Nr. 4 Årgång 34 December 2010 - Göteborgs Astronomiska Klubb

Nr. 4
Årgång 34
December 2010
Medlemstidning för
Göteborgs Astronomiska Klubb
www.goteborgsastronomiskaklubb.se
INNEHÅLL:
!"
(
#$"
) *
"
.
/
&
+
.
!+
%
&%&
,
'&
&
'
-
2
AURORA 4/2010
01/2! 23:
Christian Vestergaard
Claes-Göran Carlsson
Jan Persson
Jan-Gunnar Tingsell
Göran Kajler
Olof Karmedal
Ingemar Ewaldz
Gunnar Sporrong
Sven-Göran Lätt
Christer Brattås
Hans Almgren
Saied Amini
Anders Winnberg
(ordf.)
(vice ordf.)
(kassör)
(sekr.)
(observatorieförv.)
(ledamot)
(ledamot)
(ledamot)
(suppleant)
(suppleant)
(suppleant)
(suppleant)
(medlemsadm.)
Medlem i Göteborgs Astronomiska Klubb blir du enklast genom att betala in
•
200 kronor till plusgirokonto: 4 77 03 - 4.
•
ungdom till och med 17 år: 100 kronor
•
familj: 300 kronor
•
skola/bibliotek/institution: 500 kronor*
Glöm inte att meddela namn, adress, telefon, e-post och födelseår (om du är under 18)!
Som medlem får du:
- tillgång till klubbens bibliotek
- gå på 3 - 4 populärvetenskapliga föredrag per termin
- gå på visningar vid klubbens observatorium i Mölnlycke
- komma med på “star parties” på olika ställen i landet.
Är du inte medlem så passa på att betala redan idag. Medlemskapet
gäller ett år från det datum du betalar!
* Institutioner har fler förmåner. Kontakta ordföranden för mer information!
E-postadresser:
[email protected]
Bidrag till denna tidskrift kan sändas till
[email protected]
Nästa nummer beräknas utkomma i mitten av februari 2011.
MANUSSTOPP: 1 februari 2011
Omslagsbilden:
Tycho Brahe-statyn på Ven blickar upp mot ISS och rymdfärjan under Stjärnträffen 2009.
Rymdfärjan ligger under till höger om spåret efter ISS, men syns dåligt på den tryckta bilden.
Foto: Göran Kajler©.
AURORA 4/2010
3
4
5 dec. 2010 kl. 14:00
Föredrag: Vintergatans stjärnor. Vad kan vi lära oss av Vintergatans ursprung
genom dessa stjärnor.
Fil. dr. Anna S Árnadóttir, Lunds Universitet
”I vår egen spiralgalax, Vintergatan, hittar vi stjärnor i bland annat både en tunn och
en lite tjockare skiva. Solssystemet tillhör den tunna skivan och befinner sig ungefär
26 000 ljusår från galaxens centrum. I den tjocka skivan hittar vi äldre stjärnor som
inte är lika metallrika som solen. Genom att använda ett s.k. strömgrenfilter vid våra
observationer av Vintergatans stjärnor kan vi identifiera dvärgstjärnor från
jättestjärnor, bestämma deras metallhalt och lära oss mer om Vintergatan och dess
ursprung.”
16 jan. 2011 kl.14:00
Dvärgsfäroidgalaxer. Nyckeln till de stora galaxerna.
Doktorand Daniel Adén Lunds Universitet.
Vad är dvärgsfäroidgalaxer och varför är det viktigt att observera dem? En av de stora
frågorna i modern astronomi är hur stora galaxer eventuellt kan avslöja svaret på den
frågan. Föredragshållaren forskar om dvärgsfäroidgalaxer och kommer att berätta om
hur de kan studeras i detalj. Fokus kommer att ligga på hur man identifierar stjärnor
som tillhör dvärgsfäroidgalaxerna. Detta kan tyckas vara en simpel uppgift men
eftersom dessa galaxer har väldigt få stjärnor över en stor volym är det ett mycket
viktigt steg i analysen. Vidare kommer ämnet mörk materia att behandlas eftersom
dvärgsfäroidgalaxerna är de mest mörk materia-dominerade objekten som existerar i
universum.
20 februari
2011
Fil.dr Björn Davidsson
Uppsala universitet
20 mars
2011
Doc. Malcolm Fridlund
ESA
10 april
2011
Prof. Claes Uggla
Karlstad universitet
Titlar på de senare föredragen kommer att anslås på GAK:s hemsida.
.!!2! 2
"
%
Härmed kallas alla medlemmar i GAK resp. SV till årsmöte,
söndagen den 20 mars 2011.
SV:s årsmöte börjar kl. 12:00
GAK:s årsmöte börjar kl. 13:00
Kl. 14:00 börjar det annonserade föredraget (se ovan).
4
AURORA 4/2010
DAGS ATT ANMÄLA SIG TILL VÄRMLAND STAR PARTY 2011
Då börjar det bli dax för populära Värmland Starparty, årgång 21 som går av stapeln
4-6 mars 2011. Som vanligt så hålls evenemanget på Berga Gård i Lysvik med
fantastisk vy över både sjön Fryken och den mörka stjärnhimlen. Programpunkterna är
till stor del fastställda och du kan se dessa här nedan (med reservation för ändringar).
Huvudföredragshållare är astronom Carina Persson, Onsala Rymdobservatorium som
pratar om vilka nya upptäckter som har gjorts med Herschelteleskopet. Bland andra
föredragshållare kan nämnas Johan Kärnfeldt, Anders Wettergren och Mikael Skafar.
Vidare så är firma Astro
Sweden på plats och som
vanligt har vi den astronomiska tipspromenaden, den
uppskattade lunchen, kommers, levande musik, försäljning av kaffe, korv och filippinska grillspett, observationer med teleskop och inte
minst
tid
för
vanligt
umgänge. Ta gärna med ditt
eget teleskop! En guidad
visning vid Sveriges största
privata observatorium (3 km
från Berga Gård) kommer att
ske någon gång under
lördagen. Teleskopet är inte
helt färdigt men stora delar
av det står på plats i det nya
observatoriet.
För anmälan till VSP ring
Conny Pettersson, tel. 0554123 00 (kvällstid) eller sätt in
130:- på plusgiro 621 29 127 (hela helgen) eller 80:- (1
dag) och ange "Mats
Yderstig" som betalningsmottagare. Obs! Vill du äta
den utsökta lunchen på lördag anmäler du också detta
till Conny, senast 2 mars
(betalas på plats). Platserna
är begränsade så först till
kvarn....
AURORA 4/2010
5
För bokning av rum för övernattning kontakta snarast Berga Gård på 0565-804 00
(vardagar)!
Vill du hålla ett föredrag, kontakta Mats Yderstig på 0702-12 29 88. Möjlighet till
detta finns endast under lördag kväll och av kortare karaktär.
