”VI HAR JU ETT STORT
BEHOV AV ATT
KATEGORISERA
MÄNNISKOR…”
- EN KVALITATIV STUDIE OM BEMÖTANDET
AV TRANSPERSONER INOM
SOCIALTJÄNSTEN
JOHANNA ÅKESSON
Kandidatuppsats, 15 hp
Socionomprogrammet
Januari, 2015
Malmö Högskola
Hälsa och samhälle
205 06 Malmö
“WE HAVE AN URGE TO
CATEGORIZE PEOPLE…”
A QUALITATIVE STUDY OF THE TREATMENT
OF TRANSGENDER PEOPLE IN SOCIAL
SERVICES
JOHANNA ÅKESSON
Akesson, J. "We have an urge to categorize people ..." A qualitative study of the
treatment of transgender people in social services. Degree in Social Work 15
credits. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Social
Work, 2015.
Social services should be an authority to provide service and assistance of good
quality for all people. It should be equitable and inclusive. It is the social services
responsibility to comply with this and work as an inviting character so that
everyone in the community feel welcome to the Social services. Research shows
that transgender people are a particularly vulnerable group, as they violate the
norms that there should only be two sexes and therefore I think it is particularly
relevant for social services to work for an inclusive treatment of all, irrespective
of gender, sexual orientation or ethnicity. I have therefore chosen to study
individual social worker's thoughts on trans-concept, an inclusive approach and
their experiences of how the organization works for the knowledge about
transgender and approach. Based on queer and gender theory, I have therefore
analysed the four interviews made with social workers who are employed in the
social services. These theories is questioning and explaining the norms and beliefs
that society has that there exist only two sexes. I chose to use my qualitative
interviews to gain a deeper understanding of the social workers' experiences and
thoughts. The result shows that social workers knowledge about transgender and
their situations is low and that the organization is not actively working to increase
this. The result also shows how society's norms and values influence the
individual social workers' perceptions of gender, but that they would always try to
keep it professional in the treatment of clients.
Key words: Gender norms, inclusive, social services, transgender, treatment,
queer
2
FÖRORD
Jag vill rikta ett stort tack till de respondenter som gett mig en stund av deras tid
för att svara på mina frågor. Utan deras beskrivningar av deras arbetsplats och
egna tankar kring mitt ämne hade inte den här studien varit möjlig. Vill även tacka
min handledare, Hanna Cinthio som kommit med tips om vidare fördjupning
under processen. Sist vill jag även tacka min förebild och syster, Emilia Åkesson,
för hennes synpunkter i mitt arbete och hennes ständiga kamp för ett mer
inkluderande och välkomnande samhälle.
Malmö, januari 2015
Johanna Åkesson
3
Innehåll
1. INLEDNING .............................................................................................................. 6
1.1 Problemformulering/Bakgrund ............................................................................. 6
1.1.1 Diagnos av transsexualism ........................................................................... 7
1.2 Syfte ......................................................................................................................... 8
1.3 Frågeställningar ..................................................................................................... 8
1.4 Begreppsdefinition ................................................................................................. 8
1.5 Avgränsningar ........................................................................................................ 9
2. TIDIGARE FORSKNING ...................................................................................... 9
2.1 Transpersoners egna upplevelser....................................................................... 9
2.2 Transpersoner i socialt arbete ........................................................................... 11
2.3 Åldrande transpersoner i socialt arbete ........................................................... 12
3. TEORI........................................................................................................................ 13
3.1 Queerteori ............................................................................................................. 13
3.2 Genusteori ............................................................................................................ 14
3.3 Heterosexualitetsnormen.................................................................................... 15
3.3.1 Den sexuella värdehierarkin ....................................................................... 15
3.4 Organisationsteori................................................................................................ 16
3.4.1 New Public Management ............................................................................ 16
3.5 Kritik mot queer- och genusteori ....................................................................... 17
4. METOD ..................................................................................................................... 17
4.1 Kvalitativ ansats ................................................................................................... 17
4.1.1 Urval ............................................................................................................... 18
4.2 Materialinsamling ................................................................................................. 18
4.2.1 Fördelar .......................................................................................................... 19
4.2.2 Nackdelar ....................................................................................................... 19
4.2.3 Bearbetning av insamlat material............................................................... 20
4.3 Studiens trovärdighet .......................................................................................... 20
4.3.1 Kvalitet på intervjun ...................................................................................... 20
4.3.2 Validitet .......................................................................................................... 20
4.3.3 Generaliserbarhet ......................................................................................... 21
4.3.4 Etiska överväganden ................................................................................... 21
5. RESULTAT.............................................................................................................. 22
5.1 Socialarbetarens enskilda tankar kring bemötande ....................................... 22
5.1.1 Jämlikt och med respekt .............................................................................. 23
4
5.1.2 Heteronormen ............................................................................................... 23
5.1.3 Könsnormer ................................................................................................... 24
5.2 Organisationens arbete kring bemötande ........................................................ 25
5.2.1 Praktiska hinder ............................................................................................ 25
5.2.2 Praxis.............................................................................................................. 26
5.2.3 Transkompetens ........................................................................................... 26
5.2.4 Framtida arbete............................................................................................. 27
5.3 Uppfattningar och tankar om transbegreppet .................................................. 27
5.3.1 Viljan att kategorisera .................................................................................. 27
5.3.2 Jämlikt och med respekt .............................................................................. 28
5.3.3 Transkompetens ........................................................................................... 29
6. DISKUSSION ......................................................................................................... 29
6.1 Ett inkluderande bemötande .............................................................................. 29
6.1.1 Heteronormen och könsroller ..................................................................... 30
6.1.2 Organisationens bemötande....................................................................... 31
6.2 Transkompetens .................................................................................................. 32
6.2.1 Jämlikt och med respekt .............................................................................. 32
6.2.2 Framtida arbete............................................................................................. 33
6.3 Slutsats .................................................................................................................. 34
7. REFERENSER........................................................................................................ 35
7.1 Litteratur/Artiklar ................................................................................................... 35
7.2 Webbplatser.......................................................................................................... 36
BILAGA 1 ...................................................................................................................... 37
BILAGA 2 ...................................................................................................................... 38
5
1. INLEDNING
1.1 Problemformulering/Bakgrund
I vårt samhälle finns det ett system som är uppbyggt kring två kön, två kategorier:
man eller kvinna. Vid födseln får de nyfödda ett personnummer som sätts ihop
beroende på barnets biologiska kön, personnumret visar vilket kön barnet
folkbokförs som och det är detta kön som barnet förväntas leva sitt liv efter; man
eller kvinna. Inbyggt i dessa två kön finns normer och föreställningar kring hur en
ska leva, beroende på sitt biologiska kön. Om det är ett kvinnligt biologiskt kön en
föds med så förväntas denna person leva efter feminina och kvinnliga normer. Om
en person föds med ett manligt biologiskt kön förväntas denna att leva efter våra
manliga, maskulina normer (Butler, 2007).
Det kön vi identifierar oss med och upplever att vi har är vår könsidentitet, det är
något alla människor har. Hur mycket en har reflekterat över det är dock en annan
sak. Det är när ens egen könsidentitet, ens egen kropp och ens egna uttryck inte
stämmer överens med hur omgivningen förväntar sig som det blir ett
normbrytande beteende. Transperson som begrepp kan ses som ett parablybegrepp
för alla människor som på något sätt bryter mot samhällets normer kring
könsidentiteter. Det är dock viktigt att komma ihåg att var och en själv bestämmer
sin egen identitet, om en identifierar sig som transperson, eller ej. Det finns flera
olika begrepp inom trans som ibland används för att beskriva mer exakt hur en
bryter mot dessa könsnormer. Transgender/transsexuell används för att beskriva
människor som har en könsidentitet som inte passar ihop med det biologiska kön
en tillskrevs vid födseln. Detta behöver inte alltid korrigeras men ibland väljer
transpersoner att använda sig av hormoner eller liknande för att efterlikna det kön
de identifierar sig med. Intergender används ibland för de som upplever sin
könsidentitet utanför de kategorier som redan finns eller mellan dessa kategorier.
Bigender vill eller kan inte identifiera sig som något av de två kön som finns utan
vill vara en del av båda. De som inte vill kategoriseras med ett kön använder sig
ofta av begreppet nongender (RFSL UngdomTransformering, 2009).
De personer som lever på ett sätt som inte passar in i de två kategorier samhället
redan har blir avvikande. Att komma ut som transperson handlar lika mycket om
att berätta om sin könsidentitet som att ”bevisa” den, det handlar om att passera
som det kön en identifierar sig som. Det gör det svårt för de som inte identifierar
sig med något kön alls, det kräver att hela omgivningen inte har uppfattningen om
att det bara finns två kön, vilket inte är läget idag. Cis-personer (personer som
identifierar sig med och upplevs av andra som det kön de registrerades som vid
födseln) har ofta svårt att se hur de två kategorierna som redan är självklara
påverkar och styrs av nästan allt i samhället. Det krävs reflektion och kunskap om
transbegreppet för att en ska kunna bemöta på ett korrekt och värdigt sätt (RFSL
UngdomTransformering, 2009). En rapport från 2013 som RFSL, Riksförbundet
för homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter gjort, handlar om
misstro hos hbt-personer (homosexuella, bisexuella och transpersoner) för olika
myndigheter. Den visar tydligt att misstron för socialtjänsten är hög och att
kunskap inom socialtjänsten kring hbt-personers livssituation måste höjas för att
dessa personer ska känna sig säkra att kontakta myndigheten (RFSL rapport,
2013). Transpersoner anses vara i en extra utsatt position att utsättas för våld då
det finns en utbredd samhällelig transfobi som uttrycker sig genom fördomar,
diskriminering och våld. I Brasilien mördades 130 personer som kan kategoriseras
6
inom HBTQ och i flera länder så som Uganda, Egypten och Zimbabwe nekas
transpersoner grundläggande mänskliga rättigheter (Mizock & Lewis, 2008).
Det finns begränsad forskning om transpersoners utsatthet för våld i nära relation,
men en skotsk undersökning från 2010 visar att ca 80 % av de svarande hade
erfarit våld av en nuvarande eller tidigare partner (Roch m.fl., 2010). Detta är
ytterligare underlag för vikten av ett gott bemötande hos socialtjänsten, vars
uppdrag är att ge stöd och skydd till personer utsatta för våld i nära relation. Något
som är anmärkningsvärt under arbetet med studien är det faktum att jag inte
någonstans kunde finna någon forskning kring just myndigheters bemötande av
transpersoner.
Dessa fakta visar på att det behövs bättre kunskap om transpersoner och att det
uppmärksammas, både inom Sverige och internationellt. Inom socialtjänsten är
det många insatser där könet inte är avgörande för behandling men det kan ändå
finnas hinder i ett adekvat bemötande av transpersoner i form av normativa
attityder och värderingar, men även praktiska hinder såsom exkluderande
blanketter, datasystem och liknande.
”En grundläggande tanke bakom socialtjänsten är att den ska vara tillgänglig och vara
av god kvalitet för alla som har behov av den.”
– ur Socialstyrelsens definition av jämlik socialtjänst
För att socialtjänsten ska kunna bemöta och respektera alla människor i samhället,
vilket jämlik socialtjänst handlar om, så måste det finnas kunskap om
transbegreppet och de personer som ingår i detta. Det måste också finnas insikt i
hur cis-normen upprätthåller diskriminering och exkludering gentemot de som
bryter mot den.
Det bör belysas att i regeringens hbt-strategi avses det 6 miljoner kronor för att
under 2014-2016 utbilda och öka kunskapen om hbt-personer inom den offentliga
sektorn. En beräknad del av detta går direkt till Socialstyrelsen för att höja
kunskapen om hbt-personers situation och därmed kunna säkerställa ett bra
bemötande (regeringen.se).
1.1.1 Diagnos av transsexualism
För att transsexuella ska få tillgång till hormonbehandling genom landstinget eller
byta juridiskt kön till det som överensstämmer med sin könsidenitet krävs en
utredning. Utredningen görs av Socialstyrelsen genom det rättsliga rådet där
beslut tas om diagnos. I utredningen, som kan ta upp till 1,5 år, fastställs
diagnosen transsexuell och därefter har denna rätt till vård som kan inkludera
hormoner. Från 2011 till 2013 har antalet avslutade könskorrigeringssärenden
stigit från 59 personer till 125. Detta visar på en kraftig ökning. Efter att en har
genomgått en könskorrigerande behandling kan en efter ytterligare något år byta
juridiskt kön genom att ansöka om detta (Bremer, 2011).
Vårdguiden förklarar proceduren som krävs för att sätta diagnosen transsexuell.
Utredningen börjar med att en söker in till en vårdcentral och remitteras vidare till
en specialistmottagning där en får träffa en psykiatriker, psykolog och socionom
som alla gör en egen bedömning. Denna utredning tar oftast mellan ett och ett och
ett halvt år. Denna period krävs för att ge patienten tid till att fundera över sin
könsidentitet, berätta för närstående om vad som pågår och framför allt förebygga
7
att personen ångrar sig. Utredningen finns också till för att utesluta
personlighetsstörningar eller att identitetskrisen inte beror på något annat i livet.
