Spridning av massförstörelsevapen

Spridning av
massförstörelsevapen
En rapport om arbetet med att förebygga och
uppdaga spridning av massförstörelsevapen
och bärare av sådana vapen.
Säkerhetspolisen
Utgiven av
Säkerhetspolisen
Box 8304
104 20 Stockholm
Layout: RPS Info/G. Söderberg
Tryck: Elanders Gotab
6:e upplagan: 2 000 ex
Maj 2003
Spridning av
massförstörelsevapen
En rapport om arbetet med att förebygga och
uppdaga spridning av massförstörelsevapen
och bärare av sådana vapen.
Säkerhetspolisen
Juni 2003
Förord
Terrorattentaten den 11 september år 2001 och mjältbrandsbreven sammanföll ungefärligt i tid och rum. Massförstörelsevapen och icke-statliga
aktörer kom då att hamna i rampljuset. Förändringen består främst i att
fler nu ser de hot och de möjligheter som biologiska och kemiska vapen
innebär, i synnerhet i asymmetriska konflikter. En asymmetrisk konflikt
kännetecknas av obalans i militär styrka mellan konfliktparterna – numera den vanligaste konfliktbilden. Härav följer att nya strategier, militärdoktriner, stridsmetoder och konfliktmönster utvecklas.
De allra flesta, såväl statliga som icke-statliga, aktörer tar avstånd från
massförstörelsevapen. Trots detta finns det ett mindre antal aktörer som
visar ett ökat intresse för massförstörelsevapen, och ett fåtal stater har
intensifierat sina program. Ökad tillgång till produkter, utrustning och
kompetens för att framställa massförstörelsevapen höjer kraven på det
svenska icke-spridningsarbetet. Dagens hotbild motiverar otvetydigt en
ökad satsning på vapenkontrollfrågor och nedrustning.
Under de senaste tio åren har svenska departement och myndigheter
samverkat i en gemensam referensgrupp i syfte att dela kunskap och förhindra spridning av massförstörelsevapen och bärare av dessa. Samarbetet
sker främst inom ”lilla referensgruppen”, men vid behov av bredare samordning finns även ”stora referensgruppen”. Sammankallande myndighet är Säkerhetspolisen.
Referensgruppens viktigaste uppgifter är informationsspridning, samordning och beredskap. Föreliggande rapport syftar till att sammanfatta
och delge gruppens uppfattning om spridningshotet från massförstörelsevapen och missiler. Rapportens målgrupp är företag och myndigheter
vars verksamhet normalt inte omfattar icke-spridningsfrågor men som
ändå kan komma i kontakt med problematiken och därför är i behov
av vägledning.
Stockholm i maj 2003
Jan Danielsson
Generaldirektör
Innehåll
Inledning ..................................................................................................1
Tillverkning av massförstörelsevapen...................................................2
Kunskap ..............................................................................................2
Ämnen ................................................................................................3
Utrustning .......................................................................................... 4
Missiler ................................................................................................4
Anskaffning av massförstörelsevapen..................................................6
Spridningsprocessen ..........................................................................6
Anskaffningskedjan.........................................................................10
Exportkontroll........................................................................................11
Hotbild....................................................................................................12
Incitament & avhållande faktorer för MFV-anskaffning .............12
Spridningsmönster...........................................................................13
Det svenska icke-spridningsarbetet ....................................................15
Sveriges roll inom massförstörelsevapen- och missilområdet......15
Den svenska anskaffningsmarknaden – attraktionskraft
och sårbarhet ...................................................................................15
Hur bedrivs icke-spridningsarbetet? ..............................................17
Tips & rekommendationer....................................................................21
Kunskapsöverföring.........................................................................21
Ämnen ..............................................................................................21
Produkter..........................................................................................22
Bilaga 1: Produkter med dubbla användningsområden....................23
Bilaga 2: Internationella avtal ..............................................................25
Internationella överenskommelser ................................................25
Internationella kontrollregimer .....................................................26
Bilaga 3: Myndighetspresentation ......................................................28
Totalförsvarets Forskningsinstitut – FOI.........................................29
FRA ....................................................................................................30
Försvarsmakten – FM .......................................................................31
Inspektionen för strategiska produkter – ISP ................................32
Krisberedskapsmyndigheten – KBM...............................................33
Kustbevakningen – KBV ..................................................................34
Rikspolisstyrelsen – RPS ...................................................................35
Sjöfartsverket – SJÖV.......................................................................36
Socialstyrelsen – SoS ........................................................................37
Statens kärnkraftinspektion – SKI ..................................................38
Statens räddningsverk – SRV...........................................................39
Statens strålskyddsinstitut – SSI ......................................................40
Säkerhetspolisen – SÄPO.................................................................41
Tullverket ..........................................................................................42
Bilaga 4: Åtgärder vid anträffande av NBC-ämnen............................43
Åtgärder vid anträffande av radioaktiva material .......................43
Åtgärder vid anträffande av kemiska stridsmedel eller
deras prekursorer.............................................................................44
Åtgärder vid anträffande av smittfarligt material........................45
Inledning
Sverige bedriver exportkontroll för att förhindra att utländska aktörer
utvecklar massförstörelsevapen med hjälp av ämnen, utrustning eller
kunskap som kommer från Sverige. Den säkerhetspolitiska utvecklingen visar vikten av fortsatt sådan verksamhet. I rapporten används
främst samlingsbegreppen massförstörelsevapen (MFV), kärnvapen
(N), biologiska vapen (B) och kemiska vapen (C). Exportkontrollen
omfattar också bärare av massförstörelsevapen.
Sverige är generellt inte ledande inom NBC- och missilområdet.
Inom attraktiva nischer kan dock en punktmarkering vara effektiv
i ett icke-spridningshänseende. Främst avses då relevant spetskompetens och kritiska produkter; dvs. spetsteknologi, teknologi med få
framställare eller kvalitativa förbrukningsvaror.
Ansvaret för det svenska icke-spridningsarbetet är uppdelat i delansvarsområden (bilaga 3) som tillfaller olika myndigheter och departement. ”Lilla referensgruppen” bildades 1992 för att genom informella kontakter förbättra myndigheternas samverkan inom ickespridningsområdet. När det gäller varor med dubbla användningsområden – både civila och militära användningsområden – finns
idag också ett samarbete kring operativa frågor mellan ISP, Tullverket,
Säkerhetspolisen, Försvarsmakten och FRA.
1
Tillverkning av
massförstörelsevapen
För att tillverka massförstörelsevapen och bärare till dessa behövs:
kunskap, ämnen (t.ex. uran, kemiska prekursorer1 eller mikroorganismer) samt utrustning (produkter, komponenter etc.). Det svenska
icke-spridningsarbetet syftar därför till att förhindra att dylika kunskaper, produkter, ämnen eller mikroorganismer missbrukas eller förs
från eller via Sverige till aktörer med ambitioner att anskaffa eller vidareutveckla massförstörelsevapen.
Kunskap
en
ns k
ap
Äm
n
Ku
För att framställa massförstörelsevapen
krävs en bred och djup kunskap inom
en rad områden. Det är därför vanligt att
forskare och tekniker från andra länder
än tillverkningslandet rekryteras till projekten, liksom att egna studenter och forskare vidareutbildar sig utomlands. En annan metod är att låta landets underrättelsetjänst delta i inhämtningen av relevant
Utrustning
kunskap. Vid framtagning av vapenbärare
är det vanligt att en stat köper kunskap i form av ett färdigt missilsystem, som sedan vidareutvecklas i egen regi.
I specifika fall kan en forskningsinstitution eller företag tvingas välja
mellan ett stimulerande internationellt utbyte eller att försäkra sig
om att man inte bidrar till spridningen av massförstörelsevapen. En
inte alltid enkel intressekonflikt som måste avvägas från fall till fall.
Ett minimum bör dock vara att Sverige inte ska dela med sig av spetskompetens som kan användas i framställningen av massförstörelsevapen eller spridningsteknologi till aktörer som kan misstänkas ha
MFV-ambitioner.
Dessutom bör vaksamhet iakttas inom ramen för forskningsutbyten
eftersom det inte är ovanligt att gästforskare med statliga stipendier
(från stater med MFV-ambitioner), inom relevanta forskningsområden, förväntas bidra med know-how i gengäld för betalda studier.
__________________________________
1
2
Med prekursorer avses utgångsämnen eller försteg till slutprodukter.
Tecken på sådan verksamhet kan t.ex. vara ovanligt täta kontakter
med hemlandets ambassad, alltför stor nyfikenhet på forskningsområden utanför det egna samt starkt avvikande arbetstider och kopieringsmängder.
Samtidigt får vaksamheten inte överdrivas, då ett visst övervägt risktagande ofta kan vara motiverat utifrån andra värden. Undantag finns
dock inom särskilt känsliga forskningsområden där försiktighet bör
sättas främst. Exempelvis inom försvarshemliga projekt eller forskning vars innehåll skulle kunna leda till mer förödande versioner av
dagens massförstörelsevapen (t.ex. nischer inom detonationsforskningen, nanoteknologiutvecklingen och biotekniken) eller nya innehavare av NBC-vapen.
Ämnen
En kärnladdnings viktigaste komponent är det klyvbara materialet,
uran eller plutonium av vapenkvalitet, samt explosivämnen för att
skapa ett överkritiskt system. Många kärnladdningar innehåller dessutom tritium för att öka eller på annat sätt påverka utbytet, samt en
reflektor (t.ex. naturligt uran eller beryllium), vilket påverkar den
mängd klyvbart material som behövs i laddningen. Klyvbart material för vapenändamål innehåller mer än 90% anrikat uran-235 eller
plutonium-239.
För en primitiv kärnladdning krävs inte samma säkerhet, utbyte och
reproducerbarhet som för ett militärt kärnvapen. Den kan därför
eventuellt ligga inom räckhåll för välorganiserade icke-statliga aktörer. En grundförutsättning är emellertid tillgång till klyvbart material,
troligtvis höganrikat uran anskaffat utifrån. Sannolikheten är emellertid liten att utbytet blir stort.
Ett radiologiskt vapen (s.k. smutsig bomb) innebär att radioaktivt material sprids ut passivt som aerosol eller aktivt med ett explosionsämne. Ingen kärnklyvning sker emellertid, vilket gör att risken för massdöd är liten medan saneringsinsatserna kan bli omfattande. Riskerna
för en potentiell förövares egna fysiska hälsa är dessutom en begränsande faktor. Tänkbara utgångsmaterial är t.ex. strålkällor eller annat
radioaktivt material som används i forskning, industri, sjukvård eller
kärnkraftverk.
Biologiska stridsmedel utgörs huvudsakligen av levande organismer,
främst mikroorganismer. De sjukdomsalstrande mikroorganismerna
3
som kan användas som B-stridsmedel, B-agens, utgörs framför allt av
bakterier, virus och mikrosvampar som kan orsaka död bland människor, djur eller växter. Ett antal länder har biologiska vapen eller
bedriver verksamhet inom B-vapenområdet, men många har också
avbrutit sina biologiska vapenprogram då de ofta är mer komplicerade än intressanta.
