SÄGNER i undervisningen - Hallands Kulturhistoriska Museum

Lärarhandledning om sägner:
Att använda barns kreativitet och
arbetsglädje för att ge kunskap för livet
Lena Rosander
Länsmuseet Varberg
i undervisningen
SÄGNER
Utgiven av Länsmuseet Varberg 2002
© Länsmuseet Varberg
Text: Lena Rosander
Bild: Lena Rosander och barn från Gällingeskolan
Grafisk form: Catarina Schiller
Tryck: Tryck-Tjänst
ISBN: 91-89570-03-0
Kan beställas från Länsmuseet Varberg,
Fästningen
432 44 Varberg
Tel 0340 185 20
Fax 0340 147 22
e-post [email protected]
Innehåll
sid
Förord
av Christina Andersson- Wiking
2
Inledning
3
Arbetsformen
4
Våra vanligaste sägenfigurer
6
DRAKAR
Tips och idéer - Drakar
9
14
JÄTTAR
Tips och idéer - Jättar
16
20
SÄGENKARTAN
22
SPÖKEN
Tips och idéer - Spöken
28
34
TROLL
Tips och idéer - Troll
37
42
SJÖRÅET
Tips och idéer - Sjörået
44
47
Referenser
50
SÄGENMATTE - kopieringsunderlag
51
1
Förord
Välkommen till havsfruns, gastarnas och häxornas värld! Här tar trollen och jättarna i de
halländska skogarna emot dig. Viktiga existensiella frågor som dödsångest, rädsla och längtan
efter kärlek är något vi delar med våra förfäder och folkets röst som beskriver detta hittar du
i sägnerna. Sägner är också generationsöverbryggande, ämnesövergripande och har en förmåga
att länka samman olika kulturer.
Länsmuseet Varberg har temat Sägner som ett flerårigt projekt med olika delar. Redan år 2000
gav man tillsammans med Halländska bildningsförbundet/halländska hembygdsrörelsen ut en
studiehandledning för studiecirklar kring temat sägner i Halland. Resultatet av detta jämte
fördjupande artiklar av flera kända författare publiceras i en bok i december 2002. Här kommer
ni att kunna hitta sägner från den egna hemtrakten. Boken kan beställas från Länsmuseet
Varberg och Hallands bildningsförbund/halländska hembygdsrörelsen.
En utställning Jättar, Vättar och Drakar om halländska sägner, en annan, Karl XII &kulknappen
- myt och verklighet hade båda riktade visningar till skolan.
För att genomföra ett museipedagogiskt projekt om sägner och för att nå ut till skolorna, har
museet fått medel från Kulturrådet. Vi har valt att kalla projektet Fantasi och verklighet. För att
utarbeta en lärarhandledning anställdes Lena Rosander från Gällingeskolan, som har mångårig
erfarenhet av att arbeta med sägner.
Låt er inspireras av nedanstående exempel ur Halländska folksagor av N.P. Erlén, Halmstad
1880, som visar att troll kan vara bra att ha!
Christina Andersson-Wiking
Projektledare Fantasi och verklighet, 1:e antikvarie Länsmuseet Varberg
Från Trollens Virshatt:
”Spring hem och göm skeden!”
Och se’n blef det stumt.
Men nu kring på heden
Det syntes så skumt.
Virshattstrollens skälmstycke
En hustyrann, modig
Och käck till att slå
Sin äkta hälft blodig
Och gulgrön och blå,
Från staden tillbaka
Sent vände en natt
Men ängslig hans maka
I hemmet nu satt
I hemmet snart åter
Till bords satt han ned.
Men hustrun nu gråter
Och söker hans sked.
”Tag sked fram! Jag äter
Med hvilken jag får!”
Han ber, och då väter
På kinden en tår.
På vägfältet sanden
Kring hästhofvar rök.
Men mannen knöt handen
Och slog på sitt ök
Och tänkte: ”hvad aga
Min gumma skall få!
Som dunkande slaga
Skall knytnäfven gå.”
Ty tärande ånger
Hans själ hade nått
För alla de gånger,
Han orätt begått.
Den hotande agan
En katt ens ej fick,
Och aldrig som slagan
Mer knytnäfven gick.
Men just som han körde
Till Virshult den natt
En stämma han hörde
2
Inledning
Kliv upp på drakens rygg och följ med på en svindlande sägenresa genom Halland!
Det är inte bara i Harry Potters värld man kan möta
drakar, troll, jättar och häxor! Läs några gamla halländska sägner så upptäcker ni snart att det finns en
lika magisk och fantasieggande värld alldeles utanför
den egna husknuten. Vet ni till exempel att det finns
ett sjörå i Lygnern? Att det bor jättar i en stengrotta på
Höråsen i Tvååker eller att det ibland springer en eldsprutande sugga över vägen vid Gällinge lanthandel?
Min förhoppning är att förslagen och idéerna i denna
lärarhandledning skall inspirera er till att använda
traktens sägner och sägenväsen på olika sätt i undervisningen och när ni går ut
med barnen för att utforska er hembygd. Genom att arbeta med sägner får barnen
utlopp för skapande i många former samtidigt som de blir mycket duktiga på att
läsa, skriva och dramatisera. Utflykterna till sägenomspunna platser ger dem också
kunskap om djur och natur, religion, geografi, samhällskunskap och matematik.
Dessutom är sägnerna ovärderliga när det gäller att skapa intresse för olika tidsepoker
i vår historia.
Vi har upplevt hur sägnerna på ett nästan magiskt sätt lockar fram barnens fantasi,
nyfikenhet och kreativitet. Barnen har fått lärorika och stimulerande kontakter med
äldre människor i bygden och medlemmarna i hembygdsföreningen. Sägenarbetet
ger ett gyllene tillfälle för barn och gamla att mötas och på ett naturligt sätt samlas
kring ett gemensamt intresse. Barnen har genom sina nyvunna kunskaper dessutom
lärt föräldrarna mycket om hembygden som dessa inte hade en aning om tidigare!
Tag lärarhandledningen i ena handen och barnen i den andra och möt skogsrået eller
jätten, som står och väntar bakom björkstammen alldeles utanför skolans grindar!
Låt barnen ta på sig fantasins glasögon och gräv efter skatten! Tomten, bäckahästen,
älvorna, lyktgubben och trollen finns i er närhet och väntar bara på att ni skall göra
dem levande igen! Ni tar steget in i en spännande och lärorik värld med oanade
möjligheter till kunskap.
3
Arbetsformen
Jag heter Lena Rosander och har varit mellanstadielärare i 24 år. Nu arbetar jag på Gällingeskolan
i Kungsbacka kommun och där har vi i många år använt sägner som ett genomgående tema i
undervisningen.
Denna lärarhandledning är tänkt att vara en idébank och inspirationskälla för dig som också vill
arbeta med sägner i skolan. Jag presenterar några av våra vanligaste sägenväsen och berättar sedan
hur vi utgått från dem i skolarbetet. Alla aktiviteter som nämns har prövats i barngrupp och går
att genomföra med mycket enkla medel. Det enda som krävs är lite fantasi och att man känner sig
lockad av att arbeta på ett nytt och annorlunda sätt.
På Gällingeskolan har vi valt att arbeta i tre spår. Varje spår består av en F-1:a, en 2-3:a och en
4-5:a, men det är bara vårt spår, B-spåret, som arbetar med sägner i undervisningen.
Åldersblandat
I vårt spår går det ca 65 barn och de arbetar ofta tillsammans i olika konstellationer. Stora och
små hjälps åt samtidigt som de lär känna varandra och blir goda vänner. Detta sätt att arbeta ger
de små barnen trygghet i gruppen och de större barnen lär sig ta ansvar och visa hänsyn och de
känner sig dessutom betydelsefulla.
Olika personalkategorier
Förskollärare, fritidspedagog, fritidsledare och tre grundskollärare utgör grunden i vårt arbetslag.
Vid behov ingår även elevassistenter för barn med särskilda behov. De olika personalkategorierna
ges samma möjligheter att påverka arbetet. Alla behöver känna sig delaktiga för att arbetet ska
utvecklas och idéerna komma fram. Naturligtvis måste man inte vara ett helt arbetslag för att
börja arbeta med sägner. Det går alldeles utmärkt för en enskild lärare att använda arbetssättet i
sin egen klass. Fördelen med att vara många är att man ofta kompletterar varandra och därför
kanske vågar lite mer.
Temadagar och utedagar
Vi arbetar med sägner i huvudsak en gång i veckan. Varannan vecka har vi en schemalagd
utedag, då barnen går ut och undersöker sägenomspunna platser i vår närmiljö. Vår strävan är
att utedagarna på ett lustfyllt sätt skall ge barnen kunskap i olika ämnen samtidigt som de har
roligt tillsammans och får gemensamma upplevelser. Veckan därpå är vi inomhus och arbetar med
det vi var med om på utedagen.
Redovisningen kan göras på en mängd olika sätt: vi har byggt landskapsmodeller, tillverkat
gamla tiders längdmått, gjort naturvävar, fotomontage m m. Vid de tillfällen då utedagen skall
dokumenteras diskuterar barnen om vad man ska skriva. De äldre barnen skriver sedan texten
och de små illustrerar.
Ibland sker dokumentationen i form av en dockteater eller teaterpjäs. Även här sker arbetet oftast i
åldersblandade grupper med mycket gott resultat.
Det är viktigt att redovisningen blir ”på riktigt”, d v s att den vänder sig till fler än barnen i
spåret. När vi gör teaterpjäser eller dockteater bjuder vi därför in föräldrarna, de andra klasserna på
skolan, dagisbarnen och ibland även hembygdsgillet. Vi har också hjälpt Turistbyrån i Kungsbacka
med en turistbroschyr, ”Kungsrike ur barns perspektiv”, där barnen utifrån lokala sägner beskrivit
kulturhistoriskt intressanta platser i Gällinge-Förlanda-Idala.
4
När vi arbetade med medeltiden gjorde vi en stor utställning på Kulturhuset Fyren i Kungsbacka,
där vi bl a visade scener ur sägnen om Ebbe Skammelsson i ett stort tittskåp. En stor del av barnens
sägenarbete har vi också redovisat på vår hemsida: www.gallingeskolan.kungsbacka.se.
Skottland
I oktober 2001 reste jag som en av fem deltagare ur projektledningen för projektet ”Fantasi och
verklighet - ett sägenprojekt” till Edinburgh i Skottland. EU:s Leonardo da Vinci-program hade
beviljat projektledningen medel för denna studieresa och syftet var att få till stånd ett sägenutbyte
på många plan mellan Sverige och Skottland. Vi besökte museer, Scottish Storytelling Centre i
Edinburgh och träffade representanter för hembygdsrörelsen i Skottland.
En av dagarna fick jag möjlighet att besöka Bankton Primary School och träffa barn i olika åldrar.
Jag hade med mig tre stora, sydda böcker som barnen på Gällingeskolan gjort. Varje bok innehöll
en lokal sägen, som barnen illustrerat och där texterna översatts till engelska.
Böckerna blev otroligt uppskattade och de skotska barnen lovade att skicka några av sina sägner
till oss. Genom mitt besök fick vi igång en brevväxling mellan de äldsta barnen på Bankton
Primary School och 4-5:an på Gällingskolan. Något som stimulerat de svenska eleverna till att
lära sig mer engelska. I julas skickade vi ett häfte med faktatexter och bilder, som handlade om
svenskt julfirande förr och nu. I gengäld fick vi ett häfte om skotskt nyårsfirande, där vi lärde
oss en mängd nya saker.
5
Våra vanligaste sägenfigurer
Draken
Draken liknar en stor orm med små ben och vingar. Med hjälp av vingarna flyger
den omkring och sprutar eld. Den bor i rösen eller grottor. Draken samlar skatter
som den noga vakar över. När det blir mörkt flyger den ut på sina vaktrundor och
då ser man gnistor och eldsflammor på himlen. Eftersom draken liknar en orm
kallas den ibland också för hjulorm eller lindorm.
Sjörået
Sjörået lever i sjöar. Havsfrun kallas hon om hon bor i havet. Djupt nere i vattnet
har hon sitt rike med gårdar, åkrar och boskap. Sjörået är mycket vackert, med långt
böljande hår. Ibland har hon fiskstjärt. Hon lockar till sig unga män och hoppar
gärna upp i deras båtar. När hon lämnar båten hoppar hon baklänges i vattnet för
att inte visa sin ihåliga rygg. Är man vänlig mot sjörået varnar hon för storm och ger
god fiskelycka. Behandlas hon illa kan hon hämnas på olika sätt.
Jätten
Jättar fanns i Norden långt före människorna. De flesta försvann när kristendomen
kom till Sverige. Eftersom jättarna inte tål ljudet från kyrkklockor försöker de slå
sönder kyrkorna genom att slänga stora stenblock mot dem, s k jättekast. En jätte
är storväxt och oerhört stark. Ofta är han rik och lite lättlurad. För det mesta
är jättar och människor ganska goda vänner. Det förekommer till och med att de
gifter sig med varandra. Jättegrytor, jättekast och fotavtryck i berget är spår efter
dessa väsen.
Häxan
Häxa kallas en kvinna som anklagas för trolldom. Man tror att hon gått i förbund
med djävulen för att få magiska krafter. Hon kan till exempel tillverka ”mjökharar”,
som hämtar mjölk från grannens ko och ”sätta ont” på folk. I samband med
påskhelgen tar alla häxor sina kvastar och flyger till Blåkulla där djävulen har fest.
Mot de flygande häxorna tänder man påskeldar eller skjuter skott i luften.
Vätten
En vätte är ett litet gråklätt väsen som liknar en tomte. Vättarna lever i familjer
och har sina hem under boningshuset eller ladugården. De kan också bo under
träd och stenar. Vättar kallas ofta ”de underjordiska”. Dessa väsen ställer inte till
besvär för människorna om de behandlas med varsamhet. Man får t ex aldrig hälla
ut hett vatten på marken utan att först ropa:”Akta dig lilla vätte, annars bränner du
dig!” Vättar vill ha lugn och ro. Får de inte det, kan de hämnas genom att orsaka
sjukdomar och olyckor.
Näcken
Näcken är en ung man eller gubbe som håller till i forsar och andra vattendrag.
Han är en skicklig speleman som med sin fiolmusik vill locka ner människor i
vattnet och dränka dem. Näcken lär gärna ut sin spelkonst till andra, men en del
melodier är farliga. Näcken kan förvandla sig till en bäckahäst, som försöker locka
upp barn på sin rygg. Alla får plats för ryggen växer på längden. När barnen väl
är upp på ryggen springer bäckahästen till närmaste vattendrag och dränker dem.
Enda räddningen är att ropa ordet ”kors”, för då förlorar hästen sin magiska kraft.
6
Tomten
Tomten kallas ofta för goenissen i Halland. Han är ungefär 1 aln lång (ca 60 cm)
och onaturligt stark. Tomten har grå ålderdomliga kläder och en röd eller grå luva.
Han hjälper till med de flesta sysslor på gården och bor oftast i stallet hos sina
älsklingsdjur, hästarna. Den som missköter djuren får en örfil. Tomten har ingen
familj. Han är flitig och rättvis, men också vresig och lättretad. För att hålla sig väl
med honom ställer gårdsfolket ut en tallrik gröt med en smörklick i åt honom på
julafton. Glömmer de detta kan tomten bli så arg att han lämnar gården för alltid.
Trollet
Troll ser ut som vanligt folk med det undantaget att de ibland har svans De är
storväxta och starka. Trollen bor i berg i skogen tillsammans med sina familjer.
De kan förvandla sig till olika saker och har hattar som gör dem osynliga. Ibland
byter trollen ut sina egna trollungar mot människobarn. Trollungarna kallas då
bortbytingar. En människa kan bli bergtagen av trollen. Då hålls personen fången
i trollberget under längre eller kortare tid. En bergtagen person som blir fri är ofta
rubbad till förståndet.
Skogsrået
Skogsrået eller skogsfrun är en vacker kvinna med långt hår. Hon är noga med att
inte vända ryggen till, för den ser ut som en urholkad trädstam. Detta skogsväsen
har ibland också en yvig svans som hon måste gömma. Skogsrået försöker locka till
sig karlar som är ute i skogen. Den man som en gång hamnat i hennes våld får
ingen ro utan längtar alltid tillbaka till henne. Ibland lurar skogsrået folk att gå vilse
i skogen, men ofta är hon snäll och varnar skogsarbetare för eld och andra faror.
