3 VATTEN
3.1 Vattnets kretslopp
Allt levande på jorden behöver vatten. Värme från solen och jordens
gravitationskraft gör att vattnet är i ständig rörelse. En sjättedel av den solstrålning,
som når marken förbrukas i avdunstning av vatten från hav och kontinenter.
Vattnets cirkulation är förutsättningen för all annan cirkulation och energitransport i
ekosystemet. Vatten finns i många former som exempel is, snö, vattendroppar,
vattenånga, ytvatten och grundvatten.
-64-
Vattnet deltar i många av naturens processer:
–
–
–
–
–
Transporterar näring hos växter och djur
Deltar i cellens processer och ingår i strukturer
Transporterar näringsämnen i marken
Vittring av berggrunden som medför nya näringsämnen
Erosion av marken till exempel bildandet av dalgångar, deltaområden
Människan har på många sätt förändrat vattnet och dess naturliga kretslopp:
–
–
–
–
–
–
Vatten används som mottagare för föroreningar.
Vatten i luften (vattenånga, vattendroppar) transporterar sura och
radioaktiva ämnen. Dessa ämnen förändrar livet i våra vatten.
Genom dammbyggande för vattenkraft sker en fördröjning av kretsloppet,
ofta med negativa följder.
Genom kalavverkning av skog och dikning av skogs- och jordbruksmark
påskyndas ytavrinningen. Det medför ökad erosion och utlakning av
näringsämnen samt minskad påfyllning av grundvattenförrådet
Genom stora uttag från grundvattentillgångarna kan grundvattenytan
påverkas.
Övergödning av vatten som orsakar ökad nedbrytning med syrebrist som
följd.
Vattnet tar aldrig slut utan går runt i ett evigt kretslopp. Men genom mänsklig
påverkan så gör vi vattnet mindre tillgängligt för oss genom att förorena det och
sänka grundvattennivån. Det innebär att vi i vårt vattenutnyttjande måste ta hänsyn
till dessa effekter. Detta görs genom kontroller av vatten för att kunna upptäcka
förändringar samt att utnyttjande av vatten sker med en ekologisk grundsyn.
Vi kan minska vår vattenförbrukning både direkt i vårt dagliga utnyttjande som
konsumenter och i renings- och industriprocesser, till exempel genom att:
–
återanvända vatten vid rening
–
–
–
använda vatten för olika funktioner efter kvalitetskrav
kylvatten kyls med hjälp av kyltorn och återcirkuleras
använda "torra processer" eller alternativa lösningsmedel
–
rening av vattenströmmar i processen
-65-
3.2 Hur fungerar en sjö?
Yt- och grundvatten hamnar ofta i en sjö på vägen till havet. Sjön bromsar upp
vattenflödet och minskar erosionen och transporten av material ut i havet.
Sjöar ser olika ut beroende på bland annat tillförseln och omsättningen av vatten.
Sjöarnas individualitet beror också på faktorer som klimat, den omgivande marken
och berggrunden, hydrologin, djup, bottenförhållanden samt markanvändningen.
I Kiruna kommun har vi mer än 6000 sjöar som är större än en hektar eller 10 000 m2.
Sjöarna kan delas in i tre grupper:
–
–
–
fjällsjöar som är näringsfattiga (oligotrofa)
sjöar i skogslandet som är näringsfattiga till näringsrika (eutrofa)
humösa sjöar (myrsjöar), näringsfattiga och ofta något sura
Referenssjöar
I Norrbottens län har 13 sjöar och nio bäckar valts ut som representativa för länet.
Dessa undersöks kontinuerligt så att vi kan få en bild av närings- och
surhetstillståndet samt den biologiska mångfalden i vattenmiljön. I Kiruna finns tre
av dessa sjöar samt tre av vattendragen. Länsstyrelsen har valt att undersöka
Valkeajärvi och Akkarjåkka. Statens Lantbruksuniversitet i Uppsala driver ett
nationellt övervakningsprogram där Abiskojaure, Latnajaure, Abiskojokk samt
Pessijokka ingår.
