Herrens Påsk [098] - Christian Churches of God

Guds Kristna Kyrkor
[098]
Herrens Påsk [098]
(Edition 2.0 19950401-19990130) Audio
Denna uppsats handlar om tidpunkten och betydelsen av Herrens Påsk och skillnaden gentemot den
hedniska påsken. De olika faserna i högtiden för Herrens Påsk undersöks. Dessa delas in i Herrens
Nattvard, själva natten för Herrens Påsk, för vilken Kristus var offerlammet, Natten av vakande och
det Osryade Brödets Högtid.
Christian Churches of God
PO Box 369,
WODEN
ACT 2606,
AUSTRALIA
E-mail: [email protected]
(Copyright  1995, 1999 Wade Cox)
(Tr. A. Binder 2005)
Detta manuskript får kopieras och spridas fritt förutsatt att det kopieras i sin helhet utan ändringar
eller utelämnande. Förläggarens namn och adress, samt upphovsrättinnehavaren måste inkluderas.
Inga avgifter skall läggas på mottagare av distribuerade kopior. Kortare citat får inkluderas i texter
såsom kritiska artiklar och recensioner utan att upphovsrätten bryts.
Detta manuskript finns tillgängligt i original och översättning på Internet på webadress:
http://www.logon.org och http://www.ccg.org
Page 2
Herrens Påsk [098]
Herrens Påsk [098]
Tidpunkt och betydelse
Herrens Påsk är den första perioden av Heliga
Dagar i den heliga kalendern, vilken är en
månkalender om tolv månader, med en
trettonde sju gånger under kalenderns cykel,
som repeterar sig själv vart nittonde år. Det
heliga året inleds med Nisan, eller Abib, eller
omkring mars, och slutar med månaden Adar
som den tolfte månaden, eller Adar II som den
trettonde månaden.
Herrens Påsk föregås av perioden för helgande
av Templet, vilket inleds på den första dagen av
den första månaden och fortsätter till den
sjunde dagen av den första månaden, vilket är
helgandet av de simpla och sjuka (jfr. uppsatsen
Helgandet av Guds Tempel [241]).
Herrens Påsk är en åminnelsehögtid som
representerar en serie av features i
försoningsplanen. Hållandet av Herrens Påsk
och det Osyrade Brödets Dagar är ett tecken på
att vi är Guds folk (2 Mos. 13:3-10). Exodus
(utvandringen ur Egypten, övers. anm.) utgör
grunden för högtiden, och emedan historien
grundas på den fysiska frälsningen av Israels
nation, så representerar högtidens symbolik den
andliga frälsningen för hela planeten. Planeten
är under ledarskap av de fallna Elohim som
leds av den skyddande keruben kallad Satan.
Detta behandlas i förklaringarna om
kosmologin i uppsatserna De Utvalda som
Elohim [001] och Den Gud Vi Dyrkar [002]
Messias är beskriven genom offret av
Påskalammet och högtidens händelseförlopp.
Högtiden baseras egentligen kring ett gigantiskt
militärt tillbakadragande från Egypten som
används för att beskriva världens förlösning
från synd. Kristus var den förste av världens
skörd. Det är därför som de tre
högtidsperioderna grundas på skördesystemet
på det norra halvklotet och speciellt vid
Jerusalem, som har utvalts som centrum för den
administrativa strukturen för Guds styre både
under millenniet och efter detta.
Kristus följde verkligen lagarna för Herrens
Påsk under den tid han korsfästes. På grund av
att modern kristendom följer den hedniska
påsken så har den ingen förklaring för måltiden
som är känd som den Sista Nattvarden, inte
heller de riktiga tidpunkterna för början och
slutet av högtiden. Symboliken är i det mesta
förlorad i modern kristendom.
Särskilja Herrens Påsk från den
hedniska Påsken
Bibliska Förutsättningar för Herrens Påsk
Lagstiftningen för Herrens Påsk återfinns i
Andra Mosebok 12:3-49; 23:15-18; 34:18;
Tredje Mosebok 23:4-8; Fjärde Mosebok 9:2-5,
13-14; 28:16-25; Femte Mosebok 16:1-8, 16;
Psaltaren 81:3, 5; Hesekiel 45:21 ff.
Herrens Påsk var en militär utvandring, ur det
Egyptiska systemet, som var skapat för att
spegla utträdandet av människorna från denna
världs synd. Det är dock på sin plats att hålla
utvandringens plan i åtanke för att beskriva vad
som efterbildas i den tidiga symboliken.
Andra Mosebok kapitel 12 inleds med att
fröklara att månaden för Herrens Påsk, Nisan,
skulle bli månadernas inledning [för året].
Förberedelser skall göras på den första dagen
av det heligga året samt även på den sjunde då
prästerskapet försonar för inadvertent synd (se
även Hes. 45:18-20). Offren vilar nu i Kristus
men försoningen och förberedelsen skall ske
fortlöpande (styckena i Hesekiel fortsätter till
Millenniet). De som inte är förberedda att ta
Herrens Påsk, eller de som reser, skall ta
Herrens Påsk under den andra månaden (4 Mos.
9:6-12; 2 Krönn. 30:2-4).
Främmande som lever i Israel skall också fira
Herrens Påsk (2 Mos 12:48, 49; 4 Mos. 9:14),
så som deras frälsning, alltså de Ofrälses
frälsing, eller hela mänskligheten är i
församlingen.
Högtiden skall firas på en plats utsedd av Gud
(genom prästerskapet) (5 Mos. 16:5-7) och
skall firas med osyrat bröd (2 Mos. 12:8, 15-20;
12:3, 6; 23:15; 3 Mos. 23:6; 4 Mos. 9:11;
28:17; 5 Mos. 16:3, 4; Mark. 14:12; Luk. 22:7;
Herrens Påsk [098]
Apg 12:3; 1 Kor. 5:8). Straffet för att försumma
att följa högtiden är att bli avskuren från folket
eller församlingen (4 Mos. 9:13) förutom om
man är oren eller på en resa så som sagts ovan.
Det finns en föreskrift för både främlingar och
de som tillfälligt är i landet (4 Mos. 9:14).
Församlingen skall förbereda för Herrens Påsk i
förväg så som ovan och skall välja
Påskalammet på den tionde dagen av månaden
och skall hålla det och döda det på den
fjortonde dagen av månaden (2 Mos. 12:3).
Lammets symbolik indikerar Messias offer på
den fjortonde dagen av Nisan på aftonen från
omkring klockan 3 på eftermiddagen (vilken
under året för korsfästelsen år 30 e.Kr. inföll på
onsdagen den 5 april. Vissa grupper anser att
det skall ara år 31 e.Kr. vilket vi vet är
felaktigt; se uppsatsen Tidpunkten för
Korsfästelsen och Uppståndelsen [159]).
Högtiden infaller på varierande tidpunkter i
enlighet ned månkalendern. Korsfästelsen
skedde inte på en fredag och uppståndelsen var
inte på en söndag (se även The Companion
Bible, Appendix 42). Herrens Påsk skall hållas
av hushållen enligt antalet för konsumtionen av
lammet (2 Mos. 12:4).
Betydelsen av den Sista Nattvarden
De flesta kristna kommentatorer är förvillade
av betydelsen av den Sista Nattvarden som
Kristus höll natten innan han blev korsfäst. Det
är Nattvarden på kvällen av den 14 Nisan.
Vissa har antagit, av Kristus kommentarer att
han föredrog att äta denna Påskmåltid med
dem, att judarna hade, på något sätt, hade fel
vad gällde datumet och att den riktiga natten
var natten före. Och många kristna grupper som
fortfarande håller Herrens Påsk och den Sista
Nattvarden, anser verkligen att måltiden den 14
Nisan är Påskmåltiden. Det är det inte. Kristus
höll Herrens Påsk och lagen (Matt. 26:17-20;
Luk. 22:15; Joh. 2:13, 23; 13:1 ff). Han
ändrade inte ett jota eller tittle i lagen (Matt.
5:18).
Herrens
Påsk
genomfördes
som
ett
tillbakadragande. För att hären om möjligtvis
två miljoner människor skulle kunna röras på
ett lyckat sätt, så krävdes ett visst mått av
militär precision. Folket centrerades vid
Page 3
Rameses från dagen före natten då dödens
ängel skulle passera över (härav det engelska
ordet Passover för Herrens Påsk, övers. anm.)
Israels nation och smite egyptierna. Detta skulle
spegla förstörelsen av världen och skyddet som
givits folket genom offret av Lammet,
varigenom alla människor, Ofrälse eller inte,
skulle sättas i Herrens församling under ett
styre för världen. För åminnelse av den
samlingen av hären och i förberedelse av offret
så hölls en måltid, kallad (se The Companion
Bible) för chagigah eller chagigoh. Chagigoh
följd i Herrens Påsk efter exilen så som den
moderna judendomen uppfattar den är ett
supplementary offer.
De två maträtterna
bestod av ett stycke rostat körr med ben och ett
rostat ägg (Hayyim Schauss The Jewish Festivals
History and Observance, Schocken Books, New
York, vii, "Pesach = Unusual Observances" sid. 56).
Förståelsen av Chagigoh så som den
tillhandahålls i Femte Mosebok 16 och så som
den hölls i Jerusalem vid Kristi tid, har
antingen gått förlorat eller tolkats fel av senare
tids judendom. Ägget har introducerats som en
symbol för det babyloniska systemet efter
exilen. Påskägget är en mycket känd sak av det
systemet. Den rabbinska judendomens attacker
mot kristendomen och the obfuscation of the
commonality of the Judeo-Christian systemen
har lett till okunnighet och hemsk förföljese av
de icke-atanasiska kristna som följer lagen (se
även Schauss, ibid., sid. 57 ff. för vissa av
handlingarna och ignorant libels of the Middle
Ages).
Tillfällig Bostad
Herrens Påsk
som
Krävs
för
De som håller Herrens Påsk måste hålla den
utanför deras normala boningar med inledning
på förberedelsedagen den 14 Nisan.
Femte Mosebok 16:5-7 5 Du får inte offra påskoffret
i vilken som helst av de städer som Herren, din Gud,
ger dig, 6 utan du skall gå till den plats som Herren,
din Gud, väljer ut och där han vill låta sitt namn bo.
Där skall du offra påskoffret på kvällen, när solen
går ner, den stund då du drog ut ur Egypten. 7 Du
skall laga till det och äta det på den plats som
Herren, din Gud, väljer ut, och på morgonen skall du
vända hem.
Page 4
Lagen i Femte Mosebok 16 var orsaken till att
Kristus sände ut lärjungarna att finna rum så
som beskrivet i Matteus evangelium 26:17-19.
Matteus evangelium 26:17-19 Matteus evangelium
26:17-19 17 Första dagen av det osyrade brödets
högtid kom lärjungarna fram till Jesus och frågade:
”Var vill du att vi skall ordna för påskmåltiden åt
dig?” 18 Han svarade: ”Gå in till staden och hälsa
den och den att er mästare säger: Min stund är nära.
Jag vill hålla påskmåltid hos dig med mina
lärjungar.” 19 Lärjungarna gjorde som Jesus hade
sagt, och de ordnade för påskmåltiden.
Dagen var inte den första dagen av det osyrade
brödet så som vissa översätter det utan snarare
dagen före det osyrade brödet (av ordet prõte
även använt i Joh. 1:15,30 vilket innebär han
fanns före mig). KJV behåller viss betydelse
genom att referera till dagen som den första
dagen av det Osyrade Brödets Högtid. Vi vet att
detta är omöjligt om inte termen är generisk.
Matteus evangelium 26:17-19 17 Första dagen av
det osyrade brödets högtid kom lärjungarna fram till
Jesus och frågade: ”Var vill du att vi skall ordna för
påskmåltiden åt dig?” 18 Han svarade: ”Gå in till
staden och hälsa den och den att er mästare säger:
Min stund är nära. Jag vill hålla påskmåltid hos dig
med mina lärjungar.” 19 Lärjungarna gjorde som
Jesus hade sagt, och de ordnade för påskmåltiden.
Termerna Herrens Påsk och det Osyrade
Brödets Högtid används båda specifikt och
generiskt. Herrens Påsk kan inkludera samtliga
stadier från måltiden före Herrens Påsk och
Herrens Påsk till det Osyrade Brödet. På
samma sätt kan det Osyrade Brödet referera till
alla dessa handlingar. Det var i verkligheten
inte dagen före det Osyrade Brödet, utan två
dagar innan. Lagen kräver av alla människor att
lämna sina hem och ta upp tillfällig bostad för
den 14 Nisan, vilken, som alla dagar, inleddes
från solnedgången den13 Nisan. Detta gjordes
så att hela förberedelsedagen hölls på den
platsen, och förberedde för den verkliga aftonen
av Herrens Påsk, som var om aftonen av den 15
Nisan eller kvällen för den första Heliga Dagen,
som kallades natten för vakande (2 Mos.
12:42). Lammet dödades på förberedelsedagen
den 14 Nisan vid solens nedgång, inledd från
omkring klockan 3 på eftermiddagen, alltså
som representation av Messias (5 Mos. 16:6).
Kristus dödades också vid denna tid och dog
vid tiden som utsatts för inledningen för
Herrens Påsk [098]
aftonens offer vid Herrens Påsk. Om han
verkligen inte dog precis vid exakt vid tiden för
dödandet av offerlammet, så som det lagts fram
i lagen, så kunde han inte fullborda lagen och
således inte vara Messias.
Förberedelsemetod
Herrens Påsk
för
Låltiden
Den ursprungliga föreskriften som finns i
Andra Mosebok 12:9 kräver att lammet skall
grillas och ätas med bittra örter. Föreskriften i
Femte Mosebok för att hålla högtiden i
tillfälliga boningar verkar tillåta lammet att bli
kokat då det är översatt med kokat i vissa
Bibelversioner men ordet är egentligen tillagat
veliket är en generisk term som täcker både
grillning och kokning. Med tanke på lagen från
Andra Mosebok 12 så är det osannolikt att den
generiska termen tillåter en ändring av kraven
från Andra Mosebok 12. Den felaktiga
översättningen till kokning används för att
rättfärdiga den typ av måltid som Kristus åt på
aftonen för den Sista Nattvarden. Denna måltid
åts med en soppa av Kristus (Joh. 13:26).
Kanske även med syrat bröd (för att kunna
användas som en soppa psõmion).
Måltiden var inte den för den första Heliga
Dagen då Herrens Påsk äts så som det sägs i
Andra Mosebok 12, utan snarare kvällen före.
Måltiden kunde ha varit vilket torrt kött som
helst. Lagen kräver att måltiden för Herrens
Påsk dock skall vara grillat och med bittra
örter. Därför är måltiden som känns som den
Sista Nattvarden fullkomlighet förklarbart inom
lagen och det finns ingen konflikt eller
diminution av de ursprungliga föreskrifterna av
Kristus.
De sju dagarna för det Osyrade Brödet inleddes
den följande aftonen på den första Heliga
Dagen i högtiden, alltså den 15 Nisan, vilken år
30 e.Kr. var en onsdag kväll/torsdag.
Andra Mosebok 12:15 I sju dagar skall ni äta osyrat
bröd. Redan den första dagen skall ni skaffa bort all
surdeg ur era hus, ty var och en som äter något syrat
bröd från den första till den sjunde dagen skall
utstötas ur Israel.
Andra Mosebok 13:6-7 6 i sju dagar skall du äta
osyrat bröd, och den sjunde dagen skall det hållas en
fest till Herrens ära. 7 Alla de sju dagarna skall du
Herrens Påsk [098]
äta osyrat bröd, ingenting syrat får finnas hos dig
och ingen surdeg någonstans i ditt land.
Andra Mosebok 23:15 Det osyrade brödets högtid
skall du fira. Då skall du äta osyrat bröd i sju dagar,
så som jag har befallt dig, på den bestämda tiden i
månaden aviv, ty det var då du drog ut ur Egypten.
Ingen skall träda fram inför mig med tomma händer.
Således var detta i eller under det Osyrade
Brödets Högtid då Israel kom ut ur Egypten.
Delar och Tidpunkter i det Osyrade
Brödet
Juda åt traditionellt det Osyrade Brödet i åtta
dagar. Den åttonde dagen följer i allmänhet
högtiden snarare än föregår den. Det Osyrade
Brödet inleds på natten fär Exodus, kallad
aftonen för Herrens Påsk och den varade från
den Heliga Dagen till den sjunde dagen som var
en Helig Dag. Således kunde inte de sju
dagarna starta på den 14 Nisan, utan snarare på
den 15 Nisan, eller så skulle den sista dagen
inte infalla på den sista Heliga Dagen av det
Osyrade Brödet. Sålunda var Herrens Nattvard
en anna måltid än den egentliga maåltiden
Herrens Påsk, kallad natten för vakande eller
åtföljsamhet (2 Mos 12:42; 13:3)
Andra Mosebok 12:42-43 42 Det var den natt då
Herren vakade för att föra dem ut ur Egypten. Den
natten är Herrens, den natten skall alla israeliter
vaka, släkte efter släkte. 43 Herren sade till Mose
och Aron: ”Detta är stadgan för påskoffret: Ingen
utlänning skall äta av det,
Denna natten för vakande höll för Dödsängeln
och följdes sedan av hela Israel i åminnelse.
Detta var måltiden Herrens Påsk som
symboliserade säkerhet för församlingen av det
Heliga folket från Dödsängeln. Offrets blod
sattes på dörrposterna för att symbolisera
Messias förlösande offer. Det är därför absurt
att föreslå att Herrens Påsk kunde ätas
utomhus, till exempel på en restaurang, då det
inte skulle bli meningsfullt att äta utomhus i
Egypten och symboliken skulle gå förlorad.
Perioden för Herrens Nattvard och Herrens
Påsk, eller natten för vakande, skall följas på
annan plats än ens vanliga boningar.
Folket återvände till sina hem igen på den
första Heliga Dagen den 15 på morgonen (5
Mos. 16:7). Folket spenderade dagen i Templet
Page 5
i enlighet med Tredje Mosebok 23.
Det finns Heliga församlingar på den 15 Nisan
och återigen på den sista eller sjunde dagen av
det Osyrade Brödet, den 21 dagen av månaden.
Paulus förklara att högitden skall hållas med
osyrat bröd för att symbolisera det osyrade
brödet av innerlighet och sanning. Den gamla
syran är av fördärv och ondska (1 Kor. 5:8).