Om diagnosen transsexualism ställs så har individen därifrån rätt till vård som kan
innebära hormoner och könskorrigering. Det i sin tur kan leda till att en får byta
juridiskt kön och bli folkbokförd som sin könsidentitet (1177.se). Denna
diagnostisering gäller dock endast för transsexuella och inte andra transpersoner.
Däremot finns det vissa team som stöder och hjälper andra transpersoner i sin
identitet (transformering.se).
1.2 Syfte
Syftet med studien är att se hur enskilda socialarbetare som arbetar med utredning
och preventivt arbete inom socialtjänsten tänker kring ett bemötande av
transpersoner. Syftet är även att undersöka hur de upplever att deras organisation
arbetar för ett jämlikt bemötande av alla och hur organisationen arbetar kring att
höja kunskapen om transbegreppet.
1.3 Frågeställningar
- Upplever den enskilda socialarbetaren att organisationen arbetar för et
bemötande av transpersoner, i så fall hur? Finns det några praktiska
hinder?
-
Vilka föreställningar har personalen inom organisationen om ett
bemötande av alla?
-
Vilka föreställningar har personalen inom organisationen om ett
bemötande av transpersoner?
1.4 Begreppsdefinition
Transbegreppet är ett paraplybegrepp för de personer som har en annan
könsidentitet eller ett annat könsuttryck än det juridiska kön en blev tilldelat när
de föddes. Det innefattas alltså av personer som vill korrigera sitt kön och byta
juridiskt kön, de som inte ser sig som något kön alls eller en blandning av kvinna
och man, de människor som brukar använda kläder och liknande som anses vara
typiskt för det kön en själv inte har eller de som ibland vid vissa tillfällen väljer att
göra detta (RFSL, Transformering).
”Bemötande handlar om samspel mellan människor, den inställning som personer har till
varandra och hur det kommer till uttryck i tal, handlingar, gester, ansiktsuttryck, tonfall
etc. Det handlar också om vilka budskap och bilder som förmedlas genom
informationsmaterial, hemsidor, broschyrer, upplysningsskyltar och övrig
kundinformation på arbetsplatsen.”
RFSL, Samspelet
I studien är ett bemötande centralt och det är just det som undersöks i intervjuer
med socialarbetare, hur ett bemötande ser ut. Bemötandet handlar alltså inte om
att möta alla klienter/brukare på samma sätt utan möta dem där de befinner sig.
Alla måste mötas på sina egna villkor och respekteras därefter. Normer och
8
värderingar kan påverka mötet på flera olika sätt, det kan försvåra och
generalisera bemötandet. För att beskriva begreppet ’jämlikt bemötande’ använder
jag mig av Socialstyrelsens definition, att socialtjänsten ska vara tillgänglig för
alla och av god kvalitet för alla. Bemötandet ska alltså vara av den sorten att alla
ska känna sig välkomna, inkluderade och bemötandet ska vara av god kvalitet.
Cis-person är en person som identifierar sig med sitt biologiska kön. Dessa
personer har alltså ett oftast ett socialt kön som överensstämmer med det
biologiska. Det är dock relevant att komma ihåg att även cis-personer då och då,
eller ofta, bryter mot normer för kön.
1.5 Avgränsningar
Transbegreppet är ett stort och brett begrepp som innefattar flera olika kategorier
där könsnormerna bryts på ett eller flera sätt. I den här studien kommer jag
använda mig av transbegreppet för att identifiera de personer som identifierar sig
som ett annat kön än det biologiska, som ser sig själv som en blandning mellan
två kön eller inte ser sig som något kön alls.
2. TIDIGARE FORSKNING
I detta avsnitt presenteras den tidigare forskning som gjorts kring ämnet jag har
valt för den här studien. Forskningen kring främst hbt-personer har de senaste
åren exploderat vilket medför att en del av forskningen kring detta är omfattande.
Dock saknas betydande forskning kring bemötande av transpersoner inom
socialtjänsten i Sverige vilket gör att jag får fokusera på annan forskning kring
ämnet. Jag har därför gjort ett urval och väljer att fokusera på forskning gjord
kring bemötande av transpersoner inom socialt arbete i andra länder men även
transpersoners egna uppfattningar och upplevelser av bemötande i allmänhet. Att
det inte specifikt blir socialtjänsten i Sveriges bemötande av transpersoner jag
presenterar här ser jag inte som något negativt utan snarare tvärtom, tidigare
forskning kring bemötande på andra länders arenor som kan likställas med
Sveriges socialtjänst ger en djupare förståelse för ämnet och en bredare kunskap
om hur det ser ut på andra platser och i andra länder. Den tidigare forskningen ger
också en fingervisning om vad som kan saknas i forskningsfältet, i det här fallet
om ett jämlikt bemötande av transpersoner inom socialtjänsten i Sverige. Då
forskningen kring transpersoner och socialt arbete i andra länder är relativt stor
har jag fått göra ett urval och väljer att fokusera på tre internationella
forskningsstudier och två svenska. Forskningen kring transpersoners egna
erfarenheter är relativt stor medan myndigheters synvinkel är nästintill obefintlig.
Jag har även kontaktat RFSU och Socialstyrelsen för att se om de har något
opublicerat material kring detta, dock utan framgång. Det material som
Socialstyrelsen har över detta ämne presenterar jag nedan.
2.1 Transpersoners egna upplevelser
Signe Bremers (2011) avhandling ”Kroppslinjer. Kön, transsexualism och kropp i
berättelser om könskorrigering” handlar om upplevda erfarenheter av
transsexualism i ett tillstånd där det sociala könet även överensstämmer med det
juridiska. Alltså transpersoner som fått beviljat att byta sitt juridiska kön. Detta
gör att kategorin som behandlas i denna studie är transsexuella, det vill säga, de
9
föddes med ett biologiskt kön som inte överensstämde med sitt biologiska och har
genom diagnosen transsexuell fått ett nytt juridiskt kön. Då denna studie innefattar
främst de processer en måste gå igenom för att få ett nytt juridiskt kön kommer
jag att fokusera på den del som handlar om hur studiens intervjupersoner upplever
att de passerar med sitt nya kön i samhället och hur de tas emot.
Ordet passera är väsentligt i transbegreppet då det är det ordet som förklarar hur
en blir bemött av sin omgivning, vilket kön omgivningen uppfattar att en har. Om
en biologiskt född kvinna identifierar sig som man och därmed passerar som man
så har en lyckats. Detta kräver dock att en tillskriver sig de normer och attribut
som är sammankopplade med det kön en identifierar sig med. Det handlar också
om att kroppen ska överensstämma med könsidentiteten. Bremer skriver om att
försvinna i sin passering, att bli en i mängden vilket många transsexuella
eftersträvar, att kunna vara i olika sammanhang utan att behöva utstå blickar eller
frågor om vilket kön en tillhör. Att inte passera kan mycket väl leda till
vardagsproblem, exempelvis vid toalettbesök och i omklädningsrum. Oron för att
inte passera är hög bland intervjupersonerna och sådana vardagliga saker som
toalettbesök kan frambringa stor ångest. Även Girshick (2008) tar upp
toalettbesök och omklädningsrum som ett ständigt återkommande problem för
transpersoner. Då många toaletter är könsuppdelade och håller sig inom normerna
för ett två-könssamhälle blir det problematiskt för de som varken identifierar sig
som man eller kvinna eller de som inte passerar som det kön som stämmer
överens med deras könsidentitet. Detta väcker frågor kring vilken toalett som ska
besökas och många gånger väljer transpersoner att ta den toalett som stämmer
överens med det biologiska könet för att slippa frågor och glåpord. Detta går dock
emot könsidentiteten och kan i många fall åstadkomma ångest. Bremers studie
visar på att det är viktigt för många transsexuella att passera som det kön en
identifierar sig med och om en inte gör det kan problem och frågor komma upp.
Studien visar på att transsexuella måste förändra sin kropp för att passera och
därmed bli accepterad som sin könsidentitet. Även om många transsexuella
eftersträvar detta gör inte alla det och andra kategorier inom transbegreppet
hamnar inte i samma sits (Bremer, 2011). Därför känns det än viktigare att
undersöka hur transpersoner som kanske inte passerar eller inte eftersträvar att
passera bemöts och vad frågeställningarna blir i det bemötandet.
”Transgender voices – beyond women and men” är en bok av Lori B. Girshick
(2008) som beskriver 150 transpersoners upplevelser av olika situationer, av att
passera och vad de får möta i samhället som transpersoner. Det framgår att de
flesta inte tycker att det är den biologiska kroppen som är problemet eller den som
borde justeras utan snarare omgivningens förväntningar och normer. Det är dessa
saker som måste ändras för att transpersoner ska kunna känna sig bekväma och
inte bli ifrågasatta i sin egen identitet. Det är omgivningens förväntningar på hur
en ska bete sig och vara beroende på sitt biologiska kön som sätter upp de
barriärer som säger att en bara kan vara man eller kvinna. Intervjupersonerna i
studien beskriver hur de antagligen känt sig bättre och inte så utanför om
omgivningen accepterat deras könsidentitet istället för att ifrågasätta den. De som
passerar genom att ta hormoner och göra plastikoperationer beskriver hur de helt
plötsligt känt sig hemma, att de äntligen var där de skulle och hur omgivningen
såg på dem med nya ögon. Detta lämnar, återigen, de transpersoner som inte är
villiga att ändra på sin kropp eller inte är transsexuella i en sits där de alltid blir
ifrågasatta och där omgivningen kräver att de ska ha ett kön, helst det kön de
föddes med så att de överensstämmer med samhällets normer (Girshick, 2008).
10
Att komma ut som transperson betyder inte bara att komma ut en gång för sin
familj och vänner utan en kommer ut om och om igen. I olika situationer måste en
hela tiden förklara sin könsidentitet för att bli bemött utifrån den. Något som ofta
väcker många frågeställningar i omgivningen. I många samhällsinstanser såsom i
vården, socialtjänsten och andra myndigheter används ofta journaler eller
mötesanteckningar i utredningar, vilket också kan vara en arena för respektlöshet
gentemot den enskilda transpersonen. Exempelvis kan det vara så att’han’ eller
’hon’ används i skrift, vilket gör det svårt för de som inte identifierar sig med
dessa pronomen. Dessa personer kan gå under pronomen ’hen’, eller ’den’ men
detta är något som många upplever att de alltid måste förklara och understryka. I
sådana skrifter är det viktigt att använda sig av ett värdigt och respekterande språk
vilket kräver att rätt pronomen används (Girshick, 2008).
2.2 Transpersoner i socialt arbete
Eftersom transpersoner är extra utsatta för att råka ut för trakasserier, socialt
utanförskap, diskriminering på arbetsplatsen, nekade till att bli föräldrar samt
fysiskt och psykiskt våld då de bryter mot könsnormen är transpersoner en
kategori som är högst relevant för socialtjänsten. Socialarbetare kan på flera olika
sätt hjälpa transpersoner, genom att vara ett stöd i våldssituationer, vara ett stöd
för anhöriga och hjälpa familjer att acceptera när någon i familjen kommer ut som
transperson. Även unga transpersoner är en extra utsatt grupp då alla unga
personer behöver stöd och hjälp i sin identifieringsprocess, speciellt då
transpersoner, på grund av cis-normen, genomgår en annorlunda
identifieringsprocess än cis-personer. Som ung transperson kan en uppleva en
stark känsla av alienation och isolering vilket kan leda till negativa tankar och
depression. NASW Code of Ethics, som är den största medlemsorganisationen för
socialarbetare i världen, kräver att socialarbetare ska bemöta förtryckta och utsatta
samhällsgrupper med respekt för att säkerställa alla människors lika rätt till
välmående. För att kunna göra detta med respekt för transpersoner måste
socialarbetaren se samhället ur ett bredare perspektiv och tillåta att inte
könskategorisera sina klienter (Burdge, 2007). Det är få transpersoner, både
internationellt och i Sverige som väljer att anmäla brott eller vända sig till någon
myndighet för hjälp, för att det finns en för stor misstro för att transkompetens ska
finnas på myndigheten (RFSL rapport, 2013) (Mizock & Lewis, 2008).
Psykisk ohälsa är ännu vanligare bland transpersoner än hos homo- och bisexuella
(som har en större psykisk ohälsa än populationen generellt) vilket gör denna
grupp ytterst aktuell för socialtjänsten. Enligt Markman (2011) i artikeln Gender
identity disorder, the gender binary and transgender oppression är det samhällets
strukturer kring transpersoners process för att få vara det kön de vill som måste
ändras. I dagsläget behövs en diagnos och detta gör att samhället har accepterat
och möjliggör det faktum att ha ett två-könssamhälle. Samhället gör, genom att
diagnostisera transpersoner, att individen måste göra allt jobb medan omgivningen
får ha kvar sina föreställningar kring kön och könsnormer. Det är detta som måste
ändras, inte den enskilda transpersonen. Markman menar att socialarbetare och
vårdpersonal i synnerhet måste få mer kunskap kring ämnet och därmed börja
arbeta emot vårt kategoriseringssamhälle som säger att en kan vara man eller
kvinna och att det ska överensstämma med det biologiska kön en föds med.
11
2.3 Åldrande transpersoner i socialt arbete
Då socialtjänsten är den myndighet som behandlar och verkställer äldreomsorgen
i Sverige har jag valt att titta på artikeln ”They just don’t have a clue”:
Transgender aging and implications for social work” av Siverskog (2014) som tar
upp ämnet om åldrande transpersoner och socialt arbete. Studien är gjord i
Sverige och innefattar intervjuer med äldre transpersoner och deras upplevelser av
bemötande genom sitt liv.
