Biologiperiod klass 8 vt 2015
Centralt innehåll för Umeå Waldorfskola årskurs 8
Kropp och hälsa
• Kroppens celler, organ och organsystem och deras uppbyggnad, funktion och samverkan. Speciell
inriktning mot uppbyggnad och funktion hos nervsystemet, hormonsystemet, skelett, muskler och
hud.
•
Hur den fysiska och psykiska hälsan påverkas av sömn, kost, motion, sociala relationer och
beroendeframkallande medel. Vanligt förekommande sjukdomar och hur de kan förebyggas och
behandlas. Virus, bakterier, infektioner och smittspridning. Antibiotika och resistenta bakterier.
•
Evolutionära jämförelser mellan människan och andra organismer.
Biologin och världsbilden
•
Läkekonstens historia.
Biologins metoder och arbetssätt
•
Läkekonstens historia.
För att nå E på momentet skall du uppvisa följande kunskaper och förmågor:
Ha kännedom om några medicinska upptäckter som förändrat samhället vi lever i idag.
Hur kroppens rörelseapparat (skelett, hud, muskler och leder) är uppbyggd och fungerar.
Hur kroppens nervsystem är uppbyggt och fungerar.
Vidare ska du ha kunskap om vad som påverkar människans psykiska och fysiska hälsa.
Metoder för att visa dina kunskaper
Kort test skriftligt/muntligt om viktiga upptäckter inom medicinsk historia
Skriftligt/muntligt prov på rörelseapparaten.
Skriftligt/muntligt prov på nervsystemet.
Periodhäfte på av läraren valda delar där du sammanfattar föreläsningar med text och bilder.
Diskussioner/egna reflektioner om vad som påverkar människans psykiska och fysiska hälsa.
Läkekonstens historia
Asklepios - I det riktigt gamla Grekland ca 500 f. Kr. vände man sig till
läkekonstens gud Asklepios om man var sjuk och behövde hjälp. Enligt tron
kunde Asklepios bota sjukdomar med hjälp av ormar och han avtecknades ofta
med en stav kring vilken ormar slingrar sig en så kallad Asklepios stav.
Vid den tiden fanns över trehundra tempel i Grekland där präster som kallades
askelapiader verkade. Askelapeiaderna var dåtidens läkarkår. En behandling
inleddes med att den sjuke kom med en gåva till templet. Prästen gav den sjuke
en sömngivande dryck och såg sedan till att guden Asklepios uppenbarade sig
för sjuklingen under sömnen. Många ansåg att de blivit botade efter en sådan
natt i templet. (BILD)
Hippokrates – Hippokrates föddes på ön Kos i Egeiska havet 460 f. Kr. Han var
en läkare och lärare som har kommit att kallas ”läkekonstens fader”.
Hippokrates lärde sig mycket av sin far men också från sina resor i bl.a. Egypten
och Makedonien. Hippokrates ansåg att sjukdom orsakades av obalans i de fyra
kroppsvätskorna; den gula gallan, den svarta gallan, blodet och slemmet.
Läkarens uppgift var att hjälpa patienten att återställa balansen. Hippokrates
menade att medicin bör stödja sig på iakttagelser, erfarenhet och kritisk
omdöme istället för religion, spekulation och magi. Frisk luft, ljus i bostäder och
en sund diet var viktiga led i behandlingen.
Hippokrates använde sig också av kirurgi för att t.ex. tömma var ur en
inflammerad lungsäck förde han in ett rör genom bröstkorgen in i lungan. Han
lade också benbrott tillrätta genom utdragning och sträckbehandling.
”Corpus Hippocratium” kallas det stora verk bestående av 72 medicinska
skrifter från den tiden. Vissa av skrifterna anses vara skrivna av Hippokrates
men långtifrån alla. Hippokrates lade med sitt arbete grunden till den moderna
läkaretiken genom ”läkareden”. Den går i korthet ut på att för att vara en god
läkare måste man vara en god människa.
Claudios Galenos – Föddes i Pergamon år 130 och var dåtidens stora läkare.
Han var känd för sin skicklighet då han opererade gladiatorer som skadats.
