ELEVHÄLSA

ELEVHÄLSA
- att skydda barnet
Karin Larsson och Malin Lindell
Linköpings universitet
Institutionen för Beteendevetenskap och Lärande
Psykologprogrammet
Sammanfattning
Studiens syfte är att utforska vad innebörden i Elevhälsa är för dem som i någon
utsträckning arbetar med Elevhälsofrågor inom skolan. Detta för att klargöra
essensen av Elevhälsa. Målet är att komma fram till vilka gemensamma
upplevelser som finns när det gäller Elevhälsa hos den personal som har sin
huvudsakliga sysselsättning inom eller i anknytning till Elevhälsa.
Studiens empiriska del baseras på tolv kvalitativa intervjuer som berör
informanternas upplevelse av Elevhälsa, vad de lägger i begreppet, vad de anser
att det utgörs av och hur de uppfattar fenomenet. Intervjuerna transkriberades
och genomgick en kvalitativ innehållsanalys men fenomenologisk stomme.
I den teoretiska referensramen behandlas svenska barns och ungdomars hälsa,
Elevhälsans framväxt och tidigare forskning. Resultatet presenteras utifrån de
sju konstituenter som utgör essensen av Elevhälsa; Den röda tråden, Trygghet,
Beskydd av barnet, Dra åt samma håll, Krav på eget ansvar, Slussvakt och Lära
för livet. Resultatet redogör också för hur informanterna ser på begreppet
Elevhälsa jämfört med de tidigare begreppen elevvård och skolhälsovård.
Avslutningsvis diskuteras huruvida informanterna givit en ideal bild av vad
Elevhälsa är, samt om den Röda tråd som informanterna anser vara önskvärd att
ha av eleven är positiv eller negativ. Vidare diskuteras vikten av Elevhälsans
lättillgänglighet samt hur Elevhälsa kan vara ett sätt att stävja en negativ
utveckling vad gäller barns och ungdomars hälsa i samverkan med föräldrar.
Förord
Vi vill tacka alla som möjliggjort denna uppsats. Först och främst ett stort tack
till Er informanter som har varit så generösa med Era erfarenheter, kunskaper
och personliga upplevelser i relation till Ert arbete inom Elevhälsa. Utan Er
skulle inget av detta ha varit möjligt!
Vi vill också tacka vår handledare Ingrid Hylander för hennes engagemang,
konstruktiva kritik och uppmuntran. Hennes gedigna kunskaper inom området
har varit till stor nytta och inspiration för oss. Tack Ingrid!
Tack också till Er andra som på ett eller annat sätt varit oss behjälpliga under
arbetets gång. Ett särskilt tack går här till Gunvor Larsson Abbad som hjälpte
oss att balansera materialet, och till Andrzej Szklarski som guidade oss rätt
genom metoddjungeln.
Sist men absolut inte minst vill vi tacka våra fästmän för deras kärlekfulla stöd
och tålamod under uppsatsskrivandet. Vi är också evigt tacksamma för era
tekniska färdigheter!
Linköping, december 2007
Karin Larsson
Malin Lindell
Innehållsförteckning
Kommer när allt är klart!
ELEVHÄLSA - Att skydda barnet
Svenska barns och ungdomars hälsa
Hälsa kan enligt Statens Folkhälsoinstitut (2005) bland annat definieras som ett
sammanslaget mått av livsvillkor och levnadsvanor. Internationellt sett har barn
och unga i Sverige en mycket god hälsa, kanske till och med en av de bästa i
världen (Alin Åkerman, 2007; Barnombudsmannen, 2005b; Socialdepartementet
SOU 2001:55).
Svenska barn och ungdomar är i allmänhet mycket nöjda med livet som helhet,
till exempel med den egna kroppen och hälsan, fritiden, familjens ekonomi och
boende samt relationer till familj och vänner. De allra flesta har också en stark
framtidstro. Barn och unga i Sverige bedöms ofta ha en hög livskvalitet och en
god levnadsstandard, mätt med objektiva mått som till exempel familjens
disponibla inkomst och tid med familjen (Barnombudsmannen, 2005a;
Socialdepartementet SOU 2006:100; Köhler, 2000).
Ohälsan ökar. Det finns dock varningstecken som återkommer i olika
undersökningar och rapporter när det gäller barns och ungdomars hälsa och
välmående i Sverige. Dels minskar andelen unga som är mycket nöjda med livet
stadigt - den subjektivt upplevda livskvaliteten minskar, och dels ökar den
psykiska, men även fysiska, ohälsan hos barn och ungdomar. Det är också fler
unga som oroar sig för sin hälsa idag än för tio år sedan (Danielson, 2006;
Folkhälsoinstitutet, 2005; Ungdomsstyrelsen, 2003).
Ju äldre barn och ungdomar blir, desto mindre nöjda blir de generellt sett med
sina liv, och flickorna är mindre nöjda än pojkarna. Det finns också en skillnad
mellan olika grupper i befolkningen beträffande fysiska och psykiska problem.
Självmord är till exempel vanligast hos barn och ungdomar från socialt mindre
gynnande och/eller utslagna familjer. Ohälsa av psykisk, social och
psykosomatisk art uppfattas dock vara ett större folkhälsoproblem än fysisk
ohälsa när det gäller barn och ungdomar i Sverige (Socialdepartementet SOU
2006:100; Ungdomsstyrelsen, 2007; Statens Folkhälsoinstitut, 2005; Ekdahl,
2003; Eriksson & Bremberg, 2007).
Saers (2002) beskriver att skolsköterskor, skolpsykologer och skolkuratorer
uppfattar att det är vanligare idag än för tio år sedan att barn och ungdomar
uppvisar bland annat stress, koncentrationsproblem, övervikt, värk, depression,
aggressivitet, tinnitus, allergier, ångest, sexuellt överförbara sjukdomar,
kriminalitet, missbruk, dåliga matvanor, ätstörningar, trötthet, dålig självkänsla
och problem i relationer till vuxna och jämnåriga. Den elevhälsoarbetande
personalen uppfattar det också som att andelen barn och unga med
problematiska familjesituationer, till exempel psykisk ohälsa och ekonomiska
bekymmer inom familjen, har ökat under en tioårsperiod. Hälften av den
tillfrågade elevhälsoarbetande personalen i Saers (2002) undersökning anser
dessutom att den pedagogiska miljön i skolan har försämrats under denna tid.
Även Barmombudsmannen (2006) och Gustavsson (2002) anser att ohälsan ökar
bland barn och ungdomar i Sverige; alltfler unga har dåliga mat- och
motionsvanor och drabbas av övervikt och diabetes, antalet sökande till barnoch ungdomspsykiatrin har de senaste tio åren fördubblats, alltfler barn och unga
känner sig nedstämda och försäljningen av antidepressiva medel till ungdomar
fördubblades mellan år 1999 och 2003. Barn och ungdomar uppvisar vidare
alltfler symtom på negativ stress, som till exempel huvudvärk och magont.
Negativ stress och den psykosociala och fysiska arbetsmiljön i skolan är för
övrigt två av de områden som barn och ungdomar själva uppfattar som bland de
mest problematiska i sina liv (Barnombudsmannen, 2007; Ogden, 2005).
Skolrelaterad stress. Enligt Barnombudsmannen (2004) beskriver barn
och ungdomar stress som ett allt större vardagsproblem både i och utanför
skolan. Mer än 80 % av de tillfrågade högstadieeleverna i Barnombudsmannens
rapport (2004) menade att stress är vanligt eller mycket vanligt bland deras
jämnåriga. Orsakerna till stressen beskrivs som:
Arbetsmiljön i skolan, skolans arbetsformer, problematiska situationer i
familjen, önskan om att vara rätt klädd och bli accepterad bland kompisarna. Till
detta kan man lägga kraven inom idrott, medias påverkan och det faktum att vi
vuxna inte alltid har tid att finnas till hands. (Barnombudsmannen, 2004, s. 5)
Stress är en naturlig reaktion som ofta kan ses som något positivt, men långvarig
eller alltför kraftig stress påverkar människor negativt. Detta gäller inte minst för
barn och unga som fortfarande växer och utvecklas. Tyvärr verkar det som att
det är just denna negativa stress som ökar bland barn och ungdomar
(Barnombudsmannen, (2004).
Tiden som barn och ungdomar tillbringar i skolan utgör en betydande del av
deras liv, och ju äldre de unga blir desto mer tid tillbringar de vanligtvis i
skolan. Miljön i skolan kan därför bedömas som viktig för barns och ungdomars
hälsa. Barn och ungdomar trivs i regel bra med skolan, men mindre bra med den
arbetsmiljö som skolan utgör. Minst nöjda är de unga med skolornas toaletter,
lunchrum, ljudnivå, luft och bristen på lugn och ro samt den mobbning som
förekommer (Barnombudsmannen 2006; Socialdepartementet SOU 2001:55;
Skolverket, Socialstyrelsen & Statens Folkhälsoinstitut, 2004).
Skolans möjligheter. Skolan har en unik position vad gäller att
identifiera mentala hälsoproblem hos barn och ungdomar och att utgöra länk till
passande hälsofrämjande aktörer. Eftersom barns och ungdomars emotionella,
beteendemässiga och psykosociala problem kan utgöra funktionshinder både
hemma, i skolan och i samhället så har mental hälsa blivit en viktig
angelägenhet för den offentliga sjukvården (Brener, Weist, Adelman, Taylor &
Vernon-Smiley, 2007).
Situationen i USA är inte helt olik den i Sverige, med ökad psykisk ohälsa bland
barn och ungdomar (Socialdepartementet SOU 2006:100; Ungdomsstyrelsen,
2007; Statens Folkhälsoinstitut, 2005; Ekdahl, 2003; Eriksson & Bremberg,
2007). Enligt Brener med flera (2007) får de flesta barn i USA som lider av
mental ohälsa ingen vård för detta. Barn, ungdomar och deras familjer tycks inte
vara benägna att uppsöka vårdinrättningar för mental ohälsa; vårdcentraler,
sjukhus och privata vårdinrättningar. Orsakerna är bland annat att de inte är
medvetna om att vård finns tillgängligt, rädsla för stigmatisering eller
ekonomiska svårigheter. Men även då Elevhälsopersonal i USA remitterar barn
och ungdomar till instanser utanför skolan så erhåller sällan barnet eller
ungdomen vård från denna instans (Brener et al, 2007).
En kommission i USA har utrett den problematik som utgörs av att barn och
ungdomar inte får den vård de behöver för psykisk ohälsa. De menar att skolan
har i och med det stora antal barn och ungdomar som går i skolan, en unik
möjlighet och position att identifiera och utgöra en länk till yttre vårdaktörer.
Brener med flera (2007) menar att skolan utgör ett naturligt sammanhang för
mentalhälsovård eftersom barnen spenderar så stor del av sin tid i skolan och att
skolan utgör en naturlig väg till att nå lärare och föräldrar som i sin tur kan
assistera eleven och underhålla eventuellt förbättrat kognitivt, beteendemässigt
och emotionellt fungerande.
Den svenska Elevhälsans framväxt
Elevhälsoarbete, arbete för att främja elevers hälsa, påbörjades i Sverige i och
med införandet av skolläkare som anlitades av vissa läroverk under 1830- och
1840-talen. Syftet var då främst att ge läkarvård åt elever som själva inte kunde
bekosta den. Ungefär tjugo år senare fanns läkare att tillgå vid de flesta
läroverken men det var inte förrän år 1892 som läkare anställdes vid samtliga
läroverk i Sverige. Vid folkskolorna tog det längre tid innan elevvårdande
insatser blev obligatoriska och så sent som på 1940-talet saknade mer än hälften
av landets folkskolor skolhälsovård (Cernerud, 1988).
Först år 1919 blev sjuksköterskan en profession inom skolhälsovården och
hennes dåvarande främsta uppgift var lusbekämpning, både i skolan och i
elevernas hem. Läkaren hade det medicinska ansvaret och utförde de medicinska
insatserna vilket innebar att övriga elevvårdande uppgifter, såsom undervisning i
hygien, hembesök i syfte att få inblick i socialt utsatta elevers bostadsmiljöer
och undersökningar och bedömningar av elevers svårigheter var skolsköterskans
och lärarnas gemensamma uppgifter (Backlund, 2007; Cernerud, 1988).
Ett par decennier in på 1900-talet kom eleven som individ att hamna mer i fokus
i och med ett större intresse för karaktärsdanande verksamhet inom skolan. För
att kunna utskilja de elever som var studiebegåvade och som passade in i idealet
frisk, arbetsduglig och arbetsvillig blev psykologisk testmetodik eftertraktad,
och den psykologiskt inriktade skolhälsovården började byggas ut alltmer
(Backlund, 2007; Börjesson & Palmblad, 2003). De psykologiska testningarna
utfördes till en början av lärare som utbildats till testledare, för att sedan komma
att bli skolpsykologens uppgift när denna profession inrättades i skolan. I
samband med psykologers inträdande i skolan anställdes de första
skolkuratorerna i början 1940-talet, för att beroende på skolnivå, utgöra en länk
mellan skolan och hemmet och skolarbetet och fritiden, något som tidigare
delvis varit rektorernas arbetsuppgifter (Backlund, 2007; Börjesson & Palmblad,
2003).
Sedan mitten av 1900-talet är skolhälsovården kommunernas ansvar, och i
läroplanerna från 1960-talet betonas att skolhälsovården ska utgöra en integrerad
del av verksamheten i skolan. (Backlund, 2007; Bremberg, 2004; Cernerud,
1988). Elevvård kan enligt Backlund (2007) utgöras av den omsorg som ges av
skolpersonalen till eleverna som individer eller samtliga insatser som syftar till
elevernas trivsel, välmående och strävan för att uppnå de i skolan uppsatta
målen. Då skollagen angående skolhälsovården fortfarande endast föreskriver
skolläkare och skolsköterska (Skollagen 14 kap, lag 1993:800) är det varje
enskild rektors ansvar att bestämma Elevhälsoarbetets utformning,
dimensionering och uppgifter (Utbildningsdepartementet SOU 2002:121).
Elevhälsa idag. I och med statens offentliga utredning Från dubbla spår
till Elevhälsa (Utbildningsdepartementet SOU 2000:19) föreslogs att
skolhälsovård (läkare, sjuksköterska) och elevvård (psykolog, kurator) samlas
under begreppet Elevhälsa ”som gemensam beteckning för de insatser som
utförs av specialpedagog, skolpsykolog, skolkurator, skolsköterska och
skolläkare samt studie- och yrkesvägledare” (Utbildningsdepartementet SOU
2000:19, s.51). Syftet är bland annat att kompetensen och olika perspektiv hos
samtliga i skolans personal, övrig elevvårdspersonal och andra instanser i
samhället med elevvårdande uppgifter, ska integreras för att på så sätt bidra till
ett utbyte av erfarenheter, tydliga gemensamma mål, bättre kommunikation och
därmed en helhetssyn på eleverna (Utbildningsdepartementet SOU 2000:19).
Dock pekar ovannämnda utrednings resultat på en svårbedömd och mycket
varierande tillgång på och organisation samt ledning av elevvård i landets olika
kommuner och skolor (Utbildningsdepartementet SOU 2000:19).
