Denna pdf-fil är nedladdad från webbplatsen för Illustrerad

Käre användare!
Denna pdf-fil är nedladdad från webbplatsen för Illustrerad Vetenskap Historia
(www.varldenshistoria.se) och får inte lämnas vidare till tredje part.
Av hänsyn till upphovsrätten är vissa bilder borttagna.
Med vänlig hälsning
Redaktionen
MEDELTIDEN
Mördare slog till i
År 1170 mördades den engelske ärkebiskopen
Thomas Becket av Henrik II:s riddare i
domkyrkan i Canterbury. Thomas Becket hade
blivit Henrik II:s närmaste vän men i kampen
mellan kyrkan och staten ville ingen av dem
låta vänskap stå i vägen för sina ambitioner.
AN
S
MARY EVANS
Vänskap med kungen
kostade biskop livet
MA
RY
EV
THOMAS BECKET
var Henrik II:s vän men
som ärkebiskop blev han
kungens värste fiende.
ENGLAND/1170
AV PELLE STAMPE
År 1154 blir Henrik II
kung över ett England härjat av
ENGLAND
inbördeskrig. Den
CANTERBURY
duglige kungen får
dock snart kontroll
över den upproriska adeln. För att få
makt över hela samhället
vänder Henrik II blicken mot kyrkan som han gärna vill kontrollera.
katedralen
AG
EP
AR
TN E
RS H
IP
Bilden utelämnad
med hänsyn till
copyright
EI
RIT
AG
HENRIK II
ville ha total kontroll över
kyrkan och skydde inga
medel för att nå sitt mål.
AN
S
M
HE
MA
RY
EV
PÅVEN ALEXANDER III
behövde Henrik II:s stöd
och ville därför inte
lägga sig i konflikten.
”V
ar finns förrädaren Thomas?”
Ropet ekade som dundrande
åska under takvalven i domkyrkan i Canterbury. Det började skymma den 29 december 1170 och mörkret
smög sig ända in i domkyrkan dit Englands ärkebiskop Thomas Becket några
sekunder tidigare sökt sig. Ropet kom
från en av fyra beväpnade riddare som
under stort tumult trängt in i domkyrkan.
”Jag är här”, svarade ärkebiskopen
lugnt. ”Inte förrädare men ärkebiskop
och Guds präst!”
De fyra riddarna armbågade sig fram
genom den lilla skara munkar som samlats kring Thomas Becket. Utan tecken
på rädsla gjorde sig ärkebiskopen fri
från munkarna. Angriparna tog tag i
Thomas Becket och försökte dra med
honom ut ur kyrkan men både han och
munkarna gjorde motstånd.
”Ge syndaförlåtelse och återtag dem
som du har exkommunicerat”, ropade
en av riddarna ursinnigt.
”Jag ger dem inte syndernas förlåtelse”, svarade Thomas Becket med ett
upphöjt lugn i rösten.
”Dö då som du har förtjänat!” ropade
riddarna och drog sina svärd.
Munken Edward Grim som stod vid
Thomas Beckets sida försökte avvärja
det första svärdshugget men klingan
skar tvärs igenom munkens arm och
rispade ärkebiskopens hjässa. Nästa
hugg tvingade Thomas Becket på knä.
Därefter riktade en av riddarna ett kraftigt hugg mot Beckets huvud. Svärdshugget var så våldsamt att den övre
hälften av ärkebiskopens kranium höggs
av medan svärdsklingan fortsatte ned i
stengolvet och bröts i två delar. Ärkebiskopen låg livlös på golvet.
”Låt oss komma härifrån, riddare.
Han reser sig inte mer”, ropade de
Världens Historia 3 • 2009
39
MEDELTIDEN
Canterbury var
kyrkans maktcentrum
Det väckte stor ilska när Englands ärkebiskop mördades i just den
kyrka som engelsmännen 600 år tidigare kristnats från.
D
omkyrkan i Canterbury var själva
hjärtat i det kristna England under
medeltiden. Det var härifrån kristendomen spritts till det engelska folket
och det var här ärkebiskopen fanns.
Därför tyckte stora delar av det engelska folket att mordet på Thomas
Becket inne i kyrkan var ett slag mot
själva religionen.