Eftersom det var förbjudet att öppna och undersöka lik hade Galenos skaffat
sig den kunskap han hade genom att dissekera djur. Detta ledde till en hel del
misstag, han trodde till exempel att det mänskliga hjärtat hade två rum och att
hjärnan bara var en slemklump. Varbildning trodde Galenos var nödvändigt för
att ett sår skulle läka och vid långvarig hosta skar man av tungspetsen för att
bota patienten. Vid ett tillfälle hittade Galenos ett sargat lik efter en rövare och
han hade därifrån kunnat studera den mänskliga anatomin lite noggrannare.
Galenos efterlämnade många skrifter då han dog. Dessa kom att ligga till grund
för den anatomiska uppfattningen och behandling av sjukdom i nära 1500 år.
Medeltiden (ca 400-1500)
Under medeltiden rådde stagnation vad gällde kunskapsutvecklingen om
människans kropp. Allt nytänkande motarbetades från kyrkans håll och
sjukdom ansågs vara ett straff för synder som man begått. De sjukhus som
fanns låg intill klostren och nunnorna hade som uppgift att vårda och be för de
sjuka. Människokroppen var helig och dissektioner förbjudna. Galenos läror var
fortfarande allenarådande.
Renässansen (sent 1300-1500)
Renässansen kallas ”den nya tiden” vilket också märktes väl inom det
naturvetenskapliga fältet. Under den här perioden blev det tillåtet att öppna
döda kroppar för att undersöka och avbilda dem. Flera konstnärer kom att
dissekera och utföra detaljerade teckningar av människans inre. Den mest
berömde anses vara Leonardo da Vinci (1452-1519). Han hade ett starkt
naturvetenskapligt intresse och dissekerade mer än hundra lik. Han
efterlämnade nära åttahundra anatomiska teckningar när han dog.
En annan man som var betydelsefull under renässansen var belgaren Andreas
Vesalius (1514-1564). Han tog arbete som fältskär i franska armén så att han
skulle kunna studera människokroppen men drog sig inte heller för att stjäla lik
från kyrkogårdar. Vesalius upptäckte under sin tid i Frankrike att de skrifter
som både Galenos och Hippokrates publicerat delvis var felaktiga. Vesalius
betraktades som oförskämd när han kritiserade de kända verken och lämnade
Paris. I sin hemstad Louvain öppnade han ett anatomiskt institut och författade
det epokgörande verket ”De humani corporis fabricia libri septem”. Boken
trycktes 1543 och betraktas fortfarande som ett mästerverk!
Resten finns på powerpointen som heter Läkekonstens historia 2 och ligger på
bloggen.
Skelettet
Om man betraktar olika levande organismer kan man upptäcka att det finns tre
olika typer av skelett. Den enklaste formen kallas hydroskelett eller
vattenskelett, det skelettet består av vätskefyllda hålrum som håller
organismens form. Daggmask och havsanemon är exempel på djur som har
hydroskelett.
Alla leddjur, t.ex. insekter har ett yttre skelett (exoskelett). Hos dessa djur sitter
skelettet ytterst och musklerna fäster innanför det hårda skalet. (Bild)
Den tredje typen av skelett är den som vi människor och övriga ryggradsdjur
har nämligen ett inre skelett. Hos oss är skelettet stommen som musklerna
fäster vid. Man kan tänka sig att skelettbenen blir som hävstänger. (Bild)
Skelettets funktion
Skelettet har hos människan tre huvudsakliga uppgifter nämligen:
Det ger stöd möjliggör rörelse och håller kroppen upprätt.
Det fungerar som skydd åt inre organ såsom hjärna och lungor.
Det fungerar som blodbildande organ då både röda och vita blodkroppar
bildas i dess benmärg.
Ett nyfött barn har ett skelett som består av ca 300 olika ben. Hos en vuxen
människa har flera av benen vuxit ihop och därför har vi bara ungefär 206 ben i
vårt skelett.
När skelettet bildas under fostertiden består det mestadels av brosk. Under
fostertiden förbenas brosket successivt. Efter ungefär 20 år har allt brosk
förbenats till hårt skelett och då har vi vuxit färdigt, detta sker något tidigare
för flickor än för pojkar.