Den gamla syran var en typ av synd och därmed
skulle den tas bort från hemmen (verkligen från
hela ert område 5 Mos. 16:4) under den
sjudagarsperioden för högtiden. Judarna höll en
speciell signal på förberedelsedagen för
bakandet av brödet och surdegen som kallades
chomets. Schauss refererar till vanan på sidan
52 (op. cit.). Vanna hölls i Jerusalem på
förberedelsedagen och är en substantive
indikation att nationen hade upphört att lyda
lagen så som den återges i Femte Mosebok 16
och de flyttade inte in i tillfälliga boningar för
högtiden. Kristus höll således en aspekt av
lagen som hade ignorerats, det korrekta
följandet av chagigoh.
Högtiden är således i två sektioner. Den första
förberedelsedelen innehåller två element av
förberedelser:
 den första perioden är över dagarna som
leder fram till perioden, inklusive nyåret
den 1 Nisan (eller 1 Abib) och dagarna
den 7 och den 10 Nisan. Den judaiska
utövningen om att hålla nyår i Tishri är
således en icke-auktoriserad hednisk sed
som härstammar från det babyloniska
systemet. Rabi Kohn konstaterar i The
Sabbatarians in Transylvania klart att
Rosh Hashanah, elle Tishrinyåret är en
tradition efter exilen, som inte trädde in
i judendomen förrän det tredje
århundradet e.Kr. och som aldrig följdes
under Tempelperioden eller den tidiga
kristna kyrkan;
 den andra förberedelseperioden är den
trettiosextimmarsperioden
som
innehåller flytten från ens hem till
tillfälliga boningar på exakt samma sätt
som är involverat i Lövhyddehögtiden
eller Tabernakelhögtiden (se sektionen
om Lövhyddehögtiden). Detta är vad
Kristus gjorde för den Sista Nattvarden.
Page 6
Herrens Påsk [098]
Den tredje fasen är den om de sju dagarna av
det osyrade brödet egentligen, med den Heliga
Dagarna den 15 och den 21 Nisan. Inom den
tredje fasen är offret som kallas skördeoffret
som var symboliskt för mottagandet av Kristus
som förstlingsoffer och ett fullgott offer för
Gud. Utan denna ceremoni kunde vi inte ha
försonats med Gud. Det måste hållas (se
uppsatsen Skördeoffret [106b]).
Matteus evangelium 26:18-19 18 Han svarade: ”Gå
in till staden och hälsa den och den att er mästare
säger: Min stund är nära. Jag vill hålla påskmåltid
hos dig med mina lärjungar.” 19 Lärjungarna gjorde
som Jesus hade sagt, och de ordnade för
påskmåltiden.
Måltiden vid aftonen av Herrens Påsk skall
klart vara med lamm och bittra örter, vilka
representeras
i
judarnas
traditionella
Sederbordet (dock är ägget en representation av
den babyloniska fångenskapen och är således
en senare avvikelse).
Markus evangelium 14:16 Lärjungarna gav sig i väg,
och när de kom in i staden fann de att allt var som
han hade sagt, och de ordnade för påskmåltiden.
Utvandringen från Egypten är även en prototyp
för vidare Exodus som kommer att ske vid
Messias återkomst, då han kommer att sända ut
överlevare till alla nationer för identifieringen
och återkomsten av resterna av Israels
församling. De kommer återvända på hsätar
och i vagnar och på litters och på mulor (Jes.
66:20). Högtiden kommer således ta upp annan
symbolik också.
Lukas evangelium 22:15 Han sade till dem: ”Hur har
jag inte längtat efter att få äta denna påskmåltid med
er innan mitt lidande börjar.
Felaktigheter
Herrens Påsk
i
Förståelsen
av
Det finns ett antal felaktiga tolkningar av
Herrens Påsk, vilka kommer att undersökas här
nedan. Diskussioner om Herrens Påsk rör sig
kring följande punkter:
 dag och tidpunkt för slaktandet av
Påsklammet;
 dag och tidpunkt för ätandet av
Påsklammet;
 dag och tidpunkt för Exodu; och
naturen hos den Sista Nattvarden som
Jesus åt med sina lärjungar.
Grunderna för diskussionerna uppkommer från
en koflikt mellan berättelserna om Jesus Sista
Nattvard så som den återges i de synoptiska
evangelierna, Matteus, Markus och Lukas, och
berättelsen om den Sista nattvarden så som den
ges av Johannes.
Matteus, Markus och Lukas återger alla det
följande:
Markus evangelium 14:12 Första dagen av det
osyrade brödets högtid, när påsklammen slaktades,
frågade lärjungarna: ”Vart vill du att vi skall gå för
att ordna påskmåltiden åt dig?”
Lukas evangelium 22:8 Och Jesus sände i väg Petrus
och Johannes och sade: ”Gå och gör i ordning
påskmåltiden åt oss.”
Dessa uppteckningar verkar ha Jesus se fram
emot och sedan äta måltiden Herrens Påsk före
sin död på korset. Detta skulle även slå fast
symbolerna för brödet och vinet på aftonen för
måltiden Herrens Påsk.
Johannes anger dock i Johannes evangelium
13:1.
Johannes evangelium 13:1 Det var strax före
påskhögtiden och Jesus visste att hans stund hade
kommit, då han skulle lämna världen och gå till
Fadern. Han hade älskat sina egna som levde här i
världen, och han älskade dem intill slutet.
Johannes evangelium 13:27-29 berättar.
27 När Judas hade fått brödet for Satan in i honom.
Jesus sade: ”Gör genast vad du skall göra!” 28 Ingen
av dem som var med vid bordet visste varför han
sade detta till honom. 29 Eftersom Judas hade hand
om kassan trodde några att Jesus hade sagt åt honom
att köpa vad som behövdes till högtiden eller att ge
något till de fattiga.
Texten här visar tydligt att detta inte var
aftonen av den 15 Nisan. Inget inköp kunde ha
gjorts den kvällen. Johannes evangelium 13:1
visar även att fottvagningen etc. ägde rum före
högtiden Herrens Påsk och under nattvarden
(Joh. 13:2). Brödet bröts under nattvarden
(Matt. 26:26) efter att vinet hade delats. Vinet
välsignades och dracks dock inte förrän efter
måltiden (Luk. 22:20). Judas hade inte ännu
Herrens Påsk [098]
lämnat för att förråda honom då brödet och
vinet togs (Luk. 22:21).
Även Johannes evangelium 18:28 visar att det
var före Herrens Påsk.
Johannes evangelium 18:28 Från Kajafas förde de
Jesus till residenset. Det var tidigt på morgonen.
Själva stannade de utanför, för att inte bli orena utan
kunna äta påskmåltiden.
Detta slår fast att det var före Herrens Påsk, på
förberedelsedagen som defilement vid den
tidpunkten kunde ha hindrat dem från att äta
Herrens Påsk. Detta bekräftas av Johannes
evangelium 19:14.
Johannes evangelium 19:14 Det var på
förberedelsedagen före påsken, vid sjätte timmen.
Pilatus sade till judarna: ”Här ser ni er kung.”
Även Johannes evangelium 19:31 bekräftar
detta.
Johannes evangelium 19:31 31 Eftersom det var
förberedelsedag och kropparna inte fick hänga kvar
på korset under sabbaten – det var en stor sabbat –
bad judarna Pilatus att de korsfästas benpipor skulle
krossas och kropparna tas bort.
Johannes evangelium förlägger Kristus Sista
Nattvard till aftonen före måltiden för Herrens
Påsk. Kristus dog på korset på eftermiddagen
före
måltiden
Herrens
Påsk,
på
förberedelsedagen den 14 Nisan, före den första
Heliga Dagen av det Osyrade brödet, som är
Sabbaten omnämnd här och inte den veckoliga
Sabbaten. Skillnaden mellan Johannes och de
synoptiska evangelierna är endast apparent. De
erkände dock också att Jesus dog på
förberedelsedagen för Herrens Påsk.
Matteus evangelium 27:62 Nästa dag – det var
dagen efter förberedelsedagen – gick
översteprästerna och fariseerna tillsammans till
Pilatus
Markus evangellium 15:42 Då det redan hade blivit
kväll – det var förberedelsedag, alltså dagen före
sabbaten –
Lukas evangelium 23:54 Det var förberedelsedag,
och sabbaten skulle just börja.
Varför refererade Kristus till måltiden som
Herrens Påsk? Det var antingen en generisk
referens till Herrens Påsk som en måltid, så
som är vanligt bland de som följer högtiden,
Page 7
både judar och kristna, eller så var det ett
uttalande om längtan som inte kunde infrias.
Den generiska referensen förklaras i Lukas
evangelium 22:11Nu närmade sig det osyrade
brödets högtid, som kallas påsk. I Lukas
evangelium 22:7 ser vi att termen inkluderar
förberedelsedagen.
Lukas evangelium 22:7 Så kom det osyrade brödets
dag, då påsklammen skulle slaktas.
En
förvrängning
av
amerikansk
fundamentalism från detta århundrade (1900talet, övers. anm.) som härstammar från dessa
kommentarer
till
de
synoptiska
evangelierna,har varit påståendena att Kristus
faktiskt åt påskmåltiden under kvällen den 14
Nisan. Det påstås att han följde instruktionerna
från Andra Mosebok 12, vilen, som det
felaktigt påstås, lär ut att påsklammet skulle
offras vid inledningen av den 14 Nisan, och att
det inte skulle finns någon grund för
påskmåltiden den 15 Nisan. Denna Herrens
Påsk den 15 Nisan är, påstås det, bara en judisk
tradition. Inställningen verkar härstamma från
antagandet att Kristus kommentar angående
Herrens Påsk som tagit isolerat och gällande
endast natten den 14 Nisan snarare än perioden
för Kristi rättegång och korsfästelse och
uppståndelse. De otroliga påståenden som
används som rättfärdigande verkar härstamma
från försök att försvara den felaktiga
inställningen i efterhand.
Påståendet her verkligen inte stöd hos någon av
referenserna som vi citerat ovan. Det finns
definitivt inga tvivel om att Kristus var död
före Herrens Påsk enligt referenserna i både det
Gamla och det Nya Testamentet. Han skulle
självklart ha varit död för att kunna fullborda
profetiorna. Ett påsklamm dödat en dag för sent
är inget påsklamm. Ett påsklamm av den andra
månaden är en annan sak. Det finns därtill
ingen indikation i någon av de apostoliska
skrifterna att det fanns någon dispyt angående
dateringen eller riktigheten i tidpunkten för
Herrens Påsk eller någon annan Helig Dag som
hölls av judarna och de kristna tillsammans
under första och de följande århundradena.
Åsikten om en Herrens Påsk vid Herrens
Nattvard, alltså aftonen den 14 Nisan, grundar
sig på en serie premisser. Dessa premisser
undersöks i Appendix A och kommer att visa
Page 8
sig vara falska
Vad folk som däger att de tror på en Herrens
Påsk den 14 Nisan vanligen menar är det
följande:
 Att de tror att det ursprungliga
påsklammet i Andra Mosebok 12
slaktades av Israels barn vid
inledningen av den 14 Nisan och åts
under kvällen den 14 Nisan.
 Att judarna vid Kristi tid gjorde fel då
de
dödade
påsklammet
under
eftermiddagen den 14 Nisan och åt det
kvällen den 15 Nisan.
 Att måltiden som Jesus åt innan han
dog var en påskmåltid, korrekt hållen
vid början och under natten av den 14
Nisan, och under denna måltid så ersatte
Jesus lammet och de bittra örterna med
de nya symbolerna brödet och vinet.
 Att den så kallade kontroversen
angående den 14 Nisan handlade om
ifall kristna borde eller inte borde ta del
av brödet och vinet på aftonen den 14
Nisan eller om aftonen den 15 Nisan.
Fakta i frågan är att det aldrig har funnits en
betydande debatt om vilken natt judarna år
påskmåltiden. Kristendomen har alltid förstått
datumen i frågan. Det har alltid förståtts att
lammet slaktades mot slutet av den 14 Nisan
och att det åts under natten av den 15 Nisan.
Debatten centrerades för kristna kring om
Herrens Nattvard, bestående av fottvagning,
bröd och vin, borde eller inte borde hållas om
aftonen den 14 Nisan (en dag före den normala
påskmåltiden) eller som en Långfredag Påsksöndagtradition. Kontraversen slog upp
under den andra århundradet. De ledande
förespråkarna var biskoparna i Rom och
Polykarpus och hans efterföljare Polykratus.
"Även då följandet av påsk var traditionen på ett
tidigt stadium hos den kristna kyrkan, så uppkom en
stor skillnad angående dagen för dess hållande,
mellan krista av judisk härkomst och de av Ofrälse
härkomst, vilket ledde till en lång och bitter konflikt.
Det som var ifråga var när påskfastan uppfattades
sluta. Hos de judiska kristna, vars huvudfråga var
Kristi död som påsklammet, så slutade fastan vid
samma tid som hos judarna, den fjortonde dagen av
månaden, vid aftonen, och påskhögtiden följde
omedelbart efter, utan hänseende till dagen i veckan.
De ofrälse kristna å andra sidan, opåverkade av
Herrens Påsk [098]
judiska traditioner, identifierade den första dagen i
veckan med uppståndelsen och höll den föregående
fredagen som åminnelsen av korsfästelsen, oavsett
vilken dag av månaden det var" (Encyclopedia
Britannica, 11:e upplagan, artikel Easter).
Detta kom att bli känt som de
Quartodecimanska Kontroversen och det har
varit, historiskt sett, den enda huvudsakliga
kontroversen kring tidpunkten för när Herrens
Nattvard borde intas (jfr. uppsatserna
Ursprungen för Jul och Påsken [235] och de
Quartodecimanska Disputerna [277]).
Inom vissa av Guds Kyrkor, under detta
århundrade (1900-talet, övers. anm.) har det
funnits ett argument som härstammar från
akademisk okunnighet, om huruvuida Jesus åt
måltiden Herrens Påsk, eller en påskmåltid. Ur
denna utgångspunkt uppstår en debatt angående
tidpunkten för den Andra Moseboks offer av
påsklammet och ätandet av påskmåltiden,
alltså, vilken natt som Herrens Nattvard skulle
hållas. Dock finns det en annan fråga angående
den Quartodecimanska Kontroversen och de
två frågorna skall inte blandas ihop.
Förvirringen grundas på en förenklad attityd till
texterna i de synoptiska evangelierna (ovan) så
som Markus evangelium 14:12-26. Frågan om
lärjungarna var att de ville veta om Kristus ville
äta måltiden Herrens Påsk. De hade ingen
vetskap om att han skulle vara död som
påsklammet.
Och på den första dagen av det Osyrade Brödet, då
de offrade påsklammet, så sade hans lärjungar till
honom, ”Vart vill du att vi skall gå för att ordna
påskmåltiden åt dig?”
Det borde vara uppenbart för varje Bibelstudent
att vi talar generiskt.
Först och främst, den första dagen av det
Osyrade Brödet är inte Herrens Påsk enligt
Andra Mosebok 12:3-10. Påsklammet skiljs
den 10 Nnisan och dödas den 14 Nisan vid
kvällen. Måltiden Herrens Påsk äts sedan på
den kvällen som inleder den 15 Nisan och det
Osyrade Brödets högtid. Det faktum att termen
för aftonen 14 Nisan är vid dagens slut är
uppenbart från terminologin för beräkning av
högtiden för det Osyrade Brödet i Andra
Mosebok 12:18-20.
Herrens Påsk [098]
18 Från kvällen den fjortonde dagen i första
månaden till kvällen den tjugoförsta dagen skall ni
äta osyrat bröd. 19 Under sju dagar får ingen surdeg
finnas i era hus, ty var och en som äter syrat bröd
skall utstötas ur Israels menighet, vare sig han är
invandrare eller infödd. 20 Syrat bröd skall ni inte
äta; var ni än bor skall ni äta osyrat bröd.”
Beräkningen av de sju dagarna inleds på
aftonen av den 14 Nisan. Denna kväll den 14
Nisan sker vid slutet av den 14 Nisan inte dess
början, så som Tredje Mosebok 23:5 säger att
den 14 Nisan är Herrens Påsk och Tredje
Mosebok 23:6 säger att det Osyrade Brödets
högtid inleds på den femtonde dagen av
månaden Nisan. De sju dagarna fortsätter från
den femtonde dagen fram till kvällen den 21
Nisan. Den 21 Nisan är den sista Heliga Dagen
av det Osyrade Brödet. Således är är den sista
Heliga Dagen den sjunde dagen som slutar om
aftonen. Kvällen den 14 Nisan soom det talas
om i Andra Mosebok 12 är slutet av den 14 och
som inleder den 15 Nisan annars infördes en
motsägelse i de två texterna.
Argument som påstår att Kristus korsfästes på
fel dag, för att judarna hade fel är spurious på
två punkter. För det försts, det messianksa
offret var fullbordandet av Skriften, som inte ka
brytas (Joh. 10:35). För det andra,
fullbordandet av lagen var Messias syfte. Han
lade fram lagarna i det Gamla Testamentet då
han gav dem till Moses som Förbundets Ängel.
Skördeoffret
Jonas tecken måste fullbordas i alla sina faser.
Den första Fasen var att Kristus var i graven i
tre dagar och tre nätter, inte mer, inte mindre.
Kristus måste också uppstå före morgonen av
den första dagen av veckan, följande den
veckoliga Sabbaten för han var skördeoffret
vilket var förstlingen av alla skördar. (2 Mos.
29:24-27; se även 3 Mos. 7:30, 34; 8:27, 29;
9:21; 10:14, 15; 14:12, 24; 23:11-20; 4 Mos.
5:25; 6:20; 18:11, 18).
