Käre användare! Denna pdf-fil är nedladdad från webbplatsen för Illustrerad Vetenskap Historia (www.varldenshistoria.se) och får inte lämnas vidare till tredje part. Av hänsyn till upphovsrätten är vissa bilder borttagna. Med vänlig hälsning Redaktionen MEDELTIDEN Mördare slog till i År 1170 mördades den engelske ärkebiskopen Thomas Becket av Henrik II:s riddare i domkyrkan i Canterbury. Thomas Becket hade blivit Henrik II:s närmaste vän men i kampen mellan kyrkan och staten ville ingen av dem låta vänskap stå i vägen för sina ambitioner. AN S MARY EVANS Vänskap med kungen kostade biskop livet MA RY EV THOMAS BECKET var Henrik II:s vän men som ärkebiskop blev han kungens värste fiende. ENGLAND/1170 AV PELLE STAMPE År 1154 blir Henrik II kung över ett England härjat av ENGLAND inbördeskrig. Den CANTERBURY duglige kungen får dock snart kontroll över den upproriska adeln. För att få makt över hela samhället vänder Henrik II blicken mot kyrkan som han gärna vill kontrollera. katedralen AG EP AR TN E RS H IP Bilden utelämnad med hänsyn till copyright EI RIT AG HENRIK II ville ha total kontroll över kyrkan och skydde inga medel för att nå sitt mål. AN S M HE MA RY EV PÅVEN ALEXANDER III behövde Henrik II:s stöd och ville därför inte lägga sig i konflikten. ”V ar finns förrädaren Thomas?” Ropet ekade som dundrande åska under takvalven i domkyrkan i Canterbury. Det började skymma den 29 december 1170 och mörkret smög sig ända in i domkyrkan dit Englands ärkebiskop Thomas Becket några sekunder tidigare sökt sig. Ropet kom från en av fyra beväpnade riddare som under stort tumult trängt in i domkyrkan. ”Jag är här”, svarade ärkebiskopen lugnt. ”Inte förrädare men ärkebiskop och Guds präst!” De fyra riddarna armbågade sig fram genom den lilla skara munkar som samlats kring Thomas Becket. Utan tecken på rädsla gjorde sig ärkebiskopen fri från munkarna. Angriparna tog tag i Thomas Becket och försökte dra med honom ut ur kyrkan men både han och munkarna gjorde motstånd. ”Ge syndaförlåtelse och återtag dem som du har exkommunicerat”, ropade en av riddarna ursinnigt. ”Jag ger dem inte syndernas förlåtelse”, svarade Thomas Becket med ett upphöjt lugn i rösten. ”Dö då som du har förtjänat!” ropade riddarna och drog sina svärd. Munken Edward Grim som stod vid Thomas Beckets sida försökte avvärja det första svärdshugget men klingan skar tvärs igenom munkens arm och rispade ärkebiskopens hjässa. Nästa hugg tvingade Thomas Becket på knä. Därefter riktade en av riddarna ett kraftigt hugg mot Beckets huvud. Svärdshugget var så våldsamt att den övre hälften av ärkebiskopens kranium höggs av medan svärdsklingan fortsatte ned i stengolvet och bröts i två delar. Ärkebiskopen låg livlös på golvet. ”Låt oss komma härifrån, riddare. Han reser sig inte mer”, ropade de Världens Historia 3 • 2009 39 MEDELTIDEN Canterbury var kyrkans maktcentrum Det väckte stor ilska när Englands ärkebiskop mördades i just den kyrka som engelsmännen 600 år tidigare kristnats från. D omkyrkan i Canterbury var själva hjärtat i det kristna England under medeltiden. Det var härifrån kristendomen spritts till det engelska folket och det var här ärkebiskopen fanns. Därför tyckte stora delar av det engelska folket att mordet på Thomas Becket inne i kyrkan var ett slag mot själva religionen. Ärkebiskopssätet i Canterbury grundades redan 597 då påven sände munken Augustin från Rom till England för att kristna landets hedniska befolkning. Efter sin ankomst till England reste Augustin till staden Canterbury där kung Aethelberht I höll hov. Augustin omvände kungen och snart grundade han både ett kloster och landets första domkyrka i