Varmt välkomna önskar Värmlandsgänget!
Preliminärt program VSP 2011
Fred. 4 mars
15:00 Anmälningar och incheckning.
18:00 Kaffeservering, umgänge, försäljning, observationer. Vi bjuds
även på musikunderhållning av Ingela och Gert.
Lörd. 5 mars
10:00 2011 års VSP invigs.
10:15 Docent Johan Kärnfeldt, Göteborgs Universitet håller föredrag
om "amatörastronomins historia" eller om "teckning av objekt vid
okularet" (vilket av alternvativen det blir är ej fastställt ännu).
11:00 SAAF´s årsmöte.
11:45 Astronomisk tipspromenad.
12:30-15:00 Lunch.
15:00 Astronom Carina Persson, Onsala Rymdobservatorium håller
föredrag om nya upptäckter med Herschelteleskopet.
16:30 Kaffepaus.
18:00 Mikael Skafar håller föredrag om astrofotografering.
19:30 Observationer, småföredrag, kaffeförsäljning, astronomiskt
samkväm.
Sönd. 6 mars
10:00 Meteorolog Anders Wettergren håller fördrag om en intressant
stjärnbild (vilken det blir är inte fastställt ännu).
11:30 2011 års VSP avslutas.
6
(
AURORA 4/2010
)
*
"
+
,
-
Här följer fortsättningen på Timo Karhulas referat från Australien.
Del 1 publicerades i förra numret av Aurora.
Giftspindlar
Vi försökte sova lite på förmiddagen men den ökande hettan gjorde det svårt att få en
blund. En flock papegojor hade parkerat vid en stor vattencistern utanför dörren och
deras kacklande lät som om ljudet kom inifrån huset. Vi fick även en del besök från
presumtiva köpare av gården. En del varnade oss för ormar som hur lätt som helst
kunde komma in genom dörrspringorna. Vi såg faktiskt ringlande spår av orm utanför
huset. Kvällen före hade jag plockat fram en stol från hörnet och råkade stöta till ett
spindelnät under bordsskivan. Idag såg vi vems nät det var. Ägaren var en Redback
spider som är en släkting till den amerikanska svarta änkan. Den är ungefär lika giftig
som en svensk huggorm och den biter oftast när den blir provocerad, som när jag
stötte till dess nät! Där hängde en mycket större spindels uttorkade kvarlevor. Min
pappa blev för ett antal år sedan biten på sin gård av en Redback och hans fot svällde
upp så han hamnade på sjukhus ett par veckor. På eftermiddagen flög en stor,
irriterande spyfluga i vårt rum och vi observerade när den till slut fastnade i en annan
spindels nät, en Daddy-longleg spider. Vi studerade på nära håll hur spindeln snabbt
som attan snurrade in flugan i en kokong och bet den några gånger. Flugan försökte ta
sig loss, surrade i kanske en minut innan den tystnade. Det var fascinerande att se
naturen in action på mycket nära håll.
Nästa natt såg ännu
mer lovande ut ty solen
var bländande ljus
innan dess nedgång.
Redan före solnedgången fann jag Jupiter med
blotta ögat.
Strax
innan den borgerliga
skymningens slut var
himlen mot WSW
ovanför solen purpurfärgad (den s.k. Purple
light) och det hade jag
nog
inte
noterat
tidigare. Sedan hittade
vi den 23 timmar 34
minuter unga månskäran och Merkurius. Skärans längd kan ha varit så kort som 90°.
AURORA 4/2010
7
Månskäran var ovanligt svår att se för den hade varit i apogeum några dygn tidigare
och hade inte hunnit avlägsna sig så värst långt från solen. Månskärans topocentriska
elongation var 10°.2, fas 0.795% och skärans bredd endast 14”.2.
Crickets, dvs nattliga gräshoppor, började ljuda högt och stämningen var som i vilda
västern, och det var det ju, vilda Västra Australien! En fladdermus hade förirrat sig in
i huset men vi lyckades sjasa ut den. Trots att det ännu var över +30° varmt var det
säkrast att ta på sig långbyxor på grund av risken att bli ormbiten utomhus. Vi bar ut
våra instrument bakom samma buskar där vi observerade förra natten. De små
irriterande horderna av flugor som plågade oss dagtid utomhus var som bortblåsta i
mörkret. De har tydligen en dålig syn eller också är de kvällströtta / mörkrädda!
Grottmannen och airglow
Esko hade med sin 10x50 Bresser-kikare (inköpt från Lidl) funnit en rolig asterism
(stjärngruppering, dock ej nödvändigtvis en fysisk stjärnhop) någonstans i Vintergatan
i Akterskeppets (Puppis) eller Seglets (Vela) stjärnbild. Det intressanta med den var
att stjärnorna bildade figuren av en tydlig grottman med en klubba i högsta hugg i ena
handen. En orange stjärna bildade troglodytens navel. Under dess fötter fanns en
nebulosa eller en stjärnhop med mycket ljussvaga medlemmar. Tyvärr kollade jag
inte upp objektens exakta position men förmodligen var det den öppna stjärnhopen
NGC2467 och nebulosan Sharpless 311 i Akterskeppet.
Det var fortfarande +28° varmt när den astronomiska natten hade börjat. Det kändes
härligt att observera i bara T-tröja hela natten. Man blev faktiskt törstig på grund av
den torra luften så jag fick regelbundet fukta strupen med vatten. Den torra halvökenluften är ju också en bidragande faktor till den exceptionellt goda transparensen.
Denna natt var till och med aningen mörkare än den förra (SQM = 22.09!). John
Bortle har lanserat en skala (Bortle-skalan) där han graderar himlens mörker med
siffrorna 1 till 9, där 9 är en storstadshimmel och 1 är en plats som helt saknar
ljusföroreningar och inget spår av stadsljus syns någonstans vid horisonten.
Nangerwalla hade naturligtvis en klar Bortle 1 himmel. Han beskriver bl.a. att under
dessa himlar är det så mörkt att man kan knappt se omgivningen, teleskopet mm. Det
är rent nonsens! När ögonen väl har blivit mörkeradapterade så syns alla personer,
instrument, kartor, okular mm på grund av himmelsljuset. Trots att vi gick omkring
på platsen så stötte vi aldrig till varandras instrument för vi kunde ju se dem. Våra
ögon utsattes inte för vitt ljus under hela natten så vi var mörkeradapterade under ca
10 timmars tid.