Äldre transpersoner är beskrivna som osynliga och den mest underpresenterade
gruppen som forskats om i dagens sociala arbete. Det betyder dock inte att gamla
transpersoner inte finns och att de inte blir utsatta för exkludering och
diskriminering. Det är påvisat att äldre transpersoner har psykiska och fysiska
skador utifrån att de brutit mot könsnormer, som var än viktigare för 40 år sen än
vad de är nu. Då fanns inte heller något stöd för transpersoner eller möjlighet att
få leva ut sin könsidentitet till fullo. Detta bär många äldre med sig och det visar
sig i psykiska problem eller misstro för de myndigheter en nu kan vända sig till.
Detta faktum kräver en viss kunskap hos socialarbetare som jobbar med äldre, för
att kunna förstå och hjälpa de transpersoner som ändå finns representerade.
Många av dessa transpersoner har länge fått leva i en kropp de inte känner sig
bekväma i för att inte vara avvikande från normen. Intervjupersonerna i artikeln
talar om hur okunskapen kring transpersoner är stor bland de myndigheter som de
mött i sitt liv. De menar att de senaste åren har media exploderat kring
transpersoners rättigheter och försökt ge kunskap men trots detta är det så många
som inte har en aning om vad det handlar om. De säger att de flesta de mött
relaterar transbegreppet till män som går i kvinnokläder. Det finns också
förutfattade meningar om att transpersoner skulle ha en homosexuell läggning,
vilket inte alls alltid är fallet (Siverskog, 2014).
Myndigheterna har inte haft kunskap om vilken utsatt position transpersoner
befinner sig i eller vilken psykisk ohälsa denna utsatthet kan bidra till. Detta leder
till situationer där transpersonerna själva måste undervisa vårdpersonal,
socialarbetare och annan myndighetspersonal om deras livssituation och varför de
eventuellt har ett problem. Intervjupersonerna berättar att det faktum att de blivit
illa behandlade eller nästintill osynliga i myndigheters ögon har påverkat deras
psykiska hälsa, speciellt nu i ett äldre stadie. De berättar om hur misstron till
myndigheter är stark men att de ser att det är enklare att komma ut som
transperson idag, än då. En av intervjupersonerna berättar om hur hen var tvungen
att gå till en gynekolog för att få diagnosen transsexuell. Ett sådant besök kan vara
väldigt problematiskt och svårt för en person som inte känner sig bekväm med sitt
biologiska kön. Hen behövde också vara på ett mentalsjukhus i en vecka för att
genomgå ett antal psykiatriska tester för att få sin diagnos. Trots att diagnossättandet tar längre tid idag anser hen att det är ett psykiskt lättare sätt (Siverskog,
2014).
Studiens viktigaste slutsats är att samtliga intervjupersoner är rädda för att en dag
behöva flytta till ett äldrevårdshem där det saknas transkompetens och att de där
inte kommer bli bemötta på ett värdigt sätt. Det en måste förstå är att alla
transpersoner är egna individer, med egna åsikter och tankar om sitt kön men
något som förenar är att majoriteten känner rädsla inför att att uppsöka
myndigheter eller andra samhällsinstanser. Det finns en oro för att inte få ett
respektfullt bemötande (Siverskog, 2014).
12
Socialstyrelsen kom 2013 med en rapport där de skulle kartlägga socialtjänstens
kapacitet och kompetens när allt fler blir äldre, speciellt när det blir alltfler som är
öppet homosexuella. De gjorde därför en rapport om socialtjänstens hbtkompetens. Rapporten genomfördes genom webbenkäter som skickades ut till
förvaltningschefer för vård och omsorg för äldre. Rapporten visar tydligt att det
finns en stor okunskap kring hbt-personer och deras situation. Den visar också att
endast 10 % av Sveriges kommuner har på något sätt behandlat dessa frågor med
de anställda. Socialstyrelsens slutsats av rapporten är att det finns alldeles för lite
kunskap och fortbildning inom detta ämne och att det bör ändras snarast
(Socialstyrelsen rapport, 2013).
3. TEORI
Ett av de analysverktyg jag valt för min studie är queerteori. Queer i både politisk
rörelse och teori uppmärksammar och problematiserar förhållanden i samhället, så
som genus, sexualitet och makt. Begreppet kan dock ses som svårdefinierbart,
tvetydigt och gränsöverskridande då det mer är sätt att angripa olika fenomen än
en tydlig teori (Ambjörnsson, 2006). Den andra teorin jag valt är genusteorin som
problematiserar och diskuterar hur de biologiska kön vi tillskrivs vid födseln
sedan skapar ett socialt kön som skapar förväntningar på hur vi ska agera och bete
oss. Detta sociala kön ska vara i enlighet med vårt biologiska kön för att vi inte
ska vara avvikande och normbrytande. Vårt sociala kön blir det kön vi identifierar
oss med, könsidentiteten (Butler, 2006). Genusteori och queerteori är inte två helt
skilda teorier, en skulle kunna säga att queerteori kan ingå i det större
paraplybegreppet ”genusteori”, men med en mer specifik inriktning.
Då ett av grundantaganden för min studie är att det finns fler kön än två så passar
queer- och genusteori som utgångspunkter för analysen. Dessa teorier innefattar
ett ifrågasättande av tvåkönsnormen. De personer som faller inom transbegreppet
har ofta inte en könsidentitet som stämmer överens med det kön som registrerades
vid födseln. För att kunna beskriva och förklara de organisatoriska
frågeställningarna i studien, som handlar om huruvida den enskilda
socialarbetaren upplever att organisationen arbetar och fungerar för ett jämlikt
bemötande av transpersoner så har jag även valt att beröra organisationsteori i
form av metoden New Public Management.
3.1 Queerteori
Ur poststrukturalistiska tankegångar har queerteorin växt fram och kan därför
anses vara svår att tyda. Poststrukturalismen har som grundtanke att något aldrig
får betydelse förrän det sätts i relation till något annat, t.ex. är storleken på något
aldrig stort förrän det tolkas i relation till något litet. På så sätt beaktar och
värdesätter en skillnaden i poststrukturalismen. Men en pratar också om
uppskjutning, så länge vi hittar betydelsen av ett ord i relation till ett annat ord
kommer vi alltid söka förståelse i andra ord. På grund av detta anser en att språket
är något som är instabilt och omöjligt att fastställa. Foucault, som har en viktig
roll inom queerteorin, pratar om hur kategoriseringar och klassificeringar av
människor påverkar vår omgivnings syn på oss och därför vår syn på oss själva.
Historiskt har en inte benämnt personer som har sex med någon av samma kön
som något särskilt, benämningen ”homosexuell” är alltså skapad av oss
13
människor, en kategori som uppstår när vi benämner personer som utför vissa
handlingar. Dessa kategoriseringar gör det enklare för samhället att se vilka
människor som är mer önskvärda än andra, vilka som följer de normer samhället
skapar för oss och vilka som passar in. Denna normaliseringsprocess pågår
ständigt i vårt samhälle och skapar ofta en stark rädsla för att inte passa in
(Ambjörnsson, 2006). Inom queerteorin är normalisering starkt sammankopplat
med makt. Det pratas om Foucaults tankar om att makt inte endast är något en
person äger eller som utövas av en grupp människor utan något som vi ser i varje
möte eller interaktion mellan människor. Enligt Foucault är makt ständigt
närvarande, och makt kan vara både förbjudande negativ kraft, och en tillåtande
positiv kraft. (Watson, 2005).
Queerteorin är alltså en förståelse av sanning, betydelse, språk, identitet och makt.
För att göra det ännu tydligare kan en säga att kärnan i teorin är en kritisk analys
av förutsättningen att kön, genus och sexuellt begär är något självklart, enhetligt
och naturligt. Queerteorin fokuserar inte så mycket på det normbrytande utan
snarare på varför normen anses vara oproblematisk och åtråvärd. För att göra detta
måste en självklart titta på det normbrytande beteendet men främst se de processer
som skapar och accepterar våra normer (Berg & Wickman, 2010). I den här
studien skulle detta kunna appliceras genom att den exkludering som
transpersoner ofta utsätts för, ses genom förståelsen att exkluderingen skapas
genom en cis-norm, ett antagande och en förväntning om att det bara finns två
kön, och att alla är cis-personer. Därför kritiserar queerteorin även
jämställdhetsbegreppet i att detta begrepp alltid utgår ifrån att det finns två kön
och att dessa lever i heterosexuella relationer med varandra (Dahl, 2005).
3.2 Genusteori
Det var i början av 1970-talet en började prata om kön på det sätt som det
framställs idag. Det blev en analytisk kategori för att göra en avgränsning mellan
det biologiska kön en föds in i och det som anses vara maskulint och feminint.
Detta för att synliggöra de åsikter att skillnaden mellan könen hade överdrivits
genom historien för att behålla patriarkatet intakt och få kvinnor att tro att de
hörde hemma i en underordnad position (Pilcher & Whelehan, 2004). Genus är
något som är i ständig förändring och blir aldrig ”klart”. Genus är inte heller något
som finns och som en sedan tillskriver sig utan snarare något som görs och skapas
i samförstånd med sin omgivning (Butler, 2006).
Enligt den heteronorm, och dess heterosexistiska fördomar den medför, som idag
råder föds vi alla idag med ett primärt kön, det biologiska – kvinna eller man, men
det är de normer som finns kring dessa kön som skapar feminitet och maskulinitet.
Detta är sociala konstruktioner av hur dessa biologiska kön bör agera och det
finns en förutsättning för att dessa två motsatser ska dras till, och begära,
varandra. Genusdiskussionen problematiserar detta faktum genom att tala om de
normer vi växer upp i som säger hur vi ska bete oss beroende på vilket biologiskt
kön vi föds i. Genus är alltså ett begrepp som används för att förstå och upptäcka
vad som formar våra sociala kön, vår könsidentitet (Butler, 2007).
Den sekund som barnmorskan tolkar vilket kön ett barn har och kommunicerar sin
tolkning till föräldrarna på BB, aktiveras alla de könsnormer samhället har skapat.
Från den sekunden behandlas barnet på det sätt som förväntas beroende på vilket
biologiskt kön barnet föddes med. Könsidentiteten blir en effekt av upprepade
handlingar som barnet förväntas göra men det blir även en effekt av vad barnet
14
inte gör. Det är konsekvenserna av normbrytande beteenden som gör att vi följer
normen, vi vill inte bli uteslutna eller sedda som annorlunda om vi gör det som
inte förväntas av oss (Ambjörnsson, 2006). Enligt Butler (2006) handlar det i
grund och botten om att människan måste kategorisera och applicera normer på
individen för att skapa sig en uppfattning och en värdering kring denna. Detta
måste göras för att individen ska bli en person i betraktarens ögon.
3.3 Heterosexualitetsnormen
I både queer- och genusteori är heteronormen central. Båda teorierna
problematiserar och ifrågasätter denna norm och varför heterosexualitet är det
åtråvärda. Som tidigare nämnt behöver omgivningen normer att applicera på
individen för att skapa sig en uppfattning om denna. Heteronormen, där två
motsatta ska dras till varandra, har skapat viljan att kategorisera alla människor
utifrån om de är man eller kvinna. Det är främst denna norm som bibehåller de
tankar om vad som är kvinnligt, manligt och att det biologiska könet stämmer
överens med könsidentiteten. Butler (2007) skriver om det binära könssystemet.
Det binära könssystemet handlar om att kön ses som något tvådelat, två motpoler
och därmed finns endast två kategorier inom kön. Det är detta system som
reproducerar tanken att kön är det primära hos en person och det personen ska
värdesättas och uppfattas efter.
Det är heteronormen som gör att omgivningen förutsätter och tar för givet att alla
människor är hetero och att de dras till sin motpol. Detta kräver också att alla
människor identifierar sig med sitt biologiska kön då det är motpolen till det
andra. Queerteorin menar att detta inte är något som ska förutsättas då
verkligheten ser annorlunda ut där homosexualitet är ett exempel på när en
människa inte dras till sin motpol. Att transpersoner existerar är också något som
bryter mot heteronormen (Berg & Wickman, 2010). Heteronormen skapar en
slags makt då detta är något majoriteten böjer sig efter. Samhället har byggt fram
heteronormen genom historien, främst på grund av religion och därmed är det
detta synsätt som majoriteten i samhället rättar sig efter och försöker leva efter.
Queerteorin utmanar detta genom att säga att det inte finns några rätta eller
självklara sanningar utan snarare tolkningar som blir mer åtråvärda då de spelas ut
av en majoritet med makt. Maktobalansen är central och det är den som förutsätter
att samhället kan reproducera de normer som de anser vara rätt (Kulick, 1996).
Den som befinner sig innanför heteronormen är oftast den som tilldelas makt i
olika situationer, till exempel den som lever heterosexuellt, eller den som är cisperson.
