Jessica Stensson
Det Humana papillomaviruset: en otäck manipulerande skurk.
Det Humana papillomaviruset orsakar cirka 95 procent av alla fall av livmodercancer världen
över och det har visat sig att detta virus även är inblandat i ett flertal andra typer av cancer.
Förutom cancer kopplat till könsorganen har det påvisats att viruset också orsakar cancer i
munhålan samt hudcancer.
Viruset innehåller genetisk information för att producera proteiner som behövs för att kunna
etablera en miljö i den mänskliga cellen som gynnar virusets tillväxt och spridning. Flera av
dessa virala proteiner har kunnat kopplas till cancer eftersom de påverkar cellen så pass
mycket att tillväxten ej längre är kontrollerbar. Interaktionerna mellan virus och den
mänskliga cellen är otaliga och mycket komplexa. Kartläggning av interaktionerna ger en
djupare förståelse i hur viruset manipulerar cellen. Med hjälp utav den nya kunskapen kan
man utveckla strategier för att hindra virusets framfart och samtidigt minska risken för
behandlingars bieffekter.
Denna studie fokuserade på en specifik interaktion mellan ett viralt protein, E7, och ett
mänskligt protein, med namnet NFκB, som är närvarande i nästan alla celler i kroppen. NFκB
fungerar som en ”on/off-knapp” genom att starta och stanna avläsningen av många viktiga
gener. Några av dessa gener kodar för proteiner som är nödvändiga för cellens tillväxt,
utveckling och död. Ytterligare gener som NFκB kontrollerar är gener som behövs för att
skydda cellen från stress och infektioner vilket innefattar immunförsvar och inflammation.
Studien visade att E7 binder till proteiner som är nödvändiga för att aktivera NFκB vilket
resulterade i en mindre mängd aktivt NFκB. Följaktligen kunde inte generna som kontrolleras
av NFκB aktiveras vilket kan vara en klar fördel för viruset då cellens försvar kan undvikas.
Studien visade även att minskningen i NFκB-aktivitet varierade mellan de olika virustyperna.
Virustyper som infekterar hud orsakade en mer markant minskning i aktivitet jämfört med
virus som infekterar könsorgan och munhåla. Detta kan bero på att immunförsvar och
inflammation har en viktigare försvarsroll i huden och därmed utgör NFκB ett mer attraktivt
mål för dessa virus.
Denna nya kunskap representerar en liten pusselbit som kan ha en viktig roll för att kartlägga
interaktionerna mellan virus och mänsklig cell. Alla pusselbitar är viktiga för att slutligen
kunna sätta dit denna virala skurk.
Handledare: Claes von Wachenfeldt och Bodil Norrild
Examensarbete 20p i Mikrobiologi. Vt 2006
Institutionen för cell- och organismbiologi, Lunds universitet
DNA-tumörvirusgruppen, Medicinsk-anatomisk institutet, Köpenhamns universitet.
Jessica Stensson
Oncogenic E7 of Human Papilloma virus interferes with NFκB
pathway via binding of the IKK-complex.
Cervical cancer is the second major cause of death among young reproductive
women and the majority (~95%) of all cervical carcinomas are linked to Human
Papilloma virus (HPV) infection, signifying HPV as a key causative agent although
not sufficient alone to cause cancer.
The viral genome encodes proteins that help the virus to establish a favourable
environment in the host cell. One of these proteins is the oncogenic early protein
E7 that by inhibiting the Retinoblastoma protein interferes with the mitotic cycle.
Recent investigations have additionally shown E7 to associate and inhibit the
activity of transcription factor Nuclear Factor-kappa B (NFκB). NFκB is activated
via a wide range of stressful stimuli and induces a rapid expression of appropriate
target genes to achieve an efficient host defence. When not needed NFκB is kept
inactive and associated with its inhibitor, IκB, in the cytoplasm. Upon stimuli the
IκB kinase (IKK) complex is phosphorylated and activated, which in turn will
phosphorylate IκB, releasing NFκB for translocation into the nucleus activating
target genes.
Interference with the activation of NFκB pathway is only one way HPV can
manipulate the host cell but may be a key-event in escaping host defence
mechanisms. In this report we show an association between HPV E7 and IKKα/IKKβ
of the IKK complex consequently resulting in less active NFκB. In addition we have
investigated if the effects on NFκB pathway differ depending on HPV-type.
Advisor: Bodil Norrild and Claes von Wachenfeldt
Degree project 20 credits in microbiology. Spring 2006.
Department of Cell and Organism Biology, Lund University and The DNAtumourvirus group, Medical-anatomic Institute, University of Copenhagen.