staden. Kungen utnämnde därefter Augustin till landets ärkebiskop. Efter mordet på Thomas Becket år 1170 ökade Canterbury-domkyrkans rikedomar och anseende stort och pilgrimer vallfärdade till St. Thomas grav. År 1380 odödliggjorde Geoffrey Chaucer en av dessa pilgrimsresor med sin berömda bok Canterbury Tales som är ett viktigt verk i den brittiska litteraturen. Under medeltiden byggdes domkyrkan i Canterbury ut med jämna mellanrum och år 1498 såg byggnaden nästan ut som den gör i dag. Efter reformationen på 1500-talet lades klostret ned, men själva domkyrkan fortsatte att fungera som huvudsäte för den engelska kyrkan. Augustin grundade Englands första kyrka i Canterbury. MARY EVANS fyra gärningsmännens ledare. Mördarna skyndade sig ut i kvällsmörkret i Canterbury och försvann. Kungen anklagades för dådet Detaljerna kring det brutala mordet på ärkebiskopen av Canterbury, Thomas Becket, skrevs senare ned av Edward Grim – den munk som försökt avvärja mördarnas första svärdshugg. Mordet på den engelska kyrkans överhuvud var den dramatiska kulmen på flera års bitter strid mellan Thomas Becket och den mäktige och ambitiöse Henrik II, Englands kung. Striden handlade om kyrkans rättigheter. Ärkebiskopen hade tidigare varit en av kungens närmaste vänner men vänskapen hade med tiden förbytts i ömsesidigt hat. Hela det medeltida Europa skakades av mordet. En ärkebiskop som blir brutalt nedhuggen i sin egen domkyrka var inget som vare sig Europas kungar eller påven i Rom bara kunde låta passera. Särskilt inte när det ryktades att det var kung Henrik själv som personligen gett order om att Thomas Becket skulle röjas ur vägen. Därför utlöste dådet i Canterburys domkyrka i december 1170 den värsta krisen under hela Henrik II:s tid på tronen. Den mäktige kungen tvingades snart inse att om Thomas Becket varit en formidabel motståndare medan han levde, så hade han efter sin död blivit så gott som oövervinnelig. Fattig riddarson blev kungens vän Ingen kunde ha förutsett att Thomas Becket och kung Henrik II en dag Under hela 1100-talet hade den engelska kronan kämpat mot landets mäktiga kyrka om vem som hade rätten att döma kyrkans män. Det var vanligt i hela Europa att kyrkan själv dömde de sina. Problemet var emellertid att kyrkan ofta – enligt kungens mening – lät syndarna komma alltför lindrigt undan när straff skulle utdömas. En tjuv som i kunglig domstol dömdes att få händerna avhuggna, kunde i kyrkans domstol exempelvis bara skickas på pilgrimsfärd till det Heliga landet. Kungen ansåg att detta var ett stort problem eftersom omkring var sjätte invånare kunde hävda att han eller hon löd under kyrkans domstolar. Henrik II menade att detta undergrävde kungens makt och var därför fast besluten att ändra denna praxis. Tillsammans med sin nye kansler började kungen inskränka kyrkans makt så mycket han kunde. Med hjälp av Thomas Beckets stora retoriska förmåga och Henriks hetsiga temperament lyckades de båda vännerna vinna flera viktiga segrar: Henrik fick bland annat rätt att beskatta kyrkan, och på alla de viktigaste posterna inom kyrkan satt nu folk som Thomas Becket uppskattade den pompa och ståt som följde med ämbetet som kansler. År 1158 besökte han Frankrike med ett följe av inte mindre än 200 riddare och uppassare. utnämnts av kungen. Varken kyrkan eller adeln vågade sätta sig upp mot Beckets list eller Henriks temperament. BRIDGEMAN Henrik vill begränsa kyrkans makt BRIDGEMAN skulle bli dödsfiender när de träffades 15 år tidigare. Den 12 år äldre Thomas Becket var son till en fattig riddare och vid den här tiden var det otänkbart att någon ur borgerskapet skulle få en hög befattning