Musiken för publiken

Elementär
musikteori
Vill lära mera?
Stora Musikguiden - musikteori för alla
av Roine Jansson
Musiken för publiken
Staffan Albinsson
Det musikaliska ljudet
ENKLA TAKTARTER
Musiken för publiken
Staffan Albinsson
Den klingande tonen
Toner är ljud. Ljud är luftförtunningar och luftförtätningar som sprider sig
som vågor på vattnet. Därav begreppet ljudvågor. Ljudvågen når örat och
trumhinnan sätts i en rörelse som motsvarar ljudvågen.
Olika toner skiljer sig åt genom olika tonhöjd=frekvens respektive
tonstyrka=amplitud.
(Här blir det lite kufiskt eftersom ”tonhöjden” på den ovan avbildade ljudvågen är den horisontella rörelsen!)
Musiken för publiken
Staffan Albinsson
Den klingande tonen
Avståndet mellan två vågtoppar/vågdalar kallas period eller
våglängd. Tonhöjden anges i antalet svängningar/perioder per
sekund = Hertz, förkortat Hz. Det mänskliga örat brukar, i god
form, kunna skilja ut frekvenserna 20 – 20000 Hz. En baston har
således en lägre frekvens/Hz-tal än en hög diskantton.
Musiken för publiken
Staffan Albinsson
Ljudstyrkan beror på ljudvågornas avstånd mellan topp och dal =
amplituden.
Den i musiken grundläggande oktaven motsvaras av intervall som
är dubbelt så stort som det förra. Således logaritmiskt stigande. En
medelålders människa med god hörsel kan i bästa fall uppfatta
tonen A i tio oktaver:
27.5 Hz - 55 Hz – 110 Hz – 220 Hz – 440 Hz – 880 Hz – 1760 Hz –
3520 Hz – 7040 Hz – 14080 Hz.
Musiken för publiken
Staffan Albinsson
Övertoner
Den ton som beskrivs ovan kallas sinuston. Den kan bara alstras
artificiellt och förekommer inte naturligt! Alla ”toner” vi hör
består egentligen av flera samtidigt klingande deltoner. Dessa
”övertoner” är jämna multipler av grundtonen. I fallet med
tonen ettstrukna A 440 Hz består övertonsserien (även kallad
naturtonserien eller den harmoniska deltonsserien) av toner
med frekvenserna:
880 Hz, 1320 Hz, 1760 Hz, 2200 Hz, 3640 Hz etc.
Musiken för publiken
Staffan Albinsson
Styrkan i de olika ingående deltonerna/övertonerna skapar
klangfärgen
Genom dessa skillnader brukar man kunna skilja på olika röster och instrument.
Men det är svårare än man tror eftersom stora delar av röstens respektive instrumentets karaktär skapas precis vid tonalstringen.
Musiken för publiken
Staffan Albinsson
Tonalstring i musiken
Stråkinstrument
En stråke dras över strängen för att alstra tonen. Stråkens
tagel – välhartzat för att skapa lagom strävhet och motstånd
– sätter strängen i rörelse. De olika strängarna har till synes
samma längd mellan stall och sadel. Men varje sträng måste
spännas eller slackas så att den avsedda tonen frambringas vid
”lös sträng”. Dessa strängar kortas med hjälp av fingrarna
varvid successivt högre toner uppstår ju närmare stallet
man trycker ner fingern. Förutsatt att man drar stråken
mot strängen där man brukar göra det – nämligen mellan
greppbrädan och stallet. Den del av strängen som klingar
är då enbart den del som finns mellan fingret och stallet!
Tonalstringen kan varieras med olika stråkteknik: argt,
ledsamt, ömt, lyriskt, dramatiskt..... Varje stråkmusiker
har sin individuella klangfärg som i grunden skapas av
tonalstringen = stråktekniken.
Musiken för publiken
Staffan Albinsson
Stränginstrument utan stråke
Gitarren fungerar i princip som violinen fast i st f stråke används
fingrarna, naglarna eller ett hjälpmedel: plektrum.
Harpan har en sträng för varje ton som sätts i rörelse med hjälp
av fingrarna.
Musiken för publiken
Staffan Albinsson
Bleckblåsinstrument
På ett bleckblåsinstrument alstras tonen genom att musikerns läppar
spännes i olika hög grad. Luft pressas mellan läpparna så att en
ljudvåg skapas som fortplantar sig i och samspelar med instrumentet.