Jägare kan hon ge god jaktlycka.
Älvorna
Älvorna är små luftiga kvinnliga väsen som dansar på ängarna när det skymmer
eller är månsken. Det blir runda märken, älvringar, i marken där de dansat. Älvorna
försöker locka med sig människor i dansen, men dras man med blir man tokig eller
sjuk. Nässelutslag kallas också älvablåst. Sådana utslag får man om älvorna blåst på
en. För att hålla sig väl med älvorna kan man offra nålar och mynt till dem.
Lyktgubben
Lyktgubben är en liten gubbe som går före och lyser med sin lykta så att man
hittar hem i mörkret. Han vill ha en slant för besväret och lurar man honom
så blir han ursinnig och hämnas. Han kan då göra så att man inte längre hittar
dörren till sitt eget hus. Det händer även att lyktgubbar av ren elakhet lockar folk
vilse. Man tror att lyktgubbar är gengångare efter gamla lantmätare som mätt fel
under sin livstid.
Spöket
Gasten är en vålnad efter en människa som dött på ett onaturligt sätt. Genom sina
hemska skrik och skratt kan den skrämma livet ur en. Blir någon hastigt sjuk kan
personen ha blivit gastkramad.
Vissa spöken kallas för gengångare. Då vet man vem den döde är. Ofta är gengångare personer som begått något brott under sin livstid och därför inte får ro i sin
grav. Ett annat skäl kan vara att gengångaren gömt pengar och inte hunnit tala
om var de låg innan han dog. Om någon blir ihjälslagen är man livrädd att den
människan skall hämnas genom att gå igen. Sådan döingar binder man fast i jorden
genom att slå pålar genom kroppen på dem.
7
Huset
Här är ditt hus! Klipp ut det och klistra in det någonstans på kartan där du skulle
vilja bo.
Kistan
När du löst uppgift 11 så vet du var skatten finns. Klipp ut bilden och klistra in
den där den skall vara på kartan.
8
Drakar
Den sista Draken
Jag står ensam vid skogskanten. Det börjar skymma och regnet drar
in över mig.
Himlen blir mörkare och mörkare. Alla saker blir mörka och hemska.
Jag måste ta skydd, men var?
Allt är hemskt. Jag hör konstiga ljud vart jag än går.
Då ser jag plötsligt ett ljus långt borta i mörkret.
Ska jag våga gå dit?
Jag blundar och märker inte att jag går. Jag tänker mig bort.
Livet stannar bakom mig.
Jag går mot ljuset.
Ljuset blir starkare. Det kommer från en grotta.
Livet kommer tillbaka!
Ljuset lyser på en mörk, mörk skugga.
Formen är som jag!
Nu är jag inte ensam mer. Det är framtiden jag ser.
Jag lägger mig ner och det känns bra.
Jag har levt ett gott liv.
Så tar krafterna slut.
Elden slocknar och jag drar mitt sista andetag.
Jag känner att jag sjunker längre och längre ner i berget.
Här ligger jag nu i berget i Rosendal.
Kom gärna och klappa mig!
Moa 10 år
9
Alltihop började vintern 1996, då vi fick veta att det fanns drakar i berget inte långt från
Gällingeskolan. Vi blev förstås nyfikna och tog kontakt med hembygdsgillet för att få veta mer.
Ordföranden berättade då att det enligt en gammal sägen skulle finnas fem drakslingor i skogen
vid Rosendal, ca 1,5 km från skolan. Numera var det bara den största, ”Drakinnan”, som syntes.
De andra fyra drakarna låg antagligen gömda under mossa och annan växtlighet sedan åtskilliga
år tillbaka. Hembygdsgillet hade i flera år sökt efter dem, utan att lyckas. Vi fick veta att sägnen
om drakarna finns nedtecknad i kontraktsprost Sven Petter Bexells bok ” Hallands historia och
beskrivning” från år 1817-1819. Vi lånade boken på biblioteket, läste sägnen och förstod genast
att detta var något som skulle fascinera barnen.
Så här gjorde vi:
Vi började med att berätta sägnen om drakarna för våra 65 barn i åldrarna 6-12 år. Allesammans
lyssnade andlöst på följande berättelse:
”Österut från Gällinge kyrka ungefär trenne bösseskott ligger ett hemman, Rosendal, där det
bodde en man som hette Anders. Han ägde ett par vita oxar som var tvillingar och dessa spände
han för sin vagn då han skulle ut i markerna och samla bränsle. Då han kommit 1/8 mil
från sitt hem till en ljungbacke kallad Glockareds slätt, fann han en ansenlig hop guld och
silvermynt. Dessa ihopsamlade han med största hastighet och proppade i sina kläder för att
skyndsamt bege sig hem med detta goda byte.
Medan detta skedde voro några stycken drakar längre norr i marken uti en liten sjö som kallas
Angstersjön och tvådde sig. Drakens natur lärer vara att när det lider åt sommaren draga
sin skatt ur sina jordgömmor för att därmed rensa rost och mögel bort. När drakarna nu
återkommo, var deras skatt försvunnen, varpå dessa bestar för att återvinna den och släcka sin
sorg flögo uti luften svävande för att uppsöka sin fiende, som hade borttagit deras dyrbara
skatt.
Mannen var på några bösseskott nära sitt hem. Drakarna hade utsett honom till offer och ville
hämnas. Mannen vände sig om och fick höra ett susande i luften, liksom om skog och berg
hade ramlat över varandra. Denna svåra syn förmådde honom med tårar och bön knäfalla och
bedja sin Gud om nådig förskoning från dessa grymma rovgäster. Därjämte lovade han sin Gud
att han ville sälja de vita oxar han hade för sin vagn och skänka penningarna till Sankt Olofs
kyrka. Gud hörde hans bön och slog dessa gastar till marken uppå hårda hälleberget, varpå
besynnerliga fasoner efter tvenne stora drakar och tre ungar ögonskenligen ännu idag synas.”
Barnen föreslog genast att vi skulle ge oss ut på en drakletarexpedition. Vi fick med oss ett
uppdrag från hembygdsgillet: att försöka finna de försvunna drakarna! Vem kan motstå en sådan
utmaning?
I Bexells bok stod det hur långt det var mellan de olika drakslingorna. Alla mått angavs i alnar
och steg, så vi fick göra om det till meter och centimeter på mattelektionerna, innan vi kunde ge
oss ut och leta. Andra längdenheter från gamla tider lärde vi oss av bara farten. I boken kunde
man också läsa i vilka väderstreck drakarna skulle ligga. Vi fick på så sätt ett utmärkt tillfälle att
gå igenom hur en kompass fungerar.
En kall januaridag vandrade vi iväg. Med oss hade vi kartor, måttband, kompasser, krattor, borstar
och Bexells bok. Både barn och vuxna var mycket förväntansfulla!
10
Först gick vi till ”Drakinnan” för att se hur en drake såg ut i verkligheten. Det var en fantastisk
upplevelse! Hon liknade de drakslingor man dekorerade runstenar med under vikingatiden. Några
barn mätte henne både från huvud till svans och i slingerform för att kontrollera om måtten i
Bexells bok stämde. Det gjorde de! Drakinnan var 15 alnar i rät linje och 40 alnar i slingerform.
Efter detta började drakjakten!! Det stegades och mättes, borstades och krattades. Så fort några
barn upptäckte en upphöjning eller liten skåra i berget, ropade de att de funnit en drake. Alla
var otroligt engagerade!
När vi letat en stund var det dags att äta ”Draksoppa”, som var gjord på purjolök och potatis.
Den var grön och jättegod! Till soppan åt vi hällbröd, som barnen knådat och låtit jäsa 30
min innanför jackan. Brödet gräddades på ett galler över glöd. Alla åt med god aptit och sedan
fortsatte drakjakten.
Recept på Hällebröd
En sats räcker till 12 personer
• 6,5 dl vetemjöl
• 5 dl grahamsmjöl
• 1 påse torrjäst
• 0,5 tsk salt
• 2 msk socker
Gör detta i förväg hemma:
Blanda samman all ingredienserna. Fördela sedan blandningen i 4 små plastpåsar.
Spara lite mjöl till utbakningen av kladdiga degar.
Detta gör ni ute i skogen:
Tillsätt knappt 1 dl vatten till varje plastpåse och knyt löst.
Knåda degen tills den släpper.
Stoppa plastpåsen innanför tröjan och låt degen jäsa av kroppsvärmen i ca 15 min.
Ta ur degen ur påsen och forma den till små köttbullar. Platta ut dem tunt.
Lägg hällbröden på ett galler och grädda dem tills de blir ljusbruna.
Bred smör på. Smaklig måltid!
En halvtimme innan vi skulle gå hem kom ett par flickor rusande och berättade att de hittat
en drake. Efter alla ”falsklarm” under dagen var vi vuxna först lite tveksamma, men följde med
dem till fyndplatsen. Vi blev stående helt förstummade, när vi fick se den mest välformade drake
ringlande fram över den lodräta bergväggen. Det var ingen tvekan om saken. Flickorna hade
funnit en av de försvunna drakarna!!! Ryktet spred sig som en löpeld och inom några minuter
kunde man se 65 jublande barn som dansade runt, hurrade och kramade om varandra framför
den nyfunna draken.
- ”Blir vi världsberömda nu?” undrade en liten flicka.
- ”Åtminstone i Gällinge”, kunde vi lova.
11
Draken döptes till ”Vår Drake”. Den mättes i både alnar och centimeter och måtten antecknades
noggrant. De stämde exakt med beskrivningen i Bexells bok. Drakslingan fotograferades från alla
håll och kanter och fyndplatsen ritades in på en karta. Några barn använde frottageteknik för att
avbilda både ”Vår Drake” och ”Drakinnan”. De lade spännpapper över drakslingorna och drog
sedan med vaxkrita över papperet för att få fram mönstret. Trötta och smutsiga, men mycket
lyckliga och stolta, vandrade vi hem efter en oförglömlig dag i skogen!
Barn och vuxna återvände till skolan nästa dag fullkomligt besjälade av drakar! Besöket hos
drakarna utlöste en enorm kreativitet hos barnen: de målade bilder, skrev dikter och sagor samt
tillverkade underbara drakdockor, som senare användes i en dockteater. Manuset skrev barnen
själva. Berättare var en pojke i 4-5:an som iklädd farfars gamla frack föreställde kontraktsprost
Bexell. Pjäsen om drakarna spelades upp för föräldrarna, de andra barnen på Gällingeskolan och
för hembygdsgillet. Stor succé!
I sägnen om drakarna nämns Sankt Olofs kyrka, vilket Gällinge kyrka hette under medeltiden.
Den är en av Hallands äldsta kyrkor och byggdes i början av 1100-talet. Några barn föreslog att vi
skulle tala med prästen i Gällinge för att fråga om bonden Anders verkligen skänkte pengarna han
fick för sina oxar till kyrkan. Det blev ett mycket uppskattat besök i kyrkan och komminister Olle
Hjortzberg-Nordlund berättade om hur kyrkan förändrats från stavkyrka till den tornförsedda
stenkyrka vi har idag. Barnen ställde många frågor, men något svar på om Anders skänkte några
pengar till Sankt Olofs kyrka kunde vår präst tyvärr inte ge. Vi fick däremot höra några gamla
sägner om varför kyrkan byggdes just där och varför den äldsta kyrkklockan har en sådan ovanligt
hög klang.
Efter studiebesöket i kyrkan byggde de äldsta barnen en modell av hur landskapet med kyrkan
och drakslingorna såg ut under medeltiden. I 2-3:an gjordes en dramatisering av draksägnen,
vilken vi fotograferade. Bilderna försågs sedan med text som eleverna skrivit. 0-1:orna tillverkade
ett tittskåp, där de visade sägnen om varför kyrkan hamnade vid Bysjön. Människorna i byn
hade nämligen spänt två vita oxar framför en vagn och där oxarna stannade skulle kyrkan byggas.
Tittskåpet gjordes av spånskivor, stavkyrkan av glasspinnar, omgivningen av papier-maché och
figurerna av cernitlera.
För att få reda på hur drakar ser ut, vad de äter, hur de bor och vilka egenskaper de har lånade
vi både skönlitteratur och faktaböcker på biblioteket. Av arkivarien vid länsmuseet i Varberg fick
vi hjälp att hitta fler halländska sägner om drakar. Speciellt fascinerade blev barnen av en artikel
ur Varbergsposten från 1950 som skildrade en pojkes möte med en vit drake i Krogsered så
sent som 1912:
”När jag var 12 år och min bror Ernst var 4, gick vi en dag hit upp för att plocka torra
bokgrenar till bränsle. När vi hållit på med det en stund hörde vi att det knastrade högre upp
bland grenarna och riset och märkte att något rörde sig bland ormbunkarna. När vi då närmare
tittade efter fick vi se något märkvärdigt. Ett djur som liknade en vitglänsande orm, tjock som
ett lår och med ögon så stora som kaffekoppar i ett huvud som liknade ett stort ormhuvud, med
långt skägg under hakan kom ringlande emot oss, med huvudet sträckt omkring en meter över
marken. Vi blev förstås dödligt förskräckta och ropade ”Mamma” allt vad vi förmådde. Mor
kom även hon upp från gården och då hon också fick se vidundret så gott som dånade hon. Vi
pojkar vågade emellertid titta dit upp än en gång och då såg vi hur den stora ”ormen” - den var
12 till 15 m lång - ringlade sig över landsvägen och försvann ned i skogen mot ”drakstenen”.
Om en stund gick vi och såg efter på landsvägen och då fanns det märke i den efter draken
precis som bromsmärkena för en bil.”
12
Barnen kom ständigt på nya saker att göra med utgångspunkt från drakarna: keramikdrakar,
flygdrakar, häften med drakdikter, sångtexter och mattesagor som handlade om drakar. Vi vuxna
gjorde även T-shirts med drakar i screentryck. Dessa delades ut till alla barnen på skolavslutningen
som ett minne av terminens drakletarexpeditioner.
Naturligtvis kom vi så småningom också in på vad drakslingorna var för något rent geologiskt
men eftersom det var i fantasins värld våra barn ville befinna sig, så var avtrycken i berget
förstenade drakar, trots alla vetenskapliga förklaringar.
Den vetenskapliga förklaringen är följande:
”Berggrunden i Halland har delvis bildats genom att två plattor kolliderat för en miljard år sedan.
Därvid trycktes en del av berggrunden ner på flera tiotals kilometers djup i jordskorpan och blev
upphettad till ca 700EC. Under dessa omständigheter kan lättsmälta mineral, som kvarts och
fältspat, bli halvflytande och fylla ut zoner av lägre tryck i den stelare omgivningen. En bergart där
detta har inträffat kallas migmatit. Migma är grekiska och betyder blandning. Och det är ju en
blandning av granitiska och gnejsiga partier.
En mängd olika mönster kan bildas i en migmatit beroende på bergartens mineralogi, homogenitet, tryck, temperatur, tillgång på vatten och rörelser i berggrunden. De egendomliga drakbilderna
i Gällinge är exempel på ptygmatiska veck, även detta en grekisk term. Ptygmatisk veckning är i
sig inte ovanlig, men det är sällan den har en sådan vacker utbildning som vid Gällinge.”
Se ”Geologiska sevärdheter i Halland” av Leif Carserud för mera information.
Sedan 1996 har vi varje år gått ut på nya drakletarexpeditioner och barnen har funnit tre av fyra
”försvunna” drakslingor. Att följa anvisningarna i Bexells bok kan liknas vid en skattjakt, men
med den skillnaden att här är det på riktigt! Skolbarnens arbete med att spåra drakar har mötts
med stor respekt av hembygdsgillet. Drakfynden har även uppmärksammats av lokaltidningen och
Radio Halland, som var med på en av drakletarexpeditionerna. Att bli tagna på allvar av vuxna
är mycket betydelsefullt för barn och stärker deras självkänsla. Sammantaget kan man konstatera
att sägnen om drakarna satte igång en fantastisk process: barnen fick utlopp för sin fantasi och
kreativitet genom skapande i olika former. De tillägnade sig en mängd värdefull kunskap i olika
ämnen samtidigt som de lärde känna sin hembygd på ett lustfyllt och spännande sätt. Allt detta
kan vi tacka ”Drakinnan” och hennes vänner för.
13
Tips och idéer - Drakar
Tittskåp
Att illustrera en sägen i ett tittskåp tilltalar barn i alla åldrar. Det är
roligt, enkelt och lärorikt samtidigt som det alltid blir mycket vackert. För
att skåpet skall bli hållbart brukar vi använda spånskivor till stommen.