3.3.1 Den sexuella värdehierarkin
Rubin (1984) skapade en sexuell värdehierarki där hen tillskrev vad som ansågs
vara ”normalt”, i den inre cirkeln och det normbrytande och otillåtna återfinns i
den yttre cirkeln. Rubin tar upp den sexuella värdehierarkin som en hierarki där
hen pratar om sexuella erfarenheter, sexuella umgängen och sexuella intressen
och hur dessa ställer sig emot varandra i vad som är mest accepterat och vad som
kan ses som en norm. Hen ställer exempelvis ”vanligt sex” mot SM
(sadomasochistiskt)-sex, heterosexualitet mot homosexualitet, tvåsamhet mot
ensamhet eller grupp, förhållandesex mot tillfälligt sex. Detta är nödvändigt för att
väcka en diskussion om varför det ena är mer accepterat än det andra och vilka
värderingar som gör det ena till det vanliga och det andra till det ovanliga.
15
Denna hierarki uppmärksammar de maktobalanser som finns mellan de olika
kategorierna och gör en uppdelning mellan vad som är inom normen och vad som
kan ses som normbrytande. Hierarkin delar upp de människor som lever utifrån
den yttre cirkeln och placerar dessa människor i kategorierna ”onormal”,
”promiskuös” och ”avvikande” (Rubin, 1984). Detta är högst aktuellt för både
queer- och genusteori då dessa teorier utmanar normerna och försöker förstå
varför normerna är det åtråvärda.
3.4 Organisationsteori
Organisationsteori handlar i grund och botten om att förstå och beskriva
organisationer och deras uppbyggnad. När det talas om organisationsteori är det
viktigt att se hela organisationens aktörer och olika variabler som kan spela in för
att på så sätt kunna se en organisation i sin helhet (Christensen, 2005). Inom
socialtjänsten måste en alltså titta på vilka aktörer som spelar in. Socialtjänsten är
en kommunal organisation där kommunens folkvalda politiker skapar en
socialnämnd. Denna nämnd styr socialtjänsten och hur den ska arbeta. Så
socialnämnden är för socialtjänsten en högst viktig aktör.
3.4.1 New Public Management
Sedan 1980-talet har New Public Management (NPM) introducerats inom den
offentliga sektorn i Sverige, därmed även socialtjänsten. Det är ett antal styrningsoch ledningsmetoder som går under begreppet NPM. Det handlar mycket om
effektiviseringar av arbetet och manualbaserat arbete. Ett av styrsystemen inom
NPM har introducerat en ökad användning av informationsteknik (IT) inom den
offentliga sektorn och låter socialarbetarna använda sig av manualer och
datorprogram i större utsträckning. Detta för att effektivisera arbetet och hålla en
god och lika service för alla (Hood, 1991).
16
3.5 Kritik mot queer- och genusteori
Det som kan bli problematisk för dessa teorier är att en måste tro på att det finns
sociala kön för att teorierna ska kunna appliceras i praktiken. De som på något sätt
är överordnade i samhället och inte känner ett behov av förändring kan dessa
teorier ses som onödiga och överdrivna. Inom vissa religioner finns det tydliga
riktlinjer för hur en ska ”bota” homosexuella eller könsöverskridande personer
vilket bidrar till en misstro mot de teorier som utmanar heterosexualiteten.
Heterosexualiteten anses som det grundläggande naturliga och normala då detta
ses som det mest ”naturliga” sätt att garantera mänsklighetens fortlevnad och
förökning (Halle, 2004).
En annan kritik som framförts mot queerteori är att den är för svårtolkad och
akademisk för att appliceras i praktiken. Det finns forskare som menar att
queerteori inte ska kallas teori då det egentligen är ett synsätt på verkligheten där
en ifrågasätter normen snarare än talar om det normbrytande (Berg & Wickman,
2010).
Queerteori kritiseras också för den öppna syn och tillåtelse den medför. Kritiker
menar att om alla skulle se samhället genom ett queerteoriskt perspektiv skulle
plötsligt alla gränser försvinna och allt skulle bli tillåtet, även det som idag är
olagligt så som incest, djursex och pedofili. De menar att om normerna ska
ifrågasättas och inte det normbrytande är det ingen som ifrågasätter dessa
beteenden utan snarare tillåter dem och välkomnar dem (Halle, 2004).
4. METOD
I detta kapitel redogörs för mitt tillvägagångssätt för att genomföra denna studie. I
detta kapitel presenteras vilket urval jag gjort, eventuella etiska dilemman och
vilken ansats jag använt mig av för att samla in och arbeta fram det empiriska
material jag sedan presenterar i resultatkapitlet.
4.1 Kvalitativ ansats
För att kunna besvara mitt syfte och mina frågeställningar som handlar specifikt
om hur socialarbetare inom socialtjänsten upplever att organisationen arbetar för
ett inkluderande och jämlikt bemötande av transpersoner och hur de själva tänker
kring ett bemötande har jag valt att använda mig av kvalitativa intervjuer. Min
studie utgår ifrån det utforskande intresset då jag genom denna studie vill
utforska, upptäcka och förstå ett visst fenomen. Jag ville få en bild av hur enskilda
socialarbetare tänker kring och upplever ett bemötande av transpersoner i deras
organisation (Rosengren & Arvidson, 2002).
Olika ansatser inom forskningen analyserar empiri och presenterar resultat på
olika sätt. De olika ansatserna visar i studien hur forskaren har arbetat för att få
fram och analyserat sitt empiriska material. Det kan vara genom observationer,
enkätundersökningar eller intervjuer. Den kvalitativa ansatsen förespråkar
intervjuer. Dessa intervjuer kan vara telefonintervjuer eller personliga intervjuer
där forskaren möter respondenten (Meeuwisse m.fl., 2008). Jag valde att använda
mig av personliga intervjuer då det kan ge ett större djup och där inte bara svaren
kan analyseras utan även kroppspråk och tveksamheter (Trost, 2005). Syftet med
kvalitativa forskningsintervjuer är främst att få kunskap om respondentens
17
erfarenheter och livsvärld i avsikt att tolka dess mening och därmed kunna utläsa
ett resultat (Kvale, 1997).
Intervjuerna jag gjorde var utformade på samma sätt för alla respondenter vilket
kallas objektiv standardisering. Detta gjordes för att jag skulle kunna få så ett
tillförlitligt resultat som möjligt där socialarbetarna hade samma chans att få svara
på samma frågor. Jag använde mig av den riktat öppnade intervjun, det vill säga
så hade jag en intervjuguide (se bilaga nr 1) som hjälpte mig hålla fokus på det
tema jag var där för att undersöka samtidigt som jag gav utrymme för spontana
följdfrågor om det var något jag ville veta mer om (Rosengren & Arvidson, 2002).
4.1.1 Urval
Genom det utforskande intresset är det av stor vikt att söka upp och få information
från de personer som kan förklara det fenomen mina frågeställningar är ute efter.
Detta görs i den här studien genom att tala med socialarbetare inom socialtjänsten
då dessa är de enda som har erfarenheten som krävs för att ge svar på mina
frågeställningar. Min självklara urvalsgrupp blir då socialsekreterare som är
anställda inom socialtjänsten (Rosengren & Arvidson, 2002). Det är främst dessa
individers upplevelser, resonemang och tankar kring ett bemötande som är
avgörande för ett uppfyllande av mitt syfte och mina frågeställningar. Då dessa
socialarbetare möter människor dagligen i sin yrkesroll kändes det väldigt relevant
att använda sig just av intervjuer med dessa.
Jag ansåg först att det var viktigt att hitta personer som är villiga att prata om det,
har kunskap om ämnet och tycker att det är ett intressant för att få så uttömmande
svar som möjligt och därmed ett bra resultat. Under processens gång insåg jag att
det skulle vara svårt att hitta, delvis för studiens tidsram och delvis för att det
visade sig att många socialsekreterare inte har kunskap kring ett bemötande
gentemot personer av alla kön eller som inte har något kön. Däremot genom
kontakter inom socialtjänsten, fann jag respondenter som tyckte ämnet var
intressant och inte minst viktigt för deras arbete. Detta gjorde mitt urval till sist till
ett bekvämlighetsurval där jag tog kontakt med de individer som fanns
tillgängliga för mig just då. Detta beror mest på tidsbristen som uppkommer vid
en kandidatuppsats (Rosengren & Arvidson, 2002). Jag mejlade först min primära
kontakt inom socialtjänsten och bad om hjälp att hitta respondenter. Jag förklarade
då syftet med uppsatsen och hen hörde några dagar senare av sig med ett antal
personer jag kunde kontakta. Dessa kontaktades genom sms och mail där jag
återigen förklarade syftet med uppsatsen och varför dessa personer blivit
kontaktade av mig. Därifrån kunde jag boka tid för intervjuer med några av dessa.
Mitt urval är ett icke-sannolikhetsurval. Detta för att resultatet sannolikt inte
kommer kunna generaliseras på hela populationen, vilket i det här fallet är alla
socialsekreterare inom socialtjänsten, utan resultatet gäller endast mina
respondenter och dennas upplevelser av ämnet (Rosengren & Arvidson, 2002).
4.2 Materialinsamling
Först utformade jag en intervjuguide (se bilaga nr 1) där jag formulerade de frågor
jag tyckte var relevanta för syftet och genom svar kunde i sin tur besvara mina
frågeställningar. Jag valde att ha två öppningsfrågor för att stämningen skulle
kännas avslappnad och för att ämnet inte skulle ”attackeras” direkt. Dock valde
jag att inte låta respondenterna läsa frågorna innan intervjun då jag ville ha deras
18
direkta svar utan att ha haft möjlighet att kolla upp vissa av frågorna. Det handlar
alltså om att jag ville ha den information de besatt den dagen jag intervjuade dem.
Om de hade sett frågorna i förväg hade de kunnat formulera svar som de
förväntade sig att jag ville höra på grund av frågornas utformning och den
effekten ville jag alltså inte ha. Intervjuerna spelades in med hjälp av min
mobiltelefon och jag transkriberade sedan dem. Inspelningarna raderades efter en
extra genomgång av transkriberingarna. Två av intervjuerna ägde rum på
respondenternas arbetsplats och de andra två intervjuerna ägde rum på två olika
caféer.
4.2.1 Fördelar
Fördelar med en personlig intervju är att den får en öppenhet och det finns
utrymme för följdfrågor om det skulle bli relevant. Då jag inte visste något om
respondentens tankar och föreställningar kring ett bemötande av transpersoner
innan intervjun visste jag hur viktigt det var att inte förutsätta att svaren skulle bli
på ett visst sätt. Detta öppnade upp intervjun ännu mer och tillät respondenten att
tänka och svara fritt på mina frågor. Andra fördelar med en intervjumetod är att
kunna formulera om eller ändra ordningsföljd på frågorna om det krävs för att få
ett bättre flyt och sammanhållning i intervjuerna (Kvale, 1997).
En annan fördel med att träffa respondenten personligen och hålla intervjun är att
jag kunde se vilka kroppsuttryck och ansiktsuttryck som gjordes under intervjun.
Detta kan vara avgörande för hur respondenten eventuellt tvekade på en fråga
eller inte förstod en fråga. Det kan också visa på om respondenten ogillade någon
fråga (Aspers, 2007).
4.2.2 Nackdelar
Det som kunde ses som svårt ur min synvinkel var att behålla den öppenhet jag
talade om i tidigare avsnitt genom hela intervjun. Då jag inte är en van intervjuare
och inte har någon kunskap inom just detta kan det ha varit svårt vid vissa
tillfällen att inte låta mina egna värderingar och föreställningar genomsyra de
följdfrågor jag ställde (Kvale, 1997). Det finns också en tydlig risk för ledande
frågor för en oerfaren intervjuare (Rosengren & Arvidsson, 2002). Detta var något
jag försökte undvika men vid transkriberingen insåg att det hade inträffat. De
ledanade frågorna var dock av sådan karaktär att de fyllde sitt syfte i att åter lägga
fokus på det tema intervjun handlade om.
I sådana här intervjuformer är det nästintill omöjligt att förbise den maktobalans
som skapas mellan en intervjuperson och intervjuaren. Då jag inte är en
professionell intervjuare dämpades maktobalansen en aning men det faktum att
jag hade ett ämne som respondenterna inte kanske kände sig säkra i blir det
därmed en maktobalans ändå. Då det är intervjuaren som introducerar
samtalsämnet och styr konversationen kan intervjun inte liknas vid ett vanligt
samtal där maktsymmetrin kanske hade sett ut på ett annat sätt. Därför är det
intervjuarens uppgift att skapa en harmonisk miljö där både intervjuare och
respondent känner sig fria att tala om det de vill och att svara på frågorna (Kvale,
1997). De intervjuer som inträffade på respondenternas arbetsplats kan ses som
hämmade i det avseendet att respondenterna befann sig på den plats de skulle
prata om, dock utfördes intervjuerna bakom stängda dörrar och genom
anonymiteten som erbjöds hoppas jag att de kände sig fria att tala om ämnet. De
intervjuer som inträffade på caféer kan ses som en neutral plats.
19
4.2.3 Bearbetning av insamlat material
Intervjuerna spelades in på min mobiltelefon. Ljudfilen förde jag sedan över till
transkriberingsprogrammet otranscribe där jag sedan kunde transkribera
innehållet. Detta gjorde jag för att enkelt kunna få en överblick av intervjuernas
innehåll och därmed försöka utläsa olika teman och sammanhang emellan
intervjuerna. Jag kände också att det var viktigt att skriva ner hummande eller
osäkra svar då detta kan spela roll för resultatet (Aspers, 2007). Utifrån detta
kunde jag sedan kategorisera de ämnen vi pratat om ner i olika teman. De teman
som uppenbarade sig fick sedan underkategorier och nyckelord som jag använde
för att sammanfläta intervjuerna och sammanfoga slutsatser.