Riktlinjer för Elevhälsa. Enligt Skollagen har skolhälsovården ”till
ändamål att följa elevernas utveckling, bevara och förbättra deras själsliga och
kroppsliga hälsa och verka för sunda levnadsvanor hos dem”. Vidare ska
skolhälsovården vara förebyggande (Skollagen 14 kap § 2) och erbjuda eleverna
att genomgå syn- och hörselkontroll utöver minst tre allmänna hälsokontroller
under skoltiden. Skollagen föreskriver också att elever som av skolläkaren anses
ska genomgå särskild undersökning ska göra detta (14 kap § 3).
Som framgår av Skollagen är skolhälsovården främst medicinskt inriktad med
hälsokontroller, syn- och hörselundersökningar och enklare sjukvårdinsatser och
för detta ska det finnas skolläkare och skolsköterska. Den nya skollagen
föreskriver också att psykologisk, social och specialpedagogisk kompetens ska
finnas att tillgå (Utbildningsdepartementet SOU 2000:19). I den nuvarande
Skollagen finns dock inga specifika regleringar för övrig elevvård. Sådant som
inte kan räknas till medicinska kontroller och undersökningar benämns som
särskilda undersökningar utan närmare specifikation (Kap 14). Detta kan
förmodligen förklara varför tillgången på elevvård och hur olika skolor
organiserar och utövar den är svår att bedöma och verkar skilja sig kommuner
och skolor emellan (Backlund, 2007; Utbildningsdepartementet SOU 2000:19;
Utbildningsdepartementet SOU 2002:121).
Elevhälsan ska enligt Socialdepartementet (SOU 2006:100) ha ett brett
angreppssätt på elevens hela situation utifrån ett medicinskt, psykologiskt,
socialt och specialpedagogiskt perspektiv. I regeringens förslag till en ny skollag
framgår att elevhälsan främst ska vara förebyggande, hälsofrämjande och stödja
elevernas utveckling.
Sekretess inom Elevhälsan. Inom elevvården på en offentlig skola
innebär sekretesslagen (1980:100) olika regler för olika befattningshavare, och
Elevhälsans personal lyder således inte under samma lagar. Skolsköterskor och
skolläkare, det vill säga personal som hör till det som tidigare kallades för
skolhälsovården, lyder under samma sekretess som annan hälso- och
sjukvårdspersonal, och har således den starkaste sekretessen av all personal på
skolan. Detta innebär att de inte får lämna uppgifter till annan personal på skolan
eller inom Elevhälsan utan sekretessprövning (Bengtsson & Svensson, 2006;
Socialstyrelsen, 2004).
För annan skolpersonal finns andra bestämmelser angående sekretessen, som
också innebär att information om enskilda elever inte får delges annan
elevvårdspersonal. Sekretessen gäller således i båda riktningarna, exempelvis
från skolkurator till skolläkare, men är åt detta håll svagare än när information
ska gå från skolläkare till skolkuratorn. Lagen säger att sekretessen kan
kringgås om eleven utgör ett elevvårdsärende, då information får delas inom
Elevhälsan (Bengtsson & Svensson, 2006; Socialstyrelsen, 2004).
Tidigare forskning och vår studie
Flera tidigare studier om Elevhälsa, elevvårdsarbete och skolhälsovård har varit
kvantitativa då de avsett bedöma elevvårdspersonalens omfattning i olika delar
av landet (Backlund, 2007), utformning av elevvårdskonferenser
(Utbildningsdepartementet SOU 2000:19) eller elevvårdspersonalens
arbetsuppgifter, arbetsförhållanden, utveckling, samarbete med föräldrar och
övrig personal samt ansvarsfördelning (Hjärtström & Persson, 2003; Karlsson &
Nilsson, 2000; Saers, 2002; Utbildningsdepartementet SOU 1980:50;
Utbildningsdepartementet SOU 2002:121).
Tidigare forskning om Elevhälsa i Sverige, har således främst gällt dess
arbetsuppgifter, organisation och utbredning. Vad Elevhälsa är och innebär för
dem som arbetar med det har däremot, så vitt vi vet, inte tidigare undersökts
(Backlund, 2007). Vi anser att de professionellas syn på och upplevelse av
fenomenet Elevhälsa, samt vad de lägger i begreppet Elevhälsa är ett nödvändigt
komplement till den forskning som redan gjorts.
Vår avsikt är att genom en intervjustudie och kvalitativ innehållsanalys komma
nära själva kärnan i begreppet Elevhälsa och detta på ett subjektivt plan. Syftet
är att utforska vad innebörden i Elevhälsa är för de berörda professionerna för
att klargöra essensen av Elevhälsa. Målet är alltså att komma fram till vilka
gemensamma upplevelser som finns när det gäller Elevhälsa hos informanter
som i olika utsträckning arbetar med Elevhälsa.
Vår forskningsfråga blir utifrån detta: Vad utgör essensen av Elevhälsa?
Metod
Metodval
Stommen i den metod som vi har valt att använda oss av är fenomenologisk, så
till vida att vår studie fokuserar på det gemensamma och de likheter som
framträder ur informanternas beskrivningar av Elevhälsa. Dessa likheter utgörs
dock inte enbart av informanternas upplevelser, som är i fokus inom
fenomenologin (Szklarski, 2004; Thurén, 1995), utan även av deras
uppfattningar, som undersöks inom fenomenografin (Marton & Booth, 2000),
samt vad informanterna beskriver att de konkret gör i olika situationer, vilket
Grounded Theory (GT) är anpassat för (Bryman, 2002; Egidius, 2005). Vår
metod kan således beskrivas som en kvalitativ innehållsanalys med inslag av
både fenomenologi, fenomenografi och GT.
Vi betraktar dock fenomenologin som grunden i vår metod, eftersom vi inte
redovisar några skillnader, som i fenomenografin (Giorgi, 1999; Marton &
Booth, 1997; 2000), och inte utvecklar någon ny teori, som i GT (Bryman,
2002). Vi har således valt att följt de steg som ingår i Giorgis fenomenologiska
analysmetod (Giorgi, 1988) vid genomförandet av analysen. Detta är en välkänd
analysmetod (Moustakas, 1994) som bedöms vara på stark frammarsch inom
psykologin (Bachelor & Joshi, 1993; Giorgi, 2006).
Fenomenologin som analysmetod har utvecklats ur den fenomenologiska
filosofin, som grundades av den tyske filosofen Edmund Husserl (Bachelor &
Joshi, 1993; Cloonan, 2006; Giorgi, 1999; Moustakas, 1994), och räknas till de
kvalitativa forskningsansatserna (Bachelor & Joshi, 1993; Giorgi, 1988; 1999;
Polkinghorne, 2005). Syftet med den fenomenologiska analysmetoden är att
utforska och beskriva fenomen så som de visar sig för det mänskliga
medvetandet och uppfattas av det, och att fånga fenomenets väsen eller essens
(Bachelor & Joshi, 1993; Moustakas, 1994; Szklarski, 2004; 2007).
Inom fenomenologin anses att människans medvetande inte kan betraktas som
skiljt från objektens värld (Bachelor & Joshi, 1993; Moustakas, 1994; Szklarski,
2000). Världen kan varken beskrivas på ett objektivt eller ett subjektivt sätt, utan
endast så som människan upplever den. Det mänskliga medvetandet anses vara
intentionalt, vilket innebär att det alltid är riktat mot något. Medvetandet tar
emot intryck från objekt i omgivningen, och omvandlar därefter dessa intryck
till fenomen. Fenomen kan således beskrivas som något som är mer än objekten
eller det mänskliga medvetandet var och en för sig. Fenomenologin fokuserar
därför inte på hur objekten är i sig själva, utan enbart på hur de ter sig som de
fenomen som det mänskliga medvetandet gör dem till (Bachelor & Joshi, 1993;
Moustakas, 1994; Szklarski, 2000).
Med essens menas inom fenomenologin de väsentliga och fundamentala
egenskaper som ett fenomen inte kan existera utan, dess essentiella
konstituenter, egenskaper som är nödvändiga för att fenomenet ska vara just
detta fenomen. Forskaren söker således efter återkommande mönster och
invarianser för att fånga det gemensamma i olika sätt att uppleva och förstå ett
fenomen (Bachelor & Joshi, 1993; Giorgi, 1999; Szklarski, 2000; 2002; 2004;
2007).
Det finns i huvudsak två inriktningar inom fenomenologin idag; en klassisk
fenomenologi och en hermeneutiskt tolkande fenomenologi (Giorgi, 2006;
Szklarski, 2004). Den klassiska fenomenologin, som den här studien bygger på,
har en beskrivande ansats och kräver att forskaren bortser ifrån, eller sätter
parantes kring, sin egen förförståelse (Bachelor & Joshi, 1993; Giorgi, 1999;
Morrow, 2005) och endast använder sig av de begrepp och referensramar som
kommer från det undersökta fenomenet - så kallad fenomenologisk reduktion
(Giorgi, 2006; Kvale, 1997; Szklarski, 2000; 2002). Den klassiska
fenomenologin kan således beskrivas som en renodlat induktiv metod, utan i
förväg formulerade hypoteser, som bidrar till utökad kunskap genom att
generera utvecklande beskrivningar (Bachelor & Joshi, 1993; Svenning, 2000;
Svensson & Starrin, 1996; Starrin & Svensson, 1994).
Fenomenologiska forskare eftersträvar att komma så nära det studerade
fenomenet som möjligt, och för att åstadkomma detta valde vi att genomföra
kvalitativa intervjuer (Kvale, 1997). Kvalitativa intervjuer syftar till att upptäcka
ännu inte helt upptäcka företeelser, egenskaper och innebörder genom att fånga
människor vardagliga erfarenheter och upplevelser. Styrkan i detta
tillvägagångssätt beskrivs just som intervjuernas förmåga att fånga
informanternas personliga och vardagliga förståelse av sin omvärld, och den
mångfald av tolkningar och synsätt som är kopplade till denna (Kvale, 1997).
Kvalitativ intervjuforskning bygger på samspel mellan människor, och den
kunskap som skapas ses som en gemensam produkt mellan informanten och
forskaren (Kvale, 1997). Detta har lett till att kvalitativ intervjuforskning ibland
beskylls för subjektivitet och bristande reliabilitet (Bryman, 2002; Kvale, 1997;
Svenning, 2000), vilket vi har försökt motverka genom att vi båda (oberoende av
varandra) har arbetat med samtliga informanters beskrivningar. (ni kanske ska
nämna under vilken fas ni arbetade oberoende av varandra) Kvalitativ
intervjuforskning anses dock generellt sett ha stor validitet så till vida att
forskaren kan ställa flera frågor om samma ämne och på så sätt kontrollera att
hon får svar på just det hon frågar om och inget annat (Kjær Jensen, 1995;
Svensson & Starrin, 1996). Vi fick här också informanternas tillåtelse att
återkomma vid behov av eventuella förtydliganden av deras beskrivningar.
Informanter
Elevhälsoarbetande personal runt om i Östergötland kontaktades via e-post (se
Bilaga 1), telefon eller båda delarna för att informeras om studien och tillfrågas
om de kunde tänka sig att ställa upp på en intervju. Allt eftersom intervjuer
bokades in och genomfördes, ansträngde vi oss extra för att få tag i informanter
från samtliga elevhälsoarbetande professioner för att genom denna bredd fånga
det invarianta, essensen, med Elevhälsa – inte en specifik yrkesgrupps
upplevelse av den samma.
Att sträva efter maximal variation med avseende på respondenterna
rekommenderas och bedöms ofta kunna leda till meningsfulla data
(Polkinghorne, 2005). Vi kan också sägas ha använt oss av ett så kallat
bekvämlighets- eller tillgänglighetsurval (Svenning, 2000), bland annat så till
vida att vi enbart tillfrågade elevhälsoarbetande personal i Östergötland.
Sammanlagt genomfördes 12 intervjuer med personal inom grundskolan i
Östergötland som alla mer eller mindre ansåg sig delta i elevhälsoarbetande; tre
skolsköterskor, två rektorer, två psykologer, en kurator, en studie- och
yrkesvägledare, en skolläkare, en fritidsledare och en specialpedagog. Av dessa
var 8 anställda på specifika skolor, medan 4 var anställda i områdesövergripande
team som arbetar mot flera skolor. Informanterna hade vid intervjuernas
genomförande innehaft sina nuvarande yrken mellan 2 och 18 år, med en
medeltid på 9 år (uppgift saknas för en informant), och hade varit anställda på
sina respektive skolor eller team mellan 1 och 15 år, med en medeltid på 7 år
(uppgift saknas för en informant).
Intervjuerna genomfördes i september och oktober 2007, och skedde antingen på
informanternas arbetsplats eller i deras hem. Längden på intervjuerna varierade
mellan 30 och 70 minuter, med en medellängd på 45 minuter. Inspelningen
skedde med hjälp av en MP3-spelare.
Insamlingsmetod
Material till studien samlades in genom kvalitativa intervjuer (Kvale, 1997) med
informanterna. Vid kvalitativa forskningsintervjuer ligger fokus främst på
människors erfarenheter och upplevelser i deras vardagliga livsvärld, och på att
fånga dessa ur informantens eget perspektiv (Kvale, 1997). Fenomenologiska
intervjuer syftar vidare till att få detaljerade beskrivningar av informanternas
erfarenheter och upplevelser av det undersökta fenomenet, och ska vara öppna,
samtalsliknande och fokuserade (Bachelor & Joshi, 1993; Szklarski, 2004).
Intervjuerna skedde utifrån en intervjuguide med förslag på teman och specifika
frågor (se Bilaga 2), vilket rekommenderas (Bryman, 2002; Kvale, 1997;
Polkinghorne, 2005). Vi såg användandet av en intervjuguide som ett sätt att
säkerställa att intervjuerna innehöll ungefär samma områden och frågor, trots att
vi genomförde hälften av intervjuerna var. Intervjuguiden ska nämligen enligt
Kvale (1997) fungera som stöd för forskaren under intervjun, men den ska inte
följas slaviskt då informanterna även ska ges utrymme att ta upp ämnen som
forskaren själv inte har tänkt på. Kvalitativa intervjuerna benämns därför ofta
semistrukturerade (Kvale, 1997).
Forskningsintervjuare kan enligt ett flertal författare (Haverkamp, 2005; Kvale,
1997; Morrow, 2005; Polkinghorne, 2005) dra lärdom av en del av de tekniker
som utvecklats inom den psykoterapeutiska professionen. Detta har stärkt oss i
vår roll som intervjuare, då vi genom bland annat klientarbetet under vår
psykologutbildning kommit i kontakt med en del av dessa tekniker och på så sätt
kan anses ha en viss övning i att genomföra kvalitativa intervjuer.
Procedur
I vår studie har vi följt de stadier för kvalitativa forskningsundersökningar som
Kvale (1997) beskriver, det vill säga tematisering, planering, intervju, utskrift,
analys, verifiering och rapportering. Samtliga dessa stadier har i den här studien
utförts av bägge författarna.
Angående utskrifterna av intervjuer kan nämnas att dessa transkriberades till ett
läsarvänligt skriftspråk, eftersom vi inte eftersträvade att genomföra någon
språklig analys. Vi har dock valt att använda begreppen Elevhälsa, elevvård och
skolhälsovård så som informanterna använder dem, utan någon annan
tillrättaläggning än att Elevhälsa försetts med stor begynnelsebokstav för att
poängtera att detta är fokus för vår studie. Vi använder också omväxlande
begreppen barn och elev, eftersom det är vad informanterna själva gör. Detta för
att förbli så nära det ursprungliga materialet som möjligt. Emellertid har
avslöjande detaljer och personlig information tagits bort eller maskerats i
intervjuerna för att avidentifiera dessa och säkerställa informanternas
konfidentialitet. Innebörden i intervjuerna bedöms dock inte ha förvanskats
genom dessa åtgärder.