Måla skåpet med vattenbaserad färg både invändigt och utvändigt. Ett litet
tittskåp har måtten 20x18x15 cm. En större variant har måtten 35x25x20
cm. Sägenfigurerna kan med fördel göras av cernitlera, trolldeg eller olika
slags naturmaterial. Fina träd får man, om man doppar blåbärsris eller
björkris i tapetklister och därefter i rivet silkespapper.
Drakhuvuden
En mycket dekorativ drake får man om man viker en ”loppa” av ett
stycke tunn färgad kartong. En kvadrat med måtten 40x40 cm är lagom
att utgå från. När ”loppan” är färdig limmas flikarna ihop två och två.
Drakhuvudet är färdigt! Dekorera det med silkespapper, glitter, paljetter,
glanspapper, flirtkulor etc.
Dockteaterfigurer
När vi spelar dockteater skriver barnen ofta manus med utgångspunkt från
lokala sägner. Sägenfigurerna som ingår i pjäsen skissas upp och klipps
ut ur hård kartong. Barnen klistrar sedan på kläder och andra detaljer
av läder, tyg och garn. Till sist limmas en blompinne på och dockan är
färdig!
Som dockteater har vi använt ett gammalt skåp med två dörrar på framsidan. Baksidan på skåpet är borttagen och där sitter barnen när de hanterar
sina dockor. Dörrarna öppnas och före-ställningen börjar!
Drakar
Stora klumpiga
Sprutar eld
Vassa klor
Gillar glimmande saker
När de ser sin spegelbild
Så springer de och gömmer sig
Dom har gröna fjäll
Äter mycket
Dom sover oftast i grottor
Drakar har stora näsdorrar,
Fyra ben
Och en lång taggig svans
De kan förvandla sig
Simon 10 år
Drakdikter
Vi skriver ofta dikter om olika sägenväsen i skolan. När barnen skrev sina
drakdikter samlade vi en mängd ”drakord” på tavlan.
Varje barn valde sedan ut 8-10 ord som de skrev meningar om. Därefter
läste de noga igenom sina meningar och flyttade om ordningen på dem
tills de blev nöjda med resultatet.
Drakdikterna renskrevs och klistrades upp på färgat papper tillsammans
med en illustration och sattes sedan upp på väggen i klassrummet. Barnen
använder oftast akvarellpennor när de gör sina illustrationer och resultatet
brukar bli fantastiskt vackert.
Drakdikterna skrevs även ut på dator och samlades i ett häfte.
Texterna kopierades på grönt papper i A4, som veks till A5, och illustrationer gjordes med tunn, svart tuschpenna. Alla barn fick var sitt dikthäfte
på skolavslutningen.
14
Räknesagor
Våra barn tycker mycket om att göra räknesagor om olika sägenväsen.
Det är bäst att börja med ett litet antal frågor med enkla räkneuppgifter.
De större barnen kan så småningom hitta på ganska avancerade räknesagor, där alla fyra räknesätten, area, omkrets, temperatur m m ingår:
”En drake bodde i en grotta långt inne i skogen. I grottan bodde också tre
ödlor, fyra spindlar och en liten huggorm. Hur många varelser bodde hos
draken? Den här draken var lite speciell för han älskade godis mest av allt
i hela världen. En dag kom en flicka gående på stigen vid drakens grotta.
Hon hade en stor godispåse i handen. I påsen fanns det sex chokladkolor,
fem karameller, tre sega råttor och två tuggummin. Hur många godsaker
hade flickan sammanlagt? Draken gick fram till henne och bad att få
hälften av hennes godis. Hur många godsaker fick han? Draken hade 52
tänder i sitt gap. När han bet i en av karamellerna åkte sju av tänderna ut.
Hur många tänder hade draken kvar sedan?”
Bokstavsskattjakt
Att leka med bokstäver och ord är magiskt när man är 6-7 år och precis
i färd med att upptäcka hemligheten med att kunna läsa. Barnen i F-1:an
gick ut i skogen för att söka efter drakens skatt. När de letat länge fann de
ett antal bokstäver som låg gömda i mossan. Bokstäverna skulle bilda ett
ord. Det tog en stund för barnen att lista ut att det var ordet SKATTEN.
I skolan fortsatte F-1:orna att hitta på nya ord genom att använda dessa
sju bokstäver. Sedan fick alla barn vackra målade spånaskar med lock,
skattkistor. I skattkistorna hade vi lagt andra bokstäver och dessa skulle
användas till att bilda nya ord. Orden samlades på långa listor, som sattes
upp på väggen i rikt utsmyckade träramar.
F-1:orna utmanade också sina faddrar i 4-5:an att försöka bilda så många
ord som möjligt av ett visst antal bokstäver. Gissa vilka som lyckades bäst?
Steg, alnar, fot och tum
För de äldre barnen kan man göra en skattjakt som utgår från gamla tiders
längdmått. Vi gick först igenom följande: ett steg = 80 cm, en aln = ca
60 cm, en fot = 30 cm och en tum = 2,5 cm. Barnen fick såga till fyra
trädgrenar i dessa längder och sedan bränna in orden steg, aln, fot och
tum på respektive gren. Grenarna använde de sedan under skattjakten,
som kan gå till så här: Dela in barnen i smågrupper och ge varje grupp ett
brev med uppgifter att lösa: ”Gå vägen fram! När den delar sig skall ni gå
exakt 80 steg in på vägen som leder åt höger. Mät hur bred vägen är i alnar
på just det stället där ni hamnar. Antalet alnar är ett magiskt tal. Kom ihåg
detta tal! Följ bäcken som rinner under bron. Gå 19 alnar mot strömmen.
Där ligger ett meddelande!” På meddelandet står: ”Leta upp lika många
stenar som det magiska talet. En sten skall vara en tum, nästa två tum
osv. När ni hittat alla stenar går ni 120 steg mot solen. Ni hamnar då på
en plats där det står flera stora ekar. En av dem är sju fot runt stammen.
Använd ett snöre när ni mäter, så att ni hittar rätt ek. När ni funnit eken,
så skall ni mäta upp en cirkel runt trädet. Cirkelns radie skall vara lika
många alnar som det magiska talet var. Någonstans inuti cirkeln ligger
skatten gömd!”
15
Jättar
Jätten Stefan
Det var en gång en jätte som hette Stefan.
Han skulle ut och hämta saker till en soppa.
Det skulle vara mycket saker till soppan.
Han tänkte bjuda många kompisar,
så han gick ut och letade: svamp, grodor, sniglar,
mossa, vatten, skinn och ben.
Det var mycket han skulle ha till soppan.
Han hade skrivit ner allt han skulle ha på en bit bark.
Stefan började gå och han hittade allt utom ben och skinn.
Han letade överallt, hemma och ute.
Till slut hittade han skinn och ben, för han fann ett dött djur ute
i skogan.
Så gick han hem och började göra soppan.
När han var klar började han bjuda alla sina kompisar.
Men något gick snett.
Stefan hade blivit biten av en stor huggorm!
Men kompisarna kom ändå och dom åt och åt.
När dom såg på jättens ben såg det jättesvullet ut,
så alla gick ut och hämtade massor av brännässlor.
Sedan gick dom hem till Stefan och kokade alla brännässlorna i hans
gryta.
Dom lindade nässlorna runt hans ben.
Det brändes så jätten lyfte sin hammare
och slog den i dunderberget så att det gick i två bitar.
Sedan fick han vila i sin säng och allt blev bra till slut!!!
Simon L 10 år
16
Barnen tröttnade aldrig på att höra nya sägner. En del sägner letade vi fram själva och andra fick
vi hjälp med av hembygdsgillet. Vi bad också barnen att fråga föräldrar och äldre släktingar om de
kände till några spännande sägner från trakten. En dag kom en flicka i 4-5:an med en bok som
hennes pappa skickat med till skolan. Ur den läste vi följande fantastiska sägen:
”Hella, en flicka från Skoga i Idala socken i Halland, blev borta då hon gick i skogen
intill sitt hem. Man sökte ivrigt efter henne, men hon var och förblev borta. Till sist trodde
man att hon omkommit på något sätt. Hon kunde ha fallit ned i något av de branta stupen eller
också kunde vargen ha rivit henne, för det var ju vargatider förr. Sanningen var att Hella blivit
tagen av jätten Texel och bortförd till hans grotta. Hon tvingades till giftermål och fick lova att
inte söka upp sitt forna hem i Skoga. Jätten var rädd att hon skulle kunna röja var hans grotta
fanns och få hjälp att komma tillbaka hem.
Under många svåra år levde Hella tillsammans med jätten i hans grotta och hon var inte vidare
glad över hans umgänge med tjuvar och annat löst folk i skogarna vid gränsbygden. Hon
längtade efter sina anhöriga och kände sig ensam.
Vid julafton ett år kände Hella en särskilt stor längtan efter sitt forna hem. Därför frågade
hon jätten i bevekande ordalag om hon fick lägga julhalm i grottan och pynta till julen. Jätten
lovade henne detta. Hella fick löfte att gå hem till Skoga efter julhalm, men det var med
ett förbehåll. Hon fick inte tala om för någon människa var hon bodde eller röja något om
jätten eller hur hon hade det. Hon skulle också komma hem på avtalad tid. Allt detta lovade
Hella att uppfylla.
Då hon uppenbarade sig i sitt gamla hem på julaftons morgon trodde man först inte att det
var dottern i huset. Hennes mor frågade ut henne, men hon skakade bara på huvudet och sa
ingenting. Katten kom inspringande genom köksdörren. Hon kände igen Hella och smekte sig
emot henne och jamade. Då lossade tungans band hos Hella. Till katten kunde hon berätta
allt hon varit med om. Då bröt hon inte sitt löfte, för hon hade lovat att inte berätta för
någon människa.
Hela familjen satt i spänning och hörde på då katten fick höra hur Hella hade det hemma.
Innan hon slutade sade hon till katten :”Tänk om någon ville befria mig från jätten! Om
bönderna i Skoga och trakten däromkring kom med klubbor, hötjugor, grepar och knölpåkar, så
skulle nog jätten och hans tjuvavänner ge sig iväg. Men döda inte min lilla flicka, Lindebarnet,
därhemma!” Katten jamade som om hon förstått alltsammans och strök sig mot henne.
Hella fick julhalmen och gick hem mot grottan. Under hela sin vandring lade hon med jämna
mellanrum två halmstrån i kors för att visa folket i Skoga vägen om de kom för att försöka
befria henne från jätten.
Femte dag jul samlades alla i trakten som var villiga att hjälpa till och drog iväg från Skoga.
Hellas far var ledare och hennes mor kom efter med en hötjuga. De fick syn på halmstråna och
förstod att de visade vägen. Man följde spåret och stod plötsligt vid grottöppningen. Den var
en och en halv aln bred och fyra alnar hög. Byborna började skramla med hötjugor och grepar
så att det dundrade i berget och lät som åska. Alla jättar är rädda för åska. Då man hållit på en
stund tittade jätten ut. När han såg alla uppretade bönder utanför grottan anade han att hans
hustru genom list hade brutit sitt löfte då hon var hemma i Skoga efter julhalm. Hella hade
förrått honom och talat om var hans grotta fanns.
Texel förstod att han omöjligen kunde klara sig mot alla de uppretade bönderna. Med sina
starka armar tog jätten Hella, sin hustru, och kastade henne med all kraft mot sina angripare.
Hella flög högt upp i luften och föll sedan med en kraftig smäll ned i marken. Där uppstod
ett djupt hål som fylldes med vatten. Så bildades Helsjön. Helsjön är bottenlös men så var
det också jättekrafter som danade den.
17
Efteråt tog jätten under stor sorg det lilla barnet, som ännu inte fått namn och därför kallades
Lindebarnet, och kastade detta mot det upprörda folket. En liten ö i Helsjön heter ännu idag
Lindebarnet efter Hellas och jättens barn som kastats ned i sjön.
En hemlig gång fanns från jättens grotta. Den hade sin mynning i Förlanda, men jätten hann
aldrig använda denna nödutgång. Nu var jätten ensam mot hela bondeskaran. Han gick ut i
sorg och saknad efter Hella. Jätten undkom inte. Även han omkom. Av jätten uppkom ett helt
berg, Texelberget, som fick sitt namn efter honom.”
Det var knäpptyst i klassrummet, uppmärksamheten var total. Allas ögon var riktade mot den
som berättade och barnens ansikten såg så släta och vänliga ut. Det var en förtrollad stämning!
Flera av barnen bodde i Skoga precis som Hella och de sträckte naturligtvis lite extra på sig varje
gång ortsnamnet nämndes i sägnen.
Innehållet i sägnen gav upphov till en lång och mycket givande diskussion om etik med många
frågor:
Varför kastade jätten iväg Hella och Lindebarnet och hur kände han sig när han gjorde det? Var
Texel elak egentligen? Bröt Hella sitt löfte till Texel när hon berättade alltihopa för katten? Var det
rätt av folket i byn att angripa Texel? Skulle det ha kunnat sluta annorlunda?
Många kloka tankar framfördes under den här stunden men även ett förslag som alla nappade på:
- ”Vi gör en pjäs om Texel och Hella!”
3-4-5:orna (ca 35 elever) arbetade med pjäsen under ”Elevens Val” tid, 110 min/vecka. De yngre
barnen gjorde en dockteater.
För att hämta inspiration åkte vi med de större barnen på utedag till Helsjön. En vuxen satt och
väntade nära ett litet vattenfall i skogen, alldeles vid foten av Texelberget, när barnen kom. I denna
trolska miljö fick de ännu en gång lyssna på sägnen om jätten Texel. Hella hade ju lagt halmstrån
i kors för att visa vägen till jättens grotta. Nu upptäckte barnen plötsligt att det låg halmkors med
jämna mellanrum på stigen och dessa skulle de följa för att nå Texelbergets topp. Uppe på berget
var utsikten över Helsjön vidunderlig. Lindebarnet låg som en liten avlång remsa i det mörka
vattnet, så allt som sagts i sägnen stämde.
Vi hade kartor över bygden med oss och däruppifrån gick det enkelt att jämföra kartan med
verkligheten. Barnen tog reda på hur djup Helsjön är och att Texelberget är 180 m ö h. Eftersom
Helsjöns vatten länge ansågs undergörande fanns här en kurortsanläggning under 1800-talet och
detta talade vi också om när vi stod uppe på berget. Människor som tog vatten från sjön kastade
i pengar och man har funnit mängder av mynt vid vissa platser runt sjön. Detta tyckte barnen
var mycket spännande.
Rätt som det var kom två pilgrimsfalkar susande över sjön. Vi hade fågelkikare med oss, så det
gick att se dessa ovanliga fåglar mycket tydligt. Några pojkar blev så fascinerade att de sedan gjorde
ett omfattande arbete om pilgrimsfalkar.
18
Innan vi tog bussen tillbaka till Gällingeskolan åt vi lunch på Helsjöns Folkhögskola. Eftersom
maten var jättegod och barnen närmast utsvultna efter många timmar i naturen, blev detta en
mycket uppskattad avslutning på en helt underbar dag.
Veckan efter utedagen vid Helsjön satte teaterprojektet igång på allvar. Vi samlade alla 3-4-5:or
och läste sägnen igen. Efter att ha diskuterat en stund kom vi fram till vilka händelser som var
särskilt spännande och behövde lyftas fram i pjäsen. Barnen delades sedan in i intressegrupper:
manusförfattare, skådespelare, scenarbetare, sminkgrupp samt ljud/ljusgrupp.
Manusgruppen arbetade intensivt med att strukturera upp ett manus utifrån sägnen och
fantasin fick flöda fritt. Mycket nytt lades till handlingen och antalet roller i pjäsen utökades.
Skådespelargruppen arbetade mycket med dramaövningar utifrån sägnen, innan manuset var
klart: Vilka känslor finns med? Hur gestaltar man dessa känslor? Hur spelar man barn, ungdom,
gammal etc? När manuset var färdigt, fördelades de olika rollerna i gruppen och man satte i gång
att öva in de olika scenerna.
Scenarbetargruppen byggde Texels grotta av hönsnät och papier-maché. Den blev 4 m bred
och 1 m hög. Gruppen målade även kulisser och skaffade fram möbler och övrig rekvisita till
de olika scenerna i pjäsen.