Betraktar man det mänskliga skelettet kan man urskilja tre olika sorters ben:
1. Rörben. Till dessa hör extremiteternas (benen och armarnas) ben. De är
långsmala och har förtjockade ändar. (bild)
2. Korta ben. Dessa har olika utseende men är i regel asymmetriska och
små. Handlovsbenen och ryggradens kotor hör till dessa. (bild)
3. Platta ben. Är precis som det låter platta. Hit hör hjärnskålen,
bröstbenet, revbenen, skulderbladen och höftbenet. (bild)
Benets uppbyggnad
Benet består av levande vävnad. De celler som utgör benet behöver precis som
resten av kroppens celler näring och syre. Dessutom behöver de göra sig av
med restprodukter som bildas i cellens olika processer. Dessa behov tillgodoses
av den blodkärlsrika benhinnan som omger varje skelettben. Förutom vanliga
benceller finns i benet speciella celler som bildar nya benceller så att benet kan
växa och nybildas. Benet innehåller också celler som bryter ner gamla eller
skadade benceller.
Hos en tonåring byts skelettet ut vart annat år, medan det hos en vuxen tar ca
10 år innan alla skelettdelar är utbytta.
Ytterst omges alltså benet av benhinnan, strax innanför finner man kompakt
ben i ett tunt lager. Innanför det kompakta benet finns spongiöst ben. Det är
poröst och har samma struktur som en tvättsvamp. Det spongiösa benet gör att
skelettet håller en relativt låg vikt samt ger stadga till skelettet, hela skelettets
vikt utgör 20% av den totala vikten hos en människa. I benets mitt finns en s.k.
märghåla. Den kan bestå av antingen gul eller röd benmärg. Den gula
benmärgen är fettrik och den kan vi hitta i de långa rörbenen. Den röda
benmärgen står för en stor del av kroppens blodbildning. Röd benmärg
återfinns i både korta och platta ben.
Man kan likna skelettet vid en stomme som sedan kläs med vävnader, muskler
och hud. Mellan skelettbenen sitter leder så att vi kan röra oss.
Kraniet
Uppgift: skydda hjärnan.
Kraniet består av ca 30 platta ben som är hopfästade med så kallade sömmar
eller fogar. Den enda rörliga leden i kraniet är den i käken. Ett nyfött barn har
två öppningar i kraniet, sk fontaneller. Dessa sluter sig och kraniet är helt vid ca
tre års ålder. Namnen på kraniets olika ben är samma som namnen på delarna i
hjärnan som de skyddar.
Ryggraden – columna vertebralis
Uppgift: skydda ryggmärgen
Diskar mellan kotorna skyddar och gör ryggraden böjlig. Dessa är vätskefyllda
”broskkuddar” som trycks ihop under dagen vilket gör att man blir kortare ju
längre dagen går. Skillnaden i längd mellan morgon och kväll kan vara så stor
som 1 cm.
De två översta halskotorna kallas axis och atlas. Och har till uppgift att se till att
vi både kan vrida på huvudet och börja det framåt och bakåt.
Svanskotan/svansbenet är en rest från när vi en gång var apor och levde i träden
och hade svans men har även funktioner idag då många muskler och senor fäster
i den. När vi sitter och lutar oss bakåt är det svanskotan som bär tyngden av oss.
Instuderingsfrågor skelettet
1. Vilka är skelettets viktigaste uppgifter (3 st)
2. Lär dig var: nyckelben, skulderblad, bröstben, revben, överarmsben,
strålben, armbågsben, höftben, lårben, vadben och skenben sitter på ett
skelett.
3. Beskriv hur ryggraden är uppbyggd.
4. Hur är ett skelettben uppbyggt?
5. Var kan du hitta gul- respektive röd benmärg? Vilken funktion har
märgen?
6. Vilken funktion har benhinnan?
7. Ge exempel på ben som tillhör grupperna
a) rörben
b) korta ben
c) platta ben
8. Ta hjälp av en bild av kraniet och markera ut följande ben;
tinningben, pannben, hjässben, nackben, okben, underkäke,
överkäke samt näsben.
9. Vad är kraniets uppgift och vilken slags ben består det av?
10.Vad kallas lederna i kraniet?
11.Vad är atlas och axis?
12.Hur skiljer sig det manliga och kvinnliga bäckenet åt?
