EUROPEISKA
KOMMISSIONEN
Bryssel den 29.5.2013
COM(2013) 376 final
Rekommendation till
RÅDETS REKOMMENDATION
om Finlands nationella reformprogram för 2013
med angivande av rådets yttrande om Finland stabilitetsprogram för 2012-2017
{SWD(2013) 376 final}
SV
SV
Rekommendation till
RÅDETS REKOMMENDATION
om Finlands nationella reformprogram för 2013
med angivande av rådets yttrande om Finland stabilitetsprogram för 2012-2017
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA REKOMMENDATION
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 121.2
och 148.4,
med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1466/97 av den 7 juli 1997 om förstärkning av
övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den
ekonomiska politiken1, särskilt artikel 5.2,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1176/2011 av den 16
november 2011 om förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser 2, särskilt
artikel 6.1,
med beaktande av Europeiska kommissionens rekommendation3,
med beaktande av Europaparlamentets yttrande4,
med beaktande av Europeiska rådets slutsatser,
med beaktande av sysselsättningskommitténs yttrande,
efter att ha hört ekonomiska och finansiella kommittén, och
av följande skäl:
(1)
Den 26 mars 2010 godkände Europeiska rådet Europeiska kommissionens förslag till
en ny strategi för sysselsättning och tillväxt – Europa 2020. Strategin bygger på en
utökad samordning av den ekonomiska politiken med inriktning på ett antal
nyckelområden där åtgärder behövs för att stärka förutsättningarna för hållbar tillväxt
och konkurrenskraft i Europa.
(2)
Den 13 juli 2010 antog rådet, på grundval av kommissionens förslag, en
rekommendation om de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och unionens
ekonomiska politik (2010–2014) och den 21 oktober 2010 ett beslut om riktlinjer för
medlemsstaternas sysselsättningspolitik5, vilka tillsammans utgör de så kallade
integrerade riktlinjerna. Medlemsstaterna uppmanades att beakta de integrerade
riktlinjerna i sin nationella ekonomiska politik och sysselsättningspolitik.
1
EGT L 209, 2.8.1997, s. 1.
EUT L 306, 23.11.2011, s. 25.
COM(2013) 376 final.
P7_TA(2013)0052 and P7_TA(2013)0053.
Rådets beslut 2013/208/EU av den 22 april 2013.
2
3
4
5
SV
2
SV
(3)
Den 29 juni 2012 beslöt rådet om en tillväxt- och sysselsättningspakt som är en
enhetlig ram för insatser på nationell nivå, EU-nivå och euroområdesnivå. Den
innehåller alla tillgängliga medel, instrument och politik. Europeiska rådet beslöt om
insatser som ska utföras på medlemsstatsnivå och förband sig särskilt att uppnå målen
i strategin Europa 2020 och genomföra de landsspecifika rekommendationerna.
(4)
Den 6 juli 2012 antog rådet en rekommendation om Finlands nationella
reformprogram för 2012 och avgav sitt yttrande om Finlands uppdaterade
stabilitetsprogram för 2011–2015.
(5)
Den 28 november 2012 antog kommissionen den årliga tillväxtöversikten6 som
markerar inledningen av 2013 års europeiska planeringstermin för samordning av den
ekonomiska politiken. Den 28 november 2012 antog kommissionen rapporten om
varningsmekanismen7, på grundval av förordning (EU) nr 1176/2011. I rapporten
angavs att Finland var en av de medlemsstater som skulle bli föremål för en fördjupad
granskning.
(6)
Den 14 mars 2013 godkände Europeiska rådet prioriteringarna för att säkerställa
finansiell stabilitet, finanspolitisk konsolidering och tillväxtfrämjande åtgärder. Det
betonade behovet av att eftersträva differentierad och tillväxtfrämjande konsolidering
av de offentliga finanserna, återställa normala lånevillkor i ekonomin, främja tillväxt
och konkurrenskraft, ta itu med arbetslösheten och krisens sociala följdverkningar
samt modernisera den offentliga förvaltningen.