Information om tidigare forskningsresultat har lagts till utifrån de teoretiska
idéer som vårt framväxande resultat gett upphov till. Därigenom har vi i
diskussionen kunnat varva resultat och teori och fått en fördjupad analys.
Databearbetning och dataanalys
Materialet analyserades utifrån de steg som ingår i Giorgis fenomenologiska
metod (Giorgi, 1988; A. Szklarski, personligt samtal, 14 november, 2007 Det är
bättre om ni kan hänvisa till hans texter).
Det första steget innebär att forskaren läser igenom samtliga intervjuer för att
skaffa sig en helhetsbild över vad de handlar om. Forskaren kontrollerar
samtidigt att hon förstår intervjun och att den på något sätt handlar om
informantens upplevelse av det undersökta fenomenet. Intervjuer som uppfyller
dessa två kriterier kan forskaren använda i sin fortsatta analys, medan övriga
faller bort (Giorgi, 1988; A. Szklarski, personligt samtal, 14 november, 2007).
Under steg två läser forskaren på nytt igenom intervjuerna och urskiljer de
meningsbärande betydelseenheter som växer fram ut materialet, det vill säga
ord, meningar eller stycken som på olika sätt berör det undersökta fenomenet
(Bachelor & Joshi, 1993; Giorgi, 1988; A. Szklarski, personligt samtal, 14
november, 2007).
Forskaren analyserar och beskriver därefter i steg tre innehållet i dessa
betydelseenheter i abstrakta och mer vetenskapliga termer för att fjärma
materialet från intervjuns vardagsspråk. Materialet komprimeras nu ytterligare
genom att större och mer generella teman för innehållet skapas (Giorgi, 1988; A.
Szklarski, personligt samtal, 14 november, 2007).
Steg fyra går sedan ut på att forskaren fångar varje informants individuella syn
på det undersökta fenomenet genom att förkorta intervjuns betydelseenheter till
en mer komprimerad form (Giorgi, 1988; A. Szklarski, personligt samtal, 14
november, 2007).
I det femte steget jämför slutligen forskaren dessa individuella beskrivningar av
fenomenet och fångar upp de som återkommer, och det är dessa gemensamma
beskrivningar som utgör det studerade fenomenets essens. Dessa essenser är att
betrakta som invarianta teman, inte som kategorier, vilket innebär att
överlappning är tillåtet. Essenserna behöver således inte vara helt åtskilda från
varandra (A. Szklarski, personligt samtal, 14 november, 2007).
Dessa steg genomfördes först individuellt av de bägge författarna till denna
studie, varefter de enskilda resultaten kontinuerligt jämfördes med varandra och
jämkades samman genom diskussion. Överensstämmelsen mellan de två olika
resultaten för varje steg var hela tiden god, varför interreliabiliteten i analysen
bedöms som hög (Bachelor & Joshi, 1993). I vissa fall skilde vi oss åt, som till
exempel hur vi benämnt olika konstituenter. Men då innehållet var mycket
likartat var konstituenternas namn lätta att komma överens om.
Etiska överväganden
För att säkerställa de etiska aspekterna vid genomförandet av denna studie har vi
följt de rekommendationer som ges om att få handledning av en mer erfaren
forskarkollega och följa de etiska riktlinjer som finns uppställda (Haverkamp,
2005; Kvale, 1997; Øvreeide, 2003).
De etiska överväganden som ska beaktas vid forskningsstudier är till exempel att
informanterna inte ska komma till skada, att konfidentialitet ska bevaras och att
information om dem ska förvaras på ett betryggande sätt samt endast användas
till forskning. Vidare ska deltagarna ha gett sitt informerade samtycke till att
delta i studien och vara medvetna om att de när som helst kan välja att avbryta
sin medverkan. Forskningen får heller inte kränka informanternas privatliv
(Bryman, 2002; Haverkamp, 2005; Vetenskapsrådet, 2007; Øvreeide, 2003).
Vi kunde inte förutse några risker för att vår studie skulle skada informanterna,
utan mer kunskap kring Elevhälsa ansågs istället ligga i deras intresse. Risken
för att informanternas privatliv skulle kränkas bedömdes också som liten då
studien handlar om deras yrkesliv, även om det givetvis förhåller sig så som
Polkinghorne (2005) påpekar; att erfarenheter alltid är personliga. Vidare har
informanterna vid ett flertal tillfällen, via telefon, e-post och innan intervjun,
påmints om studiens syfte och upplägg, samt sin rätt att när som helst under
studiens gång avbryta sin medverkan utan närmare förklaring. De inspelade
intervjuerna har avidentifierats och har hela tiden förvarats på ett betryggande
sätt, och det är bara de bägge intervjuarna/författarna till studien som har haft
tillgång till icke- avidentifierat material. Vissa citat som används i rapporten har
också redigerats för att säkerställa informanternas konfidentialitet.
Kvalitetsvärdering
Triangulering är ett vanligt sätt att validera kvalitativa forskningsresultat på
(Kvale, 1997; Polkinghorne, 2005). Den trianguleringsmetod som vi har använt
oss av är främst forskartriangulering, vilket innebär att data samlas in av olika
forskare, som även hjälps åt med analysen (Bryman, 2002; Kjær Jensen, 1995).
Denna studie har i sin helhet utförts av två forskare.
Att vara fler än en forskare är ett sätt att uppnå interreliabilitet i hur den
insamlade datamaterialet ska förstås, och minskar risken för att den ensamme
forskarens subjektiva förförståelse får för stort utrymme (Bachelor & Joshi,
1993; Bryman, 2002; Kvale, 1997; Morrow, 2005). Det är snarare så att OM
man är fler än en forskarre som samlar in data eller kodar ska man se till att man
får hög interbedömarreliabilitet. Jag tror inte riktigt att ni ska ge er in iet här. Ni
har ju redan diskuterat hur pass överens ni varit. Även den parantessättning
kring förförståelsen som finns inbyggd i fenomenologin (Bachelor & Joshi,
1993; Morrow, 2005; Szklarski, 2004) betraktar vi som ett visst skydd mot allt
för stort inflytande från vår egen subjektivitet. Ytterligare sätt som vi har använt
oss av för att hindra vår egen subjektivitet från att ta för stor plats är
handledning samt att en av oss har spelat djävulens advokat och talat emot de
resultat som vi tyckt oss se, vilket rekommenderas (Kvale, 1997; Morrow,
2005).
Vi har även försökt öka studiens kvalitet genom att beskriva informanterna och
hur vi har gått tillväga i genomförandet av studien, för att på så sätt ge läsaren en
chans att bedöma tillförlitligheten (Bryman, 2002; Kvale, 1997; Morrow, 2005).
Även det att vi har en viss träning i att genomföra kvalitativa intervjuer genom
vår utbildning och dess klientarbete ses som positivt för studiens tillförlitlighet
(Haverkamp, 2005; Kvale, 1997; Morrow, 2005; Polkinghorne, 2005). Efter
transkriberingen fick informanterna dessutom läsa sin intervjuutskrift och
kommentera denna via e-post eller telefon, innan materialet analyserades, för att
kontrollera (Vid närmare eftertanke blir jag osäker på om detta verkligen är
noggranhet. Det kan ju vara så att ni har skrivit exakt vad de sa men att de
antingen inte vill kännas vid det eller att ni ändå inte rätt uppfattat vad de menat.
För att inte göra det alltför snårig kan ni bara skriva att ni …för att kontrollera
att vi förstått deras upplevelse av fenomenet eller dylikt..).
Resultat – Elevhälsans essens
Essensen av Elevhälsa består enligt denna studie av sju interrelaterade
konstituenter; Röda tråden, Trygghet, Beskydd av barnet, Dra åt samma håll,
Krav på eget ansvar, Slussvakt och Lära för livet. Först redogörs dock för vilket
av begreppen elevvård, skolhälsovård och Elevhälsa som används av
informanterna och hur de anser att dessa eventuellt skiljer sig åt.
Elevhälsa, elevvård och skolhälsovård
Som en introduktion till de essentiella konstituenter som vår studie har utmynnat
i väljer vi att beskriva hur informanterna ser på begreppen Elevhälsa, elevvård
och skolhälsovård, och huruvida de anser att det finns en skillnad eller inte
mellan dessa begrepp (att de är skilda fenomen). Informanternas svar utgör inte
några essentiella konstituenter då de är oeniga i dessa frågor (Szklarski, 2004),
men vi anser ändå att det är relevant för studien med hänsyn till dess syfte; att
undersöka hur berörda professioner ser på Elevhälsa och vad det innebär för
dem.
Elevhälsa, elevvård eller skolhälsovård? Informanterna använder sig av
alla tre begreppen, Elevhälsa, elevvård och skolhälsovård, när de talar om sitt
arbete. En åsikt som framkommer i beskrivningarna är att det inte föreligger
någon skillnad mellan begreppen, utan de anses likvärdiga och att det ”bara är
benämningen som skiljer dem åt” (Intervju L).
Egentligen är det samma sak. Elevvård och Elevhälsa tycker jag egentligen är
samma sak. Och skolhälsovård, ja, det är samma sak det också tycker jag. För
mig är det det i alla fall, det är ingen skillnad. (Intervju C)
Det framkommer också att dessa informanter tycker att namnbytet från elevvård
och skolhälsovård till Elevhälsa gränsar till att vara ”ordbajs” (Intervju A). Dock
uttrycks en strävan efter att övergå till att använda begreppet Elevhälsa, trots att
ingen tydlig skillnad kan urskiljas.
Jag [ser] väl egentligen [ingen skillnad mellan Elevhälsa och elevvård]. Men
som sagt, jag har jobbat i många år så för mig sitter det där så djupt rotat på
något sätt, med elevvårdsteam som vi säger här då. Men sen försöker vi att få in
det här ordet Elevhälsa. (Intervju H)
Informanterna anser sig i vissa fall använda begreppet Elevhälsa men beskriver
ändå under intervjun, sitt arbete i termer av elevvård och/eller skolhälsovård.
Det finns en skillnad. De informanter som menar att det finns en
skillnad mellan begreppen Elevhälsa och elevvård/skolhälsovård, beskriver att
Elevhälsa innebär mer samverkan, till exempel mellan olika skolor och mellan
olika yrkeskategorier inom samma skola eller team.
Nu har samverkan blivit tydligare och bättre. …. Vi har gemensamma träffar
med skolchefen …, där vi tar upp våra olika yrkesprofessioner och samverkar
över professionsgränserna, på ett helt annat sätt än tidigare … Och vi som är
professionella inom Elevhälsan samverkar mer nu än tidigare. (Intervju G)
Det framkommer också att dessa informanter anser att det finns en skillnad
mellan begreppen så till vida att Elevhälsa ses som ett vidare begrepp, med ett
bredare innehåll än elevvård och skolhälsovård. Detta genom att Elevhälsa även
inbegriper elevens hemmiljö, och dessutom kan ombesörjas av all personal på
skolan – inte enbart av den specifikt elevhälsoarbetande personalen.
Pedagogerna kan ju till exempel ”lägga in [hälsa] i undervisningen” (Intervju B).
Elevhälsan, vi ser det inte bara som friskvård utan det är ett vidare begrepp.
Friskvården tillhör skolsköterskan, om de får ont i magen eller om de får
huvudvärk och ofta har frånvaro, det är den biten. Men sen är det även den
psykosociala och den sociala biten på skolan. Antimobbingsteamet är ofta
kopplat till personal i Elevhälsan, sen kan det vara andra också på skolan men
att den biten är involverad i begreppet Elevhälsa. Så att det är, ja, om en elev har
mycket frånvaro så är det… Om det är någon som är utsatt… Det kan vara i
hemmet, det behöver inte vara på skolan, då kommer det också in. Det kan vara
bara här på skolan, att de inte kommer överens. Och det kan även vara
studiesvaga elever som kommer in i det här med Elevhälsa. (Intervju I)
Dessa informanter anger också att begreppet Elevhälsa för dem ”är ett positivt
laddat ord … ett positivt [och ett salutogent] begrepp” (Intervju F), särskilt i
jämförelse med de äldre begreppen elevvård och skolhälsovård:
Man fokuserar mer på hur man ska lösa det, man tittar på det positiva och lyfter
fram det. Och det är mer Elevhälsoarbete tycker jag, än vård. Förr… många
gånger kan man fokusera på det som inte fungerar, istället för att fundera på vad
det är som fungerar och satsa på det. (Intervju D)
Elevhälsa är den Röda tråden
Fenomenet Elevhälsa är avhängigt konstituenten Röda tråden och avser insyn i
och kontroll över både elevens konkreta väg genom skolsystemet och elevens
hela livsvärld här och nu, både i och utanför skolan. Den Röda tråden är
beroende av den kunskap som den elevhälsoarbetande personalen ges och
skaffar sig om eleven, dels med hjälp av informellt tal om elever och dels med
hjälp av journaler, samtal med föräldrar och elevens tidigare mentorer och
lärare. Detta utgör en del av grunden för Elevhälsa.
Informanternas upplevelse av Elevhälsa återkommer till den Röda tråden vare
sig de talar om föräldrarelationer, barnets fritid, studieprestationer, astma och
motoriska svårigheter eller svårigheter i samarbete med andra professionella till
följd av sekretess. Syftningsfel i meningen
Elevens väg genom skolan. Att hålla den Röda tråden genom elevens
väg genom skolan, med dess olika stadier, lärare, ämnen, informationsutbyte
professionella emellan och övergripande kunskaper om elevens skolgång ses
som positivt men ibland också problematiskt då för många vet eller vill veta för
mycket. Här återkommer den väsentliga upplevelsen att eleven är identifierad,
igenkänd och att dennes livsvärld finns representerad för samtliga
professionella. En kunskap om eleven som anses nödvändig vad gäller de
professionellas förmåga att stötta, undervisa och vårda eleven, genom att de ”ser
[eleverna] varje dag … och kan förändra deras liv” (Intervju A) och att ”det
finns många tillfällen där saker och ting kan upptäckas” (Intervju L).
Man har eleverna från det att de börjar förskolan till att de slutar högstadiet. Så
vi finns med hela tiden och hela vägen, i alla stadiebytena och så, så är det
någon elev som har det svårt och jobbigt så har vi den kunskapen hela vägen.
Annars är det lätt att kunskapen eller informationen kommer bort. Men vi har ju
liksom det hela perspektivet …. Att någon har den röda tråden hela vägen ….
Att någon har den samlade informationen. (Intervju J)
Det återfinns också önskningar om att dra mer nytta av den Röda tråden och
samlade kunskapen som faktiskt finns, till exempel genom utökat samarbete,
”trots sekretess och andra svårigheter” (Intervju L) som kan förhindra detta.
Från det att barnet börjar i kommunal omsorg till dess att de är vuxna. Varje
verksamhet blir ju lite enkelspårig så, man ser bara till sitt och det man jobbar i
på något sätt. …. För många gånger så är det saker som man ser redan när
barnen börjar redan i dagis där. Men sen klarar man sig igenom de åren där på
något sätt sen börjar barnet skolan och sen… Många gånger så kanske det
blommar ut i högstadiet. (Intervju H)
Samtidigt återkommer den problematiska sidan av Röda tråden. Dels farhågor
om att för många professionella vet för mycket, undrar för mycket, dels risken
för att elevens integritet kränks. Detta blir tydligt i följande citat:
Det som vi alltid har stående är det här med överlämningar mellan stadier eller
till nästa skola…. Vi kan alltid bli bättre på att ta hand om ärendena och
ärendets gång. Att det inte ska vara känt för alla. …. ibland så försöker ju folk
att få reda på saker som de inte har att göra … och då gäller det att man kan sin
profession och att vissa saker inte har någon betydelse för [elevens] skolgång
utan det är nyfikenhet kanske. (Intervju B)
Barnets hela livsvärld. Att de Elevhälsoarbetande erhåller och har
tillgång till information om hela barnets livsvärld är den andra delen av
konstituenten Röda tråden. Elevhälsa inbegriper att ”se till hela elevens vardag.
