Gransticklingar

Institutionen för skoglig genetik och växtfysiologi.
Sveriges Lantbruksuniversitet
901 83 UMEÅ
Dag Lindgren, tel …090.786.8217..090.7869092
Email: [email protected]
mobil 070 3992481 hem 090 193860
Juni 16, 2008.
Lätt modifierat juni 17-20
med ledning av respons på
originalet.
Till: Svenskt skogsbruk och intresserade av vegetativ förökning av gran för skogsbruk
Skogsbruk med vegetativt förökad avkomma till de bästa föräldrarna för gran
Detta brev har karaktären av ingångar till dokumentation, Även om man inte tittar på länkar är det
bra att veta att informationen finns.
Plantskolor borde tillhandahålla spjutspetsplantor av gran som är betydligt bättre än vad som kan
erhållas från fröplantager för dem, som är villiga att betala merkostnaden, och svenskt skogsbruk
borde stimulera en sådan utveckling. På kort sikt är det lönsamt och stimulerar intresset, på lång
sikt så verkar det drivande mot en utveckling mot storskaligt klonskogsbruk och de ytterligare
vinster detta kan ge. Gran är Sveriges ekonomiskt i särklass viktigaste gröda. Skogsbruket har
under det gågna halvseklet inte varit framgångsrikt att implementera granförädling, idag är bara
drygt hälften av de nya granplanteringarna med förädlat material och då vanligtvis lågförädlat.
Det finns andra nackdelar med att inte använda plantagematerial, som sämre kontroll,
dokumentation och reproducerbarhet. Nu finns förutsättningarna för att omedelbart operativt med
dagens teknik starta vegetativ massförökning, som ger 20% vinst jämfört med de oförädlade
material det ersätter. Omständigheterna har också gjort det mer attraktivt att utnyttja
produktionshöjande åtgärder (regeringsuttalanden, Sveaskogs satsning på tillväxtpark i Asa,
LRF:s kampanj "Kraftsamling skog", behovet av åtgärder mot klimatförändringar, och den
allmänna positiviteten för ökad tillväxt i skogen).
Tidigare ansatser i Sverige med sticklingsskogsbruk har inte fått nämnvärd omfattning, inte heller
i resten av världen har sticklingar expanderat nämnvärt sedan 1990. Jag anser att det beror på att
man inriktat sig på att använda testade kloner; att klonerna inte kunde lagras väl under testningen
och blev för dyra att arkivera; och att vinsten var för liten i förhållande till kostnaden Marknaden
har aldrig blivit tillräckligt stor för att rättfärdiga en behövlig automatisering, som kan sänka eller
kanske eliminera merkostnaden. Det finns nu bättre förutsättningar. Man kan sticklingsföröka
korsningar mellan de bästa avelsvärderade klonerna. Sticklingsproducenten behöver inte arkivera
eller testa kloner och mervinsten blir större eftersom granförädlingen nu gör det möjligt att
framställa korsningar med mycket bra frö.
Sverige har vidmakthållit kompetens på gransticklingar. Skogforsk använder sticklingar i
förädlingsprogrammet och Södra har vidmakthållit traditionerna från Hilleshögs
sticklingssatsning på 80-talet. Och sticklingar har använts stötvis i olika program och satsningar.
Det finns såledeles under lång tid uppbyggd kompetens att bygga på.
Det finns också förhoppningar om att massföröka sådant bra korsningsfrö med Somatisk
Embryogenes, det vore utmärkt om detta gick och det kanske det gör, men Sverige bör driva
massförökning även om SE-ansatsen skulle misslyckas.
Problemet att komma igång är inte i första hand biologiskt, tekniskt eller logistiskt utan
osäkerheten för producenten om det finns en marknad. Det är för osäkert om det går att sälja en
eller fem millioner plantor per år till en merkostnad av kanske 1.50. En injektion kanske behövs
för att starta. Kanske det finns en marknad som är villig att betala mycket mer för en bra
granplanta – säg 10 kronor.
Det finns kommersiella system för sticklingsproduktion med Sitka gran på Irland och
Storbritannien som producerar ungefär 10 millioner sticklingar per år för en merkostnad på
kanske 1.50 och som accepteras av den lokala marknaden. Jag rekommenderar David Thompson
som kontakt om detta. Kanske man kan tänka sig lego-odling av någon som har erfarenhet av
tekniken.
Södra driver uthålligt (eller expanderande) en kommersiell gransticklingsproduktion av
storleksordningen 100.000 per år och har för avsikt att starta en utvidgning inriktad på SEförökning av otestade kloner. Det är väl mest realistiskt att satsa på dyrare och genetiskt bättre
vegetativt förmerade plantor i södra Sverige, där tillväxten och boniteten är högre,
omloppstiderna kortare - och därmed räntabiliteten högre -, och plantorna ändå större och dyrare
så att den procentuella merkostnaden blir mindre. Det finns nog anledning att filosofera över om
inte sticklingsförökning är biologiskt lättare i frodigare klimat, således i första hand södra Sverige.