Vissa giftiga ämnen räknas som kemiska stridsmedel om de sprids ut
i syfte att skada eller döda människor eller djur. Toxiner, gifter som
produceras av organismer, hänförs också till C-stridsmedel. Ett antal
länder har C-vapen eller bedriver verksamhet som kan ha koppling till
framställning av kemiska vapen. De flesta länder med kemiska vapenprogram har främst riktat sitt intresse mot senapsgas och olika former
av nervgaser. Samtidigt bör betonas att många stater på senare år har
valt att ansluta sig till kemvapenkonventionen och att destruera sina
lager av kemiska vapen. Vissa stater har dock inte hunnit destruera
sina lager än, och det är inte uteslutet att enstaka aktörer dessutom har
undanhållit begränsade reservlager.
Utrustning
Den utrustning som kan komma till användning i strävan att erhålla
vapen och missilkapacitet är omfattande. Merparten av denna utrustning är varor med dubbla användningsområden, både för helt civil
användning och för framställning av massförstörelsevapen. Detta kan
t.ex. vara utrustning för DNA-analys, bearbetning och navigation,
sensorer, lasrar, optronik och keramer. Den senaste utvecklingen är att
dagens ambitionsstater2 blivit skickligare på att uppdatera produkter
precis under exportkontrollgränserna till att bli användbara i framställningen av massförstörelsevapen.
Missiler
Det finns flera tänkbara vapenbärare för massförstörelsevapen. Ballistiska missiler är ofta att föredra, då dessa är obemannade, har lång
räckvidd och är svåra att försvara sig emot. Flygplan, kryssningsmissiler, andra obemannade farkoster, artilleri och granater är alternativa
leveransformer. För en god spridning av biologiska och kemiska vapen behövs även barometriska säkringar, fallskärmsammunition och
lämpliga munstycken. För icke-statliga aktörer kan även betydligt
primitivare teknik vara aktuell. Den nya teknologin för vapenbärare
––––––––––––––––––––––––––––––––––
Med ambitionsstater avses både tröskelstater och stater med mindre utvecklade
MFV-ambitioner.
2
4
präglas främst av missiler, andra former av obemannade farkoster och
stridsspetsar med minskad värme- och radarsignatur, samt skenmål
som kan lamslå missilförsvar.
Centrifuger
Höghastighetskameror
Induktionsugnar
Kompositer
Maråldrat stål
Masspektrometrar
Pulsgenerator
Röntgenblixt
Tryckmätare
Tändaggregat
Vakuumpumpar
Exempel på varor med dubbla
användningsområden i N-vapensammanhang
”Scrubbers”
Blandningskärl
Centrifuger
Elevatorer
Kondensatorer
Kopplingar
Kylare
Prekursorer
Pumpar
Reaktorer
Värmeväxlare
Exempel på varor med dubbla
användningsområden i C-vapensammanhang
Bakteriestammar
Centrifuger
Fermentorer
Filter
Kvarnar
Pressar
Pumpar
Spraytorkar
Tankar
Tillväxtmedia
Accelerometer
Al-legeringar
Aluminiumpulver
Gyro
Isostatpress
Kompositer
Maråldrat stål
Målsökare
Oxidatorer
Verktygsmaskiner
Exempel på varor med dubbla
användningsområden i B-vapensammanhang
Exempel på varor med dubbla
användningsområden som kan
användas för att tillverka
missiler.
5
Anskaffning av
massförstörelsevapen
För att ett anskaffningshot skall föreligga krävs att aktören ifråga äger
både 1) avsikt och 2) förmåga att utveckla massförstörelsevapen. Ett
eventuellt framtida vapenhot är helt avhängigt dessa
två aspekter. Därmed är det
å
definitivt intressant att studera aktörens teknologiska
Vapenkapacitet
kapacitet, om en ambition har kunnat fastställas.
Likaså kan det ibland finnas anledning att omvärLandets teknologiska niv
dera en aktörs ambitioner,
t.ex. i samband med intensifierade satsningar som
Landets ambitionsnivå
påtagligt påverkar aktörens
kapacitet.
En stats möjlighet att erhålla vapenkapacitet är avhängigt landets
ambitioner och dess teknologiska nivå. Medan steget från ingen ambitionsnivå till hög ambitionsnivå är kort – i princip ett politiskt beslut – så tar uppbyggnaden av en hög teknologisk nivå lång tid. För
ett land med låg teknologisk nivå märks vandringen mot vapenkapacitet tydligare än för ett land med hög teknologisk nivå, beroende på
att en mer omfattande anskaffning av såväl kunskap som ämnen och
utrustning måste ske. Stater med låg teknologisk nivå blottar således
sina ambitioner tydligare och under längre tid än länder med hög
teknologisk nivå.
Spridningsprocessen
Spridningsprocessens olika faser kan grovt illustreras med anskaffningstrappan på följande sida, där samtliga trappsteg är nödvändiga steg även om försök att nå flera trappsteg parallellt förekommer.
Sverige utgör främst ett intressant anskaffningsland i steg 3 och 4,
men kan inom vissa forskningsnischer även vara intressant i steg 1.
Ett massförstörelsevapenprogram börjar vanligen med ett politiskt
beslut – fattat i det tysta eller efter en öppen debatt. Tiden det tar att
erhålla vapenkapacitet står i förhållande till den tekniska nivå aktören
6
har när processen påbörjas, liksom tillgången till kunskap, ämnen,
utrustning och tillgängliga vapensystem.
Anskaffningstrappan
4. Mer sofistikerade vapen
Symtom:
Vidareutveckling av
• Vapenverkan
• Explosivämnen
• Spridningsteknologi
• Forskningssamarbeten
• Specialförband + Militära
övningar
3. Kompletterande
teknologi & kompetens
Symtom:
Vidareutveckling av
• Förfrågningar & köp av
produkter med dubbla
användningsområden
• Kontakt med likasinnade
• Systematiserade förfrågningar
– ibland av mellanhänder
(utländska företag/personer
eller svenska enmansföretag)
• Gästforskare
2. Grundläggande
teknologiuppbyggnad
Symtom:
Köp eller utveckling av
a) klyvbart materiel (N)
b) kemiska prekursorer (C)
c) biologiska agens (B)
d) spridningsteknologi
Uppbyggande av
a) forskningsreaktorer (N)
b) isolerade forskningslab (BC)
1. Politiskt beslut +
kompetensuppbyggnad
Symtom:
• Politisk debatt
• Rykten
• Ökad försvarsbudget
• Omstrukturering inom FM med
isolerade enheter
• Rekrytering av specialistkompetens, ökad FoU & gästforskare inom relevanta forskningsområden.
Det första anskaffningssteget kan främst karaktäriseras av en kompetensuppbyggnad inom relevanta forskningsområden. Detta steg kan
oftast genomföras diskret, utom i fall då det finns ett behov av att
rekrytera kompetens utomlands på bred front. Ofta kan man dock
7
observera nya organisationsstukturer inom försvarsmakten under
denna fas, där vissa enheter isoleras och inköpsrutiner förändras. Det
är också vanligt att försvarsmakten och näraliggande forskningsområden får ökade resurser. Likaså syns ofta en ökning av utsända tekniker
och gästforskare inom relevanta forskningsområden. Vanligt är också
att forskningssamarbeten etableras inom näraliggande områden med
andra stater som befinner sig högre upp i anskaffningstrappan.
Det andra anskaffningssteget handlar om att tillägna sig de grundläggande teknologierna och att framställa, alternativt hitta en villig säljare
till, de utgångsämnen som krävs. De flesta statliga aktörer vill ogärna
bli beroende av en utländsk aktörs fortsatta goda leveransvilja, utan
försöker hitta en inhemsk produktionslösning. Därför återfinns ofta
ett civilt kärnkraftprogram i de stater som önskar framställa kärnvapen, inklusive en eller flera forskningsreaktorer, i syfte att producera
klyvbart material och att få en ”legitim” forskningsplattform. I de fall
en biologisk eller kemisk vapenkapacitet eftersträvas, försöker man
istället få fram biologiska agens alternativt kemiska prekursorer av vapenkvalitet i isolerade forskningslaboratorium. I dessa fall kan tveksamma beställningar ske via t.ex. företag inom vaccin- och läkemedelsindustrin eller forskningsinstitut.
Vad avser utveckling av kärnvapen så pekar många indikatorer på att
Iran, Libyen, Nordkorea samt eventuellt Algeriet, mer eller mindre
aktivt, befinner sig i anskaffningsprocessen. Vidare pekar vissa indikatorer på att ett antal stater i Mellanöstern, Nordafrika och Asien,
ofta inblandade i regionala konflikter, lägger ned energi på att försöka
ta fram biologiska agens och/eller kemiska prekursorer för utveckling
av massförstörelsevapen.
Det tredje anskaffningssteget, överlappar ofta i viss mån det andra och
fjärde anskaffningssteget, då dessa steg oftast är både tidskrävande och
svåröverstigliga. Kartläggningen sker ofta på bred front och globalt,
i samarbete med underrättelsetjänst, täckföretag och gästforskare.
Ofta inleds kartläggningen med Internetsökningar via en oidentifierbar server, vid behov av mer information följer offertförfrågningar och
delegationsbesök. Vid delegationsbesök anges som skäl någon form
av civilt behov. Det förekommer även delegationsbesök med dubbla
agendor, där t.ex. en person kommer från underrättelsetjänsten och
har ett avvikande beteende från resten av gruppen. Ambitionsstaterna
samarbetar här i viss utsträckning. Därför kan exakt samma offertförfrågan komma från olika avsändarländer.
8
Vid inköpen är ofta nya aktörer beställare för att hemlighålla det
verkliga mottagarlandet. Ofta anlitas täckföretag registrerade i andra
länder och enmansföretag i köparlandet som mellanhänder. Även om
det är omöjligt att motverka alla köp, finns det anledning att göra
processen besvärlig och förhindra att kritiska produkter för MFVprogram har Sverige som ursprungs- eller transitland. Med kritiska
produkter avses här produkter vars införskaffning kan ha signifikant
betydelse för programmet i fråga (spetsteknologi, vitala produkter,
produkter med få tillverkare och produkter som behöver beställas
kontinuerligt). Detsamma bör gälla för spetskompetens.
Exempel på aktörer som kontinuerligt och målmedvetet söker
produkter med dubbla användningsområden i Sverige är Iran,
Nordkorea, Pakistan, Ryssland och Indien. Dessutom har ytterligare
ett antal stater i Afrika, Asien, Gulfen och Mellanöstern i enstaka fall
efterfrågat exportkontrollerade produkter. I vissa av dessa fall kan det
röra sig om transitverksamhet eller ha andra förklaringar, medan tillvägagångssätt och omständigheter i andra fall är mer misstänkta.