Airglow ("luftglöd") var ett fenomen som jag tidigare inte hade lagt märke till. Det
upptäcktes faktiskt av den svenske fysikern Anders Ångström 1868. Det ger sig till
känna som ett ljusare band 10°-20° över horisonten. Det har ingenting med
skymnings-, gryningsljus eller ljusföroreningar att göra utan är en egenskap hos
atmosfären. Luftmolekyler i övre atmosfären som fotojoniserades av solen på dagtid
rekombineras på natten. Denna process emitterar synligt ljus. Även luminescens från
kosmisk strålning ger upphov till airglow. Det är det som gör att himlen aldrig blir
kolsvart någonstans. Den finns överallt men blir synligt för ögat endast under perfekta
8
AURORA 4/2010
himlar. Fenomenet är dynamiskt och varierar under nattens lopp och med
solaktiviteten. Vi märkte att airglow var som ljusast mot norr och möjligen ändrades
dess ljusstyrka under natten. Airglow släcker inte stjärnljuset nämnvärt för vi kunde
se den mörka nebulosan Kolsäcken gå upp över den södra horisonten, mitt i luftglödet.
Kolsäcken utgör den australiska strutsfågelns, emuns, mörka huvud.
Enligt den aboriginska
mytologin bildar emun en
jättelik mörk fågelgestalt i
Vintergatan vars bål börjar i
Ormbäraren / Skorpionen,
dess långa hals består av
otaliga mörka nebulosor
längs
Vintergatan
och
avslutas med Kolsäcken.
Det finns en 5.4 magnitud
stjärna i Kolsäcken som
man kan tycka är emuns
öga. Man ser denna enorma
svarta fågel pryda himlen
bäst på vintern i juniaugusti då den syns i sin
helhet.
Zodiakalbandet och Vintergatan bildade ett kryss på
himlen.
Det
såg ut som om
Vintergatan
delade sig i
två band vid
Oxen,
där
Gegenschein
lyste.
Att Vintergatan
kastar skugga
är få förunnat
att ha sett. Jag
brukar
från
dessa mörka
platser
höja
handen ovanför
stjärnkartorna och
AURORA 4/2010
9
följa handens skugga på pappret. Egentligen behöver det inte vara själva Vintergatan
som kastar skuggan ty hela himlens samlade ljus överskrider faktiskt hela vår galax
ljus.
Det Stora Magellanska molnets ljusbrygga
Resans mest spännande och oväntade himmelsfenomen som vi observerade var det
Stora Magellanska molnets (Large Magellanic Cloud, LMC) materiebrygga. Det är
ännu inte vetenskapligt studerat och hade bara rapporterats av fyra-fem personer
tidigare i litteraturen! Jag hade läst om astronomen Brian Skiffs observation av ljuset
som han såg från Las Campanas observatoriet i Chile. Även Michal Augustin från
Slovakien och David Riddle hade noterat ljusbryggan visuellt från Chile respektive
Namibia.
Den förste som noterade ljusbandet i den astronomiska litteraturen var förmodligen
den ryskfödde astronomen Sirgay Gaposchkin i sin artikel The Visual Milky Way i
verket Vistas in Astronomy, vol. 3. Han hade tecknat av objektet från observatoriet i
Mt. Stromlo när han mönstrade den södra Vintergatan under åren 1956-7. Visst är det
egendomligt att endast observatörer från norr om ekvatorn har rapporterat ljusbryggan
när de rest söderut?
Med blotta ögat noterade vi hur ljusbandet sträckte sig från LMC och gick rakt
söderut, passerade den södra himmelspolen, fortsatte sedan i en storcirkel mot
Vinkelhakens (Norma) stjärnmoln i Vintergatan. Ljusbryggan var nästan lika bred
som galaxen LMC och drygt 40° lång. I ytljusstyrka var den ungefär som
zodiakalbandets ljussvagaste del och kanske hälften av gegenscheins. I början av
natten påminde den om ett vattenfall som försvann i airglow nära horisonten. Senare
på natten hade fenomenet roterat medurs runt den södra himmelspolen vilket var ett
tecken på att fenomenet var astronomiskt och följde jordens rotation. Ljusbryggan
försvann i Södra Triangelns stjärnbild, nära alfa-stjärnan Atria. Det märkliga är att
10
AURORA 4/2010
ingen (mig veterligen) lyckats ta fotografier av ljusbryggan. Den syns inte heller på
Axel Mellingers panoramabilder av Vintergatan som har ytljuskänsligheten 24
magnituder per kvadratbågsekund. Detta fenomen skall inte förväxlas med den
Magellanska strömmen som endast är synligt i radiovåglängder och går åt ett annat
håll. Min teori är att vårt observerade fenomen orsakas av det sammanlagda ljuset
från miljoner ljussvaga stjärnor eller gas som Vintergatan har slitit loss från vår
satellitgalax på grund av tidvatteneffekter vid en tidigare passage. Ljuset kan också
komma från intergalaktiskt cirrus, alltså sådant som syns vid M81 vid superdjupa
exponeringar. Spektroskopiska analyser av ljuset borde avgöra saken. Det är märkligt
att den södra himmelspolen är involverad i ett ljussvagt band medan vår norra
himmelspol är utgångspunkten för en mörk ränna i Vintergatan (har ni sett den någon
gång?).
Ett urval av DSobjekt mot gryningen
NGC2442 i Flygfisken
(Volans) är en vacker
S-formad spiralgalax
på foton. Den kallas
ibland för Köttkroksgalaxen på grund av sitt
utseende. Med 25x100
kunde jag tyvärr inte
urskilja dess spiralarmar. NGC625 är den
ljusaste
galaxen
i
konstellationen Fenix
(Phoenix).
Därmed hade jag sett
åtminstone ett djuprymdsobjekt i varje
stjärnbild
utom
i
Mikroskopet (Microscopium) och Målaren
(Pictor).
AURORA 4/2010
11
Eta Carinae nebulosan i Kölen är jämte Orionnebulosan himlens ljusaste och
mäktigaste. Jag kikade med Iiros 110mm Dobson och O-III nebulosafilter och synen
var obeskrivlig. Nebulosan var så ljus och detaljerad och hade så skarpa gränser att
den såg ut som en målning. Eftersom den är två grader i diameter så fick man svepa
med teleskopet så att hela nebulosan kunde ses. Centralstjärnan Eta Carinae är en
supernovakandidat och kommer inom några tusen år att lysa upp den södra
stjärnhimlen.
Sydost om Kolsäcken finns emissionsnebulosan Cederblad 122. Den är så stor, 2°.5 i
diameter, att den sträcker sig över två stjärnbilder, Kentauren (Centaurus) och Flugan
(Musca). Jag trodde först inte att det var ett visuellt objekt men med 25x100 kikaren
kunde jag faktiskt följa nebulosans gränser över de stjärnprydda regionerna. Den var
inte rund utan hade flera utbuktningar i sidorna. Nebulosan är nästan okänd och finns
inte med i de flesta astronomiguiderna och nämns sällan i litteraturen att den skulle
kunna ses visuellt.