24 Allt detta skall du överlämna till Aron och hans
söner, och de skall lyfta upp det som ett offer inför
Herren. 25 Sedan skall du ta tillbaka det och bränna
det på altaret, ovanpå brännoffret, till en lukt som
gör Herren nöjd; det är ett eldoffer åt Herren. 26
Och du skall ta bringan av Arons prästvigningsbagge
och lyfta upp den till ett offer inför Herren. Den
skall vara din andel. 27 Bringan som har lyfts upp
Page 9
och låret som har skänkts till offer skall du avskilja
som heliga, styckena av prästvigningsbaggen som är
avsedd för Aron och hans söner,
Detta offrades traditionellet klockan 9 på
morgonen. Detta är orsaken till att Kristus sade
till Maria då hon kom för att se honom:
Johannes evangelium 20:1, 15-17 1Tidigt på
morgonen efter sabbaten, medan det ännu var mörkt,
kom Maria från Magdala ut till graven och fick se att
stenen för ingången var borta. 15 Jesus sade till
henne: ”Varför gråter du, kvinna? Vem letar du
efter?” Hon trodde att det var trädgårdsvakten och
svarade: ”Om det är du som har burit bort honom,
herre, så säg mig var du har lagt honom, så att jag
kan hämta honom.” 16 Jesus sade till henne:
”Maria.” Hon vände sig om och sade till honom:
”Rabbouni!” (det är hebreiska och betyder mästare).
17 Jesus sade: ”Rör inte vid mig, jag har ännu inte
stigit upp till min fader. Gå till mina bröder och säg
dem att jag stiger upp till min fader och er fader, min
Gud och er Gud.”
Alltså måste korsfästelsen ha skett då den 14
Nisan
inföll
på
en
onsdag.
En
fredagskorsfästelse kunde inte fullborda de
messianska profetiorna. Kristus fullbordade
varje liten detalj av lagen och profetiorna.
Således måste lagen förstås i dess förlopp och
detaljer för att förklara vad som händer i denna
errens Påsk år 30 e.Kr.
Påskmåltiden
Herrens Påsk förbereds specifikt i enlighet med
Andra Mosebok 12:8-12
8 Köttet skall ätas samma natt; det skall vara stekt
över eld och det skall ätas med osyrat bröd och
beska örter. 9 Ni får inte äta något av köttet rått eller
kokat i vatten, utan det skall vara stekt över eld, med
huvud, fötter och innanmäte. 10 Ingenting får
lämnas kvar till morgonen; om något då är kvar skall
ni bränna upp det. 11 Vid måltiden skall ni ha
kläderna uppfästa, skor på fötterna och stav i
handen. Ät i hast. Detta är Herrens påsk. 12 Den
natten skall jag gå fram genom Egypten och döda
allt förstfött i landet, både människor och boskap,
och alla Egyptens gudar skall drabbas av min dom –
jag är Herren.
Termen som används i Femte Mosebok 16:7
och som tolkas tillagas i Interlinear Bible och
kokas i Annotated RSV är en generisk term,
SHD 1310 bashal, vars rot kommer från
handlingen att koka upp, härav tillagas i
kokning; figurativt betyder det att göra moget:
Page 10
därför att baka, koka, föra fram, är klart, är
moget, rosta, seethe, sod (or be sodden).
Betydelsen av dess användning måste sättas i
sitt sammanhang, här är den särskilda
betydelsen att grilla. Det finns ingen grund över
huvud taget för att tillskriva av användingen av
ordet att händelsen i Femte Mosebok 16 är en
annan händelse än vad som krävs av Andra
Mosebok 12. I Andra Mosebok 12:14 slår
Kristus fast denna dag som en åminnelse för
evigt för Israel, vilket per definition inkluderar
de utvalda.
14 Den dagen skall vara en minnesdag för er. Ni
skall fira den som en Herrens högtid; i släkte efter
släkte skall det vara en oföränderlig ordning att ni
firar den. (SHD 5769 'olam eller till tiden upphör
eller praktiskt taget evigt.).
Tid och Plats för Herrens Påsk
Ett axiom som måste förstås var att Kristus inte
kunde vara närvarande för sin egen Herrens
Påsk. Han var påsklammet och därmed skulle
han vara död. Men han lade fram en sekvens
som kunde ta hand om själva denna händelse,
då han var Yahovahs Ängel. Han gav Moses
föreskrifterna att hålla den själva handling som
han hade instruerat lärjungarna att göra i
Markus evangelium 14:12-26. Desa föreskrifter
gavs i Femte Mosebok 16:1-2, 5, 6.
1 Ge akt på månaden aviv och fira påsk till Herrens,
din Guds, ära, ty en natt i månaden aviv förde
Herren, din Gud, dig ut ur Egypten. 2 Du skall offra
ett påskoffer från fåren eller korna åt Herren, din
Gud, på den plats som Herren väljer ut och där han
vill låta sitt namn bo. (The Interlinear Bible
fortsätter texten som) Ni kan inte offra Herrens Påsk
innanför några av era portar som Jehovah er Gud ger
er. Utan på den plats som Han skall välja att låta
Hans namn vila där, Ni skall offra Herrens Påsk om
aftonen vid solens nedgång, vid tiden då ni kom ut
från Egypten. Och ni skall tillaga och äta på den
plats som Jehovah er Gud skall välja. Och på
morgonen skall ni vända och gå in i era tält. Ni skall
äta osyrat bröd i sex dagar och den sjunde dagen
skall vara en helig församling för Jehovah er Gud.
Ni skall inte utföra något arbete (till svenska från
den engelska texten av övers.)
Tiden som noteras här bekräftar texten i Andra
Mosebok. Det är tydligt här att den sjunde
dagen inkluderar den sista Heliga Dagen den 21
Nisan. Således var aftonen den 14 Nisan som
det refereras till ovan tvungen att vara vid slutet
av dagen, alltså inledningen av den 15 Nisan
Herrens Påsk [098]
som är corroborated av texten i Tredje
Mosebok. Således förklarar och stöder de tre
texterna varandra och eliminerar varje
möjlighet om att den föregående natten,
nämligen den 14 Nisan, kunde vara involverad.
Den genreiska termen, vid aftonen, vid tiden då
ni kom ut från Egypten, kan inte tas för att
indikera det faktum att den följande ddgen har
blivit utbytt för den verkliga Herrens Påsk.
Konceptet som är inblandat är att, genom
Påskoffret så passerade Dödens Ängel förbi
Israel. Genom Bibeldefinition så måste Dödens
Ängel vara Kristus, då Domens makt är given
honom av Gud. Genom Kristi offer var Israel
försonat och de började föras ut ur Egypten.
Således är Herrens Påsk utanför städernaa och
före den 15 Nisan. Detta är satt i perspektiv
genom studier av Andra Mosebok under Moses
och den ursprungliga Herrens Påsk.
Utvandringen som
Tillbakadragande
ett
Militärt
Flytta Ut
Utvandringen från Egypten var ett militärt
tillbakadragande. Israel fanns över hela landet
Gosen. De var beredda att lämna sina hem på
Moses order. Herren sade det på själva denna
dag, nämligen den 15 Nisan (2 Mos. 12:17),
den första Heliga Dagen av det Osyrade Brödet,
Han förde Israels värdar ut ur landet Egypten.
Således förlöste Herren Israel på kvällen den 15
Nisan och inledde deras förflyttning på order av
Moses under nästa dagtid.
För att få ett grepp om tillbakadragandet så
måste vissa siffror förstås. Israel var i antal i
trakten kring 600,000 män till fots vid sidan om
kvinnor och barn. En blandad mångfald gick
med dem och väldigt mycket boskap, både
flockar och hjordar (2 Mos. 12:37-39). Antalet
var minst 1,000,000 och mer sannolikt över
1,500,000 och närmare 2,000,000. Den normala
bredden i en militär marsch är tre i bredd. Ett
led av hundra män på intervall av en meter med
gruppavstånd av 10 meter skulle vara över 50
meter. Avstånd mellan grupper är nödvändigt
för fungerande rörelse och för att minimera
fördröjning och damm. Det borde vara 50 meter
mellan grupper om 100 man. Således var hären
ungefär 1000 km lång. Antar vi att gruppen
marscherade med tio man i bredd så reduceras
längden till ungefär 600 km. Då en människa
Herrens Påsk [098]
marscherar cirka fem kilometer per timma, så
skulle det ta hären, om vi antar att Rameses var
kontrollplatsen för uttåget, vilket verkar vara
fallet i Andra Mosebok 12:37, över 100 timmar
att nå ut från Rameses.
Ett exemple på storleken på hären fås om man
betänker att hären kunde ha stått med ena änden
i Rameses och den andra i Suckot och stå hand
i hand och ändå vara 50 man i bredd i leden. De
kunde ha marscherat 50 i bredd och fortfarande
lämna Rameses i en dag, medan de var i
Suckot. Då boskap endast kan förflytta sig
mindre än 30 km per dag, så var det omöjligt
för hären att ha fullbordat sin vandring på
mindre än tre dagar, om vi antar att ingen tid
gick åt vid uppsamlingsområdet. Då hären
måste samlas från hela Gosen, så hade de
normala stegen i en militär tillbakadragning
används. Det främsta ledet med vakt skulle ha
lämnat Rameses så fort Moses återvände med
order att sätta fart. Moses kallades av Farao på
natten den 15 Nisan efter att de förstfödda hade
dödats (2 Mos. 12:31).
Således borde Moses ha utfärdat order till den
främre vakten att gå den natten. Vid morgonen
hade den första hären lämnat Rameses. Dock
skulle hela nationen fortfarande vandra till
uppsamlingsområden och kontrollplatser över
hela Gosen. Moses var tränad i dessa saker.
Han skulle ha skickat ut löpare över hela Gosen
att påbörja flytten. Tidpunkten och kontrollen
var viktig. Människor och boskap var tvunget
att hållas i ordning, och boskapen måste vaktas
och vattnas. Om detta inte skedde skulle
resultatet ha blivit kaotiskt.
Mäniskor skulle ha rört sig ut från Rameses
mot Suckot i fyra dagar. De främsta leden
skulle ha nått Suckot, endast 65 km bort, innan
de sista lämnade Rameses. Även om de
marscherade 100 i bredd så skulle hären ändå
varit över 150 km och kanske 300 km lång.
Den normala distansen tillryggalagd i en
marsch är 20 miles eller 30 km per dag. Alltså
skulle det ha tagit åtminstone en hel dags
marsch att nå dit. Med tanke på packningen, de
gamla, sjuka och lama, så måste vandringen till
Suckot ha skett i grupper. Samma system måste
ha använts för rörelserna vidare från där.
Page 11
Utvandringen var en planerad militär
tillbakadragning av monumentala proportioner.
Antaganden angående tiden för vandringen från
Rameses och dess påverkan på dateringen av
Herrens Påsk, är en slutsats som görs av vissa
som är helt oinformerad om uppgiftens enorma
storlek. Natten för vakande för Herren var den
15 Nisan, då allt började, och denna är natten
för vakande hållen för Herrens av hela Israels
folk genom deras generationer (Ex. 12:42).
Den Sista Dagen av det Osyrade
Brödet
Det verkar troligt av vad som är känt om
rörelser för härar att den sista Heliga Dagen av
det Osyrade Brödet var då hären var in situ i
Suckot och de gavs vila. Rörelsen för de främre
leden kunde ha rört sig med hård marsch över
sex dagar, en distans på kanske mer än 200
kilometer. Alltså kunde de ha nått till det Röda
havet i en direkt marsch (alltså 170 km). Dock
verkar det helt omöjligt för huvudstyrkan att ha
rört sig den distansen intakt, på den tiden. Så
Suckot är troligen det första lägret så som den
porträtteras.
Profetior i Herrens Påsk
Herrens Påsk var upprättat som en specifik
ritual för att visa det sätt på vilket Kristus
skulle komma och skulle bli offret och som
sådant, medlet för befrielsen av världen från
synd och fångenskap. Han skulle således ta de
fångna till fånga. (Upp. 13:10).
Händelseförloppet i ritualen var skapad för att
fullbordas av Messias på en systematisk och
noggrann grund. Han inträdde således i Betania
(Joh. 12:1) sex dagar före Herrens Påsk, så att
han kunde skiljas av den tionde dagen. Det året,
år 30 e.Kr., var den tionde dagen en Sabbat.
Kristus anlände på den nionde dagen och hade
Sabbatsmålet, då Marta serverade (Joh. 12:2).
Den följande dagen (Jn. 12:12) inträdde han i
Jerusalem så att han kunde offras i enlighet
med Andra Mosebok 12. Folkmassan lade
palmblad framför honom och han red på ett
åsneföl för att fullborda profetian som delvis
citeras i Johannes 12:15:
15 ”Frukta inte, dotter Sion. Se, din konung
kommer, sittande på en ungåsna.”
Page 12
Citatet från Sakarja 9:9 är:
9 Ropa ut din glädje, dotter Sion, jubla, dotter
Jerusalem! Se, din konung kommer till dig.
Rättfärdig är han, seger är honom given. I ringhet
kommer han, ridande på en åsna, på en ung
åsnehingst.
Krist hade en hel sekvens av profetior att
fullborda, och Skriften kan inte brytas. Således
måste Kristus dödas vid den korrekta
tidpunkten för Herrens Påsk, eller så hade
Skriften brutits.
Några Messianska profetior lyder som följer.
Kristus var märkt bortom igenkännelse av
plågorna från Jesaja 53:5, 7:
5 Han blev pinad för våra brott, sargad för våra
synder, han tuktades för att vi skulle helas, hans sår
gav oss bot. 7 Han fann sig i lidandet, han öppnade
inte sin mun.
Det är därför som Kristus var tyst inför sina
anklagare (Mark. 14:60-61), så att han kunde
fullborda denna profetia. Han hånades i Markus
evangelium
14:16-20,
och
fullbordade
Psaltaren 22:8.
8 Alla som ser mig gör narr av mig, de hånler och
skakar på huvudet:
I Lukas evangelium 23:35 hånades Kristus på
pålen.
35 Folket stod där och såg på. Rådsmedlemmarna
hånade honom och sade: ”Andra har han hjälpt, nu
får han hjälpa sig själv, om han är Guds Messias,
den utvalde.”
Detta fullföljde också Psaltaren 22:18.
18 jag kan räkna varje ben i min kropp. De står där
och stirrar på mig,
Kristus stacks istället för att få sina ben
krossade för att fullborda profetian (Joh. 19:36,
från den engelska översättningen till svenska av
övers.)
För dessa händelser ägde rum så att skriften
kunde bli fullbordad "Inget ben skall krossas på
honom".
Herrens Påsk [098]
och Fjärde Mosebok 9:12:
12 Ingenting får bli över till morgonen och inget ben
får krossas.
Och således hålla Skriften i Psaltaren 34:20
angående den rättfärdiga människan.
Han skyddar alla sina ben, inget av dem
kommer att brytas.
Korsfästelsen var offret för Herrens Påsk som
omnämns i Andra Mosebok 12 och Fjärde
Mosebok 9, som firades den 14 Nisan om
aftonen. Det var då Kristus dödades.
Tidpunkten för Kristus död är själv en
messiansk profetia. Kristus stacks för att
fullborda Sakarja 12:10-13.
10 Men i Davids ätt och i Jerusalems invånare skall
jag ingjuta en anda av godhet och vilja till bön, och
de skall se upp till mig. Den som de har
genomborrat skall de sörja som man sörjer sin ende
son, de skall gråta bittert över honom som man
gråter över sin förstfödde. 11 Den dagen skall
sorgehögtiden i Jerusalem vara lika stor som den
som hölls på Megiddoslätten över Hadad-Rimmon.
12 Och landet skall hålla dödsklagan släkt för släkt:
Davids släkt för sig och dess kvinnor för sig, Natans
släkt för sig och dess kvinnor för sig,
Davids hus, genom Nathan, fullbordades i
Lukas evangelium 3. På samma sätt var Marias
hus besläktat med Levi, då Elisabet hade äktat
en överstepräst av Abija.
Av föreskriften för präster angående
stamäktenskap, så var Elisabet av Levi, och
därmed var troligen även Maria åtminstone
delvis en levit. Arons Messias samt även
Israels, var således av två ättelinjer för att
komma att bli Messias av två ankomster som vi
ser i Dödahavsrullarna.
Kristus talade Messianskt i Markus evangelium
15:34:
34 Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög
röst: ”Eloi, Eloi, lema sabachtani?” (det betyder:
Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?).
Först från befallningen i Andra Mosebok 12:46:
från Psaltaren 22:1. Kristus var inte försakad,
utan här talade han som en som var nära att dö
för att fullfölja resten av Psaltaren 22:16.
46 Allt skall ätas i ett och samma hus; inget av köttet
får föras ut ur huset och inget ben får krossas.
16 Min mun är torr som en lerskärva, tungan klibbar
vid gommen. Du lägger mig i gravens mull.
Herrens Påsk [098]
Page 13
Således sökte Kristus bli försonad av
Sanningens Gud. Hans Gud och vår Gud som
är allas Fader.
Av Psaltaren 22:25 försakade Gud inte honom.
25 Ty han föraktade inte den svage och vände
inte ryggen åt hans nöd, han dolde inte sitt
ansikte utan hörde hans rop om hjälp.
Detta uttalande skulle dra uppmärksamheten till
den messianska psalmen i psaltaren och dess
fullbordande, vilket var att alla nationernas
familjer skulle dyrka inför Gud. Han talade till
sin Gud.
Att påstå att Kristus inte talade till sin Gud utan
att detta bara var för att fullborda en profetia, är
att påstå att Kristus uttalade falska och
missledande Skrifter vid tillfället för sin död
och således synd och detta diskvalificerade
honom genom icke-ånger, eller gjorde hans
offer meningslöst.
Vid hans död, i Lukas evangelium 23:45, var
det mörker från den sjätte timmen till den
nionde timmen, eller från 12 på dagen till 3 på
eftermiddagen. Han dog
44 Det var nu kring sjätte timmen. Då blev det mörkt
över hela jorden ända till nionde timmen, 45 det var
solen som förmörkades. Förhänget i templet brast
mitt itu.
Tempelförhänget revs i två delar för att öppna
vägen för mänskligheten, för att de skulle ha
tillgång till det Heliga av Heliga (Heb. 9:8).
Genom detta visar den Helige Ande att vägen in i
det heliga ännu inte är öppen så länge som det yttre
tältet fortfarande är uppe.
Jesaja 53:9 noterar även att
Stickandet av Kristus
Psaltaren 22:17-18.
noterades
även
i
17 Hundar samlas runt mig, jag omringas av en hord
av våldsmän. Händer och fötter är skrumpnade, 18
jag kan räkna varje ben i min kropp. De står där och
stirrar på mig,
De drog lott om Kristus klädnader i Psaltaren
22:19.
19 de delar mina plagg emellan sig, de kastar lott om
mina kläder.
I Johannes evangelium 19:28 sade han Jag
Törstar, och citerade Psaltaren 69:22.
22 De förgiftade min mat, i min törst fick jag ättika
att dricka.