Ärkebiskopssätet i Canterbury grundades redan 597 då påven sände
munken Augustin från Rom till England för att kristna landets hedniska
befolkning. Efter sin ankomst till England reste Augustin till staden Canterbury där kung Aethelberht I höll hov.
Augustin omvände kungen och snart
grundade han både ett kloster och
landets första domkyrka i staden.
Kungen utnämnde därefter Augustin
till landets ärkebiskop.
Efter mordet på Thomas Becket år
1170 ökade Canterbury-domkyrkans
rikedomar och anseende stort och
pilgrimer vallfärdade till St. Thomas
grav. År 1380 odödliggjorde Geoffrey
Chaucer en av dessa pilgrimsresor
med sin berömda bok Canterbury
Tales som är ett viktigt verk i den
brittiska litteraturen.
Under medeltiden byggdes domkyrkan i Canterbury ut med jämna mellanrum och år 1498 såg byggnaden
nästan ut som den gör i dag. Efter
reformationen på 1500-talet lades
klostret ned, men själva domkyrkan
fortsatte att fungera som huvudsäte
för den engelska kyrkan.
Augustin grundade
Englands första
kyrka i Canterbury.
MARY EVANS
fyra gärningsmännens ledare. Mördarna skyndade sig ut i kvällsmörkret i
Canterbury och försvann.
Kungen anklagades för dådet
Detaljerna kring det brutala mordet på
ärkebiskopen av Canterbury, Thomas
Becket, skrevs senare ned av Edward
Grim – den munk som försökt avvärja
mördarnas första svärdshugg.
Mordet på den engelska kyrkans
överhuvud var den dramatiska kulmen
på flera års bitter strid mellan Thomas
Becket och den mäktige och ambitiöse
Henrik II, Englands kung. Striden handlade om kyrkans rättigheter. Ärkebiskopen hade tidigare varit en av kungens
närmaste vänner men vänskapen hade
med tiden förbytts i ömsesidigt hat.
Hela det medeltida Europa skakades
av mordet. En ärkebiskop som blir brutalt nedhuggen i sin egen domkyrka var
inget som vare sig Europas kungar eller
påven i Rom bara kunde låta passera.
Särskilt inte när det ryktades att det var
kung Henrik själv som personligen gett
order om att Thomas Becket skulle röjas
ur vägen. Därför utlöste dådet i Canterburys domkyrka i december 1170 den
värsta krisen under hela Henrik II:s tid
på tronen.
Den mäktige kungen tvingades snart
inse att om Thomas Becket varit en formidabel motståndare medan han levde,
så hade han efter sin död blivit så gott
som oövervinnelig.
Fattig riddarson blev kungens vän
Ingen kunde ha förutsett att Thomas
Becket och kung Henrik II en dag
Under hela 1100-talet hade den engelska kronan kämpat mot landets mäktiga
kyrka om vem som hade rätten att döma
kyrkans män. Det var vanligt i hela Europa att kyrkan själv dömde de sina. Problemet var emellertid att kyrkan ofta –
enligt kungens mening – lät syndarna
komma alltför lindrigt undan när straff
skulle utdömas. En tjuv som i kunglig
domstol dömdes att få händerna avhuggna, kunde i kyrkans domstol exempelvis
bara skickas på pilgrimsfärd till det
Heliga landet.
Kungen ansåg att detta var ett stort
problem eftersom omkring var sjätte invånare kunde hävda att han eller hon
löd under kyrkans domstolar. Henrik II
menade att detta undergrävde kungens
makt och var därför fast besluten att
ändra denna praxis.
Tillsammans med sin nye kansler började kungen inskränka kyrkans makt så
mycket han kunde. Med hjälp av Thomas Beckets stora retoriska förmåga och
Henriks hetsiga temperament lyckades
de båda vännerna vinna flera viktiga segrar: Henrik fick bland annat rätt att beskatta kyrkan, och på alla de viktigaste
posterna inom kyrkan satt nu folk som
Thomas Becket uppskattade den pompa och ståt som följde med ämbetet som kansler.
År 1158 besökte han Frankrike med ett följe av inte mindre än 200 riddare och uppassare.
utnämnts av kungen. Varken kyrkan eller adeln vågade sätta sig upp mot Beckets list eller Henriks temperament.