Lättast för nybörjaren ton i ett bleckblåsinstrument genom att ”prutta”
med läpparna och samtidigt snabbt föra instrumentet mot munnen.
De tidiga bleckblåsinstrumenten (mässingsinstrumenten, brassinstrumenten) hade inga ventiler. Enbart naturtonseriens toner kan spelas på
ett sådant instrument. Eftersom alla toner finns med i naturtonseriens
högre oktaver är detta möjligt.
Musiken för publiken
Staffan Albinsson
Så småningom kom man på att man kunde bygga bleckblåsinstrumenten
med en rörlig bygel som kan förkortas eller förlängas för att på motsvarande sätt förkorta eller förlänga instrumentets längd och därigenom
luftpelarens/luftvågens längd. Detta underlättade spelandet av flera
tonarter i samma instrument. Naturtonseriens toner är inte riktigt
identiska med de s k tempererade instrument som kan spela alla tonarter. Systemet finns kvar i våra dagars tromboner (dragbasuner).
Musiken för publiken
Staffan Albinsson
Vid sekelskiftet 1800 utvecklades bleckblåsinstrument med ventiler.
Ventilerna öppnar väg för luftpelaren att förlängas med en halv, en hel
resp halvannan ton. Därigenom kan toner frambringas även i
instrumentens lägre oktaver.
Musiken för publiken
Staffan Albinsson
Träblåsinstrument
På alla träblåsinstrument finns hål. Dessa täcks med fingertopparna
eller klaffmekanism uppifrån och ned för att skapa successivt lägre
toner. Tonens luftvåg skapas i instrumentets rör mellan munstycket
och det första öppna hålet. Ju kortare avstånd desto högre ton.
Tonalstringen är olika:
blockflöjt:
den luft som musikern blåser in i
munstycket träffar en fast spalt
där ljudet alstras på samma sätt
som då man visslar.
Musiken för publiken
Staffan Albinsson
tvärflöjt:
tvärflöjten är numera byggd i metall men räknas av historiska och
tonalstringstekniska skäl till träblåsinstrumenten. Här tvingas musikern
att sätta an läpparna just så att den luft hon blåser in i instrumentet
träffar munstycket just på ett sådant sätt att en ton bildas genom att
luften spaltas som i blockflöjten.
Musiken för publiken
Staffan Albinsson
klarinett:
klarinetten är ett instrument med ”enkelt rörblad”.
Blåsluften spaltas i utrymmet mellan munstycket
och det enda rörbladet (av noggrannt slipad bambu).
oboe, fagott:
oboer och fagotter är instrument med ”dubbla
rörblad”. De saknar egentligt munstycke utan
två rörblad placeras mellan läpparna. Luften
spaltas mellan de två rören och en ton/ljudvåg
skapas.
Musiken för publiken
Staffan Albinsson
Fritungeinstrument
Fritungeinstrumenten påminner om rörbladsinstrumenten genom att
det är blad – här av metall – som skapar den önskade luftspalten.
Dessa fritungor sitter i varsina små bås separerade från varandre.
Antingen blåser man direkt i båshålet, som på munspelet, eller också
finns det en lufttrycksreglering som i ett dragspel och i ett orgelharmonium.
Musiken för publiken
Staffan Albinsson
Slagverksinstrument
Slagverksinstrument har som enda gemensamma nämnare att tonen
alstras genom ett slag mot instrumentet med handen (congas, djembe)
eller med ett hjälpmedel. Slagverksinstrumenten kan vara melodiska
som t ex piano, vibrafon, klockspel och xylofon. De kan ha fast ton
som t ex puka eller diffus ton som virveltrumma med sejare och
tamburin med flera inbyggda, små cymbaler. På de flesta slagverksinstrument finns det mycket stora möjligheter för musikern att påverka
klangkaraktären genom val av trumstock el motsv, var på instrumentet
det slås an, slappt eller stringent slag etc.