De förgiftade hans mat med galla, därmed
självmord, och ättikan ökade törsten och dolde
gallan.
Han konstaterade efter yttrandet ovan: Det är
fullbordat (Joh. 19:30) som innebar att
profetiorna hade fullbordats. Han konstaterade i
Lukas evangelium 23:46
46 Och Jesus ropade med hög röst: ”Fader, i dina
händer lämnar jag min ande.” När han sagt detta
slutade han att andas.
vilket kommer från Psaltaren 31:6
6 Jag överlämnar mig i dina händer. Du befriar mig,
Herre, du sanne Gud.
9 Han fick sin grav bland de gudlösa, fick vila bland
ogärningsmän, fastän han aldrig hade gjort något
orätt, aldrig tagit en lögn i sin mun.
Denna sekvens upprättades från skapelsen av
världen. Herrens Påsk skulle hållas vid rätt tid
och han fullbordade profetian som Påsklammet.
Tidpunkten
och
sekvensen
var
inte
slumpmässig, inte heller kunde de utföras på fel
dagar. Om Kristus inte var Påsklammet, dödad
som han skulle ha blivit, då var han inte
Messias. Om Herrens Påsk var en dag tidigare,
då skulle han ha dödats en dag tidigare. Inte på
omvänt sätt.
Skingrandet av av Påskoffret
Det är en fråga om odiskutabla historiska
uppteckningar att Herrens Påsk hölls utanför
Israel och att offer gjordes vid andra judiska
Tempel. Arkeolosika belägg dateras från de
Arameiska breven, översatta av H.L. Ginsberg
(se J.B. Pritchard, The Ancient Near East, vol.
1, sid. 278 ff).
Påskpapyrusen är ett dekret till den judiska
garnisonen är daterad till år 419 f.Kr. Det slår
fast att det Osyrade Brödet skall hållas. Det
specificerar att Herrens Påsk skall hållas den 14
Nisan med det Osyrade Brödets Heliga Dagar
den 15 och 21 Nisan. Syrat får inte ätas från
solnedgången den 14 Nisan under sju dagar
Page 14
fram till 21 Nisan. Således uppfattades
solnedgången av den 14 Nisan i gamla tider
som slutet på dagen den 14 Nisan. Texten lyder
[Till] mina [bröder Yedo]niah1 och hans kollegor
den [J]udiska gar[rnisonen], er broder Hanan[iah]. 2
Mina bröders välfärd må Gud [söka vid alla tider].
Nu, i detta det femte året av Kung Darius, sändes
ord från kungen till Arsa[mes3 som sade
"Bemyndiga det osyrade brödets högtid för den
jud]iska [garnisonen]." Så räknar ni fjo[rton dagar
av månaden Nisan och] obs[erverar Herrens Påsk], 4
och från den 15 till den 21 dagen av [Nisan följer ni
det osyrade brödets högtid]. Var (rituellt) ren och
tag skydd. [gör in]get arbete [på den 15 eller den 21
dagen, ej helle]r drick [öl, 5 eller ät] ingenting [i]
vilket det [är] syra [från den 14 vid] solnedgången
fram till den 21 av Nis[an. I sju dagar skall det inte
synas bland er. F]ör det inte in till era boningar utan
försegla (det) mellan dessa dat[um. Av order från
Kung Darius. Till] mina bröder Yedoniah och den
judiska garnisonen, er broder Hanani[ah].
1. En präst och överhuvud för den judiska
församlingen (militära kolonin) i Elefantine.
2. Uppenbarligen en sekreterarer för judiska frågor
hos Arsames.
3. Satrap av Egypten från år 455/4 f.Kr. till
åtminstone år 407 f.Kr.
4. Ordet psh’ i två ostraca från Elefantine kan betyda
"Herrens Påsk (offer)."
5. Denna föreskrift är endast korrekt om Hananiahs
tradition, likt rabbinsk lag, inkluderade under termen
"syrad" jäst säd, men inte jäst frukt (vin).
Samariterna håller en mer rigorös syn (Pritchard,
sid. 278).
Herrens Påsk [098]
begränsat offren vid Elefantine, efter att det
byggdes, till rökelse, mat- och dryckesoffer.
Världsligandet av kötbränning skulle ha
förbjudits av honom (se also Ginsberg, fotn.1,
sid. 281).
Essenermåltiden
En av de mest fantastiska fynd av modern tid är
det av Dödahavsrullarna (DSS). Från DSS kan
vi nu bestämma att de bibliska koncepten
bakom vad som skapat det Nya Testamentet har
förklaringar i jus´diska ritualer från det första
århundradet. Det som vi ser görs av Kristus och
lärjungarna är speglade hos essenerna. Detta
pekar inte på att lärjungarna var essener, utan
snarare att måltiden som vi förknippar med
Herrens Nattvard var en etablerad ritual i
Judeen.
Detaljerna
kan
återfinnas
i
Temeplrullen (Y. Yadin, vol. I, sid. 140).
Under essenermåltiden sägs det att prästen skall
välsigna brödet och vinet.
Och att han skall sträcka ut sin hand över brödet.
Därefter skall de smorda av Israel sträcka ut sina
händer över brödet och hela Yahads församling skall
uttala en välsignelse var och en i tur och ordning
efter sin ställning. I enlighet med sin ställning skall
de fortgå vid varje händelse med minst tio män
samlade.
Yadin säger att:
Traditionen att inte dricka jäst säd är en
rabbinsk tradition. Starka drycker är inte
förbjudna under högtiderna enligt Femte
Mosebok 14:26 som inte gör någon skillnad på
jäst eller destillerad fortified sädsprit.
Den grundläggande vikten av dessa beskrivningar är
att de illustrerar livet och organisationen hos en sekt
och deras nära likhet och deras förrådande av
essenermåltiden i Josefus skrifter Det judiska kriget
2:130-131, dessutom hade speciella aspekter hos
dessa ritualer mycket gemensamt med de hos
Herrens Nattvard i de kristna agapeceremonierna
En annan fråga som kommer fram av texterna
är att Guds namn ansågs vara YAHO som klart
visar på uttalandet och förekomsten av vokalen,
därmed namnen Yahovah och Yahovih.
(se D. Flusser The Last Supper of the Essenes,
Immanuel Spring, 1973, sid. 23)
Meningsskiljaktigheterna är således avslutade
med denna text, med att det fanns allmänna
offer för för Herrens påsk utanför Israel och
Jerusalem, med officiell sanktion av det judiska
prästerskapet både i Israel och utomlands samt
även av de persiska kungarna. Det är även
uppenbart att det fanns minst två Tempel från
gammal tid, före Kambyses (ibid., Advice of
the Governors of Judah and Samaria to the
Jews at Elephantine (alltså Bagoas och Delaiah)
sid. 281.) Templet förstördes under Darius
fjortonde år. Den Mazdeiska Arsames verkar ha
Essenerna välsignade först brödet och därefter
vinet. I Tempelrullen, kolumn 17:6-9, slås det
fast att Herrens Påsk uppfattades vara helgad på
den fjortonde dagen av månaden om aftonen,
mellan de två aftnarna, det vill säga, mellan
nedgången av solen och mörkret som inleddes
den 15 Nisan (The Temple Scroll, vol 1, sid.
96, se sid. 118 för kalender).
Det råder ingen tvekan om att Herrens Påsk
uppfattades av judarna att ske den 15 Nisan.
Det råder ingen konflikt mellan detta koncept
och vad Bibeln säger. Och det råder verkligen
en positiv diskussion mellan det och vad de
Herrens Påsk [098]
arkeologiska fyndigheterna avslöjar. Det är
verkligen bekräftat av Kyrkans uppfattning att
ha hållit Herrens Nattvard före inledningen av
det tjugonde århundradet.
Hur kom felet angående uppfattningen av
Herrens Påsk att inträffa? Svaret är att aftonen
den 14 Nisan uppfattades som Herrens Nattvard
av Guds Kyrkor fram till nyligen då den
flyttades, inlett av en missuppfattning av de
generiska termerna som används i Nya
Testamentet. Det finns egentligen ingen
anledning till misstolkning eller missförståelse
av Herrens Påsk om Skrifterna hänger samman
som Guds inspireradde ord.
Appendix A
Påståendet att det skulle ha varit en stor debatt
angående tidpunkten för Herrens Påsk är ett
falskt påstående. Antagandet om en 14 Nisan
Herrens Påsk har sitt starkaste försvar i vissa
amerikanska sekter. Argumenten härstammar
från undermålig akademisk forskning och i
vissa fall contrived or wrested Scripture. Vad
som uppfattas för en 14 Nisan Herrens Påsj är
antagandet:



Att det ursprungliga Påsklammet i
Andra Mosebok 12 slaktades av Israels
barn vid inledningen av den 14 Nisan
och åts under natten av den 14 Nisan.
Att judarna under Kristus dagar felade
då de dödade Påsklammet om aftonen
den 14 Nisan, och åts vid aftonen den
15 Nisan.
Att måltiden som Jesus innan han åt var
en Påskmåltid, korrekt följt vid
inledningen och under natten den 14
Nisan, och under denna måltid bytte
Jesus ut lammet och de bittra örterna
med de nya symbolerna brödet och
vinet på aftonen den 14 Nisan eller på
aftonen den 15 Nisan.
Page 15
Detta arbument vilar på de följande
premisserna:
1. Att, historiskt sett, det påstås ha varit en stor
debatt om det Nya Testamentets Herrens Påsk
skulle hållas den 14 eller 15 Nisan.
2. Att den hebreiska termen ba ereb ("93 /)
betyder solnedgång och speciellt den korta
period (3-4 minuter) som inleds då solen rör
vid horisonten och som slutar då solen har fallit
bakom horisonten.
3. Att en dag slutar och en annan dag börjar vid
solnedgången, eller ba ereb. Stöd för denna
premiss tas från Tredje Mosebok 23:32
angående Försoningsdagen och föreskriften
angående the quail följande Sabbaten i Andra
Mosebok 16:6, 8, 12-13.
4. Att den hebreiska termen ben ha arbayim
(.*"93 % 0*") eller mellan aftnarna är den är
tidsperioden mellan solnedgång och mörkret.
5. Av premisserna 2, 3, och 4, då en dag slutar
vid solnedgången och en annan börjar vid
solnedgången, då är tidsperioden som anses
som ben ha arbayim eller mellan aftonen
infaller vid inledningen av dagen, inte vid slutet
av dagen.
6. Att den hebreiska termen boqer (98")
betyder morgon eller dagbrytning, då det är
ljus, och kan inte referera till någon annan tid
mellan midnatt och gryningen då det
fortfarande är starkt.
7. Att den hebreiska termen lailah (%-*-) eller
natten inte kan överlappa med morgonen.
Premisserna ovan illustreras i grafisk form i
figur 1 nedan.
8. Att påsklammet dödades vid ben ha
arbayim eller mellan aftonen den 14 Nisan.
9. Av premisser 5 och 8, dödades
Påsklammet vid inledningen den 14 Nisan,
inte mot slutet av den 14 Nisan.
10. Att den hebreiska termen ad ($3) eller
fram till i Andra Mosebok 12:6 betyder
lampan som skulle hållas fram till
inledningen av den 14 Nisan, men inte
senare.
11. Att inget av Påsklammen tilläts vara kvar
fram till morgonen (boqer) och att Israels
barn inte tilläts lämna sina hem förrän
morgonen (boqer).
12. Att berättelsen om Jesus uppstigande på
morgonen, en lång stund före dagen i Markus
evangelium 1:35 inte betyder under de mörka
timmarna, utan tidigt, men fortfarande natt.
13. Eftersom lammet måste grillas och ätas
under natten efter att det slaktats, skulle det
betyda att Dödens Ängel drog genom
Egypten under den anttliga delen av den 14
Nisan.
14. Av premisserna 9, 10, 11, 12, och 13, att
Israels barn var kvar inomhus under den
nattliga delen av den 14 Nisan och inte gick
ut förrän i dagsljuset den 14 Nisan.
15. Därmed, av premiss 14, spenderade
Israels barn den ljusa delen av dagen den 14
Nisan med att plundra egypterna och
marscherade inte ut ur Egypten förrän början
av den 15 Nisan, vid kvällen.
16. Att det mesta av plundringen av
egypterna inträffade inte förrän efter att
Dödens Ängel hade passerat förbi.
17. Att Andra Mosebok 12:6-14 refererar till
den 14 Nisan helt, medan Andra Mosebok
12:15-20 refererar till den 15 Nisan och
vidare, utan överlappning till händelserna i
vers 6-14.
18. Att Israels barn inte kunde ha lämnat sina
hem under timmarna omedelbart efter att
Dödens Ängel hade passerat förbi, för att:
a) de skulle ha blivit tvingade att resa till
Rameses nattens mörker; och
b) eldstoden framträdde inte förrän de
lämnade Rameses.
19. Att alla de 1,500,000 till 2,000,000
Israels barn samlades i Rameses innan de
tågade ut ur Egypten.
20. Att Skriften uttalat konstaterar: "...
Herren, er Gud, förde er [födde er som ett
enat, fritt folk] ut ur Egypten OM NATTEN
... vid kvällen, [ba erev, början av den 15],
vid solens nedgång, vid den tiden då ni kom
ut från Egypten" (5 Mos.. 16:1,6) (till
svenska från den engelska texten av övers.)
21. Att hela utvandringen ägde rum vid
Herrens Påsk [098]
nattetid; det vill säga, att de sista av barnen
avgick på natten och att (på grund av det
stora antalet människor som var inblandade)
utvandringsnatten inte kunde ha varit de få
timmarna under den tidiga morgonen den 15
Nisan.
Page 17
22. Att egyptierna skulle ha begravt sina döda
under natten mellan midnatt och att en tidig
morgonavfärd var sann.
Premisserna 8 till 20 kan illustreras grafiskt
som i figur 2.
Alla dessa premisser undersöks, punkt efter
punkt. Många av argumenten om den så
kallade 14/15 Herrens Påsk kontroversen
antar att de föregående premisserna är
korrekta och sanna.
det var. De ofrälse kristna å andra sidan,
opåverkade av de judiska traditionerna,
identifierade den första dagen av veckan med
Uppståndelsen, och höll den föregående fredagen
som en åminnelse till korsfästelsen, oavsett av dag
i månaden" (Encyclopedia Britannica, 11:e
upplagan, artikeln Easter).
Premiss 1
Som slagits fast i huvudtexten, att det aldrig
har skett någon betydelsefull debatt angående
vilken kväll judarna åt Påskmåltiden. Det har
alltid förståtts att lammet slaktades mot slutet
av den 14 Nisan och åts under kvällen av den
15 Nisan. Debatten för kristna är centrerade
kring om Herrens Nattvard, bestående av
fottvagning, bröd och vin, borde hållas på
aftonen den 14 Nisan (en dag före den
normala Påskmåltiden) eller som en
Långfredags - Påsksöndagstraditionen.
Detta kom att bli känt som den
Quartodecimanska
Kontroversen,
och
historiskt sett, har det varit den enda större
kontroversen som gäller för vilken tid då
Herrens Nattvard skall intas. Inom vissa av
Guds Kyrkor detta århundrade, har det
förekommit ett argument angående om Jesus
åt en Påskmåltid eller inte. Från den vinkeln
debatteras tidpunkten för Exodusoffret av
Påsklammet och ätandet av Påskmåltiden,
och därmed, på vilken natt som Herrens
Nattvard skulle följas.
"Trots att hållandet av den hedniska påsken var
sed i den kristna kyrkan i väldigt tidig period, så
uppstod snart en allvarlig skillnad angående
dagen för dess hållande mellan kristna av judisk
ursprung och de av ofrälse ursprung, vilket ledde
till en lång och bitter kontrovers. Poängen i frågan
gällde när fastan skulle anses sluta. Hos de
judiska kristna, vars ledande tanke var Kristi död
som Påsklammet, så slutade fastan vid samma tid
som hos judarna, på den fjortonde dagen av
månaden om aftonen, och påsken inleddes
omedelbart efter, utan hänsyn till vilken veckodag
Dock är detta en helt annan fråga än den
Quartodecimanska Kontroversen och de två
dagarna skall inte blandas samman.
Premiss 2
Premissen att ba ereb betyder solnedgången
ned till en period om 3-4 minuter är helt
felaktig. Det hebreiska lexikonet av Brown,
Driver, Briggs, Gesenius (BDBG) visar att
Page 18
Herrens Påsk [098]
ereb betyder afton eller kväll eller
solnedgång. Strongs Hebrew Dictionary
(SHD) anger användningen som skymning,
afton (tid), kväll. Ereb kommer av roten arab
genom föreställningen av skydd med en väv.
Arab i sin tur beyder att bli till afton, växa sig
mörk. Ereb är eni vag term och kan täcka
hela perioden från eftermiddag och väl in till
efter solnedgången. I Appendix B listas varje
förekomst av ereb i det Gamla Testamentet.
En illustration av det obestämda i termen kan
ses av jämförelsen av följande texter:
Job 7:4 När jag har lagt mig tänker jag: ”Är det
inte snart dags att gå upp?” Kvällen kommer, och
jag är full av oro till gryningen.
Första Mosebok 1:5 Gud kallade ljuset dag,
och mörkret kallade han natt. Det blev kväll
och det blev morgon. Det var den första
dagen.
Hesekiel 12:7 Jag gjorde så som jag hade blivit
befalld. Mitt på dagen bar jag ut min packning
som om jag skulle förvisas. På kvällen gjorde jag
med händerna ett hål i muren, och i deras åsyn
drog jag bort i skymningen med packningen som
jag lyft upp på axeln.
Första Mosebok 24:11 Där lät han kamelerna
lägga sig ner vid brunnen utanför staden. Det var
framåt kvällen, vid den tid då kvinnorna går ut
och hämtar vatten.
Tredje Mosebok 6:20 Detta är det offer som Aron
och hans söner skall bära fram åt Herren när
någon av dem blir smord: en tiondels efa siktat
mjöl, det dagliga matoffret, hälften på morgonen
och hälften på kvällen.
Femte Mosebok 23:11 förrän i kvällningen, när
han har badat. Då får han komma in i lägret, när
solen går ner.
Josua 8:29 Kungen i Aj hängde han upp på en
påle, där han fick hänga kvar till kvällen. Vid
solnedgången befallde Josua att liket skulle tas
ner. De slängde det utanför stadsporten och
kastade upp ett väldigt stenröse över det; röset
finns kvar än i dag.