Kirunas största sjö Torneträsk har undersökts och provtagits vi ett flertal tillfällen.
Senast finns sjön med i en regional övervakning för åren 2004-2005 av stora sjöar där
även Hornavan ingick (www.lst.bd). Resultatet visar att Torneträsk ”mår bra”.
Syrgashalterna är mycket höga, pH är svagt basiskt, buffertförmågan är mycket god
samt att näringsämnena fosfor och kväve är låga.
-66-
Diagram ovan visar vattenkvalitet i Norrbottens referenssjöar
Förutom dessa referenssjöar och vattendrag så tar man prover regelbundet (vid sexsju tillfällen årligen) i de stora älvarna inom Torne- och Kalix- älvars
vattenvårdsförbund. För Kirunas del innebär det att prover tas i Kalix älv för att
kontrollera LKAB:s gruvvvattenpåverkan och i Torne- och Muonioälv för att
kontrollera avloppsvatten påverkan från samhällen. www.tornekalixvvf.com
Tidigare undersökningar
Kaperasjärvi, tre kilometer öster om Tuolluvaara samhälle, och Djupsjön, fem
kilometer nordväst om Kiruna C, är två sjöar som har ingått i ett tidigare projekt om
referenssjöar för kommuner. Sjöarna undersöktes årligen vad gäller kemiska
parametrar och planktonbestånd. Undersökningen skulle ge ett underlag för
kommunal vattenplanering, fungera som jämförelsematerial och tolkningsstöd vid
olika störningar, avslöja förändringar under en längre tidsperiod som försurning.
Undersökningarna pågick från 1986 till 1993.
-67-
Dessa två sjöar kan representera vår beskrivning av hur en sjö fungerar. Vattnet i en
sjö fungerar för de växter och djur som lever där, som luften för oss landlevande. Det
är från vattnet som växter och djur hämtar koldioxid och syre. Ju kallare vattnet är
desto mer gaser, koldioxid och syre, finns lösta i vattnet. Alla organismer i sjön
använder syre i sin andning. Vattenväxter och växtplankton (alger) tillverkar syre i
sin fotosyntes. För att fotosyntesen ska fungera behövs koldioxid i vattnet.
I vattnet finns även de näringsämnen som växter och djur behöver till exempel
kväve, fosfor och kalcium. Dessa näringsämnen cirkulerar runt i organismerna i sjön.
Det kommer också nya näringsämnen till sjön från omgivningen och näringsämnen
lämnar sjön och far vidare i kretsloppet.
Figur 3:2 Ett ekosystem: Växters och djurs samspel i Kaperasjärvi
Bilden visar hur näringen går runt i ett kretslopp. Växterna producerar näringen som
sedan äts av djurplankton som i sin tur äts av insekter eller fiskar. Allt blir nya
näringsämnen för växterna.
-68-
Hur rör sig vattnet i en sjö?
Temperaturen i en sjö varierar med årstiden. Vi tittar på Djupsjön:
Figur 3:3 Uppmätt vattentemperatur i Djupsjön över olika årstider.
På våren och hösten sker omblandning av vatten och hela vattenmassan i sjön får
samma temperatur.
På sommaren bildas i djupa sjöar ett språngskikt. Vattnet ovanför "språnget" blandas
med hjälp av vindens avkylning. Avkylningen blir dock aldrig så stor att hela sjön
omblandas. Det kallare vattnet med högre densitet ligger vid botten. I Kaperasjärvi
med ett medeldjup på två meter bildas inget språngskikt.
Vintertid lägger sig det tyngsta vattnet, + 4°C vid botten. Vi får alltså varmare vatten
längre ned i sjön. En svag skiktning kan märkas här. Vatten som är under 0°C är
lättast och fryser vid ytan till is.
-69-
Produktionen i en sjö sker framförallt i den övre delen. Det är växtplankton som med
sin fotosyntes sköter om den största delen av produktionen. De övriga växterna står
för någon procent.
