längs bäcken om området exploateras. Dammarna och fuktstråket i hänsynsobjekt 3 har potential som livsmiljö för åkergroda och vanlig groda (och andra fuktälskande organismer). Objektets status som grodbiotop bör följas upp. Även de andra små fuktsråken i planområdet kan behålla eller få ökad betydelse för den biologiska mångfalden med en hänsynsfull dagvattenplanering. Referenser Litteratur
Ahlén, J. 2007. Grodinventering av ett småvatten vid Sjöbo, Borås kommun. Underlag för Förbifart Sjöbo. Naturcentrum, rapport 2009-­‐05-­‐20. 8 sidor. ArtDatabanken. 2015. Rödlistade arter i Sverige. ArtDatabanken SLU, Uppsala. 209 sidor. Berglund, B. 2007. Hasselmus i Borås Stad. Borås Stad, rapport maj 2007. 9 sidor. Borås Stad. 2011. Inventering till Borås Stads grönområdesplan. 68 sidor. Gustafsson, L, Weslien, J, Hannerz, M & Aldentun, Y. 2016. Naturhänsyn vid avverkning – en forskningssyntes från Norden och Baltikum. 182 sidor. (www.slu.se/smarthansyn) Heyman, E. 2013. . Biotopskyddsutredning, Torpa-­‐Sjöbo 2:10, Borås. På uppdrag av PEAB Sverige AB. COWI AB, PM 2013-­‐04-­‐22. 5 sidor. 11 Bedömning av habitatnätverk vid Torpa-­‐Sjöbo, Borås Naturcentrum 2016-­‐10-­‐25 Ihse, M & Oostra, S. 2009. Regionala landskapsstrategier – ett rikt växt-­‐ och djurliv. En kunskapssammanställning – fallstudier. Naturvårdsverket, rapport 5855. 199 sidor. Naturvårdsverket. 2009. Handbok för artskyddsförordningen. Del 1 – Fridlysning och dispenser. Handbok 2009: 2 (inkl. bilagor). Nordén, T. 2013. Hur tar sig storvilt fram i landskapet? En utredning av den biologiska infrastrukturen för storvilt mellan grönområdena i Borås Stad. Examensarbete i miljövetenskap, Lunds universitet. 17 sidor. Nitare, J. 2000. Signalarter: indikatorer på skyddsvärd skog – flora över kryptogamer. Skogsstyrelsen, Jönköping. 384 sidor. Svensk Standard SS 199000:2014. Naturvärdesinventering avseende biologisk mångfald (NVI) – Genomförande, naturvärdesbedömning och redovisning. Från internet (hämtade 2016-10-20)
Artportalen (Artdatabanken): artportalen.se/ Länsstyrelsen i Västra Götalands län. Kartverktyget WebbGIS. webbgis.lansstyrelsen.se/Vastragotaland/Infokartan/ Skogsstyrelsen. Karttjänsterna Skogens pärlor och Skogliga grunddata: skogskartan.skogsstyrelsen.se/skogskartan/ Klibbtickor på gammal grov gran i biotopskyddsområdet vid Rävsryd (objekt2 i figur 2). 12 Bedömning av habitatnätverk vid Torpa-­‐Sjöbo, Borås Naturcentrum 2016-­‐10-­‐25 Bilaga 1 Objekt 1. Äldre granskog och bäckdal Fältskiktet domineras helt av mossor, här vid stenmur i sydvästra delen av objektet. Det är gott om lågor i bäckdalen, liksom i objektet som helhet. 13 Bedömning av habitatnätverk vid Torpa-­‐Sjöbo, Borås Naturcentrum 2016-­‐10-­‐25 Objekt 2. Granskog i blockrik brant Brant alldeles norr om biotopskyddsområdet. Mossor dominerar fältskiktet även i objekt 2. Här en sten med stor kvastmossa, vågig sidenmossa och cypressfläta. 14 Bedömning av habitatnätverk vid Torpa-­‐Sjöbo, Borås Naturcentrum 2016-­‐10-­‐25 Objekt 3. Dammar och fuktstråk med busk-­‐ och trädridå Det busk-­‐ och trädkantade fuktstråket och ängsmarksfragmenten sett från öster ner mot dammarna. Den grunda ostliga dammen med fuktstråket som försvinner upp till vänster. 