inom regeringen eller kyrkan. Men Beckets far hade haft stora ambitioner å sin begåvade sons vägnar och sänt honom till de bästa skolorna i England, och därefter vidare till universiteten i Paris och i Bologna. När Thomas Becket kom hem fick han efter rekommendationer från rektorn för Paris universitet anställning som förste sekreterare hos ärkebiskopen. Beckets talang, pliktkänsla och enorma arbetsinsats gjorde att ärkebiskopen av Canterbury rekommenderade honom åt den nyligen krönte Henrik II när ämbetet som kansler och kungens personlige rådgivare blev ledigt år 1155. Mot alla odds fick Thomas Becket tjänsten och vid bara 36 års ålder hade han plötsligt blivit en av Englands mäktigaste män. Medeltida krönikörer berättar vitt och brett om det ovanligt nära förhållande som redan från första stund uppstod mellan kungen och hans kansler och folket sa att ”det var som om de båda männen delade hjärta och själ”. Kungen får en chock I sju år arbetade Thomas Becket oförtrutet för kungen. Han var inte bara kungens mest lojale medarbetare och rådgivare, han hade även blivit kungens bäste vän och dryckesbroder och han deltog med stor entusiasm både i kungens jaktsällskap och dryckesgillen. När ärkebiskopen av Canterbury – den engelska kyrkans överhuvud – dog år 1161 såg Henrik en enastående chans att få total kontroll över kyrkan. Året därpå utnämnde han därför Thomas Becket till ny ärkebiskop. Becket ville absolut inte bli ärkebiskop eftersom han fruktade att deras vänskap skulle ”sluta i hat” om han fick posten. Men den temperamentsfulle kungen ville inte lyssna på det örat och till sist lät sig Thomas Becket övertalas. I samma stund som Becket övertog det nya ämbetet förändrades han totalt – till kungens stora förvåning. Han lade bort alla sina dyrbara vanor och han brydde sig inte längre om den pompa och ståt som han hade omgivit sig med då han var kansler. Han drack endast vatten och åt bara bröd, sov på golvet i stället för i sin ståtliga säng och var ständigt försjunken i bön. Samtidigt började den nye ärkebiskopen, som i egenskap av kansler arbetat för att minska kyrkans makt, kompromisslöst att verka för att kyrkan Botskjortor av ull användes redan i kristendomens barndom. Folket jublade över tagelskjortan När Thomas Beckets lik togs om hand upptäckte munkarna att han bar en så kallad tagelskjorta av obehandlat gethår under sina fina biskopskläder. Tagelskjortan skulle klia så mycket som möjligt för att visa att bäraren tuktade sig själv till Guds ära. Ryktet om Beckets tagelskjorta ledde till att han hyllades som ett helgon. Förutom att de stacks och kliade förfärligt var botskjortorna ofta fulla med löss. MEDELTIDEN skulle göra sig fri från Henriks kontroll. Nu arbetade han bara för Gud och påven, inte för kungen. Vänskap övergick till hat Beckets plötsliga personlighetsförändring överraskade alla, inte minst kungen som kände sig förrådd av sin forne vän. Konflikten eskalerade när Philip de Brois, en präst från staden Bedford, av kyrkans domstol frikändes för mordet på en riddare. Kung Henrik krävde genast att prästen i stället skulle åtalas vid en kunglig domstol. Men Becket vägrade blankt eftersom han hävdade att ett sådant medgivande skulle kunna underminera kyrkans suveränitet. Kungen fick då ett av sina berömda raseriutbrott. Trots att Thomas Becket kämpade för kyrkans rättigheter fick han inget stöd Påven offrade Thomas Becket för maktens skull Thomas Becket kämpade i åratal för kyrkan men ändå vägrade påven att stödja honom. Becket var värd betydligt mer som död än levande. U nder hela medeltiden utkämpade påven och kungarna dödliga strider om makten i Europas