Leder
Mellan skelettbenen sitter ofta en led som gör att benen kan röra sig i
förhållande till varandra. Lederna är uppbyggda av starka ligament eller så
kallade ledband. På skelettbenens ändar sitter brosk som fungerar som
stötdämpare. Runt hela leden finns en ledkapsel. Ledkapseln bildar
ledvätska som smörjer leden.
Man skiljer på olika leder i koppen beroende på hur de kan rör sig.
Några olika typer av leder:
Gångjärnsled är den vanligaste ledtypen. Den finns i fingrar, knän
men även i armbågsleden.
Kulled finner man i axeln och höften. Dessa leder är mycket rörliga.
Vridled finns t.ex. i armbågsleden och mellan axis och atlas (de två
översta nackkotorna).
Sadelled finns i tummen
Muskler
Ordet muskel kommer från latinets musculus som betyder ”liten mus”.
Musklerna använder du hela tiden både de stora som du kan styra över
men hela tiden även när du sover arbetar muskler som du inte har kontroll
över. Kroppens största muskel är stora sätesmuskeln och några av de
minsta är hårresarmusklerna.
Musklernas funktion
Gör att vi kan röra oss.
De skyddar inre organ.
Gör att vi kan visa känslor och kommunicera.
Håller kroppstemperaturen i kroppen jämn.
Tre olika typer av muskler i kroppen
Hjärtmuskulatur finns i hjärtat kan inte styras med vilja.
Glatt muskulatur t.ex. i tarmar och kring blodkärl de kan inte heller
styras med vilja.
Skelettmuskulatur ca 600st sitter fästade i skelettet eller i huden och
dessa kan du styra med viljan.
Skelettmusklerna samarbetar ofta två och två tillsammans. När den ena
spänns slappnar den andra av. Detta gör att leden böjs.
Eftersom musklerna arbetar hela tiden behöver de mycket syre och näring.
När musklerna arbetar hårt kan det uppstå syrebrist och då bildas det
mjölksyra i muskeln och det gör ont.
Instuderingsfrågor – muskler och senor
1. Vad betyder ordet musculus?
2. Vad är det som gör musklerna speciella i förhållande till andra
kroppsvävnader, t.ex. blodet, levervävnad etc?
3. Vilken funktion har musklerna i kroppen?
4. Vad gör senan och vilken är kroppens största sena?
5. Man talar om viljestyrda och icke viljestyrda muskler. Vad menar
man då?
6. Vilka tre olika typer av muskler har människan?
7. Ge ett exempel från varje typ av muskel var man kan hitta den hos
en människa.
8. Vilken skelettmuskel är den största hos människan?
9. Vilken glatt muskel är den största hos människan?
10. Vad menas med antagonistiska/samarbetande muskler. Ge ett
exempel.
11. I ett par antagonistiska muskler brukar man kalla den ena muskeln
för sträckmuskel och den andra för böjmuskel. Vilken tror du är böjrespektive sträckmuskel av biceps och triceps?
Huden
Huden är kroppens största organ. En vuxen människas hud är nästan 2 m2
stor och väger ca 5 kg. Tjockleken på huden varierar men hos en
normalbyggd människa är den ungefär lika tjock som ett A4-papper. Har
man mycket underhudsfett blir naturligtvis huden tjockare.
Hudens uppgifter i kroppen
skyddar mot bland annat bakterier, virus, frätande ämnen och nötning
hjälper till att hålla kroppstemperaturen på rätt nivå
förhindrar att man förlorar för mycket vätska
utsöndrar vatten och salter genom svettning och avdunstning
lagrar vätska och fett
skyddar kroppen mot skadlig ultraviolett strålning från solen
bildar D-vitamin med solens hjälp, som behövs bland annat för att
kroppen ska kunna ta upp kalcium till skelettet
fungerar som ett stort sinnesorgan som kan känna kyla, värme, tryck,
beröring och smärta
De olika lagren i huden
Överhuden
Överhuden är den yttersta synliga delen av huden. Tjockleken varierar på
olika delar av kroppen. Hud som slits mycket, till exempel hand- och
fotsulor, har tjock överhud. Tunnast hud finns på ögonlocken.
Längst ner i överhuden finns ett lager med tätt packade hudceller som
delar sig mycket. Hornämne, eller keratin, lagras i de åldrande cellerna.