Det fjärde anskaffningssteget handlar om att utveckla framtagna massförstörelsevapen och vapenbärare till mer sofistikerade och funktionsanpassade vapenvarianter. Detta steg är inte nödvändigt för en ickestatlig aktör som kan riskera att vapnet inte fungerar som planerat.
För statliga aktörer är det dock nästan alltid av vikt att utveckla en
vapenarsenal som med säkerhet klarar av fältmässiga förhållanden.
Här krävs utbildning samt prov- och försöksverksamhet. I detta
ingår även att bygga upp särskilda NBC-förband. Den sista fasen i
spridningsprocessen omfattar fortsatt uppbyggnad samt utveckling
och modernisering av befintliga vapensystem, vilket även brukar benämnas som vertikal spridning. Här kan det t.ex. handla om att ta
fram mer svårspårade och ej behandlingsbara biologiska vapen, kärnvapen med nya funktioner, ökade arsenaler eller missiler med längre
räckvidd.
Av dagens kärnvapenstater bedöms åtminstone USA, Ryssland, Kina,
Indien och Pakistan sträva efter att modernisera och vidareutveckla
sina nuvarande arsenaler. USA är den aktör som verkar satsa mest på
utvecklingen av högenergetiska material, i syfte att kunna framställa
kärnvapen med mindre strålning och ökad sprängkraft för att kunna
bredda kärnvapnens nuvarande funktion till nya potentiella användningsområden. Kina, Nordkorea, Indien, Pakistan, Iran och Libyen
är exempel på länder som bedriver en aktiv missilutveckling och flera
9
av dessa samt Israel strävar efter en andraslagsförmåga genom att placera delar av kärnvapenarsenalen på ubåtar.
I utvecklingen av biologiska och kemiska vapen är Ryssland det
land som kommit i särklass längst i den kvalitativa forskningen.
Uppstickare som t.ex. Syrien och Nordkorea bedöms ha avsevärt
mindre sofistikerade vapenvarianter, ambitiösa program till trots. Det
finns dock all anledning att kraftigt motverka en utveckling av biologiska och kemiska vapen som till fullo drar nytta av den bioteknologiska revolutionen. En positiv trend är att många länder frivilligt har
förbundit sig att inom det kommande decenniet destruera sina lager
av kemiska vapen i enlighet med kemvapenkonventionen. Det finns
dock sannolikt ett mörkertal av aktörer med biologiska och kemiska
vapenprogram, i form av undangömda lager och dolda program (inom skyddsforskningen eller närbesläktade civila industrier), då dessa
är lättare att hemlighålla än kärnvapen- och missilprogram.
Anskaffningskedjan
Anskaffningen av produkter med dubbla användningsområden följer
oftast etablerade mönster för handel. Transaktionerna i sig ger därför
normalt inte anledning till misstanke om att produkterna skall användas vid utveckling av massförstörelsevapen. För att upptäcka att köpet
ingår i en stats strävan att utveckla massförstörelsevapen måste transaktionen därför granskas ingående med fokus på order-, leverans- och
betalningsförfarande. Då krävs detaljerade kunskaper om köparland,
slutanvändare, säljare och eventuella mellanled.
I flera fall kan dessa försök upptäckas när det svenska företaget vänder
sig till ISP, SKI eller Tullverket med frågor kring en offertförfrågan. I
andra fall kan det vara uppgifter som olika myndigheter, med aktiv
inhämtning av sådan information, erhållit på annat sätt. Oavsett hur
informationen kommer till myndigheternas kännedom informeras
företaget om gällande regelverk.
Upphandlingsformen varierar efter aktör och produktsort. Ibland används försvarsmaktens inköpsorganisation, och i andra fall används
civila tillverkningsindustrier och universitet. I Säkerhetspolisens arbete har det framkommit att vissa stater nyttjar sina underrättelsetjänster för kontakter med företag. I dag finns det dessutom anledning att
uppmärksamma vissa icke-statliga aktörer i anskaffningshänseendet.
Andra metoder är att använda sig av falska slutanvändarintyg eller
göra inköp via bulvanföretag eller privatpersoner. Flera länder gör sina
10
inköp via andra länder och drar nytta av rörelsefriheten inom olika
frihandelszoner.
De svenska myndigheter som är involverade i icke-spridningsarbetet har främst att identifiera och angripa svaga länkar hos aktörerna i
anskaffningskedjan, då sådana alltid finns. Kartläggning måste göras,
viss information måste fås fram, varor levereras och betalning ske. För
att lyckas med att identifiera de svaga länkarna krävs emellertid en god
dialog med de svenska företag som utsätts för anskaffningsförsök. Ju
mer information som myndigheterna får tillgång till, desto effektivare
motdrag kan utarbetas och genomföras.
Anskaffningskedjan
SVERIGE
Produkter
Omedvetna
aktörer
Ämnen
Kompetens
Medvetna
aktörer
Transitländer
Aktörer
Stater eller
organisationer med
ambition att tillverka
massförstörelsevapen med lämpliga
bärare
Exportkontroll
För svenska exportörer är det viktigt att känna till att produkter med
dubbla användningsområden, enligt lag (2000:1064) om kontroll av
produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd, är
tillståndspliktiga vid export. Det är i första hand frågan om produkterna i bilaga 1 enligt rådets förordning (EG) nr 1334/2000. I andra
hand avses andra produkter med dubbla användningsområden, om
exportören fått kunskap om att produkterna i den enskilda affären
kan vara avsedda för framställning av massförstörelsevapen och missiler (s.k. catch-all).
De myndigheter som ansvarar för exportkontroll av produkter med
dubbla användningsområden är SKI när det gäller produkter med
specifik nukleär användning och ISP för övriga produkter. I ett tillståndsärende grundas beslutet på en sammanvägd bedömning av produkt, köparland och slutanvändare. I vissa fall kan slutanvändarintyg
krävas. I de fall ett tillståndsärende avslås får företaget själv stå för de
kostnader som det redan haft i affären, eller kan få i form av t.ex. skadestånd.
11
Hotbild
I en tid då alltfler stater och icke-statliga aktörer upplever sig hotade
eller djupt missnöjda med den rådande säkerhetspolitiken och världsordningen lockas fler av företeelsen massförstörelsevapen. I synnerhet
aktörer med begränsad konventionell stridskraft, som önskar upprätthålla eller förskjuta någon form av maktbalans. Massförstörelsevapen
skapar sällan en tryggare eller en förändrad situation. Enstaka aktörer
låter sig dock inte hindras från att pröva den vägen eller att ge sken
av en dylik kapacitet, särskilt i fall av hårdnade konflikter där en eller
flera parter redan förfogar över massförstörelsevapen.
Kärnvapen (N), biologiska vapen (B), kemiska vapen (C) och missiler, är medel som ökar i aktualitet när konflikter och maktspel sätts
på sin spets. Då kan de vanliga normerna undertryckas, till förmån
för ett mer realpolitiskt strategispel. I dag ingår även enstaka individer
och nätverk som stundtals värdiga motståndare i detta och asymmetriska konflikter har kommit att styra den säkerhetspolitiska agendan,
vilket kan ha gett fler aktörer incitament att sträva efter NBC-kapacitet. Utbyggnaden av allt mer avancerade missilförsvarssystem utgör
inget hot i sig, men kan leda till en utveckling av än mer offensiva
vapenformer.
Varje aktör med massförstörelsevapen som befinner sig i en konflikt
ökar användningsrisken, då ett konfliktklimat bäddar för missbedömningar följt av kraftfulla gensvar. Särskilt som allt fler implicit eller explicit uttalar hot om att använda massförstörelsevapen.
Användningsrisken ökar också i fall av brister i varningssystem, ordergång och användningsdoktriner. Risken ökar därmed också för
felbedömningar i en krissituation. Den nuvarande vapenutvecklingen riskerar vidare att uppluckra det användningstabu som länge varit praxis för massförstörelsevapen. Dessutom ökar olycksrisken med
antalet vapen och innehavare.
Incitament & avhållande faktorer för MFV-anskaffning
Mjältbrandsbreven i USA gav massiv global effekt trots det begränsade dödsantalet. Den omskakande händelsen har satt spår i många
staters försvarsbudgetar och kan ha inspirerat fler aktörer till att söka
biologisk vapenkapacitet. De mångfacetterade problemen i samband
med biologiska vapenprogram innebär emellertid att många har valt
att frivilligt nedmontera sina program.
12
MFV-ambitioner kan antingen hänföras ett missnöje med status quo
eller en osäkerhet kring om rådande maktförhållanden kan bevaras.
Förhoppningen är i dessa fall att massförstörelsevapnen skall fungera avskräckande, som maktmedel och/eller förhandlingsvapen. För
stater har hotbilder, säkerhets-, utrikes- och inrikespolitiska överväganden, internationella normer och framtidssyn tydlig inverkan på
ett eventuellt anskaffningsbeslut. För att använda NBC-ämnen eller
-stridsmedel med ett skadligt syfte krävs därutöver en ovanligt stark
övertygelse att ändamålen helgar medlen, även när det inbegriper att
agera utanför rådande normer och lagstiftning.
Nya teknologiska möjligheter lockar till utveckling, även när säkerhetspolitiska motiv eller behov saknas. Till viss del handlar det också
om att bevara kompetensen. Den teknologiska utvecklingen har öppnat vissa möjligheter för icke-statliga aktörer, även om det oftast inte
är aktuellt för t.ex. terroristorganisationer att investera sina begränsade resurser i massförstörelsevapen. Det finns dock all anledning att
vara uppmärksam på eventuella avvikelser från detta.
När det gäller extremgrupper och enskilda fanatiker kan enstaka attentat komma att inbegripa t.ex. gifter och smittämnen, som under
olyckliga omständigheter skulle kunna ha massförstörelsekapacitet.
Det bör dock beaktas att även om det inte är ouppnåbart att framställa eller komma över giftiga mikroorganismer, toxiner eller kemiska
ämnen, så är det betydligt mer komplicerat att använda dessa som
massförstörelsevapen. För att få hög verkansgrad krävs bl.a. lämpliga
bärare, precision, spridningsteknologi och gynnsamma väderförhållande.
Ofta talar lite för att försöka utveckla teknologiskt krävande, tidsödande och kostsamma massförstörelsevapen, då snarlika effekter ofta
kan uppnås med betydligt enklare medel. Något som illustrerades väl
i och med terrorattackerna den 11 september 2001. Samtidigt kan
det i vissa sammanhang finnas en symbolisk eller psykologisk betydelse med att använda just NBC-vapen, eller hot om detta.
