Samlare i konsumtionskultur
Samlare i konsumtionskultur
Karin M. Ekström
D
e flesta människor har nog träffat på en samlare någon gång i livet. Det kan
vara en bekant, familjemedlem eller någon man sett, hört eller läst om i medier och skönlitteratur. Det är sällan historier om samlare går obemärkt förbi.
Deras engagemang och nyfikenhet inför det de samlar på väcker oftast intresse.
Samlare delar gärna med sig av sina erfarenheter och det gör att det är fascinerande
att som forskare eller journalist få möjlighet att ta del av deras kunskaper och upplevelser.
Man kan fråga sig hur många som egentligen samlar. Det finns åtskilliga beskrivningar av samlare och samlande i forskningen (t ex Belk 1995), men det råder
samtidigt brist på statistik. En uppgift från New York Times Magazine (O’Brien
1981) gör gällande att var tredje amerikan samlar på något. En annan studie av
amerikanska hushåll (Schiffer, Downing and McCarthy 1981) anger att 60 procent
har en samling och i genomsnitt 2,6 samlingar per hushåll. Hur vanligt är det då att
samla i Sverige? I årets undersökning från SOM-institutet framkommer att 18 procent av de tillfrågade (304 personer av totalt 1707 personer) är samlare. Det är en
låg procentandel, speciellt i jämförelse med ovan nämnda amerikanska uppgift. Kan
det vara så att det finns fler samlare i USA, konsumtionssamhällets Mecca och att
man där omges av fler föremål och därmed också ges fler tillfällen att samla på något?
Samlande kan vara ett sätt att visa sin identitet i ett samhälle i förändring. Samlingar avslöjar våra personligheter och intressen. Baumann (2001) har skrivit om
bristen på engagemang (committment) i dagens postmoderna konsumtionssamhälle. Beviset på motsatsen finns hos samlare.
Utvecklingen av en konsumtionskultur har varit märkbar i Sverige under de senaste decennierna, något som också ökar våra möjligheter att samla. Vi ser ett större
produktutbud (fler produkter att samla på), ökad välfärd för flertalet (möjliggör köp
av samlarföremål) och att konsumtionens symboliska innebörd alltmer accentuerats
(samlande kan vara ett sätt att visa identitet; vem man är eller vill vara). En annan
förändring över tid är att man tidigare samlade framförallt antika föremål, medan
samlande idag också innefattar vardagliga ting. Det har också blivit allt vanligare att
företag säljer nytillverkade varor i samlarserier. Samlande behöver inte heller kosta
pengar. Vackra stenar har människor förmodligen samlat på i alla tider.
Om vi återgår till statistiken, så kan man fundera över en annan förklaring till att
den angivna procentandelen samlare (18 procent) kan tolkas som låg i årets SOMundersökning (tabell 1). Det skulle vara att människor inte automatiskt kallar sig
samlare även om de samlar på något. Det är något jag tidigare erfarit i intervjuer
251
Karin M. Ekström
med människor som samlar (t ex Ekström 2004). Vad kan anledningen till detta
vara? Ett skäl skulle kunna vara att ordet ”samlare” förknippas med målmedvetenhet
och systematik både beträffande hur samlingen införskaffas, kategoriseras och dokumenteras. Begreppet samlare kan upplevas alltför pretentiöst, vilket kan resultera
i att det framförallt är de som upplever sig som seriösa samlare och har mer omfattande samlingar som anger att de samlar. De som har knappar, burkar, slipsar etc. i
skåp och lådor kanske inte tänker på sig som samlare och finns då inte heller med i
statistiken. Pearce (1994) har skrivit att en samling kanske inte är en samling förrän
någon tänker på den som en samling. Med andra ord tycks den mentala medvetenheten påverka om man är samlare eller ej. Det kan finnas anledning att fundera vidare över vilka frågor och metoder som lämpar sig bäst för att undersöka om någon
är samlare och hur personen samlar.
Hur definieras samlande?
Belk (1995) som länge forskat inom området menar att samlande är en selektiv
aktivitet genom att man sätter gränser för vad samlingen ska innehålla. Han påpekar också att samlare ofta känner en tillgivenhet för det de samlar på. Det är något
som skiljer sig från att lagra föremål, dvs att ha pengar i madrassen handlar om att
osystematiskt lagra i jämförelse med att samla på mynt från Oscar II:s tid arrangerade i en pärm. Det är inte heller ovanligt att samlare tillhör samlarföreningar. En
myntsamlare tillhör kanske Svenska Numismatiska Föreningen, läser Svensk Numismatisk Tidskrift och träffar andra samlare på möten, på nätet eller på auktioner
och mässor. Han/hon kanske också tillhör samlarförbundet Nordstjärnan och läser
deras tidning SamlarNytt.