Produktionen i Kaperasjärvi är högre än i Djupsjön, det kan mätas genom mängden
biomassa, växtplankton. Hur mycket växtplankton som finns begränsas av de
näringsämnen som inte finns i tillräcklig mängd vilket oftast är fosfor.
Men också för hög näringsmängd vid till exempel gödning minskar produktionen
genom att allt syre förbrukas vid den ökade nedbrytningen. Luossajoki, där Kiruna C
har sitt reningsverk, har höga fosforhalter och får ibland syrebrist med följande
svavelvätelukt. Dessa problem har minskat betydligt sedan reningsverket byggdes
ut. Svavelvätet bildas när nedbrytningen sker utan syre av icke syrekrävande
bakterier.
-70-
Siktdjupet i sjöarna är också ett mått på produktionen, ju mindre siktdjupet är ju
större produktion har man oftast. Vattenfärgen utgörs oftast av humusämnen i
norrbottniska sjöar. Kaperasjärvi som är humös har högre värde än Djupsjön. Se
fig.3:5.
I föregående sidas figur syns också att näringsmängden är högre i Kaperasjärvi som
har en större produktion.
Givetvis påverkar även vattentemperaturen växternas produktion vilket gäller våra
nordliga sjöar i hög grad.
Djurplankton är länken mellan sjöns producenter och övriga djur.
De livnär sig på växtplankton, bakterier och andra djurplankton (rovplankton).
-71-
-72-
3.3
Hur fungerar bäckar och älvar?
Sjöar och rinnande vattendrag har många gemensamma egenskaper. Rinnande
vatten kan liksom sjöar vara mycket näringsrika eller näringsfattiga. En stor skillnad
är att strandzonen, som utgör en mindre del i en sjö, dominerar i vattendragen.
Den ständiga omblandningen i rinnande vatten leder bland annat till att det finns
gott om syre och att hela vattenmassan har samma temperatur och planktonmängd.
Rinnande vatten eroderar på underlaget och för bort partiklar. Vattendrag med hög
hastighet har bottnar med sten, block och urberg. Med mindre hastighet på vattnet
sjunker grus och sand till botten. Vid mycket låg hastighet sjunker även lerpartiklar
och organiskt material (< 0.02 mm), det bildas dy och gyttjebottnar med mer näring.
Vattenhastigheten och bottnens beskaffenhet bestämmer växt- och djurliv i vattnet.
Växtplankton förekommer sparsamt i rinnande vatten. Här är det alger och mossor
som kan fästa på stenar som står för den mesta fotosyntesen.
Djurlivet, bottenfaunan, består mest av insektslarver och maskar, som är anpassade
till det rinnande vattnet. De håller sig kvar i vattnet med antingen sugskålar och klor
eller nedgrävda i sedimentet, till exempel "husmaskar". Öring och harr är fisk som
företrädesvis finns i strömmande vatten. Produktionen i det strömmande vattnet
kommer till största delen från den omgivande marken i form av kvistar, löv och lösta
organiska ämnen. Dessa tas om hand av bakterier och svampar som i sin tur blir föda
för bottenfaunan.
Växtplankton tillförs vattendragen med tillrinnande vatten från sjöar.
Insektslarverna är anpassade till att filtrera den passerande födan i vattnet. Även
insektlarverna driftar iväg och blir föda för till exempel öring, lax och harr. De
strömlevande växterna och djuren samt strandvegetationen ska inte bara klara av
vattnets rörelse utan även växlingar i vattenstånd och vattenföring. Abiskojåkka har
till exempel 100 gånger högre vattenföring i juni jämfört med augusti.
Vattenföringen i en älv varierar mycket under året på grund av avsmältning i
skogsområdet. Man får en så kallad skogsflod. Efter denna kan vattnet stiga
ytterligare en gång då avsmältningen sker högre upp i fjällen, så kallad fjällflod.
Dessa båda flöden kan vara svåra att särskilja då fjällfloden oftast utgör en direkt
fortsättning på skogsfloden. Senare på sommaren beror högvattnet på hur mycket
nederbörd vi har i avrinningsområdet. I våra fjällälvar har vi smältvatten hela
sommaren.