När detta var gjort kopplade jag samman materialet och slutsatsen med mina
teorier för att få en större utgångspunkt i arbetet att få ett resultat. Detta blev sedan
det material jag presenterar i det näst sista kapitlet i den här studien.
4.3 Studiens trovärdighet
I detta avsnitt presenterar jag hur trovärdig och pålitlig min studie är enligt de
kriterier som Kvale (1997) beskriver.
4.3.1 Kvalitet på intervjun
För att det ska vara bra kvalité på de intervjuer som görs är det av stor vikt att
respondenten svarar spontant och innehållsrikt. Det är viktigt att intervjun behåller
det ämne den är ämnad att beröra och detta är intervjuarens uppgift. Det är också
viktigt att intervjuaren reder ut missförstånd eller försäkrar sig om att denna
uppfattat respondenten rätt under intervjuns gång (Kvale, 1997). Då jag hade
intervjuguiden (se bilaga nr 1) att förhålla mig till och visste vid intervjuns början
vad syftet med intervjun var så såg jag hela tiden till att fokus låg på ämnet. Mina
respondenter gav mig utförliga och beskrivande svar på varje fråga jag ställde och
jag bekräftade det de sa genom att försäkra mig om att jag förstått svaret rätt.
Enligt dessa kriterier höll mina intervjuer en bra kvalité.
4.3.2 Validitet
Validitet, som är ett mått på att vi verkligen mäter det vi vill mäta (Kvale, 1997)
är i studien hög. Då jag valt att intervjua anställda inom socialtjänsten som
dagligen möter människor i sin yrkesroll så kan mina frågeställningar besvaras
och syftet uppfyllas. Det är endast dessa socialarbetare, som varje dag bemöter
människor som kan svara på de frågor jag vill ha svar på. Det är endast dessa
individer som har den erfarenhet och kunskap som behövs för att uppfylla mitt
syfte.
Forskarroll
Forskaren ska vara kunnig inom det ämne som intervjun avser och ska ha en
struktur och syfte med intervjun, det är forskarens uppgift att styra intervjun i rätt
spår. Frågorna ska vara formulerade som enkla och korta. Intervjuaren ska också
låta respondenten tala till punkt och lyssna in vad denna säger. Det är också
viktigt att lyssna in vad respondenten anser viktigt i frågan och analysera detta
(Kvale, 1997). Då jag genom litteraturstudier har lärt mig mycket om
20
transpersoner och genom tidigare forskning tagit reda på deras egna uppfattningar
och erfarenheter av bemötande på olika sätt har jag stor kunskap kring ämnet. Jag
försökte också hålla ett öppet tankesätt kring respondentens svar och lyssna in
viktiga aspekter i detta. Mina frågor var enkla att förstå och om det uppstod
frågetecken förklarade jag ytterligare vad jag menade med frågan. Med tanke på
ämnet, transbegreppet, och det faktum att jag är en cis-kvinna så är studien gjord
ur ett ”utanförsperspektiv”. Det betyder att jag inte alltid kan se de hinder och
problem som kan uppstå för en transperson då jag själv inte upplever eller har
upplevt det.
4.3.3 Generaliserbarhet
Något som ofta eftersträvas i forskning är generaliserbarhet, alltså att en kan
generalisera resultatet över en population. Det finns flera argument till varför en
kvalitativ undersökning med intervjuer inte kan generaliseras. Dels för att
intervjuerna ofta är för få för att kunna representera en hel population och dels för
att intervjuer ger möjlighet till ett större djup och eftertänksamhet hos individen
vilket är svårt att generalisera på andra än individen själv (Kvale, 1997). Då min
studie endast innefattar fyra socialsekreterare från olika delar av Sverige så kan
detta inte generaliseras på alla socialsekreterare. Dels för att antalet är för få och
dels för att intervjun gick ut på individens egna erfarenheter och föreställningar
kring ett bemötande av transpersoner och sin organisation.
4.3.4 Etiska överväganden
Det finns flera olika etiska dilemman vid forskning där en kommer i kontakt med
andra personer och deras erfarenheter. Det är främst fyra principer en måste ta
hänsyn till vid forskning. Det är informationskravet, samtyckeskravet,
konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Meeuwisse m.fl., 2008). I det här
avsnittet presenterar jag hur jag uppfyllt alla dessa krav i arbetet med
framtagandet av mitt empiriska material.
Informationskravet
Informationskravet går ut på att forskaren lämnar alla de uppgifter som krävs till
de som deltar i studien. Det innefattar sådant som studiens syfte, varför personen
är utvald att delta och att respondenten får avbryta sin medverkan under studiens
gång. Informationen ska innefatta allt det som kan påverka respondenten och dess
vilja att delta i undersökningen (Meeuwisse m.fl., 2008). Jag meddelade
respondenterna vid första mejlkontakten studiens syfte och att de var anonyma i
sina svar. Vid intervjutillfället, innan intervjun startade, delade jag även ut ett
informationsbrev (se bilaga nr 2). I detta informationsbrev upprepar jag syftet med
studien, studiens frågeställningar, anonymitet, hur intervjun skulle gå till och hur
jag skulle bearbeta det inspelade materialet. Jag informerade även om
respondentens rätt att avsluta sin medverkan och godkänna eventuella citat.
Samtyckeskravet
Enligt detta krav ska deltagaren av studien ha rätt att bestämma över sin
medverkan själv och att inga påtryckningar eller frestelser ska framkomma från
forskaren i syfte att behålla respondenternas medverkan (Meeuwisse m.fl., 2008).
Då respondenterna i min studie fått information om att de fick avbryta sin
medverkan fram till ett visst datum uppfyller jag även detta krav.
21
Konfidentialitetskravet
Detta krav handlar om att alla uppgifter som kan avslöja deltagarens identitet ska
behandlas med största konfidentialitet (Meeuwisse m.fl., 2008). Då jag under
mina intervjuer varken frågar efter namn, kön eller ålder så framgår inte dessa
uppgifter i mitt transkriberade material. De mejl och sms som avslöjar mina
respondenter var sparade under lösenordsskydd och jag raderade dessa direkt efter
intervjuerna.
Nyttjandekravet
Nyttjandekravet förhindrar att uppgifter och/eller svar från respondenterna
används i något annat syfte än studiens (Meeuwisse m.fl., 2008). Respondenterna
fick information om att svaren endast skulle användas till denna uppsats.
5. RESULTAT
I följande avsnitt presenterar jag den analys jag gjort av mitt empiriska material,
det vill säga de intervjuer som gjorts med professionella socialsekreterare. I detta
avsnitt ämnar jag endast att redovisa för citat och intervjuernas material. Det
kommer alltså inte framkomma någon diskussion eller analys utan detta redovisas
i nästa kapitel. Materialet har jag tematiserat med hjälp av mina transkriberingar
och därefter skapat underkategorier, vilka presenteras nedan. Med respekt för
respondenternas anonymitet och i relation till syfte och frågeställningar framgår
det inga namn, arbetsplatser, ålder eller könsidentitet under detta avsnitt utan bara
deras svar på mina frågor. Det framgår inte heller vilken eller vilka kommuner
respondenterna arbetar i. Syftet med min uppsats är inte att analysera
respondenternas svar utifrån deras positioner i relation till exempelvis kön, ålder
eller arbetsplats, utan det jag är intresserad av är att undersöka hur de tänker och
resonerar kring frågorna jag ställt. Alla fyra respondenter som presenteras i detta
avsnitt är utbildade socionomer och jobbar på fyra olika enheter inom
socialtjänsten. Det är viktigt att ännu en gång understryka att resultatet kan endast
stå för de fyra respondenter jag intervjuat, det kan inte generalisers på alla
socialarbetare inom socialtjänsten i Sverige. De tre teman resultatet kommer att
redovisa är följande:
- Socialarbetarens enskilda tankar kring bemötande
- Organisationens arbete kring bemötande
- Uppfattningar och tankar om att bryta mot tvåkönsnormen
5.1 Socialarbetarens enskilda tankar kring bemötande
Nedan presenteras socialarbetarnas egna tankar om ett jämlikt bemötande för alla.
Hur de definierar begreppet ’bemötande’ och vad det betyder för dem. Jag frågade
också vad inkluderande bemötande betyder för respondenterna då en inkludering
av alla klienter/brukare i arbetet är av stor vikt för att få en jämlik socialtjänst.
Ordet ’inkluderande’ blev därför centralt under mina intervjuer.
22
5.1.1 Jämlikt och med respekt
På frågan vad ett inkluderande bemötande innebar för respondenterna var svaret
ganska entydigt. Det framgick att bemötande är något de ofta reflekterar över och
har öppna dialoger om i arbetsgruppen och genom handledning. Det är något
socialarbetarna tänker på i varje möte de har, att alla som uppsöker socialtjänsten
ska behandlas med respekt. Det som kommer fram i frågan om hur de definierar
ett inkluderande bemötande är följande:
Inkluderande bemötande... att ja, att alla inkluderas, att man inte gör
skillnad, att, att man bemöter på ett sätt som också gör att man bjuder
in. Så man öppnar för dialog, att det inte blir en monolog.
Detta visar på att ett inkluderande bemötande kan vara att en bjuder in vilken
person det än är som söker upp socialtjänsten. Det visar på att en vill ha en
ömsesidig kontakt där både socialsekreterare och klient/brukare får komma till
tals. Ett annat citat lyder som följer:
Jag tänker att det innebär att man inte ska utesluta någon, att vara
delaktig i allt som handlar om, alltså det specifika, ja den klienten
eller ärendet så. Att ha ett inkluderande bemötande är ju jätteviktigt i
mitt jobb då vi jobbar efter, alltså en lagstiftning som säger att alla
ska vara delaktiga.
Även detta visar på att det är viktigt för socialarbetaren att inkludera
brukaren/klienten i det ärende denna söker upp socialtjänsten för. Det som är
gemensamt för alla fyra respondenter är vikten av respekt i sitt bemötande. De
visar alla på att det känns viktigt i deras yrkesroll, både för dem själva och för att
klienten/brukaren ska få känna sig delaktig i de åtgärder som tas för denna. Tre av
de fyra socialsekreterare jag intervjuat svarar att de alltid försöker möta
klienten/brukaren där denna befinner sig för att det ska bli ett bra samtal och för
att minska den maktobalans som annars uppstår. En av fyra påpekar också att hen
tycker att det är viktigt att vara serviceinriktad, att detta ingår i socialarbetarens
yrkesroll och är ett led i att vara en lättillgänglig myndighet genom att till exempel
vara anträffbar och att svara i telefon. Hen menar på att detta ingår under
begreppet bemötande.
5.1.2 Heteronormen
Något som visade sig under intervjuerna var heteronormen och vad denna norm
gör med socialarbetarnas tankar kring ett jämlikt bemötande. När jag och en
respondent började tala om vilka förväntningar en har beroende på om det är en
man eller kvinna som besöker socialtjänsten lät det såhär:
Just det här att det är så fastpräntat. Är det en ung tjej man träffar att
man kanske frågar ’men har du pojkvän?’ Men att det är ju nånting vi
jobbar med, att man kanske ska ställa frågan på ett annorlunda sätt
eller liksom, har du partner eller liknande eller så. Så det har vi ju
blivit mycket bättre på men det är ju nånting vi har reflekterat kring.
Heteronormen är alltså en norm som finns närvarande i möten och som det
reflekteras över på arbetsplatsen. Vi talade vidare om hur tankar kring hbtbegreppet har väckts hos många utifrån upplevelsen att allt fler vågar vara öppna
23
med sin homosexualitet. Det framkom också att två av de fyra respondenterna jag
talade med menade att T:et i HBT (som står för trans) ofta blir bortglömt. De
menade på att homosexualitet är något som det ofta talas om, hur alla ska bemötas
med respekt och utifrån sin egen livssituation, men att transbegreppet ofta blev
något bortglömt som det inte reflekterades lika mycket över. Två av fyra
respondenter berättade med stort eftertryck att, trots att heteronormen fortfarande
är den rådande och att det är den vi växer upp i, att homosexualiteten har fått
större utrymme och det finns en bredare acceptans av att inte vara hetero nu. De
menar att det är viktigt i deras yrkesroll att ha ett öppet sinne och tänk kring detta
för att kunna ha ett jämlikt bemötande av alla. Ett citat från en av respondenterna
visar på hur denna tänkte kring det:
Vi har ju ett hbt-tänk. Vi tänker kring homosexualitet och ja, att vi
kanske inte ska förutsätta något om någon. Men när det kommer till
att inte vara det kön man föds in blir det ju… en helt annan sak. Det
pratar vi inte om. Vilket är tråkigt för då blir det ju helt plötsligt inte
hbt-tänk längre utan bara hb-tänk…
Heteronormen är något som problematiseras och ifrågasätts i samtliga
organisationer där mina respondenter jobbar.
5.1.3 Könsnormer
Trots att inga specifika frågor om normer kring kön fanns med i min intervjuguide
föreföll det sig så att jag ändå talade om detta med tre av mina fyra respondenter.
