wallin
kulturlandskap och arkeologi
PM kulturmiljö
Selleberga 17:1
Bjuvs socken
Bjuvs kommun
Skåne
rapport 2014:19
wallin
kulturlandskap och arkeologi
rapport 2014:19
Sandby 1675, 247 92 Södra Sandby
PM kulturmiljö
Selleberga 17:1
Bjuvs socken
Bjuvs kommun
Skåne
Lasse Wallin
PM kulturmiljö
Selleberga 17:1
Bjuvs socken
Bjuvs kommun
Skåne
Inledning
Findus Sverige AB undersöker möjligheterna att exploatera ett stort område i östra delen
av Bjuvs tätort. På uppdrag av dem har vi gjort en kartstudie och arkivundersökning samt
en fältbesiktning för att få en överblick av kulturmiljön i området, särskilt möjligheterna
för att under mark dolda fornlämning skulle skadas av en exploatering. Arbetet utfördes
av Lasse Wallin den 19 december 2014 och bekostades av Findus Sverige AB.
Bakgrund
Området ligger i södra delen av Bjuvs socken och domineras av lerjordar. I den nordvästra delen av det tänkta exploateringsområdet är det mellanlera men i återstoden styv lera.
Strax i öster ligger Vege ås ådal och en kilometer mot sydväst finns en bäck, Boserupsbäcken. Det finns relativt få kända fornlämningar i socknen, de flesta är by- och gårdstomter från historisk tid, men även ett antal boplatser och fyndplatser från förhistorisk tid.
Några platser för gravhögar finner man även i socknen. Det finns inga registrerade fornlämningar inom eller invid planområdet. Närmast ligger Selleberga gamla bytomt och ett
fyndområde invid Selleberga gård, 400-500 meter norr om planområdet. Markytan höjer
sig svagt mot norr inom planområdet och en svagt utbildad ås finns i nordöst.
Enligt enskifteskartan från 1805 har planområdet hört till Selleberga bys utmark, medan
inmarken legat norr om vägen mot Norra Vram. På Skånska Rekognosceringskartan från
1812-1820 är området markerad som tuvig mark och har säkerligen betats.
I planområdets västra del finns ett delområde med något förhöjda fosfathalter enligt Arrhenius fosfatkartering.
Fältbesiktning
Planområdet består alltså av lerjord och höjer sig svagt och jämnt mot norr och nordväst.
Enstaka högre partier finns på några platser och i områdets västra del består dessa av
något lättare jord i några fall. Vid fältbesiktningen av den plöjda åkermarken ägnades särskild uppmärksamhet åt dessa partier, men varken på dessa eller i andra delar av området
påträffades skörbränd flinta eller skörbränd sten som kunde indikera under mark dolda
2
fornlämningar. Den något förhöjda fosfathalten i områdets västdel bedöms bero på
utgödsling under perioden efter enskiftet.
Slutsats
Vår bedömning är att planområdet, under förhistorisk tid eller medeltid, inte har utnyttjats
till boplatser, gravläggning eller andra aktiviteter som lämnat fysiska spår i marken.
Bedömningen grundas på jordartsförhållandena och topografin och slutsatsen stöds av att
inga fornlämningsindikationer konstaterades vid fältbesiktningen. Bättre lägen finns i
anslutning till vattendragen i norr och söder där det även finns partier med lättare jordar.
Vi föreslår därför att området kan exploateras utan inledande antikvariska insatser.
Södra Sandby den 19 december 2014
Lasse Wallin
Källor
Krigsarkivet
Skånska Rekognosceringskartan 1812-1820
Lantmäteriverket
Fastighetskartan
Historiska kartor
Häradskartan
Vägkartan
Sveriges Geologiska
Undersökning
Jordartskartan
Arrhenius fosfatkarta över Skånska jordar
Riksantikvarieämbetet Fornminnesregistret, FMIS
3
Terrängkartan från Lantmäteriet med planområdet vid pilen. Skala 1:20 000.
4
Fastighetskartan med fornlämningar enligt Riksantikvarieämbetets fornminnesregister markerade med
blått. Det är bytomten och fyndområde för flinta som syns vid gården. Längst i norr skymtar ett
område där det kan ha funnits en gravhög, det är ett åkernamn som slutar med –hög på äldre kartor.
Rektangeln vid pilen är planområdet. Delytan med något högre fosfathalt är partiet väster om markvägen som korsar planområdet. Skala 1:10 000.
5