(7)
Den 10 april 2013 offentliggjorde kommissionen resultaten av sin fördjupade
granskning8 av Finland i enlighet med artikel 5 i förordning (EU) nr 1176/2011. Av
analysen drog kommissionen slutsatsen att Finland har makroekonomiska obalanser
som kräver övervakning och beslutsamma politiska åtgärder. Det är särskilt viktigt att
man fortsätter att uppmärksamma den betydande försämringen vad gäller underskottet
i bytesbalansen och det svaga exportresultatet, vilka är faktorer som drivs på genom
omstruktureringen av industrin, tillika med konkurrensfaktorer ur ett kostnads- och
icke-kostnadsperspektiv.
(8)
Den 18 april 2013 lade Finland fram sitt stabilitetsprogram för 2013 som omfattar
perioden 2012–2017 och även sitt nationella reformprogram för 2013. För beaktande
av inbördes samband har de båda programmen bedömts samtidigt.
(9)
Baserat på en bedömning av 2013 års stabilitetsprogram enligt rådets förordning (EG)
nr 1466/97 anser rådet att Finlands offentliga finanser på det hela taget varit sunda och
att ansträngningar gjorts för att närma sig det medelfristiga budgetmålet. Det
makroekonomiska scenariot för budgetprognoserna i programmet är trovärdigt.
Tillväxtprognoserna för 2013 är liknande som i kommissionens vårprognos, medan
prognosen för 2014 ligger 0,6 procentandelar över kommissionens prognos. Målet i
den budgetstrategi som anges i programmet är att balansera de statliga finanserna och
få den offentliga skuldkvoten att sjunka till 2015. I programmet ingår en ändring av
det medelfristiga målet från 0,5 % till -0,5 %. Det nya medelfristiga målet är i linje
med kraven i stabilitets- och tillväxtpakten. I programmet förutspås att målet kommer
att uppnås till 2014 och hållas fram till 2017. Utgående från den (nyberäknade)
strukturbalansen på grundval av uppgifterna i programmet har Finland under 2012 inte
6
COM(2012) 750 final.
COM(2012) 751 final.
SWD(2013) 123 final.
7
8
SV
3
SV
uppnått sina tidigare medelfristiga mål och kommer inte att uppnå det nya målet under
2013. I programmet prognostiseras att den (nyberäknade) strukturbalansen kommer att
förbättras från -1 % av BNP 2012 till -0,9 % av BNP 2013. Mellan 2014 och 2017
kommer den att ligga stadigt mellan -0,6 % och -0,7 % av BNP. Under 2012 ökade
Finlands nettoutgifter med 0,4 %, vilket är under det tillämpliga referensvärdet i
utgiftsriktmärket. Till följd av den negativa reala BNP-tillväxten 2012 anses den låga
strukturanpassningen vara tillräcklig. Under 2013 förbättras Finlands (nyberäknade)
strukturbalans och dess nettoutgifter väntas endast avvika med 0,1 % av BNP från
utgiftsriktmärket. Med tanke på Finlands stor negativa produktionsklyfta anses detta
adekvat. Under 2014 väntas Finlands (nyberäknade) strukturbalans förbättras
ytterligare, och nå -0,6 % av BNP, dvs. tillräcklig nära det medelfristiga målet
(dessutom kommer Finland enligt kommissionens vårprognos att uppnå målet helt och
hållet under 2014). På det hela taget innebär detta att den förebyggande delen av
stabilitets- och tillväxtpakten efterlevts. Den offentliga konsoliderade bruttoskulden
var 53 % av BNP 2012 och kommer enligt programmet att ligga kvar under 60 % av
BNP under hela programtiden. Programmet förutser minskningar av skuldnivån under
2016 och 2017. Långsiktig hållbarhet är fortfarande det viktigaste finanspolitiska
målet. Hållbarhetsklyftan till följd av en åldrande befolkning, främst beroende på
pensioner, hälso- och långvård, har noterats och kräver löpande övervakning.
