Vecka 6 2016
Kära vänner!
Nu är jag lyckligt och väl tillbaka från 10 dagar i Nairobi. Sedan veckan före jul har jag haft väldigt
snabb puls, ont i hjärttrakten och varit supertrött. Så i slutet på januari kände jag att ”nä, nu får det
vara nog”. Diverse läkare i min närhet tyckte också att det var en bra idé att kolla upp detta. Väl i
Nairobi visade alla prover att det inte är några större eller nyare fel på mig utan förmodligen beror
mina symtom på min blodtrycksmedicin. Så nu har jag bytt ut den och än så länge känns det bättre.
Igår arbetade jag en lång dag på kontoret och orkade ändå gå en liten morgonpromenad idag! Så
tacka Gud för detta och be att styrkan håller i sig eller att jag får nåd att leva lyckligt för Gud som en
sladdrig disktrasa, det går bra det också.
Medan jag var borta reste Asante norrut till Mocimboa da Praia och föreläste på en
ledarskapsundervisning som ett kenyanskt missionärspar håller i. De är våra goda vänner och jag
hade egentligen gärna följt med dit, men man kan ju inte hinna med allt man vill i livet. Om man inte
har extremt få önskningar, förstås … Det var en regnig men välsignad vecka för Asante. Dessa
kontakter ute i distrikten leder också till att fler och fler får information om bibelskolan. Tacka Gud
för beskydd och en bra kurs. Be för Patrick och Violet som arbetar under svåra förhållanden på
många sätt men med stor värme och kärlek i sina hjärtan. De är verkliga föredömen.
Vad roligt det var att komma tillbaka hem igen! Inget hade förstörts i regnet, inte ens vägen, inget
hade stulits, ingen hade blivit sjuk, helt otroligt, egentligen. På den första samlingen med Lamukani
började vi gå igenom läroboken till aids-kursen, den på lokalspråket Emakhuwa. Vi gör ju
uppdateringar inför varje ny tryckning och nu har vi fått pengar från SIL i USA (motsvarande Folk och
Språk) för att trycka upp fler av dessa böcker. Vissa hoppar bungyjump, äter surströmming eller
utövar forsränning. För mig är det tillräckligt spännande att korrekturläsa och ändra i en bok på ett
språk som jag absolut inte förstår, egentligen! Tänk om man bara gjorde det man kunde, då skulle
man ju inte få alls mycket gjort! Flera av deltagarna har inte detta språk som sitt modersmål och de
som har det kan i flera fall inte läsa på det. Jag kan fonetiken, alltså hur det ska stavas i förhållande
till hur det låter, litegrann. Två stycken av de blygaste visade sig vara de bästa både på att läsa och att
komma med förslag på ändringar. Så skriver jag på svarta tavlan och uttalar vad jag har skrivit och så
säger de om det låter rätt eller fel. Riktiga översättare kommer förmodligen att få mardrömmar av
denna skildring, men vi hade väldigt roligt och hann klart ett helt kapitel på 9 sidor med stora bilder
… Dessa timmar av arbete med texterna är också väldigt bra för inlärning av de olika koncepten som
senare ska läras ut. Det leder också till att ledarna får en känsla av att ”detta är vår bok”, något som
man är stolt och glad för och något som man tar ansvar för. Tacka Gud för mod att göra det omöjliga
och be att den nya versionen blir en förbättring. Be om fortsatt arbetsglädje för oss alla.
Den förste mars kör bibelskolan igång igen med undervisning. Så nu är inskrivningen öppen för
intresserade elever. Vi vet redan om 7 nya! Vi har ungefär 15 från förra året som vi vet kommer att
fortsätta. Vi har bra med lärare nu. Igår när vi samlades för att planera året var vi folk från 7 olika
länder! Det är en sådan förmån och utmaning att få jobba tillsammans med så många olika
nationaliteter! Denna första termin ska varken Asante eller jag undervisa, eftersom det finns så
många andra som också är så bra kvalificerade. Där det är möjligt strävar man ju efter att
Moçambikier undervisar. Så jag kommer att kunna ägna mig helt åt Lamukani och Asante åt
administrationen av bibelskolan och församlingsbesök. Det kommer att behövas, bibelskolan har
1
både en ny sekreterare och bibliotekarie. De är elever på bibelskolan och tar dessa deltidsjobb för att
kunna försörja sig. Sekreteraren är egentligen mer av en lärarassistent som håller ordning på allt och
alla. Judit, som har det jobbet nu kommer att bli bra på det, hon är extremt noggrann och van att ta
hand om förskolebarn … Men hon måste ju introduceras till arbetet och lära sig vad som är hennes
ansvarsområde. Vi har även en ny vakt så ibland åker Asante en runda upp till bibelskolan, innan han
går och lägger sig, för att förvissa sig om att vakten är där, inte sover eller hittar på något fuffens …
Tacka Gud för bibelskolan som verkligen är ett enda stort under. Tacka för alla som arbetar
outtröttligt där. Tacka för alla elever som oftare än inte kämpar mot fattigdom, bristande
utbildningsnivå och svåra hemförhållanden, men ändå klarar av att leva segrande liv till Guds ära! Be
för oss alla för kärlek, tålamod och vishet.
Nu är det snart alla hjärtans dag och den 3 mars har vi varit gifta i 25 år! Tjoho och tack Gud, för det!
Kära hälsningar från Asante och Diane i Pemba.
2