Hur eleven mår. På alla de plan som en elev ska fungera, som en människa ska
fungera, att det blir bra balans mellan arbete, fritid, förväntningar, krav”
(Intervju F) och alltså erhålla en förståelse för och kunskap om det sammanhang
inom vilket barnet återfinns.
Så det handlar väl om att stärka upp runt omkring [barnen] så att de kan tackla
sin situation både på skolan och på fritiden på något sätt. (Intervju H)
Informanterna upplever Elevhälsa då de besitter denna kunskap som de i sin tur
kan använda för att värna om och arbeta utifrån det enskilda barnets livsvärld.
Svårbegriplig mening. Informanterna anser att Elevhälsa innebär att se en helhet
kring eleven och inte bara hur det ser ut i skolan, utan även titta på fritiden och
hur det ser ut hemma eftersom detta kan avspegla hur eleven mår i skolan
(Intervju H). Hur barnet har det hemma, vilka det lever tillsammans med, hur
deras fritid ser ut, vilka drömmar och mål de har och hur dessa relateras till
dennes omgivning är basalt i begreppet Elevhälsa, som framgår av nedanstående
citat: Man behöver bara göra citat när dt är begrepp som uppenbarligen är
hämtade från inervjuerna, när det är ordvändningar som ni själva kunde ha
använt är det ok att bara skriva löpande text.
[Fritidsledarna] ska kunna träffa elever under dagtid för att planera vad de gör
på kvällstid på fritidsgården. (Intervju F)
Elevhälsans kunskap om barnets hela livsvärld syftar till att stödja lärandet och
lärprocessen i skolan. Informanterna beskriver att de måste ta hänsyn till alla
aspekter av elevens liv för att kunna göra det möjligt för dem att vara mottagliga
för lärande (Intervju F). För om eleverna ”inte mår bra så kan de inte nå några
studieresultat, och det är ju det som är vår uppgift” (Intervju E).
Att få så många elever som möjligt att må så bra som det är möjligt. Både
fysiskt och psykiskt, och att man har förutsättningar för att klara sin skola så bra
som möjligt. För skolan och lärandet är oerhört viktigt. (Intervju C)
Jag tycker att det skulle passa bättre att sätta in konstituenten lära för livet här
så att ni avslutar med slussvakt.
Elevhälsa är Trygghet
En essentiell konstituent som framkommit ur informanternas beskrivningar när
det gäller Elevhälsans innebörd är skapandet av trygghet i och runt skolan, inte
minst för eleverna men även för lärarna och föräldrarna. Detta uppfattas
samtidigt som ett sätt att arbeta förebyggande; Elevhälsan ska vara självklar på
skolan och lättillgänglig, och dess resurser och kunskap ska kunna sättas in
tidigt.
Lättillgänglighet. Informanterna beskriver att Elevhälsan och dess
personal först och främst ska vara lätt tillgänglig för eleverna, att det alltid är
eleverna och deras välmående som står i centrum för deras arbete. Elevhälsan
finns till för alla elever, men informanterna menar att det är elever som far illa
och som är i behov av något extra från skolan som de kan vara till störst nytta
för. Detta lilla extra som vissa elever behöver är det främst Elevhälsan som har
tid, resurser och möjlighet att tillhandahålla.
[Elevhälsan] finns till för alla elever. Men de som använder den mest det är de
elever som tycker att de har problem eller som har behov av att prata med någon
till exempel. Det finns elever som har behov av en vuxenkontakt, och då finns
skolsköterskan, som kanske inte är så uppbokad som många av oss andra, och då
hittar eleverna henne. (Intervju E)
Informanterna betonar vikten av att Elevhälsan finnas lätt tillgänglig”för
eleverna och deras föräldrar, att de ”ska ha en snabb access … det måste inte
vara krångliga grejer” (Intervju A). Vidare poängterar informanterna att det är
viktigt att ta sig tid med elever inte minst för att det kan ta tid innan eleverna
känner förtroende och vågar berätta om sina problem:
Det största arbetet är att alltid finnas här och att träffa de som mår dåligt, och att
hitta dem. För att det är många som kommer med små sår men det är inte det de
kommer för egentligen, så det gäller att se vad saken gäller. Och att också ta det
ganska lugnt, för de vill oftast berätta själva, så att man inte ställer för mycket
frågor. Många kan komma tio gånger innan de börjar prata om hur det är hemma
eller hur det är med kompisarna, de vill känna lite trygghet först. (Intervju D)
Fenomenet Elevhälsa innebär också, precis som för skolan i övrigt, att erbjuda
eleverna tillgängliga ”trygga vuxna” och ”trygga förebilder” (Intervju F).
Elevhälsans personal har dessutom tystnadsplikt och betygssätter eller bedömer
inte eleverna på samma sätt som lärarna, vilket beskrivs leda till en annorlunda
relation med eleverna, jämfört med den relation som eleverna har med lärarna.
Jag tycker att det är viktigt för elevernas skull att de har någon som de vet har
tystnadsplikt som man kan gå till och anförtro sig åt och berätta saker och ting
för, fråga om saker och ting. …. Man kanske inte tycker om sin mentor, och då
kan skolsköterskan eller skolkurator vara en som man kan gå till [istället] för att
åtminstone ställa sina frågor och tala om sina problem med. (Intervju E)
Informanterna uttrycker att Elevhälsan i första hand finns till för eleverna, men
att de även upplever att de fyller en funktion som stöd och trygghet till lärarna
när det händer något eller genom att ”handleda [dessa] och vara ett bollplank”
(Intervju J).
[Vi finns till för] både [eleverna] och [lärarna], fast måste jag välja så är det
eleverna. Vi måste ha eleverna i centrum. (Intervju K)
Elevhälsa utgörs också av trygghet för föräldrarna genom att den är lätt
tillgänglig både i tid och rum. Det är lätt för föräldrar att ”slinka in” (Intervju B)
när de hämtar sina barn.
Trygghet som förebyggande insats. Elevhälsa utgör trygghet och består
av trygga personer som elever och lärare kan vända sig till och det upplevs av
informanterna som ett sätt att arbeta förebyggande. Elevhälsan ska kännas trygg
och välkomnande för alla, och dit ska alla våga vända sig för att få råd eller
hjälp – gärna så tidigt som möjligt. För att åstadkomma detta ska Elevhälsan
enligt informanterna uppmärksamma och se alla elever – eleven ska inte vara en
i mängden, utan en speciell person med ett eget ansikte.
Sen går [psykologen och kuratorn] också ut förebyggande, till exempel så har de
på den här skolan haft, med sjuorna nu som startade, varit iväg och haft läger
och då är kuratorn med för att sammansvetsa nya klasserna och få igång dem,
och bli kamrater med de nya och då ser hon lite också vilka som kanske behöver
lite mer pushning för att komma in i gruppen, eller som inte passar in eller där
det inte går bra och sådär. (Intervju I)
Den elevhälsoarbetande personalen ska inte heller vara en i mängden, utan
någon som får ett eget ansikte gentemot eleverna. Detta används också som ett
sätt att förebygga otrygghet bland eleverna på skolan, till exempel genom att
Elevhälsans personal ”presenterar sig och visar upp sig” (Intervju E).
När eleven går i sexan så har jag varit ute och träffat alla elever … just för att de
ska få ett ansikte när de kommer till högstadieorganisationen. Och det kan
tyckas att det är såna där enkla saker som man gör, men jag såg nu i våras att det
ger ändå en effekt, man får ändå kontakt med dem och när de kommer så ’Hallå!
Tjena!’ och så. För året innan så valde vi att inte göra så för de tyckte att min tid
räckte inte riktigt till att ta den kontakten. …. Så det var nyttigt på något sätt att
göra det där uppehållet för att se att ’Nej, det var viktigt’ och fortsätta med det.
…. Jag märker själv att de som jag har hälsat på får jag en annan relation med,
en annan kontakt med direkt på något sätt. (Intervju H)
Processen med att få ett eget ansikte inför varandra, både som elev och som
elevhälsoarbetande personal, verkar således åt bägge håll.
Elevhälsa är Beskydd av barnet
Konstituenten Beskydd av barnet innebär att se till och tillgodose barnets behov,
och utgörs enligt informanterna av att uppmärksamma barn som är i behov av
beskydd, visa på att hjälp finns att få samt att uppväga för brister på andra plan i
barnets liv.
Lärarna har ju mycket utvecklingssamtal och så men ibland så kan det ju vara
befogat att vi behöver vara med, någon utav oss också för att barnet verkligen
ska bli tillgodosett, bli förstått. (Intervju B)
Konstituenten utgörs av att se barnet dagligen och på så sätt kunna
uppmärksamma eventuella problem eller förebygga att barnet mår dåligt. Det
kan till exempel handla om att ”stärka upp” (kolla i uppsatsmanualen om ni ska
använda enkla eller dubbla citattecken i texten. hur som helst ska ni göra
likadant i hela uppsatsen.) runt omkring barnen så att de kan tackla sin situation
både på skolan och på fritiden och att barnen när de är skolan ska känna sig
sedda, de ska känna att ”vi finns för dem” och genom detta upplever
elevhälsoarbetarna en möjlighet att förändra barnen liv.
Informanterna beskriver sin upplevelse av Elevhälsa i termer av uppsökande,
identifiering av och tillgänglighet för de elever som är i behov av hjälp och stöd.
De beskriver på flera sätt försöken att hitta dessa individer vilka? och på ett
tidigt stadium göra dem uppmärksamma på att hjälp och stöd finns att få. Det
viktigaste är alltid att hitta barn som far illa, och att försöka få den hjälp som det
går att få till dem
Försöka hitta en öppning, och det beror ju på vilken situation det är så. Eller ’jag
har sett att du har klippt dig’ eller ’köpt en ny tröja’, ja, precis vad som helst
sådär. Och då märker jag ju ganska så omgående var jag ska lägga ribban för
just det samtalet då. Om det är någon som tar till sig det jag säger på ett enkelt
sätt och börjar prata och… ja. Jag vet ju inte i och med att jag inte känner
personen så… Var jag ska hamna någonstans då. Och ibland kan det ju vara att
jag har missbedömt, ’Näe, men det är ingen fara, det är inget konstigt’ eller nån
som behöver gå vidare utan ’han eller hon mår bra av bara lite uppmärksamhet’.
(Intervju H).
Konstituenten Beskydd av barnet utgörs av den insyn Elevhälsan har och som
kan utnyttjas till att väga upp för brister i hemmet: Hörde inte insyn till röda
tråden?
Många av våra elever har skilda föräldrar, bor på två håll, är kanske från andra
kulturer, har inte så mycket tillsyn, och alla ställer olika krav, massa olika lärare,
att ha någonting som, att inte träffa så många vuxna utan att man träffar de
vuxna i samma sammanhang fast de har olika roller. För skolan är ju väldigt
viktig för eleverna på det sättet. Det är ofta en trygg punkt för dem. Den enda
trygga punkten för en del elever, det är skolan. (Intervju F)
Elevhälsa är att Dra åt samma håll (arbeta för att dra åt samma håll?)
Kontakten med föräldrar utgör en viktig konstituent när det gäller
informanternas upplevelse av Elevhälsa. Föräldrakontakten beskrivs som
mångfacetterad, och kan innebära att den elevhälsoarbetande personalen
övertalar eller väntar in, undervisar, stöttar och motiverar föräldrarna för att få
till ett samarbete med dem. Detta beskrivs av informanterna som viktigt, för att
”fungerar det inte [hemma] så är det svårt att få det att fungera här [i skolan], för
hemmet är ändå basen” (Intervju I), ”hemmiljön och fritiden är starkast”
(Intervju K) och ”utan föräldrar så kan barnet inte fungera” (Intervju F). Nu gör
jag inte mer förändringar av citaten . Som ni har sett menar jag att ni kan skriva
mer egen text utan att hänvisa till att det är citat. Endast när det är ett mycket
specifikt uttryck som ni vill betona behöver ni använda citat och uppge varifrån
det kommer.
Informanterna understryker vikten av att skolan och hemmet samarbetar, och att
föräldrar och personal på skolan och inom Elevhälsan arbetar tillsammans och
inte mot varandra. Informanterna menar att föräldrarna måste kämpa åt samma
håll som skolan för att eleven ”ska ha det så bra som möjligt” (Intervju B), och
beskriver målet med Elevhälsan som att ”få alla på vägen åt samma håll”
(Intervju B).
Det kan ibland vara lite svårare att nå fram [till föräldrar], så man får försöka
hitta nya vägar att få kontakt. …. Visst tar det tid, men det är viktigt att man tar
sig den tiden för annars … just det här att få med sig föräldrarna så de ser att
man inte är något hot. (Intervju L)
Stötta och undervisa. Samarbetet med föräldrar beskrivs av
informanterna som det absolut viktigaste för att det ska gå bra för eleven i och
utanför skolan. Men samtidigt är föräldrar alltid bara föräldrar, även om de gör
så gott de kan, och därigenom stundom i behov och hjälp, stöttning, motivering,
övertalning och undervisning. Det är inte alltid som föräldrar ”inser … vad som
är bäst” (Intervju I).
Vi har i allmänhet ett jättebra samarbete med föräldrar samtidigt som de är
väldigt frustrerade över att de inte får det de vill ha, … ofta tror man att, till
exempel ’Om jag får en assistent till mitt barn då löser sig allting’, det kan vara
en sån enkel lösning, eller nåt annat; ’Om de får byta klass så blir det nog bra!’
Men när man får resonera och det får gå lite tid och det får mogna fram en
diskussion så kommer man ofta väldigt väl överens. (Intervju F)
Även här uppger informanterna att de får en annan relation med föräldrarna än
den som lärarna får, återigen eftersom de har en annan funktion och roll än vad
dessa har och inte bedömer eller betygsätter eleven på samma sätt. Kontakten
med föräldrarna blir på så sätt mer ”oladdad” (Intervju H).
Elevhälsa är Krav på eget ansvar
Fenomenet Elevhälsa existerar inte utan elevernas och till viss del föräldrarnas
egna ansvar och samverkan med Elevhälsans aktörer. Elevens eget ansvar och
deras roll som hjälpsökande, motiverad och mottaglig är basalt för all Elevhälsa
som är direkt riktad till och tillägnad barnet. Utan elevens ansvar och vilja att ta
vid där professionellas ansvar slutar, fallerar Elevhälsan.
