PRESSMEDDELANDE
Dalby Byaråd
Christer Hjort
Tel 070-528 57008,
E-post: [email protected]
2 september 2013
Upplev Geologins Dag i Dalby!
Lördagen den 14 september arrangeras Geologins Dag i Dalby. Ett föredrag
inleder dagen kl 10 i Strädelängan vid Lundavägen: ”Dalby stenhuggeri. Fyra
generationers stenhuggare” av arkeolog Melissa Isla Venegas.
Kl 11 blir det en föreläsning på Dalby bibliotek om Skånes unika berggrund av
geolog Elisabeth Lyhagen. Hans Hylén visar sedan en film från 1955 om Dalby
stenbrott.
Efter lunch går sedan en guidad familjetur med buss till AB Sydstens stora
stenbrott i Dalby med tillfälle att plocka med stenprover och delta i en tävling
med priser ”Gissa stenens vikt”. Biljetter till bussturen finns från 9 september på
Dalby bibliotek, som också har en bokutställning om geologi.
Arrangörer av Geologidagen är Dalby Byaråd, Dalby bibliotek&medborgarkontor, Dalbybibliotekets Vänner, Föreningen Kulturkvadranten med stöd av
AB Sydsten.
Romeleåsens bergarter grunden
för stenindustrin i Dalbytrakten
De skånska vägarna var miserabla. Det kunde Carl von Linné konstatera under
sin resa genom landskapet 1749. Tillståndet var inte mycket bättre hundra år
senare då industrier etablerades och behovet av transporter ökade.
Den första järnvägen byggdes mellan Malmö och Lund (1856). Den följdes av ett
nät av lokala järnvägar som forslade byggmaterial, betor och andra
jordbruksprodukter. Även vägarna behövde rustas upp och länets dåvarande
hövding baron von Troil (1851-1874) ställde sig i spetsen för moderniseringen.
För banvallar och vägar behövdes krossad sten, makadam, ett material som
skotten Mac Adam (1756-1836) hade fått ge namn åt.
Stenkrossarna i Dalby
Nu växte snabbt behovet av makadam. I Dalby fanns Nils Knutsson, kallad
Pinnmöllaren, som övertagit en gård vid Östra Mölla av sin far. Den omfattade 35
hektar betes- och fäladsmark med tillhörande vattenkvarn. Efter år av röjning
hade fäladerna förvandlats till åkrar, men stengärdena bredde ut sig och stal
utrymme.
1
Nils Knutsson, som kände till behovet av krossad sten, såg stengärdena som en
tillgång. Han började med att krossa sten med handkraft och slägga, men inköpte
1893 en ångdriven stenkross från Danmark.
Sonen Jöns Nilsson startade 1920 en makadamkross söder om Rökepipan under
firma Nilssons Makadamfabrik. Samtidigt hade en Anders Svensson från Lomma
köpt några utmarker vid Önneslöv och etablerat en maskinell stenkross där. Den
köptes sedan av Ernst Wehtje, som 1914 bildade ett aktiebolag under namnet
Dalby Stenkross.
I Björnstorp startade en krossverksamhet 1909 och under 1920-talet tillkom
Lovéns Stenkross sydväst om Knivsåsen. Det vattenfyllda brottet är idag en
populär spontan badplats och numera arrangeras här också konserter under
sommaren.
Flera olönsamma verksamheter lades ner efterhand. Siporex var ett efterfrågat
byggmaterial under cirka sextio år, men produktionen i Dalby upphörde för
drygt tio år sedan. Sydsten är idag det enda kvarvarande företaget.
Romeleåsen upphovet
En förutsättning för stenindustrin är Romeleåsens bergarter, som bildades för
1,7 miljarder år sedan. Då befann sig kontinenten någon helt annanstans på vårt
klot.
Sedan 1893 har man brutit sten i Dalby, som mest två miljoner ton per år. Det
betyder sammanlagt 70 000 lastbilslass. Stenen har använts till att anlägga
Pepparholmen och bygga Öresundsbron. Den används också till asfalt, betong
och vägmaterial. Varje svensk ”förbrukar” årligen drygt nio ton sten.
Uppgifterna i artikeln är hämtade från boken ”Stenindustrin i Dalby”, utgiven av
Nicolai Gille 2013 med Bert Bergkvist och Hans Hylén som redaktörer.
2
