Museernas mål i det långa
perspektivet
Magdalena Hillström
Tema Kultur och samhälle (Tema Q)
MUSEUM byggt av klass 3c, Kristofferskolan,
Bromma
Tre teman i museidebatten:
1. Museernas mål och mening
2. Politisk styrning
3. En ”ny” kulturarvs- och museiforskning.
Statens försöksverksamhet med Riksutställningar
100 år Nationalmuseum besöker Varberg, 1966
Vad är meningen med offentligt finansierade kulturhistoriska museer? Vilka uppgifter har det?
Vad skall samhället ha dem till? Vilka målsättningar och motiv är professionellt och politiskt
legitima?
Foto: Bengt-Arne Person, Riksutställningar/Arkiv
MUSEERNAS MÅL ENLIGT UTREDNINGEN Mus 65
1. Museernas mål är att erbjuda material och information som
engagerar och stimulerar människornas intresse att aktivt deltaga i
ett demokratiskt kulturliv.
2. Museernas mål är att genom vetenskaplig verksamhet medverka till
förklaringar på de frågor, som uppställes av forskningen.
Ragnar Edenman
Uppsala, 1965
Edenman tillsatte Mus 65 och ville
förnya museernas verksamhet
genom vandringsutställningar.
Enligt direktivet skulle MUS 65
bedriva en försöksverksamhet med
Riksutställningar och undersöka hur
museerna kunde infogas i den nya
verksamheten. I direktivet lades stor
tonvikt vid behovet av att öka
museernas relevans för folkbildning
och skola.
Enligt Mus 65 borde museerna göra vandringsutställningar och debattstimulerande
tillfälliga utställningar om aktuella samhällsproblem, samverka med folkbildning och skola,
engagera ungdomen, nå nya besökare, inrätta lekverkstäder för barn, erbjuda en varierad
programverksamhet med teater, musik och seminarier och i allmänhet ställa publikens
behov och intressen i förgrunden.
Enligt Lennart Holm, utredningens ordförande, var utställningen en form för samhälleligt
umgänge i opinions- och informationsfrågor.
Museernas mål enligt kritikerna av Mus 65
1. Samla föremål och vårda samlingar
2. Forska på samlingarna
3. Undervisa (utifrån samlingarna och forskningens resultat)
Enligt kritikerna var de kulturhistoriska museerna kulturvetenskapliga
forskningsinstitutioner. De ställde samlingarna i förgrunden, inte publiken. Enligt Mus 65
var museerna i första hand kulturinstitutioner.
Eketorpsskatten,
Örebro länsmuseum,
1970
Enligt Mus 65 kritikern
Harald Hvarfner var en
utställning ”de utskrivna
protokollen över
lyckosamma forskningsresultat”.
Publik,
Sveriges
järnvägsmuseum
2015
Ingen kulturpolitiker har
sedan 1970-talet avvikit
från uppfattningen att
museer i första rummet
är publikinstitutioner.
1. Museerna skall utvecklas så att det gemensamma kulturarvet blir en angelägenhet för alla.
2. Det offentliga samtalet skall vidgas och fördjupas.
3. Medskapande och engagemang skall främjas.
Kulturarvspolitik, prop. 2016/17:116
Enligt regeringen krävs en tydligare politisk
styrning vad beträffar de principiella
utgångspunkterna för museernas verksamhet.
Det är detaljstyrning som politiken skall hålla
sig undan från. Politiken skall inte ha någon
synpunkt på med vilka verksamheter som
museerna försöker realisera målen. Denna
princip om armslängds avstånd har sedan
länge varit central inom kulturpolitiken.
”Ny” museiforskning: Museerna relateras till historiska och samtida samhälleliga maktordningar som
bildningselitism, kapitalism, nationalism, kolonialism, imperialism och patriarkat. Museerna, menar man,
representerar ofta värderingar och praktiker som är korrumperade av historiska eller samtida dominansstrukturer.
De reproducerar elitkultur och expertmakt, har historiskt sett legitimerat kolonialmakten och majoritetskulturens
anspråk på civilisatorisk överlägsenhet gentemot ursprungsbefolkningar och koloniserade ”andra”. De
vidmakthåller i sämsta fall en kolonial och imperialistisk världsordning. Museer bidrar till könsmaktsordningen och
befäster kvinnors underordning. De är ofta heteronormativa. Enligt en amerikansk museiforskare är museets
viktigaste uppgift att distansera museipraktikerna från det mörka arvet av förtryck av olika grupper och perspektiv.
Det skall i stället träda in en process av demokratisk bearbetning av makt, status och identitet i samhället.