Sminkgruppen fick i uppgift att försöka sminka olika ansikten som fanns med i pjäsen: Jätten
Texel, äldre bybor, rövare, Hella och hennes familj m fl. De fick även träna på att sminka olika
ansiktsuttryck. Vi lånade utmärkta böcker på biblioteket om detta.
Ljud/ljusgruppen spelade in olika ljudeffekter på band. De letade även fram passande musik
till de olika scenerna i pjäsen. Barnen fick också fundera ut hur ljussättningen i de olika scenerna
skulle vara och lära sig sköta de enkla spotlights vi köpt för ändamålet.
Arbetet med pjäsen pågick ända fram till i februari, då barnens föräldrar, syskon, släkt och vänner
inbjöds till premiären. Föreställningen blev stor succé och lyckligare barn har man sällan skådat.
Dagen därpå spelades pjäsen upp för alla eleverna på Gällingeskolan. Även denna gång blev det
rungande applåder och självförtroendet växte hos alla inblandade. Barnen turnerade sedan med
pjäsen om Texel och Hella under vårterminen. Den spelades för elever och personal på Helsjöns
Folkhögskola, på Åsaskolan och Frillesåsskolan samt på hembygdsgillets årsmöte. Alla fängslades
av innehållet i sägnen och tyckte det var extra roligt att pjäsen var gjord av barn.
Vårt sägenarbete resulterade den här gången i en teaterpjäs. En annan gång byggde vi träskulpturer. Vi åkte med en kull 4-5:or på utflykt till Texelberget och barnen fick där bland annat
i uppdrag att samla pinnar och grenar. När de kom tillbaka till skolan skulle de bygga en
träskulptur av jätten Texel. Det blev lite trångt på bussen när alla grenar var ilastade!!
Förutom att tillverka den stora träskulpturen av Texel skulle varje barn också göra en egen liten
träfigur. De små träfigurerna var beväpnade med påkar, högafflar, liar etc och de föreställde folket
i Skoga som kom för att befria Hella. En hel dag stod 4-5:orna i träslöjdsalen och arbetade med
smågubbarna och den stora jätteskulpturen. De lyssnade på sägner om jättar och klassisk musik,
medan de jobbade.
Smågubbarna ställdes ut nedanför jätten. I samband med vår julmarknad i december avtäcktes
statyerna av husmor på Helsjöns Folkhögskola, Ann-Marie Hjortzberg-Nordlund. Hundrafemtio
barn och föräldrar stod där i fackelskenet och väntade ivrigt på att få se konstverken samtidigt
som de lyssnade på Ann-Maries berättelse om Texel och Hella. Återigen fick vi en oförglömlig
upplevelse!
19
Tips och idéer – Jättar
Bilduppgift
Börja gärna med att läsa avsnittet om jättarna ur boken
”Trollguld” av Ebbe Schön. Prata sedan i klassen om
hur jättar kan se ut och vilka egenskaper de har. Skriv
gärna upp ”jätteorden” på tavlan! Dela sedan in klassen
i två lika stora grupper. Hälften skall måla jättens överkropp och hälften hans underkropp. Dra gärna lott!
Använd A3 papper i stående format och börja med
att mäta ut jättens midjemått. Ca 7 cm in från kortsidans båda ytterkanter är lagom. Obs! Överkroppen ska
mätas ut längst ner på papperet och underkroppen längst upp, så att det så småningom går att
para ihop arken till hela jättar. Måla gärna jättarna med pastellkritor. Bakgrunden kan målas
med pastell- eller vattenfärg. Samla slutligen överkropparna och underkropparna i två olika högar
med baksidorna upp. Ta ett ark från vardera högen och sätt upp de färdiga jättarna på väggen
i klassrummet.
Jättegrytor, jättefjät och jättekast
Enligt sägnerna försvann de flesta jättarna när kristendomen kom till Sverige, eftersom de inte
tålde ljudet från kyrkklockorna. Jättarna slängde stora stenblock, jättekast, mot kyrkorna men
missade alltid. I nästan varenda bygd finns det sägner som handlar om detta. Jättekast finner man
lite varstans i naturen och vi har flera stycken i närheten av Gällingeskolan och Gällinge kyrka.
Jättegrytor och jättefjät (fotspår i berget) är andra märken efter jättar i landskapet. Kontakta
hembygdsföreningen och hör efter om det finns några lokala sägner om jättar eller spår efter dem
på er ort. Gör en utflykt med barnen och berätta sägnerna när ni är på de platser där de utspelats.
Mät jättegrytans diameter och dess djup och anteckna resultatet. Beräkna jättekastets höjd och
omkrets. Jättefjäten kan mätas och avbildas på papper. När ni kommer tillbaka till skolan, kan
upplevelserna från utflykten bearbetas på en mängd olika sätt:
• Författa egna sägner om hur spåren efter jättarna
hamnat i naturen.
• Skriv dockteaterpjäser och tillverka egna dockor.
• Rita och måla kartor över er omgivning och
markera var jättegrytorna eller jättekasten finns.
Ange också deras mått. Skriv ner sägnerna som hör
till respektive naturformation
• Gör en modell av er närmiljö. Ha en spånskiva
som botten och forma landskapet i papier-maché.
Försök få med alla sägenomspunna platser som
finns i omgivningen. Tillverka sägenväsen av olika
material och placera dem där de hör hemma i
landskapet. Gör också kyrkor, hus, broar,
gärdesgårdar, träd, människor och djur
• Illustrera lokala sägner som handlar om jättar.
Skriv bildtexter till.
20
Fri skrivning
De flesta barnen har ogillat det tragiska slutet på sägnen om Texel och
Hella. Därför har vi låtit dem skriva egna slut och det har blivit långa,
underbara historier. Ofta lyckas Hella rymma med Lindebarnet för att
så småningom gifta om sig med en man som hon älskar. Ibland lyckas
Hellas släktingar döda Texel, innan han hinner kasta iväg henne och
Lindebarnet. När barnen blivit klara med sina berättelser, har de läst upp
dem för varandra i klassen. Det har varit mycket spännande att få lyssna
till de olika förslagen.
Sy en sägenbok
En stor, sydd bok är perfekt att samla sägner och illustrationer i och vi
syr ofta egna böcker.Hur vi tillverkar dem kan ni se under Tips och
idéer i kapitlet om Sjörået. Sy en stor bok (60x40 cm) och låt barnen
göra illustrationer till berättelsen om Texel och Hella. Låt dem gärna
arbeta tillsammans två och två med sina bilder. Börja med att dela upp
sägnen i 10-12 mindre stycken. Varje par får var sin text och gör sedan
sina illustrationer på vitt A3 papper. Använd med fördel akvarellpennor,
eftersom det blir så vackert. Bildtexterna kan skrivas för hand eller på
dator och klistras in under de färdiga illustrationerna. Klä pärmarna med
vitt spännpapper och dekorera efter tycke och smak. Vill man få det lite
mer gammaldags kan man använda brunt omslagspapper till pärmarna.
Gör en Jätteskulptur tillsammans
Gå ut i naturen och samla pinnar, grenar, kottar, ris etc. Tillverka sedan
en jätte av naturmaterial tillsammans. Våra 4-5:or gjorde en skulptur
av Texel med fritidsledarens hjälp och hade då tillgång till slöjdsalen,
vilket var en fördel. Från träslöjden fick vi en del spillvirke som användes
till jättens kropp tillsammans med fynden som barnen gjort i skog och
mark. Vi limmade på grå fårull som hår och resultatet blev väldigt lyckat.
Slutligen oljades hela skulpturen in med linolja för att kunna placeras
ut på skolgården. Ligger er skola nära havet, så tillverkar ni er jätte av
strandfynd, förstås!
21
Sägenkartan
I landskapet finns det många spännande saker som du upptäcker, om du ger dig ut och letar. Läs
anvisningarna i tur och ordning, klipp ut den sägenfigur som nämns i texten och klistra upp den på
rätt plats på kartan. Sägenfigurerna finns efter kartan. När du har gjort detta, så klipper du ut bilden på
huset och klistrar in det där du skulle vilja bo.
1. Börja vid skolan. Gå fram till bäcken, fortsätt över spången och vik av till vänster. Följ bäcken tills
du kommer fram till torpruinen. Tag stigen som går in i skogen. Där i gläntan dansar älvorna.
2. Gå ut genom skolgrinden. Följ vägen fram till milstenen vid kyrkan. Smyg runt kyrkmuren. Följ
sjökanten till höger och hoppa över den första bäcken. Gå fram till nästa bäck och följ den tills du
kommer till en plats där vattnet forsar. Där sitter Näcken och spelar för dig.
3. Du leker i kojan uppe i trädet. Då ser du högst uppe på Texelberget en liten figur som vinkar
åt dig. Han ropar:
”Kom hit! Jag kan ge dig en ledtråd till var skatten finns.”
Du springer ut på vägen och över nya bron. Sedan fortsätter du över gärdet fram till Texelberget.
Du klättrar upp till toppen av berget. Den lille är försvunnen, men du kan följa hans små steg
nedför bergssluttningen. Plötsligt kommer du fram till en märklig koja. Du kikar försiktigt in genom
öppningen och får syn på en liten vätte i dunklet. Vätten säger:
”Jättestenen vid en korsväg och jättestenen i Bysjön kan leda dig till skatten. Fråga tomten efter
fler ledtrådar!”
4. Gå till den gamla eken. Ugglan som bor där uppmanar dig att ta fågelvägen, d v s raka vägen,
mot skvaltkvarnen. När du kommit lite mer än halvvägs kan du se bäckahästen dricka vatten i en
liten bäck.
5. Gå ut genom skolgrinden. Fortsätt förbi den fina enbusken vid stenhögen. Gå in på stigen. Du
måste vada över bäcken. Följ stigen genom skogen tills du kommer fram till huset. Mannen som bor
där berättar att jätten håller till i en grotta i berget. Mannen säger:
”Fortsätt stigen från mitt hus och tag till höger varje gång stigen delar sig. Då kommer du så
småningom fram till berget där jättens grotta finns.”
(Kopieringsunderlag)
24
6. Gå från skolan och upp till ruinen på kullen. Det är faktiskt lite läskigt att vara där! Du tittar ut
över landskapet och vid stora stenröset upptäcker du en figur som lockar på dig. Det går bara inte
att stå emot! Du klättrar genast ner och springer över ängarna fram till det stora stenröset, men
figuren är då spårlöst borta! Du slänger en sten på röset och fortsätter upp mot gravfältet. Plötsligt
hör du ett gällt skratt och får syn på figuren bakom en gravsten. Snabbt rusar du efter på stigen,
men då försvinner figuren bakom offerkastet. Nu är du dödstrött, men kan ändå inte låta bli att
följa efter. När du kommer fram till vägen ser du en vacker flicka med långt böljande hår en bit in
i skogen. Hon vinkar att du skall komma! Du förstår då att här bor skogsrået.
7. På vägen utanför skolan upptäcker du en mystisk figur, som är på väg bort mot kyrkan. Du
smyger efter! Vid milstenen stannar hon. Du ser att hon skrapar med en liten kniv på stenen,
sopar ned något i en tygpåse och går vidare. Då figuren kommit fram till nya bron stannar hon
till ett ögonblick och ser sig vaksamt omkring. Sedan skyndar hon ner under bron och försvinner.
Plötsligt dyker den mystiska figuren upp på andra sidan bäcken och du ser att hon följer bäcken
ända fram till Bysjön. Snabbt springer du efter. På stigen vid sjön stannar figuren till och samlar
löv från träden. Hon plockar också några gula blommor som växer i närheten. Alltsammans
hamnar i tygpåsen. Figuren fortsätter framåt på stigen och där stigen delar sig tar hon till vänster.
Du ser att hon har en stor, spetsig hatt på huvudet. Näsan är lång och krokig. Då figuren nästan
kommit fram till källan hoppar hon över Lillbäcken, smyger utmed skogskanten och försvinner
in i Björkhagen. Hon går in i ett konstigt, litet hus som ligger gömt bland träden i hagen. Gissa
vem som bor där?
8. En varm vårdag efter skolan vill du ta årets första bad. Du cyklar förbi milstenen, över nya
bron, passerar Toppadalen och det gamla ödetorpet. I backen upp mot kvarnen blir det stopp!
Där står nämligen fyra lösa kor mitt i vägen. En av korna har en bjällra runt halsen. Du kliver
av cykeln och går fram och klappar bjällerkon. Hon tycker om att bli klappad. Du tar med dig
alla fyra korna och går tillbaka ner mot den stora stenen. Cykeln lämnar du vid vägkanten. Ni går
in i allén vid Stomgården. Utanför ladugården upptäcker du en liten gråklädd figur med röd luva
som oroligt ser sig omkring. En tomte!
”Korna blev rädda när det åskade och sprang till skogs. Hur ska jag få tag i dem igen?”, snyftar
han uppgivet. Då kommer du fram med korna till tomten. Han ger dig en tacksam blick, innan
han går in med dem i ladugården.
25
9. Klockan har hunnit bli mycket och det är för sent att gå till sjön och bada. Tomten frågar dig om
du vet var spöket bor? Han berättar några gastkramande historier och undrar om du vill följa med till
platsen där spöket brukar hålla till. Du tvekar lite, men säger sedan ja. Först går ni till backen upp
mot kvarnen och hämtar din cykel. Tomten får sitta på styret och du cyklar. När ni är mitt i backen
tar ni in på stigen som leder till Midsommmargrottan. Där ställer ni cykeln och klättrar sedan upp till
toppen av Galgberget. Högst däruppe ligger ett gammalt ödetorp. Tomten och du smyger försiktigt
fram och kikar in genom den trasiga fönsterrutan. Kommer ni att få se spöket ikväll?
10. Du har varit i skogen bakom offerkastet och plockat bär. Du följer stigen över gravfältet förbi
Klockaregården. När du kommer till en plats där stigen delar sig, tar du till höger. Du går förbi
källan och tar återigen till höger där stigen delar sig. När du passerat den stora åkern, så vadar du
över bäcken och fortsätter stigen upp på berget. Du närmar dig grottöppningen och upptäcker där
en liten drake som ligger och gråter. När du undrar varför han är ledsen, så berättar han att han
tappat bort sin skatt.
11. ”I så fall vet jag var skatten finns. Vätten berättade att den ligger mellan jättestenen i
vägkorsningen och jättestenen i Bysjön”, säger du. Dra ett streck mellan de båda stenarna och ett
annat streck mellan Trollgrottan och toppen på Texelberget. Precis där strecken korsar varann ligger
skatten!
”Tack snälla du!”, säger den lilla draken glädjestrålande. ”Följ med mig så skall du få välja precis
vad du vill ha ur skattkistan.”
Använd kartan och skriv en spännande berättelse om vad som händer dig en dag på hemväg från
skolan. Vilka sägenväsen möter du? Vad är du med om för spännande saker? Kanske försöker
bäckahästen locka upp dig på sin rygg? Vill trollet kanske lura in dig till sin grotta i berget? Hittar
du en skatt?
Måla kartan. Gör gärna en bok av berättelsen, kartan och dina egna illustrationer.
26
A
B
A
B
Klipp ut bilderna och klistra
in på sägenkartan!
(Kopieringsunderlag)
27
Spöken
Bockstensmannen
En gång var det en människa som hette Bockstensmannen.
En gång var han lite dum så det var några som dödade honom.
Dom stack in tre pålar i ryggen, för dom trodde att han skulle
komma upp ur Bockstens mosse och bli ett spöke.
Man trodde att han skulle ge igen för det dom hade gjort.
Jag tror att Bockstensmannen var så rik för att han hade varit på
marknad.
Då blev två män så avundsjuka att dom dödade Bockstensmannen.
Dom lade honom i Bockstens mosse för att han skulle sjunka ner
och ingen skulle hitta honom.
Det var vått i mossen, så det var enkelt att sjunka ner.
Jesper 10 år
28
Ett läsår bestämde vi oss för att arbeta med medeltiden. Vad kunde vara en lämpligare introduktion till medeltidens historia än berättelsen om Bockstensmannen och hur det gick till när han
hittades i Bockstens mosse sommaren 1936? För att han inte skulle spöka hade kroppen pålats
fast i mossen med tre träpålar. I alla tider har barn och vuxna skrämts men också fascinerats
av sägner som handlar om spöken. Det kryllar av dessa väsen i folktron och det kan vara svårt
att skilja dem åt:
Gasten var vålnaden efter en människa, som dött på ett onaturligt sätt. Genom sina hemska
skrik och skratt kunde gasten skrämma livet ur en människa. Blev någon hastigt sjuk så var
personen kanske gastkramad.