-73-
Torneälv, Kalixälv, Lainioälv och Muonioälv har alla sina källflöden inom
kommunen. Dessa älvar är de enda som i Sverige är helt opåverkade av
vattenkraftsutbyggnad. Ingen sådan verksamhet får ske enligt miljöbalken 4:6.
Torne- och Kalixälven med angränsande sjöar och vattendrag är också Natura 2000områden. Idag finns i Sverige cirka 1000 vattenkraftstationer med en effekt över 100
kW.
Figuren visar hur vattenflöden i våra större älvar, mätt i kubikmeter per sekund
förändras under året beroende på när snösmältningen kommer i gång i skog och
fjäll.
-74-
3.4
Kulturpåverkan av vatten i Kiruna kommun
Förutom en naturlig påverkan på våra sjöar och vattendrag har vi även en mänsklig
påverkan:
–
–
–
–
kommunala utsläpp via vatten
industriella utsläpp framförallt gruvindustrin
atmosfäriska nedfall av mänskliga utsläpp
skogsbruk
Det moderna skogsbruket skapar stora kala ytor där avrinningen till vattendragen
ökar flera gånger. Detta påverkar transporten av närings och humusämnen ut i
vattendragen. Kväveutlakning från ett hygge är av storleksordningen 5-10 kg/hektar
och år, vilket ska jämföras med 1-2 kg/hektar och år från den skogbevuxna marken.
Sedimenttransporten påverkar förutom vattenkemin även bottnarnas utseende.
Lekbottnar för harr och öring slammar igen och äggen (romkornen) kan inte
utvecklas.
Plöjning av hyggen ökar ytterligare avrinningen. Cirka 2 000 hektar plöjd skogsmark
finns inom kommunen enligt Skogsstyrelsen. Även andra markberednings-metoder
ökar avrinningen.
Vad gäller kommunala utsläpp är det främst utsläpp av fosfor och kväve som kan
orsaka övergödning. Ökad bakteriemängd kan göra vattnet otjänligt till matlagning
och dryck.
Tidigare fanns ett problem att aluminiumhalterna kunde bli höga då
aluminiumklorid används som fällningsmedel av näringsrikt material i
avloppsreningsverken. Numera har tekniken, fällningskemikalierna och bra rutiner
eliminerat risken för aluminiumutsläpp.
Atmosfäriska nedfall påverkar pH-värdet i vattnet.
Gruvindustrin är den stora industriella utsläppskällan i kommunen och behandlas
under avsnittet om gruvindustrins vattenpåverkan.
-75-
3.5 Försurning
Med industrialismen startade användningen av fossila bränslen; kol, olja, torv och
naturgas.
Fossila bränslen (fossilt kol) är döda växter och djur som avlagrats en gång i tiden.
Det har tagit 100 miljoner år att bilda dessa avlagringar. Vi frigör detta genom
förbränning. Vid förbränning bildas koldioxid och vatten men även försurande
ämnen som svaveldioxid (S02), nitrit (N02) och kväveoxider.
Genom förbränningen har vi ändrat på det naturliga kretsloppet av dessa ämnen. Till
exempel, svavel eller sulfater, går liksom andra ämnen runt i ett kretslopp: från
jordskorpan sker en vittring till marken där det kan tas upp av växter som sin tur blir
uppätna av djur. Både djur och växter dör och tas sedan om hand av olika
nedbrytare. I sista ledet blir det bakterier och svampar som sköter nedbrytningen till
de små beståndsdelar som återigen kan utnyttjas som näringsämnen för växterna. I
luften finns svavel naturligt (vulkanism) och ingår i detta kretslopp. Genom förbränning och utvinning av malmer har vi förflyttat mängden svavel i jordskorpan till
luften, för att sedan hamna i marken och i vattnet.