Andra Samuelsboken 11:2 En dag när David hade
stigit upp efter sin middagsvila och gick omkring
uppe på taket till sitt palats fick han därifrån se en
kvinna som badade. Hon var mycket vacker.
Andra Samuelsboken 11:2 Det hände, sent en
eftermiddag, då David vaknade upp från sin säng
och vandrade på taket till kungens hus, att han såg
från taket en badande kvinna, och kvinnan var
väldigt vacker. (från RSVs engelska till svenska
av övers.)
Andra Samuelsboken 11:13 bjöd David honom
till sitt bord och åt med honom och drack honom
full. På kvällen gick Uria och lade sig bland
kungens tjänare; hem gick han inte.
Psaltaren 30:6 Ofärd är i hans vrede, men i hans
nåd är liv. Om kvällen är gråten min gäst men om
morgonen jublet.
Ordspråksboken 7:9 på kvällen då skymningen
föll, då nattens mörker bröt in.
Jeremia 6:4 Invig er till strid mot henne! Kom, vi
anfaller i middagssol! För sent! Dagen är redan
förbi, kvällsskuggorna blir längre.
Sakarja 14:7 Det skall vara en ständig dag –
Herren vet när den kommer – och ingen växling
mellan dag och natt, utan när kvällen kommer
skall det vara ljust.
Av dess användning ovan betyder ereb inte
en 3-4 minuters intervall mellan då solen rör
vid horisonten till då den passerar under
horisonten. Det gäller för en vid tidsperiod
från eftermiddagen till väl in i nattens
mörker. Vanligen används den meningen av
att helt enkelt betyda mörker.
Premiss 3
Att dagen slutar och börjar vid solnedgången
(ereb). Genom verserna som listas ovan är
det klart att ereb kan föregå solnedgången
eller vara länge efter solnedgången. Judarnas
uppfattning har länge varit att den naturliga
dagen börjar och slutar i mörkret, efter
solnedgången. Dock, när det gäller
Sabbaterna och de Heliga Dagarna så har
judarna byggt in en säkerhetsmarginal
omkring den naturliga dagen. Sabbaterna och
de Heliga Dagarna hålls från ett par minuter
innan solndegången till ett par minuter efter
mörkret.
Tredje Mosebok 23:32 definierar inte ereb
som solnedgången. I enlighet med Skriften
som angetts tidigare, så identifieras det med
mörker, efter solen har gått ned. Judendomen
skapade senare säkerhetsmarginalen kring
dessa heliga tider. Andra Mosebok 16:6-13,
Herrens Påsk [098]
då den läses i sitt sammanhang, definierar
inte ereb som solnedgång heller. Den visar
endast att vaktlar kom in i lägret om aftonen,
vilket den också sätter samman med
skymning (eller mellan aftnarna). I detta
fallet används ereb för att täcka tidsperioden
från solnedgång till mörker. Andra Mosebok
16 säger inte någonstans att insamlandet av
vaktlar
som
Gud
tilhandahöll
vid
skymningen bröt mot Sabbaten eller prövade
dem vad gällde att följa. Givandet av mannan
användes för att pröva Israel om korrekt
Sabbatshållande.
Premiss 4
Att ben ha arbayim definieras som perioden
mellan solnedgång och mörker.
Detta används vanligen i på det sättet. BDBG
noterar att den troliga betydelsen är mellan
solnedgång och mörker. The New Century
Bible Commentary angående Andra Mosebok
säger att mellan aftnarna var en teknisk term.
Den definierades på olika sätt:
 Perioden mellan solnedgången och
den tidpunkt då stjärnorna blev
synliga.
 Perioden mellan tiden då solen först
började gå ned i väst och skuggorna
blev längre (kort efter middagen) och
början av natten.
 Perioden mellan tiden då solens hetta
börjar sjunka (omkring 3 på
eftermiddagen) och solnedgången.
Fariseerna antog den sista definitionen som
den riktiga definitionen. Saducceerna
uppfattade det i den första meningen, och
samariterna håller kvar vid denna form än
idag.
Under Moses dagar var den accepterade
definitionen den första. Dock skall noteras att
samtliga definitioner uppfattades som mellan
aftnarna kom dagens slut och inte dess
början.
Teknisk sett uppkom den för att det var en
afton som var ansedd som början vid något
tillfälle mellan middagens slut och
solnedgången, och det var en andra kväll som
började med nattens fallande eller mörkret.
Page 19
Dock är poängen att mellan aftnarna har
alltid uppfattats komma vid slutet av en dag.
Den poängen ses även i Påskpapyrusen från
Elefantine (se huvudtexten).
Premiss 5
Att ben ha arbayim kommer vid början av
dagen, inte vid dess slut. Detta är för att ba
ereb betyder solnedgång och är början av en
ny dag och ben ha arbayim är tiden mellan
solnedgången och mörkret.
Detta är inte korrekt. Så som har visats så kan
inte ereb definieras som att betyda exakt
solnedgången. Så som visats tidigare kan det
betyda vad som helst från sen eftermiddag till
nattens mörker.
När vi uppfattar ursprunget av ben ha
arbayim som ett tekniskt uttryck är det
uppenbart att det kommer vid dagens slut och
inte vid början. Belägg för detta återfinns i ett
antal stycken. Till exempel:
Andra Mosebok 29:38-41 38 Detta skall du offra
på altaret: två årsgamla lamm varje dag i all
framtid. 39 Det ena lammet skall du offra på
morgonen och det andra mellan skymning och
mörker, 40 och till det första lammet skall du
offra en tiondels efa siktat mjöl, blandat med en
kvarts hin olja av stötta oliver, och som
dryckesoffer en kvarts hin vin. 41 Det andra
lammet skall du offra mellan skymning och
mörker; med samma slags matoffer och
dryckesoffer som om morgonen skall du offra det,
till en lukt som gör Herren nöjd, ett eldoffer åt
honom.
Fjärde Mosebok 28:3-4 3 Säg till dem: Detta är
de eldoffer ni skall ge åt Herren: två årsgamla,
felfria lamm som brännoffer varje dag i all
framtid. 4 Det ena lammet skall du offra på
morgonen, det andra mellan skymning och
mörker,
Här ses det att offren inkluderade det dagliga
offret av två lamm:
den första på morgonen och den andra under
aftonen eller skymningen [ben ha arbayim],
ändock var båda offer av den dagen. Klart sker
mellan aftnarna vid slutet av dagen, inte vid dess
inledning.
Premiss 6
Att boqer betyder morgon då det är ljust och
inte kan referera till någon tidsperiod mellan
Page 20
Herrens Påsk [098]
midnatt och gryningen då det fortfarande är
mörkt.
hären och kastade dem i förvirring. (från NIVs
engelska till svenska av övers.)
Återigen är detta felaktigt BDBG ger följande
definitioner för boqer: moron; nattens slut;
kommandet av dagsljus; kommandet av
soluppgången; begynnelsen av dagen;
skinande glädje efter natt av bekymmer (fig.);
nästa dag; nästa morgon. Som ereb är boqer
en allmän term som kan anta en mängd
detydelser. Det finns ett antal stycken som
visar att boqer kan gälla de tidiga timmarna
av morgonen, mellan midnatt och
soluppgången med det ännu var mörkt:
Natten indelades i 3 x 4 timmarsvarsel.
Kvällsvakten började vid mörkret och
fortsatte fram till ungefär 10 pm. Sedan kom
mittvakten från cirka 10 på kvällen till
ungefär klockan 2 på morgonen. Den sista ,
eller tidiga morgonvakten var från klockan 2
på morgonen fram till soluppgången.
Morgonväkten kallades morgonväkten för
den ägde rum under morgonens tidiga
timmar.
Rut 3:14 Så låg hon där hos Boas ända till
morgonen, men hon steg upp innan människor
ännu kunde känna igen varandra; han ville inte att
det skulle bli känt att hon hade varit vid
tröskplatsen.
Så snart det blev morgon fick bröderna ge sig av
med sina åsnor.
Rut 3:14 Så hon låg vid hans fötter fram till
morgonen, men steg upp innan någon kunde bli
igenkänd; och han sade, "Låt det inte bli känt att
en kvinna kom till tröskplatsen." (från NIVs
engelska till svenska av övers.)
Förslaget att Rut inte skulle ha kunnat stiga
upp medan det fortfarande var mörkt för hon
inte skulle ha kunnat hitta vägen hem är
absurd. På liknande sätt kan vaktsystemet ses
av användning.
Första Mosebok 44:3
Första Samuelsboken 29:10
Tidigt i morgon skall du därför bryta upp, du och
de av din herres tjänare som du hade med dig. Ni
skall gå tillbaka till den stad som jag förlänade er.
Var inte bitter, jag har fullt förtroende för dig. Se
till att ni kommer i väg tidigt, gå så snart det
ljusnar.”
Dessa stycken visar att, det var möjligt,
genom användningen av termen boqer, att
stiga upp tidigt på morgonen, medan det
fortfarande var mörkt och invänta ljuset för
att påbörja resan.
Första Kungaboken 3:21
Andra Mosebok 14:24, 27
24 Strax före gryningen såg Herren från pelaren
av eld och moln ner mot egypternas här, och han
spred förvirring bland dem. ... 27 Mose sträckte ut
sin hand över havet, och i gryningen vände vattnet
tillbaka. Egypterna flydde och det kom rakt emot
dem; Herren störtade dem ut i havet.
Andra Mosebok 14:24 Vid morgonväkten
såg Herren från pelaren av eld och moln ned
på egypternas här, och kastade den egyptiska
hären i panik. (från NRSVs engelska till
svenska av övers.)
Andra Mosebok 14:24
Och under väkten innan gryningen såg den Evige
ned från stoden av eld och moln på egypternas ...
(från Moffatts engelska till svenska av övers.)
Andra Mosebok 14:24
Under den sista väkten för natten såg Herren ned
från pelaren av eld och moln på den egyptiska
När jag steg upp för att amma min son på
morgonen var han död. Men när jag såg på honom
där på morgonen upptäckte jag att det inte var det
barn som jag hade fött.”
Första Kungaboken 3:21
När jag steg upp på morgonen för att amma mitt
barn så skåda, det var dött; men då jag såg på det
närmare, så skåda, det var inte barnet som jag
hade fött. (från RSVs engelska till svenska av
övers.)
Första Kungaboken 3:21
När jag steg upp på morgonen för att amma mitt
barn, där låg det dött! Men då jag såg på det
noggrannt i morgonljuset, var det inte min son
som jag hade fött. (från Moffatts engelska till
svenska av övers.)
Det tidiga morgonmålet, i detta fall var helt
klart under tiden i mörker innan ljuset. Andra
texter gör detta ännu tydligare. Det är bortom
allt tvivel att boqer är en allmän term som
Herrens Påsk [098]
kan gälla varje tillfälle efter midnatt till
dagsljuset, så som är fallet i de flesta språk,
inklusive engelskan. Ordet mrogon på
engelska kan gälla varje tidpunkt efter
midnatt fram till mitt på dagen.
Premiss 7
Att lailah eller natt inte kan överlappa
morgonen. Termen lailah definieras avBDBG
som natt (i motsats till dag), gloom. Det finns
ingenting angående termen lailah som hindrar
att den kan användas för att överlappa de
mörka timmarna under den tididga
morgonen. Premissen är helt enkelt ett
ogrundat påstående.
Premiss 8
Att Påsklammet skulle ha dödats vid ben ha
arbayim den 14 Nisan.
Premiss 9
Att Påsklammet dödades i begynnelsen, och
inte slutet av, den 14 Nisan.
Korrekt, Påsklammet dödades vid ben ha
arbayim, eller mellan aftnarna den 14 Nisan.
Det är fastslaget i Andra Mosebok 12:6,
Tredje Mosebok 23:5, och Fjärde Mosebok
9:3,5,9,11. Dock, så som vi har sett från de
olika exemplen i huvudtexten, inklusive
Påskpapyrusen, inträffade ben ha arbayim vid
slutet på dagen, inte vid dess början. Så
Påsklammet slaktades mot slutet av den 14
Nisan och grillades och åts vid aftonen den
15 Nisan.
Premiss 10
Att ad eller fram till i Andra Mosebok 12:6
betyder att lammet hölls fram till
begynnelsen av, men inte senare än
begynnelsen.
Det hebreiska ad har ett brett omfång av
betydelser. I hänseende av tid så definierar
BDBG det som ända till, fram till, till, under,
slutet. BDBG visar också att det användes på
ett likande sätt i verserna 15 och 18 av Andra
Mosebok 12:
Andra Mosebok 12:15 I sju dagar skall ni äta
osyrat bröd. Redan den första dagen skall ni
skaffa bort all surdeg ur era hus, ty var och en
som äter något syrat bröd från den första till den
sjunde dagen skall utstötas ur Israel.
Page 21
Andra Mosebok 12:18
Från kvällen den fjortonde dagen i första
månaden till kvällen den tjugoförsta dagen skall
ni äta osyrat bröd.
Enligt dessa verser fick syrat bröd inte ätas
förrän slutet av den sjunde dagen av det
Osyrade Brödets Högtid. Dessa stycken visar
klart att ad eller förrän inte betyder fram till
begynnelsen men inte längre. Då det används
om dagar så som i verserna 6, 15, och 18, så
inkluderar det hela dagen, inte bara dess
begynnelse.
Premiss 11
Att Påsklammet inte tilläts vara kvar till
morgonen (boqer) och att Israels barn inte
tilläts lämna sina hem förrän morgonen
(boqer).
Detta är korrekt, Dock är, så som visas ovan,
boqer en allmän term och täcker tidsperioden
som sträcker sig från efter midnatt vidare till
dagsljuset.
Om Påsklammet dödades vid skymningen
och tog flera timmar att grilla, så åts det
troligen sent på kvällen, men definitivt före
midnatt. Vad som var kvar efter att det åts i
hast var tvunget att brännas. Detta skulle ha
tagit ett antal fler timmar. Under de tidiga
timmarna av morgonen, medan det
fortfarande var mörkt, var Israel fria att
lämna sina hem, på order av Moses. Detta är
vad berättelsen i Andra Mosebok förklarar:
Andra Mosebok 12:29-42 29 Vid midnatt dräpte
Herren alla förstfödda i Egypten, den förstfödde
sonen till farao på tronen lika väl som den
förstfödde sonen till fången i fängelsehålan, och
även allt förstfött bland boskapen. 30 Den natten
steg farao upp, han och hans hovmän och alla
andra egypter. Det hördes ett klagoskri i Egypten,
ty det fanns inget hus där inte någon var död. 31
Farao kallade under natten till sig Mose och Aron
och sade: ”Gå er väg, lämna mitt land, både ni
själva och de andra israeliterna. Gå, och frambär
offer åt Herren som ni har bett att få göra! 32 Ta
med både era får och era kor så som ni har begärt!
Gå, och be om välsignelse också för mig!” 33
Egypterna drev på dem för att få ut dem ur landet
såfort som möjligt. De tänkte att de annars skulle
dö allesammans. 34 Så tog israeliterna degen,
innan man hunnit syra den, svepte sina mantlar
Page 22
om baktrågen och bar dem på axeln. 35 De hade
gjort som Mose sade: de hade bett egypterna om
föremål av silver och guld och om kläder. 36 Och
Herren hade gjort egypterna välvilligt stämda mot
israeliterna, så att de gav dem vad de begärde. På
det sättet tog de byte av egypterna. 37 Israeliterna
bröt upp från Ramses mot Suckot, ungefär 600
000 män till fots, förutom kvinnor och barn. 38
En mängd löst folk gick med dem, och därtill
väldiga hjordar av får och kor. 39 Av degen som
de hade med sig från Egypten bakade de osyrade
brödkakor. De hade inte hunnit syra degen,
eftersom de drevs ut ur landet så hastigt att de inte
kunde vänta, och inte heller hann de göra i
ordning någon proviant. 40 Israeliterna hade bott i
Egypten i 430 år. 41 Just denna dag, då 430 år
hade gått, drog alla Herrens härar ut ur Egypten.
42 Det var den natt då Herren vakade för att föra
dem ut ur Egypten. Den natten är Herrens, den
natten skall alla israeliter vaka, släkte efter släkte.
Premiss 12
Att uppteckningen att Jesus steg upp på
morgonen, en lång stund före dagen i Markus
evagelium 1:35 inte betyder under de mörka
timmarna av den tidiga morgonen utan
tidigare medan det fortfarande var natt.
I ett försök att fördunkla faktumet att boqer
var en allmän term som kunde användas på
de tidiga morgontimmarna medan det
fortfarande var mörkt, så framförs också
argument mot en liknande term i grekiskan
hos Markus evangelium 1:35. Den grekiska
texten i inledningen av denna vers lyder (i
Marshalls Interlinear):
(6"Â BDTÅ «<<LP"
8/"< •<"FJ•H
¦>-82,<
Och tidigt på natten så reste han sig verkligen
och gick ut Argumentet förs fram att BDTÅ
eller prõi betyder tidig snarare än morgon,
och att «<<LP" eller ennucha betyder natt
och därmed kan det inte sägas att morgonen
överlappar natten. Svaret återfinns i det
grekiska idiomet som används. Prõi enligt
Thayers Grekisk-Engelska Lexikon betyder
på morgonen, tidigt. Ennucha betyder nattlig,
nokturn. 7/"< eller lian betyder verkligt.
Kombinerat i frasen prõi ennucha lian
betyder dessa termer tidigt i morgonen medan
det var verkligt mörkt. Praktiskt taget varje
viktigare översättning (alltså RSV, KJV,
NRSV, Barclay, Moffatt, TEV, Amplified,
NIV) erkänner detta idiom. Prõi översätts
som morgonen i följande stycken: Matteus
Herrens Påsk [098]
evangelium 16:3; 20:1; Markus evangelium
1:35; 13:35; 15:1; 16:2,9; Johannes
evangelium 20:1; Apostlagärningarna 28:23.
Det finns inget tvivel om att morgonen
uppfattades täcka dessa timmar efter
midnatten före gryningen till tidigt på
arbetsdagen.
Premiss 13
Dödens Ängel passerade genom Egypten
under den nattliga delen av 14 Nisan. Detta är
en korrekt premiss. Från det ovan, och den
huvudsakliga
tetxen,
så
slaktades
Påsklammet mot slutet av den 14 och åts
under natten den 15 Nisan. Alltså passerade
Dödens Ängel under natten av den 15.