Spridningsmönster
Ur spridningshänseende är det allvarligt att varor med dubbla användningsområden förmedlas till aktörer med ambitioner att utveckla massförstörelsevapen. Liksom att det förekommer illegal handel
med radioaktiva material och kärnämne, om än i begränsad omfatt13
ning och sällan av höganrikade material. Därutöver finns det ett fåtal tekniker och vetenskapsmän som är beredda att sälja sin kunskap
oavsett kund och ändamål. Det har också hänt att andra länder har
förmedlat biologiska och kemiska agens av säkerhetspolitiska skäl, för
att med tiden få ett betydligt större säkerhetspolitiskt hot i retur.
En medveten spridning sker både från stater som redan har massförstörelsevapen och från stater som befinner sig i anskaffningsprocessen.
Dessutom förekommer en omedveten spridning från en rad andra
stater. Det har också blivit vanligare med utbildningsavtal och teknologiöverföringar inom närbesläktade områden.
Den säkerhetspolitiska arenan präglas i dag ofta av nationella dubbelspel och det är inte helt ovanligt att ifrågasatt tekniskt bistånd ges
inom mindre eller större områden, som kan komma att användas i
framställningen av massförstörelsevapen. Tryggad energiförsörjning
och ekonomisk vinning övervinner stundtals internationella åtaganden. Samtidigt har vissa företag och stater fått betala ett högt pris för
sådan assistans. Intressant att notera är också att vissa ambitionsstater
till viss del har börjat samarbeta i produktanskaffningen.
Icke-statliga aktörer har fått ökad aktualitet i samband med alla transaktionsled i anskaffningen av massförstörelsevapen. Den rikliga förekomsten av icke-statliga aktörer i mellanleden medför en svårighet
att skilja statligt sanktionerade affärer från privata vinstintressen. Ickestatliga aktörer som slutmottagare har emellertid fått en överdriven
uppmärksamhet i proportion till omfattningen, men kan vara motiverad utifrån att icke-statliga aktörer ofta är mer användningsbenägna
och svårförhandlade efter att anskaffning väl skett.
14
Det svenska icke-spridningsarbetet
Målet för icke-spridningsarbetet är i första hand att förhindra att
en stat fattar startbeslut för ett vapenprogram och i andra hand att
verka fördröjande på vägen mot vapenkapacitet för att öka möjligheterna att vapenprogrammet avbryts innan en MFV-kapacitet har
uppnåtts.
Sveriges roll inom massförstörelsevapen- och
missilområdet
Sverige är inte utsatt för något riktat NBC-hot, samtidigt går det
inte att utesluta isolerade attacker med biologiska eller kemiska ämnen, utförda av extremistgrupper eller fanatiker, skulle kunna ske
även på svensk mark. En osäkrare omvärld påverkar med dagens
interdependens också Sverige i många hänseenden; bl.a. utrikespolitiskt, militärt och ekonomiskt.
Den pågående spridningen av massförstörelsevapen är särskilt bekymmersam då många av de nya ambitionsstaterna är politiskt instabila och befinner sig i, eller nära, konflikter. Spridning av produkter
eller kunskap från Sverige till offensiva NBC-satsningar i utlandet kan
också förorsaka en prestigeförlust och skada Sveriges utrikespolitiska
profil, samt tillfoga ekonomisk och teknologisk skada. I värsta fall
skulle detta kunna påverka både Sveriges ekonomi och framtida försvarsförmåga, som ett resultat av att företag svartlistas och att Sverige
nekas vitala exportkontrollerade produkter från andra västländer.
Mot denna bakgrund finns det all anledning att verka för ett effektivt
svenskt nedrustnings- och icke-spridningsarbete. Särskilt som mycket
av materiel och produkter inom området går att införskaffa här, och
då Sverige inom mindre, men viktiga, nischer utgör en av få tänkbara
införskaffningsplatser.
Den svenska anskaffningsmarknaden –
attraktionskraft och sårbarhet
Flera av dagens kärnvapenstater följer med intresse utvecklingen av
högenergetiska material och optronik i Sverige, en forskning som kan
användas för att vidareutveckla de mest sofistikerade kärnvapenarsenalerna. Dessutom är det vanligt förekommande med utländska
besök vid företag som tillverkar produkter med dubbla användnings15
områden, och ett flertal anskaffningsförsök har kunnat avbrytas under de senaste åren. Exempelvis har intresse visats för högkorrosionsbeständiga pumpar och material, värmetåliga keramer, underjordsutrustning och maråldrat stål.
Den öppna forskningsvärlden i Sverige är attraktiv inom vissa områden som är relevanta för den nuvarande utvecklingen av massförstörelsevapen. Därmed finns det anledning att se över vilka som får
tillgång till spetskompetens som kan användas i ett offensivt syfte.
Vidare är vissa produkter inom subnanoteknologin, virulensforskningen och DNA-forskningen kritiska i ett icke-spridningsperspektiv. Utvecklingen inom områden som omfattar pulverframställning,
inhalatorer och nikotinplåster kan också bidra till mer sofistikerade
spridningsmetoder.
Sverige är i vissa avseenden mer sårbart och i vissa avseenden mindre
sårbart än andra stater för anskaffningsförsök till MFV- eller missilprogram. Det som begränsar den svenska sårbarheten är Sveriges begränsade industribas, de korta kontaktvägarna mellan kontrollerande
myndigheter, samt en nationell vilja – hos politiker, myndigheter, företag och individer – att aktivt motverka spridningen av massförstörelsevapen. Sveriges sårbarhet består främst, liksom för många andra
stater, av följande svaga punkter:
• en välfungerande teknisk infrastruktur (erbjuder anonymitet och
tekniska lösningar för informationsinhämtning, beställningar,
transfereringar, etc.)
• otillräcklig insikt i NBC-problematiken hos vissa företag
• vinstintressen
• åtkomst till och bristande kontroll över skadliga NBC-ämnen.
Sannolikt nyttjas Sverige främst för en kvalitativ och komplementär
inhämtning, snarare än en kvantitativ inhämtning, av ämnen, produkter och kompetens till utländska aktörers MFV-program. Detta
beror främst på att Sverige inte är ett givet anskaffningsland; Sverige
har inget offensivt MFV-program, ligger geografiskt avsides och bedriver ett aktivt icke-spridningsarbete. Sannolikheten är också avhängig ambitionslandets tillträde till Sverige jämfört med alternativa
anskaffningsmarknader, via t.ex. exilgrupper, företagskontakter och
diplomatisk representation.
16
Särskild attraktionskraft finns i Sveriges
• innovativa teknologiska framåtanda och spetskompetens
• öppna forskning inom relevanta områden
• höga IT-mognad i kartläggnings- och inhämtningssyfte.
Hur bedrivs icke-spridningsarbetet?
Det långsiktiga icke-spridningsarbetet handlar om att skapa ett internationellt politiskt klimat där massförstörelsevapen inte utgör
intressanta makt- eller påtryckningsmedel. Medan det kortsiktiga
icke-spridningsarbetet handlar om att bygga fungerande kontaktnät
inom och utom landet, för att motverka den pågående utvecklingen
och spridningen av massförstörelsevapen. En viktig del i detta är informationsspridning och exportkontroll. Konkret innebär detta att
motverka att svenska aktörer, kompetenser eller produkter nyttjas för
framställning av massförstörelsevapen. För att lyckas med detta krävs
oundgängligen ett gott samarbete mellan aktuella myndigheter och
företag.
Internationellt
Grundstenen i icke-spridningsarbetet är att skapa internationella
normer mot framställning och användning av massförstörelsevapen.
Även om detta inte lyckats fullt ut, är det värt att notera att de allra
flesta trots allt accepterat och efterlever dessa normer. Arbetet måste
dock fortsätta bedrivas aktivt för att nuvarande normbildning inte
ska undergrävas och att flera viktiga aktörer fortfarande står utanför
dessa normsystem. För att resoluta, globala åtgärder skall vara möjliga
krävs emellertid en internationell samordning och ledning av ickespridningsarbetet, där FN bör ha en central position.
Internationella överenskommelser kompletterar normbyggandet genom att skapa ett regelsystem som motverkar såväl en användning,
som en fortsatt spridning av massförstörelsevapen. Erfarenhet visar att
detta ger resultat, även om man inte når ända fram till följd av att vissa
valt att stå utanför eller inte efterleva överenskommelserna. Vattentäta
avtal är omöjliga att skapa, men resultaten är tillräckligt goda och frågorna tillräckligt viktiga för att motivera Sverige att ambitiöst fortsätta
utveckla dessa överenskommelser i olika internationella fora. Framför
allt UD, med tekniskt stöd från FOI, SKI och ISP, är den ledande
svenska aktören i detta arbete.
17
En rad internationella kontrollregimer kompletterar de internationella
överenskommelserna. Dessa samarbeten fungerar, men är ej tillräckliga för att stävja problemet med spridning av massförstörelsevapen
och missiler. De är emellertid viktiga fora för informationsutbyte och
koordination.
Nationellt
Det arbete som bedrivs inom olika länder vad gäller informationsinsamling och informationsspridning till företag och myndigheter är
en grundpelare i arbetet mot spridning av massförstörelsevapen och
missiler. I Sverige bedrivs detta arbete främst av ISP, SKI, Tullverket,
FOI och SÄPO, men också Försvarsmakten m.fl. bidrar med information.
Arbetet med exportkontroll är en annan central komponent i verksamheten som bedrivs för att hindra att utrustning och produkter lämpliga för framställandet av massförstörelsevapen lämnar Sverige. ISP
och SKI är huvudansvariga för detta.
Förutom dessa åtgärder är hjälp med säkerhetsåtgärder, kontrollfunktioner, destruktionsanläggningar m.m. till andra länder en viktig dimension i icke-spridningsarbetet. En åtgärd som starkt bidrar till att förhindra spridning av kunskap, teknologi och utrustning inom massförstörelsevapenområdet är stödet till Ryssland och andra OSS-stater som
tidigare var delaktiga i Sovjetunionens massförstörelsevapenprogram.
SKI och FOI medverkar bl.a. i flera stödprojekt som syftar till att:
• skapa insikt om behovet av, samt konstruera, bra säkerhetsrutiner
• etablera relevant lagstiftning
• bidra till uppbyggnaden av en fungerande exportkontroll, kärnämneskontroll och ett fysiskt skydd av t.ex. uran och plutonium
av vapenkvalitet.
Exempel på anskaffningsförsök som har kunnat avstyras i
Sverige på senare tid
• För någon tid sedan försökte ett land, som har ambitioner att utveckla massförstörelsevapen, att i Sverige anskaffa exportkontrollerade vibrationstestutrustningar. Sådan teknologi kan användas
vid tillverkning av missiler men även vid kärnvapenutveckling.
Landets representanter i Sverige gav en lokal affärsman uppdra18
get att göra inköpet. Slutanvändaren skulle hållas hemlig och det
svenska företaget som fick förfrågan om offert skulle föras bakom
ljuset. Säkerhetspolisen fick vetskap om affären och efter kontakt
med företaget kunde affären avstyras.