De yttersta lagren består av döda och förhornade celler, som kallas
hornlager. Hornlagret gör att huden är motståndskraftig mot t.ex.
nötning. Det förhindrar också att kroppen torkar ut. Hornlagret blir
tjockare om det utsätts för nötning. Man kan till exempel få valkar på
händerna efter hårt arbete.
I de understa cellskikten finns celler som innehåller ett färgämne eller
pigment. Cellerna kallas melanocyter. Pigmentet i cellerna skyddar huden
från solens skadliga ultravioletta strålning. Mörkhyade personer har fler
pigmentceller än ljushyade.
När pigmentcellerna utsätts för solljus blir huden mörkare - man blir
"solbränd". Det beror på att mer pigment bildas för att skydda kroppen
från den ultravioletta strålningen. Mängden pigment räcker inte alltid till,
och därför kan överdrivet solande leda till att man drabbas av solskador,
till exempel vissa former av hudcancer.
Överhuden saknar blodkärl och därför förs syre och näringsämnen dit från
hudens djupare lager, som innehåller blodkärl.
Läderhuden
Läderhuden ligger under överhuden. Läderhuden är mellan en halv och
tre millimeter tjock, och den är tjockast på ryggen. Läderhuden är både
stark och elastisk för den innehåller kollagen och elastiska fibrer. Med
åldern minskar antalet elastiska fibrer, och huden blir därför slapp och
rynkig. Om man solar mycket förstörs en del av de elastiska fibrerna och
huden åldras snabbare.
I läderhuden finns det gott om blodkärl som tillför syre och
näringsämnen, och för bort restprodukter. Blodcirkulationen i läderhuden
är också viktig för att kroppen ska hålla rätt temperatur. När det är kallt
drar blodkärlen ihop sig så att mindre mängd blod cirkulerar genom
huden. Då lämnar mindre värme kroppen och huden blir blek. När det är
varmt blir huden rödare eftersom mycket blod cirkulerar i de utvidgade
blodkärlen. Det gör att värme lämnar kroppen och den svalnar. Huden
kan även rodna av andra orsaker, till exempel nervositet. Även då är det
blodflödet i huden som förändras.
I läderhuden finns också lymfkärl, känselkroppar, nerver, hårsäckar,
talgkörtlar och svettkörtlar. Det finns olika sorters känselkroppar, och de
reagerar på olika känselintryck som beröring, tryck, värme och kyla. I
huden finns också fria nervändar som reagerar på smärta. De olika
impulserna leds sedan av nerver till hjärnan.
Underhuden
Under läderhuden finns underhuden. Det finns inte någon tydlig gräns
mellan de här två hudlagren.
Underhuden består av porös bindväv och många fettceller. Underhuden är
2-10 millimeter tjock hos en mager person, men kan vara ända upp till tio
centimeter om man är tjock.
Fettvävnaden i underhuden är värmeisolerande och stötdämpande. Den är
dessutom en viktig fettreserv. Underhuden fungerar också som ett
vätskeförråd eftersom den porösa vävnaden innehåller mycket
vävnadsvätska.
Acne
Under puberteten ökar talgproduktionen och trånga porer kan täppas till.
Finnar, eller acne, är inflammerade talgkörtlar som täppts till. Klämmer
man finnen riskerar man att inflammationen sprider sig.
Instuderingsfrågor – hud
1. Vilka är hudens viktigaste uppgifter?
2. Vilka tre lager består huden av?
3. Beskriv vilka olika ”delar” man kan hitta i de tre lagren samt vilken
funktion de har.
4. Vad är pigmentceller bra för och var hittar man dem?
5. På vilket sätt kan huden reglera vår temperatur?
6. Varför kan hudens tjocklek vara olika på olika platser på kroppen
t.ex. ögonlock och fotsula?
Nervsystemet
Nervsystemet är det som sköter den snabba kommunikationen i kroppen. Man
brukar dela in nervsystemet i två delar. Det centrala och det perifera.
Det centrala nervsystemet utgörs av hjärnan och ryggmärgen.
Det perifera nervsystemet utgörs av alla nerver som löper mellan resten
av kroppen och ryggmärgen.
Hela nervsystemet är uppbyggt av en och samma sorts celler – nervceller.