SV
(10)
Produktivitetstillväxten inom offentliga tjänster har inte följt med
produktivitetsökningen i ekonomin som helhet, medan belastningen till följd av en
åldrande befolkning ökar. Principerna för reformering av kommunerna har fastställts,
men sammanslagningar förblir frivilliga, även om det kommer att finnas ekonomiska
incitament från staten. Det väntas att den pågående reformen av social- och
hälsosystemen inte kommer att medföra några avsevärda minskningar av det
nuvarande antalet hälso- och sjukvårdsdistrikt.
(11)
Åtgärder har vidtagits för att minska ungdoms- och långtidsarbetslösheten, till
exempel
ungdomsgarantin,
kompetensprogrammet
för
ungdomar
samt
pilotprogrammet för långtidsarbetslösa. Dessa kompletterades under 2013 med
ytterligare ekonomiskt stöd till lärlingsprogram som del av ungdomsgarantin. Detta är
välkommet med tanke på den väntade ökningen av arbetslösheten. Dessa åtgärder
måste nu genomföras med tydligt fokus på att höja målgruppernas kompetensnivå och
arbetsmarknadsställning. Det är viktigt att man lyckas öka sysselsättningsgraden bland
äldre arbetstagare för att säkerställa hållbara offentliga finanser och kunna tillgodose
framtida arbetskraftsbehov. Den arbetande befolkningsandelen i Finland krymper.
Flera åtgärder har vidtagits för att komma åt möjligheterna till tidig pension, bland
annat en höjning av åldersgränsen för deltidspensionering, upphävande av möjligheten
till minskad pension och höjning av pensionsåldern efter arbetslöshet.
Medellivslängden har emellertid ökat snabbare än vad som förutsågs under 2005 års
pensionsreform, och med tiden kan det nuvarande intervallet för lagstadgad
pensionsålder visa sig vara för lågt och pensionerna otillräckliga. I sitt program har
Finland åtagit sig att öka den faktiska pensionsåldern till 62,4 år till 2025, vilket
fortfarande är lågt med hänsyn till medellivslängden och de demografiska problemen.
Genomförandet av dessa överenskomna åtgärder förblir en prioritering på kort sikt.
(12)
Regleringshindren inom Finlands tjänstesektor är fortfarande höga, och
marknadskoncentrationerna är stora i viktiga sektorer som detaljhandeln. De planerade
ändringarna av konkurrenslagen i fråga om livsmedelshandelsaktörers dominerande
marknadsposition, målen i programmet om sund konkurrens genom större
övervakning av sektorn samt upphävandet av onödiga hinder för konkurrens i befintlig
4
SV
lagstiftning (t.ex. om fysisk planering och byggverksamhet) bör bidra till att lösa dessa
problem. Sammanslagningen av konkurrens- och konsumentmyndigheten, tillsammans
med en ökning av deras budget och större befogenheter att ta itu med
konkurrensneutralitet mellan offentliga och privata aktörer bör också rent allmänt göra
konkurrenspolitiken effektivare och öka dess fördelar. I Finland har de böter som
utfärdats enligt konkurrenslagstiftningen av tradition varit låga, och den översikt som
planeras för 2013 bör kunna ligga till grund för ytterligare reformer för att öka
böternas avskräckande effekt.
SV
(13)
Finlands produktionstillväxt fortsätter att hanka efter lönetillväxten, medan landets
internationella konkurrenskraft har minskat, vilket visas genom de finska exporternas
minskade marknadsandel. Investeringar i forskning, utveckling och innovation är
fortfarande höga, men en kritisk punkt är hur effektivt forskningen omvandlas till
innovation och nya företag med hög tillväxt, som kan ta sig in på snabbt växande
exportmarknader och stärka Finlands internationella konkurrenskraft. På kort sikt bör
Finland genomföra sina nyligen antagna strategier och åtgärder för att förbättra
forsknings- och innovationssystemet, till exempel den nya handlingsplanen, och vid
behov föreslå ytterligare reformer utgående från befintliga utvärderingar och den
framtidsrapport som just förbereds. Energi- och arbetspriserna har identifierat bland de
insatspriser som bidrar till att öka kostnaderna för finska producenter. Löneökningen
under senare år har varit begränsad, till följd av det gällande treparts-löneavtalet som
löper ut under 2013. Det är därför oroande att inget nytt avtal hittills slutits mellan
arbetsmarknadens parter.