BRIDGEMAN
Henrik vill begränsa kyrkans makt
BRIDGEMAN
skulle bli dödsfiender när de träffades
15 år tidigare. Den 12 år äldre Thomas
Becket var son till en fattig riddare och
vid den här tiden var det otänkbart att
någon ur borgerskapet skulle få en hög
befattning inom regeringen eller kyrkan. Men Beckets far hade haft stora
ambitioner å sin begåvade sons vägnar
och sänt honom till de bästa skolorna i
England, och därefter vidare till universiteten i Paris och i Bologna.
När Thomas Becket kom hem fick
han efter rekommendationer från rektorn för Paris universitet anställning som
förste sekreterare hos ärkebiskopen.
Beckets talang, pliktkänsla och enorma
arbetsinsats gjorde att ärkebiskopen av
Canterbury rekommenderade honom åt
den nyligen krönte Henrik II när ämbetet som kansler och kungens personlige
rådgivare blev ledigt år 1155.
Mot alla odds fick Thomas Becket
tjänsten och vid bara 36 års ålder hade
han plötsligt blivit en av Englands mäktigaste män. Medeltida krönikörer berättar vitt och brett om det ovanligt nära
förhållande som redan från första stund
uppstod mellan kungen och hans kansler och folket sa att ”det var som om de
båda männen delade hjärta och själ”.
Kungen får en chock
I sju år arbetade Thomas Becket oförtrutet för kungen. Han var inte bara kungens mest lojale medarbetare och rådgivare, han hade även blivit kungens
bäste vän och dryckesbroder och han
deltog med stor entusiasm både i kungens jaktsällskap och dryckesgillen.
När ärkebiskopen av Canterbury –
den engelska kyrkans överhuvud – dog
år 1161 såg Henrik en enastående chans
att få total kontroll över kyrkan. Året
därpå utnämnde han därför Thomas
Becket till ny ärkebiskop. Becket ville
absolut inte bli ärkebiskop eftersom han
fruktade att deras vänskap skulle ”sluta i
hat” om han fick posten. Men den temperamentsfulle kungen ville inte lyssna
på det örat och till sist lät sig Thomas
Becket övertalas.
I samma stund som Becket övertog
det nya ämbetet förändrades han totalt
– till kungens stora förvåning. Han lade
bort alla sina dyrbara vanor och han
brydde sig inte längre om den pompa
och ståt som han hade omgivit sig med
då han var kansler. Han drack endast
vatten och åt bara bröd, sov på golvet i
stället för i sin ståtliga säng och var ständigt försjunken i bön.
Samtidigt började den nye ärkebiskopen, som i egenskap av kansler arbetat
för att minska kyrkans makt, kompromisslöst att verka för att kyrkan
Botskjortor av ull användes redan i
kristendomens barndom.
Folket jublade över
tagelskjortan
När Thomas Beckets lik togs om
hand upptäckte munkarna att han
bar en så kallad tagelskjorta av
obehandlat gethår under sina fina
biskopskläder.
Tagelskjortan skulle klia så
mycket som möjligt för att visa att
bäraren tuktade sig själv till Guds
ära. Ryktet om Beckets tagelskjorta ledde till att han hyllades
som ett helgon.
Förutom att de
stacks och kliade
förfärligt var botskjortorna ofta
fulla med löss.
MEDELTIDEN
skulle göra sig fri från Henriks kontroll.
Nu arbetade han bara för Gud och påven, inte för kungen.
Vänskap övergick till hat
Beckets plötsliga personlighetsförändring överraskade alla, inte minst kungen
som kände sig förrådd av sin forne vän.
Konflikten eskalerade när Philip de
Brois, en präst från staden Bedford, av
kyrkans domstol frikändes för mordet på
en riddare. Kung Henrik krävde genast
att prästen i stället skulle åtalas vid en
kunglig domstol. Men Becket vägrade
blankt eftersom han hävdade att ett sådant medgivande skulle kunna underminera kyrkans suveränitet. Kungen fick
då ett av sina berömda raseriutbrott.
Trots att Thomas Becket kämpade för
kyrkans rättigheter fick han inget stöd
Påven offrade Thomas
Becket för maktens skull
Thomas Becket kämpade i åratal för kyrkan men ändå vägrade påven
att stödja honom. Becket var värd betydligt mer som död än levande.