Den planetariska nebulosan NGC5315 i Cirkelpassaren kunde jag identifiera på ett
roligt sätt. Det fanns en stjärna av 11:e magnituden på dess position enligt
Uranometria. När jag placerade ett Baader O-III filter framför 25x100-kikarens ena
okular lyste nebulosan plötsligt lika starkt som en stjärna av 7:e magnituden i samma
synfält enligt Uranometria. När jag förde nebulosafiltret fram och tillbaka över
okularet blinkade alla stjärnor utom planetären, dvs den stjärnlika nebulosan behöll sin
ljusstyrka medan stjärnorna försvagades med fyra magnituder.
De Södra Plejaderna, dvs IC2602 i Kölen är en konkurrent till vårt nordliga original.
Med blotta ögat kunde jag nämligen här räkna sju stjärnor inom 1°.2. Den ljusaste
12
AURORA 4/2010
stjärnan, Theta Carinae, är även lika ljus som Plejadernas ljusaste stjärna Alcyone. I
total ljusstyrka vinner dock våra Sju-stjärnor med en knapp marginal.
I gryningen noterade jag att klothopen Omega Centauri omgärdades av en perfekt
halvcirkel av åtta stjärnor som påminde om konstellationen Norra Kronan. Denna
asterism hade jag inte noterat tidigare. Radiogalaxen Centaurus A i närheten påminde
om en hamburgare där köttbiten utgjorde dess centrala mörka stoftband.
Gryningens sista observation fick bli av Mars. Med Iiros 110mm Dobson-teleskop
och 165x förstoring såg jag enkelt Mars norra polarkalott och några mörka
schatteringar på ytan trots planetens oansenliga diameter på 11 bågsekunder.
Efter två nätters, över 19 timmars effektiv observationstid och 51 timmar utan sömn
var man ganska mör. Esko hade sovit ett par timmar i hyrbilen efter midnatt så det var
säkrast att han fick köra oss hem till Geraldton vid soluppgången. Redan efter ett par
kilometer fick vi äntligen se kängurur och det var en hel flock röda jättekängurur som
studsade framför bilen. Dessa är svåra att få syn på dagtid då de brukar slumra under
något träd och är istället nattaktiva.
Beställning av ett 10-tums teleskop
Jag beställde ett 10-tums (25cm) SkyWatcher Dobson-teleskop via Internet från
Sydney som anlände till dörren några dagar innan jul, den 21 december. Det var en
tidig julklapp och redan första natten testade vi dess prestanda från Paulis bakgård.
Med min Baader Hyperion 8-24mm zoom okularets högsta förstoring, 150x, kunde vi
urskilja sex stjärnor i Trapetset, multipelstjärnan i hjärtat av Orionnebulosan. Det var
ett gott tecken.
AURORA 4/2010
13
Neptunus hade en trippelkonjunktion med Jupiter 2009 och nu vid jultid var det sista
gången på drygt 12 år som de låg nära varandra på himlen. Planeterna syntes i samma
synfält och Neptunus låg 32' ifrån Jupiter. Observationen påminner om Galileo
Galileis som råkade anteckna Neptunus intill Jupiter redan den 28 december 1612.
Neptunus lilla planetskiva kunde jag urskilja med 150x förstoring.
Nästa kväll ville jag använda teleskopet under mörka förhållanden. Tyvärr var det
växlande molnighet och vi hoppades att molnen skulle skingras inåt landet. Vi körde i
flera timmars tid och drygt 20 mil på oländiga tvättbrädevägar men molnigheten avtog
inte, utan tvärtom. Här sprang hundratals små vildkaniner över vägen och jag vet inte
hur många vi körde över under natten.
Natten mot julafton var dock helt klar så vi packade våra grejer i hyrbilen. Det var
imponerande att två teleskop, flera kikare och tre astronomer fick plats i den kompakta
Hyundaien. Vi körde 5 mil österut till en plats, Wicherina, där Iiro och Esko hade
observerat några gånger tidigare under sin vistelse. Platsen låg strax utanför
huvudvägen men ändå bakom buskar så att strålkastarljusen från de uppemot 56 meter
långa road-trains inte störde. Här var det nästan lika mörkt som i Nangerwalla. Jag
kunde ganska snabbt se en stjärna av magnitud 7.4 i Harens fyrkant och SQM-mätaren
visade 21.93 magnituder per kvadratbågsekund. Även härifrån kunde vi skymta det
Stora Magellanska molnets mystiska materiebrygga efter halvmånens nedgång.
Stjärnhopshoppande i LMC
Jag ville studera deep-sky objekt i LMC så jag använde endast ett okular hela natten,
Baader Hyperion 8-24 mm zoom-okularet. Det ger förstoringar mellan 50-150x.
Tarantula-nebulosan
(NGC2070) är enligt
många den vackraste
nebulosan på himlen och
liknar
verkligen
en
fågelspindel med sina
krökta bågar till ben.
Hela området är fullt av
ljusa
och
mörka
nebulosafläckar
och
ovanligt detaljerad trots
dess avstånd av 170 000
ljusår.
14
AURORA 4/2010
Från Tarantula-nebulosan stjärnHOPShoppade jag (alltså ej stjärnhoppade) till
samtliga djuprymdsobjekt i det Stora Magellanska molnet som återfinns på
Uranometrias detaljerade sida A25. På 6 timmar såg jag ca 130 DS-objekt inom ca 2°
från Tarantula varav 20 av dem inte ens är uppmärkta på kartan och de var anonyma
objekt, dvs saknar NGC/IC-nummer. Väl hemma i Sverige blev det ett detektivarbete
att identifiera mina anonyma 'nattsudd'. Dessa obskyra DS-objekt har jag funnit i
väldigt speciella kataloger eller vad sägs om Shapley-Lindsay (beteckningen SL),
Henize (Hen), Lucke-Hodge (LH), Hodge-Sexton (HS), Kontizas-Morgan-EvangelosKontizas (KMKH), Bica-Schmitt-Dutra-L. Oliveira (BSDL), OGLE (stjärnhopar
katalogiserade vid projektet Optical Gravitational Lensing Experiment), Bica-ClariaDottori (BCD) och Bhatia-Read-Hatzidimitriou-Tritton (BRHT)?! Inte ens den andra
upplagan av Uranometria-atlasen (södra delen) var felfri och jag fann flera stjärnhopar
som var mer eller mindre felplottade. Jag hade med mig den nya tredje volymen i
serien The Night Sky Observer's Guide och verket beskriver visuella observationer av
de flesta NGC-objekten i de Magellanska molnen. I LMC fanns det några klothopar
som jag ännu inte sett. Jag avslutade mitt projekt med att leta upp den V=13.5
magnitud NGC2257 och därmed hade jag observerat samtliga klotformiga stjärnhopar
i NGC-katalogen! Just detta extragalaktiska objekt är den ljussvagaste klothopen i
hela NGC. Jag uppskattade att jag nådde ned till magnitud 16 visuellt med 25cmteleskopet.