De försurande ämnena ökar mängden vätejoner (H+ -joner) när det når marken. pHvärde är ett mått på antalet vätejoner. Ju mer vätejoner desto lägre pH-värde. pHvärde 7 innebär att det är neutralt, pH-värde under 7 att det är surt och pH-värde
över 7 att det är basiskt. Vätejonerna orsakar utläckage av näringsämnen och
tungmetaller.
Figur 3:7 En sänkning av pH-värdet med en enhet innebär tio gånger mer
vätejoner. Det blir alltså tio gånger surare när pH sjunker från pH 7 till pH 6.
-76-
Buffring
Det finns även joner i vattnet som tar hand om vätejoner och "oskadliggör" dem. De
viktigaste är karbonatjoner, CO3. I kalkhaltig bergrund finns kalciumkarbonat som
ger många karbonatjoner. Alkaliniteten är ett mått på hur många karbonatjoner som
finns tillgängliga. Man brukar också säga att ett vatten har hög buffertförmåga vid
högt alkalinitetsvärde. Om det blir "lite surare" behöver det inte påverka pH-värdet
om det finns många karbonatjoner som tar hand om det sura. När karbonaterna tar
slut sjunker pH.
Försurning av vatten innebär
–
–
–
minskad näringstillgång och därmed minskad produktion av växterna.
sjunkande pH gör att organismerna får allt svårare att ta upp syre och
mineralnäring ur vattnet.
förgiftning genom metaller som fälls ut.
Allt detta gör att många arter dör ut och vi får sjöar med utarmad flora och fauna.
Även små förändringar i vattenkvaliteten kan få mycket stora effekter i hela
ekosystemet om det drabbar någon betydelsefull art eller artgrupp.
Avgörande för en sjös vattenkemi är avrinningsområdets berggrund, mark och
vegetation. Om till exempel avrinningen sker snabbt som ytvatten är det i regel
surare än om det tränger ner i marken, neutraliseras och når sjön via grundvatten.
Detta visar sig också i rinnande vatten som ofta har lägre pH i källområdena. På
vägen ner löses mer buffrande ämnen och man får högre pH- och alkalinitetsvärden.
Även sjöns storlek och omsättningstid kan ha stor betydelse. Sjöar som ligger i
närheten av varandra kan därför uppvisa stora skillnader.
För att kunna avslöja försurning och andra miljöförändringar krävs kontinuerliga
undersökningar med både kemiska och biologiska parametrar. Med biologiska
undersökningar kan man tydligare visa på förändringar genom till exempel ändrad
artsammansättning.
-77-
Figur 3:8 Olika organismers känslighet för pH. (Ur SNV Allmänna råd 88:3) Persson,
1990.
-78-
3.6 Försurningssituationen i Kirunas sjöar och vattendrag
Berggrunden i Kiruna kommun består till stor del av svårvittrade sura gnejser och
graniter. Endast lokalt och i fjällkedjan finns kalkhaltig berggrund. Detta innebär att
de flesta av våra sjöar har låg buffertkapacitet eftersom "buffringen" har sitt
ursprung i lättvittrade och kalkhaltiga bergarter.
Det är framförallt nedfallet av svavel som orsakat försurning i vattendrag.
Utsläppen och nedfallet av försurande svavel hade sitt maximum under 197080 talet. Genom internationella överenskommelser om begränsning av
svavelutsläppen har det framförallt under 90-talet resulterat i kraftigt minskad
svavelbelastning för att sedan under 2000-talet plana ut. Minskningen för
Norrbottens del från toppåren fram till år 2007 kan uppskattas till i genomsnitt
60-70 % .
Sjöar
I Pessinkiområdet finns några enstaka naturligt sura sjöar med pH kring 5. Sjöarna
ligger längs ett surt gnejsstråk (sur berggrund). I Kiruna- och Svappavaaraområdet
finns kalkhaltiga och basiska bergarter.
I Kiruna kommun finns tre av Norrbottens 13 referenssjöar. Dessa sjöar har under en
längre tid, cirka 20 år, övervakats och provtagits flera gånger varje år. I Kiruna ingår
Abiskojaure, Latnajaure samt Valkeajärvi i övervakningen. Förutom vattenprover
samlas även prover på bottenlevande djur, fiskar samt växt- och djurplankton in.