15 Bedömning av habitatnätverk vid Torpa-­‐Sjöbo, Borås Naturcentrum 2016-­‐10-­‐25 Bilaga 2 Här ges en allmän motivering utifrån olika artgruppers spridningsstrategier, varför vi inte bedömer att området har särskild betydelse som spridningskorridor. Med spridningskorridor menar vi ett område som relevanta arter eller artgrupper behöver för sin spridning, samt att de medvetet eller av tvingande skäl rör sig genom detta område i högre grad än genom omgivningen. Kärlväxter sprider sig sällan längs ledlinjer eller korridorer. Ett undantag kan vara frön som flyter med vatten i ett vattendrag. Viskan och bäcken vid Sågsvedjan kan fungera som spridningskorridor för sådana arter. Många arter sprider sig med hjälp av vinden och då är det den förhärskande vindriktningen som har störst betydelse. Vissa arter sprider sig huvudsakligen vegetativt. För sådana grupper bedöms olämpliga miljöer, vattendrag, vägar och järnvägar vara uppenbara barriärer. För arter som sprider sig med hjälp av fåglar, insekter, fladdermöss eller däggdjur -­‐ se vidare dessa grupper. Lavar, mossor och svampar sprider sig med sporer och med luftens hjälp eller med fragment som sprids till exempel med fåglar eller däggdjur. De kan bara etablera sig på nya platser som har lämpliga substrat, vilket är en mycket mer begränsande faktor än möjligheten till spridning. Mossor sprids på samma sätt med sporer, samt vegetativt längs marken där livsmiljön är gynnsam. Svampar sprids med sporer i luften och vegetativt genom sitt mycel där markförhållandena är gynnsamma. De naturvårdsintressanta lavar, mossor och svampar som förekommer är framför allt beroende av förekomsten av lämpliga livsmiljöer och inte av spridningskorridorer. Genom sin flygförmåga har fåglarna lätt att sprida sig. Under häckningssäsongen lever de inom ett begränsat revir, med olika storlek för olika arter, men därefter flyttar ofta de söderut eller stryker runt i landskapet för att på bästa sätt överleva vintern. Under sin flyttning följer fåglarna ofta ledlinjer i landskapet. Det handlar då inte om några absoluta korridorer och rörelsen är på en mer storskalig landskapsnivå än den typ av spridningskorridorer som grönområdesplanen har som ambition att beskriva. För de flesta fågelarter finns inga uppenbara barriärer som hindrar spridning. Ett undantag är vissa stannfåglar som lever i skog, vilka oftast undviker öppen mark och öppet vatten. En del av jordbrukslandskapet arter undviker på skog i motsvarande grad. I det aktuella området bedöms inte finnas några uppenbara spridningskorridorer eller barriärer för fåglar (eventuell tillkommande bebyggelse inkluderad). I sin spridningsstrategi liknar fladdermössen fåglarna. De är flygande djur med räckvidd nog för att snabbt kunna flytta sig mellan olika uppehållsplatser i landskapet. Under hösten och våren flyttar vissa arter till övervintringsplatser i söder, medan andra rör sig kortare sträckor och uppsöker övervintringsplatser i närområdet eller inom några mil bort. Under jaktnätter och flytt kan fladdermöss röra sig många kilometer. Starkt trafikerade vägar kan utgöra en barriär för rörelser mellan jaktmiljöer. Det är oklart om väg 42 i någon mån utgör en viss sådan barriär. Fladdermöss följer ibland vattendrag och den ”lövtunnel” som bildas kring dessa. Av den anledningen bedöms Viskan med dess omgivande lövskogsmiljö i viss omfattning fungera som stråk/ledlinje för fladdermöss, liksom en del skogsvägar och ledningsgator. Insekter är världens mest variabla organismgrupp, inte minst med avseende på livsmiljöer och spridningsbiologi. Spridningen, såväl lång som kort, sker på en mängd olika sätt. Många flyger, andra kryper, vissa simmar och andra driver helt enkelt med luft-­‐ och vattenströmmar. Mångfalden