Stranddöingar var personer som drunknat vid ett skeppshaveri och därför inte fått en kristlig
begravning. De bad ofta de levande om hjälp att komma i vigd jord.
Gengångaren visade sig i sin kroppsliga gestalt. Om någon blev ihjälslagen var man livrädd
att den människan skulle hämnas genom att gå igen. Sådana döingar försökte man binda fast i
jorden genom att slå pålar genom kroppen på dem. Detta var vad som skedde med Bockstensmannen.
Barnen tyckte förstås att allt detta var oerhört spännande och lade fram en mängd teorier om hur
det kunde ha gått till när Bockstensmannen blev mördad. Vi utgick från boken ”Bockstensmannen och hans dräkt” av Margareta Nockert och där fanns färgbilder både på Bockstensmannen
själv och hans medeltida klädedräkt. Av kläderna var det nog struthättan som fascinerade barnen
allra mest.
För att få se Bockstensmannen och hans klädedräkt i verkligheten och höra mer om hans tragiska
öde bokade vi ett besök för våra 65 barn på länsmuseet i Varberg en dag i september. Naturligtvis
ville vi även bli guidade runt på fästningen för att få ytterligare kunskaper om medeltidens
historia.
De äldsta barnen hade fått i uppdrag att specialisera sig på Bockstensmannen och de hade skrivit
ner ett antal frågor som de ville ställa till guiden på museet. Varje barn hade med sig en liten
skrivbok, som de kunde anteckna viktiga saker i.
F-1:orna skulle koncentrera sig på fästningen. För dem gällde det att hålla både ögon och
öron vidöppna, så att de kom ihåg så mycket som möjligt från besöket. Vi hade med oss en
digitalkamera och de skulle senare få i uppgift att skriva lämpliga texter till våra
foton från olika delar av fästningen. 2-3:orna ville ta reda på hur det såg ut i Varberg under
medeltiden och rita och berätta om det.
Då vi kom fram till museet tog en guide hand om varje klass och började visa oss runt. Att
se Bockstensmannen i verkligheten gjorde ett starkt intryck på alla barnen. De stannade länge
och tittade på hans hjärna som förvaras i en burk i en monter. Det lockiga rödbruna håret och
pålarna som drivits genom kroppen för att hindra honom från att gå igen var andra saker som
fängslade dem. Flera barn tyckte det kändes lite kusligt att gå förbi modellen av Bockstensmannen
i sin medeltidsdräkt.
Av guiderna fick vi reda på en mängd nya, spännande saker och barnen antecknade frenetiskt i
sina böcker. De gjorde också skisser av klädesplaggen och de andra föremålen i montrarna.
29
Rundvandringen i fästningen blev både lärorik och spännande. Även de kaxigaste barnen såg lite
bleka ut, när de kom ut från den mörka fängelsehålan och hade fått höra hur rysligt fångarna
behandlades under medeltiden.
Mycket nöjda återvände vi till Gällingeskolan och redan nästa dag började barnen arbeta med sin
dokumentation utifrån besöket på Länsmuseet Varberg.
I 4-5:an delades barnen in i intressegrupper, som var och en fick specialisera sig på ett område
som rörde Bockstensmannen:
• Hur mördades Bockstensmannen? Bildberättelse.
• Fyndet av liket i Bockstens mosse år 1936.
• Bockstensmannens kläder.
• Bockstensmannens skelett och pålningen av honom.
• Kyrkan i Sverige under medeltiden.
Boken ”Bockstensmannen och hans dräkt” var till stor
hjälp då barnen forskade. Vi använde även uppslagsböcker och häften om Bockstensmannen som var skrivna
speciellt för barn. Anteckningarna som de hade gjort på
länsmuseet kom nu till stor nytta. Vid flera tillfällen
ringde barnen till museet för att få svar på frågor som
dök upp under arbetets gång. På det här sättet lärde
eleverna sig att det finns många olika sätt att erhålla
kunskap på.
Allt färdigt material lades in på B-spårets hemsida:
www.gallingeskolan.kungsbacka.se.
Vi strävade hela tiden efter att låta barnen på olika sätt få upplevelser av hur det kunde vara att
leva på medeltiden. Bibliotekarierna på Kulturhuset Fyren i Kungsbacka hjälpte oss att hitta bra
högläsningsböcker och faktaböcker. Många av de skönlitterära böckerna handlade om digerdöden,
och detta var något som framför allt intresserade barnen i 4-5:an. De skrev långa, välskrivna
berättelser om hur det kunde vara att leva i Halland då pesten härjade. Någon elev vävde in
Bockstensmannen i sin historia och trodde att orsaken till att denne mördades var att han var
pestsmittad. För att göra berättelserna trovärdiga var barnen mycket noga med att i uppslagsverk
och faktaböcker ta reda på så mycket som möjligt om digerdöden: Hur smittades man? Vilka
var symptomen? När kom digerdöden till Sverige? Hur skyddade man sig mot sjukdomen? Kunde
man bli botad etc?
Svaren på frågorna infogades sedan i texterna. När man läste barnens berättelser var det imponerande att märka hur stora kunskaper de tillägnat sig om livet under medeltiden och hur väl
de kunde skildra människornas skräck för digerdöden. På egen hand hade de även tänkt på att
anpassa språket i texterna, så att det skulle låta ålderdomligt.
Som avslutning sydde barnen egna böcker där berättelserna och illustrationerna klistrades in.
Omslagen till dessa böcker tillverkades av oblekt papper, som brunfärgats med hjälp av kaffesump
för att se gammaldags ut.
När 4-5:orna var klara med sina böcker ville de göra pjäser utifrån några av berättelserna om
digerdöden. Barnen delades in i grupper som fick skriva manus, öva in pjäserna och skaffa lämplig
rekvisita. Resultatet visades sedan upp för de yngre barnen i B-spåret som på det viset också lärde
sig oerhört mycket om digerdöden och medeltiden.
30
Under medeltiden var det munkarna i klostren som var läkekunniga. Detta gav oss inspiration
till att anlägga en liten örtagård utanför vår skolbyggnad. Barnen plockade stenar i skogen
och lade dem i form av en drake, där örtagården skulle vara. Vi tog sedan kontakt med
Solhaga Handelsträdgård som ligger ca 3 km från skolan och fick komma dit på studiebesök.
Trädgårdsmästare Jan Åkesson lärde oss hur det går till när man odlar olika slags växter. Vi fick
också tips på lättodlade örter att plantera i vår örtagård: basilika, kungsmynta, pepparmynta,
lavendel, timjan, mejram och ringblommor. Barnen läste i uppslagsverk vad man använde örterna
till förr i tiden och vad man använder dem till nu. På hösten skördade vi i örtagården och använde
örterna till vinäger, salvor och i matlagning. En del gjorde vi eterneller av och hängde upp till
tork i klassrummen.
Vi ville naturligtvis också arbeta med en sägen från trakten och med hembygdsgillets hjälp letade
vi fram en sådan. Den finns återgiven i S P Bexells bok ”Hallands historia och beskrivning” och
handlar om riddaren Ebbe Skammelsson. Det är en vandringssägen som är knuten till fler platser
än Gällinge, men vi, som bor i Gällinge, vill ju tro att det var här allt en gång utspelade sig.
Sägnen om Ebbe Skammelsson
”Innanför tröskeln vid vapenhusdörren ligger en häll under vilken den olycklige dråparen Ebbe
Skammelsson ligger begraven. Ebbe var adelsman, född på herrgård i Tiveden. Varje ädling
som vill bli en värdig riddare, skulle under den tiden resa till Rom. Ebbe reste dit och blir
kvar där i 5 år.
Innan han reste blev han trolovad med en ung mö som hette Lucie. Hon skulle vid hans
återkomst bli hans äkta brud. Under Ebbes tid i Rom är Lucie i hans moders göm och vård.
Under den långa tid han är i Rom inblåstes i hans mor en villoande. Hon föregav falskeligen
att hon fått veta att Ebbe var död och såg till att Lucie överläts till Ebbes yngre bror, Peder.
Bröllopet förbereddes och många förnäma gäster bjöds in.
Men borta i Rom låg Ebbe på sitt hårda läger och hade en dröm om det onda som skedde
därhemma. Han begärde om lov från sin herre i Rom att få resa och skyndade den långa
vägen hem.
Just när han kom uppridande på borgtunet var bröllopet som bäst i sus. Ebbe ville rida därifrån,
men övertalades av sin moder och sina två systrar att stanna kvar över natten.
Mitt under bröllopsfesten greps Ebbe av så stor sorg och vrede att han dräpte alla som stått
bakom sveket. Fader, moder, broder, systrar, brud och brudgum, alla måste de livet tillsätta.
31
Därför blev Ebbe omsmidd och fängslad med trenne svåra järnband om livet, med vilka han
som allmosehjon förpliktigades att vandra vida genom världen tills dessa järnbojor av rost och
ålder förtärdes. Han var spådd att han inte kunde dö innan han fick höra en visa om sin egen
bortgång sjungas för sig. Så skedde också.
Som han vandrade kom han in på ett ställe i Råg i Förlanda socken, där Anders Bengtsson nu
bor. Där satt en piga och vävde lärft medan hon sjöng hans dikt. Ebbe gav henne några styver
med begäran att sjunga sången till ända, vilket hon ock gjorde.
Det hade den verkan, att när han då utgick ur huset föll det ena järnbandet av honom. När han
kom till Bräcka gick han in i stugan där Börje nu bor och sa att hans bortfart snart var kommande. Han bad att hans gravställe måtte bliva nära invid kyrkodörren, där de inkommande
sätta fötterna då de först inträda. När han då gick ur detta hus och kom in i förstugedörren föll
det tredje järnbandet av honom. Han föll strax därpå ned och antvardade sin ande i återlösarens
händer. Ebbe blev efter sin önskan begraven vid Gällinge kyrkodörr.”
I boken ”Sällsamheter i Halland” av Mats Bramstång kunde vi läsa att Ebbe Skammelsson vilar
under en häll alldeles utanför vapenhusdörren till Gällinge kyrka. Hällen är märkt med ett litet
kryss inhugget i stenen.
Naturligtvis var vi tvungna att besöka kyrkan för att kontrollera om det var sant. Vi stämde
möte med vår komminister Olle Hjortzberg-Nordlund för att få reda på vad han visste om Ebbe
Skammelsson och hans gravplats.
Barnen var oerhört förväntansfulla och sprang fram till stenhällen utanför kyrkdörren för att
leta efter krysset. Det visade sig att det fanns två kryss, ett på vardera sidan av hällen, som vi
fotograferade med vår digitalkamera.
När vi kommit in och satt oss i kyrkan, var det fritt fram för barnen att ställa frågor om Ebbe.
Tyvärr trodde inte Olle att Ebbe låg under hällen med kryssen. Ingången till kyrkan låg nämligen
inte alls där under medeltiden utan vid ena långsidan. Först blev alla väldigt besvikna, men det
gick över när Olle berättade om en annan sten i kyrkan som kanske visade på Ebbes grav. Det var
en sten i golvet under en av de främre kyrkbänkarna på höger sida av kyrkgången.
Gällinge kyrka är från början på 1100-talet så här hade vi en medeltida byggnad på mycket nära
håll och vi fick veta hur kyrkan sett ut både invändigt och utvändigt under medeltiden. Olle
berättade också hur en gudstjänst gick till då Sverige tillhörde den katolska kyrkan. På den tiden
hette Gällinge kyrka Sankt Olofs kyrka efter Olof den Helige, som ligger begravd i Nidaros (nu
Trondheim), och många pilgrimsfärder gick förbi vår kyrka under medeltiden.
De yngsta barnen byggde flera modeller av Gällinge kyrka; från stavkyrka › stenkyrka utan torn
utanpå stenkyrkan › dagens tornförsedda kyrka. Ebbes grav placerade de förstås vid kyrkdörren.
Med hjälp av fröknarna skrev de en text, där de berättade hur kyrkan såg ut under medeltiden. De
berättade också om Ebbe och om hans gravsten.
Eftersom Ebbe var riddare, tog barnen med hjälp av faktaböcker reda på hur en sådan var klädd,
vilka vapen han hade och hur han levde. Från AV-centralen lånade vi dessutom programserien
”Salve”, som är inspelad på Kalmar Slott, en byggnad från medeltiden.
På biblioteket lånade vi böcker om medeltidsborgar, där man på ett åskådligt sätt kunde se hur
en borg såg ut och hur man byggde den. Barnen blev mycket intresserade och då det hade
legat en medeltida borg i Kungsbacka kommun ville vi gärna åka dit på studiebesök. På borgen
Hunehals vid Kungsbackafjorden bodde greve Jacob av Halland i slutet av 1200-talet, medan
Varbergs borg byggdes färdigt.
32
Vi tog kontakt med Leif Ahlberg, Nordhallands Hembygdsförenings ordförande, som bor i
Hanhals och är expert när det gäller borgen Hunehals. Han lovade guida oss och en vacker
aprildag åkte vi dit med våra barn.
Hunehals borg låg på en holme alldeles vid vattnet. Leif berättade att borgen totalförstördes år
1328, men att det fortfarande finns spår efter den: vallar, vallgrav, hamn och förborg. Vi gick
upp på borgkullen för att studera lämningarna på nära håll och barnen var mycket intresserade
av det Leif berättade. Det var fantastiskt att ha en guide som var så kunnig och kunde svara på
alla frågor om borgen. Barnen antecknade, mätte och gjorde skisser. Anteckningarna skulle de ha
som stöd, då de byggde en egen modell av Hunehals. Leif Ahlberg lovade också skicka oss några
artiklar som han skrivit om borgen.
Vi hade en helt underbar dag vid havet och än en gång fick vi uppleva det stimulerande
samarbetet mellan skolan och hembygdsrörelsen.
Barnen byggde en modell av Hunehals borg i modelltegel, som vi köpt hos Beta Pedagog. Borgen
placerades på en träplatta, där vi skapat en modell av landskapet runt Kungsbackafjorden.
I slutet av maj anordnade vi en marknad med medeltiden som tema. Barnen hade sytt struthättor,
som de hade på sig när de hälsade besökarna välkomna. Enkla mönster till struthättor fanns i ett
häfte som vi köpte i butiken på Länsmuseet Varberg: Mönster till Medeltidsdräkter. Struthätta.
De yngre barnen fick hjälp av personal och äldre kamrater när de sydde sina struthättor, medan
4-5:orna klarade sig nästan helt på egen hand.
En dag per vecka under hela våren ägnade sig barnen åt att tillverka de saker som så småningom
skulle säljas på marknaden. Alla föremål som såldes måste ha en medeltida prägel.
Vi har en egen liten bigård på skolan och vi lärde oss att biskötsel var vanligt också under
medeltiden, då man använde honung som sötningsmedel i matlagningen. När vi lagade mat och
bakade till medeltidsmarknaden använde vi därför vår egen honung i stället för socker. Barnen
tillverkade också olika sorters ljus av bivax.
Följande föremål såldes på vår medeltidsmarknad:
• Penningpungar av skinn.
• Keramikljusstakar. Glaserade och oglaserade.
• Halsband gjorda av olika slags bönor.
• Halsband med glaserade keramikpärlor trädda på läderband.
• Brevpapper i mappar med medeltida sigill.
• Ringblomssalva och Johannesörtssalva.
• Honung och vaxljus.
• Honungskakor och bröd bakade efter medeltida recept.
• Vinäger kryddad med örtkryddor.
• Kubbspel.
Vi serverade kålsoppa, bröd och flädersaft. Det stod brinnande vaxljus på alla bord och i
bakgrunden hördes medeltidsmusik. Barnen gick runt och serverade i sina struthättor och allt
var mycket stämningsfullt.
Alla inblandade var rörande ense om att marknaden var en fantastisk avslutning på läsårets
omfattande medeltidsarbete. Intäkterna från marknaden använde vi till att finansiera skolresan
med. Det blev en heldag på medeltidsborgen Torpa stenhus utanför Ulricehamn. Vi visades runt
på borgen och fick höra rafflande historier om spökerier och annat som utspelats innanför de
tjocka murarna. Efter detta var det dags för medeltida lekar på en stor äng. Där fick vi också
smaka på tidstypisk mat. Dagen avslutades med skattjakt och diplomutdelning. Ännu en gång
lärde vi oss mycket om medeltiden!
33
Tips och idéer – Spöken
Medeltida tittskåp
Bygg ett stort tittskåp i trä med 4-6 rum. Utgå från berättelsen om Bockstensmannen, Ebbe Skammelsson eller någon lokal medeltida sägen.