• Under 2002 vidtogs åtgärder vid en utländsk beskickning i
Stockholm för att dolt kunna exportera varor som belagts med
svenskt exportförbud. En bulvan i Sverige skulle köpa och smuggla
den aktuella utrustningen via ett tredje land innan den nådde sitt
mål. Bulvanföretaget som användes i det här fallet var ett exportimportföretag, som vanligtvis ägnar sig åt handel med helt andra
produkter. Slutanvändaren kan kopplas samman med landets program för massförstörelsevapen.
• Under 1999 köpte en restaurang i Halmstad en USA-tillverkad tyratron via ett svenskt företag, med hjälp av falskt slutanvändarintyg.
En tyratron är en produkt med dubbla användningsområden,
som bl.a. kan användas i antändningsmekanismen för kärnvapen.
Tullen kunde dock ingripa och hindra att tryatronen lämnade
Arlanda. Avsett mottagarland är känt för att ha kärnvapenprogram.
Hur kan icke-spridningsarbetet förbättras?
Alla åtgärder som beskrivs ovan är behäftade med svårigheter. Såsom
de internationella teknologiflödena ser ut i dag är det omöjligt att få
spridningen av massförstörelsevapen och missiler att upphöra helt, så
länge det finns aktörer som har starka incitament för anskaffning. Att
mycket av den intressanta tekniken återfinns bland varor med dubbla
användningsområden är ytterligare en försvårande omständighet.
Att bromsa utvecklingen av massförstörelsevapen är dock möjligt. En
effektiv bromskloss är att identifiera och punktmarkera kritiska komponenter för framställning av massförstörelsevapen. Ett sådant arbete
sker redan idag inom ramen för kontrollregimernas arbete, men kan
sannolikt förädlas i den nationella uppföljningen. En metod kan vara
att identifiera vilka kritiska produkter och kompetenser som faktiskt
finns i Sverige, och aktivt förebygga att dessa sprids till oönskade aktörer.
Vidare krävs en större uppmärksamhet på olika aktörers intentioner,
för att förstå deras ambitioner, strategi och taktik. Kunskap behövs för
att prioritera våra insatsområden på bästa sätt. Resonemang i termer
19
av skada i prioriteringen av aktörer, kunskaper, ämnen och produkter
kan vara meningsfullt. Med skada och sannolikhet avses här hot mot
rikets säkerhet och den internationella säkerheten.
Många anskaffningsförsök kommer emellertid inte till svenska tillståndsmyndigheters kännedom, då många företag avvisar oseriösa
kunder direkt. Detta förfarande är både acceptabelt och förståeligt,
men det skulle vara positivt om fler företag i sådana situationer delade med sig av informationen till aktuell tillståndsmyndighet eller
Säkerhetspolisen, då denna information kan ge värdefull information
om aktörerna och deras tillvägagångssätt. Läs gärna vidare i kontaktkalendern vilken information som efterfrågas av de olika myndigheterna, bilaga 3.
20
Tips & rekommendationer
Nedan följer några tips, tankar och rekommendationer till företag, forskningsinstitut och myndigheter som vill bidra i det svenska
icke-spridningsarbetet. Här ryms bara några exempel på punkter att
uppmärksamma från varje område, som dock tillsammans kan göra
mycket för det svenska icke-spridningsarbetet om de iakttas. Vid frågor kring dessa eller andra områden, kontakta den myndighet som
arbetar närmast de frågeställningarna (bilaga 3).
Kunskapsöverföring
Betänk vilken information som lämnas till vilken mottagare.
Underskatta heller inte förmågan till pusselbyggande med information hos en aktör som önskar framställa massförstörelsevapen. Det
finns t.o.m. exempel på personer som på egen hand lämnat över all
kritisk information i hemliga projekt, utan att ens förstå det förrän
skadan var skedd.
Tillåts medborgare från länder med pågående massförstörelsevapenprogram delta i projekt som innehåller kompetens eller teknologi som
skulle kunna vara av betydelse för detta lands offensiva FoU? Hur motiveras i sådana fall detta? Är detta något som behöver ses över? Betänk
här att det finns exempel på defensiv och civil FoU i Sverige, som
skulle kunna ha stor betydelse för ett annat lands offensiva FoU.
Vid resa till länder med ambitioner att framställa eller vidareutveckla
massförstörelsevapen, betänk vilken information som förmedlas och
tas med. Underrättelseofficerare deltar t.ex. ibland på uppdrag vid
intressanta universitetsseminarier. Inbjudna gästföreläsare eller gästarbetare kan också få väska och rum genomsökta. Likaså förekommer telefonavlyssning. Det finns ingen anledning att vara paranoid,
men de personer som besitter spetskompetens inom området bör vara
medvetna om att det är fullt möjligt att man kan utsättas för detta.
Ämnen
Finns det några mikroorganismer, kemiska eller radioaktiva ämnen
på din arbetsplats som skulle kunna missbrukas. Om ja, är säkerheten kring dessa tillfredställande (ur köp- och stöldhänseende). Betänk
även terrordådsaspekten i förhållande till dessa, då även mindre
mängder och mindre sofistikerade varianter kan vara aktuella.
21
Produkter
En tydlig trend är att ambitionsländerna har blivit skickligare på att
uppgradera produkter som ligger precis under exportkontrollgränserna, till att bli funktionella i framställningen av massförstörelsevapen.
Därmed har fler produkter blivit känsliga för export och catch-all-lagstiftningen ökat i betydelse.
Granska om er hemsida innehåller information som kan vara extra intressant för en aktör som vill framställa massförstörelsevapen. Om ja,
kan denna information formuleras så att den blir mindre känslig. Eller
kan man skapa rutiner som gör att t.ex. en intressent av en produkt
med dubbla användningsområden inte kan förbli anonym i kartläggnings- och inköpsprocessen. Betänk också att elektronisk kunskapsöverföring numera även är lagreglerad ur icke-spridningshänseende,
med ISP som kontrollerande instans.
22
Bilaga 1
Produkter med dubbla
användningsområden
Nedan finns en förteckning över varukategorier som kan kräva exporttillstånd. I fall av osäkerhet bör ISP rådfrågas. Beslut om utförseltillstånd för vissa kärntekniska produkter fattas av SKI. Tullverket
ansvarar för kontrollen av efterlevnaden av exportrestriktionerna.
Aktuella bestämmelser finns i ISP:s Handbok för strategiska produkter samt i Tullverkets författningshandbok för Export av strategiska
varor. Produktlistan återfinns även under ISP:s hemsida: www.isp.se/
SP/prodlist.htm.
0 Kärntekniska material, hjälpmedel & utrustning
1 Viss material, kemikalier, mikroorganismer & gifter
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
Fibrer
Uran och volframlegeringar
Smygmaterial
Skyddsutrustning
Metallpulver
Supraledare
Maråldrat stål
Prekursorer för kemiska vapen
Bakterier, virus och toxiner
Kompositer
Beryllium
Litium
Magnesium
Zirkonium
Tritium
Sprängämnen
2 Bearbetningsutrustning
• Verktygsmaskiner
• Isostatpressar
• Mätutrustning
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
Vibrationstestutrustning
Balanseringsutrustning
Värmeväxlare
Reaktorkärl
Fermentorer
Centrifuger
Smältdeglar
Induktionsugnar
Tryckmätare
Vakuumpumpar
3 Elektronik
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
Strålningsskyddade kretsar
Temperaturtåliga kretsar
A/D och D/A omvandlare
Mikroprocessorer
Mikrovåg- och millimetervågutrustning
Högenergikondensatorer
Röntgenblixtaggregat
Frekvensomvandlare
Masspektrometrar
Tändaggregat
Sprängkapslar
Pulsgeneratorer
Masspektrometrar
23
4 Datorer
• Strålningståliga
5 Telekommunikation & informationssäkerhet
• Strålningståliga system
6 Sensorer & lasrar
•
•
•
•
Höghastighetskameror
IR-kameror
Lasrar
Radar
7 Navigation & avionik
•
•
•
•
•
24
Accelerometrar
Gyron
Navigeringssystem
GPS
Pejlutrustning
8 Marint
9 Framdrivningsutrustning,
rymdfarkoster & tillhörande
utrustning
•
•
•
•
•
Raketer
Rymdfarkoster
Gasturbiner
Komponenter för raketsystem
Separationsutrustning
Bilaga 2
Internationella avtal
Internationella överenskommelser
Konventionen om förbud mot kemiska vapen (CWC) förbjuder användning och innehav av kemiska vapen. CWC hade 147 medlemsstater i
oktober år 2002, men stater som Israel, Egypten, Syrien, Nordkorea,
Libyen och Irak står fortfarande utanför avtalet. CWC innehåller regler för förstöring av kemiska vapen och anläggningar som använts för
produktion av dessa. CWC innebär dessutom en kontroll av kemisk
industri för att förhindra att kemiska vapen nyproduceras. Mer information om CWC finns på deras hemsida: www.opcw.org.
OPCW (Organisation for the Prohibitation of Chemical Weapons) i
Haag svarar för konventionens genomförande. ISP (Inspektionen för
Strategiska Produkter) svarar för Sveriges genomförande av CWC, läs
mer om detta på www.isp.se.
1972 års konvention om totalförbud mot biologiska vapen (BTWC)
innebär att medlemsstaterna förbinder sig att inte under någon
omständighet varken utveckla, producera, lagra eller på annat sätt
komma över biologiska agens eller toxiner av former eller kvantiteter
som inte kan rättfärdigas av profylaxiska, preventiva eller andra fredliga ändamål. Likaså förbjuder konventionen vapenarter, utrustning
och bärare som är speciellt utformade för biologiska vapen eller toxiner i fientligt syfte. Dessutom förbinder sig medlemsstaterna att inte
stödja sådan transitverksamhet. Däremot saknas en kontrollregim för
BTWC. ISP är svensk kontrollmyndighet.
Icke-spridningsavtalet (NPT) syftar till att motverka spridningen av
kärnvapen. I detta avtal förbinder sig de stater som hade kärnvapen
vid avtalets tillkomst (USA, Ryssland, Storbritannien, Frankrike och
Kina) att verka för nedrustning av sina arsenaler samt att inte bidra till
att fler stater får tillgång till kärnvapen. Övriga medlemsstater förbinder sig att inte skaffa kärnvapen eller att bistå andra i detta. Läs mer
om detta på IAEA:s hemsida: www.iaea.org.
En icke-kärnvapenstat ansluten till NPT skall ha tecknat ett
safeguardsavtal med IAEA (International Atomic Energy Agency),
vilket ger IAEA mandat att verifiera att kärnämne inte avleds från
25
den fredliga användningen. SKI (Statens Kärnkraftinspektionen) är
ansvarig för exportkontrollen av produkter med specifik nukleär användning och ISP för övriga produkter. Läs mer om SKI:s roll på:
www.ski.se.