U
nder hela medeltiden utkämpade
påven och kungarna dödliga strider om makten i Europas riken. Men
även om kampen ofta var hård kunde
ingen av parterna vara utan den
andre. Det fick Thomas Becket erfara
när han år 1164 bad påven om hjälp
med att säkra kyrkans rättigheter i
England.
Påven Alexander III vägrade helt
enkelt att lägga sig i konflikten. Flera
år tidigare hade han hamnat i bråk
med den tysk-romerske kejsaren Fredrik I Barbarossa. Alexander hade därför inte råd att förlora Henrik II:s stöd.
När ärkebiskopen mördades år 1170
var påven Alexander emellertid inte
sen att inse att den besvärlige Beckets död kunde utnyttjas till att sätta
Henrik II på plats en gång för alla.
År 1173, mindre än tre år efter mordet, helgonförklarade påven Becket.
Sådant tog vanligen många år men
ärkebiskopen var ett betydligt effektivare vapen mot Henrik II om han var
ett helgon. Ingen kunde kritisera ett
helgons gärningar och St. Thomas
– som Becket nu kallades – blev ett
oerhört effektivt vapen för kyrkan gentemot Europas kungar.
Påven Alexander III visste
hur han skulle få Europas
kungar att foga sig.
SCANPIX/AKG-IMAGES
från Englands biskopar. De flesta av dem
var före detta kungliga ämbetsmän som
Henrik personligen hade utnämnt till biskopar. De stod därför i tacksamhetsskuld till kungen. Biskopen i London
gick till och med så långt att han offentligt hånade Beckets enkla påbrå.
Efter åtskilliga månaders dragkamp
möttes kungen och alla kyrkans och statens stora män vid det så kallade Clarendonmötet år 1164. Kung Henrik hade
kopplat in alla sina bästa jurister och
presenterade en lista med 16 punkter
som klargjorde maktfördelningen mellan kyrkan och staten och i praktiken
fråntog kyrkan de flesta av dess privilegier. Tre av punkterna beskrev dessutom hur kyrkans män hädanefter skulle dömas vid kungliga domstolar om de
anklagades för särskilt allvarliga brott.
Becket vägrade först att underteckna
listan. Men efter tre dagar ändrade han
sig plötsligt och lovade att erkänna kungens lagtext. Henrik trodde nu att han
vunnit en stor seger. Men glädjen övergick snart i raseri när han fick veta att
Becket tagit på sig tagelskjortan och offentligt ångrade sitt löfte till kungen.
Henriks vrede blev till rent hat. Ur hans
synvinkel var Beckets agerande det ultimata förräderiet. Becket insåg att han
inte hade en chans mot den rasande
kungen och flydde till Frankrike.
Becket blir mördad
Under den franske kungens beskydd
fortsatte han sin kompromisslösa kamp
mot Henrik och han vädjade upprepade
gånger till påven Alexander III att denne
skulle straffa England genom att förbjuda
alla kyrkliga ritualer i landet, dop undantagna.
Beckets situation försatte Alexander i
en obehaglig knipa. Utifrån ett kyrkligt
och teologiskt perspektiv kunde påven
inte göra annat än att stödja Thomas
men å andra sidan ville påven inte göra
sig ovän med Henrik II och undvek därför att ta ställning i konflikten.
När Thomas Becket hade tillbringat
sex år i exil uttalade sig påven äntligen i
saken år 1170. Han fick Henrik II att
SCANPIX/AKG-IMAGES & ULLSTEIN
sluta fred med sin ärkebiskop som omedelbart återvände hem. Beckets exil hade emellertid inte gjort honom mildare i
sinnet och han slog genast in på en kurs
som bara kunde sluta i katastrof. Under
hösten tvingade han alla de biskopar
som Henrik tillsatt att lämna kyrkan.
Upptrappningen av konflikten fick
Henrik att bryta ut i ännu ett av sina
ökända raserianfall. Han vrålade: ”Vem
kan befria mig från denne beskäftige
präst?!”