gör det svårt att redovisa generella spridningsstråk och barriärer för insekter. Det aktuella området som pekas ut i kommunens grönområdesplan bedöms inte utgöra något specifikt spridningsstråk för 16 Bedömning av habitatnätverk vid Torpa-­‐Sjöbo, Borås Naturcentrum 2016-­‐10-­‐25 insekter som skiljer det från omgivningen. Viskan bedöms däremot ha särskild betydelse för spridning av vissa arter. Bland annat väg och järnväg utgör barriärer för arter utan flygförmåga. Landmollusker har en ringa aktiv spridningsförmåga, de rör sig långsamt och endast kortare sträckor. Spridningen sker främst passivt genom transport med andra djur, främst fåglar. Många arter är knutna till speciella miljöer, till exempel rikkärr eller gamla ädellövskogar. Enstaka individer lever under hela sitt liv inom en väldigt liten yta, ibland inte större än några kvadratmeter. Vissa arter sprids med människans hjälp. Till dessa hör bl a den ofta omskrivna arten spansk skogssnigel. Sammantaget bedöms inte det aktuella området vara lämpligt som livsmiljö eller spridningsområde för de arter av landmollusker som tillmäts positiv betydelse i naturvården. Livsmiljön är helt enkelt inte lämplig och vägen utgör en kraftig och uppenbar barriär. Järnvägen är en svagare barriär. De flesta däggdjur lever huvuddelen av sitt liv på land och saknar flygförmåga. De är därför också känsliga för den fragmentering av landskapet som uppstår i tätbefolkade områden. Större vägar och kraftigt exploaterade områden utgör kraftiga eller skadliga barriärer beroende på om det finns viltstängsel eller ej. Trädgårdar, villaområden och järnvägar påverkar djuren rörelser i mindre omfattning. De flesta däggdjur rör sig där det är lätt att ta sig fram och risken är liten att bli tagen av rovdjur. I det odlade landskapet är smådjuren hänvisade till restytor, åkerholmar och -­‐
renar, medan till exempel rådjur gärna lämnar skogen under skymning och gryning för att beta av grödorna på åkrarna. Många större djur följer stigar och skogsvägar där det är lätt att ta sig fram. Stränder längs sjöar och vattendrag är också vanliga spridningsstråk för många däggdjur. Miljön längs Viskan uppfyller i viss mån kriterier för att kunna fungera som spridningstråk för däggdjur. Till vattendraget går djuren för att dricka och vattendragets barriäreffekter styr djurens rörelseriktning. Det finns också vissa förutsättningar för passagemöjligheter under vägen. För vissa arter som utter och bäver har förstås vattendrag särskild betydelse. Grod-­‐ och kräldjur rör sig huvudsakligen på land, men många arter simmar också i vatten. Vattendrag och sjöar kan fungera som spridningsstråk, dels genom att djuren kan ”följa med vattnet” men också av den anledningen att vattendrag och sjöar ofta omges av fuktiga miljöer där vissa arter trivs. Amfibierna (groddjur och salamandrar) reproducerar sig i vattenmiljöer (ofta mindre dammar), men lever på land under andra perioder av sitt liv. Det innebär att de årligen förflyttar sig mellan uppväxtmiljöer/övervintringsmiljöer på land och sina reproduktionsmiljöer i vatten. Oftast rör de sig kortast möjliga väg mellan uppväxtmiljön och reproduktionsmiljön. När det gäller reptiler kan vi inte se att det finns några uppenbara spridningskorridorer i landskapet, men en del väg-­‐ och järnvägskantar skulle förmodligen bitvis kunna fungera som spridningsstråk, liksom fuktstråk för vanlig snok. En säker bedömning skulle kräva mer noggranna undersökningar av olika lämpliga miljöer. 17