Vi valde att arbeta med sägnen om Ebbe Skammelsson och de äldre barnen fick hjälp av vår fritidsledare
att tillverka ett tittskåp med sex rum. Klassen delades in i sex grupper och varje grupp fick i uppgift
att skildra var sin scen ur sägnen. Innan barnen målade och inredde de olika rummen, gjorde de skisser
över rummen och var de tänkte sig dockorna placerade. Grupperna var mycket noga med att allt de
gjorde skulle vara tidstypiskt. Faktaböcker och uppslagsverk användes därför flitigt. Tillsammans med
fritidspedagogen tillverkade de dockor som föreställde Ebbe, Lucie, Peder, Ebbes häst, pigan i Råg m fl.
Dockorna var ca 20 cm höga. Först böjde barnen till en stomme av järntråd och sedan lindades denna
med tjocka lager tygremsor i lämpliga färger. Dockornas huvuden gjordes av stora flirtkulor och sedan
klistrades hår och eventuella huvudbonader fast. När barnen skulle sy kläder till sina dockor, studerade
de först böcker om riddare och jungfrur för att få reda på hur dessa klädde sig under medeltiden.
Slutligen fick grupperna skriva en kort text och berätta om vad som hände Ebbe i de olika rummen
i tittskåpet.
Vapensköldar
Genom sägnen om Ebbe Skammelsson kom mycket att handla om riddare förstås.
En uppgift var att tillverka en vapensköld av vitt, ganska tunt kartongpapper. Varje
barn skulle komponera sitt eget släktvapen och dekorera skölden med detta. I
vapnet kunde man anknyta till efternamnet eller namnet på platsen där man bodde.
Vi kom här in på heraldik och uppgifterna om vilka färger och geometriska mönster
som var vanliga under medeltiden hämtade vi från faktaböcker och uppslagsverk.
Det blev geometri och mätövningar på ett lustfyllt sätt, när barnen skapade sina sköldar. Ingen av
dem tänkte nog på att det faktiskt var matematik de höll på med. Mönstren målades sedan med
akvarellpennor och sköldarna blev oerhört vackra.
Fjäderpennor och eget papper
Under sommarlovet hade barnen haft i uppgift att försöka finna var sin vacker fågelfjäder att göra
fjäderpennor av. Alla fick sedan prova på att skriva med riktigt bläck.
Vi tog kontakt med Värö bruk och en dag kom två personer därifrån och lärde oss
hur man tillverkar papper. De hade med sig pappersmassa och alla hjälpmedel man
behövde. Barnen fick göra egna pappersark i olika storlekar. De som inte ville ha
arken helvita och släta, kunde blanda i blomblad eller trycka mönster av olika slag i
pappersmassan, innan den pressades till papper. Det var en mycket trevlig dag. Nu hade
barnen både fjäderpennor och gammaldags papper att skriva på!!
Medeltidsböcker
Vi arbetade med medeltiden under ett läsår och hela tiden använde vi sägner för att inspirera barnen i
deras arbete. Vi kom in på mat, kläder, bostäder, kyrkan, digerdöden, riddare, livet i staden och på landet
m m. Med hjälp av faktaböcker, uppslagsverk och Internet forskade de äldre barnen om medeltiden.
Texter och illustrationer satte de in i sina ”medeltidsböcker”. Den här gången sydde de inte egna böcker.
Istället tillverkade varje barn en mapp av oblekt kartong i A3 storlek: Kartongen veks till A4 format
och alla textblad och teckningar stoppades in. Till sist knöts mappen ihop med tjock varptråd. Utsidan
dekorerades med medeltida motiv.
34
Vaxljus
Det enklaste sättet att göra vaxljus är att använda vaxkakor, som man kan köpa från en affär som
säljer biodlingsredskap. Man får ungefär 35 vaxljus för ca 100 kr.
Vi brukar köpa vaxkakor från Oskar Gustavsson och Co Biredskapsfabrik i Torpa, 432 95
Varberg. Tfn: 0340-620021.
Varje vaxkaka räcker till två ljus. Gör så här:
• Dela vaxkakan på diagonalen.
• Ta en av delarna och tryck fast en veke i den breda ändan.
• Börja rulla. Rulla ganska hårt de första varven.
Man kan även dela vaxkakan rakt av och får då jämntjocka, kortare ljus. Bind gärna ihop vaxljusen
två och två med ofärgad eller färgad bast, vilket blir mycket vackert.
Ett annat sätt att tillverka vaxljus är att smälta vax i en kastrull på spisen. Det rinnande vaxet hälls
i gummiformar, som finns att köpa i många olika modeller. När vaxet stelnat, tar man försiktigt
bort gummiformen och den kan sedan användas till ett nytt ljus. Den här sortens vaxljus blir
också väldigt fina. Nackdelen är att gummiformarna är dyra (från ca 100 kr och uppåt) och att
ljusen tar lång tid att göra.
Vi har skickat efter våra gummiformar från Joel Svenssons Vaxfabrik AB, Skäldershus, 266 94
Munka Ljungby. Tfn: 0431-430055.
Bilduppgift - ”Spöken i batikteknik”
Ni behöver vita A4 ark, pastellkritor och vattenfärger (temperablock).
Gör så här:
Läs en spännande spökberättelse för barnen. Ebbe Schöns bok
”Spöken och småvarelser” t ex är utmärkt. Prata om vad det finns för
olika slags spöken och hur dessa kan se ut. De måste ju inte vara vita!
Måla spöken med pastellkritor och tänk på att trycka hårt, så att ytan
blir fet. I annat fall tränger vattenfärgen, som ni ska måla över med
sedan, igenom pastellfärgen. Ta vit pastellkrita och gör olika mönster
i bakgrunden: streck, rutor, cirklar, blixtar etc. När mönstren är klara,
målas bakgrunden med vattenfärg. Ta den blöta teckningen, knöla
ihop den till en boll och håll den i hårt i handen och räkna långsamt
till tio. Veckla upp teckningen, släta ut den och du har fått ett spöke i
batikteknik. När bilden är torr, kan den klistras upp på svart eller mörkblått A3 papper.
Spökhistorier
Det brukar vara lätt att få barnen att vilja skriva spökhistorier och det blir ännu mer spännande
om historierna får lokal anknytning. Leta upp någon lokal sägen som handlar om spöken och
berätta den på ett livfullt sätt för barnen. Har ni möjlighet att besöka platsen där det spökade,
så gör det! Prata annars om hur där ser ut och hör efter om barnen känner till några andra
kusliga ställen i trakten.
Skriv en lista med förslag på tavlan! Låt barnen studera listan en stund och sedan bestämma sig
för en plats, där de vill att spökhistorien skall utspela sig. När detta är gjort ska de fundera över
vad det är som gör just den platsen så ”läskig” och vad man skulle kunna få uppleva om man
råkar komma dit sent en kväll.
Uppmuntra barnen att använda alla sina sinnen när de skriver! Vad ser de? Vad hörs det för ljud i
mörkret? Hur luktar det där de befinner sig? Smakar de på något? Hur känner de sig?
Gör egna böcker med illustrationer eller samla alla berättelserna i ”Klassens Spökbok”.
Läs spökhistorierna högt i klassen. Jag lovar att det blir en spännande stund!
Ni kan också göra en stor väggkarta och pricka ut alla de spöklika ställen som nämns i berättelserna. Rita och måla spöken och klistra upp bilderna, där de hör hemma på kartan.
35
Kubbspel
Kubb är ett medeltida spel, som spelades med vedträd. Spelet består av en kung, tio knektar (fem till
varje lag) och sex kastpinnar. Vid tillverkningen använde vi träbitar av följande storlek:
Kung 30 cm hög, 4,5 cm bred och 4,5 cm tjock.
Knektar 20 cm hög, 3 cm breda och 3 cm tjocka.
Kastpinnar, 15 cm höga, 2 cm breda och 2 cm tjocka.
Spelplanen skall vara ca 5 m bred och ca 8 m lång.
Regler:
När man startar spelet, står kungen i mitten och knektarna längs baslinjen. Endast underhandskast
får användas. Det lag som slår ned kungen efter att man slagit ned alla knektar har vunnit. Om
något lag slår ned kungen dessförinnan, så har laget förlorat. Lag A börjar kasta de sex kastpinnarna
från sin baslinje, alltså där deras knektar står. De försöker träffa lag B:s knektar. De knektar som
har fallit, kastar nu lag B över till lag A:s planhalva innanför planen, men de får inte träffa kungen.
Knektarna ställs upp. Nu är det lag B:s tur att slänga kastpinnarna. De måste träffa sina egna
knektar först och sedan träffa lag A:s knektar. Spelet böljar nu fram- och tillbaka. När det blir lagets
tur och det fortfarande står en knekt upp framför baslinjen, får man stå vid den, när man kastar. Då
sista knekten är nedslagen, skall kungen slås ned.
Räknesaga
Låt barnen göra egna räknesagor som handlar om spöken. Här följer ett exempel:
”Suggans långa vandring”
I Rosendal finns en eldsprutande sugga. En kväll
sprang hon genom tre
par människoben. Hur
många tår blev det sammanlagt?
Suggan fortsatte sin
vandring till Gällinge,
men hon stannade plötsligt för att det kliade så
väldigt i huvudet. Där
satt 7 stycken loppor och
varje loppa hade 6 ben.
Hur många ben hade
lopporna tillsammans?
Det gick förbi tre barn
och varje barn kastade 8
brödbitar till henne för
att hon inte skulle göra
dem illa. Hur många
brödbitar fick suggan
sammanlagt?
Suggan fortsatte sin
vandring till Bysjön. Där
träffade hon Sjörået. Suggan kastade 12 silvermynt till henne i sjön. Varje silvermynt var värt 3 kr.
Hur mycket var 12 mynt värda?
Sedan lade sig suggan ner och sov i 9 timmar. Varje timma snarkade hon 7 gånger. Hur många
gånger snarkade hon på 9 timmar?
Av Maria och Jesper
36
Troll
Jag går lugnt genom skogen i Idala.
Jag känner mig fri och det luktar blommor.
Solen skiner. När jag går ser jag en ung man
komma.
Fort gömmer jag min svans och rättar till
min klänning.
- Hejsan!
- Hej! Men vad gör du här i skogen alldeles
ensam? frågar han.
- Jag gillar att gå i skogen, för att det är så
tyst och lugnt.
- Ja, det tycker jag också. Gör det något om jag följer med.
- Nejdå.
Sen går vi iväg. Vi går genom skogen. Vi pratar om allt möjligt.
När vi kommer fram till Karshultasjön undrar han:
- Vill du bada?
Jag vill så gärna men jag får ju inte visa min svans, tänker jag.
- Nej, men du kan bada själv om du vill.
- Nej, svarar han. Då badar inte jag heller.
Vi fortsätter att gå.
- Vad heter du egentligen? frågar han.
- Jag heter Lisa. Men vad heter du då?
- Jag heter Erik.
När vi kommer fram till den stora granen möter vi min syster Lisen.
- Hejsan Lisa! Vem är det där?
- Detta är Erik.
Erik blir så rädd att han rusar därifrån. Jag rusar efter.
- Erik! Erik! Vänta! ropar jag.
Men Erik stannar inte. Till slut stannar han och vänder sig emot mig.
- Varför sa du inte att du är ett troll?
- Men jag är inte bara ett troll. Min far är en människa.
- Vad heter han då?
- Han heter Sven Bengtsson.
- Honom känner jag. Han är ju smed.
- Snälla Erik! Var inte rädd för mig. Jag är lika snäll som en människa
och jag vill så gärna bo i människobyn.
Plötsligt säger Erik:
- Du kan få bo hos mig.
Sen dess kan man ibland se en varelse som ser ut som
hälften människa och hälften troll vid Eriks hus i människobyn.
Sanna 11 år
37
Trollen sägs vara Nordhallands vanligaste sägenväsen och på biblioteket fann vi många, spännande
trollsägner som hade anknytning till olika platser i bygden. En av dem utspelades i Skärsjökvarnen
inte långt från Äskhults by:
Sägnen om trollen i Skärsjökvarnen
De gamla ville inte att Skärsjökvarnen skulle byggas på den platsen för i ödemarken huserade
troll och annat otyg och där skulle inte de gamla vilja sitta och mala i mörka höstnätter, när
gastarna ropade borta över sjön och lyktgubbarna irrade fram och åter nere på myren. De
yngre i byn brydde sig inte om invändningarna utan började kvarnbygget. När kvarnen var
färdig hände många märkliga saker som gjorde att de yngre förstod att de gamla haft rätt om
övernaturligheterna. Ibland stannade vattenhjulet trots att vattnet forsade lika starkt som vanligt.
En gång kröp de under kvarnen för att se efter varför och då såg de en skepnad stå där och hålla i
hjulet. Skepnaden försvann då i vattenvirvlarna och kvarnen satte åter igång.
Trollens fiffel med deras kvarn syntes dock ej ha varit i elaka syften, ty mjölet som blev malet hade
det goda med sig, att välståndet i byn steg märkbart. Både folk och fä blev friska och starka och
började anta former, som var lite ovanliga i den karga bygden. Bönderna var således nöjda med sin
kvarn, att det spökade lite då och då blev ju en vana och bekymrade dem mindre.
Men så hände det att kvarnen brann ned till grunden mitt på självaste julnatten. När man på
annandagen gick dit för att se efter fann man blott kvarnstenarna ligga där i bäcken mitt i
en hög aska. Man kunde inte förstå hur det kunde bli eldsvåda i kvarnen där den låg nästan
helt översnöad och så långt från bygden. Men man gissade på att någon avundsjuk granne varit
framme och anlagt elden.
Bönderna beslöt att kvarnen skulle byggas upp igen, och följande år stod den färdig. Den nya
kvarnen hade samma välsignade egenskap som den förra, och välståndet steg ytterligare i byn. När
det åter började lida mot julen, beslöt bönderna att de under julnatten skulle vakta sin kvarn ifall
någon avundsjuk människa försökte förstöra den liksom föregående år. Beväpnade med kraftiga
ekpåkar i akt och mening att slå var och en sönder och samman, som kom för att göra ofog, så
vandrade de iväg till sin kvarn under julnatten. Men där var allt lugnt och fridfullt och ingen
levande själ varken syntes eller hördes. Så gick de hem igen, men de var inte långt hunna innan
de hörde hur kvarnstenarna satte igång. Stenarna satte allt starkare fart och med ens så stod
kvarnen i brand.
Nu förstod man att allt inte stod rätt till och att det inte var folk som tände eld på kvarnen, utan
att det var trollens verk. Trots allt kunde man inte undvara kvarnen, så man byggde upp den för
tredje gången. Kvarnen malde åter deras säd, och allt var frid och fröjd, men när det åter led
mot julen började modet falla. Man tog för givet att kvarnen skulle brinna även den julen och
ingen i byn vågade stanna för att vakta den. Under julveckan kom det en skomakare knallande
uppför backarna till Äskhult. När skomakaren fått del av böndernas bekymmer för sin kvarn,
erbjöd han sig att stanna i kvarnen under julnatten och då skulle han nog bli man för att
kvarnen inte gick upp i rök. Värre saker hade han varit med om. Bönderna blev glada över det
storslagna erbjudandet och lovade skomakaren vad han ville ha. Men skomakaren önskade bara
en kagge brännvin och ett par gamla stövlar, som han skulle laga under vistelsen i kvarnen för
att tiden skulle gå.
På julaftons eftermiddag vandrade skomakaren iväg till kvarnen med brännvinskaggen och
stvlarna dinglande över axeln. När han kom fram till platsen, installerade han sig efter bästa
förmåga. Han gjorde upp eld på en flat stenhäll på golvet för att få lite värme och ljus, så han
kunde arbeta och så slog han sig ner och tog itu med de gamla stövlarna. Han hade beck med sig
i en liten järngryta, och denna satte han intill elden. Innehållet i brännvinskaggen gjorde honom
stark och modig, och han önskade bara att någon skulle komma och göra ofog, så skulle de först
och främst få det varma becket över sig.