Himlens ljusaste klothop, Omega Centauri,
var sagolikt vacker i
gryningsljuset. Det såg
ut som om någon hade
strött ut salt i hela
synfältet. Nära centrum
fanns det några mörkare områden och
speciellt ett 'fotavtryck'
var iögonfallande.
Hopens närmaste rival,
47 Tucanae, var något
mindre i storlek men
hade ett betydligt kompaktare centrum. Den
var så ljus mot mitten
att centrum var gulfärgat.
AURORA 4/2010
15
Ovanlig julstämning
Det var första gången som jag firade jul i Australien. På juldagsmorgonen badade jag
i den turkosfärgade Indiska Oceanen. Julkänslan ville inte infinna sig för det var +39°
på juldagen (julafton är en vanlig arbetsdag) och vi åt julbord utomhus. Ingen skinka
här inte utan det var räkor, potatisgratäng, lamm mm. Av Paulis familj fick jag en
akubra i julklapp. Det är en filthatt som används av australiska cowboys.
Månen växte sig allt starkare efter jul och man var tvungen att vänta till efter midnatt
för att få mörker. Observerade en sista gång på annandag jul med 10-tummaren i
Geraldton. Jag fortsatte att studera stjärnhopar och nebulosor i den norra delen av
LMC. Mitt saldo hittills i de Magellanska molnen blev 271 stjärnhopar och nebulosor
och det finns nog tusen objekt till att studera under flera års tid.Nattens mest exotiska
objekt blev den nyligen upptäckta stjärnhopen ESO 92-18. Den ligger i södra delen av
Kölen (Carina), 3° väster om de Södra Plejaderna och är plottad endast på de nyaste
detaljerade stjärnkartorna, som på min medhavda södra delen av Uranometria (andra
upplagan).
Såg här en stor dimmig fläck med några ljussvaga stjärnor framför diset. Jag blev
förvånad när jag fick veta att de ljusaste av de 1100 stjärnorna är bara av magnitud
15.7. Avståndet till hopen är hela 31000 ljusår. Enligt bilden i Digitized Sky Survey
ser det ut som om de ljusaste stjärnorna bara är förgrundsstjärnor men att diset var det
oupplösta ljuset från hopens stjärnor och objektet liknar en klotformig stjärnhop. Jag
har inte kunnat hitta någon annan visuell observation av ESO 92-18 trots förfrågningar
16
AURORA 4/2010
på internationella astronomigrupper, så min observation kan mycket väl ha varit den
första, en så kallad "First visual sighting".
Jag flög hem till Sverige den 29 december. Mina finska vänner stannade ytterligare i
drygt två veckor i min lägenhet. Det var tur att jag hann installera luftkonditionering
för efter min avfärd kom det några rejäla värmeböljor. Jag hade upplevt fyra dagar
med +40° i december men efter nyåret blev den officiella temperaturen en dag +46° C
i skuggan! Sommaren i Western Australia blev den varmaste uppmätta och Perth fick
inte en millimeter regn. Det blev en smärre chock för mig att anlända i bara tunna
sommarkläder till Arlanda där det var -15° kallt dagen före nyårsafton.
Iiro och Esko fick bruka mitt 10-tums teleskop och Iiro berättade att han under hela
resans lopp observerade i 100 timmar, dubbelt så mycket som jag hann med. Han blev
mer än nöjd över resan och rekommenderar det varmt till alla DS-observatörer och
astrofotografer. Den som själv vill uppleva den avslappnade livsstilen Down-Under
(speciellt den i W.A.) och världens mörkaste stjärnhimmel får gärna hyra min
lägenhet. Radhuset syns i Google Earth på koordinaterna: latitud -28°45’40”.8,
longitud +114°37’08”.1. Kontakta mig för mer detaljer. Kanske du blir den förste
som fotograferar det Stora Magellanska molnets mystiska och nästan okända
ljusbrygga?
Clear Skies!
Timo Karhula
[email protected]
. 5
Om du tänker handla något, speciell om du handlar över nätet, kontrollera gärna med
vår samarbetspartner, Sponsornet. Det är ingen rabatt för dig personligen men för
varje vara du köper, så hamnar några kronor i GAK:s kassa. Tillsammans kan det ge
en hel del för vår klubb.
Oavsett om du blir medlem eller ej, kan du stödja klubben genom att handla via
Sponsornet. Gå till www.sponsornet.se och välj Göteborgs Astronomiska Klubb eller
klicka på länken på föreningens hemsida. Det kostar inte dig något extra!
AURORA 4/2010
17
6 /2$23 7632/
400 Years of Astronomical Telescopes, Bernhard Brandl, Remko Stuik, Jeannette
Katgert-Merkelijn (red), Springer-Verlag, Heidelberg, 2010, ISBN 978-90-481-22325, inbunden, 533 sidor, pris: 117.65 euro.
På kvällen den 7 januari i år var det exakt 400 sedan Galieo Galilei riktade sitt enkla
teleskop för första gången mot Jupiter. Det teleskopet hade en öppning på 1 centimeter
och förstorade 20X. Då förstår ni själva vilken utveckling som skett under de här 400
åren. Idag observeras det regelmässigt med teleskop i 10-meterskalssen och planer
finns för giganter med upp till 100 meters diameter. Vill man följa hela den här
utvecklingen, både historiskt, tekniskt och i viss mån astronomiskt så är den här digra
antologin en teleskopälskares våta dröm. Här har det samlats ihop 37 olika forskare
och tekniker som i 7 huvudavdelningar redogör för praktiskt taget hela spektrat av
tillgänglig information kring teleskop, och då är det viktigt att komma ihåg att mer än
100 sidor ägnas åt utvecklandet av icke optiska teleskop. Sektionerna bär följande
rubriker i tur och ordning. 1. Historik kring optiska teleskop, 2. Historik kring icke
optiska teleskop, 3. Olika aspekter och projekt. Här redogörs bl.a. för
amatörastronomiska teleskop, astrometri och utvecklandet av rymdteleskopet Hubble.