Samverkan inom Elevhälsan och mellan Elevhälsan och föräldrar räcker långt
vad gäller fenomenets varande, men är förgängligt utan elevens egen vilja,
förmåga att be om och ta emot stödjande/vårdande insatser och tillägna sig den
information och kunskap som erbjuds. Barnets eget ansvar och skyldigheter
benämns bland annat som att barnet måste lära sig att ”göra sin del” (Intervju F)
och ”att alla har ett ansvar och alla bidrar på något sätt” (Intervju H). Vill barnet
och dess föräldrar inte ha någon hjälp, om de inte bidrar, så upplever de
elevhälsoarbetande sig som maktlösa:
Sedan finns det ju de som mår dåligt och som man träffar men som man inte får
hjälpa, de vill inte bli hjälpta och föräldrarna vill inte det heller. (Intervju D)
Det återfinns också krav hos informanterna på att eleven ska vara aktivt
hjälpsökande och ta hjälp från Elevhälsan på skolan. Genom detta ska barnet
lära sig att ”[livet] går upp och ner och när det är som värst då kan [eleven]
faktiskt lasta av [sig] genom att ta samtalshjälp” (Intervju G).
Balansakt. Informanterna upplever att Elevhälsa är beroende av att
eleven eller föräldern är ärlig, uppsökande och öppen med sina svårigheter. Här
återfinns upplevelsen av en svår balansgång mellan att lyssna, avvakta, pressa
och skydda. Informanterna upplever att barnen ”har ett behov av att prata”
(Intervju H), men är samtidigt medvetna om att barnen kan luras och ”ljuga
också” (Intervju D). Detta inte minst när barnen försöker skydda och vara
”lojala mot sina föräldrar” (Intervju D):
Det kan vara ett helvete. Och för många barn är det svårt, oerhört svårt. Och
man skyddar ju sina föräldrar, det är inget konstigt med det utan man gör det. In
i det längsta. (Intervju C)
Samtidigt ger informanterna en bild av Elevhälsa som baserad på denna insikt
hos de professionella. Barnet vill prata och dela med sig och Elevhälsan innebär
ett möjligt rum för detta.
Man får försöka att närma sig försiktigt. Man kan inte pracka på någon ens
närvaro, utan försöka skapa kontakt och relation. Och det är väl utifrån det som
de känner att ’Det är nån man kan lita på, någon man kan prata med’. På ett
avdramatiserat sätt! Det är inte laddat! (Intervju H)
Betydelsen av att vänta in barnet återkommer här tydligt i informanternas
beskrivning, då problemen barnet egentligen vill ha hjälp med kan ligga långt
under ytan. Det finns en medvetenhet om bakomliggande behov hos barnet.
Man lindar, man sätter på plåster och man lägger om sår. Det gör man ju medan
man gör någonting annat egentligen, för det största arbetet är ju att alltid finnas
här och att träffa de som mår dåligt, och att hitta dem. För att det är ju många
som kommer med små sår men det är inte det de kommer för egentligen, så det
gäller ju att se vad saken gäller. Och att också ta det ganska lugnt, för de vill
oftast berätta själva, så att man inte ställer för mycket frågor. Många kan ju
komma tio gånger innan de börjar prata om hur det är hemma eller hur det är
med kompisarna. (Intervju D)
Elevhälsa är Slussvakt
Informanterna uttrycker att Elevhälsa för dem innebär att utgöra en Slussvakt
och fungera som lots till andra kompetenser för hjälpsökande elever och
föräldrar, men också att arbeta för att problem ska tas om hand innan det går så
långt. I denna roll ingår att hänvisa elever och föräldrar vidare till aktörer både
inom och utanför skolan, och på så sätt fungera som en samarbetspartner till
dessa. Kopplat till detta poängterar informanterna vikten av att hålla på
gränserna för vad skolan och den egna yrkesrollen har för funktion och kan och
ska göra. I detta ingår både att försöka anpassa skolan och resurserna så länge
som det bedöms rimligt, men också att låta andra ta vid när detta uppfattas som
mer behjälpligt för eleverna. Vikten av samarbete betonas genomgående.
Kontakter inom skolans gränser. Informanterna beskriver att en
funktion som Elevhälsan utgörs av ett förmedlande av kontakter, både mellan
elever/föräldrar och skolan och mellan olika kompetenser inom skolan.mening?
Detta gäller särskilt för de informanter i vars roller det tydligt ingår att fungera
som ”länk” eller ”slussvakt” till andra kompetenser inom Elevhälsan.
Jag har många föräldrar som ringer och berättar, som känner att de har problem
de vill prata om … för sina barn. De kan ringa och gråta, så då får man försöka
ledsaga dem rätt, hur man ska göra och vilka som ska träffas och så. Det är inte
alltid säkert att jag behöver vara med, utan det kan vara att man förmedlar
kontakten [vidare]. (Intervju D)
Informanterna skildrar också hur det är lättare för elever och föräldrar att vända
sig till den personal som tillbringar mycket tid på skolan, och som har en given
och självklar roll och funktion där. Informanterna uppfattar att vissa
kompetenser är mer skrämmande och avlägsna än andra för elever och föräldrar.
Jag tror att [eleverna] kommer ofta till skolsköterskan för det är inte så svårt att
komma till [dem], [de] är ganska neutrala. Att gå till kuratorn eller psykologen
är mycket svårare. Ja, det är svårt. Det är ett ganska högt trappsteg. Men [de] är
ganska enkla. (Intervju C)
Det är därför vanligt att elever och föräldrar vänder sig till dem med problem
som de själva inte har kompetens för, och ett naturligt steg blir då att hänvisa de
hjälpsökande vidare.
Ibland så kan det ha varit så att för att hitta en öppning till kurator, för det kan
vara lite laddat ibland så för en del och de tycker att det är något konstigt, så för
att hitta en öppning till kuratorn så kanske man har slussat till skolsköterskan
först. Och sen har hon kunnat jobba vidare. (Intervju H)
Informanterna skildrar även hur en viktig del i denna slussvaktarfunktion är att
hålla problem borta, till exempel genom tidiga insatser och förebyggande arbete:
Min del är att förebygga kan man säga …, tidiga insatser, innan problemet
hinner växa sig för stort. …. Man tänker att det förebygger en vidare kontakt
med kurator eller skolpsykolog eller någon annan. …. Att det inte ska behöva
komma till det. (Intervju H)
Elevhälsans gränser. Informanterna betonar betydelsen av Elevhälsans
gränser, vad som hör till Elevhälsa och vad som inte gör det och när det är dags
att slussa elever vidare. Detta beskrivs som en central del av Elevhälsan, att veta
när det är dags att ”dra en gräns” (Intervju H) och låta andra ta vid, inte minst
för att undvika att det egna arbetet blir ”alldeles för mastigt” (Intervju D).
Härom veckan ringde en mamma om att sonen, ja, det har varit lite incidenter
här och hans betyg rasar, och då ringde hon och var orolig för att… ’Hur ska han
komma in på gymnasiet och han vill gå där och där och det är så höga poäng och
hur ska det här gå, nu rasar allt!’ Och sen ju mer hon pratade så kom det mer och
mer … Men då får inte jag heller börja rya i det där för det är ju inte min
profession, det är ju inte min uppgift. Då måste jag lämna vidare till kurator, till
psykolog. (Intervju I)
Informanterna uttrycker också att elevhälsoarbete handlar om att förlika sig med
att de inte kan hjälpa alla, hur gärna de än skulle vilja.
Man blir frustrerad över att man inte kan göra så mycket. … Men det gäller att
leva med det. Inte lägga det på sig själv. …. Man kan inte göra så mycket som
man skulle vilja, men då får man acceptera att vi gör så gott vi kan. (Intervju F)
Detta gör att Elevhälsa också utgörs av en frustration i att behöva lämna
elevärenden vidare, och inte få den feedback som informanterna tycker sig
behöva och vill ha.
Blir det en anmälan till soc så är det inte säkert att man får reda på vad som
händer, det är mycket sekretess och så. … Det blir ganska frustrerande för
personalen när det har blivit en anmälan att de inte vet om det har blivit nerlagt
eller om det är på gång något, vad det är som händer. (Intervju L)
Länk till yttre aktörer. När skolans resurser och kompetenser inte anses
tillräckliga för att kunna hjälpa eleven, upplever informanterna att Elevhälsan
fungerar som en länk och vägvisare till olika yttre aktörer som kan ta över eller
bistå med hjälp. Även här ”gäller det att dra en gräns någonstans och försöka
föra över” (Intervju G) ärenden till andra, främst barn- och ungdomspsykiatrin
(BUP), vårdcentralen, Socialtjänsten och polisen.
Man kan uppmana föräldrar att söka sig till BUP eller till vårdcentralen
beroende på vad det är för någonting. Det kan vara så väldigt olika. Men vi
försöker i det längsta att ha kvar eleverna här hos oss i vanlig klass. …. Det här
är en skola, så upp till en viss gräns jobbar vi sen lämnar vi över till aktörer som
har mer kompetens än vad vi har, för vi klarar inte allt. Även om det heter en
skola för alla så finns det en yttersta gräns för vad vi kan ta ansvar för och då
vänder vi oss vidare. (Intervju F)
Elevhälsa är att Lära för livet
En konstituent som tydligt framkommit i det insamlade materialet är att
Elevhälsa utgörs av ett helhetsperspektiv på elevens hälsa genom hela livet.
Elevhälsa innebär för informanterna att lära eleverna ta hand om sig själva och
bli goda medborgare. För att åstadkomma detta behöver skolan formas utifrån
elevernas styrkor och svagheter, på deras egna villkor. Elevhälsans arbete
grundas i tanken att elevens framtid grundläggs här och nu, och syftar enligt
informanterna till ett fullgott liv för individen både vad det gäller fysisk och
psykisk hälsa, arbetsliv och relationer. Informanterna visar här på Elevhälsans
stora möjligheter att bädda för och visa eleven vägen till detta.
På elevens villkor. Elevhälsa är anpassning av elevens skolsituation efter
dennes förmåga och livssituation i syfte att stärka eleven och hitta och gå med
eleven där denne befinner sig, att ”anpassa här så gott det går” (Intervju L).
Informanternas upplevelse av Elevhälsa genomsyras av en anpassning av krav,
förväntningar, pedagogik och således den konkreta studiesituationen för eleven,
för att stärka elever och öka deras känsla av handlingskraft och kompetens.
Det är också viktigt tycker jag, just det där att kunna hitta de där som inte mår
bra och de som inte passar in, om man säger, i den vanliga skolmiljön och
försöka anpassa den till dem. (Intervju D)
Anpassningen avser också bidra till att eleven upplever sig utmanad och
uppmuntrad till att åstadkomma en positiv förändring i sin riktning genom
skolan och livet. Genom att studierna och studiegången anpassas får eleven
möjlighet att utforska sina styrkor och svagheter i en ny eller annorlunda
situation, på sina egna villkor: ”man tittar på det positiva och lyfter fram det”
(Intervju D).
Man kan göra anpassningar utav studierna, ta bort vissa ämnen, man kanske
tycker det är för tungt. .… Det kan vara så väldigt olika. Men vi försöker ju i det
längsta att ha kvar eleverna här hos oss i vanlig klass. Med det stöd man kan få.
(Intervju I)
Rent praktiskt kan det i vissa fall handla om att erbjuda praktikplats för elever
som upplevs mindre studiemotiverade eller som på andra sätt upplever problem i
skolsituationen och ”behöver ha ett avbrott från skolan” (Intervju H). Men i
förlängningen syftar detta till att eleven ska få nya erfarenheter, ett vidare
perspektiv på sin tillvaro och hur samhället fungerar. Att få möjlighet att se sig
själv i framtiden. På så sätt motiveras eleven till att ta hand om sig själv och
hitta alternativa vägar till att fungera.
Och det här sociala … få en bredare social kompetens och se hur det fungerar på
en arbetsplats och … få ett vidare begrepp: skola – samhälle – näringslivet,
kopplingen där. Många ser ju inte… ’Varför ska jag lära mig det här, jag har
ingen nytta av det, jag klarar mig ändå!’ Då kanske de inser när de kommer ut,
att det där var faktiskt rätt bra att kunna. …. Att de ser det. (Intervju I)
Stärka eleven. Elevhälsa består av att stärka eleven där eleven befinner
sig här och nu, med sikte på framtiden och på att bli ”rustad” (Intervju L) inför
denna. Syftet kan vara att eleven ska klara sina studier, ska kunna få ett jobb, ska
må bra och få bättre självförtroende genom ”att någon lyfter dem” (Intervju I).
[Vi jobbar] gemensamt med att förändra och utveckla eller stärka ungdomens
förmåga att hantera sitt liv, sin situation, sin problematik. (Intervju G)
Forma goda medborgare. Elevhälsan utgörs också av vägledningen i
hur eleven ska ta hand om sig och kunna leva ett gott och hälsosamt liv, till
vilket en ”god grund ska läggas från början” (Intervju C). Elevhälsa är att forma
och i viss mån producera individer som har förmåga att skapa sig ett fysiskt,
psykiskt och socialt välmående och förvärva en tilltro till sig själva och andra
människor i världen. Elevhälsan är således avhängigt konstituenten Lära för
livet som i sin tur ska forma ”dugliga medborgare … som tror på sig själva och
sin förmåga … och som kan fungera i samhället med sina förutsättningar”
(Intervju B). Följande citat ger en tydlig bild av Elevhälsans essens:
Att man bygger upp en förmåga att ta hand om sig och att söka hjälp, att få hjälp
och att fungera. Tillsammans med andra.… om man mår bra nu, lär sig lite
sunda vanor; motionera, äta, lösa problem, ja, men då kan man göra det sen
också. (Intervju A)
Diskussion
Resultatsammanfattning
Studien utmynnade i sju interrelaterade essentiella konstituenter som beskriver
Elevhälsans essens ur ett professionellt perspektiv inifrån skolan. Den Röda
tråden visar att Elevhälsa är en helhetssyn på eleven här och nu med inslag av
en kontrollfunktion över elevens väg genom skolan. Den Röda tråden vittnar
också om hur Elevhälsa upplevs vara en samlad bild av barnets hela dag, det vill
säga även utanför skolan. Hela denna konstituent baseras på Elevhälsa som ett
medel att uppnå en känsla av trygghet hos barnet. Elevhälsa upplevs vara ett
medel i form av dess kontrollerande funktion för att uppnå denna trygghet, och
därigenom också kunna beskydda barnet. Detta kontrollorgan är i sin tur
beroende av information om eleven och insyn i barnets liv, som Elevhälsa har
eller som informanterna anser önskvärt.
Den andra konstituenten Trygghet, som den Röda tråden skapar grund för, visar
sig i form av lätt tillgänglighet och en icke bedömande relation till eleverna.
Trygghet skapas genom ett välkomnande och en enkelhet och närhet i
kontakterna mellan elever, Elevhälsan, personalen på skolan och föräldrarna.
Den essentiella Tryggheten utgör således ett slags förebyggande element mot
fysisk och psykisk ohälsa.
Konstituenten Trygghet övergår i den för Elevhälsa essentiella konstituenten
Beskydd av barnet, och här visar sig Elevhälsa innebära ett tillgodoseende av
barnets behov, ett uppsökande och ett identifierande av barn som är i behov av
stöd och ett uppvägande för brister i barnets liv. Beskydd av barnet innefattar
också en förebyggande del i och med ett närmande på ett tidigt stadium.???
Efter Beskydd av barnet återfinns konstituenten Dra åt samma håll som också
syftar till beskydd av barnet genom samverkan med föräldrarna. Konstituenten
utgörs av föräldrars insikt av eventuella behov av och vilja att samverka med
professionella inom Elevhälsan. Elevhälsa är att Dra åt samma håll och utan
denna konstituent rämnar fenomenet då det är beroende av att föräldrar och
professionella är på samma sida, på väg åt samma håll. Detta möjliggörs genom
att de professionella övertalar, motiverar, undervisar, stöttar och väntar ut
föräldrarna i syfte att utöva Elevhälsa och behålla fenomenet intakt. Utan att
föräldrar och professionella Dra(r) åt samma håll blir fenomenet Elevhälsa något
väsensskilt från den Elevhälsa som framkommit i denna studie.