Bild från tavlan
Hjärnan
Hjärnan ligger väl skyddad av kraniet och tre hjärnhinnor. Hjärnan badar i en
vätska som kalas cerebrospinalvätska. Den väger 1,5 kg och använder upp till
en fjärdedel av all energi som kroppen behöver. Hjärnan består av miljarder
nervceller som arbetar hela tiden. Den är delad i två halvor som sitter ihop bara
genom en liten brygga som kallas hjärnbalken. Hjärnans inre delar ser vita ut
när man tittar på dem. De yttre delarna av hjärnan kallas för hjärnbarken. Den
är grå och har en veckad struktur. Barken ansvarar för vårt medvetande, våra
tankar, känslor och minnen. Ifrån barken styrs våra medvetna rörelser.
Barken delas in i olika områden som kallas för lober. Pannlob, Hjässlob, Nacklob
och tinninglob heter de.
Hjärnans halvor
Hjärnans halvor kallas för hemisfärer. Vi har en höger och en vänster halva.
Dessa har olika uppgifter i kroppen.
Centra i hjärnbarken
På hjärnbarken finns olika områden som styr vår kropp. I pannloben ligger
områden som styr tankar och känslor. Det är detta område som gör oss till
människor. Rörelsecentra samarbetar med känselcentra. Om du får en klapp på
kinden skickas impulser till känselcentra. Hjärnan bearbetar informationen och
bestämmer vad den vill göra. Om du vill klappa tillbaka skickar känselcentra en
signal till rörelsecentra som ser till att din hand klappar tillbaks.
Längst bak på hjärnan finns syncentra. Där tolkas det du ser till bilder. Om du
får en kraftig smäll på bakhuvudet kan synen försvinna.
Hjärnans inre
I hjärnans inre finns områden som styr sömn, vakenhet och hunger.
Ventriklar är hålrum inuti hjärnans inre. Dessa är fyllda med
cerebrospinalvätska.
Lillhjärnan
Lillhjärnan ligger längst bak under nackloben. Den sköter vår balans och
finmotorik. När man är på promenad i skogen är det lillhjärnan som hela tiden
förutser och parerar så att rörelserna går lätt och smidigt. Detsamma gäller när
man använder handen för att rita och skriva.
Hjärnstammen
Är hjärnans äldsta del. Den styr sådant som vi inte behöver tänka på. Andning,
blodtryck och puls.
Ryggmärgen
Hjärnstammen övergår i ryggmärgen. Den är ca 50 cm lång och tjock som ett
lillfinger. Ryggmärgen löper genom ryggkotorna inuti ryggraden. Till och från
ryggmärgen löper nerverna. Vissa nerver är inåtgående dvs de för information
in till hjärnan medan andra är utåtgående dvs för information från hjärnan ut i
kroppen.
Reflexer
Ibland måste kroppen reagera snabbt för att undvika att bli skadad. Då kopplas
nervimpulserna om direkt i ryggmärgen utan att hjärnan meddelas. Det sker till
exempel när vi bränner oss på något varmt. Då dras handen undan innan
hjärnan meddelas att det gör ont.
Hjärnan
En människohjärna väger ca 1,5 kg hos en vuxen människa. Den arbetar
dygnet runt med att ta emot och skicka ut information till och från
kroppen. Hjärnan är vår kontrollcentral, den ser till att vi andas, att
matspjälkningen fungerar, att vi känner, minns, att vi reagerar på olika
saker osv. Hjärnan kan också skydda oss från för många intryck genom att
sortera bort det som är oviktigt. Eftersom hjärnan ständigt arbetar kräver
den mycket energi! Upp till en fjärdedel av all energi vi får i oss används
direkt av hjärnan.
Hjärnan ligger väl skyddad innanför kraniet där den omsluts av tre så
kallade hjärnhinnor. Hjärnhinnorna bildar en vätska som hjärnan badar i.
Vätskan kallas cerebrospinalvätska.
Hjärnan delas in i olika delar: storhjärnan, lillhjärnan och hjärnstammen.
Hjärnans yttre
Om man tittar på storhjärnan består den av två halvor s.k. hemisfärer.
Höger och vänster hemisfär.
Dessa sitter ihop inuti hjärnan i den så kallade hjärnbalken. Hjärnbalken
kan liknas vid en brygga som sköter kommunikationen mellan de två
hjärnhalvorna.
