MYRAN – Tro
D
u är ju inte så´n!
Patrullen Myran satt och pratade i sitt patrullrum. De hade börjat prata om en film
som Rikard hade sett, sa han i alla fall, där huvudpersonen blev något slags spöke och
gick omkring och skrämde folk. Sedan hade de kommit in på vad som hände efter döden.
Ingen hade märkt att Anna blev tystare och tystare. Hon tänkte på sin mamma som dog för ett
och ett halvt år sedan i cancer. Anna tänkte på henne varje dag och hon saknade henne så det
gjorde ont i bröstet och magen. Hon kämpade för att inte avslöja sina känslor för det var så
jobbigt att behöva svara på frågorna som hon visste skulle komma. Men så hade Niklas
plötsligt sagt att han trodde man kom till himlen när man dog.
- Vaddå, sa Rikard. Är du kristen, eller?!
Anna gillade inte det där leendet som fanns på Rikards läppar.
- Ja, hur så, svarade Niklas lugnt. Det har jag varit sedan jag var liten. Det är klart jag tror på
Gud.
- Jaha, sa Rikard lite tveksamt, konstigt! Jag menar… Du är ju inte så´n!
- Hur? Niklas log.
- Jo, allts, jag trodde alla kristna var sådär mesiga och satt inne och läste bibeln hela tiden.
Men du, du är ju ingen mes, du tränar fotboll och jag har aldrig sett dig läsa bibeln. Rikard såg
plötsligt lite osäker ut och det där leendet Anna hade sett innan var som bortblåst.
- Jag är också kristen! Det var Ylva.
- Inte du med!
- Jo. Men jag är inte med i samma kyrka som Niklas. Han går i den gula kyrkan, ni vet, jämte
skolan. Det är Svenska kyrkan. Jag är med i den vita, mitt emot ICA. Det är Missionskyrkan.
- Jag har en klasskamrat som heter Yosef, han är också med i någon kyrka, sa Rikard.
- Yosef, den lille killen som spelar fotboll med oss? Är han kristen, jag trodde han var
muslim. Det trodde jag alla invandrare var, sa Martin
- Nej, för han berättade i skolan om sin kyrka. Den ligger i andra änden av stan. Han sa att de
tror på samma gud som andra kristna
- Jag känner en kille som är muslim, Ali, han är rolig och duktig på att spela basket, sa Niklas.
Vi spelar ihop på rasterna. Men han får inte äta korv för det är griskött i det. Man får inte äta
gris när man är muslim säger han.
- Jag tycker det är kostigt, att man kan tro på något man inte kan se. Det var Martin som suttit
tyst ett tag. Jag vet ju att Ylva är kristen och så, men jag kan inte förstå det.
- Visst är det ibland svårt att förstå att det kan finnas en Gud, och för en del är det självklart
att tro och för andra är det svårt. Det viktiga är att man låter alla få tro som de vill, sa Helén.
Hon hade suttit och lyssnat på scouterna när de pratat.
När scoutkvällen avslutades så ropade Helén på Anna och bad henne stanna lite.
- Jag såg att du blev ledsen när de andra pratade om vad som händer efter döden. Du saknar
din mamma ganska mycket, eller hur?!
- Ja, jag tänker på henne varje dag. Anna kämpade med att hålla rösten stadig men hon kunde
inte hindra tårarna.
- Lilla gumman! Helén böjde sig fram och gav Anna en varm kram. Jag saknar Lotta med, vet
du. Hennes skratt, hennes röst. Alla gånger vi satt hemma hos er och pratade i köket. Nu hade
Heléns tårar också börjat rinna. Det var skönt att ha Helén som ledare. Hon visste hur Anna
kände det utan att hon behövde berätta det.
- Nu är det nog bäst att du går hem så att inte Hasse blir orolig. Hasse var Annas pappa.
Anna tog på sig och började gå hemåt. Det regnade lite men det gjorde inget, det kändes bara
skönt mot ansiktet. Hon funderade på mamma. Hon hoppades att man kom till himlen när
man dog, för i så fall så skulle hon få träffa henne igen.
© Sofia Wissö
___________________________________________________________________________
Samtal
Det är viktigt att försöka förstå hur andra tänker när man pratar om liv och död,
tro och religion. Men det viktigaste är att man respekterar den andres tankar
och tro. Vad är respekt, tycker du? Hur gör man när man respekterar någon
annans tro?
Om man tror på något blir man speciell då? Finns det något man får eller inte
får göra om man tror på Gud? Är man på ett speciellt sätt om man är kristen,
muslim eller något annat? Är det bra eller dåligt?
Känner du någon som förlorat en mamma, pappa, bror eller syster i sjukdom
eller olycka? Hur tror du det skulle kännas? Tror du att man träffas efter döden?
Vad tror du på? Gud?
En scout söker sin tro och respekterar andras – Hur gör man det?
När man tror på Gud så får man svar på en svår fråga – vad som händer efter
döden. Det kan vara en tröst att veta att det finns en fortsättning och att livet
efter döden är något bra.
När man själv är säker på vad man tror på kan det vara svårt att förstå hur den
som inte tror tänker. Det är viktigt att man lyssnar på varandra.
”En scout söker sin tro och respekterar andras” står det i scoutlagen. Jesus
säger i Bibeln att ”Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall
dörren öppnas. Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för
den som bultar ska dörren öppnas.” Det betyder att Gud alltid vill lyssna på oss
om vi försöker prata med, eller be till, honom. (Luk 10:9-10)
Vem är ”Gud”? Kopiera listan och dela ut den till scouterna och be dem ringa
in det de tycker stämmer med deras bild av Gud (oavsett om de tror på honom
eller inte). Jämför era svar. Glöm inte att det inte finns ett rätt svar utan många!
Sträng -------- Snäll
Allvarlig ----- Skojig
Långt borta - Nära
Svag ----------- Stark
Ledsen -------- Lycklig
Gammal ------ Ung
Söt ------------- Ful
Arg ------------ Glad
Feg ------------ Modig
Alternativ: läs upp ett ordpar i taget och ber scouterna ställa sig åt höger eller
åt vänster beroende på vad de tycker.
© Sofia Wissö