Dessa sjöar är relativt små och de är inte påverkade av några direkta utsläpp eller
intensiv markanvändning, här kan eventuella miljöförändringar tänkas uppstå först.
Förutom dessa sjöar så övervakas nio bäckar i Norrbotten varav tre i Kiruna
kommun. Dessa är Abiskojokk, Akkarjåkkå och Pessijåkka. Syftet med
övervakningen är främst att följa hur snösmältningen påverkar vattenkemin med
uppkomsten av så kallade surstötar, mellanårsvariationer samt långtidsutvecklingen
i dessa små vattendrag. Resultatet från provtagningarna visar att luftvårdsarbete och
hårdare krav på rening av luftföroreningar ger friskare vatten. I Akkarjokk har
vattnets buffringsförmåga ökat till följd av det minskade svavelnedfallet. Samma
trend med stigande buffringsförmåga kan utläsas från samtliga vattendrag som har
ingått i länets övervakning.
-79-
I Nikkaluokta och utanför Kuttainen vid Palovare har ett miljöövervakningsprogram varit i gång sedan år 1998. Syfte är att studera skogsmarkens
försurningsstatus och reaktion på nedfall av försurande ämnen. Resultatet för
Nikkaluokta och Palovare följer det förväntade efter minskat nedfall av svavel, här
har pH och buffringsförmågan ökat samtidigt som sulfathalten i markvatten minskat.
Nedfallet av kväve har inte minskat i samma takt som svavel. Uppmätta halter av
kväve i markvatten har däremot varit mycket låga knappt detekterbara. Detta tyder
på ett underskott av oorganiskt kväve i länets skogsmark, samt att vegetationen
snabbt tar upp allt tillgängligt kväve.
Diagram ovan visar nedfall av svavel på öppet fält, kg/ha och år.
Diagram ovan visar nedfall av kväve på öppet fält, kg/ha och år.
-80-
Diagram ovan visar minskning av surt nedfall i form av svavel över Abisko.
I Abisko har ett 40-tal sjöar provtagits dels år 1982 dels år 1994 samma tendens finns
även här att buffringsförmågan har ökat något. www.lst.bd.se
LKAB har genomfört en försurningsundersökning av 16 sjöar i Kirunaområdet under
2002-2003. Syftet var att kontrollera försurningsläget jämfört med föregående
undersökning 1992. Samtliga sjöar var obetydligt försurade och bara en sjö klassades
i kategorin svag buffertkapacitet.
Rinnande vatten
Figur 3:9 pH-förändringar över året i Torneälv (ur Surhetsförhållanden ytvatten i
Norrbottens län)
Figuren visar att rinnande vatten i högre grad styrs av nederbörds och
avrinningsförhållanden. I maj och juni blir det surare på grund av den ökade
avrinningen vid snösmältning. Kalixälv och Torneälv uppvisar högre pH i
källområdet än längre ner. Det beror främst på kalkrika områden i källflödena men
även tilltagande av sura humusämnen i skogslandet. Dikningar och
skogsavverkningar ökar avrinningen till vattendragen och kan också orsaka surare
vatten.
-81-
3.7 Sjöar och vattendrag
3.7.1 Kaperasjärvi och Djupsjön
Planktonprover togs i referenssjöarna under 1986. Vad gäller växtplankton kan man
se att tillgången i båda sjöarna är högst på försommaren för att sedan lägga sig på en
lägre nivå under sommaren. På försommaren blandas vattnet om och mycket näring
cirkulerar. Till detta kommer att solljus och ökad temperatur gynnar fotosyntesen.
Mängden växtplankton varierar under sommaren vilket beror på att olika artgrupper
har sina toppar under olika perioder. Även betning av djurplankton påverkar antalet
växtplankton.
Blågröna alger som växer bäst i mycket varmt vatten har sin topp mitt på sommaren.