Storhjärnans yttre lager ser grått och veckat ut när man tittar på det. Den
delen kallas för hjärnans bark. I hjärnbarken är det vårt medvetande sitter.
Även känslor, minne och tankar sitter i hjärnbarken. Hjärnbarken brukar
sägas vara uppbyggd av grå substans.
I hjärnbarken finns olika centra som tolkar informationen som kommer in
till hjärnan: känsel, syn, hörsel, språk, luktcentra tolkas intryck som
kommer in till hjärnan och vi blir medvetna om dem.
Från rörelsecentrum styrs alla motoriska nerver som ska skicka ut
information till de viljestyrda musklerna.
Ryggmärgen
Ryggmärgen löper ner genom kotpelaren i ryggraden. Den är tjock som ett
lillfinger och ca 50 cm lång. Till och från ryggmärgen löper nerver som för
information till och från hjärnan. Den kan liknas vid en motorväg och
ligger väl skyddad även den av skelett och cerebrospinalvätska.
Ryggmärgen har motsatt uppbyggnad mot hjärnan. I ryggmärgen ligger
den vita substansen ytters och den grå innerst formad som en fjäril.
De nerver som leder information in till hjärnan kallas för sensoriska
nerver. Dessa leder in till de olika centra som finns i hjärnbarken.
De nerver som leder information från hjärnan ut till kroppen kallas
motoriska nerver.
Reflex
Hjärnan blir inte alltid informerad om de rörelser som kroppen utför.
Ibland är det så pass bråttom att kroppen väljer att inte informera hjärnan
innan den drar bort t.ex. en hand om man är på väg att bränna sig. De
inåtgående nerverna kopplas direkt om till motoriska nerver i ryggmärgen
och därefter skickas en signal till hjärnan om vad som har hänt. Detta
kallas för en reflex.
Hjärnans inre - hjärnstammen
Om man skär itu hjärnan och tittar på dess inre ser det vitt ut. Denna del
av hjärnan kallas för vit substans. Inuti hjärnan finns fyra hålrum som
kallas ventriklar. Dessa är fyllda med cerebrospinalvätska.
Hjärnstammen ligger under inuti och under storhjärnan och förbinder den
med ryggmärgen. Hjärnstammen består av
mellanhjärnan
mitthjärnan
bryggan
Förlängda märgen.
Hjärnstammen innehåller omkopplingsstationer som till viss del kan
filtrera informationen till hjärnbarken. Hjärnstammen innehåller även
viktiga områden som bland annat styr kroppens hormonsystem, andning,
hjärtverksamhet, kroppstemperatur, ämnesomsättning och vakenhet.
Lillhjärnan
Lillhjärnan sitter under nackloben och är den del av hjärnan som sköter
om balans och finmotorik. Lillhjärnan sitter nära syncentrum och de står i
kontakt med varandra. Om du t.ex. är ute i skogen och går kommer
lillhjärnan att hela tiden ligga ett steg före och parera dina rörelser så att
du inte snubblar. När du använder fingrarna för att hålla i en penna och
skriva eller en nål för att sy är det lillhjärnan som koordinerar dina
rörelser.
Instuderingsfrågor nervsystemet
1. Vad består nervsystemet av för delar (tre stycken)?
2. Vilken slags celler är hela nervsystemet uppbyggt av?
3. Hur skyddas den känsliga hjärnan?
4. Vad heter den vätska som hjärnan ligger i?
5. Tag hjälp av en bild på storhjärnans yttre och lär dig följande delar; pannlob, hjässlob,
nacklob och tinninglob.
6. Tag hjälp av en bild på storhjärnans yttre och lär dig följande centra; känsel,
motoriskt, syn, hörsel, talförståelse och tal.
7. Hur är barken på storhjärnan uppbyggd (färg, celler, form)?
8. Vad är hjärnbalken och vilken är dess uppgift?
9. Vilka uppgifter i kroppen sköts från hjärnans inre?
10. Vad är hypofysen och vad har den för uppgift?
11. Vilken funktion har hjärnstammen?
12. Vilken uppgift har lillhjärnan?
13. Hur är ryggmärgen uppbyggd?
14. Hur fungerar en reflex?