De stater som anslutit sig till konventionen om fysiskt skydd av kärnämne har bl.a. förbundit sig att vidta åtgärder för att skydda kärnämne mot stöld i samband med internationell transport. Arbete pågår
för att göra konventionen mer heltäckande, dvs. ställa högre krav på
skydd vid nationell användning, lagring och transport av kärnämne.
I detta ingår även att öka skyddet mot sabotage vid kärntekniska anläggningar.
Internationella kontrollregimer
Den svenska exportkontrollen är ett resultat av Sveriges deltagande i
flera olika internationella arrangemang för exportkontroll, som består
av ett kontinuerligt samrådsförfarande. Detta innebär en viktig koordinering och harmonisering med andra länder, i första hand med de
övriga EU-medlemmarna. Nedanstående kontrollregimer är främst
att betrakta som ett komplement till de internationella överenskommelserna, för att bistå dessa med uppdaterad och aktuell substans eller
för att inom vissa områden tillsammans med likasinnade ta ytterligare
steg i exportkontrollen där det finns behov.
Zangger-kommittén bildades för att fastställa vilken slags utrustning
och materiel som skulle omfattas av internationell kontroll enligt
NPT. Sverige deltar i denna tillsammans med ett trettiotal andra länder som tillverkar kärnteknisk utrustning, för att gemensamt utforma
riktlinjer för tolkning och tillämpning av fördraget.
NSG (Nuclear Suppliers’ Group) ska ses som ett komplement till
NPT-samarbetet för att förhindra att länder som försöker anskaffa
en kärnvapenarsenal får tillgång till kärnteknisk utrustning. Gruppen
har enats om gemensamma riktlinjer för exportkontroll av kärnämne,
utrustning och materiel till kärnteknisk verksamhet, kärnteknologi
samt utrustning som är väsentlig för framställning av kärnvapen. Om
ett medlemsland avslår ansökan om exportlicens (”denial”) från ett
företag, innebär samarbetet att inget medlemsland äger rätt att utföra
denna leverans till samma kund. Vid ett avslag följer en anmälan till
arrangemangets sekretariat som i sin tur meddelar samtliga medlemsländer om det utfärdade avslaget.
26
MTCR (Missile Technology Control Regime) formulerar gemensamma riktlinjer för exportkontroll av känslig utrustning och teknologi
inom missilområdet. MTCR tillämpar samma ”denial”-förfarande
som NSG.
Australiengruppens strävan är att samordna kontrollen över export av
kemiska utgångsämnen, biologiska agens samt tillverknings- och laboratorieutrustning som kan användas till att framställa biologiska
eller kemiska vapen. Även inom Australiengruppen vidareförmedlas
”denial”-förfaranden, men inom detta samarbete får medlemmarna
därefter själv bedöma hur de ser på att exportera en liknande produkt
till samma mottagare.
Huvudtanken med exportkontrollarrangemangen är att i samråd utveckla en samsyn ifråga om utvecklingstendenser och risker i samband
med handeln av produkter som kan användas för att framställa massförstörelsevapen. Detta anses viktigt då inget land kan agera kraftfullt
på egen hand inom denna politiskt prioriterade fråga. Agerar däremot
de högindustriella länderna gemensamt genom att använda samma
riktlinjer förbättras förutsättningarna betydligt. Dessutom minskar
riskerna för att ett lands industri missgynnas till konkurrensländernas fördel. Därav det stora intresset för att frivilligt delta i regimerna
och följa utfärdade riktlinjer, där själva implementeringen ankommer
medlemsstaterna. Arrangemangen är inte riktade mot någon enskild
stat, utan skall tillämpas icke-diskriminerande globalt.
27
Bilaga 3
Myndighetspresentation
I mars 1992 hölls ett seminarium angående samverkan i icke-spridningsfrågor med företrädare för statsrådsberedningen, utrikes- och
försvarsdepartementen samt vissa myndigheter. Mötet ledde fram till
bildandet av en informell samverkansgrupp – lilla referensgruppen
– som sedan dess träffas två gånger per år, om händelseutvecklingen
inte kräver ytterligare sammankomster. Det huvudsakliga syftet var
och är att skapa snabba och informella kontaktvägar mellan myndigheterna.
Här följer en kort presentation med namn på kontaktpersoner för
varje myndighet som ingår i lilla referensgruppen. Som framgår av
presentationerna så är det frågan om exportkontrollmyndigheter,
expertmyndigheter, rättsvårdande myndigheter, underrättelseinhämtande myndigheter samt myndigheter med uppgifter vid NBColyckor eller incidenter.
Totalförsvarets Forskningsinstitut – FOI...............................................29
FRA..........................................................................................................30
Försvarsmakten – FM.............................................................................31
Inspektionen för strategiska produkter – ISP......................................32
Krisberedskapsmyndigheten – KBM ....................................................33
Kustbevakningen – KBV........................................................................34
Rikspolisstyrelsen – RPS .........................................................................35
Sjöfartsverket – SJÖV.............................................................................36
Socialstyrelsen – SoS ..............................................................................37
Statens kärnkraftinspektion – SKI ........................................................38
Statens räddningsverk – SRV ................................................................39
Statens strålskyddsinstitut – SSI ............................................................40
Säkerhetspolisen – SÄPO.......................................................................41
Tullverket................................................................................................42
28
Totalförsvarets Forskningsinstitut – FOI
(Försvarsdepartementet)
FOI har ett särskilt ansvar som expertorgan inom NBC-frågor.
Relevant kunskap tas fram t.ex. genom egen forskning, kontakter
med forskningsvärlden och bearbetning av underrättelseinformation. I spridningsfrågor finns ett stort internationellt kontaktnät. FOI
lämnar tekniskt och annat expertstöd till utrikes- och försvarsdepartementet, samt till ett antal totalförsvarsmyndigheter. Stöd ges även till
internationella organisationer som FN och OPCW.
• FOI lämnar underlag och stöd i lagstiftningsarbete och i exportkontrollfrågor.
• FOI har beredskap att vid incidenter, terroristhot och liknande situationer ställa experter och utrustning till ansvariga myndigheters
förfogande.
• Vid FOI finns kompetens och mätresurser för att även i fält kunna
utföra t.ex. materialundersökningar.
Totalförsvarets Forskningsinstitut FOI NBC-skydd
172 90 Stockholm
Tel. 08-401 26 00
Tel. 08-555 030 00
901 82 Umeå
Tel. 090-10 66 00
Kontaktpersoner:
N
B
C
Lena Oliver,
1:e forskare
Tel. 08-555 034 42
Mob. 070-151 07 88
Roger Roffey,
Övering.
Tel. 090-10 66 05
Tel. 08- 405 42 08
Mob. 070-927 70 69
Anders Lindblad,
Forskare
Tel. 090-10 66 03
Mob. 070-207 77 67
29
FRA
(Försvarsdepartementet)
FRA har till uppgift att bedriva signalspaning för att tillgodose underrättelsebehov inom olika områden. FRA:s roll i detta sammanhang är
att stödja arbetet med att förhindra och uppdaga spridning av NBCvapen.
FRA
Box 301
161 26 Bromma
Tel. 08-471 46 00
E-post: [email protected]
Hemsida: www.fra.se
Kontaktperson:
Anders Wik
Tel. 08-471 48 90
30
Försvarsmakten – FM
(Försvarsdepartementet)
Försvarsmakten har det övergripande ansvaret att organisera landets
försvar. En av försvarets styrande uppgifter i fredstid är att genomföra olika typer av internationella insatser i fredsfrämjande syften.
Försvarsmakten organiserar också kvalificerade resurser i olika former för att kunna stödja samhället vid svåra påfrestningar i fredstid
vid olyckor eller naturkatastrofer samt när samhällsviktiga funktioner
sätts ur spel.
Inom Försvarsmakten hanteras underrättelse- och säkerhetsaspekten
vid proliferationsfrågor som berör olika former av massförstörelsevapen eller dess ingående komponenter i form av kemiska, biologiska
eller nukleära ämnen samt missilteknologi vid den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten (MUST). Vid MUST sker också bedömningar om hotbilder i vårt närområde samt i övriga områden där
svensk personal eller trupp verkar eller kan tänkas sättas in.
MUST har nära samverkan i proliferationsfrågor med andra myndigheter bl.a. Säpo, Tullen, ISP och FOI.
Inom MUST ansvarar den Transnationella sektionen som ingår i
Underrättelseavdelningen för alla frågor som berör proliferation.
Försvarsmakten
Jourtelefon
MUST
UND TN
107 86 Stockholm
Fax 08-788 80 89
Lägescentral MUST
Tel. 08-788 81 59
Krypto 08-788 81 79
Kontaktpersoner:
Per Andersson
Tel. 08-788 80 79
Bertil Höckerdahl
Tel. 08-788 80 53
31
Inspektionen för strategiska produkter – ISP
(Utrikesdepartementet)
Inspektionen för Strategiska Produkter är den myndighet som kontrollerar export från Sverige av krigsmateriel och produkter med
dubbla användningsområden (civila produkter och teknologier som
även kan ha militär användning). Inspektionen är vidare nationell
myndighet med ansvar för FN:s konvention om kemiska vapen.
ISP fattar beslut i frågor som rör tillstånd, förbud och undantag i enskilda fall enligt lagen (1992:1300) om krigsmateriel och lagen (2000:
1069) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden
och av tekniskt bistånd. Detsamma gäller för rådets förordning (EG)
nr 1334/2000 om upprättande av en gemenskapsordning för kontrollen av export av produkter och teknik med dubbla användningsområden. Om ett enskilt ärende bedöms vara av principiell betydelse
eller annars av särskild vikt skall ISP överlämna det till regeringen för
beslut.
Vidare har myndigheten ett tekniskt vetenskapligt råd bestående av
sex av regeringen utsedda ledamöter, som skall ge råd i frågor som rör
gränsdragningen mellan krigsmateriel, civil materiel och olika typer
av krigsmateriel. Vid ISP finns en omfattande kunskap och nära kontakter med ett stort antal svenska industriföretag av vilka många har
ett omfattande internationellt kontaktnät. ISP har också informationer rörande köparländer, produkter, m.m.
ISP
Box 70232
107 22 Stockholm
Tel. 08-406 31 00
E-post: [email protected]
Hemsida: www.isp.se
Kontaktpersoner:
32
Krigsmateriel
Övr. strategiska produkter
Kemiska vapen
Stefan Hansson,
Överste
Tel. 08-406 31 27
Egon Svensson,
Överingenjör
Tel. 08-406 31 15
Annmari Lau
Eriksson,
Avd. dir.
Tel. 08-406 31 07
Krisberedskapsmyndigheten – KBM
(Försvarsdepartementet)
Krisberedskapsmyndigheten samordnar arbetet med att utveckla
krisberedskapen i det svenska samhället. Tillsammans med kommuner, landsting, myndigheter, näringsliv och organisationer minskar vi
samhällets sårbarhet och förbättrar förmågan att hantera kriser.