38
Men ingenting störde honom i hans arbete. Vattenbruset under kvarngolvet var det enda ljud som
hördes. När det led mot midnatt var stövlarna färdiga, och då började skomakaren att känna sig
slö och dåsig. Med stövlarna under huvudet kröp han ihop på kvarngolvet och slumrade till ett
slag. Plötsligt for han upp alldeles klarvaken vid ett förfärligt dån, som om en orkan dragit fram
över berget. Så rycktes dörren upp med våldsam fart, och den syn som då mötte skomakarens
ögon kom honom i hastigheten att rygga baklänges. Dörröppningen fylldes av ett oformligt
huvud med ett jättegap, som sprutade eld och svavel. Skomakaren, som nu fattat mod, frågade
trollet vad det hade där att göra och då röt trollet: Har du sett ett sånt gap förut? Nej, svarade
skomakaren, men har du smakat en så het gröt förut?
Under tiden hade skomakaren fått fatt i grytan med det kokande becket och denna slängde han
in i gapet på trollet, som började hosta och flåsa och svällde ut mer och mer tills det sprack
med ett väldigt brak och låg där som en skräphög på kvarngolvet. Skomakaren sopade ihop de
eländiga resterna av trollet och slängde det ner i bäcken. Sedan tog han sig en styrketår ur kaggen
och lade sig att sova på kvarngolvet. Den julen brann inte kvarnen ner och inte heller senare.
Den stod kvar under flera generationer tills den av ålder ruttnade ner, men den hade förlorat sin
välsignelsebringande förmåga och var lik alla andra gamla skvaltkvarnar.”
Den här gången tog vi bussen till Förlanda för att besöka Äskhults by, Skärsjökvarnen och Västra
Skogs skvaltkvarn. Dessa tre platser ligger på gångavstånd från varandra. Vi började med att gå
upp till byn, där vi hade bokat en visning av de gamla byggnaderna och en sägenvandring i byns
omgivningar.
Britta Nyström, vår guide, började med att berätta om byns fyra gårdar; Göttas, Jönsas, Bengts och
Derras. De äldsta byggnaderna är från 1600-talet, men de flesta husen renoverades på 1700-talet.
De gråa timmerhusen, som aldrig varit målade, ligger samlade runt en stensatt gårdsplan. I slutet av
1800-talet bodde här 35 personer och den siste mannen som bodde i byn dog 1964. Brita berättade
dessutom på ett mycket lättfattligt och bra sätt om laga skiftet, som ägde rum här 1864. Man drog
då upp nya markgränser, men lät husen ligga kvar på sina ursprungliga platser, varför Äskhult är
en av få oskiftade byar i Sverige.
Det är vidunderligt vackert i Äskhult, så vi njöt i fulla drag.
Vi hade bestämt oss för att bygga en modell av byn, så barnen fick mäta husens längd, bredd, höjd,
fönster och dörrar. De antecknade noggrant alla mått och skrev ned vad tak, golv och väggar var
gjorda av. Barnen ritade sedan av husen för att komma ihåg hur de såg ut och beskrev möbler,
jordbruksredskap och andra föremål som fanns på gårdarna.
När barnen var färdiga, samlades vi på gårdsplanen för att höra Brita berätta om de sägenväsen
som man trodde befolkade byn förr i tiden. Vi träffade vättarna, näcken, trollet, skogsrået och
gårdstomten, när vi vandrade runt tillsammans med Britta. Dockor, som föreställde de olika
figurerna, var utplacerade på de platser där dessa väsen normalt håller till och vi fick höra många
olika sägner om dem. Allt var mycket fängslande.
Skärsjökvarnen, som hörde till Äskhults by, låg ca 1,5 km därifrån. Vi gick till platsen där denna
kvarn en gång legat för att se om det gick att upptäcka några spår efter den. Där låg ett kvarnhjul
av sten och runt det stannade vi och berättade sägnen. För både barn och vuxna är det alltid extra
spännande att uppleva en sägen på det ställe, där den påstås ha utspelats. Man kunde verkligen
föreställa sig skomakaren sitta där alldeles ensam mitt i julnatten, när det hemska trollet knackade
på. Det var en hisnande tanke att stenen, som vi satt vid, hade malt mjölet man berättar om i
sägnen.
39
Efter en matpaus vid Skärsjön, vandrade vi vidare till Västra Skogs skvaltkvarn. Kvarnen är
restaurerad av hembygdsföreningen, så där kunde vi se i verkligheten hur en skvaltkvarn såg ut och
fungerade. I gamla tider hade nästan alla gårdar sin egen kvarn. Dessa kvarnar var små, byggda över
en liten bäck och med liggande skovelhjul. Intill Västra Skogs skvaltkvarn finns en kvarndamm, där
flera av förlandabarnen brukar bada på sommaren. Vi var emellertid på besök i början av maj, så
det var lite för kallt för att ta sig ett dopp.
Dagens upplevelser fick ligga till grund för det fortsatta arbetet i skolan. Barnen arbetade i
åldersblandade grupper med att skriva texter om de fyra gårdarna i Äskhults by. Illustrationerna
gjorde de med tunn, svart tuschpenna.
En modell av byn skulle också göras och en stor spånplatta användes som bas. Barnen fick utgå från
mätningarna de gjort av varje hus, då vi var i Äskhult, och omvandla dessa mått till skala 1:100.
Många barn har svårt att förstå hur man löser uppgifter med skala, när de stöter på den typen av
uppgifter i sina matteböcker. Nu fick de ett utmärkt tillfälle att arbeta med skala i praktiken.
Husen tillverkades av tjocka, grå kartongbitar som vi fått av en bokbindare. Timmerstrukturen
målades med vattenfärg.
Till taken använde vi halm och små träspån, som vi fick från träslöjden. Barnen samlade småstenar,
som sattes ihop med limpistol till gärdesgårdar. Utanför husen fanns rabatter med olika slags
blommor och till dessa använde vi små eterneller. Träd gjordes av blåbärskvistar, som först doppades
i en bytta med lim och sedan i en med rivet silkespapper. Höjderna kring byn fick vi fram med hjälp
av papier-maché. Vägarna målades med täckfärg, ströks därefter med lim och sandades sedan.
Så småningom skulle barnens bilder och texter användas i broschyren ”Kungsrike ur barns perspektiv”, som beställts av Turistbyrån i Kungsbacka. I den berättar barn från Gällingeskolan och Fjärås
Bräckaskolan om spännande och intressanta platser i sin närmiljö. Modellen av Äskhults by samt
texter och originalillustrationer till broschyren ”Kungsrike ur barns perspektiv” ställdes senare ut
för att allmänheten skulle få möjlighet att se vad barnen gjort på Kulturhuset Fyren i Kungsbacka.
Gissa om våra barn var stolta!
Vi forskade också vidare om kvarnar och fick möjlighet att göra ett studiebesök i Stockareds kvarn,
som då var i drift. Illustrationer, foton och bildtexter därifrån lade vi in på B-spårets hemsida.
Det var sägnen om ”Trollet i Skärsjökvarnen” som gav inspiration till arbetet om Äskhults by. När
detta var klart, fortsatte vi att på olika sätt arbeta med trollsägner från trakten.
Den här sägnen kommer från Förlanda:
”Pappa talte om att på den gården i Skår där han växte upp, fanns det för hundratals år sedan
en väldigt liten pojke som kallades Lelle Måns. En gång när han körde med oxar på åkern, hörde
han hur det smällde med gresslor i Åsen, för trollen bakade. Så kom det ut en trollkäring med
en gressla, som var sprucken isär.
”Denna ska du laga åt mig”, sa trollet,”du ska få bra betalt. Lelle Måns tog en björkvidja och
band ihop gresslan. Då han hade lagt ifrån sig den blev han sömnig och somnade, och när han
vaknade låg det en kaka med smör på bredvid honom. Han var hungrig och åt upp kakan. Han
tog genast till att växa och blev den störste och grovaste karl som någonsin har levat här i trakten
och de kallade honom Store Måns sedan.
Pappa sa, att de hade ett förfärligt stort byxelin kvar som minne utav honom.”
40
Vi läste om trollens natur i Ebbe Schöns bok ”Trollguld” och där berättade han om bortbytingar
och bergtagning, två begrepp som gjorde starkt intryck på barnen.
Tiden innan ett barn hunnit döpas var farlig. Då var inte barnet skyddat av Guds kraft och risken
var stor att det blev bortrövat av något väsen. För att skydda sitt odöpta barn lade mamman ofta ett
föremål av stål eller en psalmbok i vaggan. Det hände ändå ibland att trollen lyckades byta ut ett
människobarn mot ett av sina egna trollbarn. Trollungen kallades då för bortbyting. Bortbytingen åt
otroligt mycket, men växte ändå inte. En bortbyting lärde sig heller aldrig att tala eller gå. Många
bortbytingar hade hår både inuti och utanpå öronen och detta var ett säkert kännetecken. För att
få tillbaka sitt eget människobarn måste mamman lura bortbytingen att avslöja vem han egentligen
var. Gjorde han det, kom trollmor och lämnade tillbaka människobarnet.
Troll som bor i berg kallas ibland för bergfolk och en annan fara med trollen var att man kunde
bli bergtagen. För att inte råka ut för det lade man en slant eller något annat av värde, när man
passerade ett trollberg. Blev man bergtagen, fick man vara hos trollen under längre eller kortare tid.
En del återvände aldrig!! Trollen släppte inte sina offer frivilligt. Om man inte sa sitt namn och
vägrade äta och dricka av det man blev bjuden, så brukade man dock bli utsläppt till slut. Ett annat
effektivt sätt att komma ifrån trollen var att läsa en bön eller sjunga en psalm. Guds ord gjorde
nämligen trollen så kraftlösa att de glömde bevaka porten. Blev man jagad av ett troll, så skulle man
rita ett kors på marken för då kunde inte trollet följa efter längre.
Eftersom barnen i 4-5:an älskar att spela teater så ville de naturligtvis skriva trollpjäser att spela upp
för dagisbarnen och de yngre barnen i spåret. Som vanligt lottade vi grupperna och alla satte med
liv och lust igång att skriva manus. Pjäserna handlade om det mesta som rör troll: bortbytingar,
bergtagningar och tjuveri, men också om vänskap mellan troll och människor. Att pjäserna skulle
ha ett lyckligt slut var alla grupper rörande ense om, eftersom de små barnen kunde bli ledsna
och rädda annars.
Barnen skrev listor över den rekvisita de behövde. En del saker hittade de i skolan och andra tog de
med sig hemifrån. Trollsvansar gjorde de av halvtjockt snöre med pälsbitar som tofsar.
Det blev sammanlagt fem trollpjäser om vardera ca 5-6 minuter och de uppskattades oerhört av de
yngre barnen. Man hade kunnat höra en knappnål falla under föreställningen, så tyst var det.
Andra aktiviteter som har med troll att göra kan ni läsa om i kapitlet Tips och idéer – Troll.
41
Tips och idéer – Troll
Bilduppgift: Tredimensionella troll
Börja med att repetera vad barnen vet om troll. Läs
sedan en trollsägen eller trollsaga. Låt barnen arbeta
tillsammans två och två. Dela ut två blädderblockspapper till varje par. De börjar med att skissa upp ett
troll på det ena papperet. Trollet skall täcka hela arket
och kropp, armar och ben skall vara så tjocka att
man så småningom kan stoppa upp hela figuren med
tidningspapper. Tänk på att inte göra för små detaljer,
eftersom trollet skall målas med täckfärg.
När skissen är färdig, läggs båda papperen ovanpå varandra, arken fästs ihop med gem och trollet klipps ut.
Innan gemet tas bort, görs ett litet märke på baksidan
av figuren (det är den sidan som skall färgläggas).
Målar man på fel sida, passar inte baksidan ihop med
framsidan, när trollet skall sättas samman, och det är väldigt retfullt!
Fäst ihop figuren med häftapparaten, men lämna öppningar här och var, så att man kan stoppa in
tussar av tidningspapper överallt. Principen är densamma som när man gör kuddar.
Gör svansar av tunt rep och svanstofsar av pälsbitar eller garn. Häng upp trollen i taket!
Trolldikter
Det finns många sätt att inspirera barn till att skriva dikter. Första gången kan man skriva följande
rubriker på tavlan och därefter gemensamt hitta på spännande meningar om varje rubrik, så att det
blir en trolldikt. Därefter skriver barnen dikter på egen hand enligt samma mönster.
Rubrik
Tid
Plats
Syn
Hörsel
Lukt
Smak
Känsla
Exempel på meningar
Klockan är 23.00 en sommarkväll i juni.
Jag står gömd utanför trollgrottan i Stockared.
Jag ser trollmor lägga paddor, sniglar och ormar i en stor gryta.
Elden sprakar.
Det luktar skog och bränt kött från grottan.
Jag plockar ett blåbär och känner den härliga smaken i min mun.
Det jag ser känns både spännande och farligt.
Skriv rent dikten utan att rubrikerna finns med. Sätt upp på färgat papper tillsammans med en
illustration.
Stafettskrivning
Låt barnen arbeta i grupper, fyra och fyra. Inom gruppen skall alla ha samma inledning. Lotta
nedanstående inledningar mellan de olika grupperna. Varje barn skriver av den inledning som
gruppen fått på sitt papper och gör sedan en egen fortsättning. Alla skriver i 5 min innan du
bryter. Då skickas papperet till kamraten som sitter bredvid. OBS! Man byter bara texter inom
den egna gruppen.
Låt barnen få tid att läsa igenom den nya texten de fått, innan de skriver en fortsättning på
den berättelsen i 5 min. Handlingen skall hänga ihop och helst ska det inte märkas att det är
olika författare. Skriv, byt och läs tills alla i gruppen skrivit på alla fyra texterna. Under den sista
omgången skall berättelserna avslutas.
Låt barnen i respektive grupp välja vilken av de fyra berättelserna som blev bäst, skriva rent texten,
göra var sin illustration och slutligen sätta ihop till en bok. Läs upp berättelserna i klassen.
42
Exempel på inledningar
•
Jans farfar hade berättat att det bodde troll i berget vid sjön. En kväll går Jan och Pelle
dit för att se om det stämmer. De hittar en rostig nyckel i mossan och upptäcker sedan
den bruna dörren …
•
Lisa passade sin lillasyster som låg och sov i sin vagga i trädgården. Efter en stund gick
hon in för att dricka vatten. När hon kom ut igen var lillasyster borta. Istället låg det
en trollunge i vaggan …
•
Pär och Martina var borta vid Trollskogen och plockade svamp. Det blev mörkt och de
visste inte längre var de var. Plötsligt hörde de en mörk röst som sa …
•
Alice och Karin var på hemväg från skolan när de fick de syn på en skinnpåse vid sidan av
tigen. Inuti påsen låg det fullt med guldpengar. De tog påsen och …
•
Måns var ute med sin hund Bella. De var på väg till Trolltjärn. Plötsligt stannade Bella.
Hon stirrade in bland träden och morrade …
Ingrid och Eva hade gått på utflykt till Trollgrottan. Under en sten i grottan hittade Eva en
liten grön flaska. Hon tog av korken och drack en klunk. Då kände hon plötsligt att …
Ella och Anton var på väg till sin mormor som bodde i en stuga i skogen. Plötsligt hörde
de någon snyfta bakom en sten. Det var en liten smutsig trollunge …
•
•
Naturväv
Så här kan man göra en naturväv på temat ”Trollskog”:
Ta fyra trädgrenar och tillverka en ram som är ca
60x100 cm. Knyt ihop grenarna med rep så att ramen blir
stadig. Linda varptråd mellan den översta och understa
grenen med 1 cm mellanrum längs hela ramen. Sträck
varptråden ordentligt.
Nu gäller det för barnen att skapa en spännande
trollskog genom att samla saker i naturen. Det kan vara
kottar, grenar, blommor, grässtrån, mossa, trädsvampar,
bark, ris, löv etc. När de är klara med sitt insamlande, hjälps de åt att väva in det i naturväven.
Det är viktigt att barnen diskuterar med varandra var de vill att föremålen skall vävas in, så att
de blir nöjda med resultatet.
I samband med detta kan man prata om vad de olika växterna heter. Till sjöar, berg, grottor och
andra detaljer, som de vill framhäva, brukar vi använda ullgarn.
Häng upp naturväven på en husvägg, så att barnen kan glädjas åt sitt konstverk!
Räknesaga
”Kalas hos Trollet Trulle” Av Stina och Andreas.
Det var en gång två gamla spöken. Dom hade fem barn. Tre av barnen hade två spökbarn, de
andra två hade ett spökbarn var. Hur många barnbarn hade de gamla spökena sammanlagt?
Två av barnbarnen gick ut i skogen och där mötte dom trollet Trulle. Trulle plockade två
flugsvampar och sju Karl Johan-svampar för han skulle göra svampsoppa. Av en svamp blev det
åtta bitar. Hur många bitar blev det sammanlagt?