4. Grundläggande teleskopteknologier. Här behandlas allt ifrån monteringar,
framtagande och utvecklande av olika linser och speglar, samt de frågor inom
astronomin som de här olika lösningarna var tänkta att svara på. 5. Här möter vi alla
de frågor om politik och sociologiska aspekter som naturligtvis är oundvikliga i
sådana här sammanhang. Det handlar om stora pengar och på ett annat plan kanske om
grundläggande paradigmförändringar för hela samhället. Avsnitt 6 och 7 slutligen
handlar om framtiden och presentationer av lite udda papers som det om det stora
teleskopet i Melbourne eller varför astronomiska målningar av J. Brueghel d.ä. hela
boken är rikligt illustrerad med foton, mestadels i svartvitt, men även i färg, skisser,
diagram, tabeller etc. En del formler förekommer, men de är inte många. Språket är
för det mesta tekniskt, men för den relativt avancerade amatörastronomen är det inte
avskräckande svårt. Men det är definitivt ingen bok för nybörjaren, utan man bör ha
ett genuint intresse för allt som har med teleskophistoria och de olika tekniska och
astronomiska aspekterna att göra. Vart och ett av de ca 40 bidragen har också sin egen
referenslista. Priset gör väl att boken bara kommer att attrahera den verklige
entusiasten, men om inte är den ett synnerligen gott inköp för föreningar och
institutioner.
Jan Sandström
18
AURORA 4/2010
Stars Above, Earth Below, Tyler Nordgren, Springer-Verlag, Heidelberg, 2010,
ISBN 978-1-4419-1648-8, häftad, 444 sidor, pris: 26.99 pund.
Den här boken författad av den amerikanske yrkesastronomen med det
svenskklingande namnet Tyler Nordgren blev jag omedelbart mycket förtjust i.
Vacker, pedagogisk, väl genomtänkta kåserier, därtill på en skön prosa som stämmer
läsaren till eftertanke. Nordgren tar helt enkelt som utgångspunkt att bedriva
astronomi från 14 olika amerikanska nationalparker. Där knyter han an företeelser, det
må vara glaciärer eller vulkaner som i fallet Yellowstone eller andra saker. Ta som
exempel det andra kapitlet av 11 . Här diskuterar han sol och månförmörkelser och
utgår därvidlag från en månförmörkelse som han observerade från Grand Teton
(Klippiga Bergen). I det här kapitlet liksom i flera andra kommer han också in på olika
indianstammar mytologi i samband med de astronomiska händelserna. Därför blir
boken inte bara en redogörelse för god vetenskap utan också vacker etnologi. Han
ägnar mycket utrymme åt planeten Mars och det vid det här laget oundvikliga vattnet.
Hans jämförelser mellan Jorden, Mars och Venus och respektive planets utvecklingar
är också mycket givande. Han kommer också in på arkeoastronomi, kosmologi och
planeter utom solsystemet. Eftersom han är en ansvarskännande person så resonerar
han även om hur vi människor de senaste 200 åren har jobbat hårt för att
”venusfiera”vår jord. Kapitel elva ägnar han åt ljusföroreningar och vilket arv när det
gäller bevarande av stjärnhimlen som vi lämnar vidare. Det här med amerikanska
nationalparker behöver man inte ta så allvarligt på då Nordgrens resonemang kan utgå
från många platser på jord, inte minst de svenska nationalparkerna. Boken är mycket
rikligt illustrerad med en uppsjö bedövande vackra färgfotografier där Tyler Nordgren
visar sig vara en synnerligen kompetent astrofotgraf. Man lär sig mycket astronomi i
boken och den lämpar sig utmärkt för såväl nybörjaren som den erfarne. Genom sitt
kunniga och eftertänksamma kåserande får Nordgren läsaren verkligen att begrunda
vilken unik och vacker planet som vi bebor. Boken är helt enkelt en höjdare.
Jan Sandström
Titan from Cassini-Huygens, Robert H. Brown, Jean-Pierre Lebreton, J. Hunter
Waite (red), Springer-Verlag, 2010, ISBN 978-1-4020-9214-5, inbunden, 533
sidor, pris:106.95 euro.
Alla vi som håller på med astronomi minns väl med vilken spänning som vi följde
sonden Huygens (lösgjord från modersonden Cassini som för övrigt ännu levererar hur
mycket spännande data som helst från Saturnussystemet) nedfärd mot Saturnus största
måne Titan 2005. Det här skulle bli en mjuklnadning och Huygens skulle leverera data
från Titans atmosfär (kväve och en del metan) samt mest intressant av allt från ytan.
Resultaten har överträffat alla förväntningar och nu har resultaten kommit i den första
av två volymer som är tänkta att presentera vetenskapliga sammanfattningar av det
hela. Att döma av den första så kan man bara bli imponerad. Här har redaktörerna
samlat papers från drygt 200 framstående forskare som presenterar olika aspekter av
det hela i 19 väl illustrerade kapitel. Märk väl att boken är i A 4-format. Språket är
som man kan förvänta sig tekniskt, men bortsett från en del formler så är det ingen
AURORA 4/2010
19
avskräckande matematik. Egentligen är det nog när det gäller den här boken viktigast
att begripa sig på kemi. Som man kan förvänta sig så handlar mycket om
atmosfäranalyser så därför finns här även ämnet meteorologi väl representerat. Men
återigen när det gäller atmosfärens komposition så är ju kemin viktig. När väl
Huygens tagit mark som blir det en del geologi, t.ex när det gäller att förstå Titans
utveckling. Överhuvudtaget är det här en synnerligen interdisciplinär, vetenskaplig
bok och ämnena är så pass komplexa så konstigt vore det väl annars. Här förekommer
naturligtvis diagram en massé så kunskap om det är viktigt. Varje kapitel innehåller en
separat referenslista för den profesionelle. Som var och en förstår så är det här inge
bok som man läser på en kafferast, utan jag har tagit mig igenom ett kapitel då och då.
Den ende svenske amatörastronom jag kan föreställa mig läsa den rakt igenom är
SAAF:s eminente ordförande Johan Warell. Absolut inge bok för nybörjaren eller ens
den halvavancerade amatörastronomen. Men för den seriöst intresserade
solsystemsentusiasten är ordet guldgruva ett understatement.
Jan Sandström
)
'
!+ %
Söndag kväll den 7/11 samlades några stycken medlemmar för att kolla in Jupiter med
den nya binoviewern. Luften var otroligt bra och vi fick en väldigt fin bild trots de
ringa 86 ggr som denna ger. Vissa hade dock problem med dubbelbild, andra inte.
Tydligen så är det väldigt individuellt hur lätt eller svårt man har för att titta i en
”bino”. Luckorna till kupolen kördes upp och igen ”Per” motor vilket kändes lyxigt.
Vissa modifieringar och tester kommer att behövas men det lovar gott. Vid en test
med ett 5 mm okular (450 ggr) kunde konstateras att den mekaniska lod-drivningen är
mycket kompetent och den höll Jupiter fint centrerad i synfältet. Till våren kommer
visningsverksamheten att återupptas, så håll utkik efter detta i Aurora och på
hemsidan.
Göran Kajler, föreståndare
20
AURORA 4/2010
Bild 1. En tillsynes
välbekant bild av
månens landskap är i
själva verket mycket
lurig. Solljus
reflekteras och ögat
ser solbelysta berg
som ljusa och
skuggiga områden
som mörka. Men
solljuset värmer
också upp marken,
och i infrarött ljus är
det månbergens egen
värmestrålning
kameran fångat.