Vad samlar man på?
I den nationella SOM-undersökningen 2006 ombads de som samlade på något att
ange vad de samlar på av följande alternativ: frimärken, mynt, porslinsföremål,
glasföremål, vykort, mjukisdjur och annat. Det var också möjligt att ange flera alternativ samt att på det öppna alternativet ange vad man samlade på. Tidigare
forskning har visat att det är vanligt att samlare har flera samlingar (t ex Belk 1995).
Resultatet visar att det i Sverige är vanligare att samla på frimärken, mynt, porslinsföremål (figurer, jultallrikar etc.), glasföremål – vardera med omkring en femtedel
av samlarna – än vykort och mjukisdjur (tabell 1). Det stora flertalet samlare som
angav svarsalternativet annat nämnde bl a antikviteter, bilar, drakar och dödsskallar,
elefanter, espressokoppar, fantomentidningar, hälgeprylar (älgen), Marilyn Monroekuriosa, medaljer, plastpåsar, tidningsnotiser (egna insändare), tidningsurklipp,
tomtar, änglar, ölburkar och pussar från flickvän. Samlande kan vara både materiellt
och icke-materiellt och inkludera både saker, drömmar och minnen. Det förekommer att samlare samlar på bergstoppar eller öar som de besökt.
252
Samlare i konsumtionskultur
Tabell 1 Andelen samlare 2006 (procent)
Män
Kvinnor
Samtliga
18,0%
17,6%
17,8%
807
900
1707
26,2%
24,1%
11,7%
9,0%
5,5%
4,8%
53,8%
10,8%
12,7%
24,1%
18,4%
14,6%
7,6%
48,1%
18,2%
18,2%
18,2%
13,9%
10,2%
6,3%
50,8%
Genomsnittligt antal samlingar
1,3
1,3
1,3
Antal svar
145
158
304
Alla samlare
Antal svar
Samlande bland samlare
Frimärken
Mynt
Porslinsföremål
Glasföremål
Vykort
Mjukisdjur/leksaker
Annat
Skillnad mellan kvinnors och mäns samlingar
SOM-undersökningen visar att det var i stort sett samma andel män och kvinnor
som samlade, liksom att det genomsnittliga antalet samlingar per samlare är detsamma (tabell 1). Detta resultat skiljer sig från tidigare forskning som pekat på en
manlig dominans av samlare (t ex Belk 1995). En förklaring till manlig dominans
kan ha att göra med hur samlande definieras. Pearce (1994) diskuterar att många
saker som kvinnor samlar inte innefattas i en traditionell syn på samlande. Historiskt
har samlande bestått av mer lyxföremål och inte inkluderat föremål som kvinnor
ägt, t ex scarfs eller knappar. Män har historiskt haft högre inkomst än kvinnor och
då bättre ekonomiska möjligheter att samla lyxföremål. En annan anledning kan
vara att samlare som samlar vardagsföremål inte ser sig som samlare, något som
diskuterades ovan. Det kan leda till att kvinnliga samlare inte uppmärksammas på
samma sätt som män.
En möjlig förklaring till att SOM-undersökningen inte visar skillnader mellan
andelen män och kvinnor som samlar totalt skulle kunna vara att den svenska jämställdheten mellan könen också möjliggör för kvinnor att samla. Om man ser könsroller som socialt konstruerade så påverkar samhällsutvecklingen vad som är värt att
samla på, acceptabelt, intressant, men också hur man uppfattar en person som samlar på något. Det är med något som varierar i olika kulturer och tider. I undersökningen framkom att det var vanligare att män samlade på frimärken och mynt (ca
26 respektive 24 procent av dem som samlar på minst något) än kvinnor samt att
det var vanligare att kvinnor samlade på porslinsföremål (figurer, jultallrikar etc.),
253
Karin M. Ekström
glasföremål och vykort (mellan 15 och 24 procent). Dessa resultat överensstämmer
med mer traditionella könsmönster, dvs. att män ägnar sig åt att samla på föremål
som har högre status och är dyrare och att kvinnor samlar på saker som är dekorativa och billigare. Belk och Wallendorf (1994) menar att samlande inte kan ses som
maskulint eller feminint beteende, men att aspekter av samlande som att sköta om
och vårda en samling historiskt har ansetts som feminint, medan anskaffandet har
setts som en maskulin egenskap. Detta kan dock ifrågasättas (t ex Ekström 2006).