riken. Men även om kampen ofta var hård kunde ingen av parterna vara utan den andre. Det fick Thomas Becket erfara när han år 1164 bad påven om hjälp med att säkra kyrkans rättigheter i England. Påven Alexander III vägrade helt enkelt att lägga sig i konflikten. Flera år tidigare hade han hamnat i bråk med den tysk-romerske kejsaren Fredrik I Barbarossa. Alexander hade därför inte råd att förlora Henrik II:s stöd. När ärkebiskopen mördades år 1170 var påven Alexander emellertid inte sen att inse att den besvärlige Beckets död kunde utnyttjas till att sätta Henrik II på plats en gång för alla. År 1173, mindre än tre år efter mordet, helgonförklarade påven Becket. Sådant tog vanligen många år men ärkebiskopen var ett betydligt effektivare vapen mot Henrik II om han var ett helgon. Ingen kunde kritisera ett helgons gärningar och St. Thomas – som Becket nu kallades – blev ett oerhört effektivt vapen för kyrkan gentemot Europas kungar. Påven Alexander III visste hur han skulle få Europas kungar att foga sig. SCANPIX/AKG-IMAGES från Englands biskopar. De flesta av dem var före detta kungliga ämbetsmän som Henrik personligen hade utnämnt till biskopar. De stod därför i tacksamhetsskuld till kungen. Biskopen i London gick till och med så långt att han offentligt hånade Beckets enkla påbrå. Efter åtskilliga månaders dragkamp möttes kungen och alla kyrkans och statens stora män vid det så kallade Clarendonmötet år 1164. Kung Henrik hade kopplat in alla sina bästa jurister och presenterade en lista med 16 punkter som klargjorde maktfördelningen mellan kyrkan och staten och i praktiken fråntog kyrkan de flesta av dess privilegier. Tre av punkterna beskrev dessutom hur kyrkans män hädanefter skulle dömas vid kungliga domstolar om de anklagades för särskilt allvarliga brott. Becket vägrade först att underteckna listan. Men efter tre dagar ändrade han sig plötsligt och lovade att erkänna kungens lagtext. Henrik trodde nu att han vunnit en stor seger. Men glädjen övergick snart i raseri när han fick veta att Becket tagit på sig tagelskjortan och offentligt ångrade sitt löfte till kungen. Henriks vrede blev till rent hat. Ur hans synvinkel var Beckets agerande det ultimata förräderiet. Becket insåg att han inte hade en chans mot den rasande kungen och flydde till Frankrike. Becket blir mördad Under den franske kungens beskydd fortsatte han sin kompromisslösa kamp mot Henrik och han vädjade upprepade gånger till påven Alexander III att denne skulle straffa England genom att förbjuda alla kyrkliga ritualer i landet, dop undantagna. Beckets situation försatte Alexander i en obehaglig knipa. Utifrån ett kyrkligt och teologiskt perspektiv kunde påven inte göra annat än att stödja Thomas men å andra sidan ville påven inte göra sig ovän med Henrik II och undvek därför att ta ställning i konflikten. När Thomas Becket hade tillbringat sex år i exil uttalade sig påven äntligen i saken år 1170. Han fick Henrik II att SCANPIX/AKG-IMAGES & ULLSTEIN sluta fred med sin ärkebiskop som omedelbart återvände hem. Beckets exil hade emellertid inte gjort honom mildare i sinnet och han slog genast in på en kurs som bara kunde sluta i katastrof. Under hösten tvingade han alla de biskopar som Henrik tillsatt att lämna kyrkan. Upptrappningen av konflikten fick Henrik att bryta ut i ännu ett av sina ökända raserianfall. Han vrålade: ”Vem kan befria mig från denne beskäftige präst?!” Fyra högt uppsatta riddare tog Henrik på orden i hopp om att detta skulle kunna främja deras egen status. Den 29 december 1170 red de till Canterbury för att utföra vad de ansåg vara kungens befallning. En martyr föds Ingen hade kunnat