Varma områden är
ljusa, kalla är mörka.
Bilden är en mosaik
sammanställd av
Magnus Gålfalk från
observationer av
månen i infrarött ljus
med Nordiska
teleskopet på La
Palma.
AURORA 4/2010
21
Kanske var det utställningarna som nådde den största publiken under astronomiåret.
Jag har räknat till minst 15 sådana. Det fanns flera tämligen stora utställningar, t ex
den vid Nobelmuseet i Stockholm där man till och med exponerade Galileis kikare i
original. Flera utställningar byggdes som vandringsutställningar och i Göteborg inleddes astronomiåret på Naturhistoriska museet med en sådan flyttbar utställning om
Galileo Galilei och hur idéer och instrument har utvecklats sen dess. Utställningen
vandrade sedan norrut i Sverige och nådde sin slutstation i Kiruna under denna vår.
Bild 2. Utställningen stod först i Kungsträdgården i Stockholm och var då försedd
med ”terroristsäkra” fötter
En seglivad vandringsutställning har varit ”Utblick - tillbakablick”, som invigdes i
augusti 2009 i Kungsträdgården i Stockholm, och eftersom den landar på Naturhistoriska museet i Göteborg under hösten kan det vara lämpligt att presentera den
närmare för Auroras läsare.
Den röda tråden är att följa upp Galileis favoritobjekt med moderna bilder och sen
färdas ända ut till de mest avlägsna delar av kosmos som någonsin observerats. Fem
dubbelsidiga skärmar visar hisnande och vackra bilder i mycket hög upplösning,
Texterna är korta och underfundiga och avsikten är att injicera en nyfikenhet hos den
förbipasserande. Ett stänk av undran, kanske en konstupplevelse och en slags
aha/ojdå-känsla. Några kanske stannar upp och vill veta mer. Det får de på sista
bilden, som ger mer information.
22
AURORA 4/2010
Bild 3. I Örebro kombinerades utställningen med modeller av planeter, som gjorts av
studenter vid universitetet (Foto Stefan B Larsson).
Bild 4. Författaren och
informationsansvariga
Lena Staffansson i färd
med installationen i
check-in-hallen på
Malmö Airport, Sturup
(Foto: Peter Linde).
23
AURORA 4/2010
Hela serien i lägre upplösning finns att hämta på www.astro.su.se/~gahm/Utblick.pdf.
Här kan man dock inte se de finaste detaljerna som på bilden av Carinanebulosan där
små svarta fläckar kan tas för felaktigt tryck. I själva verket är de små kalla bollar av
gas och rök, som seglar i nebulosans töcken, s.k. globuletter (se Populär Astronomi
3/2010).
Svenska astronomiska sällskapet ansvarar för utställningen och har bidragit
ekonomiskt liksom Stiftelsen för strategisk forskning, Stockholms universitet,
Rymdstyrelsen och Kungl. Konsthögskolan.
Lay-out: Margareta Malmort. Synopsis, texter och bildval: undertecknad.
Utställningen finns på plan 2 i Naturhistoriska museet från början av oktober och en
bit in i november. Närmare upplysningar kommer på museets hemsida.
Gösta Gahm
Stockholms universitet
Kungsträdgården, Stockholm
Berwaldhallen, Stockholm
Huvudbiblioteket, Stockholms universitet
Örebro universitet
Huvudbiblioteket, Jönköpings högskola
Vetenskapscentret Kreativum, Karlshamn
Linnéuniversitetet, Kalmar
Check-in-hallen på Malmö Airport, Sturup
Kulturhuset i Broby/Kristianstad
Atriumgården i Lunds stadsbibliotek
Malmö stadshus
:
Den här artikeln om utställningen var ämnad för förra numret av Aurora men hann
tyvärr inte fram i tid. Vi ber om urskäkt för förseningen vilket gör att vissa angivna
tider redan har passerat. (Red.)
24
8
AURORA 4/2010
!"
+/
$"
&
'
Vid höstens första föreläsning 2010-09-19 talade Henrik Lundstedt över ämnet
”Solstormar och cykler”. Det var en medryckande föreläsning över de seismiska vågor
i solen som kan hjälpa oss förstå solstormar och förutsäga dem. Tack vare satelliten
Solar Dynamics Observatory kan vi följa hela solen, hela tiden. Han lät oss också
förstå att Sverige har en mycket framskjuten position i modern solforskning.
För första gången kommer vi att med Solar Dynamics Observatory kunna observera
hela tiden, hela solen. Var tionde sekund kommer bilder i olika våglängder upptas av
solen. Satelliten sändes upp 11 februari 2010. NASA presenterade de första
observationerna den 21 april. Solgruppen på Stanford University i Carlifornia, mina
forskarkollegor har ett instrument ombord på SDO, Helioseismic and Magnetic
Imager (HMI). Med det kan man få reda på vad som sker under solens yta där
solcykeldynamon verkar. Instrumentet mäter också solens magnetfält i fotosfären så vi
kan beräkna det i koronan. Dvs där solstormarna
uppträder. Matematiska, topologiska metoder
används sedan för att kunna förstå solstormarna
och förutsäga dom.
I det andra föredraget talade Robert Cumming
om galaxernas uppbyggnad och vilka
förutsättningar som måste finnas för deras
bildande. Även detta ett intressant och medryckande föredrag med en rolig infallsvinkel ifall
vi skulle ”bygga en egen galax”.
25
AURORA 4/2010
.
.
" 9
+
9
"
Den tjugosjätte juni var det
dags. Jag hade längtat till den
här dagen och äntligen var den
här! Det var en ganska grå dag
vilket var vanligt i centrala
Turkiet i år. Många ansåg att det
var vulkanen Eyjafjallajökull
som hade påverkat vädret.
Kanske
var
det
sant?
Jag hade tidigare kontakt med
en av Ankaras universitets
studenter via Facebook som jag
skulle träffa denna dagen. Han, Tahsin Ozun, skulle ge mig en rundvandring runt
Ankaras universitet och vi skulle kanske se solen med ett av deras teleskop. Jag var
däremot skeptisk för vädret var inte det bästa.
Efter ca två timmars bussresa från byn Kulu var jag äntligen framme i Ankaras
busstation. Tahsin stod utanför och tog emot mig och min familj. Vi skulle nu ta en
buss till universitetet.
Väl där märkte vi att det inte alls var väder för observationer. Det började till och med
att regna. Så i stället fick vi en rundvandring. Redan vid ingången kunde man skymta
kupoler och jag blev exalterad! Jag fick se alla deras teleskop. Det intressantaste var
att dessa studenter använder teleskopen till uträkningar och annat. Det fick mig att
tänka på LTU (Luleå Tekniska Universitet) och
varför vi inte har några. Teleskopen var också
utrustade med ccd-kameror, så det gick att
astrofotografera.