Krisberedskapsmyndighetens uppgift inom NBC-området är framförallt att:
• samordna och inrikta verksamhet för skydd mot nukleära, biologiska och kemiska stridsmedel
• initiera och stödja samverkan mellan aktörer med uppgifter inom
NBC-området
• bidra med en helhetssyn på NBC-området.
Krisberedskapsmyndigheten
Box 599
101 31 Stockholm
Hemsida: www.krisberedskapsmyndigheten.se
Kontaktpersoner:
Karin Måwe
Tel. 08-593 711 96
Karin Börjesson
Tel. 08-593 713 77
33
Kustbevakningen – KBV
(Försvarsdepartementet)
Kustbevakningen är en civil myndighet som har till uppgift att utföra sjöövervakning och annan kontroll- och tillsynsverksamhet samt
miljöräddningstjänst till sjöss. Geografiskt omfattas övervakningsområdet av svensk ekonomisk zon, territorialhav och inre vatten samt
Vänern och Mälaren.
Kontroll- och tillsynsverksamheten omfattar bl.a. sjötrafikregler, fiskekontroll, tullbestämmelser, militära skyddsområden, naturskyddsbestämmelser, vattenförorenings- och dumpningsbestämmelser, sjöräddning och gränskontroll. Uppgifterna medför att Kustbevakningen
bedriver sin verksamhet i nära samarbete med andra myndigheter
inom den maritima sektorn, t.ex. polisen, tullverket, försvarsmakten och Sjöfartsverket. Kustbevakningens övervakning bedrivs dygnet runt inom svenskt sjöterritorium och svensk ekonomisk zon.
Patrulleringstjänsten utförs med fartyg, svävare och flyg.
För att stärka och samordna övervakningsverksamheten till sjöss har
en nära samverkan etablerats mellan Kustbevakningen och motsvarande organisationer i Norden samt staterna med sjögräns till
Östersjön.
Kustbevakningen
Centrala ledningen
Stumholmen
Box 536
371 23 Karlskrona
Tel. 0455-35 34 00
Kontaktpersoner:
Henry Nilsson (NSK)
Tel. 08-401 37 68
34
Staffan Kvarnström,
Kustbevakningsdirektör
Tel. 08-789 79 22
Rikspolisstyrelsen – RPS
(Justitiedepartementet)
Rikspolisstyrelsens huvuduppgift är att skapa bästa möjliga förutsättningar på kort och lång sikt för en bra polisverksamhet utifrån de mål
och riktlinjer som riksdagen och regeringen lägger fast. Styrelsen ska
följa upp och analysera verksamheten så att den når upp till de krav
som fastställts av statsmakten.
Till rikspolisstyrelsens uppgifter i övrigt hör bl.a att:
• föra centrala polisregister
• utarbeta planer för polisens beredskapsplanläggning
• organisera en nationell insatsstyrka med huvuduppgift att bekämpa eventuella terroraktioner i landet.
• vara nationell enhet för Interpol och Europol).
• vara nationell kontaktpunkt i Schengensamarbetet.
Rikspolisstyrelsen får meddela de föreskrifter som behövs för att uppnå nationell enhetlighet i verksamheten när ett sådant krav är särskilt
framträdande.
Polisenheten (POL) inom Rikspolisstyrelsen består av tre sektioner:
övervaknings-, lagförings- och polisrättssektionen. Enheten har stor
genomströmning av ärenden som bl.a. gäller förslag till lagändringar
samt yttranden över remisser. Samverkan med andra myndigheter
och organisationer i frågor som ställer särskilt stora krav på en fungerande samhällsapparat är en annan av enhetens uppgifter. Ansvaret i
frågor av övergripande karaktär på t.ex. NBC-området åvilar, för polisens vidkommande, enhetens övervakningssektion.
Rikspolisstyrelsen
Polisenheten
Box 122 56
102 26 Stockholm
Hemsida: www.polisen.se
Kontaktpersoner:
Vivian Soest, pkom
Tel. 08-401 77 25
E-post: [email protected]
Peter Lindberg, pinsp
Tel. 08-401 90 25
[email protected]
35
Sjöfartsverket – SJÖV
(Näringsdepartementet)
Sjöfartsverket är ett affärsverk med uppgifter inom transportsektorn.
Verket svarar för viktiga delar av sjöfartens infrastruktur i form av sjövägar och säkerheten i dessa samt för säkerheten ombord på fartyg.
I verkets uppgifter ingår bl.a. lotsning, isbrytning, sjökartläggning, fyrar och annan farledsmärkning, sjöräddning samt fartygsinspektion.
Verksamheten skall huvudsakligen inriktas på handelssjöfarten, men
även marinens, fritidsbåtstrafikens och fiskets intressen skall beaktas.
Sjöfartsverkets huvudkontor ligger i Norrköping. Regionalt finns sju
sjötrafikområden, tre sjöfartsinspektionsområden fördelade längs
kusten samt en sjöräddningscentral.
Sjöfartsverket
601 78 Norrköping
Kontaktpersoner:
Börje Sjöquist, säkerhetsskyddschef
Tel. 011-191354
Fax 011-160579
36
Torbjörn Edenius, avd. chef
Tel. 011-191256
Fax 011-101949
Socialstyrelsen – SoS
(Socialdepartementet)
Socialstyrelsen ansvarar inom politikområdet Civilt försvar för att, i
samverkan med sjukvårdshuvudmännen, etablera och vidmakthålla
den civila sjukvårdens och övriga samhällets (inom Socialstyrelsens
verksamhetsområde) beredskap bl.a. mot händelser som berör N-,
B- och C-ämnen inkl. smitto- och hälsoskydd. Beredskapen byggs
bl.a. genom att såväl kompetens som kunskap etableras inom ett antal
kunskapscentra. Vidare har Socialstyrelsen medicinska expertgrupper
inom respektive område. Smittskyddsläkarorganisationen ansvarar
för en kontinuerlig övervakning av det epidemiologiska läget i Sverige
och vår omvärld. Inom denna finns upparbetade rutiner för hantering
av avvikande händelser inom B-området.
Inom arbetet i de olika kunskapscentra identifieras olika ämnen
och metoder med potential för användning i aggressiva syften. För
att hantera denna information på adekvat sätt sker samverkan med
Säkerhetspolisen.
Socialstyrelsen avser att ingå säkerhetsskyddsavtal med berörda institutioner som medverkar i de olika kunskapscentra. De experter som
ingår i de medicinska expertgrupperna skall ha genomgått personkontroll.
Socialstyrelsen
Jourtelefon
Enheten för katastrof- & beredskap
106 30 Stockholm
Hemsida: www.sos.se
Tjänsteman i beredskap
Tel. 060-10 90 10
Kontaktpersoner:
Peter Kulling, enhetschef
Tel. 08-555 530 49
Mobil 0708-83 30 49
Jonas Holst, sakkunnig
Tel. 08-555 530 17
Mobil 0733-54 68 44
37
Statens kärnkraftinspektion – SKI
(Miljödepartementet)
Statens kärnkraftinspektions uppgifter inom det nukleära icke-spridningsområdet är att:
• Tillse att kärntekniska anläggningar och kärnämne i Sverige eller
under svensk jurisdiktion skyddas mot intrång, sabotage och stöld,
s.k. fysiskt skydd.
• Tillse att användningen av kärnämne och kärnteknik i Sverige eller
under svensk jurisdiktion följer Sveriges internationella åtaganden
när det gäller att förhindra spridning av kärnämne och kärnteknisk
utrustning.
• Aktivt arbeta för att det internationella kärnsäkerhets- och ickespridningsarbetet utvecklas och stärks.
SKI är behörig myndighet enligt förordningen (2000:1217) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt
tillstånd i frågor rörande export av sådana produkter som finns förtecknade i Bilaga 1, Kategori 0, i rådets förordning (EG) nr 1334/
2000.
På uppdrag av regeringen bedriver SKI nukleärt icke-spridningsstöd
till stater från forna Sovjetunionen. Stödet omfattar åtgärder inom
områdena kärnämneskontroll, fysiskt skydd och exportkontroll.
Statens Kärnkraftinspektion
Jourtelefon
106 58 Stockholm
Tel. 08-698 84 00
Fax 08-661 90 86
E-post: [email protected]
Hemsida: www.ski.se
(utanför kontorstid
Vakthavande beslutsfattare
Tel. 08-654 24 69
Kontaktpersoner:
Monika Eiborn,
Avd.chef
Tel. 08-698 84 26
[email protected]
38
Göran Dahlin,
Stf avd.chef
Tel. 08-698-84 42
[email protected]
Stig Isaksson
Handl.
Tel. 08-698 84 49
[email protected]
Statens räddningsverk – SRV
(Försvarsdepartementet)
Statens Räddningsverk är central förvaltningsmyndighet för frågor
om olycks- och skadeförebyggande åtgärder enligt räddningstjänstlagen, landtransporter av farligt gods, skyddsrumsbyggandet, räddningstjänst, samt om sanering efter utsläpp av radioaktiva ämnen från
en kärnteknisk anläggning, i den mån detta inte är en uppgift för
någon annan myndighet. Räddningsverket är också ansvarig myndighet för funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst enligt
beredskapsförordningen.
Verket bevakar riskutvecklingen och bedriver utvecklingsverksamhet
inom området, vilket bl.a. omfattar utveckling av system för att varna
befolkningen under höjd beredskap och vid olyckshändelser i fred.
Verket samordnar beredskapsplanläggningen mot kärnenergiolyckor
och andra allvarliga olyckor och planerar för att, på regeringens särskilda uppdrag, kunna bistå regeringen vid allvarliga olyckor med att
inhämta expertbedömningar och annat underlag från myndigheter
och andra organ.
Verket ansvarar också för tillsynen av den regionala beredskapsplanläggningen för räddningstjänst och sanering efter utsläpp av radioaktiva ämnen samt informerar inom verksamhetsområdet.
Under de senaste åren har det internationella samarbetet ökat. Särskilt
gäller detta inom Norden och de baltiska staterna. Engagemangen
inom organisationer såsom IAEA, NATO, PFF och EU ökar också.
Statens räddningsverk
650 80 Karlstad
Tel. 054-13 50 00
Hemsida: www.srv.se
Kontaktpersoner:
Ingemar Malmström
Tel. 054-135064
Monica Rhodin
Tel. 054-135372
39
Statens strålskyddsinstitut – SSI
(Miljödepartementet)
Statens strålskyddsinstituts uppgift är att skydda människor och miljö
mot skadlig verkan av strålning. SSI arbetar för att en god avvägning
görs mellan risk och nytta så att individens risk begränsas. För att reglera verksamheten med strålning finns dels en särskild strålskyddslag,
dels föreskrifter som SSI utfärdar. Verksamhet med strålning kräver
oftast tillstånd från SSI.