Dra åt samma håll hänger samman med den femte konstituenten Krav på eget
ansvar. Denna konstituent visar på gränser gällande kapacitet och ansvar i
fenomenet Elevhälsa, och på vad som krävs av barnet och dess föräldrar för att
barnet ska kunna beskyddas av de elevhälsoarbetande professionella. Barnet och
elevens öppenhet för fenomenet Elevhälsas innersta väsen är avgörande för att
Elevhälsa ska existera. Utan elevens/barnets och till viss del deras föräldrars
medverkan och motivation till hjälp och stöd och deras förmåga att utgöra agent
fallerar fenomenet Elevhälsa.
Konstituenten Slussvakt innebär Elevhälsas gränser inåt och utåt, sinsemellan
och mot utomstående (utanför Elevhälsoteamen). Elevhälsa är att ta emot, låta
stanna, slussa vidare till andra inom eller utom skolans Elevhälsa och på det
sättet vara en station med många spår för elever med problem. Detta är en
samverkanskonstituent i bemärkelsen samarbete med kompetenser inom och
utom skolans ramar och utgör på så sätt fenomenets ramar. Samtidigt handlar
även denna konstituent om att kunna beskydda barnet, här genom att hänvisa det
vidare till ”rätt” plats eller hjälp.
Slussvakt övergår?? i konstituenten Lära för livet som består av upplevelser av
Elevhälsa som härrör barnets utveckling genom livet, och en önskan om att
kunna beskydda barnet även när det lämnat skolan. Här återfinns ett
framtidselement i fenomenet Elevhälsa. Barnet ska växa sig stort, starkt och
kompetent vad gäller det egna jaget, livets och samhällets möjligheter.
Konstituenten utgörs också av anpassning och hänsyn till barnet samtidigt som
den har ett stygn ordval?? av önskan till konformitet; barnet ska som vuxen bli
den goda medborgaren efter rådande normer.
Resultatdiskussion
En ideal bild? Flera av de essentiella konstituenter som denna studie
utmynnat i kan antas vara politiskt korrekta beskrivningar och som tagna ur
styrdokument och läroplaner. Det är till viss del en idealbild som målas upp.
Bakom detta återfinns dock konkreta upplevelser och definitioner av Elevhälsa
som härrör från genuina erfarenheter i kombination med god vilja, och en
önskan om att närma sig denna idealbild. Det återfinns också faktiska
beskrivningar av att informanterna ligger nära den ideala bild som de
eftersträvar.
Under studiens gång har vi uppmärksammat att informanterna verkar ha en
positiv bild av vad Elevhälsa är och kan vara, och att de till stor del är nöjda med
det arbete som de åstadkommer. Det är därför naturligt att informanterna
beskriver sitt arbete som nära den ideala bild av Elevhälsa som de målar upp.
Det engagemang som informanterna visar för sitt arbete, tyder på att de strävar
efter att utveckla, förbättra och finslipa det som Elevhälsa står för. En naturlig
följd av detta kan ses som att den ideala bilden aldrig kan uppnås, då den hela
tiden skjuts framåt. Något annat skulle kunna liknas vid stagnation, och det är
inte förenligt med den bild som vi har fått av informanterna, deras arbete och
engagemang.
Vi har haft svårt att avgöra vad som faktiskt framkommit under intervjuerna. Är
det en ideal bild eller en sann bild av verkligheten? Vår ambition att tränga in i
fenomenet Elevhälsa kan ha hindrats av den korta kontakt som ändå varit med
respektive informant och vår kommande professionstillhörighet kan ha påverkat
informanterna att, medvetet eller omedvetet, ge en delvis tillrättalagd bild. Att
som blivande psykolog intervjua professioner inom och i relation till skolan kan
till exempel innebära en upptagenhet vid psykisk snarare än fysisk ohälsa.
Vår ambition har varit att se bakom det politiskt korrekta och de schablonartade
beskrivningarna för att komma till fenomenets, Elevhälsans, essens.
Informanterna talade till exempel mycket om vikten av förebyggande arbete och
de hade visserligen beskrivningar och förslag, men de hade svårt att närmare
konkretisera detta arbete i vardagen. Gällande förebyggande arbete blev
beskrivningarna mer av önsketänkande och hur Elevhälsa idealt sett borde vara
och detta var inte fokus i denna studie. Vår första tanke var att denna svårighet
med att närmare konkretisera det förebyggande arbetet hängde samman med att
detta är ålagt Elevhälsan genom lagar och förordningar (Bengtsson & Svensson,
2006, Utbildningsdepartementet SOU 2002:121).
Konstituenterna vittnar dock om att förebyggande arbete mot fysisk och psykisk
ohälsa genomsyrar informanternas sätt att se på vad Elevhälsa är samt hur de
arbetar med det, fastän de själva inte alltid verkar vara medvetna om det. Kanske
var det just därför som beskrivningarna av det förebyggande arbetet blev så
tunna och diffusa, att informanterna har det i ryggmärgen och att det ligger som
en grundton i allt arbete de gör. Vi har uppmärksammat att de inte själva anser
att till exempel vaccinationer eller att ha en ”öppen dörr” är förebyggande
arbete, trots att detta i högsta grad borde vara att betrakta som sådant. Är det
möjligt att informanterna när det gäller förebyggande arbete inte ser skogen för
alla träd?
En hämmande Röd tråd? Konstituenten den Röda tråden visar i denna
studie att Elevhälsa enligt de professionella inom skolan innebär en helhetssyn
på eleven här och nu, med inslag av en kontrollfunktion över elevens väg genom
skolan. Den Röda tråden vittnar också om hur Elevhälsa upplevs vara en samlad
bild av barnets hela dag, det vill säga även utanför skolan. Ett rimligt antagande
är att denna konstituent syftar till att Elevhälsan ska kunna skapa Trygghet runt
barnet och Beskydda detta, vilka är konstituenter som också framkommer i
denna studie och som kan ses som elevvårdens och skolhälsovårdens
traditionella uppgifter.
I fallet med den Röda tråden ska beskydd och trygghet för barnet uppnås genom
att Elevhälsan till viss del har insyn i och försöker kontrollera barnets liv i och
utanför skolan, för att kunna kompensera barnet för problem och svårigheter i
dess livsvärld. Detta innebär i sin tur att Elevhälsan är beroende av information
om barnet och insyn i dess liv, vilket informanterna beskriver att de har eller
anser sig behöva mer av. Detta kräver i sin tur att konstituenten Krav på eget
ansvar infrias, det vill säga att barn och föräldrar är öppna och berättar om
svårigheter för de professionella.
Informanterna beskriver att det kan vara en svår balansakt att hantera den
information och kunskap som de får om enskilda barn. De menar att det ibland
är svårt att avgöra hur mycket andra aktörer måste veta för att kunna utföra sitt
arbete, och var gränser till obefogad nyfikenhet går. Samtidigt frustreras de över
att de inte alltid får den information om elever som de själva tycker att de
behöver, till exempel på grund av krav på sekretess.
Sekretesslagen skyddar information om det enskilda barnet, till exempel mellan
olika aktörer inom Elevhälsan, men denna sekretess kan åsidosättas då eleven
blir ett ärende för Elevhälsan – men först då (Socialstyrelsen, 2004). Detta borde
kunna innebära att barnet skyddas, samtidigt som sekretessen då barnet inte är
ett ärende för Elevhälsan, kan tänkas utgöra ett hinder för samverkan mellan
olika professioner och instanser. Inhämtning och delgivande av information om
barnet de professionella emellan borde riskera att försvåras, vilket i sin kan
tänkas leda till att förebyggande insatser också försvåras eller åtminstone
försenas. Utan tillräcklig information om till exempel ett barns svåra
hemförhållande kan de professionella inte agera preventivt för att motverka
psykisk eller fysisk ohälsa. Förmodligen kan de heller inte samverka runt barnet
på ett optimalt sätt utan ett nära utbyte av kunskaper och information om det
samma.
Frågan är dock vad den Röda tråden i Elevhälsa innebär för barnet? Främjar det
barnets fysiska och psykiska hälsa, påverkar det inte alls, eller är det till och med
så att det kan motverka barnets välmående och utveckling?
En tänkbar och oroväckande risk med samlad och delad information om barnets
svårigheter, som på ett eller annat sätt kommit samtliga professionella till del, är
den så kallade Pygmalioneffekten eller Rosenthaleffekten. Denna innebär att
barnet, i det här fallet, uppfyller de förväntningar som människor i dess
omgivning har på det, oavsett om dessa förväntningar är positiva eller negativa
(Egidius, 2005; Rosenthal & Jacobson, 1968). Vi anser här att den Röda tråden,
med dess strävan efter samlad och delad kunskap genom barnets hela skolgång
och livsvärld, kan innebära en risk för att elever på olika sätt stigmatiseras och
hamnar i en ond cirkel.
Hjörne (2004) visar till exempel på att det är mycket ovanligt att professionella
inom skolan försöker nyansera eller tala emot någon annan professionells bild
av en elev, utan det är snarare så att denna enda bild av barnet förstärks genom
att de professionella samtalar om den. Den Röda tråden, som framkommit i vår
studie, skulle i ljuset av detta kunna ses som en ökad riskfaktor för att en enskild
professionells bild av ett barn skulle kunna smitta av sig på samtliga
professionella vid en eller flera skolor.
Särskilt problematiskt blir detta om den bild av barnet som kommer att dominera
bland de professionella är negativ, vilket i enlighet med Pygmalioneffekten
(Rosenthal & Jacobson, 1968) skulle kunna få förödande konsekvenser för
barnet och dess utveckling. Det finns då en överhängande fara för att barnet inte
kan bryta denna stigmatisering, då dess beteende alltid tolkas som problematiskt
och negativt, och en ond cirkel skapas.
Det är också tänkbart att barn på detta sätt kan stigmatiseras genom att de
professionella sedan tidigare har en negativ syn på dess äldre syskon eller familj,
och att dessa negativa förväntningar förs över till de yngre barnen. Risken för
detta borde kunna ses som störst i mindre samhällen, där alla är mer eller mindre
kända för alla.
Att många professionella delar kunskap om barnet kan således ses som en risk
för stigmatisering av barnet. Frågan blir då vem den delade kunskapen, den
Röda tråden, främjar? Underlättas de professionellas arbete, samarbete och
förståelse av ett barns problemsituation? Underlättas skapandet av ett
sammanhang att se sig själva, sitt arbete och barnet i, för de professionella i och
med den delade kunskapen? Främjas barnet av att flera professionella vet mer
om till exempel svårigheter de haft i tidigare stadier, eller tidigare terminer?
Gynnas föräldrarna av en ökad kunskap hos de professionella gällande deras
livssituation och familjeproblem?
Hjörne och Säljö (2004) beskriver att kategorisering av till exempel människor
sker snabbt och är relativt konstant över tid, och att detta är något som sker i alla
sammanhang och som underlättar människors och institutioners vardag. En
tanke som väcks utifrån detta är att det finns en risk att de professionella
kategoriserar barnen utifrån tidigare kunskaper om dem, och kanske inte
uppmärksammar information som motsäger denna tidigare kunskap. Det kan
tänkas att detta skapar en trygghet för de professionella och förenklar deras
arbete, bland annat genom att det är tids- och energibesparande att agera utifrån
tidigare kunskaper eller kunskaper som de fått från kollegor. Detta skulle kunna
leda till ett försvårande av barnets och familjens försök till förändring och ett
bortseende från uppnådda förändringar.
Något som talar emot dessa risker för stigmatisering och alltför snabb
kategorisering kan tänkas vara en ökad medvetenhet om riskerna för detta, till
exempel vid överlämningar mellan olika stadier och kunskapsinhämtning om
eleverna. Detta har inte varit fokus för denna studie, och är därför inget som vi
har frågat informanterna mer specifikt om. Det har dock framkommit, som
tidigare nämnts, att informanterna hela tiden strävar efter att ha mycket kunskap
om eleverna för att skapa trygghet genom deras skolgång och fungera som en
röd tråd genom denna. Syftet med informanternas strävan efter denna samlade
kunskap bedömer vi som god, de vill skapa sig en egen bild av eleven, men det
är svårt att i informanternas beskrivningar fånga vad mycket förkunskaper om
olika elever egentligen kan leda till. I och med att informanternas bild av eleven
grundas på andras beskrivningar, finns möjligen risken att det inte finns
utrymme för ny information och att bilden sällan alterneras. Medvetenhet om
risken, flexibilitet i sättet att tänka runt elever och öppenhet för ny kunskap
skulle kunna minska risken för att den Röda tråden blir hämmande.
Lättillgängligheten – en myt? Enligt förslaget till den nya skollagen som
ännu står oemotsagd föreslås att inte enbart de medicinska kompetenserna ska
finnas tillgängliga på samtliga skolor. Även sociala, psykologiska och
specialpedagogiska kompetenser ska finnas att tillgå (Utbildningsdepartementet
SOU 2000:19). Just detta att Elevhälsoarbetare finns lätt tillgängliga för elever,
personal och föräldrar framstår som essentiellt i Elevhälsa, vilket inte minst
visar sig i konstituenten Trygghet.
Vi anser att det nya lagförslaget, med tanke på informanternas beskrivningar om
lättillgänglighet, riskerar att bli tandlös. Blir det en tillgänglighet på pappret eller
kommer dessa kompetenser verkligen finnas att tillgå enligt informanternas
definition på tillgängligheten (”lätt access”, ”öppen dörr”, ”bara att titta in”,
”naturlig del”)? Vår farhåga är att lagförslaget istället för att främja Elevhälsa,
snarare motverkar essensen med densamma. Det blir politiskt korrekt och de
ansvariga kan därmed hålla ryggen fri, men gagnar det eleverna, personalen och
föräldrarna? Vi ser en risk för att det inte gör det.
Backlund (2007) beskriver i sin studie om Elevhälsans organisation och arbete
att det finns en strävan efter att samla Elevhälsokompetenser i
områdesövergripande team. Vi anser att denna utveckling snarare leder till att
Elevhälsans personal blir mer svårtillgänglig, vilket enligt informanternas
beskrivningar innebär att Elevhälsan som fenomen sätts i gungning och riskerar
att fallera, eftersom lättillgängligheten utgör essensen av densamma. Denna
utveckling förefaller således inte förenlig med Elevhälsans essens enligt studiens
resultat, och frågan är vilka konsekvenserna av detta blir på sikt?
En mer distanserad Elevhälsa borde rimligtvis sätta stor press vad gäller tid och
kunskaper hos den personal som faktiskt finns på skolan, till exempel när det
gäller att veta vilka elever som ska hänvisas vidare, och till vilken profession.
Ytterligare en konsekvens kan rimligen tänkas bli att det förebyggande arbetet
försvåras genom att den Elevhälsoarbetande kompetensen förflyttas från skolan,
och att tröskeln för att ta kontakt med dem blir ännu högre – inte minst för
eleven och föräldrar. Vidare visar studiens resultat på att den trygghet som
informanterna menade att lättillgängligheten syftade till, till stor del går förlorad.