Djembe
Musiken för publiken
Vibrafon
Puka
Tamburin
Staffan Albinsson
TAKTARTERNA
ENKLA TAKTARTER
Musiken för publiken
Staffan Albinsson
ENKLA TAKTARTER
Tvådelad rytm
Läs:
Gud som haver barnen kär
se till mig som liten är
respektive
Ta-te ta-te ta-te ta-a, ta-te ta-te ta-te ta-a
samma enkla tvådelade rytm! Som kan noteras såhär
Musiken för publiken
Staffan Albinsson
Tredelad rytm
Läs:
Mammorna säger att Zlatan är stygg,
men döttrarna tycker att killen är snygg
respektive:
ta-ta-te ta-ta-te ta-ta-te ta-a-a, ta-ta-te ta-ta-te ta-ta-te ta-a-a
Enkla taktarter består alltså av en enda sådan
två- eller tredelad pulsgrupp
Musiken för publiken
Staffan Albinsson
Musikexempel:
Tjajkovskijsymfonier:
TRETAKT!
Symfoni nr 5, sats 3 - ”Valse”
Musiken för publiken
Staffan Albinsson
Musikexempel:
Tjajkovskijsymfonier:
FYRTAKT!
Symfoni nr 5, sats 1
Musiken för publiken
Staffan Albinsson
Musikexempel:
Tjajkovskijsymfonier:
FEMTAKT!
Symfoni nr 6, sats 2 - ”Allegro con grazia”
Musiken för publiken
Staffan Albinsson
Musikexempel:
Tjajkovskijsymfonier:
TOLVTAKT! (fyrtakt uppbyggd av trioler)
Symfoni nr 5, sats 2 - ”Andante cantabile”
Musiken för publiken
Staffan Albinsson
Musikexempel:
Tjajkovskijsymfonier:
TOLVTAKT! (fyrtakt uppbyggd av trioler)
Symfoni nr 5, sats 2 - ”Andante cantabile”
Musiken för publiken
Staffan Albinsson
TONARTERNA
ENKLA TAKTARTER
Musiken för publiken
Staffan Albinsson
Kromatisk skala
C
Ciss D
Diss
E
F Fiss
G
Giss A
Aiss
H
C
Den kromatiska skalan innehåller tolv toner. Den trettonde ovan är
oktaven till den första och inledningston i påföljande kromatiska skala.
Egentligen samma skala i oktavförskjutning. Intervallen mellan tonerna
kallar vi ”halvtoner”. I olika typer av tonarter utesluts olika halvtoner!
Vi nöjer oss med att utgå från denna kromatiska skala i vår analys av
tonarterna. I andra musiktraditioner, liksom i nutida västerländsk
konstmusik, används dock skalor med kvartstoner eller rent av
mikrointervall. Så används t ex i traditionell arabisk musik skalor
med 17 toner mellan oktaverna. I indiska ragor kan det vara ännu fler!
Musiken för publiken
Staffan Albinsson
Durskalan
C
D
E
F
G
A
H
C
Intervall: prim
ters
kvint
sept
sekund
kvart
sext
oktav
Dessa förhållanden bibehålls för andra durskalor än den med C som
grundton. T ex G-dur:
G
Musiken för publiken
A
H
C
D
E
Fiss
G
Staffan Albinsson
Utifrån de använda förtecknen efter klaven kan vi lista ut vilken
tonart som gäller!
Kvintcirkeln
G-durskalan har alltså ett förtecken. Intervallet mellan C och G är en kvint.
Om vi gått en kvint i andra riktningen hade vi nått F. F-dur är därför
tonarten med ett b-förtecken:
F
G
A
B♭
C
D
E
F
Kvinten räknat ”uppåt” i G-dur skala är D. Således har D-dur två ♯-förtecken.
Kvinten räknat ”nedåt” i F-dur skala är B♭. Således har B♭-dur två ♭-förtecken
Musiken för publiken
Staffan Albinsson
Musiken för publiken
Staffan Albinsson
Pentatoniska skalor
I pentatoniska skalor utesluts två toner. Den vanligaste varianten,
som förekommer i traditionell musik i hela världen, är den där man
utesluter kvarten och septen:
Musiken för publiken
Staffan Albinsson
Modala skalor/Kyrkotonarter
I den medeltida kyrkomusiken, som som vi känner den från gregoriansk
sång, motetter m m, användes skalor som lätt illustreras på pianot
genom att man bara spelar vita tangenter. Eller läs bilden ovan med
C-dur skala!
Kyrkotonart
Jonisk
Dorisk
Frygisk
Lydisk
Mixolydisk
Eolisk
Lokrisk
Grundton i modern C-dur
C
D
E
F
G
A
H
En kyrkotonart kan förstås ha vilken ton som helst som grundton.