Premiss 14
Att Israels barn var kvar inomhus under den
nattliga delen av den14 Nisan och gick inte ut
förrän vid dagsljuset den 14 Nisan.
Av huvudtexten och detta Appendix ovan, är
detta påstående felaktigt. Efter midnatt den
15, skickade Farao meddelande till Moses
och instruerade honom att lämna Egypten (2
Mos. 12:31). Moses och Israels barn inledde
utvandringen under de tidiga timmarna av
morgonen den 15, medan det fortfarande var
mörkt.
Premiss 15
Att Israels barn spenderade den dagliga delan
av den 14 med att plundra egypterna och
vandrade inte ut ur Egypten förrän vid
begynnelsen av den 15 Nisan, vid kvällen.
Premiss 16
Att det mesta av plundringen av egyptierna
inte skedde förrän efter att Dödens Ängel
hade passerat förbi.
Premiss 17
Att Andra Mosebok 12:6-14 refererar till den
14 helt, medan Andra Mosebok 12:15-20
refererar till den 15 vidare utan överlappning
till händelserna i verserna 6-14.
Dessa påstående är helt enkelt falska. Israel
började förflytta sig till Rameses under de
tidiga timmarna av morgonen den 15, medan
det fortfarande var mörkt. Den bibliska
Herrens Påsk [098]
Page 23
berättelsen är inte klar över när Israel
plundrade egyptierna. RSV och flera andra
översättningar (NKJV, NRSV, Moffatt, TEV,
REB, etc.) kunde konstrueras som att
förlägga plundringen av Egypten före döden
av de förstfödda.
av Israel till Rameses ha skett i steg och ha
inletts under natten under de tidiga
morgontimmarna och ha fortsatt till
dagsljuset och efter det. Utvandringen var en
planerad rörelse genom Rameses som en
kontrollerande plats.
Andra Mosebok 12:35-36 35 De hade gjort som
Mose sade: de hade bett egypterna om föremål av
silver och guld och om kläder. 36 Och Herren
hade gjort egypterna välvilligt stämda mot
israeliterna, så att de gav dem vad de begärde. På
det sättet tog de byte av egypterna.
Premiss 19
Att alla av de 1,500,000 till 2,000,000 Israels
barn samlades i Rameses innan de
marscherade ut ur Egypten.
Andra översättningar förlägger plundringen
till tiden för utvandringen. Tagandet av det
överblivna verkar ha varit under dagen och
under natten. Därmed under hela perioden av
den 15 Nisan. För att stödja denna falska
hållning, så anses händelserna i verserna 6-14
inte överlappa med de som ges i vers 15-20.
Detta är falskt. Det förutsätter, och delas upp,
för att stödja antagandet av en Påskmåltid
under natten av den 14, och inte av den 15.
Motsatsen har visats vara fallet både då och
historiskt. Då det ses i det historiska
sammanhanget så utgör verserna 6-20 en
kontinuerlig berättelse och det finns ingen
uppdelning varken verklig eller defiitivt
skapad.
Premiss 18
Att Israels barn inte kunde ha lämnat sina
hem under timmarna som omedelbart följde
efter passerandet av Dödens Ängel för att;
a) de skulle ha tvingats resa till Rameses i
nattens mörker; och
b) eldstoden frramträdde inte förrän att de
lämnat Rameses.
Hållningen är absurd med Andra Moseboks
krav i huvudtexten. Först och främst var hela
Egypten vaken denna natt (2 Mos. 12:29-30).
Farao sände meddelande till Moses och Aron
under natten och beordrade dem ut ur
Egypten. Egypterna, som helhet, bad folket
att påskynda deras avfärd (vv. 31-33).
Gatorna måste ha varit upplysta med
facklorna av all aktivitet som ägde rum. För
det andra var detta den 15 av månaden, under
mitten av måncykeln och månen skulle ha
varit full. För det tredje måste förflyttningen
Det finns inget bibliskt belägg för detta
påstående. Det skulle verkligen ha varit
opraktiskt och onödigt.
Premiss 20
Att Skriften uttryckligen konstaterar, ...
Herren er Gud bringade er [födde er som ett
enat, fritt folk] ut ur Egypten OM
NATTEN....
vid
jämnt
[ba
erev],
begynnelsen av den 15 vid solens nedgång,
vid den tiden ni kom ut ur Egypten (5 Mos.
16:1,6). (till svenska från den engelska texten
av övers.)
Denna premiss är citerad från Fred R.
Coulter, The Christian Passover, York
Publishing Co., USA, 1993, sid. 86. Det är en
fatal misstolkning av vad Skriften verkligen
säger. Coulter har kombinerat delar av två
verser för att föra fram sitt påstående att
utvandringen började vid solens nedgång den
15 Nisan. Sammanhanget i vers 6 visar att
det
inte
diskuterar
tidpunkten
för
utvandringen alls:
Femte Mosebok 16:5-6 5 om du bara lyssnar till
Herren, din Gud, så att du troget följer hela denna
lag som jag i dag ger dig. 6 När Herren, din Gud,
välsignar dig, så som han har lovat dig, skall du
låna ut till många folk men aldrig själv behöva
låna, och du skall härska över många folk, men de
skall aldrig härska över dig.
Femte Mosebok 16:6 säger ingenting om
tiden på dagen då Israel avgick från Egypten.
Nivån på den akademiska debatten och den
intellektuella ärligheten i hela frågan om en
Herrens Påsk den14 är motbjudande. Faktikst
är Coulters fall grundat mycket på de falska
premisserna som behandlas häri.
Page 24
Premiss 21
Att hela utvandringen ägde rum under en
natt; det vill säga att de sista av barnen
avgick under natten och att (på grund av det
stora antalet människor som är inblandat)
natten för utvandringen inte kunde ha skett
under de få timmarna av den tidiga morgonen
den 15.
Premiss 22
Att Egyptierna skulle ha begravt sina döda
under natten mellan midnatten och
gryningen, så var en avfärd från Egypten
under den tidiga morgonen sann.
Det finns inget bibliskt belägg som stöder
Premiss 21, att hela gruppen av Israels barn
kom ut ur Egypten under de första få
timmarna av morgonen av den 15.
De huvudsakliga premisserna används för att
stödja argumentet att Påsklammet slaktades
vid början av den 14 Nisan och åts sedan
under natten är falska. Argumentet är
felaktigt. Det korrekta händelseförloppet för
den ursprungliga Herrens Påsk ses i
huvudtexten. Vidare argument till stöd för
slakten av Påsklammet den 14 Nisan är helt
enkelt felaktiga. Vidare argument undersöks
som följer.
Premiss 23
Att Herrens Påsk alltid måste hållas på exakt
samma sätt som den ursprungliga Herrens
Herrens Påsk [098]
Utvandringen inleddes under de tidiga
timmarna av morgonen och fortsatte under
den ljusa delen av den 15.
Premiss 22 är själv baserat på en falsk
premiss. Den förutsätter att hela gruppen av
Israel avgick under de tidiga timmarna av den
15 (Premiss 21), medan detta inte var fallet.
Dessutom visar antagandet en total
okunnighet om egyptisk begravningsritual (se
Wallace Budge, The Book of the Dead).
Premiss 1 till 22 har undersökts och
förkastats. Den korrekta sekvensen av
händelser
angående
slaktandet
av
Påsklammet och utvandringen är i
huvudtexten och illustreras diagrammässigt
som följer:
Påsk i Andra Mosebok 12. Detta är inte
korrekt. Den ursprungliga måltiden Herrens
Påsk var tvunget att hållas på ett speciellt sätt
på grund av vad Gud skulle uppnå med det.
Dock var den under senare år en åminnelse
av händelsen, inte händelsen själv. Den mest
betydelsefulla förändringen var att Moses gav
instruktioner om att när Israel var bofast, så
skulle Herrens Påsk hållas på en plats där
Gud hade satt sitt namn. Vi finner detta i
Femte Mosebok 16. Specifikts sades till
Israels barn:
Femte Mosebok 16:2-7 2 Du skall offra ett
påskoffer från fåren eller korna åt Herren, din
Gud, på den plats som Herren väljer ut och där
Herrens Påsk [098]
han vill låta sitt namn bo. 3 Till det får du inte äta
någonting syrat; i sju dagar skall du äta osyrat
bröd, utsatthetens bröd – ty du drog ut ur Egypten
i hast. Så skall du i hela ditt liv minnas den dag då
du drog ut ur Egypten. 4 Under sju dagar får
ingen surdeg finnas någonstans i ditt land, och
inget av det kött som du offrar den första dagens
kväll får finnas kvar på morgonen. 5 Du får inte
offra påskoffret i vilken som helst av de städer
som Herren, din Gud, ger dig, 6 utan du skall gå
till den plats som Herren, din Gud, väljer ut och
där han vill låta sitt namn bo. Där skall du offra
påskoffret på kvällen, när solen går ner, den stund
då du drog ut ur Egypten. 7 Du skall laga till det
och äta det på den plats som Herren, din Gud,
väljer ut, och på morgonen skall du vända hem.
Israel instruerades att flytta ut ur sina hem för
en period om 36 timmar. Under Kristi dagar
uppfattades det som att en familj skulle flytta
till tillfällia boningar den 14 Nisan och där
äta en speciell förberedelsemåltid. Vissa for
till Jerusalem, andra gjorde det inte.
Bullinger identifierar, i noter till Lukas
evangelium 22:8,15 i hans Companion Bible,
som Chagigah. Förberedelser gjordes för
Påskmåltiden dagen efter. Lammet slaktades
på eftermiddagen och åts på kvällen den 15.
Den följande dagen var det ceremonier i
Templet och sedan återvände folk till sina
hem. Påskmåltiden åts med osyrat bröd de
första sju dagarna. Detta kunde endast ha
skett den 15 Nisan.
Premiss 24
Att det inte finns några belägg för ett
cantraliserat
Påskfirande
fram
till
uppteckningarna av Hesekaja och Josea,
hundratals år efter utvandringen.
Detta är felaktigt. Under Salomos dagar
åtminstone och om inte innan det, hölls
Herrens Påsk och Dagarna för det Osyrade
Brödet i Jerusalem och Templet. Se Första
Krönikeboken
23:31
och
Andra
Krönikeboken 8:13 som belägg för
Högtiderna på en central plats under Davids
och Salomos tid. Andra Krönikeboken 35:18
för fram att Herrens Påsk på en central plats
kunde spåras tillbaka till och med tillbaka till
Samuels tid. Premissen ovan är inte korrekt.
Premiss 25
Att en Herrens Påsk i hemmen var vida
Page 25
spridd i Israel vid tiden för Kristus.
Vilka belägg som än finns för att Påsklammet
slaktades i Israel såväl som i Templet under
Kristi dagar, så är påståendet som senare ges
(premiss 35) att dessa Herrens Påsk i
hemmen var i begynnelsen av den 14 och att
Tempelpåsken var under eftermiddagen den
14, ett vansinnigt påstående, från de som
Coulter, utan någon som helst historisk grund
över huvud taget. Enkelt uttryckt, det fanns
aldrig någon konflikt angående vilken del av
den 14 Nisan som Påsklammen skulle
slaktas. Essenermåltiden är ett undantag.
Premiss 26
Att det ursprungligen var två högtider,
Herrens Påsk och det Osyrade Brödets Dagar
som senare kom att smältas samman till en
enda högtid.
Beläggen som vanligen förs fram för detta
missförstås av de som står fast vid en början
av Herrens Påsk den 14 Nisan. Då historiker
tvistar om två skilda högtider som går
samman till en så gäller det inte om en
inledning av Herrens Påsk den 14 Nisan, med
offer och måltid. De argumenterar ur en
synvinkel om religioners utveckling, och inte
från någon konflikt i Skriften. De menar att
Israel hade en utvecklande religion som såg
olika grupper som höll högtiden den 14 och
andra en högtid den 15, och att med tiden så
kom dessa att gå samman. Utvandringen
anses som en legend om Israels rörelse, eller
ännu värre, ren fiktion, av dessa historiker.
Premiss 27
Att judarna senare ändrade tiden för slakten
av Påsklammet från början av den 14 till
slutet av den 14.
Detta är falskt. Det finns inga historiska
belägg för en sådan förändring och hur kunde
det finnas då händelseförloppet i Andra
Mosebok 12 klart förnekar varje slakt av
Påsklammen vid början av den 14? Dessutom
visar Påskpapyrusen på en kontinuitet i den
gamla utövningen.
Premiss 28
Att Herrens Påsk inte hölls i Templet förrän
Page 26
restaurationen under Hesekaja, och därefter
hölls enligt Hesekajas instruktioner, och inte
de instruktioner som finns i Guds Lagar.
Detta är ett ogrundad antagande. Första
Krönikeboken
23:31
och
Andra
Krönikeboken 8:13 är belägg på Högtiderna
på en central plats under tiden för David och
Salomo. Hesekaja lydde Gud så långt vi
känner till. Olydnad inför Guds Lagar
bringade förbannelser över Israel (5 Mos. 28)
och därför var han noga med att följa
föreskrifterna för Herrens Påsk så som den är
given i Lagen (Se 2 Krön. 30:5,16; 31:3-4).
Ett förespråkande av en Herrens Påsk den 14
gör detta påstående och ignorerar eller
felciterar Femte Mosebok 16.
Premiss 29
Att Joseas Herrens Påsk inte hölls i enlighet
med Guds bud; bara till Joseas bud.
Ännu ett ogrundat antagande. Josea lydde
Gud (se 2 Krön. 34:2,14-15,21,30-32;
35:6,12,26). Vers 16 av Andra Krönikeboken
35 är något som används för att argumentera
för att Joseas Herrens Påsk var i enlighet med
hans bud, inte Guds. Detta påstående är
nonsens. Josea bud var att judarna skulle
hålla Herrens Påsk i enlighet med Guds bud.
Uppteckningarna gör detta helt klart.
Premiss 30
Att orsaken till att Hesekaja och Josea
implementerade Tempelpåsken var för att
folk alltid gjorde uppror och att de inte kunde
förlitas hålla en Herrens Påsk i hemmen.
Detta antagande är ogrundat. Tempelpåsken
var redan förutsedd i Moses Lag i Femte
Mosebok 16.
Premiss 31
Att Femte Mosebok 16:1-8 inte refererar till
Herrens Påsk:
a) Dessa instruktioner verkar vara
instruktioner för Herrens Påsk, men är i
verkligheten endast instruktioner för det
Osyrade Brödets Högtid; och Herrens Påsk
kan endast bli riktigt kopplad till Dödens
Ängels förbipasserande, men aldrig till
utvandringen.
Herrens Påsk [098]
b) Att vers 6 talar om Påskoffret som ba ereb,
och inte till ben ha arbayim, och därför inte
kan referera till Påsklammet.
c) Att orden ty en natt ... förde Herren, din
Gud, dig ut ur Egypten i vers 1 strider mot
Påskbudet att ingen av err skall gå utanför
dörren till sitt hus förrän morgonen.
d) Att vers 2 tillåter Påskoffret att vara av
hjorden, i strid med den ursprungliga
föreskriften att ett lamm eller en killing
skulle offras och att Påskoffret som omtalas
här är ett allmänt offer för det Osyrade
Brödets Dagar och inte Herrens Påsk.
e) Att verserna 5 och 6 instruerar Påskoffret
skall göras där Gud sätter sitt namn och inte i
hemmen i strid med Andra Mosebok 12.
f) Att vers 3 slår fast att Påskoffret skulle ätas
med osyrat bröd i sju dagar, och därför kan
detta Påskoffer inte vara Påsklammet som
offras den 14 Nisan.
g) Att då vers 7 säger att Påskoffret skulle
grillas så är detta en felöversättning, och det
borde översättas som kokas. Eftersom det
ursprungliga Påsklammet inte skulle kokas,
så kan Påskoffret i vers 7 inte vara
Påsklammet
h) Att termen "första dag" i vers 4 refererar
till den första dagen av det Osyrade Brödets
Högtid och inte Herrens Påsk.
i) Att vers 4 inte innehåller något påbud att
bränna det som återstår av Påskoffret, bara
inte lömna det kvar till morgonen och att
detta strider mot Andra Mosebok 12 där det
av lammet som fanns kvar enligt specifika
instruktioner skulle brännas.
j) Att verser 2, 5, och 6 är de enda platser i
Moseböckerna där offren för det Osyrade
Brödets Högtid kallas för Påskoffer.Därmed
skulle Moses inte skrivit detta.
k) Att vers 8 säger att det osyrade brödet
skulle ätas under sex dagar och måste således
ha blivit redigerad av Esra.
l) PÅ grund av a) till l), så refererar inte
Femte Mosebok 16 till Påskoffret; endast till
Påskoffer som görs under det Osyrade
Brödets Högtid.
Nästan alla dessa invändningar och
påståenden är grundade på falska premisser
att det ursprungliga Påsklammet skulle ha
dödats i början av den 14 Nisan och ätits den
aftonen, därför säger inte Femte Mosebok
Herrens Påsk [098]
16:1-8 inte vad den verkar säga. Det finns
ingen akademisk åsikt som stöder det löjliga
påståendet att Femte Mosebok 16 inte gäller
Herrens Påsk även då det säger att det gör
det. Punkterna ovan är mer än tillräckligt
täckta av huvudtexten och ovan.Premissernas
felaktiga natur täcks enkelt genom
undersökning av slutsatserna angående vers
7. Påståendet att ordet som översätts som
grillas borde översättas som kokas har
undersökts i huvudtexten. Ordet ifråga är det
hebreiska bashal. Enligt BDBG betyder det
koka, tillaga, baka, grilla, få att mogna. Det
var en generisk term för matlagning. I Andra
Krönikeboken 35:13 läser vi:
13 De tillagade [bashal] påsklammet över eld, så
som det är stadgat, och de [andra] heliga gåvorna
kokade [bashal] de i grytor, pannor och kittlar och
gav dem genast åt lekmännen.
Detta stycke, som alla parter medger handlar
om Herrens Påsk, använder termen bashal två
gånger, en för grilla och en gång för koka.
Tydligt är det då inte fel att översätta bashal
som grilla i Femte Mosebok 16:7, och detta
har verkligen länge varit den accepterade
uppfattningen om detta stycke hos judarna.
Andra Mosebok 12:9 förbjuder att Herrens
Påsk äts kokad eller rå. Den skall helt grillas.