På grund av det ökade avståndet finns de inte där när barnet, personalen eller
föräldrarna behöver dem. Kontakten kan inte längre ske på deras villkor, trots att
slutbetänkandet (SOU 2000:19) särskilt betonar betydelsen av
Elevhälsopersonalens tillgänglighet:
Elevhälsans personalgrupper ska vara tillgängliga för skolorna. Det innebär att
lärarna, arbetslag, annan skolpersonal, skolledning och elever och deras
föräldrar (i frågor som rör barnens skolgång) ska veta vilka personer som arbetar
inom Elevhälsan, var de kan få tag på dem och de ska kunna träffa dem utan
alltför långa väntetider. Särskilt viktigt är att beakta elevers möjligheter att
kontakta Elevhälsans personalgrupper. (SOU 2000:19, s. 44).
Återigen väcks frågan om för vems skull detta egentligen sker? Är det verkligen
en utveckling som kan sägas gynna eleven, personalen och föräldrarna, eller
gynnar den enbart ekonomin? Om det senare är fallet anser vi att detta är en
mycket kortsiktig lösning, vilket också framkommer i olika rapporter från de
senare åren (Bremberg, 2007; Skolverket, Socialstyrelsen & Statens
Folkhälsoinstitut, 2004).
Vi erfor under studiens gång att Elevhälsopersonalen redan idag var svår att nå
och få kontakt med, både via telefon, e-post och dörrknackning. Dessa
svårigheter antar vi inte kommer att minska genom ökat avstånd i och med
områdesövergripande team, utan snarare öka.
Samarbetet, kontakten och kommunikationen Elevhälsopersonal emellan
kommer förmodligen att underlättas genom övergripande team, vilket i sin tur
kan innebära att den Röda tråden som informanterna beskrev som essentiell i
Elevhälsa kommer att påverkas. Om detta sker i positiv eller negativ riktning är
svårt att uttala sig om. Förmodligen kommer de professionellas utbyte och stöd
av varandra i sitt arbete att främjas av den fysiska närhet som torde bli följden.
En annan möjlig effekt av en eventuell centralisering av Elevhälsan är att dess
ställning skulle kunna stärkas i och med informanternas, i studien, uttryckta
önskan om att särskilja sig från skolan och pedagogerna.
I slutbetänkandet Dubbla spår till Elevhälsa (SOU 2000:19) definieras
Elevhälsa som både elevvårdspersonalens insatser och den övriga
skolpersonalens möjliga elevvårdsinsatser, och det poängteras att dessa bägge
grupper inte kan arbeta skilt från varandra utan måste integreras och samverka
som en helhet för att främja elevernas välmående. Vi menar att när dessa bägge
grupper av professionella nu alltmer skiljs åt i och med införandet av en
områdesövergripande kontra lokal Elevhälsa så finna en risk för att detta
oönskade ”dubbla spår” vidmakthålls. Elevhälsa ska enligt slutbetänkandet
(SOU 2000:19) innebära ökad samverkan och integrering av Elevhälsoinsatser.
Det fysiska avståndet innebär möjligen motsatsen.
”Elevhälsa” – nytt namn för en gammal företeelse? Begreppet
Elevhälsa introducerades i och med SOU-rapporten Från dubbla spår till
Elevhälsa (2000:19) och har sedan dess börjat användas mer frekvent i skolan.
Studiens resultat visade att Elevhälsopersonalen använder sig av alla tre
begreppen Elevhälsa, elevvård och skolhälsovård och det förelåg inte alltid
någon skillnad begreppen emellan för informanterna. Begreppen används till
viss del synonymt och står till viss del för samma innehåll och samma sorts
arbete, även om det finns en medvetenhet bland informanterna om att Elevhälsa
är det nya begrepp som borde ska användas. Är detta ”nya” begrepp ett politiskt
spel för gallerierna? Vilka är de egentliga skillnaderna och hur ska de
implementeras i Elevhälsopersonalens arbete?
En förklaring till att inte alla informanter upplever någon skillnad mellan vad
Elevhälsa och elevvård innebär, skulle kunna vara att de nya arbetssätt och
förhållningssätt som Elevhälsa innebär ännu inte har hunnit implementerats.
Detta skulle också kunna vara en anledning till att informanternas beskrivningar
av Elevhälsa blir relativt kantiga och politiskt korrekta, eftersom de vid en första
uppmaning i intervjusituationen enbart återgivit styrdokumentens ytliga
beskrivningar av dem och inte sina egna, i vardagen förankrade, upplevelser.
Dessa personliga och djupare beskrivningar av vad Elevhälsa innebär har dock
framkommit på andra sätt under intervjuerna, men detta ”nya” arbetssätt skiljer
sig egentligen inte åt från det sätt som de alltid har arbetat på eller vad de anser
att elevvård och skolhälsovård innebär.
Kanske finns det ingen egentlig skillnad mellan upplevelsen av Elevhälsa och
upplevelsen av elevvård/skolhälsovård idag, och därför blir begreppen
utbytbara. Kanske är det dock så att begreppet Elevhälsa inom sinom tid
kommer att stå för något mer, något bättre eller något annorlunda, eller så utgörs
den faktiska skillnaden enbart av ett namnbyte. Detta skulle vi kanske kunna få
svar på genom en uppföljande studie om ett par år, antingen med samma eller
nya informanter.
En dragkamp på experternas villkor? Samarbete med föräldrarna utgör
enligt informanterna en essentiell del av Elevhälsan. Detta samarbete med
föräldrarna beskrivs av informanterna som bestående av stöd, undervisning,
informationsutbyte och motivering, och vikten av att föräldrar och
skola/Elevhälsa Drar åt samma håll poängteras. Utan detta samarbete kring
barnet menar informanterna att inget positivt kan uppnås, utan gemensamma
mål behövs.
Studiens resultat visar på en genuin önskan hos informanterna om varje barns
psykiska och fysiska välmående. Resultatet tyder också på att vägen till detta
välmående definieras av Elevhälsan och skolan, oftast i samförstånd med
föräldrarna. Men då föräldrarna är av en annan åsikt än de Elevhälsovårdande så
är det föräldrarna som ska motiveras, undervisas och övertalas till att gå den av
Elevhälsan förespråkade riktningen.
Enligt Saers (2002) anser Elevhälsopersonal att andelen barn och unga med
psykisk ohälsa och problematiska familjesituationer med bland annat psykisk
ohälsa och ekonomiska bekymmer har ökat under de senaste tio åren. Kan
informanternas utsagor om upplevelser av att övertala, motivera, undervisa och
stötta föräldrar ses som en vilja att ta över ansvaret för barnen? Är
informanternas beskrivningar av sin relation till och sin kontakt med föräldrar
tecken på att de inte litar på föräldrarnas förmåga att se till sina barns behov?
Vem definierar vad som är bäst för barnen? Elevhälsopersonalens erfarenhet av
ökad psykisk ohälsa bland eleverna kanske ger dem mandat att visa på det enligt
dem själva rätta sättet att hantera problemen och på så sätt visa föräldrarna vad
som är bäst för barnet.
Barnen spenderar stor del av sin tid i skolan och kontakten med de vuxna på
skolan torde vara jämförbar (mätt i spenderad tid) med kontakten med
föräldrarna. Brener med flera (2007) beskriver skolan som den instans som på
grund av den frekventa kontakten med barnen har en unik möjlighet att hitta och
vårda elever med psykisk ohälsa. Ger detta skolan och därmed
Elevhälsopersonalen mandat att definiera barnets behov? Informanternas utsagor
vittnar om en önskan att få med sig föräldrarna på samma väg (som skolan), att
de kan behöva motivera och vänta in att föräldrarna tar sitt förnuft till fånga och
inser vad som är bäst för barnet.
Resultatet visar att Elevhälsa innebär beskydd av barnet och att barnet/eleven
sätts i främsta rummet. Informanterna ser detta som sin främsta uppgift och som
det basala i Elevhälsa. Med detta kommer till viss del ett åsidosättande av
föräldrarnas vilja eller ovilja vad gäller vad som ska göras med barnet eller
problemsituationen. Hur skulle det annars gå till? Elevhälsa är att beskydda
barnet. Att agera enligt sin professions riktlinjer och sin professionella kunskap
om barns och ungdomars fysiska och psykiska hälsa och det verkar helt enkelt
ibland inte vara förenligt med föräldrarnas åsikter. Informanterna talar om
vikten av att få med sig föräldrarna på beslut eller förslag som de (Elevhälsan
och skolan) kommit fram till. Det finns egentligen inte utrymme för
kompromisser då det är barnets välmående det handlar om. Frågan ä r om man
kan utgå från att Elevhälsan alltid ”har rätt” när det gäller elevernas behov, en
sak är att försöka få föräldrarna med på tåget när det gäller de förslag som
föreslås att genomföras i skolan, men ofta handlar det ju om förslag som ska
genomföras just av föräldrarna eller i hemmiljön. Man kanske behöver göra den
här uppdelningen..
Med tanke på den ökade psykiska ohälsan bland barn och ungdomar (inte sällan
kopplad till hemsituationen) (Saers, 2002) och skolans unika position vad gäller
att identifiera barn som mår dåligt och dess möjlighet att erbjuda hjälp på eller
utanför skolan (Brener et al, 2007) ger enligt vår mening Elevhälsan mandat att
faktiskt sträva efter att föräldrar ska med på deras tåg, deras väg, istället för att
överlåta ansvaret och agerandet till föräldrarna.
Resultatet av studien visar också att föräldrar är hjälpsökande och i (ibland
stora) behov av stöttning och ledsagande. Informanterna berättar om upplevelser
av föräldrar som stärkta i och med Elevhälsoarbetandes insatser i form av
möten, utbildning och telefonsamtal samt organisering av bland annat
föräldraträffar. Det återfinns enligt informanterna behov av att bli stärkt i sin
föräldraroll och här har Elevhälsan ett stort och viktigt ansvar.
Metoddiskussion
Vi hade för avsikt att även inkludera lärare på olika stadier i vår studie. Tidsbrist
samt svårigheter att nå och bestämma tid för intervju samt ovilja att medverka i
intervju med ljudupptagning har delvis utgjort orsaker till att detta inte varit
möjligt.
Att inkludera flera av Elevhälsa berörda aktörer (BUP-personal,
Ungdomshälsopersonal, elever, föräldrar och politiker) i informantgruppen är
också önskvärt om en studie med liknande syfte skulle göras i framtiden. Flera
informanter från samma yrkesgrupp skulle i så fall också vara önskvärt.
Vår önskan och ambition att intervjua samtliga Elevhälsoarbetare i två eller tre
Elevhälsoteam uppfylldes inte. Detta hade inneburit ett större fokus på
mångprofessionellt teamarbete som arbetsform och innebörden av Elevhälsa sett
genom fenomenografiska glasögon och med ett syfte att se till eventuella
skillnader i upplevelsen av Elevhälsa. Otroligt tidskrävande kontaktsökande med
negativ utgång omöjliggjorde denna ursprungliga idé för examensuppsats.
Vår bristande förförståelse (vilket också förespråkas inom fenomenologi) vad
gäller Elevhälsans organisering, arbetsuppgifter, syfte och mål samt vad gäller
de styrdokument, lagar och förordningar som Elevhälsoarbetande lyder under,
har till viss del försvårat vår förmåga att fördjupa intervjuerna ytterligare.
Förförståelse i ovan nämnda bemärkelse hade möjligen gett oss mer upplevelser
och färre beskrivningar av arbetsuppgifter och av politiker utformade dokument.
Förförståelse hade i detta fall ”underlättat” förfarandet då vi kanske hade kunnat
undgå schablonmässiga bilder av Elevhälsa på kortare tid, och på så sätt kunnat
ägna djupare upplevelser av Elevhälsa mer tid i intervjusituationen. Vi hade då
också eventuellt kunnat formulera intervjufrågorna annorlunda.
Vi förhåller oss till viss del förhåller oss kritiska till den kvalitativa ansatsen och
intervjuer som insamlingsmetod då informanter kan tänkas vilja ge socialt
önskvärda svar och formulerar sig på ett sätt som de antar att forskaren vill.
Detta är förmodligen alltid en risk vid forskning som berör människor men vi
menar att den sociala interaktionen i intervjusituationen ökar riskerna för att
detta ska ske och ge mindre tillförlitliga resultat.
Att vi varit två forskare genom studien har vi upplevt som mycket positivt. Vi
har på varsitt håll genomfört samtliga stadier i analysförfarandet innan vi
gemensamt verifierat våra resultat genom diskussioner, genomläsningar och
granskning av varandras analyser. Vi tror att det ökat reliabiliteten i studien trots
att vi som forskare inte skiljer oss nämnvärt åt (samma utbildningserfarenheter,
kön, ålder).
Det vi upplever har varit speciellt givande med denna studie och
tillvägagångssättet har varit den omedelbara uppskattning och återkoppling som
vi erhållit från informanterna då dessa menat att de själva fått ut mycket av att
berätta om sina upplevelser av mening? Elevhälsa. Informanterna har bidragit
till att skapa och verbalisera sin kunskap, sina erfarenheter och sina tankar om
det arbete de dagligen utför. Detta anser vi har varit mycket givande både för oss
och för dem.
Vidare ser vi att denna studie har vidgat våra kunskaper och vårt perspektiv på
skolans professionella och deras arbete och upplevelser av detsamma. Vi har fått
en ökad medvetenhet om det stora spektrum som skolan och med den
Elevhälsan erbjuder oss som psykologer. Barn- och ungdomspsykologi, testning,
utredningar, konsultation, arbetspsykologi, organisationspsykologi samt
terapeutiskt arbete är områden som Elevhälsan rör sig inom för att nämna några
exempel.
Vidare forskning skulle kunna undersöka skolpersonals, elevers och föräldrars
upplevelse av elevhälsans tillgänglighet utifrån var Elevhälsopersonalen är
placerade, på skolan eller i områdesövergripande team.
Elevhälsa är under omorganisation i och med den nya skollagen som antagligen
kommer att antas. Detta medför att vi anser att det skulle vara spännande att
göra en liknande studie inom några år för att undersöka om informanternas
upplevelse av Elevhälsa har förändrats och i så fall hur.
Det som inte dryftats i vår studie men som väckts hos oss under studiens gång är
hur Elevhälsans insatser utvärderas. Hur många elever med psykisk ohälsa har
blivit hjälpta av Elevhälsan, hur gick det till och hur lång tid tog det?
Slutsats
Vår studie visade att vad insatser för och arbete med elevers hälsa än kallas,
lusfröken, elevvård, skolhälsovård eller Elevhälsa, så handlar det om att värna
om och beskydda barnet. Detta utgör en av konstituenterna, Beskydd av barnet,
men är genomgående i samtliga konstituenter. Just att vara särskiljd från skolan
och skolans övriga personal är viktigt för Elevhälsoarbetarna och detta för att de
på flera sätt är särskiljda i och med detta skyddande av eleven. Det handlar här
inte om ”eleven” utan om barnet. Och det är här som Elevhälsa har sin djupaste
essens som vi ser det. Samtliga konstituenter, vare sig de utgörs av
Lättillgänglighet, Röda tråden, att Dra åt samma håll som föräldrarna eller att
som Elevhälsoarbetare agera Slussvakt eller samarbeta med yttre aktörer så
syftar de alla till syvende och sist att beskydda barnet, i skolan, på fritiden, i
hemmet och i dennes relationer. Idag och i framtiden, som Lära för livet syftar
till.