(14)
Inom ramen för den europeiska planeringsterminen har kommissionen genomfört en
omfattande analys av Finlands ekonomiska politik. Den har bedömt
stabilitetsprogrammet och det nationella reformprogrammet samt lagt fram en
fördjupad granskning. Den har beaktat inte bara programmens relevans för en hållbar
finanspolitik och socioekonomisk politik i Finland utan även i vilken utsträckning som
EU:s regler och riktlinjer har iakttagits, mot bakgrund av behovet att stärka den
övergripande ekonomiska styrningen i EU genom att framtida nationella beslut fattas
med beaktande av synpunkter på EU-nivå. Kommissionens rekommendationer inom
ramen för den Europeiska planeringsterminen återspeglas i rekommendationer 1 till 5
nedan.
(15)
I ljuset av denna bedömning har rådet granskat Finlands stabilitetsprogram, och dess
ståndpunkt9 avspeglas bland annat i dess rekommendation 1 nedan
(16)
Mot bakgrund av kommissionens fördjupade granskning och denna bedömning har
rådet granskat Finlands nationella reformprogram och stabilitetsprogram. Rådets
rekommendationer enligt artikel 6 i förordning (EU) nr 1176/2011 om förebyggande
och korrigering av makroekonomiska obalanser återspeglas i rekommendationerna 3, 4
och 5.
(17)
I samband med den europeiska planeringsterminen har kommissionen dessutom
analyserat den ekonomiska politiken i euroområdet som helhet. På dessa grunder har
rådet utfärdat särskilda rekommendationer till de medlemsstater vars valuta är euron.
Även Finland bör se till att de genomför dessa rekommendationer snabbt och
fullständigt.
9
Enligt artikel 5.2 i rådets förordning (EG) nr 1466/97.
5
SV
HÄRIGENOM REKOMMENDERAS att Finland under perioden 2013-2014 vidtar följande
åtgärder:
1.
Fortsätter en tillväxtfrämjande finanspolitik och upprätthåller en sund finanspolitisk
position som planerat, och garanterar efterlevnad av det medelfristiga målet under
hela programtiden. Fortsatt årlig utvärdering av omfattningen på det åldersrelaterade
hållbarhetsgapet och justering av offentliga intäkter och utgifter i enlighet med de
långsiktiga målen och behoven. Garanterar långvårdens kostnadseffektivitet och
hållbarhet och i större utsträckning beaktar förebyggande, rehabilitering och
självständigt boende.
2.
Ser till att de pågående administrativa reformerna kring kommunernas struktur
genomförs i praktiken, i syfte att uppnå produktivitetsvinster och
kostnadsbesparingar i de offentliga tjänsterna, bland annat social- och
hälsovårdstjänster.
3.
Vidtar ytterligare åtgärder för att öka anställningen av äldre, bland annat genom att
öka deras anställbarhet och minska möjligheterna till tidig pensionering, samt
anpassa den lagstadgade minsta pensionsåldern till den ökande medellivslängden.
Genomföra och noga övervaka effekterna av pågående åtgärder för att förbättra
ungas och långtidsarbetslösas ställning på arbetsmarknaden, med särskilt fokus på
yrkesrelevant kompetensutveckling.
4.
Fortsatta insatser för att öka konkurrensen inom produkt- och tjänstemarknaderna,
särskilt detaljhandeln, genom att genomföra det nya programmet för att främja sund
konkurrens.
5.
Öka Finlands förmåga att ta fram innovativa produkter, tjänster och
högtillväxtföretag i en snabbt föränderlig miljö, och fortsätta diversifieringen av
industrin, på väg mot mindre energiintensiva sektorer. I den nuvarande situationen
med låg tillväxt stödja utvecklingen av reallönerna och produktiviteten, samtidigt
som arbetsmarkandens parters roller måste respekteras fullt ut och nationella metoder
följas.
Utfärdad i Bryssel den
På rådets vägnar
Ordförande
SV
6
SV