Tahsin och jag diskuterade allt möjligt. Jag kunde
inte låta bli att fråga varför de valde att studera
astronomi när det inte finns några jobb i Turkiet.
Studierna är inte heller på engelska så det går inte
att flytta utomlands och studera. Och han gav mig
ett ärligt svar: ”jag är intresserad och därför
studerar jag det”.
26
AURORA 4/2010
Även om jag inte kan få ett
astronomirelaterat jobb här i
Turkiet så kan jag bli något
annat, t.ex. datalärare. ”Jag kan
en hel del om datorer. Detta fick
mig att hoppas på att astronomi
blir större i Turkiet och att dessa
studenter en dag kan jobba med
det de gillar.”
Assi Süer
.
&
&
)
5
Det är nu ett år sedan det
populärvetenskapliga radioprogrammet
Slottspod
började
sändas från Slottsskogsobservatoriet i Göteborg. I samband med
programmets ettårsdag passar
Slottsskogsobservatoriet,
som
ligger bakom produktionen, på
att lansera programmet för en
större publik.
”Det
började
som
ett
hobbyprojekt med en diktafon i
observatoriets kök, har på ett år
vuxit till ett populärvetenskapligt
astronomimagasin med ständigt
ökande antal lyssnare” säger Emanuel Blume, producent för programmet.
Programmet sänds digitalt som podradiosändning och kommer ut i början av varje
månad. Förutom aktuella nyheter om astronomi och rymdfart får lyssnarna även ta del
av astronomiska diskussioner på en populärvetenskaplig nivå, svar på lyssnarfrågor
och inte minst en detaljerad beskrivning av vad som händer på stjärnhimlen varje
månad. Oktoberavsnittet tar bland annat upp svenska satelliter med miljövänligt
bränsle, mystiska kolstjärnor och asteroider som passerar mellan Jorden och Månen.
AURORA 4/2010
27
”Programmet började som ett komplement till vår visningsverksamhet eftersom
intresset för nyheter visat sig stort bland våra besökare på Slottsskogsobservatoriet.
Det sker ju trots allt en hel del saker därute som inte går att se i våra teleskop.” säger
Gunnar Sporrong, initiativtagare till Slottspod.
Du kan lyssna på programmet på http://slottsskogsobservatoriet.se, där du även finner
bilder och stjärnkartor.
Gunnar Sporrong
/
&
!+
'&
&
Lördagen den 2 oktober hölls en informationsträff vid Lahallsobservatoriet och 14
personer var närvarande. Vädret var mulet och lite blåsigt så den planerade
solvisningen och stjärnskådandet fick utebli. De närvarande bjöds på kaffe med bulle
samt diverse information om läget i GAK-klubben, Slottskogsobservatoriet samt på
Lahall. Efteråt samlades vi i observatoriet för demonstration av bl.a. nyinköpt sökare,
binoviewer samt provkörning av motordriven lucka.
Arbetet med montering och provkörning av luckorna var inte färdigt men den ena av
luckorna var klar för provkörning vilket också kunde demonstreras. Förhoppningsvis
väckte denna en rysning av välbehag inför kommande stjärnkvällar. Eftersom vi inte
kunde titta på stjärnorna denna kväll så fick vi nöja oss med att ställa in teleskopet mot
en av radiomasterna för demonstration av den nya sökaren och binoviewern. Sökaren
är en 9x60 mm med belyst hårkors, rättvänd bild och bra ”eye relief”. Binoviewern är
från William Optics och försedd med två 26 mm okular vilket skulle ge 86 ggr.
förstoring. Fattningen till denna är specialtillverkad av Per Forsberg och kan i
nuvarande tappning bara användas för låga observationshöjder då den inte kan
vinklas till upp. Problemet är att fokusutsticket inte räcker till för en uppvinklad
infattning. Eventuellt kan detta åtgärdas senare. Medföljer gör också en extralins, typ
Barlow, som ökar förstoringen med 1,6 ggr. Vi har även inhandlat ett tvåtums
polaroidfilter för månobservationer. Detta kan ställas in steglöst mellan transparent
och svart. Teleskopet kommer så småningom att förses med en tvåtumsfattning så att
tvåtumsokular ska kunna användas. Även detta blir en specialkonstruktion.
Binoviewern kommer naturligtvis också att kunna användas ihop med
Dobsonteleskopet vilket också kommer att förses med en tvåtum Crayfordfokuserare.
Dessa tillbehör kunde inköpas för de 5000:- som vi fick i bidrag från Stiftelsen
Svenska Astronomiska Sällskapets Planetariefond för år 2009. Även i år har vi
erhållit ett bidrag. Det är på 3000:- och kommer förmodligen att satsas på
upprustningen av Dobsonteleskopet. Vi hade även ansökt om pengar till ett manuellt
positioneringssytem, typ digitala cirklar. Tyvärr räckte inte bidragspengarna till detta
projekt denna gång men vi kommer att göra ett nytt försök nästa år. Det tilltänkta
systemet är av märket Argo Navis.
Organisationen runt Lahallsobservatoriet har utökats med en vaktmästare då Lars
Brive har lovat att ställa upp som sådan, vilket ska innefatta några regelbundna besök
på Lahall för översyn och en del servicearbete. Vi kommer tillsammans att lägga upp
28
AURORA 4/2010
någon slags checklista med punkter över vad som behöver ses över och en logg över
vad som utförts.
En annan förändring som är på gång är att en visningsgrupp under ledning av Bengt
Andrén kommer att bildas. Denna kommer att vara lite större än förut för att även
kunna innefatta reserver och kanske också lite fler visningskvällar. Det är meningen
att gruppen ska lägga upp sitt arbete själva för att på så sätt lyfta bort denna uppgift
från föreståndaren. Gruppen kommer att starta visningar under våren 2011 och detta
kommer att annonseras i Aurora och på hemsidan.
En ny medlem kunde också inräknas efter mötet.
Under nästa år så kommer vi förhoppningsvis att kunna organisera ett par arbetsdagar
där vi hoppas på att medlemmarna kommer att ställa upp och hjälpa till. Det finns
mycket att göra och vi kommer till att börja med att förbereda plats för en ställning så
att man kan jobba med kupolen. Ytskikten på servicehuset behöver ses över och
inredningen både här och i observatoriet måste ses över för att bli mer ändamålsenlig.
Nya sökaren resp. binoviewern.
Berne Staffas visar gamla Lahallsbilder.
Foto: Göran Kajler
Linjärmotordrivning av lucka.
Fikapaus.
Nästan allt är möjligt!
Göran Kajler
Observatorieföreståndare