Argumentet är ett medvetet felanvändande av
Skriften för att upprätthålla en felaktig
översättning av vissa stycken i Nya
Testamentet.
Premiss 32
Att Esra höll Herrens Påsk vid början av den
14 Nisan.
Det finns inga belägg för detta påstående. Det
läses in i texten vid Esra 6:19-22. Esra var en
skriftlärd som kände Lagen som tydligt
visade att Herrens Påsk skulle offras vid
slutet av den 14 och inte vid dess början.
Uppfattningen i Påskpapyrusen, som troligen
är från samma tid, är samma som återfinns i
Esra.
Premiss 33
Att Esra redigerade Femte Mosebok 16 och
Josua 5:10 för att spegla senare terminologi
så som den som ges i Andra Krönikboken35
(Coulter, sid. 156 ff).
Page 27
Detta är ett annat grudnlöst påstående. Även
om det verkar som om Esra hjälpte till att
kanonisera texten i det Gamla Testamentet,
så är påståendet att han skulle ha redigerat
Lagen för att reflektera senare utövning utan
belägg. Attacken på Femte Mosebok 16 är
nödvändig för att hålla uppe argumenten för
en Herrens Påsk den 14. Texten är Gud
andades, eller så är den inte att Gud andades.
Påståendet förnekas av profetian om
Millenniepåsken i Hesekiel 45:21:
21 Fjortonde dagen i första månaden skall ni fira
påsk, fira högtid. I sju dagar skall ni äta osyrat
bröd.
Premiss 34
Att Esra beslutade att centralisera Herrens
Påsk i Jerusalem, men att många
otvivelaktigt fortsatte att offra Herrens Påsk i
hemmen vid början av den 14 i Jerusalems
omgivning.
Det
finns
inga
historiska
belägg
överhuvudtaget som stödjer att det någonsin
fanns en utövning av Herrens påsk i hemmen
vid början av den 14 och Tempeloffer vid
slutet av den 14 i Jerusalem eller på annan
plats. Coulters påstående angående en
Herrens Påsk centrerad i Jerusalem (sid. 171
ff) förkastas av de arameiska texterna från
Elefantine vid samma tid.
Premiss 35
Att Herrens Påsk i hemmen vid början av den
14 och Tempelpåsken vid slutet av den 14
fortsatte till det Nya Testamentets tid.
Skrifterna av den judiska filosofen Philo förs
fram som bevis för detta.
Philos skrifter bekräftar inte denna punkt alls.
De indikerar bara att för Påskoffret, så skulle
varje hushålls överhuvud vara den som
slaktade lammet. Detta var sant vare sig
lammet var slaktat i Templet eller inte (se
ISBE, Vol. 3, artikel Passover, sid. 677).
Schurer (The History of the Jewish People in
the Age of Jesus Christ, Vol. II, sid. 14) visar
att det fanns olika metoder för att följa
Herrens Påsk i Judeen och i Galileen. I
Judeen så arbetade människorna fram till
middagen den 14 Nisan. I Galileen arbetade
Page 28
de inte alls. I Jerusalem var det också bara ett
lamm som offrades och fördes inför
Översteprästen som Påsklammet, men antalet
djur som offrades både offentligt och privat
var enormt. Det privata offren där var så
många på högtidsdagen att tusentals präster
inte kunde klara av antalet (Schurer, Vol. II,
sid. 308). De tjugofyra avdelningarna av
prästerskapet
speglade
de
tjugofyra
avdelningarna av nationen och de nationella
representanterna for till Jerusalem för det
dagliga offret. Återstoden stannade hemma
och dyrkade där (Schurer, ibid., Vol. II, sid.
292-293). Tidpunkten för aktiviteterna för
arbete visar att aftonen den 14 Nisan var den
riktiga tiden för förberedelse och att Herrens
Påsk även hölls utanför Jerusalem.
Premiss 36
Att judarna höll Herrens Påsk vid början av
den 14.
Detta är inte korrekt. Vad Jesus höll med sina
lärjungar var förberedelsemåltiden för
Herrens Påsk, som hölls vid början av den
14.
Premiss 37
Att Johannes refererade till judarnas Herrens
Påsk visar att jusarna inte höll det Osyrade
Brödets Högtid på ett korrekt sätt.
Detta är också felaktigt. Johannes skrev mot
slutet av det första århundradet. Kyrkan fick
en ökad andel ofrälse i sin komposition och i
sin syn. Johannes identifierade dessa högtider
i sina skrifter så att de skulle förstås av hans
ofrälse publik, av vilka de flesta ännu inte var
omvända och som inte förstod de inblandade
principerna. Det visade också klart att Jesus
var en jude och följde judiska högtider inom
Guds Lag. Johannes använde judarnas
[högtid] flera gånger i samband med Jesus
mission (Joh. 2:13; 5:1; 6:4; 7:2; 11:55;
19:42). Det finns inga belägg i evangelierna
att varken Jesus eller de judiska ledarna
ansåg Guds Högtider som kontroversiella.
Det Nya Testamentets Apostlagärningarna
visar att Apostlarna och den tidiga Kyrkan
höll högtiderna (se huvudtexten sam
uppsatsen De Heliga Dagarna). Jesus erkände
även att de Skriftlärde och fariseerna satt på
Herrens Påsk [098]
Moses säte (Matt. 23:2).
Premiss 38
Att förberedelsedagen för Herrens Påsk som
känns till hålls av judar den 14 innan
dödandet av Påsklammet i Templet, även
hölls den 13 av de judar som följde Herrens
Påsk i hemmen vid inledningen av den 14.
Detta påstående (även det av Coulter), är ett
annat grundlöst antagande utan något
historiskt belägg eller fakta. Det enkla
faktumet är att det inte fanns någon början på
ett Påskoffer den 14 och följaktligen ingen
förberedelsedag för Herrens Påsk den 13
Nisan.
Premiss 39
Att den grekiska originaltexten i Markus
evangelium 14:12 skulle översättas som då
de dödade Herrens Påsk, som skulle indikera
en slakt av Påsklamm i hemmen vid början
av den 14, som redan skulle äga rum när
lärjungarna frågade Jesus var de borde göra
förberedelserna för Herrens Påsk.
Detta antagnde är felaktigt och visar på en
bristande förståelse av det grekiska idiom det
gäller. Marshalls Interlinear har huvudtexten
som Och på den första dagen av det Osyrade
Brödet, då Herrens Påsk de offrade, vilket
indikerar att de offrade Herrens Påsk vid det
Osyrade Brödet. 14 Nisan var förberedelse
för Påskoffret och måltiden. Jesus lärjungar
frågade var de skulle förbereda för Herrens
Påsk, vilket innebar att de skulle gå till
tillfälliga boningar som enligt Femte
Mosebok 16. Påsklammen dödades på
eftermiddagen den 14, inte vid dess början.
Premiss 40
Att Jesus måltid med lärjungarna var
Påskmåltiden som hölls i början av den 14
Nisan.
Detta motsäger Johannes tydliga uppteckning
i Johannes evangelium 19:14.
14 Det var på förberedelsedagen före påsken, vid
sjätte timmen. Pilatus sade till judarna: ”Här ser
ni er kung.”
Herrens Påsk [098]
Premiss 41
Att Johannes beskriver Jesus ätande Herrens
Påsk vid början av den 14, men att han kallar
det för förberedelsemåltiden för Herrens
Påsk.
Detta är ett löjligt påstående sett till textens
ordalydelse, som förts fram tvåtusen år efter
de skrevs, och emot deras trägna tolkning.
Skriften av en apostel till Kristus skulle ha
speglat dess intention. Om Kristus ville rätta
ett sådant viktigt fel, varför antecknade inte
Johannes detta faktum? Argumentet är
felaktigt.
Premiss 42
Att jordbävingen som följde efter Jesus död
förhindrade slaktandet av några Påsklamm i
Templet det året. Så Gud misstyckte till
slaktandet av Påsklamm på eftermiddagen av
den 14.
Evangeliernas berättelsen beskriver att Jesus
dör under den nionde timman, eller ungefär
klockan 3 på eftermiddagen (enligt vår
uppfattning) (Matt. 27:46; Mark. 15:34-37;
Luk. 23:44). Enligt Pesahim vl (ISBE, Vol. 3,
artikel Passover, sid. 677) så började
Påskoffret vid Templet vid klockan 3 på
eftermiddagen.
Tidpunkten
är
ingen
tillfällighet. Jesus dog vid precis den tiden då
det första Påsklammet offrades för att
fullborda profetian. Det är svårt att sådana
fatala misstolkningar av kända historiska
fakta på allvar.
Premiss 43
Att det är fel att referera till ceremonin med
fottvagning, bröd och vin som Herrens
Nattvard. Det skulle istället kallas för den
kristna Påsken.
Detta
antagande
är
missvisande.
Sammanhanget för Herrens Nattvard i Första
Korinthierbrevet 11:20 är att Korinthierna
har gjort det till en måltid. Paulus säger att
aftonen som de firade knappast kunde kallas
för Herrens Nattvard, på grund av deras
uppförande, inte att den inte skulle kallas
Herrens Nattvard. Korinthierna hade förlorat
dess värdighet och innebörd. Moderna
översättningar visar detta faktum:
Page 29
Därför, när ni samlas på samma plats, är det
inte möjligt att äta en nattvard av den karakär
för vilken det kunde vara en nattvard som
sägs vara som den som tillhör Herren. (till
svenska från Wuests engelska text av övers.)
Återigen säger Paulus inte att de inte skulle
kalla den för Herrens nattvard, utan snarare
att på grund av deras uppförande så var det
inte passande att kalla den Herrens Nattvard,
som verkligen var dess historiska betäckning.
Herrens Påsk är en generisk term som
omfattar hela perioden av förberedelse,
förberedelsen av lammet, dess konsumtion
som en måltid, och hela den efterföljande
perioden om sju dagar av Osyrat Bröd även
kallad det Osyrade Brödet.
Kristus använde termen Herren Påsk
generiskt och som beskrivning på en icke
realiserbar längtan. Johannes evangelium
19:14 är tydlig över att dagen var
förberedelsedagen för Herrens Påsk, på
vilken han dödades. Lukas evangelium 22:15
visar att han ville äta Herrens påsk med dem.
Dock säger Lukas evangelium 22:16 helt
klart att han visste att han inte kunde göra det
och verkligen inte skulle äta det förrän det
fullbordades i Guds Kungarike. Med detta
vet vi att han inte åt Herrens Påsk utan
snarare en förberedeslemåltid samt att han
även visade att Herrens Påsk skulle
återinstiftas i Guds Kungarike. Detta i
enlighet med Sakarja 14:16-19.
Händelseförloppet och tidpunkterna för de
två viktiga Herrens Påsk finns i Appendix C.
Appendix B
Alla förekomster av ereb där det översätts
med kväll, kvällningen, afton, natt, mellan
skymning och mörker etc.
Första Mosebok 1:5 Gud kallade ljuset dag, och
mörkret kallade han natt. Det blev kväll och det
blev morgon. Det var den första dagen.
Första Mosebok 1:8 Gud kallade valvet himmel.
Det blev kväll och det blev morgon. Det var den
andra dagen.
Första Mosebok 1:13 Det blev kväll och det blev
Page 30
morgon. Det var den tredje dagen.
Första Mosebok 1:19 Det blev kväll och det blev
morgon. Det var den fjärde dagen.
Första Mosebok 1:23 Det blev kväll och det blev
morgon. Det var den femte dagen.
Första Mosebok 1:31 Gud såg att allt som han
hade gjort var mycket gott. Det blev kväll och det
blev morgon. Det var den sjätte dagen.
Första Mosebok 8:11 Om kvällen kom den
tillbaka till honom, och då hade den ett friskt blad
från ett olivträd i näbben. Då förstod Noa att
vattnet hade sjunkit undan från jorden.
Första Mosebok 19:1 På kvällen kom de två
änglarna fram till Sodom. Lot satt vid stadsporten,
och när han såg dem reste han sig och gick fram
till dem och föll ner och hälsade med ansiktet mot
marken.
Första Mosebok 24:11 Där lät han kamelerna
lägga sig ner vid brunnen utanför staden. Det var
framåt kvällen, vid den tid då kvinnorna går ut
och hämtar vatten.
Första Mosebok 24:63 I kvällningen gick han ut
på fälten. När han såg sig omkring fick han se
kameler närma sig.
Första Mosebok 29:23 Men när det blev kväll tog
han sin dotter Lea och förde henne till Jakob, och
han låg med henne.
Första Mosebok 30:16 På kvällen när Jakob kom
hem från fälten gick Lea emot honom och sade:
”Det är till mig du skall komma, jag har betalat
för dig med min sons kärleksäpplen.” Så låg han
med henne den natten.
Första Mosebok 49:27 Benjamin är en rovgirig
varg, på morgonen förtär han sitt rov, mot kvällen
fördelar han sitt byte.”
Andra Mosebok 12:18 Köttet skall ätas samma
natt; det skall vara stekt över eld och det skall ätas
med osyrat bröd och beska örter.
Andra Mosebok 16:6 Mose och Aron sade då till
israeliterna: ”I kväll skall ni förstå att det är
Herren som har fört er ut ur Egypten,
Andra Mosebok 16:8 Och Mose fortsatte: ”I kväll
ger Herren er kött att äta och i morgon så mycket
bröd ni behöver. Herren hör nu hur ni knotar mot
honom. Vi är ingenting, det är inte mot oss ni
knotar utan mot Herren.”
Andra Mosebok 16:12 ”Jag har hört israeliternas
Herrens Påsk [098]
knot. Säg till dem: Mellan skymning och mörker
skall ni få kött att äta, och i morgon bitti skall ni
få så mycket bröd ni behöver. Då skall ni inse att
jag är Herren, er Gud.”
Andra Mosebok 16:13 Den kvällen kom det
vaktlar i sådan mängd att de täckte hela lägret,
och på morgonen låg det dagg runt omkring
lägret.
Andra Mosebok 18:13 Nästa dag satte sig Mose
för att skipa rätt bland folket, och folket stod
omkring honom från morgonen ända till kvällen.
Andra Mosebok 18:14 När svärfadern såg hur
mycket Mose hade att uträtta sade han: ”Måste du
göra allt detta för folket? Varför skall du ensam
sitta här med allt folket omkring dig från morgon
till kväll?”
Andra Mosebok 27:21 I uppenbarelsetältet,
utanför
förhänget
som hänger
framför
förbundstecknet, skall Aron och hans söner se till
att lamporna brinner natten igenom inför Herren.
Detta skall vara en oföränderlig stadga för
israeliterna genom alla släktled.
Tredje Mosebok 6:20 Detta är det offer som Aron
och hans söner skall bära fram åt Herren när
någon av dem blir smord: en tiondels efa siktat
mjöl, det dagliga matoffret, hälften på morgonen
och hälften på kvällen.
Tredje Mosebok 11:24 Följande djur blir ni orena
av – den som rör vid deras döda kroppar blir oren
till kvällen,
Tredje Mosebok 11:25 och den som burit en
sådan kropp skall tvätta sina kläder och vara oren
till kvällen:
Tredje Mosebok 11:27 Alla fyrfotadjur som går
på tassar skall gälla som orena för er. Den som rör
vid deras döda kroppar blir oren till kvällen,
Tredje Mosebok 11:28 och den som burit en
sådan kropp skall tvätta sina kläder och vara oren
till kvällen. De skall gälla som orena för er.
Tredje Mosebok 11:31 Av alla smådjur skall
dessa gälla som orena för er. Var och en som rör
vid dem när de dött blir oren till kvällen.
Tredje Mosebok 11:32 Allt som ett sådant dött
djur råkar falla på blir orent, vare sig det är ett
träföremål eller ett klädesplagg eller något av
skinn eller av säcktyg eller något annat
bruksföremål. Det skall sköljas i vatten och vara
orent till kvällen. Sedan är det rent igen.
Herrens Påsk [098]
Tredje Mosebok 11:39 Om något av de landdjur
som ni får äta skulle dö, blir den som rör vid dess
döda kropp oren till kvällen.
Tredje Mosebok 11:40 Den som ätit av den döda
kroppen skall tvätta sina kläder och vara oren till
kvällen. Den som burit en sådan kropp skall också
tvätta sina kläder och vara oren till kvällen.
Tredje Mosebok 11:46 Detta är lagen om
landdjuren, fåglarna och alla djur som lever i
vattnet och om allt som kryper på marken.
Page 31
hon har suttit på skall tvätta sina kläder och bada
och är oren till kvällen.
Tredje Mosebok 15:23 Om det ligger något på
bädden eller där hon har suttit och någon rör vid
detta, är denne oren till kvällen.
Tredje Mosebok 15:27 Den som rör vid något av
detta blir oren och skall tvätta sina kläder och
bada och är oren till kvällen.
Tredje Mosebok 15:5 Den som rör vid hans bädd
skall tvätta sina kläder och bada och är oren till
kvällen.
Tredje Mosebok 17:15 Var och en som äter ett
självdött eller ihjälrivet djur, vare sig han är
infödd eller invandrare, skall tvätta sina kläder
och bada och är oren till kvällen; sedan
är han ren.
Tredje Mosebok 15:6 Den som sitter på något
som mannen med flytningen suttit på skall tvätta
sina kläder och bada och är oren till kvällen.
Tredje Mosebok 22:6 Den som rör vid något
sådant är oren till kvällen och får inte äta av de
heliga gåvorna förrän han har badat.
Tredje Mosebok 15:7 Den som rör vid mannen
med flytningen skall tvätta sina kläder och bada
och är oren till kvällen.
Tredje Mosebok 23:32 Det skall vara en vilodag
för er, en sabbat då ni skall späka er. Från kvällen
den nionde dagen i månaden till nästa kväll skall
ni hålla denna sabbat.
Tredje Mosebok 15:8 Om mannen med flytningen
spottar på någon som är ren, skall denne tvätta
sina kläder och bada och är oren till kvällen.
Tredje Mosebok 15:10 och den som rör vid något
som befunnit sig under honom är oren till kvällen,
och den som bär på något sådant skall tvätta sina
kläder och bada och är oren till kvällen.
Tredje Mosebok 15:11 Om mannen med
flytningen rör vid någon utan att först skölja av
händerna, skall denne tvätta sina kläder och bada
och är oren till kvällen.
Tredje Mosebok 15:16 Om en man har haft
sädesavgång, skall han bada och är oren till
kvällen.