Antal föremål i samlingarna
När man studerar antalet föremål i samlingarna så kan man konstatera att samlarna
har varierande antal föremål. En anledning till detta, förutom att det finns olika
seriösa samlare, kan vara att man samlar på en mängd olika föremål. SOM-undersökningen visar också på skillnader mellan män och kvinnor när det gäller antal
föremål i samlingen. Det är vanligare att kvinnor har mellan 11–20 och 21–50
föremål i samlingen än män, medan det är betydligt vanligare att män har över 500
föremål i sin samling än kvinnor. Detta redovisas i tabell 2.
Tabell 2 Antal föremål i den största samlingen 2006 (procent av dem som
samlar på minst något)
Antal föremål
Kvinnor
Alla samlare
Högst 10
11–20
21–50
51–100
101–500
Över 500
18,0%
9,1%
22,4%
22,4%
17,5%
21,0%
7,7%
100,0%
17,6%
10,8%
10,8%
14,4%
18,0%
18,0%
28,1%
100,0%
17,8%
9,9%
16,7%
18,4%
17,7%
19,5%
17,7%
100,0%
143
139
282
Antal svar
Män
Totalt
Bland de kvinnor som har mellan 11–20 föremål nämndes i första hand porslinsföremål respektive annat och bland de män som har över 500 föremål nämndes
framförallt frimärken, men även mynt och annat. Detta mönster tycks återigen
överensstämma med traditionella könsmönster på så sätt att män har fler föremål
som ofta är dyrare och har historiskt haft högre status i samhället.
254
Samlare i konsumtionskultur
Pengar som spenderas på samlande
Undersökningen visar att det är ovanligt att lägga mycket pengar på samlande, åtminstone bland de genomsnittliga samlarna. Det är endast 8 procent av samlarna
som lägger 5 000 kr per år eller mer på samlingen (tabell 3). När man studerar
skillnader mellan kön så kan man notera att det är vanligare att kvinnor spenderar
mellan 1–99 kr och 100–499 kr jämfört med män. Samtidigt är det vanligare att
män spenderar mellan 1 000–1 000 kr, 2 000–4 999 kr, 5 000–9 999 kr och 10 000
kr eller högre.
Tabell 3 Hur mycket samlarna spenderar på sin samling per år (procent av
dem som samlar på minst något)
Procent
Kvinnor
Alla samlare
1–99 kr
100–499 kr
500–999 kr
1 000–1 999 kr
2 000–4 999 kr
5 000–9 999 kr
10 000 kr eller mer
Antal svar
18,0%
39,1%
26,5%
10,6%
10,6%
9,9%
2,0%
1,3%
100,0%
151
Män
17,6%
22,9%
15,7%
12,1%
17,1%
18,6%
5,7%
7,9%
100,0%
140
Totalt
17,8%
31,3%
21,3%
11,3%
13,7%
14,1%
3,8%
4,5%
100,0%
291
Kvinnor som spenderar mindre än 500 kr per år nämnde i stor utsträckning svarsalternativet annat, men även mynt, vykort, glas och porslinsföremål. Män som
spenderar mer än 5 000 kr per år nämnde i stor utsträckning annat, men även frimärken och mynt. Undersökningen visar återigen ett traditionellt könsrollsmönster.
Män har historiskt haft högre inkomst än kvinnor, något som fortfarande är fallet.
Ålder, utbildning och bostadsort
Det är vanligt att barn samlar och genom att göra det så lär de sig associera, skilja
och ordna föremål från varandra. Vissa barn fortsätter att samla som vuxna, medan
andra slutar eller kanske återupptar sitt samlarintresse senare i livet. Det finns även
samlare som börjat samla först som vuxna. Denna undersökning har inte haft för
avsikt att undersöka hur det förhåller sig angående detta, men det kan vara intressant att se om det förekommer några signifikanta skillnader mellan åldergrupper
beroende på vad man samlar. I tabell 4 presenteras fyra olika ålderskategorier.