De slutsatser som vi tycker att vi kan dra utifrån vår studie är att barns och ungas
ökande ohälsa är oroande, för att inte säga alarmerande, och att skolan, där barn
och ungdomar tillbringar en stor del av sin tid, borde vara en bra arena för att
motarbeta denna negativa trend. Elevhälsans personal borde här kunna vara
självklara aktörer och på olika sätt verka för en ökad fysisk och psykisk hälsa,
givetvis även i samverkan med andra instanser och aktörer som till exempel
föräldrar, övrig skolpersonal och sjukvårdsinstanser. Den ovan diskuterade
tillgängligheten på Elevhälsa för både skolan och föräldrarna men framförallt
eleverna anser vi är avgörande för att Elevhälsa ska kunna vända den negativa
trenden vad gäller ungas psykiska och fysiska ohälsa. Detta förutsätter lätt
tillgänglighet på kompetent personal.
Vi tror att Elevhälsoarbetares möjligheter och vilja att handleda och utbilda och
till viss del coacha föräldrarna där de är, med det de behöver stöd i, kan vara ett
sätt att vända den negativa riktningen vad gäller barns och ungdomars psykiska
ohälsa. Vi anser, utifrån studiens resultat att detta är ett område inom Elevhälsa
väl värt att utveckla, inte minst med tanke på den förebyggande effekten som
detta enligt informanterna kan ha. Vi inser dock att det förmodligen är de
familjer som de professionella allra helst vill nå och påverka som också är
svårast att nå. Ett problem som återstår att lösa för samtliga vårdinstanser.
Referenser Alin Åkerman, B. (2007). Skolans roll för barns och ungas psykiska hälsa.
Psykisk hälsa, 2, 17-22.
Bachelor, A. & Joshi, P. (1993). Den fenomenologiska forskningsmetoden i
psykologi. En praktisk handledning. Lunds Universitet:
Psykologiska Institutionen.
Backlund, Å. (2007). Elevvård i grundskolan. Resurser, organisering och
praktik. (Doktorsavhandling, rapport i socialt arbete nr 121).
Stockholms universitet, Institutionen för socialt arbete.
Barnombudsmannen (2004). Barn och unga berättar om stress.
(Barnombudsmannen rapporterar, BR 2004:03). Stockholm:
Barnombudsmannen.
Barnombudsmannen (2005a). Hur kul är det, på en skala? (Barnombudsmannen
rapporterar, BR 2005:03). Stockholm: Barnombudsmannen.
Barnombudsmannen (2005b). Satsa tidigt. En undersökning av barn- och
ungdomspsykiatrin. (Barnombudsmannen rapporterar, BR 2005:04).
Stockholm: Barnombudsmannen.
Barnombudsmannen (2006). ”Vill man gå på toa ligger man illa till.” Om
arbetsmiljön i skolan. (Barnombudsmannen rapporterar, BR
2006:01). Stockholm: Barnombudsmannen.
Barnombudsmannen (2007). Klara, färdiga, gå! Om de yngsta medborgarna
och deras rättigheter. (Årsrapport). Stockholm:
Barnombudsmannen.
Bengtsson, H. & Svensson, K. (2006). Ansvar och sekretess i förskola, skola och
fritidshem. Stockholm: Liber.
Bremberg, S. (2004). Elevhälsa: teori och praktik. Lund: Studentlitteratur.
Bremberg, S. (Red.)(2007). Hälsoekonomi för kommunala satsningar på barn
och ungdom. En metod för att uppskatta nyttan i förhållande till
kostnaden för olika insatser. (Rapport R 2007:4). Stockholm: Statens
Folkhälsoinstitut Distributionstjänst.
Brener, N., Weist, M., Adelman, H., Taylor, L. &Vernon-Smiley, M. (2007).
Mental health and social services: results from the School Health
Policies and Programs Study 2006. Journal of School Health. 77,
486-499.
Bryman, A. (2002). Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber Ekonomi.
Börjesson, M. & Palmblad, E. (2003). I problembarnens tid. Förnuftets
moraliska ordning. Stockholm: Carlsson Bokförlag.
Cernerud, L. (1988). Skolans hälsofostran och skolhälsovården i Sverige –
förutsättningar och utvecklingstendenser i ett folkhälsoperspektiv.
Göteborg: Nordiska hälsovårdshögskolan.
Cloonan, T. F. (2006). Clarifications with respect to psychology and
phenomenology. American Psychologist, 61, 254 – 255.
Danielson, M. (2006). Svenska skolbarns hälsovanor 2005/06. (Rapport
2006:10). Stockholm: Statens Folkhälsoinstitut.
Egidius, H. (2005). Psykologilexikon. Stockholm: Natur och Kultur.
Ekdahl, E. (2003). Hur stor del av den samlade ohälsan finns hos utslagna
grupper? (Rapport 2003:42). Stockholm: Statens Folkhälsoinstitut.
Eriksson, L. & Bremberg, S. (2007). Förslag till nationellt program för
suicidprevention – befolkningsinriktade strategier och
åtgärdsförslag. (Rapport R 2007:11). Stockholm: Statens
Folkhälsoinstitut Distribution.
Giorgi, A. (Red.)(1988). Phenomenology and psychological research.
Pittsburgh: Duquesne University Press.
Giorgi, A. (1999). Phenomenological perspective on some phenomenographic
results on learning. Journal of Phenomenological Psychology, 30,
68-93.
Giorgi, A. (2006). Concerning variations in the application of the
phenomenological method. The humanistic psychologist, 34, 305319.
Gustavsson, B. (Red.) (2002). I skuggan av sig själv. Psykisk ohälsa i
förändring. Katrineholm: Hellmans Förlag AB.
Haverkamp, B. E. (2005). Ethical perspectives on qualitative research in applied
psychology. Journal of counselling psychology, 52, 146-155.
Hjärtström, U. & Persson, C. (2003). Skolsköterskans arbetsuppgifter och
samverkan i det elevvårdande arbetet. En intervjustudie.
(Examensarbete). Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
Hjörne, E. (2004). Excluding for inclusion? Negotiating school careers and
identities in pupil welfare settings in the Swedish schools.
(Akademisk avhandling). Göteborgs universitet, institutionen för
pedagogik och didaktik.
Hjörne, E. & Säljö, R. (2004). “There is something about Julia”: symptoms,
categories, and the process of invoking attention deficit hyperactivity
disorder in the Swedish school: a case study. Journal of language,
identity, and education, 3, 1-24.
Karlsson, S. & Nilsson, K. (2000). Elevvård i förändring. En kvalitativ studie av
lärares och skolsköterskors uppfattningar kring elevers psykosociala
hälsa. (C-uppsats). Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
Kjær Jensen, M. (1995). Kvalitativa metoder för samhälls- och beteendevetare.
Lund: Studentlitteratur.
Kvale, S. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.
Köhler, L. (Red.)(2000). Det är bra men kan bli ännu bättre. En studie av barns
hälsa och välfärd i de fem nordiska länderna från 1984 till 1996.
(NHV- rapport 2000:6). Göteborg: Nordiska hälsovårdshögskolan.
Marton, F. & Booth, S. (1997). Learning and awareness. Mahwah: Lawrence
Erlbaum.
Marton, F. & Booth, S. (2000). Om lärande. Lund: Studentlitteratur.
Morrow, S. L. (2005). Quality and trustworthiness in qualitative research in
counselling psychology. Journal of counselling psychology, 52, 250260.
Moustakas, C. (1994). Phenomenological research methods. London: Sage
Publications.
Ogden, T. (2005). Skolans mål och möjligheter. (Rapport 2005:27). Stockholm:
Statens Folkhälsoinstitut Distribution.
Polkinghorne, D. E. (2005). Language and meaning: data collection in
qualitative research. Journal of Counselling Psychology, 52, 137145.
Rosenthal, R. & Jacobson, L. (1968). Pygmalion in the classroom. The Urban
Review, 3, 1, 16-20.
Saers, K. U. (2002). Elevhälsa. Rapport från en enkätundersökning bland
skolsköterskor, skolpsykologer och skolkuratorer. Stockholm:
Barnombudsmannen.
Skolverket, Socialstyrelsen & Statens Folkhälsoinstitut (2004). Tänk långsiktigt!
En samhällsekonomisk modell för prioriteringar som påverkar barns
psykiska hälsa. Stockholm: Fritzes.
Socialdepartementet. (2001). Barns och ungdomars välfärd. (SOU 2001:55).
Stockholm: Fritzes.
Socialdepartementet. (2006). Ambition och ansvar. Nationell strategi för
utveckling av samhällets insatser till personer med psykiska
sjukdomar och funktionshinder. (SOU 2006:100). Stockholm:
Fritzes.
Socialstyrelsen (2004). Socialstyrelsens riktlinjer för skolhälsovården. Hämtad
26 november, 2007 från www.socialstyrelsen.se
Starrin, B. & Svensson, P-G. (Red.)(1994). Kvalitativ metod och
vetenskapsteori. Lund: Studentlitteratur.
Statens Folkhälsoinstitut (2005). Folkhälsopolitisk rapport 2005.
Sammanfattning. (Rapport R 2005:37). Stockholm: Statens
Folkhälsoinstitut Distributionstjänst.
Svenning, C. (2000). Metodboken. Eslöv: Lorentz Förlag.
Svensson, P-G. & Starrin, B. (Red.)(1996). Kvalitativa studier i teori och
praktik. Lund: Studentlitteratur.
Szklarski, A. (2000). Konfliktupplevelsens väsen. En empirisk-fenomenologisk
studie bland ungdomar i två länder (Rapport från Institutionen för
Pedagogik, nr 7). Högskolan i Borås, Institutionen för Pedagogik.
Szklarski, A. (2002). Dem kvalitativa metodens mångfald. Skilda ansatser –
skilda tolkningsintentioner (Rapport från Institutionen för
Pedagogik, nr 15). Högskolan i Borås, Institutionen för Pedagogik.
Szklarski, A. (2004). Empirisk fenomenologi. Presentation av
forskningsansatsen och erfarenheter från en fenomenologisk studie.
Nordisk Psykologi, 4, 274-288.
Szklarski, A. (2007). Conflict experience: a phenomenological study among
young people in Sweden. Scandinavian journal of educational
research, 51, 369 – 383.
Thurén, T. (1995). Vetenskapsteori för nybörjare. Malmö: Team Offset.
Ungdomsstyrelsen. (2003). De kallar oss unga. (Ungdomsstyrelsens skrifter
2003:1). Stockholm: Ungdomsstyrelsen.
Ungdomsstyrelsen. (2007). Ung idag 2007. En beskrivning av ungdomars
villkor. (Ungdomsstyrelsens skrifter 2007:6). Stockholm: Fritzes.
Utbildningsdepartementet. (1980). Personalutveckling, -vård, -planering.
Betydelsefulla förutsättningar för skolans elevvård. (SOU 1980:50).
Stockholm: Liber Förlag.
Utbildningsdepartementet. (2000). Från dubbla spår till Elevhälsa. (SOU
2000:19). Stockholm: Fritzes offentliga publikationer.
Utbildningsdepartementet. (2002). Skollag för kvalitet och likvärdighet. (SOU
2002:121). Stockholm: Fritzes offentliga publikationer.
Vetenskapsrådet. (2007). Forskningsetiska principer inom humanistisksamhällsvetenskaplig forskning. Hämtad 5 september 2007 från
www.codex.vr.se.
Øvreeide, H. (2003). Yrkesetik i psykologiskt arbete. Lund: Studentlitteratur.
Bilaga 1. Brev till informanterna
Yrke Namn
Skola
Datum
Linköping
Hej!
Vi är två psykologstudenter som går psykologprogrammet på Linköpings
universitet. Under den sista terminen (ht 2007) på utbildningen skriver vi en 20poängsuppsats på D-nivå som utgör vår examensuppsats. Studien utgör en del av
ett större projekt om Elevhälsa som påbörjades under 2006 vid Linköpings
universitet.
Syftet med vår uppsats är att undersöka begreppet Elevhälsa och huruvida olika
berörda professioner (sjuksköterskor, lärare, läkare, kuratorer, rektorer,
specialpedagoger, studie- och yrkesvägledare samt psykologer) beskriver och
tänker kring begreppet och fenomenet Elevhälsa på liknande sätt eller om det
skiljer sig åt och i så fall på vilket sätt. Med begreppet Elevhälsa avses
skolhälsovård och elevvård. Vi ser det som olika sätt att benämna medicinska,
vårdande och/eller stödjande insatser som rör skolbarn och skolpersonal.
Vi vänder oss till Dig med en förfrågan om att få intervjua Dig. Intervjun sker
under samtalslika former på en plats som passar Dig och beräknas ta cirka 30 45 minuter. Samtalet spelas in på band och skrivs sedan ut för att analyseras.
Vid intervjun kommer endast en av oss att medverka.
Ditt deltagande är frivilligt och Du kan när som helst avbryta deltagandet i
studien. Intervjuerna kommer att behandlas strikt konfidentiellt och är endast
tillgängliga för oss och vår handledare. Du garanteras fullständig sekretess och
konfidentialitet. Uppgifter som gör att en person kan kännas igen kommer att
kodas och avidentifieras. Den enskilde personen kommer inte heller att kunna
identifieras i uppsatsredovisningen.
Efter en eventuell intervju får Du möjlighet att kommentera den utskrivna
intervjun innan vi använder oss av den.
Det finns inga rätta svar eller korrekta beskrivningar! Det vi vill ta del av är din
personliga syn på och upplevelse av Elevhälsa.
Vi kommer att kontakta Dig för att fråga om Du har intresse av att delta i vår
studie kring Elevhälsa.
Ring eller e-posta gärna om du har några frågor, eller om du vill anmäla eller
avsäga ditt intresse av att delta.
Med vänliga hälsningar
Karin Larsson
Telefon mobil:
Telefon bostad:
E-post: [email protected]
Handledare: Ingrid Hylander
Docent vid Linköpings universitet
Telefon arbete:
Malin Lindell
Telefon mobil:
Telefon bostad:
E-post: [email protected]
Bilaga 2. Intervjuguide
Inledning
• Presentation av oss
• Studien avser era uppfattningar om innebörden av Elevhälsa som begrepp.
• Frivillighet (möjlighet att avbryta), konfidentialitet, transkribering
(möjlighet att kommentera utskrift), avidentifiering av eventuella fall.
• Sekretess: band raderas, avidentifierad i analys.
Bakgrundsinformation
• Yrke, utbildning, år i yrket, antal år i elevhälsorelaterat arbete, antal år på
skolan/i teamet.
Skillnader mellan Elevvård och Elevhälsa
• Finns det en skillnad mellan Elevvård och Elevhälsa?
• Vad anser du skiljer Elevvård och Elevhälsa åt?
• Vad är lika?
• Hur ser du på övergången från Elevvård till Elevhälsa?
• Vad har/hade du för förväntningar? Skillnader då mot nu?
Definition och upplevelse av Elevhälsa
• När jag säger Elevhälsa, vad tänker du då?
• Vad skulle du säga att Elevhälsa är? Vad är Elevhälsa för dig? Vilken är
din upplevelse av Elevhälsa?
• Vad är syftet med Elevhälsa? ”Varför” Elevhälsan?
• För vilka finns Elevhälsan till idag som du ser det?
• Vad tycker du är viktigast i arbetet med Elevhälsa?
• Vad kan uppnås genom arbetet med Elevhälsa?
• Hur upplever du att arbeta med Elevhälsan?
Avslutning
• Finns det något som du tycker borde vara med här som jag inte har frågat
om?
• Skulle det vara okej om jag hör av mig igen om det är något mer som jag
vill fråga dig om?