Statens strålskyddsinstitut:
• Utfärdar föreskrifter och kontrollerar att de efterlevs, bl.a. genom
inspektioner.
• Driver forskningsprojekt för att öka kunskapen om strålning.
• Informerar, utbildar och ger råd.
• Övervakar strålningen i miljön.
• Håller beredskap dygnet runt mot strålningsskador.
• Medverkar i nationellt och internationellt samarbete, bl.a. genom
organisationer som ICRP, IAEA, OECD-NEA och UNSCEAR.
Statens strålskyddsinstitut
171 16 Stockholm
Tel. 08-729 71 00
Hemsida: www.ssi.se
Kontaktpersoner:
Birgitta Svahn
Tel. 08-729 72 42
40
Peter Hofvander
Tel. 08-729 72 45
Säkerhetspolisen – SÄPO
(Justitiedepartementet)
Säkerhetspolisen har ett ansvar för att, via leverantörsledet, förebygga
och utreda handel med produkter som kan misstänkas vara avsedda för framställning av massförstörelsevapen, samt för att förhindra
underrättelseverksamhet som syftar till att stödja dylik verksamhet.
Säkerhetspolisen har också ett indirekt ansvar att förhindra att aktörer
som följs i den övriga verksamheten (terrorister, extremister, agenter,
m.fl.) bryter mot lagen om spridande av smitta eller gift, planlägger mord, sabotage, allmän fara, ödeläggelse, etc. med NBC-ämnen.
SÄPO är också sammankallande myndighet för lilla och stora referensgruppen.
För att Säkerhetspolisen ska kunna göra ett så bra arbete som möjligt behövs en bra samverkan och fungerande informationskanaler
med såväl enskilda företag som departement och andra myndigheter.
Exempel på information som vi tacksamt tar emot från företag, forskningsinstitut, m.fl. är:
• Misstänkta anskaffningsförsök och förfaranden, även om dessa inte fullföljts, då de kan ge intressant information om tillvägagångssätt och aktuella aktörer.
• Försäljning av produkter precis under exportkontrollgränserna, då
produkterna kan misstänkas vara tillämpliga i framställningen av
massförstörelsevapen.
• Exakt likadana förfrågningar från olika aktörer kring produkter
med dubbla användningsområden.
• Personer som är villiga att betala stora summor för enkla tjänster
som skulle kunna kopplas till anskaffning av produkter till massförstörelsevapenprogram.
• Eventuella förluster av radioaktiva källor, som skulle kunna användas i terroristsyfte.
Säkerhetspolisen
Jourtelefon
Box 8304
104 20 Stockholm
Tel. 08-401 90 00
Hemsida: www.sakerhetspolisen.se
Ledningscentralen (dygnet runt)
Tel. 08-401 26 00
Fax 08-401 48 85
Kontaktpersoner:
Håkan Forsström, krkom
Tel. 08-401 26 76
Åsa Eriksson, krinsp
Tel. 08-401 88 92
41
Tullverket
(Finansdepartementet)
Tullverket uppbär tull, skatt och andra avgifter vid import samt övervakar att regler vid import och export av varor efterlevs. Inom brottsbekämpningen prioriteras narkotikasmuggling, storskalig alkoholoch tobakssmuggling samt organiserad brottslighet.
Inom icke-spridningsområdet samarbetar Tullverket med andra berörda myndigheter, både nationellt och internationellt. Tullverkets
möjligheter att identifiera otillåtna produkter i godsflödet (4 714 000
avlämnade tulldeklarationer för import och export under 2001) underlättas om verket har/får aktuella underrättelser om;
• projekt för utveckling av massförstörelsevapen och missiler,
• efterfrågade nyckelprodukter till projekten,
• importörer, exportörer och mellanhänder,
• metoder för att kringgå exportkontrollen, inklusive information
om omlastningsländer och hamnar.
Tullverket
Jourtelefon
Box 2267
112 98 Stockholm
Hemsida: www.tullverket.se
Rikssambandscentralen (dygnet runt)
Tel. 08-10 79 00
Kontaktpersoner:
Hans Johnsson
Tel. 08-405 02 11
[email protected]
42
Peter Kröjs
Tel. 08-405 03 45
[email protected]
Bilaga 4
Åtgärder vid anträffande av
NBC-ämnen
Åtgärder vid anträffande av radioaktiva material
Transport av radioaktivt material förekommer dagligen fullt legitimt och skall ske i enlighet med gällande lagstiftning på området.
Transportbehållare, märkning och transportdokument skall följa tilllämpliga regler
1. Vid anträffande av misstänkt radioaktivt material bör polis- eller
tulltjänsteman tillkallas (Ring 112).
2. Polis-, tull- eller kustbevakningstjänsteman skall omedelbart ombesörja att mätinstrument kommer till platsen. Mätinstrument
finns vid de flesta tullmyndigheter, vid varje kärnkraftverk i landet,
vid Studsvik i Nyköping och Westinghouse Atom i Västerås samt
vid landets samtliga kommuners miljö- och hälsoskyddskontor
samt vid räddningstjänsten. Om personal på plats saknar utbildning avseende mätning av joniserande strålning bör även biträde
av utbildad personal begäras.
I avvaktan på att mätinstrument kommer till platsen skall åtgärder
vidtas så att ingen människa kommer i onödig närhet av materialet.
3. Om mätningen ger utslag som överstiger 0,7 uSv/h (mikrosievert
per timme) skall Statens Strålskyddsinstitut (SSI) underrättas på
tel. 08-729 71 00. Detta gäller även när dosraten (strålnivån) på
ytan är högre än dubbla bakgrundsnivån på platsen. Under icke
kontorstid kontaktas tjänstgörande strålskyddsinspektör (TSI) via
112.
SSI kan lämna råd och anvisningar per telefon. I akuta fall kan om
så är möjligt SSI efter eget beslut skicka en strålskyddsinspektör till
platsen.
Om den uppmätta dosraten inte föranleder att SSI kontaktas
behöver inga särskilda åtgärder vidtagas. Materialet hanteras då
som vanligt gods.
43
4. Vid höga stråldoser skall området spärras av, alternativt strålkällan
placeras så att människor inte utsätts för dosrater överstigande 20
uSv/h, i avvaktan på att SSI vidtar åtgärder. Tullmyndighet kan vid
behov begära biträde av polis för avspärrning. Om representant för
SSI inte har möjlighet att själv komma till platsen, ger denne råd
och anvisningar för det fortsatta förfarandet, t.ex. anvisningar för
avskärmning av materialet.
5. Anvisningar för den fortsatta hanteringen av det radioaktiva materialet ges av SSI. Om materialet måste omhändertas och transporteras vidare, tar SSI kontakt med Studsviks Avfallsservice, som kan
ombesörja hämtning, transport, förstöring eller förvaring av materialet.
6. Om materialet är s.k. kärnämne (t.ex uran eller plutonium) eller kärnavfall, svarar SSI också för att Statens Kärnkraftinspektion
(SKI) underrättas. SKI skall utreda materialets härkomst m.m.
7. Alla kostnader som uppkommer i samband med omhändertagande av radioaktivt material, bestrids av den myndighet som
initierat omhändertagandet.
Vid all hantering av radioaktivt material gäller:
Tid:
Vistas inte längre tid i närheten av materialet än
nödvändigt.
Avstånd:
Strålnivån minskar med kvadraten på avståndet.
Skärmning: Vid behov – skärma av efter anvisningar från SSI.
Viss misstanke om att personer utsatts för strålning eller
blivit kontaminerade av radioaktivt material skall sjukhus
kontaktas. Rådgivning kan även ges av SSI.
44
Åtgärder vid anträffande av kemiska stridsmedel
eller deras prekursorer
Misstänkta kemikalier kan vara märkta eller omärkta. De flesta kemikalier är troligen märkta då det vore komplicerat och förenat med
för stor risk för misstag att koda kemikalieburkarna, även för den som
utfört kodningen. Ännu större vore risken för ödesdigra misstag om
all märkning saknades.
Kemikalier märkta som farligt gods kan identifieras. Vissa kemiska
stridsmedel kommer att ingå i katalogen för farligt gods. Som komplement till denna skall finnas en lista över kemiska stridsmedel och
deras prekursorer tillhands hos polis- och tullmyndigheterna.
1. Vid anträffande av misstänkta kemikalier bör polis- eller tulltjänsteman tillkallas (Ring 112).
2. Om påträffade kemikalier finns med på listan över kemiska stridsmedel bör åtgärder vidtas så att ingen människa kommer i onödig
närhet av materialet.
3. Om förflyttning av godset måste ske, och detta inte är säkert emballerat, krävs personligt skydd för de som åtar sig uppgiften.
4. Om de påträffade kemikalierna är prekursorer, kontrolleras exporttillstånd med ISP.
För den fortsatta hanteringen av godset kontaktas expertis från FOI
NBC-skydd eller den lokala räddningstjänsten, som har resurser att
identifiera och omhänderta, samt vid behov sanera godset.
45
Åtgärder vid anträffande av smittfarligt material
Transport av smittfarligt material förekommer fullt legitimt och
transportbehållare och märkning skall följa gällande regler. Det finns
speciell lagstiftning och regleringar vad avser import respektive export
av vissa smittämnen.
De institutioner som arbetar med högsmittsamma sjukdomsalstrande
mikroorganismer finns idag registrerade och tillstånd utfärdas av
Arbetarskyddsstyrelsen. Innehav av högsmittsamt material exempelvis i frysar kräver inte registrering varför det inte är känt var olika
smittsamma mikroorganismer finns lagrade i Sverige.
1. Vid anträffandet av misstänkt smittfarligt material bör polis- eller
tulltjänsteman tillkallas (Ring 112).
2. Påträffas gods innehållande misstänkt smittfarligt material bör försiktighet iakttagas och expertis kontaktas. Stöd i dessa fall kan lämnas av bl.a. FOI NBC-skydd, Smittskyddsinstitutet och Statens
Veterinärmedicinska anstalt.
3. Om materialet är väl inneslutet och ingen risk för läckage föreligger, kan det hanteras iakttagande försiktighet och transporteras till
kvalificerat mikrobiologiskt laboratorium för analys. Detta är speciellt viktigt om extremt smittsamma och farliga agens kan misstänkas. Om det är okänt vilket smittämne det är, kan analysen bli
tidsödande.
4. En förteckning över biologiska stridsmedel skall finnas tillhands
hos polis- och tullmyndigheterna.
5. Förekommer misstänkt smittfarligt material i behållare som
läcker eller är bristfälliga, bör kvalificerad mikrobiologisk expertis tillkallas. Ett stöd i sådana fall kan vara den av Socialstyrelsen
inrättade beredskapsstyrkan under ledning av infektionskliniken,
Universitetssjukhuset, Linköping, vilket har tillgång till speciella
skyddsdräkter.
46
Box 8304
104 20 Stockholm