förutse den väldiga reaktion som mordet på Thomas Becket utlöste. Efter sin död utropades ärkebiskopen genast till martyr och hans blodiga kappa och det brutna svärd som dödat honom betraktades som reliker med heliga egenskaper. När det blev känt att Thomas hade en tagelskjorta på sig under sina fina kläder spred sig dyrkandet av honom både i England och i resten av Europa. Det retade folket att landets kyrkliga överhuvud hade blivit brutalt mördad i Guds eget hus. Tagelskjortan bevisade dessutom att han var en ödmjuk och djupt troende man. Henrik II hade inget annat val än att förneka att han låg bakom brottet och han lät därför hänga sina fyra riddare. Avrättningarna var inte enligt Henriks vilja men den våldsamma reaktionen på mordet tvingade honom att agera med kraft. Europas kungar fördömer Henrik De flesta historiker är eniga om att Henrik II inte gav ordern om att Thomas Becket skulle mördas och att de fyra gärningsmännen agerade på egen hand för att vinna kungens gunst. Men efter mordet var de flesta övertygade om att kung Henrik planlagt dådet. Europas kungar fördömde mordet i hårda ordalag och krävde att Henrik skulle kastas ut ur den katolska kyrkan. Den franske kungen gick så långt att han kallade mordet för historiens värsta brott – det var till och med värre än kejsar Neros förföljelser av de kristna och Judas förräderi mot Jesus. Inte heller påven var sen att inse möjligheterna med Thomas Beckets död och förbjöd kung Hen- I juli 1174 måste Henrik II låta sig piskas som bot för mordet på Thomas Becket. Ärkebiskopen helgonförklarades efter sin död och utnämndes till Londons skyddsängel. rik att delta i kyrkans mässa innan han hade ångrat sina synder. Till och med Henriks egen son ansåg att kungen genom sitt brott förlorat rätten att regera England. Med stöd från den franske kungen inledde han ett krig mot sin far. Kampen var hård men under åren 1173 och 1174 lyckades Henrik II slå ned upproret. Den förr så fruktade kungens position var dock kraftigt försvagad och han visste att han måste göra eftergifter till kyrkan om han skulle få tillbaka sin forna styrka. Henrik II tvingas förödmjuka sig Henrik såg ingen annan utväg för att få kyrkans förlåtelse och återfå dess stöd än att förödmjuka sig offentligt. I juli 1174 gjorde Europas mäktigaste kung offentlig bot för det brott han officiellt aldrig hade gett order om. Klädd i enbart tagelskjorta gick han barfota och utan huvudbonad genom Canterbury till Thomas Beckets reliker inne i domkyrkan. Här fick han rituellt prygel av kyrkans präster medan han bad om förlåtelse. Handlingen visade att Henrik underkastade sig Gud och kyrkan, och även om det var en stor föröd- mjukelse så räddade detta hans anseende hos folket. Som ytterligare ett medgivande tvingades Henrik att annullera sin 16-punktslista och återge kyrkan rätten att döma de sina. Thomas Becket helgonförklarades och hans grav blev ett välbesökt mål för pilgrimer. Eftergifterna till kyrkan kostade inte Henrik II mer än prestige. Men genom att ge upp kampen lade han grunden för kommande stridigheter mellan kronan och kyrkan under de följande århundradena. År 1536, 350 år efter Beckets död, kulminerade kampen när kung Henrik VIII bröt med påven och förklarade den engelska kyrkan för självständig. Två år senare gav kungen order om att Thomas Beckets grav i Canterbury skulle förstöras. LÄS MER: ● Michael Staunton: The Lives of Thomas Becket, Manchester Medieval Sources, 2001 ● James Anthony Froude: The Life And Times Of Thomas Becket, Kessinger Publishing, 2007 www.fordham.edu/halsall/basis/goldenlegend/GL-vol2thomasbecket.html ● Världens Historia 3 • 2009 43