Men intervallerna är alltid desamma! Den joniska kyrkotonarten är
alltså den vanliga durskalan.
Kyrktonarterna är idag mer kända för (profana) musiker under benämningen
modala skalor. De är grunden för modal improvisation inom jazzen.
Musiken för publiken
Staffan Albinsson
Mollskalan
På samma sätt som durskalan är densamma som den joniska är mollskalan
i grunden en eolisk skala! Mollskalan utan förtecken har A som grundton:
A
H
C
D
E
F
G
A
Problemet är dock att man brukar skilja på ren moll, harmonisk moll
(med stor sept = halvton mellan septen och oktaven – dvs giss i a-moll)
och melodisk moll.
Musiken för publiken
Staffan Albinsson
Tonartsnamn
För att underlätta din förståelse av konsertprogram, CD m m från andra
länder kommer här en mycket liten översättningsskola:
Germansk tradition
Det klassiska sättet att ange tonarter i germanska språk är med stor
bokstav/versal i dur och liten bokstav/gemen i moll. Dvs t ex
D-dur
Gess-dur/G♭-dur
d-moll
gess-moll/g♭-moll
Det med en halvton sänkta H kallas inte Hess! Den anges vanligtvis
som B♭ och uttalas be.
Musiken för publiken
Staffan Albinsson
Tonartsnamn
Anglosaxisk tradition
I anglosaxiska språkområden används bokstaven B för den germanska
tonen H. Eftersom detta anses mera ”logiskt” har det smugit in starkt
i svensk undervisning på senare år. I synnerhet den som lär ut
populärmusik.
Germansk ton
H
B♭ (uttalas be)
Anglosaxisk ton
B (uttalas be)
B♭ (uttalas bess)
Det anglosaxiska sättet att skilja på dur och moll tar sikte på den
formella skillnaden mellan stor (dur) resp liten ters (moll). Där stor
anges med låneord i engelskan från latinet: stor = major respektive
liten = minor.
D major
G♭ major
d minor (lika ofta dock D minor)
G♭ minor
Germanska iss-tonarter kallas sharp. Ess-tonarter kallas flat.
Musiken för publiken
Staffan Albinsson
Tonartsnamn
Latinsk tradition
I latinska länder utgår man från den s k solmisationen:
do/ut re
mi
fa
sol
la
si
do/ut
I Frank rike heter ♭ bémol och ♯ dièse.
Ré majeur
Sol♭ majeur
Ré mineur
Sol♭ mineur
Ryska
Även ryssarna utgår från franskan!
ре мажор
Соль-бемоль мажор
ре минор
Соль-бемоль минор
I ryskan heter ♭ бемоль och ♯ диез – precis som i franskan.
Musiken för publiken
Staffan Albinsson
Harmonilära funktionsanalys
Musiken för publiken
Staffan Albinsson
C-dur-ackord
 Treklang med staplade terser
 3 positioner
c-moll-ackordet har förstås en liten ters! Annars samma
Musiken för publiken
Staffan Albinsson
Fyrklanger
Stapla en fjärde ters på grundtonen så får du ”C maj 7”, dvs ett
C-dur-ackord med en stor sept som färggivare
Det finns i princip ingen hejd på hur många toner som kan ingå
I ett ackord! Om du lägger en femte ters får du ett 11-ackord osv
Musiken för publiken
Staffan Albinsson
Harmoniernas funktioner
De grundläggande funktionerna kallas tonika, dominant och subdominant.
Tonikan är en treklang staplad från primen, det vill säga en tonika i
tonarten C-dur kommer att vara ett C-dur-ackord. Dominanten ligger en
kvint över tonikan. Motsatsen till dominanten är subdominanten, som
ligger en kvint under tonikan.
Funktion
tonika
dominant
subdominant
Andra vanliga funktioner
tonikaparallell
subdominantparallell
växeldominant
Beteckning
T
D
S
Tp
Sp
DD
ex. C-dur
C-dur
G-dur
F-dur
a-moll
d-moll
D-dur
Förflyttningar mellan dessa ackord utgör grunden för all tonal musik!
Funktionerna är desamma oavsett tonart. Funktionerna gör att ”planka på
gehör” oftast är lätt även för en någorlunda driven amatör
Musiken för publiken
Staffan Albinsson
Musiken för publiken
Staffan Albinsson