Fyra högt uppsatta riddare tog Henrik
på orden i hopp om att detta skulle kunna främja deras egen status. Den 29 december 1170 red de till Canterbury för
att utföra vad de ansåg vara kungens befallning.
En martyr föds
Ingen hade kunnat förutse den väldiga
reaktion som mordet på Thomas Becket
utlöste. Efter sin död utropades ärkebiskopen genast till martyr och hans blodiga kappa och det brutna svärd som dödat honom betraktades som reliker med
heliga egenskaper.
När det blev känt att Thomas hade en
tagelskjorta på sig under sina fina kläder
spred sig dyrkandet av honom både i
England och i resten av Europa. Det retade folket att landets kyrkliga överhuvud hade blivit brutalt mördad i Guds
eget hus. Tagelskjortan bevisade dessutom att han var en ödmjuk och djupt troende man. Henrik II hade inget annat
val än att förneka att han låg bakom
brottet och han lät därför hänga sina fyra riddare. Avrättningarna var inte enligt Henriks vilja men den våldsamma
reaktionen på mordet tvingade honom
att agera med kraft.
Europas kungar fördömer Henrik
De flesta historiker är eniga om att Henrik II inte gav ordern om att Thomas
Becket skulle mördas och att de fyra gärningsmännen agerade på egen hand för
att vinna kungens gunst. Men efter mordet var de flesta övertygade om att kung
Henrik planlagt dådet.
Europas kungar fördömde mordet i
hårda ordalag och krävde att Henrik
skulle kastas ut ur den katolska kyrkan.
Den franske kungen gick så långt att han
kallade mordet för historiens värsta brott
– det var till och med värre än kejsar Neros förföljelser av de kristna och Judas
förräderi mot Jesus. Inte heller påven
var sen att inse möjligheterna med Thomas Beckets död och förbjöd kung Hen-
I juli 1174 måste Henrik II låta sig piskas som bot för mordet på Thomas Becket. Ärkebiskopen helgonförklarades
efter sin död och utnämndes till Londons skyddsängel.
rik att delta i kyrkans mässa innan han
hade ångrat sina synder.
Till och med Henriks egen son ansåg
att kungen genom sitt brott förlorat rätten att regera England. Med stöd från
den franske kungen inledde han ett krig
mot sin far. Kampen var hård men under åren 1173 och 1174 lyckades Henrik II slå ned upproret. Den förr så fruktade kungens position var dock kraftigt
försvagad och han visste att han måste
göra eftergifter till kyrkan om han skulle
få tillbaka sin forna styrka.
Henrik II tvingas förödmjuka sig
Henrik såg ingen annan utväg för att få
kyrkans förlåtelse och återfå dess stöd
än att förödmjuka sig offentligt. I juli
1174 gjorde Europas mäktigaste kung
offentlig bot för det brott han officiellt
aldrig hade gett order om.
Klädd i enbart tagelskjorta gick han
barfota och utan huvudbonad genom
Canterbury till Thomas Beckets reliker
inne i domkyrkan. Här fick han rituellt
prygel av kyrkans präster medan han
bad om förlåtelse. Handlingen visade att
Henrik underkastade sig Gud och kyrkan, och även om det var en stor föröd-
mjukelse så räddade detta hans anseende hos folket.
Som ytterligare ett medgivande tvingades Henrik att annullera sin 16-punktslista och återge kyrkan rätten att döma
de sina. Thomas Becket helgonförklarades och hans grav blev ett välbesökt mål
för pilgrimer.
Eftergifterna till kyrkan kostade inte
Henrik II mer än prestige. Men genom
att ge upp kampen lade han grunden för
kommande stridigheter mellan kronan
och kyrkan under de följande århundradena. År 1536, 350 år efter Beckets
död, kulminerade kampen när kung
Henrik VIII bröt med påven och förklarade den engelska kyrkan för självständig. Två år senare gav kungen order om
att Thomas Beckets grav i Canterbury
skulle förstöras.
LÄS MER:
● Michael Staunton: The Lives of Thomas Becket, Manchester
Medieval Sources, 2001 ● James Anthony Froude: The Life And
Times Of Thomas Becket, Kessinger Publishing, 2007
www.fordham.edu/halsall/basis/goldenlegend/GL-vol2thomasbecket.html
●
Världens Historia 3 • 2009
43