Det framkom att även om de själva arbetade med sina förutfattade meningar om
hur en person som en uppfattar som ett visst kön ska bete sig så fanns det på något
sätt inpräntat i sättet de ser på människor. En av respondenterna pratade om
specifika instanser där dessa normer var tydligt utmärkande (namnet på instansen
hen talar om är ändrat på grund av att kunna säkra anonymitet):
Just dom instanserna som handlar om våld, för där finns ju
mansmottagningen och mottagningen som tar hand om våldutsatta
kvinnor. Vi reagerade på det, för där står det kvinnor och det är ju fel.
För det ska ju vara både våldutsatta män och kvinnor som lever i en
sån relation. Oavsett om du är transperson eller inte. Även då och
samma sak med mansmottagningen, det är ju för förövare generellt.
Inte bara män. Så genom de ordvalen är det ju vi som pekar ut att
männen är förövare, vilket känns fel.
Hen fortsätter tala om hur lätt det är att göra skillnad på män och kvinnor;
Jag vet att vi pratade där om att man framför allt gör skillnader i
föräldraroller eftersom vi möter mycket föräldrar, att väldigt ofta att
man bemöter kanske mammor med större ansvar än pappor kring sina
barn och på den biten…
Även en annan respondent talar om hur lätt det är att göra skillnad på män och
kvinnor, speciellt i föräldrarollerna och vilka förväntningar en har på dessa. Hen
menar att det självklart påverkar sättet de arbetar och tänker på, även om de
försöker hålla ett öppet sinne i sitt bemötande.
24
5.2 Organisationens arbete kring bemötande
Här presenteras respondenternas uppfattningar om hur organisationen arbetar för
ett jämlikt bemötande av alla och även specifikt transpersoner. Detta är alltså
intervjupersonernas egna uppfattningar om organisationens arbete och vad de som
individer har kännedom om.
5.2.1 Praktiska hinder
Under intervjun ställde jag frågan om vilka praktiska hinder det kan förekomma
för en transperson som tar kontakt med socialtjänsten. Det kan vara genom
blanketter, toaletter, broschyrer med mera. Det framkom under intervjuerna att det
inte finns några fysiska hinder för en transperson att komma i kontakt med deras
organisationer. Det vill säga, toaletterna är unisex-toaletter, det finns inga
blanketter som behöver fyllas i där det framkommer om en är man eller kvinna
och inga broschyrer riktar sig till enbart män eller kvinnor. Ett undantag är den
organisation som tidigare är nämnd under avsnittet ”könsnormer” som handlar om
våld i nära relationer men detta är alltså en instans där ingen av mina respondenter
arbetar, därför redovisas inte detta här.
Broschyrerna riktar sig inte till något kön eller så… det står väl att
det riktar sig till vårdnadshavare. Och det kan ju vara både och. Jag
känns inte vid att det skulle stå mamma/pappa barn eller så.
Ingen av respondenterna menade alltså på att deras broschyrer eller information
om deras instans riktar sig till ett specifikt kön. Däremot finns det andra
strukturella problem som kan uppstå i arbetet om transpersonen som uppsöker
socialtjänsten inte har ändrat sitt kön juridiskt.
Men ska man komma hit och det ska bli ett ärende då behövs det
personnummer för att kunna lägga in det i registret eftersom vi måste
journalföra allting. Ja.. och då står det ju... vad du är folkbokförd
som.
Detta framkom i samtliga intervjuer. När ett ärende öppnas om en person behövs
ett personnummer. Om denna då inte juridiskt ändrat sitt kön till den könsidentitet
en har så fastställs det i statistiken som det kön en är folkbokförd som. Enligt
socialarbetarna är detta inget större problem för dem själva utan det handlar mer
om den psykiska press det kan innebära att i statistik identifieras som det kön en
inte själv identifierar sig med. Förutom praktiska hinder framkom det att tre av
respondenterna menade på att hindrena kanske inte ligger så mycket i
organisationen utan snarare i den enskilda handläggaren:
Jag tänker inte att det ligger så mycket i organisationen eller alltså
så, för jag tänker att den är väldigt öppen utan det är nog mer från
person till person vad man har för inställning och värderingar. Om
man är väldigt såhär enkelspårig eller om man har lite mer öppet
sinne eller vad man ska säga. Att det handlar lite mer om individen.
Detta visar på att tankarna kring ett jämlikt och inkluderande bemötande inte bara
faller på organisationens ansvar utan även på de enskilda handläggarna och hur
deras värderingar ser ut. En annan menade på att rädslan för att komma till en
myndighet utan någon uttalad transkompetens är ett hinder i sig:
25
Om jag skulle vara en transperson och känna att jag skulle komma
och be om hjälp så skulle det fortfarande vara jobbigt att gå in och få
ett bemötande i att här är man inte van vid att möta transpersoner.
Socialarbetaren menade på att organisationen måste arbeta aktivt för att få en
bredare transkompetens för att transpersoner ska känna sig trygga i att aktivt söka
upp socialtjänsten om det någon gång i livet blir aktuellt.
5.2.2 Praxis
Det var ingen av mina respondenter som menade på att det finns någon specifik
praxis kring bemötande av transpersoner eller några riktlinjer att förhålla sig till
när det specifikt handlar om transpersoner. Det framkom dock att bemötande är
något alla har en dialog om på sin arbetsplats för att kunna bearbeta sina möten, få
tips och råd och handledning i sitt arbete. Bemötande är något aktuellt och
prioriterat hos alla respondenters arbetsplatser. Alla respondenter menar på att
bemötande alltid är något individuellt utifrån den person en möter men att det
alltid finns vägledning och hjälp att få på arbetsplatsen om en tycker något är
jobbigt eller svårt.
Som sagt, det finns som sagt en mall. Och den har man ju med sig.
Och sen när man går in och träffar en specifik person så blir man ju,
alltså man känner in och anpassar sig efter hur den kan, vill bli
bemött liksom.
Denna mall är tanken om att ha ett öppet sinne i varje möte, att respektera den en
möter och att möta denna på den nivån denna befinner sig på. Det är riktlinjer för
hur socialarbetaren kan uppnå allt detta i sitt möte med klienter/brukare. Sen hur
varje möte ser ut är individuellt, detta är alla respondenter ense om.
5.2.3 Transkompetens
I min intervjuguide finns frågan om de upplever att organisationen aktivt arbetar
för att höja transkompetens inom organisationen. Där var ett av svaren följande;
Njae, jag skulle nog inte säga att det varit prio ett. Ehm.. så. Men jag
tänker att det kommer in i olika områden som är alltså, dom här stora
områdena, just med handläggning och alltså i samtal och hur vi
bedriver dom.
Respondenten menade på att det kommer in i ett jämlikt bemötande och hur en
bedriver ett arbete för att öka det. Där är organisationen ett stort stöd och erbjuder
handledning m.m. för att handläggarna och socialarbetarna ska känna sig säkra på
att de möter klienter/brukare med respekt. En annan respondent svarade:
Eh.. inte på en jättehög nivå. Det är det lilla som kommer i det hära...
I det här jämställdhetsarbetet och jag tänker att kanske kan komma
mer. […] Att det ska inte spela roll, man ska inte bemötas på ett annat
sätt bara för att man gjort ett annat val, eller är det ens ett val?
26
Respondenten menar på ett jämställdhetsarbete som pågår inom organisationen
som tar upp sådana saker som att bemöta alla, oavsett sexuell läggning,
könsidentitet, kultur m.m., på ett jämlikt och värdigt sätt. Där menar respondenten
på att transbegreppet är inkluderat. De andra två socialarbetarna svarade blankt
nej på om de upplever att organisationen arbetar för att höja transkompetensen. På
frågan om de kände att de kunde vända sig till någon inom organisationen för att
få kunskap om transbegreppet svarade två att de skulle vända sig till någon
utanför för kunskap, en svarade att hen visste direkt vem den kunde vända sig till
för att få råd och kunskap medan den fjärde inte visste säkert men att det skulle
vara relativt lätt att ta reda på om någon inom organisationen besitter den
kunskapen.
5.2.4 Framtida arbete
Det som framkom i alla intervjuer var att något var på gång med arbetet kring ett
jämlikt bemötande och att organisationen visat på att de ville arbeta vidare med
detta. En av respondenterna berättade hur organisationen börjat tala om det i
utarbetningen av en ny jämställdhetsplan som socialtjänsten i den specifika
kommunen skulle handla efter. Det var tydligt att ingen av organisationerna
arbetar aktivt kring ett jämlikt och inkluderande bemötande av specifikt
transpersoner men att det var något som finns med i diskussionen kring hur
socialtjänsten arbetar. Två av respondenterna påpekade att det här ämnet är något
de antagligen nu kommer uppmärksamma och fundera vidare kring då ämnet nu
väckts. Två dagar efter en av intervjuerna var det Transgender of Rememberance,
en dag då transfobi uppmärksammas i syfte att minska denna. Då fick jag ett mail
av denna intervjuperson som var vidarebefordrat från hens chef. Mailet
uppmanade alla verksamheter inom socialtjänsten i den kommunen att skaffa
kunskap om transbegreppet för att kommunen ska kunna tillhandahålla service
och tjänster till alla på lika villkor. Mailet förklarar även transbegreppet i sig
kortfattat och är underskrivet av intervjupersonens enhetschef. Detta visar på att
ämnet är aktuellt och att det finns tankar inom just den kommunens socialtjänst att
uppmärksamma detta.
5.3 Uppfattningar och tankar om transbegreppet
Respondenterna fick själva definiera transbegreppet och hur de tror att de skulle
reagera om de i sin yrkesroll mötte en transperson. Viktigt att understryka är att
ingen av de fyra respondenter jag intervjuade hade vetskap om de hade träffat en
transperson i sitt yrke utan dessa svar är endast hypotetiska utifrån hur de tror de
hade reagerat.
5.3.1 Viljan att kategorisera
Det framkom i två av intervjuerna att respondenterna hade en stark vilja och
grundtanke i att kategorisera människor i två kön. De påpekade också att det
antagligen skulle vara svårt och kännas konstigt att inte veta vilket biologiskt kön
den de möter har.
Alltså jag skulle, inombords skulle jag reagera, då skulle jag tänka
såhär men oj hur ska jag få fram det här, om det här är en kille eller
tjej utan att vara klumpig eller bara ifrågasätta nåt på nåt konstigt
27
sätt. Men på nåt, inombords så skulle det nog bli lite såhär, ja, jag
skulle nog ha väldigt mycket fokus på det här inuti tror jag.
Det här citatet visar på hur en av respondenterna tänkte hur hen skulle reagera om
hen visste att hen mötte en transperson i sin yrkesroll. Det visar på att det skulle
bli något slags fokus inombords på vilket biologiskt kön personen i mötet har.
Trots detta understryker min respondent att hen ändå skulle upprätthålla en
professionell attityd där personen skulle bemötas med respekt. Men det visar ändå
på att inombords skulle det vara motstridiga känslor kring mötet. Samma
respondent svarar på hur hen hade reagerat om det kom en person som definierar
sig som varken man eller kvinna till hens arbetsplats:
Som sagt inombords skulle det kännas lite märkligt eller lite, inte
märkligt men jag skulle vilja veta, jag tror jag skulle bli frustrerad
och bara, men jag vill ju veta, är det en kille eller tjej? […] många
reagerar väldigt starkt på ordet hen till exempel, för att vi har ju ett
stort behov av att kategorisera människor och speciellt efter kön.
Det här visar allt tydligare på hur respondenten vill kategorisera sina
klienter/brukare efter kön och därmed få något att förhålla sig till. Men återigen,
respondenten menar på att hen inte hoppas detta skulle märkas utåt utan att
brukaren/klienten kan få ett bemötande med respekt och inkluderande.
5.3.2 Jämlikt och med respekt
Alla fyra respondenter talar om att de trots att de, vad de vet, inte har några egna
erfarenheter av bemötande av transpersoner skulle de bemöta dessa med respekt.
Deras definition av ett inkluderande bemötande, som berörts tidigare i detta
kapitel, står fast även när det gäller personer som överskrider könsnormer och har
en annan könsidentitet än den de föds med. Alla menar på att i deras yrkesroll
hade inte kön spelat någon roll, utan det skulle vara inombords i så fall, som
tidigare nämnt i avsnittet ovan. På frågan om hur socialarbetaren tror att denna
hade reagerat i mötet med en transperson kommer följande citat:
Det är en person som är framför mig som kanske i det här fallet skulle
vara en förälder och det spelar inte så stor roll om den definierar sig
som mamma eller pappa. […] Och det kanske skulle va bra att ställa
någon fråga kring det. Mer för att lägga det på bordet och fråga ’hur
vill du ha det?’
Det är viktigt för alla respondenter att personen som söker upp dem i deras
yrkesroll ska känna att de behandlas med respekt och att tilltalas på det sätt de vill.
Jag frågade vidare om könet skulle spela någon roll för mötet där en av
respondenterna svarade:
Jag tänker om, om det skulle vara viktigt för den utredningen eller på
det sättet. […]. Men alltså har den ingen relevans utifrån det arbetet
vi bedriver så tänker inte jag att det är viktigt att veta bara för att.
[…] Vi skriver ju mycket i vårt arbete och då kallar vi ju ofta
vårdnadshavare för mamma, pappa eller pappa pappa eller mamma
mamma eller vad det nu är och då är ju i så fall vad man ska benämna
personen i skrift.