255
Karin M. Ekström
Tabell 4 Ålder och samlande
15–29 år
30–49 år
50–64 år
65–85 år
18,1%
17,7%
19,0%
16,0%
310
526
495
376
5,4%
16,1%
8,9%
8,9%
12,5%
12,5%
64,3%
16,1%
20,4%
15,1%
8,6%
7,5%
7,5%
53,8%
28,7%
18,1%
21,3%
18,1%
11,7%
3,2%
41,5%
16,7%
16,7%
26,7%
20,0%
10,0%
3,3%
48,3%
Genomsnittligt antal samlingar
1,3
1,3
1,4
1,4
Antal svar
56
93
94
60
Andel samlare av alla
Antal svar
Samlande bland samlare:
Frimärken
Mynt
Porslinsföremål
Glasföremål
Vykort
Mjukisdjur/leksaker
Annat
Resultatet visar att en majoritet av frimärkssamlarna främst finns i åldersgruppen
50–64 år. De befinner sig alltså i en tid i livet när barnen ofta lämnat boet och då
det är vanligt att man har mer resurser, i form av tid och pengar, att ägna sig åt sin
hobby. En engagerad frimärkssamlare kan ägna både tid och pengar till sitt favoritintresse. Det går också att konstatera att majoriteten av porslinsföremåls- och
glasföremålssamlare är 50 år och äldre. Om man samlar på porslin och glas har man
förmodligen inte huset fullt med barn. En majoritet av samlare av mjukisdjur/leksaker och annat är däremot yngre. Som nämndes inledningsvis kan annat inbegripa
ett stort antal produkter. Sambanden mellan ålder och myntsamling respektive
vykortssamling är inte signifikanta. Bland de yngsta är andelen för andra typer
samlingar klart högre än den är i övriga åldersgrupper. Det är här vi finner andra
slag av samlingar.
Vi kan inte se några signifikanta skillnader i utbildningsnivå mellan personer som
samlar och de som inte samlar. Enligt SOM-undersökningen bor samlare både på
ren landsbygd, mindre tätort, större tätort och i storstäderna Stockholm, Göteborg
och Malmö. Samlingarnas innehåll skiljer sig dock ganska lite mellan olika bostadsorter. Det är vanligare att frimärkssamlare bor i Stockholm, Göteborg, Malmö eller
i större tätort än på rena landsbygden. Det visade sig däremot vara vanligare att
myntsamlare bor på ren landsbygd. Porslinsföremålssamlare är vanligare i mindre
tätort än i Stockholm, Göteborg, Malmö. Likaså är vykortssamlare något vanligare
i större tätort.
256
Samlare i konsumtionskultur
Slutsatser
Undersökningen visar på att 18 procent av de tillfrågade är samlare. Det diskuterades inledningsvis att det kan vara problematiskt att fråga om någon är samlare då
man inte alltid ser sig som det. Begreppet kan upplevas alltför pretentiöst. Det
skulle i så fall innebära att det finns fler personer som samlar i årets SOM-undersökning än de som uppgett sig samla på något. Undersökningen visar att antalet
kvinnor och män som samlar är lika stort. Det är också något som skiljer sig från
tidigare undersökningar.
Vidare visar studien på att skillnaderna mellan män och kvinnor är stora angående vad man samlar på, hur många föremål man har och hur mycket man spenderar. Män samlar på framförallt frimärken och mynt, har fler föremål i sina samlingar och spenderar mer pengar på samlandet i förhållande till kvinnor. Kvinnor
samlar framförallt på vykort, glasföremål och porslinsföremål (figurer, jultallrikar
etc.), har färre föremål i sina samlingar och spenderar mindre pengar på samlandet
jämfört med män. Resultaten bekräftar traditionella könsmönster. Män har historiskt
haft högre inkomst än kvinnor, något som fortfarande är fallet.
Slutligen visar resultaten att det finns en del intressanta åldersskillnader i samlandet. Äldre samlar i klart högre utsträckning på porslins- och glasföremål och frimärken. Bland de yngre verkar det finnas en mängd andra samlingar som inte ryms
under de redovisade kategorierna. Det reser den för kommande analyser intressanta
frågan om det finns nya samlarmönster på ingång och i så fall vilka.
Not
1
304 personer har svarat på minst 1 av totalt 3 samlarfrågor.
Referenser
Bauman, Zygmunt (2001), “Consuming Life,” i Journal of Consumer Culture, vol.
1(1):9-29.
Belk, Russell W. (1995), Collecting in a Consumer Society, London: Routledge.
Belk, Russell W. and Melanie Wallendorf (1994), ”Of mice and men: gender identity in collecting,” i Interpreting Objects and Collections, Susan M. Pearce (ed.),
London: Routledge.
Ekström, Karin M. (2004), Osett, Glas ur privata samlingar 12/12 2004 – 30/1 2005
Växjö: Smålands museum, Sveriges glasmuseum and Konst- och Bruksglasföreningen.
Ekström, Karin M. (2006) Swedish men collecting Swedish art glass, 8th Association
for Consumer Research conference on Gender, Marketing and Consumer Behaviour, Edinburgh, June 29 – July 2.
Pearce, Susan M. (1994), “The urge to collect,” I Susan M. Pearce (red.), Interpreting Objects and Collections, London and New York: Routledge.
257