Tredje Mosebok 15:17 Alla klädesplagg och allt
av skinn som hans säd har kommit på skall tvättas
och är orent till kvällen.
Tredje Mosebok 15:18 Om en man har samlag
med en kvinna och får sädesuttömning, skall de
bada och är orena till kvällen.
Tredje Mosebok 15:19 När en kvinna har
menstruation och det kommer blod från hennes
kropp, varar orenheten i sju dagar. Den som rör
vid henne är oren till kvällen.
Tredje Mosebok 15:21 Den som rör vid hennes
bädd skall tvätta sina kläder och bada och är oren
till kvällen.
Tredje Mosebok 15:22 Den som rör vid något
Tredje Mosebok 24:3 Utanför förhänget framför
förbundstecknet i uppenbarelsetältet skall Aron se
till att lamporna ständigt brinner natten igenom
inför Herren. Detta skall vara en oföränderlig
stadga för er genom alla släktled.
Fjärde Mosebok 9:15 Den dag då boningen restes
täckte molnet boningen, förbundstecknets tält, och
från kvällen till morgonen syntes det över
boningen i form av ett eldsken.
Fjärde Mosebok 9:21 Ibland var molnet kvar från
kvällen till nästa morgon, och när molnet höjde
sig på morgonen bröt de upp, ibland var det kvar
ett helt dygn, och när det då höjde sig bröt de upp,
Fjärde Mosebok 19:7 Han skall tvätta sina kläder
och bada och får sedan komma in i lägret men är
oren till kvällen.
Fjärde Mosebok 19:8 Den som brände kon skall
också tvätta sina kläder och bada och vara oren
till kvällen.
Fjärde Mosebok 19:10 Den som samlade upp
askan efter kon skall tvätta sina kläder och vara
oren till kvällen. Detta skall vara en oföränderlig
stadga för israeliterna liksom för invandrarna som
bor hos dem.
Fjärde Mosebok 19:19 Den rene mannen skall
stänka på den orene den tredje och den sjunde
dagen. Den sjunde dagen gör han honom ren. Då
skall den renade tvätta sina kläder och bada, och
när kvällen kommer är han ren.
Page 32
Herrens Påsk [098]
gång inlåta oss i strid med vår broder Benjamin?”
Och Herren svarade: ”Dra ut mot honom!”
Fjärde Mosebok 19:21 Detta skall vara en
oföränderlig stadga för folket. Den som har stänkt
reningsvattnet skall också tvätta sina kläder, och
var och en som rör vid reningsvattnet skall vara
oren till kvällen.
Fjärde Mosebok 19:22 Allt som den orene berör
blir orent, och den som rör vid honom blir oren
till kvällen.
Domarboken 20:26 Alla israeliter, hela hären,
begav sig till Betel, där de satt inför Herren och
klagade. Den dagen fastade de ända till kvällen,
och de offrade brännoffer och gemenskapsoffer åt
Herren,
Domarboken 21:2 Nu kom folket till Betel och
satt där inför Gud ända till kvällen, under
högljudd gråt och klagan.
Femte Mosebok 16:4 Under sju dagar får ingen
surdeg finnas någonstans i ditt land, och inget av
det kött som du offrar den första dagens kväll får
finnas kvar på morgonen.
Rut 2:17 Så samlade Rut ax på åkern ända till
aftonen, och sedan klappade hon ut vad hon hade
plockat. Det blev ungefär en efa korn,
Femte Mosebok 16:6 utan du skall gå till den
plats som Herren, din Gud, väljer ut och där han
vill låta sitt namn bo. Där skall du offra påskoffret
på kvällen, när solen går ner, den stund då du
drog ut ur Egypten.
Första Samuelsboken 14:24 och israeliterna var
hårt ansatta. Då band Saul folket med denna ed:
”Förbannad den som äter före kvällen, innan jag
har tagit hämnd på mina fiender.” Och ingen
smakade något.
Femte Mosebok 23:11 förrän i kvällningen, när
han har badat. Då får han komma in i lägret, när
solen går ner.
Femte Mosebok 28:67 På morgonen skall du
säga: ”Om det ändå vore kväll!” och på kvällen:
”Om det ändå vore morgon!” Sådan skräck skall
du känna, sådana ting skall dina ögon tvingas se.
Josua 5:10 När nu israeliterna hade sitt läger i
Gilgal firade de påsk i öknen vid Jeriko, på
kvällen den fjortonde dagen i månaden.
Josua 7:6 Josua rev sönder sina kläder och föll
ner med ansiktet mot marken inför Herrens ark
och blev liggande så ända till kvällen, liksom
Israels äldste. De strödde jord på huvudet,
Josua 8:29 Kungen i Aj hängde han upp på en
påle, där han fick hänga kvar till kvällen. Vid
solnedgången befallde Josua att liket skulle tas
ner. De slängde det utanför stadsporten och
kastade upp ett väldigt stenröse över det; röset
finns kvar än i dag.
Joshua 10:26 Därefter slog Josua ihjäl de fem och
hängde upp dem på fem pålar, där de fick hänga
kvar till kvällen.
Domarboken 19:16 En gammal man var på väg
hem om kvällen från arbetet ute på fälten. Han var
från Efraims bergsbygd men hade slagit sig ner i
Giva; folket där var benjaminiter.
Domarboken 20:23 Israeliterna begav sig till
Betel, där de klagade inför Herren ända till
kvällen. De frågade Herren: ”Skall vi ännu en
Första Samuelsboken 20:5 David svarade: ”I
morgon är det nymånadsfest, och då skulle jag
egentligen sitta till bords med kungen. Men låt
mig i stället gå och gömma mig ute på fälten tills
kvällen kommer.
Första Samuelsboken 30:17 David anföll i
gryningen följande dag, och blodbadet fortsatte
ända till kvällen. Ingen slapp undan utom
fyrahundra man, som satt upp på sina kameler och
flydde.
Andra Samuelsboken 1:12 De klagade och grät
och fastade till kvällen i sorg över Saul och hans
son Jonatan och över Herrens folk Israel, över alla
dem som fallit i striden.
Andra Samuelsboken 11:2 En dag när David hade
stigit upp efter sin middagsvila och gick omkring
uppe på taket till sitt palats fick han därifrån se en
kvinna som badade. Hon var mycket vacker.
Andra Samuelsboken 11:13 bjöd David honom
till sitt bord och åt med honom och drack honom
full. På kvällen gick Uria och lade sig bland
kungens tjänare; hem gick han inte.
Första Kungaboken 17:6 Korparna kom med bröd
och kött till honom både morgon och kväll, och
han drack ur bäcken.
Första Kungaboken 22:35 Kampen var dock hela
dagen så hård att kungen fick stå kvar i vagnen
under striden mot arameerna, och på kvällen dog
han. Blodet från hans sår rann ner i vagnen.
Andra Kungaboken 16:15 Sedan gav kung Achas
följande anvisningar till prästen Uria: ”På det
Herrens Påsk [098]
Page 33
stora altaret skall du offra morgonens brännoffer
och kvällens brännoffret för folket i landet samt
deras matoffer och dryckesoffer, och på det altaret
skall du stänka allt blodet från brännoffren och
slaktoffren. Men kopparaltaret skall jag använda
vid teckentydning.”
Hon fick inte komma fler gånger till kungen, om
inte denne hade blivit så förtjust i henne att han
kallade henne till sig.
Första Krönikeboken 16:40 De skulle alltid bära
fram brännoffer till Herren på brännofferaltaret,
morgon och kväll, och fullgöra allt som är skrivet
i den lag som Herren givit Israel.
Job 7:4 När jag har lagt mig tänker jag: ”Är det
inte snart dags att gå upp?” Kvällen kommer, och
jag är full av oro till gryningen.
Första Krönikeboken 23:30 De skulle göra tjänst
varje morgon genom att tacka och lovsjunga
Herren, likaså varje kväll.
Andra Krönikeboken 2:4 Nu vill jag bygga ett hus
åt Herrens, min Guds, namn och helga det åt
honom. Där skall man tända välluktande rökelse
inför honom, lägga fram skådebröden och offra
brännoffer morgon och kväll och vid sabbater,
nymånadsfester och Herrens, vår Guds, högtider,
så som det för evigt skall vara i Israel.
Andra Krönikeboken 13:11 De offrar brännoffer
till Herren varje morgon och kväll, bränner
välluktande rökelse, lägger upp skådebröden på
bordet av rent guld och tänder varje kväll
lamporna på det gyllene lampstället. Vi håller
alltså våra förpliktelser mot Herren, vår Gud, men
ni har övergett honom.
Andra Krönikeboken 18:34 Kampen var dock
hela dagen så hård att Israels kung fick stå kvar i
vagnen under striden mot arameerna ända till
kvällen, och vid solnedgången dog han.
Andra Krönikeboken 31:3 Kungen bidrog med en
del av sin egen förmögenhet till brännoffren:
brännoffren morgon och kväll och brännoffren på
sabbater, nymånadsfester och högtider, så som det
är föreskrivet i Herrens lag.
Job 4:20 innan dagen blir kväll förgås de,
oförmärkt går de under för alltid.
Psaltaren 30:6Ofärd är i hans vrede, men i hans
nåd är liv. Om kvällen är gråten min gäst men om
morgonen jublet.
Psaltaren 55:18Morgon och kväll och mitt på
dagen suckar jag och klagar, och han skall höra
mig.
Psaltaren 59:7 De kommer varje kväll, de ylar
som hundar och stryker omkring i staden.
Psaltaren 59:15 De kommer varje kväll, de ylar
som hundar och stryker omkring i staden.
Psaltaren 65:9De som bor vid jordens ändar står
häpna inför dina mäktiga gärningar, öster och
väster fyller du med jubel.
Psaltaren 90:6 Fast det frodas om morgonen är
det förgängligt: mot kvällen vissnar det och torkar
bort.
Psaltaren 104:23 Människan går ut till sina
sysslor och arbetar tills kvällen kommer.
Psaltaren 141:2 Låt min bön vara rökelse för dig,
mina lyfta händer ett kvällsoffer.
Ordspråksboken 7:9 på kvällen då skymningen
föll, då nattens mörker bröt in.
Esra 3:3 De uppförde altaret på dess gamla plats,
ty de fruktade folken i landet, och på det offrade
de morgon och kväll brännoffer åt Herren.
Ecclesiastes 11:6 Så ut din säd på morgonen, och
låt inte armen vila på kvällen. Du vet inte vad som
lyckas bäst, det ena eller det andra, eller om båda
blir lika bra.
Esra 9:4 Hos mig samlades alla som fruktade
Israels Guds ord, fulla av oro över trolösheten hos
dem som återvänt. Jag satt som förstenad ända till
kvällsoffret.
Jesaja 17:14 På kvällen råder skräck, i gryningen
är de borta. Detta blir plundrarnas lott, skövlarnas
öde.
Esra 9:5 Vid kvällsoffret reste jag mig ur min
förkrosselse. Med kläderna och manteln
sönderrivna föll jag på knä, lyfte händerna mot
Herren, min Gud,
Ester 2:14 Hon skulle komma om aftonen och
följande morgon återvända till den andra
haremsavdelningen och överlämnas till kungens
eunuck Shaashgas, som vaktade konkubinerna.
Jeremia 6:4 Invig er till strid mot henne! Kom, vi
anfaller i middagssol! För sent! Dagen är redan
förbi, kvällsskuggorna blir längre.
Hesekiel 12:4 Mitt på dagen och i deras åsyn skall
du bära ut din packning som om du skulle
förvisas. På kvällen och i deras åsyn ger du dig
sedan av som förvisade brukar göra.
Hesekiel 12:7 Jag gjorde så som jag hade blivit
Page 34
Herrens Påsk [098]
befalld. Mitt på dagen bar jag ut min packning
som om jag skulle förvisas. På kvällen gjorde jag
med händerna ett hål i muren, och i deras åsyn
drog jag bort i skymningen med packningen som
jag lyft upp på axeln.
Hesekiel 24:18 På morgonen talade jag till folket.
På kvällen dog min hustru. Följande morgon
gjorde jag som jag hade blivit befalld.
Hesekiel 33:22 Kvällen innan flyktingen kom
hade Herrens hand rört vid mig. Men Herren löste
min tungas band innan flyktingen kom på
morgonen, han löste min tungas band och jag var
inte längre stum.
Hesekiel 46:2 Fursten skall komma utifrån och gå
genom porthusets förhall och stanna framme vid
dörrposten, medan prästerna offrar hans
brännoffer och gemenskapsoffer. Innan han går ut
igen skall han falla ner i tillbedjan vid tröskeln.
Porten får inte stängas förrän på kvällen.
Daniel 8:14 Denne svarade honom: ”Efter 2 300
kvällar och morgnar kommer templet att
få sin upprättelse.”
Daniel 9:21 ja, medan jag ännu bad min bön, kom
Gabriel, som jag förut såg i min syn, mot mig i
ilande flykt. Det var vid tiden för kvällsoffret.
Habackuk 1:8 Deras hästar är snabbare än
pantrar, vildare än öknens vargar. Deras ryttare
spränger fram, deras ryttare kommer flygande
fjärran ifrån, som när örnen slår ner på sitt byte.
Sefanja 2:7 Området skall tillfalla dem som ännu
är kvar av Judas stam. Vid havet skall de föra
djuren i vall och om aftonen låta dem vila i
Ashkelons hus, ty Herren, deras Gud, tar sig an
dem, och han skall vända deras öde.
Sefanja 3:3 Dess styresmän är som rytande lejon,
dess domare som vargar – inte ett ben lämnar de
kvar till morgonen.
Sakarja 14:7 Det skall vara en ständig dag –
Herren vet när den kommer – och ingen växling
mellan dag och natt, utan när kvällen kommer
skall det vara ljust.
Där annat ej anges används den svenska
texten från Bibel 2000
Daniel 8:26 Synen med kvällar och morgnar –
den som omtalats – är tillförlitlig. Men du skall
hemlighålla vad du har sett: det gäller en avlägsen
framtid.”

Appendix C
DATUM
PERIOD
GAMLA
TESTAMENTET
Påsklammet sätts åt sidan.
Flytt till tillfälliga boningar.
10 NISAN
13 NISAN
DAG
DAG
14 NISAN
NATT
I tillfälliga boningar utanför
städerna (5 Mos. 16:5-6).
DAG
Påsklammet dödas på aftonen
(2 Mos. 12:8) vid solens
nedgång (5 Mos. 16:2,5,6).
Det Osyrade Brödet inleds
från aftonen den 14 Nisan från
NYA
TESTAMENTET
Lärjungarna sänds ut för att
upprätta tillfälliga boningar i
enlighet med Femte Mosebok
16:5-6. (Mark. 14:12-26).
Förberedelsedagens måltid äts.
Kristus upprättar fottvagninigen
& Herrens Nattvard.
Arresterad och rättegång.
Kristus korsfästs som Herrens
Påsk (Joh. 19:36; 1 Kor. 5:7).
Kristus stucken: av Levi/Shimei
och David/Natan (Sak. 12:1013).
Herrens Påsk [098]
Page 35
Andra Mosebok 12:17-20.
15 NISAN
NATT
DAG
16 NISAN
NATT
DAG
17 NISAN
NATT
DAG
18 NISAN
NATT
DAG
Kristus död ons. efter 3 på
eftermiddagen
vid
solens
nedgång så som lammen
dödades.
Tjockt
mörker
uppträder.
Tempelförhänget delas (Luk.
23:45) och vägen till det Heliga
Heliga (2 Mos. 26:31-35)
öppnades (Heb. 9:8; 10:19-20).
Herrens Påsk äts.
Kristus spenderar 1:a natten i
1:a Dagen av det Osyrade graven.
Brödet (2 Mos. 12:17).
Herrens Påsk äts.
Moses kallad till Farao efter 1:a Dagen av det Osyrade
midnatt (2 Mos. 12:31).
Brödet
Utvandringen inleds.
600,000 män plus kvinnor och
barn och en blandad mångfald
av ickeisraeliter plus flockar
och hjordar av båda grupperna
(2 Mos. 12:37-39).
Rörelser inleds från hela
Gosen.
Hären inleder sin avfärd från 1:a Dagen i graven
Rameses (2 Mos. 12:37).
2:a dagen av det Osyrade 2:a dagen av det Osyrade
Brödet.
Brödet.
2:a natten i graven.
Hären rör sig fortfarande från 2:a dagen i graven.
uppsamlingsområdet
vid
Rameses.
3:e dagen av det Osyrade 3:e dagen av det Osyrade
Brödet.
Brödet.
3:e natten i graven.
Hären rör sig fortfarande från 3:e dagen i graven.
Rameses.
Kristus uppstånden på lör. kväll.
Fullbordar Jonas Tecken i dess
första fas (Matt. 12:39-41; 16:4;
Luk. 11:29-30,32)
4:e dagen av det Osyrade Vid nattens infall uppstår
Brödet.
Kristus ur graven i en fysisk
kropp (Job 19:26-27; Hes. 37:114) inväntande översättning.
4:e dagen av det Osyrade
Brödet.
Maria av Magdala ser Kristus
före gryningen på söndagens
morgon (Joh. 20:1,14-18).
Skördeoffret upprättat som en Kristus
uppstiger
som
symbol för förstlingarna (2 Skördeoffret, förstlingen (2
Page 36
Herrens Påsk [098]
19 NISAN
NATT
20 NISAN
DAG
NATT
21 NISAN
DAG
NATT
DAG
Mos. 29:24-27).
Räkningen till Pingst inleds
från denna offerdag som är
den första dagen av veckan
efter den veckoliga Sabbaten.
Sekvensen av den fortgående
skörden sätts upp efter en
tidsram (3 Mos. 23:15-16).
5:e dagen av det Osyrade
Brödet.
Mos. 29:24-27).
Lärjungarna och de utvalda
mottar den Helige Ande vid
Pingst som Kristi förstlingar
(Apg 2:1-4).
6:e dagen av det Osyrade
Brödet.
Hären in situ i Suckot.
7:e dagen av det Osyrade
Brödet.
Heliga Dagen för resten
deklareras för utskiljandet
från Egypten.
6:e dagen av det Osyrade
Brödet.
5:e dagen av det Osyrade
Brödet.
7:e dagen av det Osyrade
Brödet.
Slut på Osyrade Brödets högtid.
Lärjungarna inväntar Pingst.