28
Återigen är det alltså viktigt för respondenten att bemöta personen i fråga med
respekt och att denna känner att den bemötts med respekt och blir benämnd så
som denna önskar.
5.3.3 Transkompetens
Ingen av de fyra respondenterna påstår sig ha någon specifik kunskap kring
transbegreppet men påpekar flera gånger under intervjuerna hur viktigt det känns
och att det måste uppmärksammas mer så att alla ska kunna våga komma till
socialtjänsten och känna att de blir bemötta på ett respektfullt sätt. En av
respondenterna, på frågan om vad trans är för denna, svarar följande;
[…] den första associationen blir ju typ till ja, men män som går i
kvinnokläder. Men om man tänker i ett vidare begrepp eller mer som
en livsstil så blir det ju någonting annat. Det handlar om så mycket
mer.
En annan respondent svarade;
Ja, antingen så tänker jag ju alltså på någon som bytt kön. Eller på
nån som alltså, känner sig som det andra könet eller vad man ska
säga eller som inte känner sig som nåt av dom.
Tre av fyra respondenter visar ändå på att detta verkligen är något de vill veta
mer om för att kunna ha ett mer öppet sinne kring sina bemötanden och för att bli
mer inbjudande till samhällets alla människor. De menar på att organisationen
borde se sitt ansvar att undervisa och sprida kunskap kring transbegreppet.
6. DISKUSSION
I detta avslutande diskussionsavsnitt diskuterar jag föregående avsnitts resultat
och kopplar det till mina teorier samt jämför dessa med den tidigare forskning
som jag tidigare har presenterat. Här finns utrymme för mina egna åsikter,
reflektioner och slutsatser. Jag presenterar diskussionen i sammanfattande avsnitt
utifrån resultatet.
6.1 Ett inkluderande bemötande
Det som framkommer ur resultatet är att alla de socialarbetare jag talade med
reflekterar och arbetar för att få ett adekvat och inkluderande bemötande, av alla
klienter/brukare. Att bemöta alla med respekt oberoende på vem det är som söker
upp socialtjänsten var centralt i alla intervjuer. Det visade sig också att detta är
något de ofta talar om i arbetsgruppen och under handledning för att få ett så
inkluderande och jämlikt bemötande som möjligt. Socialtjänsten är en myndighet
som alla ska kunna kontakta, vare sig det handlar om att de behöver hjälp eller
rådgivning, så ett inkluderande bemötande är centralt, alla måste känna sig
välkomna.
29
6.1.1 Heteronormen och könsroller
Något annat som framkom under intervjuerna var den närvarande existensen av
heteronormen. I denna studie innefattar heteronormen både antagandet att alla är
heterosexuella men också antagandet att det bara finns två kön, att dessa ska vara
varandras motsatser och attraheras av varandra. En av intervjupersonerna
påpekade hur de ofta tänkte på att de måste fråga om klienten/brukaren har en
partner istället för pojk/flickvän då det inte ska vara förutsatt att denna är
heterosexuell. Som Rubins (1984) sexuella hierarki visar på så är
homosexualiteten det avvikande och det som inte anses vara det normala. Där
visas också en makt mellan det önskvärda och det icke önskvärda, det sätts emot
varandra och Rubin menar att normerna gör att det ena är bättre än det andra.
Både queer- och genusteorierna jag presenterar i mitt teori-avsnitt vill
problematisera och ifrågasätta det faktum att vi anser att heteronormen är det
önskvärda (Berg & Wickman, 2010). Min intervjuperson är då ett exempel på den
makt som Kulick (1996) menar att majoriteten som tar heteronormen för givet
har. Om en socialarbetare tar för givet att personen som söker upp myndigheten är
heterosexuell sätts klienten/brukaren i en situation där denna måste förklara sig
och visa på att det inte stämmer. Då skapas en ytterligare maktobalans, förutom
det faktum att det redan finns en obalans i att det är en myndighetsperson och en
uppsökande person som möter varandra, i heteronormen. Denna makt, som
Foucault har talat om inom queerteorin, måste problematiseras och ifrågasättas.
Det kan endast göras genom att titta på de normer som finns och ifrågasätta varför
detta ska vara det önskvärda (Watson, 2005).
Alla intervjupersoner talar om hur hbt-perspektivet är något som diskuteras allt
mer på arbetsplatsen. Att alla ska bemötas med respekt och föregående stycke är
ett exempel på hur socialarbetarna vill inkludera och ifrågasätta heteronormen.
Som jag presenterat i min tidigare forskning så finns det en hel del studier kring
hbt-perspektiv och bemötande av hbt-personer. Men precis som mina
intervjupersoner säger så glöms ofta T:et bort, det T som står för transpersoner.
En av intervjupersonerna menade på att det inte finns något hbt-tänk utan snarare
hb-tänk för i nuläget är det bara homosexualitet och bisexualitet som
uppmärksammas. En kan också problematisera det sätt som intervjupersonerna
pratar om ”hbt-tänk” som något som ska inkluderas i verksamheten. Kanske
skulle det vara mer givande att börja granska heteronormen och normen om att det
bara finns två kön?
De könsnormer och könsroller som genusteorin problematiserar visade sig även
vara ett problematiskt inslag i några av mina intervjupersoners professionella
arbete. De menade på att de själva hade förutfattade meningar för hur män
respektive kvinnor skulle bete sig, speciellt när det handlade om föräldraroller. De
antog där att kvinnor skulle vara mer omhändertagande och ansvarstagande i sin
föräldraroll vilket visar på hur våra könsnormer påverkar socialarbetarnas
värderingar i sitt arbete. Denna syn pratar Pilcher & Whelehan (2004) om och
menar på att dessa normer är något som måste problematiseras redan från början
så inte människor växer upp i tron att med ett visst kön följer ett visst beteende en
måste följa för att inte vara avvikande i samhället. Så länge dessa normer inte
problematiseras i en bredare utsträckning kommer alltid föreställningen om att
män ska vara tuffa och hårda finnas kvar och tvärtom för kvinnor. En av
respondenterna talade om hur de i vissa instanser inom socialtjänsten gjorde stor
skillnad på män och kvinnor. Främst inom våld i nära relationer där myndigheten
30
tog för givet att männen var de som utövade våld och kvinnorna de som var
utsatta för våld genom deras broschyrer och mottagningsnamn.
En av intervjupersonerna nämnde att det handlar nog mer om de enskilda
socialarbetarna än organisationen när det kommer till ett inkluderande bemötande.
Hen menade att om en är enkelspårig i sina värderingar finns det hinder för till
exempel en transperson att få ett inkluderande bemötande. Detta visar på hur våra
normer skapar våra värderingar och hur detta kan bli problematiskt i mötet med
andra människor (Berg & Wickman, 2010).
6.1.2 Organisationens bemötande
Alla intervjupersoner talade om ett återkommande praktiskt hinder i bemötandet
av just transpersoner som kan kopplas direkt till New Public Management som jag
presenterade i mitt teoriavsnitt. Det handlar om datasystemen och hur de är
utformade. Om en person kommer till socialtjänsten och det öppnas ett ärende
eller utredning kring denna person måste personnummer skrivas in i databasen. I
personnumret finns en siffra som avslöjar vilket biologiskt kön individen föddes
med. Det finns inga rutor socialarbetaren kan kryssa i för att det inte ska bli det
kön personnumret säger eller inget kön alls. I systemen kommer alltid individer
inom socialtjänsten som är under utredning alltså stå som ett kön, vare sig den
personen identifierar sig med just det könet eller inte. Detta är en konsekvens av
att NPM har fått ta så stor plats inom den offentliga sektorn där metoden minskar
socialarbetarens handlingsutrymme genom manualbaserat arbete. Det finns alltså
ett tänk kring hur människor ska kategoriseras och för att organisationen ska
fungera går detta inte att ändra på, så länge de använder sig av manualbaserat
arbete (Hood, 1991). Det är alltså denna organisatoriska struktur som hindrar ett
inkluderande och jämlikt bemötande av transpersoner. Om personen inte bytt sitt
juridiska kön, vilket alla som identifierar sig med ett annat kön eller inget kön alls
inte vill, så är en stämplad som ett kön i systemet och statistiken. Detta visar en
brist på respekt för alla människors lika värde och värdighet. En av
intervjupersonerna talade även om den mall som finns i ett bemötande, hur mötet
ska gå till och hur lång tid mötet får ta. Även detta kan kopplas till de metoder,
främst NPM, som finns inom den offentliga sektorn som handlar om att tids- och
kostnadseffektivisera verksamheten. Socialarbetaren betonade dock att det handlar
mycket om vilken individ en träffar och att hen försöker anpassa mötet efter detta.
Att notera är dock att om en socialarbetare tar mer tid till ett möte, så är det ett
brott mot den effektivitetspraxis som NPM förespråkar, något som kan falla
tillbaka på den enskilde socialarbetaren.
Med förbehåll för att jag själv som skrivit den här studien är cis-person, vilket
förutsätter att jag antagligen missat flera normativa strukturer, eftersom jag själv
inte blir utsatt för dem så kunde inga andra praktiska hinder inom organisationen
för ett inkluderande bemötande hittas, förutom ovan nämnda om mans- och
kvinnonormer. Det finns unisextoaletter på samtliga arbetsplatser, broschyrer och
hemsidor på de verksamheter mina intervjupersoner arbetade på är riktade till alla
kön. Det betyder att, som presenteras i tidigare forskning, att personer som
besöker dessa verksamheter inte behöver oroa sig för att inte passera, då de får
besöka vilken toalett de vill och liknande. Detta underlättar för transpersoner i den
mån att den ångest och oro som kan uppstå vid en så vardaglig sak som ett
toalettbesök elimineras. Den tidigare forskningen kring transpersoners upplevelser
visar på att just toalettbesök är ett stort problem för många (Bremers, 2011).
31
6.2 Transkompetens
Nedan presenterar jag och diskuterar kring det eventuella ifrågasättandet av cisnormen och transkompetensen, både hos socialarbetare och inom organisationen.
Jag avslutar detta avsnitt med att presentera det framtida arbete som bör göras på
arbetsplatserna.
Som min problemformulering och tidigare forskning visar så är transpersoners
misstro för myndigheter hög. Detta beror främst på rädslan för att transkompetens
inte finns på platsen och för att förståelsen för deras livssituation är låg (RFSL
rapport, 2013) (Siverskog, 2014). Alla intervjupersoner menar på att
organisationens arbete för att höja transkompetensen hos de anställda och
ifrågasätta cis-normen är väldigt liten eller obefintlig. Några av dem menade på
att de skulle söka sig utanför organisationen för ett få en större och bredare
transkunskap vilket visar på var organisationens prioriteringar ligger. Något som
också visar på en bristande transkompetens hos socialarbetarna i studien är
exempelvis det faktum att en av dem var frågande i om huruvida det är ett val
eller inte att identifiera sig som transperson. Rädslan hos transpersoner för
okunskap inom myndigheter, som min tidigare forskning visar, är alltså inte helt
obefogat (RFSL rapport, 2013).
6.2.1 Jämlikt och med respekt
Trots den bristande transkompetensen inom organisationen, och den bristande
kompetensen om hur cis-normen påverkar bemötandet hos socialarbetarna, visar
dessa ändå på att de vill vara öppna i sinnet kring alla personer de möter i sitt
yrke. En av respondenterna menar på att viljan att kategorisera människor är så
stark att hen inombords skulle tycka det var ganska problematiskt att möta en
transperson. Hen ville gärna veta vilket biologiskt kön personen har och ställa
frågor kring det. Men respondenten betonade också att hen inte skulle försöka visa
detta utåt utan att det bara är motstridiga känslor inombords. Detta är ett exempel
på hur våra normer påverkar och kontrollerar de känslor socialarbetaren känner.
Som queerteorin betonar måste detta ifrågasättas för att det ska förändras.
Samhället och individer måste börja ifrågasätta varför vi måste ha två kön på
människor (Berg & Wickman, 2010). Könet är en konstruktion som vi själva
skapar och som vi lär oss när vi är små. Respondentens känslor kring att personen
hen möter skulle vara könsöverskridande är lätta att förstå när en talar om de
normer och föreställningar vi får redan i uppväxten. Där ska det vara feminint
eller maskulint och detta beteende ska överensstämma med de utseendemässiga
attribut som vi ser (Butler, 2006). Dessa normer måste förändras för att alla ska
kunna få ett likvärdigt och respektfullt bemötande. Även om en har en ambition
om att inte visa sina känslor utåt, så finns attityder och värderingar alltid med i
bemötandet, och ”läcker” på olika sätt.
Tre av intervjupersonerna talade dock om hur det biologiska könet inte spelar så
stor roll i mötet med transpersoner utan snarare det kön denna vill identifiera sig
med. Den tidigare forskning jag presenterat visar på hur transpersoner ofta ser det
problematiskt att bli omnämnda i skrift, då myndighetspersoner ofta kopplar
samman klientens/brukarens personnummer eller de utseendemässiga attributen
med ett antagande om ett socialt och biologiskt kön (Girschik, 2008).