I Djupsjön som har kallare vatten än Kaperasjärvi finns bara någon procent blågröna
alger.
Kiselalger utgör den största gruppen i klarvattensjöar som Djupsjön.
Guldalgerna är typiska för näringsfattiga, kalla och även humösa vatten.
Denna alggrupp dominerar i Kaperasjärvi som är en humös sjö. Grönalger ökar ofta
vid ökad näringstillgång. Tillgången visar också att våra två sjöar är näringsfattiga.
Kaperasjärvi som i jämförelse med Djupsjön har mer näring och varmare vatten, har
totalt betydligt större mängd växtplankton.
Tillgången på djurplankton är högst i båda sjöarna under försommaren, går ned
under sensommaren för att sedan återigen öka under hösten.
Djurplankton följer tillgången på växtplankton eftersom det är en stor del av födan,
främst kiselalger och guldalger. Detta kan man se i figurerna på nästa sida.
Djurplankton finns i båda sjöarna i större mängd än växtplankton. Detta borde bero
på att djurplankton har en längre livscykel. Till detta kommer växtplanktongruppernas variationer under sommaren. Vidare kan man tänka sig att mindre
växtplankton inte följer med i håven. Material transporterat till sjön med ytvatten
kan också fungera som föda för djurplankton samt att födan består av andra
djurplankton. I eutrofa (näringsrika) sjöar finns alltid mer växtplankton än
djurplankton.
Hoppkräftor och hinnkräftor dominerar i Djupsjön medan Kaperasjärvi har en något
jämnare fördelning med hjuldjur och ciliater.
Det bör påpekas att plankton visar variationer mellan åren och undersökningar bör
göras över längre tid. Antalet arter i en sjö speglar också buffertförmågan mot
eventuella förändringar. I sura sjöar minskar antalet planktonarter.
-82-
Tabell: pH och alkalinitetsvärden under åren 1973 och 1986-90 samt år 2008 i
Djupsjön och Kaperasjärvi.
1973*
1986
1987
1988
1989
1990
2008
Djupsjön
pH: 7,3
alk: 0.114
6,95
0,096
6,86
0,08
6,88
0,102
6,89
0,102
6,82
0,10
6,5
0,05
Kaperasjärvi
pH: 8,1
alk: 0.295
7,24
0.204
7,06
0.150
7,18
0,203
7,09
0.188
7,04
0,19
7,2
0,18
*1973 års värden gäller endast vid ett provtagningstillfälle.
pH- och alkalinitetsvärden under åren 1986-1990 varierar och det är svårt att peka på
någon förändring. Värden från en äldre undersökning 1973 visar dock på betydligt
högre värden, en ph-enhet högre för båda sjöarna. Provtagningen gjordes endast vid
ett tillfälle och det är svårt att dra slutsatser. Mätningar på nederbörd under åren
1955-90 visar på samma förändring vad gäller pH-värden, även här har pH sjunkit
en enhet. Det är nu desto mer glädjande att konstatera att nederbörden de senaste 15
åren blivit mindre sur och att vattendragen fått allt högre pH och bättre
buffringsförmåga mot försurning. I djupsjön verkar det inte som om denna positiva
trend efterlevs. Här är både pH och alkaniteten sämre 2008 än vad den varit de
senaste 30 åren.
3.8
Älvarnas vattenkvalitet
Recipientkontroll har till syfte att fastställa föroreningars vägar, verkan, fastläggning
och utspädning i sjöar och vattendrag. Prover tas sex till åtta gånger per år på
sammanlagt sex punkter längs Torne-, Vittangi- och Muonioälv samt i Luossajoki
som har sitt utlopp i Torneälven.
Torneträsk vid Abisko Ö har en kvävehalt på 0,190 mg/l och fosfor 0,002 mg/l (20052006). I Luossajoki nedströms Kiruna reningsverk är kvävehalten 2,5 mg/l jämfört
med 15 mg/ liter före utbyggnaden) och fosforhalten 0,029 mg/l (jämfört med 0,335
mg/l). Halterna har alltså minskat radikalt efter tillbyggnaden av reningsverket i
Kiruna.