Draken Drakula skulle äta middag hos Trulle. Han tog 5 dl soppa och 2 dl duvte med maskar
i. Hur många centiliter blev det?
Då kom jättemasken Maja och drack upp 2 cl av Drakulas duvte. Hur många cl duvte hade
draken Drakula kvar efter det?
Maja var 30 cm lång. När hon druckit 2 cl duvte växte hon och blev 25 cm och 5 mm längre.
Hur lång var hon då?
Efter detta var Maja tvungen att sova i 7 veckor. Hur många dagar sov hon?
Draken Drakula var tvungen att gå hem till sin kära hustru Sjörået. Sjörået hade 45 snäckor, men
hon skulle dela dom med sina fyra syskon. Hur många snäckor fick var och en?
Sedan levde dom alla lyckliga i tusen år.
43
Sjörået
Den vackre mannen
En gång för länge sedan såg jag en vacker, ung man.
Han kom emot min sjö, Långaresjön.
Han skulle fiska.
Jag såg honom och han såg mig.
Han trodde att jag var en människa.
Han sa att han tyckte jag var vacker.
Jag trodde att jag var kär, men jag är ju ett sjörå.
Jag kan inte vara kär i en människa, tänkte jag.
Jag tog hjälp av min kompis Ylva.
Hon sa att jag skulle dra ut gammelgäddans största tand,
lägga den i min ihåliga rygg och sedan sova med den där en natt.
Därefter skulle jag äta upp tanden, och då skulle jag få människorygg.
Jag gjorde som Ylva sa och jag fick människorygg!
Nu måste jag hitta den vackre mannen igen, tänkte jag,
och han måste bli kär i mig.
Jag letade överallt och under allt, men jag hittade inte den vackre mannen.
Jag kom till en liten sjö och jag dök i för jag hade fortfarande kvar mina gälar.
När jag såg mig omkring så stod den vackre mannen där
och han tillhörde också havsfolket!
Han gick emot mig och frågade: Är du ett sjörå?
Jag upptäckte att jag fått tillbaka min ihåliga rygg och jag sa:
- Ja!
Det är jag med, sa han, fastän kille så klart!
- Vad heter du? frågade jag.
Han sa att han hette Benjamin.
- Jag heter Paulin, fast du kan kalla mig Paula, sa jag!
Vi pratade en liten stund och helt plötsligt frågade han chans på mig!
Självklart sa jag ja!
Benjamin blev jätteglad och han sa att detta var den lyckligaste dagen i hans liv
och jag sa att det var den lyckligaste dagen i mitt liv också.
Och så levde de lyckliga i alla dagar.
Linnea 10 år
44
Vi har en sjö som heter Långaresjön på gångavstånd från skolan. Den ligger mitt i skogen och är
mycket vacker. Vi går ofta dit på våra utedagar, eftersom det finns många sägenomspunna platser
i sjöns omgivningar.
En spännande sägen berättar att det bor ett sjörå djupt nere i sjöns mörka vatten:
”Ett sjörå fanns i Långaresjön, det är inte så illa länge sen. En gammal far i Dugatorp, far till
min svärmor, hade varit i stan och körde hemåt i sällskap med flera andra. När de kommit in
på Gällinge skog blev gubben efter längre och mer. Han kom i följe med en fin fru. Till slut
stannade de andra, när de märkte att Andreas hade sinkat sig, och ett par karlar gick tillbaka
för att se var Andreas hade blivit av.
De fann honom gå och pulsa i Långaresjön. Sjörået hade förvillat honom. När han kom hem
sen till Dugatorp, kände han inte igen sig till en början, men han blev snart riktig igen. Det
är mindre än sjutti år sedan.”
Barnen i 4-5:an fick först lyssna till den här sägnen och sedan tog vi reda på hur ett sjörå ser ut
och vilka egenheter hon har. Mycket fakta fanns att hämta i Ebbe Schöns böcker ”Älvor, troll och
talande träd” och ”Trollguld”.
Vi delade in barnen i fem grupper
och varje grupp fick ett handskrivet
brev, där de uppmanades att gå till
var sin speciell plats i området runt
skolan. Sjörået hade nämligen tappat
bort en massa saker och barnens
uppgift var att leta reda på dessa.
På de olika platserna hade vi gömt
sådant man kunde förknippa med
ett sjörå: gamla 1-,2- och 5-öringar,
en snusdosa (sjörået gillar snus),
snäckor, pärlhalsband, ring, armband, fiskelina, kam etc. Varje grupp
skulle på sin angivna plats försöka
finna två eller tre borttappade föremål. När de funnit dessa, skulle de
gå till Långaresjön för att möta en
gammal kvinna (en ur personalen),
som skulle ta hand om sjöråets saker.
När barnen kom fram till Långaresjön, stod en gammal gumma
där och väntade. Hon tog emot de
föremål grupperna hittat och lovade
lämna dem till sjörået. När alla var
samlade berättade den gamla kvinnan en sägen om en gömd skatt och
lämnade därefter över en skattkarta
till barnen. Genom att följa anvisningarna på kartan skulle de kunna hitta skatten. För att få
behålla den var kravet att de måste samarbeta och hålla ihop hela tiden. Ingen fick rusa i förväg.
Skattkartan var lite lurig, så det blev en hel del diskuterande, innan barnen slutligen kom på var
skatten måste ligga.
Skatten bestod av en ”kista” full med godis och låg gömd mellan några stenar i en gammal
husgrund. Det var en hittelön som alla uppskattade!
45
Vi hade lärt oss att sjörået rådde över allt som växte och levde i sjön. En annan gång gick vi därför
till Långaresjön för att undersöka växt- och djurlivet där. Förutom hinkar och håvar plockade vi
med oss floror, böcker om insekter och sötvattensfiskar.
När vi kom fram, fick barnen undersöka vilka växter som levde i och vid sjön. De letade i flororna
och antecknade namnen på växterna. Samma sak gjorde de med insekterna som de såg.
Eftersom Långaresjöns vatten är alldeles klart, så kan man se nästan ända ner till botten. Barnen
spanade länge efter fiskar, men fick så småningom ge upp. Vi hade pratat om försurade sjöar i
skolan och nu var det dags att undersöka om Långaresjön skulle räknas in i denna kategori. För
att kunna mäta vattnets surhetsgrad hade vi med oss pH-remsor. Det visade sig att pH-värdet var
under 5, alltså så lågt att fiskar omöjligt kunde leva i sjön. Detta blev inkörsporten till ett arbete om
försurningens inverkan på miljön. Barnen tog reda på vid vilket pH-värde fiskarna försvinner från
en sjö och vilka växter som gynnas respektive missgynnas av sur miljö.
Vi besökte sedan en annan skogssjö i trakten, Karshultasjön, och mätte pH-värdet, som låg runt 6,5.
Denna sjö har tidigare varit försurad, men genom kalkning har den åter blivit en levande sjö med
fiskar såsom abborre, mört och gädda.
Barnen fick nu jämföra växt- och djurlivet vid de båda sjöarna och visade sina resultat på en
skärmutställning.
Det som började med en sägen om sjörået i Långaresjön mynnade således ut i naturstudier och
miljökunskap. Fortfarande är dock en viktig fråga obesvarad:
Hur lågt pH-värde tål ett sjörå???
46
Tips och idéer – Sjörået
Sägenalmanacka
Inför år 2002 gjorde barnen på B-spåret en underbar sägenalmanacka. Varje månad på året fick
representeras av ett sägenväsen: Spöke, Vätte, Eldsprutande sugga, Näcken (Bäckahästen), Drake,
Älvor, Sjörå, Troll, Skogsrå, Jätte, Lyktgubbe och Tomte.
De tre klasserna fick i uppgift att måla bilder av fyra sägenväsen vardera. Barnen skrev även små
bildtexter om varje väsen, där det framgick hurdana de var och hur de såg ut.
För att alla skulle få vara med och måla, blev det två illustrationer per månad. Några barn gjorde
försättsbladet och på den målade de sjörået och en lyktgubbe.
Barnen arbetade tre och tre med bilderna, som målades med akvarellpennor på vitt teckningspapper
i storlek 20x20 cm. Hela papperet skulle täckas och det var viktigt att trycka hårt med pennorna
för att få en stark färg. När de två bilderna på varje sägenväsen var klara, klistrades de upp
bredvid varandra på ett vitt A3 papper, några cm från överkanten. Under bilden klistrades sedan
bildtexten in.
Almanacksblad för varje månad år 2002 togs fram via datorn i programmet Microsoft Word.
I början på december 2001 skickades alltsammans iväg till kommunens reprocentral och lagom till
jullovet fick vi tillbaka 100 färdiga almanackor i A4 storlek. Bladen var hopfästa i ovankanten med
hjälp av spiralbindningsmaskin.
Innan vi satte igång almanacksprojektet hade vi hört oss för med föräldrarna om de var beredda att
betala 85 kr för en sägenalmanacka. De som var intresserade fick sedan göra en förbeställning på
det antal de ville ha. Många familjer gav bort almanackor till far- och morföräldrar och det blev
annorlunda och mycket uppskattade julklappar.
Man kan även göra en enda sägenalmanacka att hänga upp i klassrummet. Barnen kan då arbeta i
par och ansvara för var sin månad. Kopiera upp ett blad med de olika veckodagarnas namn plus ett
rutnät till varje par och låt dem själva fylla i de datum som gäller för deras månad. Det blir då även
en praktisk övning i hur en almanacka fungerar.
Teater med utgångspunkt från sägenalmanackan
Under våren 2002 startade vi ett litet teaterprojekt med alla barnen på spåret. De delades in i 12
grupper som bestod av 5-6 elever i olika åldrar. Varje grupp fick hitta på en egen pjäs om en av
sägenfigurerna i almanackan. Vi hade då läst sägner om alla figurerna och barnen kände till deras
egenheter, så arbetet kom igång direkt. Först skrev grupperna manus, sedan tränades pjäserna in och
slutligen målade barnen kulisser och ordnade fram kläder och lämplig rekvisita. De färdiga pjäserna
spelades upp för föräldrar, syskon m fl en kväll i maj och föreställningen blev stor succé
Fri skrivning: ”Jag - ett sägenväsen”
Ulla Lundberg, som är konsulent för Unga Skrivare i Halland, kom på besök till 4-5:an för att
inspirera barnen att skriva egna sägner. Hon hade dagen före varit med när de visades runt på
utställningen ”Jättar, vättar och drakar” på länsmuseet i Varberg.
Ulla började med att be var och en i klassen bestämma sig för vilket sägenväsen de ville vara. De
skulle sedan tänka på en plats i trakten där de ville att deras berättelse skulle utspela sig. Hon frågade
barnen hur det såg ut på platsen de valt och alla ord skrevs upp på tavlan.
47
Det handlade mycket om att använda alla sina sinnen, så barnen fick beskriva vad de hörde, hur det
luktade, vad det smakade och hur det kändes att vara det sägenväsen de valt. Viktigt var också att
våga använda det sjätte sinnet - FANTASIN!
Innan barnen började skriva, gick Ulla igenom vad som utmärker en sägen:
• Den utspelas på en speciell, namngiven plats i bygden.
• Historien påstås vara sann.
Det skulle därför finnas med geografiska namn i berättelserna men också förklaringar till hur spår i
naturen som jättestenar, drakslingor och älvringar kommit till.
Ulla kom till klassen vid två tillfällen. Andra gången fick barnen läsa upp sina sägner för varandra
och det var underbara berättelser vi fick höra. Att låta barnen skriva som om det var olika
sägenväsen som berättade, var ett genialiskt drag.
Berättelserna och illustrationerna samlade vi i en stor, sydd bok enligt beskrivningen under Tips
och idéer – Jättar.
Tittskåp på temat ”Sjörå och havsfolk”
Att tillverka ett tittskåp och där gestalta en undervattensvärld är mycket inspirerande. Sjörået har sin motsvarighet i Havsfrun, så det är bara att välja miljö.
Gör ett tittskåp av spånplattor enligt beskrivningen i
kapitlet Tips och idéer - Drakar.
Vi använder både trolldeg och cernitlera till figurerna,
fiskarna och vattenväxterna och kompletterar med
vackra stenar och snäckor. Fäst sjörået och en del av
fiskarna med nylonlina i tittskåpets tak.
Sjöråets slott kan tillverkas av kartong och kläs med guldpapper. Använd paljetter, pärlor och glitter
i olika färger till dekoration. Om ni vill ha sand på botten, så pensla med vitt trälim och strö
därefter på sand.
Räknesaga
”Jordgubbsplockartävlingen”
Det var en gång två små barn som var ute och lekte i skogen. Då såg dom plötsligt ett troll. Efter
trollet kom 5 lamm, 1 tacka och 1 bagge. Hur många djur var det tillsammans?
Barnen gick vidare och då hittade dom en korg med blåbär. Dom tog upp korgen och i den fanns
det 50 blåbär. Då snubblade Lisa och 15 bär åkte ur. Hur många bär var kvar i korgen?
Barnen gick vidare. Då träffade dom sin kompis Oskar. Han frågade om dom ville vara med i en
jordgubbsplockartävling. Det ville dom förstås. Oskar berättade att vinnaren fick 5 gånger så många
jordgubbar som han plockat. Nästa dag var tävlingen. Dom gick upp tidigt och gav sig iväg till
tävlingen. Dom mötte Oskar och han sa att man hade 9 minuter på sig att plocka. Snart kom
dom fram till jordgubbarna och där stod domarna. Domare var 2 troll, 1 skogsrå och 1 sjörå. Hur
många domare var det sammanlagt?
Det gick snabbt att plocka. Efter 9 minuter hade Anders 85 st, Oskar 95 st och Lisa 106 st. Hur
många jordgubbar hade barnen plockat tillsammans?
Lisa var vinnare och hon fick fem gånger så många jordgubbar som hon hade plockat. Hur många
fick Lisa?
Hur många personer, sägenfigurer och djur har funnits med i den här räknesagan?
Av Alexander och Sofia
48
Dokumentation av utedagar
Varje höst när skolan precis har börjat, syr barnen i 4-5:an egna böcker av sugarpapper i olika
färger. Till varje bok går det åt ca 12 sugarpapper i A3 format. Arken viks på mitten och läggs
ihop till en bok. Det är mycket svårt att få nålen genom alla boksidorna så innan bladen sys ihop
med tunn varptråd, gör man därför ca 11 hål med jämna mellanrum på mittuppslaget i boken.
Vi brukar lägga den uppslagna boken på en bräda och göra hål med spik och hammare. En syl
går också bra att använda.
Ta därefter stoppnål och varptråd och sy ihop bladen. Börja från hålet i mitten, sy uppåt till
överkanten och därefter tillbaka till mitten. Ta en ny tråd och sy från mitten till nederkanten och
därefter tillbaka till mitten. Knyt ihop trådändarna, där de möts på mitten och klipp sedan av
överflödig tråd.
Pärmarna görs av kartong. Ofta har vi använt gamla cornflakes- eller tvättmedelspaket. Gör
pärmarna något större än A4 format. Limma fast ett tunnare A3 papper, som först kan marmoreras,
svampas eller dekoreras på annat sätt.
Varje gång barnen har utedagar, temadagar, gör studiebesök eller är med om något annat utöver det
vanliga skriver de och berättar om sina upplevelser. Texten klistras in i den sydda boken tillsammans
med illustrationer och fotografier. Så småningom blir boken fylld av berättelser. På skolavslutningen
i juni får barnen sin bok som ett minne av läsåret som gått.
49
Referenser
Bergstrand, C-H Hallandssägner. 1949.
Bexell, S P. Hallands Historia och beskrivning. 1817 -1819.
Bramstång, M. Sällsamheter i Halland. 1977.
Carserud, L. Geologiska sevärdheter i Halland. Geodeon, 1997.
Jansson, B. Sägnen om Helsjön.Vår bygd.
Larsson, S R. Äskhult. 1700-talsbyn i Halland och dess sista invånare.
Stiftelsen Äskhults Gamla By, 1993.
Nockert, M. Bockstensmannen och hans dräkt. 1997.
Schön, E. Trollguld. 1993.
Schön, E. Älvor, troll och talande träd. 2000.
Spel och dobbel under medeltiden. Utställningskatalog nr 10. Stockholms
medeltidsmuseum, 1999.
Varbergsposten 9 augusti 1950. Drake skådad i Halland, så sent som
år 1912.
Mönster till medeltidsdräkter. Struthätta.
50