Socialarbetarna menade då på att de skulle försöka lägga ”korten på bordet” om
32
det skulle vara nödvändigt för utredningen, det vill säga fråga rakt ut vad personen
vill benämnas som i skrift för att kunna skriva journalen på ett värdigt sätt. Jag
tolkar detta som att det visar på att socialarbetarna har ett öppet sinne kring
bemötande av alla och att trots att en tydlig transkompetens på arbetsplatsen inte
finns så vill de göra bemötandet så inkluderande som möjligt. Dock kan en
ifrågasätta uttrycket ”lägga alla korten på bordet”. Detta skulle kunna ses som ett
återskapande av att könsidentiteten är något som ska ”avslöjas”. Jag skulle hellre
förorda en respektfullt ställd fråga, exempelvis: ”Vilket pronomen vill du att jag
använder om dig i din journal?”. Och att denna fråga ställs till alla
brukare/klienter.
Genusperspektiv, där det problematiseras kring att kön skulle vara något bestämt,
är alltså även något socialarbetarena tänker på och reflekterar kring. Som Butler
(2006) talar om, att kategorisera och applicera normer på en människa för att
kunna skapa sig en uppfattning om denna, är alltså något socialarbetarna försöker
motarbeta och problematisera i sin professionalitet. Exempel på detta är hur de
under intervjuerna menar på att inte fråga efter en pojk/flickvän utan partner för
att inte förutsätta att alla lever i en heterosexuell relation. Några av dem menar
också på att de vill öka på arbetet kring normkritiskt tänkande och organisationen
borde arbeta på ett större plan för detta.
6.2.2 Framtida arbete
Som ovan nämnt krävs det ett vidare arbete inom Socialtjänsten och myndigheter
för att höja transkompetensen. Hbt-perspektivet existerar inom organisationen
men fokuserar som sagt mest på HB. För att transpersoner ska känna sig
välkomna till att besöka myndigheter behövs det en uttalad transkompetens.
Som jag nämnde i resultatavsnittet fick jag ett mejl av en av respondenterna några
dagar efter intervjun där enhetschefen hade skickat ut en kort redogörelse för
transbegreppet och att de anställda alltid måste tänka på att bemöta människor
med respekt oberoende könsidenitet, sexuell läggning eller härkomst. Detta visar
på en vilja och en början till att tänka i ett bredare perspektiv. En av
respondenterna benämnde också jämställdhetsplaner och liknande där
transbegreppet ingick men att det behövdes mer kunskap och mer initiativ från
chefer för att det skulle impliceras på allvar. Socialstyrelsens rapport (2013) visar
denna problematik då det även där fastställs att det behövs mer kunskap kring
transbegreppet. Regeringen har tagit ett krafttag och budgeterat pengar till att de
anställda inom olika myndigheter, däri Socialtjänsten, ska få den utbildning som
krävs för att alla ska känna sig välkomna till dessa myndigheter, främst då hbtpersoner (regeringen.se). Respondenten talar om jämställdhetsarbete och att ett
inkluderande och jämlikt bemötande av transpersoner ingår i detta men om en
tittar på queerteorin och den kritik mot jämställdhetsbegreppet som teorin
uttrycker så finns det en viss problematik i detta (Dahl, 2005). Strävan efter
jämställdhet byggs på tanken om att det bara finns två kön vilket då genast
exkluderar de transpersoner som varken definierar sig som kvinna eller man.
Detta blir ett problem om socialtjänsten ser jämställdhetsarbetet som något som
skulle kunna verka för ett inkluderande bemötande av transpersoner. Ett alternativ
till jämställdhetsarbetet skulle kunna vara ett normkritiskt förändringsarbete där
en höjer kunskapen om att det finns mer än två kön och börjar granska de
exkluderande normer som existerar i verksamheten.
33
6.3 Slutsats
I denna slutsats besvarar jag mina frågeställningar sammanfattningsvis utefter mitt
resultat och min diskussion. Det som kan ses är att socialarbetarna inte upplever
att det finns en så stor transkompetens, eller ifrågasättande av cis-normen inom
organisationen och att de inte heller upplever att det arbetas för att höja denna. De
praktiska hindrena som uppstår handlar främst om datasystem och den enskilda
socialarbetarens egna värderingar och åsikter vilket kan kopplas tillbaka till två
huvudfaktorer, implementerandet av NPM samt de normer kring kön och
sexualitet som är rådande i samhället.
De föreställningar som finns kring ett inkluderande och jämlikt bemötande av alla
är att alla ska behandlas och bemötas med respekt. Det ska finnas en dialog
mellan klient/brukare och socialarbetare som gör att individen känner sig delaktig
i de beslut som tas och den utredning som bedrivs. Det ska inte spela någon roll
vilken sexuell läggning, könsidentitet eller ursprung den uppsökande har. Detta är
något alla socialarbetare är överens om. Hur detta ska uppnås känns dock oklart
från socialarbetarnas håll. Det saknas tydlig styrning från organisatoriskt håll som
socialarbetarna är missnöjda med.
Ingen av mina respondenter vet om att de mött en transperson i sitt yrke men de
menar alla på att de skulle bemöta dessa med den respekt de visar alla andra. En
av dem påpekar dock att det skulle skapa motstridiga känslor inombords och även
detta kan kopplas tillbaka till de normer och värderingar som samhället skapar och
upprätthåller genom könsroller och heteronormer. De menar dock på att det
största hindret finns nog hos den uppsökande transpersonen, att besöka en
myndighet där det inte finns någon uttalad transkompetens.
34
7. REFERENSER
7.1 Litteratur/Artiklar
Ambjörnsson, F. (2006). Vad är queer?. Stockholm: Natur och kultur.
Aspers, P. (2007). Etnografiska metoder att förstå och förklara samtiden.
Enskede: TPB
Berg, M. & Wickman, J. (2010). Queer. (1. uppl.) Malmö: Liber.
Bremer, S. (2011). Kroppslinjer: kön, transsexualism och kropp i berättelser om
könskorrigering. Diss. Göteborg : Göteborgs universitet, 2011. Göteborg.
Burdge, B. J. (2007). Bending gender, ending gender: Theoretical foundations for
social work practice with the transgender community. Social Work, Volume 52
issue 3, 243-250.
Butler, J. (2007). Genustrubbel: feminism och identitetens subversion. Göteborg:
Daidalos.
Butler, J. (2006). Genus ogjort: kropp, begär och möjlig existens. Stockholm:
Norstedts akademiska förlag
Christensen, T., Lagreid, P., Roness, P.G., & Rövik, K.A. (2005)
Organisationsteori för offentlig sektor. Malmö: Liber
Dahl, Ulrika (2005). Scener ur ett äktenskap: jämställdhet och
heteronormativitet.Queersverige. s. 48-71
Girshick, L.B. (2008). Transgender voices: beyond women and men. Hanover,
N.H.: University Press of New England.
Halle, R. (2004). Queer social philosophy: critical readings from Kant to Adorno.
Urbana, Ill.: University of Illinois Press.
Hood, C. (1991) A public management for all seasons? Public Administration, 69
Kulick, D. (1996). Queer Theory: vad är det och vad är det bra för? Lambda
nordica. (1996(2):3/4, s. 5-22).
Kvale, Steinar (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur
Markman, E. (2011). Gender identity disorder, the gender binary, and
transgender oppression: Implications for Ethical Social Work. Smith College
Studies in Social Work, Volume 81 issue 4, 314-327
Meeuwisse, Anna, Swärd, Hans, Eliasson-Lappalainen, Rosmari & Jacobsson,
Katarina (red.) (2008). Forskningsmetodik för socialvetare. 1. utg. Stockholm:
Natur & kultur
35
Mizock, L. & Lewis, T. K. (2008). Trauma in Transgender Populations: Risk,
Resilience, and Clinical Care. Journal of Emotional Abuse, Volume 8 issue 3,
335-354
Pilcher, J. & Whelehan, I. (2004). Fifty key concepts in gender studies. London:
SAGE.
RFSL Rapport (2013) Misstro – om hbtq-personers förtroende för olika
samhällsinstanser och vad som behöver förändras. Stockholm: RFSL Rapport
RFSL Samspelet – en text om bemötande Stockholm: RFSL Broschyr
RFSL UngdomTransformering (projekt) (2009). Att göra synligt: om unga
transpersoner och ett bra bemötande. Stockholm: RFSL Ungdom
Roch, A., m.fl. (2010) Scottish transgender alliance, Transgender people’s
experiences of domestic abuse. LGBT Youth Scotland
Rosengren, K.E. & Arvidson, P. (2002). Sociologisk metodik. (5., [omarb. och
utök.] uppl.) Malmö: Liber.
Rubin, G. (1984). "Thinking sex: notes towards a radical theory of the politics of
sexuality", The Routledge critical and cultural theory reader.
Siverskog, A. (2014). ”They just don’t have a clue”: Transgender aging and
implications for Social Work. Journal of Gerontological Social Work, Volume 57
issue 2-4, 386-406
Trost, Jan (2005). Kvalitativa intervjuer. 3. uppl. Lund: Studentlitteratur
Watson, K. (2005). Queer theory. Group Analysis, 38(1), 67-90
7.2 Webbplatser
http://www.1177.se/Vastra-Gotaland/Fakta-och-rad/Mer-om/Transsexualism-ochutredning/ (hämtad 2014-12-09)
http://transformering.se/vad-ar-trans (hämtad 2014-12-09)
http://www.regeringen.se/sb/d/18156/a/231357 (hämtad 2014-12-07)
36
BILAGA 1
Intervjuguide
Öppningsfrågor
Hur länge har du arbetat på socialtjänsten?
Vad har du för utbildning?
Bemötande
Vad tänker du kring begreppet ”inkluderande bemötande”? Vilka associationer får
du? Vad betyder det för dig?
Vi lever ju i ett system som är uppbyggt kring att vi ska definieras som och ”vara”
antingen kvinnor eller män, hur tror du att detta påverkar dig i ditt arbete, i
bemötande och liknande?
Vad tror du händer om en person som varken definierar sig som kvinna eller man
kommer till dig i din professionella roll/till din arbetsplats? Hur är praxis och
rutiner anpassade? Vilken transkompetens finns?
Organisationen
Upplever du att din organisation aktivt arbetar för ett inkluderande bemötande, i
så fall hur?
Upplever du att din organisation aktivt arbetar kring att höja kunskapen om
transpersoners livssituationer, i så fall hur?
Vilka eventuella hinder finns det för ett inkluderande bemötande av transpersoner
inom din organisation? I form av blanketter, toaletter, kommunikation på
hemsidan osv.
”En grundläggande tanke bakom socialtjänsten är att den ska vara tillgänglig
och vara av god kvalitet för alla som har behov av den.” – ur Socialstyrelsens
definition av jämlik socialtjänst
Hur upplever du att organisationen arbetar för en tillgänglig socialtjänst?
37
BILAGA 2
Informationsbrev
- En kvalitativ studie om bemötandet av transpersoner inom
socialtjänsten
Du har blivit tillfrågad att delta i en undersökning om hur enskilda socialarbetare
tänker kring ett inkluderande bemötande av transpersoner inom socialtjänsten och
hur de upplever att organisationen aktivt arbetar för detta.
Uppsatsen kommer att handla om ett inkluderande och jämlikt bemötande av
transpersoner i socialtjänsten. Det som undersöks är hur handläggare och
socialarbetares tankar kring bemötandet av alla går och specifikt hur de upplever
att organisationen arbetar för ett inkluderande bemötande av transpersoner.
Huvudbegreppen inom uppsatsen är transsexualitet och bemötande.
Transsexualitet kommer då innefatta de personer som upplever sig tillhöra ett
annat kön än sitt biologiska och därmed bryter mot könsnormen.
Studiens frågeställningar är följande:
-
Upplever den enskilda socialarbetaren att organisationen arbetar för ett
bemötande av transpersoner, i så fall hur?
-
Vilka föreställningar har personalen inom organisationen kring ett
bemötande?
För att göra detta använder jag mig av en kvalitativ ansats där jag intervjuar 3-4
socialarbetare, anställda inom socialtjänsten. Dessa har jag kontaktat genom
personliga kontakter inom socialtjänsten. Intervjuerna spelas in och transkriberas
sedan för att enklast kunna analyseras. Inspelningarna och transkriberingarna är
det endast jag som hör och läser, detta material förstörs när uppsatsen har blivit
publicerad. Din medverkan i studien kommer vara anonym, inga namn eller
arbetsort kommer att publiceras då detta är irrelevant för studiens syfte.
Du kan också, närsomhelst fram till den 19 december, avbryta din medverkan utan
motivering. Efter den 19 december ska studien vara klar och då går det inte längre
att dra sig ur. Om du önskar finns det möjlighet att få den färdiga uppsatsen
skickad till dig när den är opponerad på och godkänd. Det kommer tyvärr inte
finnas utrymme för läsning av utkast på grund av den tidsplan studien befinner sig
i. Godkännande av eventuella citat görs 15-17 december. Om ett citat från dig
används i studien skickar jag ut detta den 15 december, om du har invändningar
ska dessa påpekas innan senast 17 december.
Uppsatsen kommer att publiceras som en kandidatuppsats vid Malmö Högskola.
Den kommer att vara tillgänglig på internet.
Vid frågor under studiens gång, vid avbrytande av medverkan eller övrigt,
kontakta mig.
Johanna Åkesson
Telefon: 0737160044
E-mail: [email protected]
TACK FÖR DIN MEDVERKAN.
38