Förutsättningarna har förbättrats avsevärt de sista åren genom att det går att framställa avsevärda
kvantiteter av kontrollerade korsningar mellan de bästa avelsvärderade granklonerna (helsyskon).
En del sådant frö finns kanske på lager och det är gynnsamma förutsättningar att det kommer fler
korsningar i år. Eftersom plantagefrö av gran är en bristvara, ersätter dessa sticklingar beståndsfrö
och den genetiska vinsten blir då ungefär 20% (mer enligt vissa bedömmare). Även där det finns
frö från nyanlagda plantager kommer sticklingar att vara storleksordningen 10% bättre (mer
enligt vissa bedömmare). Skogsekonomer hävdar att detta gör det ekonomiskt lönsamt för
markägaren på bra granboniteter. Minst några procent av granplantmarknaden borde tycka att det
är värt betala merkostnaden. Sticklingar kan också reducera insektsskador på rothalsen, vilket är
ett aktuellt problem nu. Delar av skogsbruket har investerat i försök med SE-plantor och är
delägare i STT. Tror man på att vegetativ förökning kommer, är det rimligt att initiera en operativ
aktivitet och inte fördröja ställningstagande och implementering tills kanske operativt otillräckligt
antal testade kloner finns. Jag tycker det vore en bra idé att omedelbart väcka en del av de SEkloner, som nu fälttestas, och börja massföröka dem meddetsamma, det räcker att veta att
föräldrarna är bra.
Varför driver jag det här? Jag har hållit några föredrag inom ämnet och beslöt mig när jag inbjöds
hålla ett föredrag i Finland för ett år sedan att då också göra en länksamling och skriva brev som
propagerar för familjeskogsbruk, de första gick till olika sektorer i skogsbruket, detta brev är det
sista och riktar sig till hela skogsbruket. Jag ville informera om dokumentationen innan jag
pensioneras om några månader. Familjeskogsbruk har blivit en nästan accepterad linje i Sverige
sedan jag började ”kampanjen” för ett knappt år sedan. Jag uppsköt detta brev tills
dokumentationen från en konferens i Storbrittanien förelåg. Jag tror det tar några år innan
informationsmängden ökar väsentligt.
Länken till den senaste klonkonferensen är:
Liverpool England 21st to 23rd April 2009 Vegetative propagation and deployment of varieties the scope for Europe
Jag har sammanställt information i anslutning till helsyskonskogsbruk, den kan nås bla från:
http://www-genfys.slu.se/staff/dagl/FamilyForestry/FamiljeskogsbrukIngångslänk.htm
http://wwwgenfys.slu.se/staff/dagl/Meetings/Finland08/CrossForestryNorwaySpruceFinland080910.ppt
http://www-genfys.slu.se/staff/dagl/Meetings/Finland08/VegPropFinland08.htm
http://www-genfys.slu.se/staff/dagl/FamilyForestry/LinksFamiljeskogsbruk.htm
Dag Lindgren Föredragning på Södra mars 2009 (modifierad).
Fler länkar kan hittas via några av de som listas här.
Fröplantageforskning. Trots det här brevet tycker jag det viktigaste för skogsbruket är att
engagera sig i fröplantager och relaterad forskning. Fröplantager får en oproportionellt liten del av
världens forskningsresurser i förhållande till deras betydelse för en uthållig utveckling i världens
och Sveriges skogar. Det låga intresset för utveckling av plantagerna bidrar till hög
personalomsättning och låg stabilitet och kompetensnivå i mycket av den operativa svenska
fröplantageverksamheten. Forskningssamhället tycker det är roligare och mer futuristiskt att ägna
sig åt vegetativ förökning och genomics fast detta har liten betydelse för den faktiska svenska
skogen. Denna prioritering vinklar också de skogsvårdsansvarigas uppmärksamhet från det
viktigaste. Pga Finnvid Prescher´s avhandling och en del tidigare engagerade doktorander och
mitt engagemang har det varit en stor del det sista decenniet vid just den verksamhet jag varit
central för, men detta kan nu förutses snabbt falna. Jag genomförde den globalt viktigaste
fröplantagekonferensen 2007 och hoppades det skulle kunna fungerar som en internationellt
tändande gnista, och detta ledde till att det blir en ny uppföljande fröplantagekonferens i Korea i
höst. Jag tänker återkomma efter denna konferens med dokumentation relaterat till den svenska
fröplantageinsatsen.
Med vänlig hälsning
Dag Lindgren
Professor i skogsgenetik