Halterna av näringsämnen som fosfor och kväve i Luossajoki är högre än på de
övriga provplatserna.
-83-
Totalfosfor
0,05
H
altm
g/l
0,04
2004
0,03
2005
0,02
2006
0,01
0
Luossajoki
Vittangi älv
Torneälv
Pla ts
Diagram Totalfosfor vid tre provpunkter ur Torne- och Kalix älvar 2006
Totalkväve
3
h
altm
g
/l
2,5
2
2004
1,5
2005
1
2006
0,5
0
Luossajoki
Vittangi älv
Torneälv
Pla ts
Diagram Totalkväve vid tre provpunkter ur Torne- och Kalix älvar 2006
Aluminiumhalter har kontrollerats i Luossajoki. Halten nedströms reningsverket är
betydligt högre än uppströms. Det har sin orsak i att reningsverket binder
näringsrikt material med hjälp av aluminiumsulfat. Vid utloppet av Ala Lombolo
noterades 2006 0,016 mg/m3 jämfört med 0,096 mg/l nedströms reningsverket.
I Torneälven vid Laxforsen har det uppmätts bakteriehalter som gör vattnet otjänligt
som dricksvatten. Norra sidan av älven har däremot tjänligt vatten.
Några bakterieprover har inte tagits på flera år, men det är troligt att förhållandena
är bättre idag eftersom reningsverket har förbättrats.
Höga kvävehalter märks i Luossajoki speciellt under våren och kan även märkas en
bit ner i Torneälv. De höga nitrathalterna kommer förutom från kommunalt avlopp
men också från gruvhanteringen. Sprängämnestillverkningens utsläpp av nitrat har
minskat och är idag inte något problem. Fosforhalten återspeglar mänsklig påverkan
bättre än någon annan parameter. Fosforhalterna följer samma mönster i Luossajoki
som kvävehalterna.
-84-
Från och med 2001 har provtagningen förändrats i och med bildandet av Torne- och
Kalix älvars Vattenvårdsförbund. Man tar nu prov på färre punkter men oftare och
provtagningen är samordnad inom hela avrinningsområdet. I vattenvårdsförbundet
är sju svenska kommuner medlemmar, en finsk kommun, två gruvföretag,
skogsbolag och några intressenter till. Varje år sammanställs en rapport där
mätresultaten kommenteras (www.tornekalixvvf.com).
LKAB tar också vattenprover i enlighet med det kontrollprogram som är fastställt för
företaget. Följande punkter provtas i Rakkurisystemet: utlopp från
klarningsmagasinet, Rakkurijoki, bron vid Nikkaluoktavägen, Kalixälven, vid
Kaalasluspa (referensprov), Kalixälven nedströms Rakkurijoki.
Mot Torneälvens vattensystem så provtas vattenkvaliteten på tre provpunkter:
Luossajoki, uppströms Yli Lombolo, Luossajoki, mellan Yli och Ala Lombolo samt
Luossajoki, nedströms Ala Lombolo.
Under våren bräddades tidigare avloppsvatten från reningsverket till Luossajoki på
grund av snösmältningen. Detta har upphört efter ombyggnad av reningsverket.
Läckage av fosfor och kväve sker från älvarnas avrinningsområden och ökar
markant under vårflödet. Läckaget ökar ytterligare med kalavverkningar och
dikningar i områdena.
3.8.1 Luossajärvi
Sjön Luossajärvi är Kirunas mest studerade och undersökta vattenområde. Den har
under årens lopp fungerat som badplats, vattentäkt, fiskodlingssjö samt mottagare
av diverse föroreningar från gruva och samhälle. Eftersom sjön var både vattentäkt
(fram till 1981) och recipient (mottagare av föroreningar från gruvindustri) blev detta
en ohållbar situation. Kvävehalterna, mätt som nitrat, var nästan över gränsvärdet
för tjänligt dricksvatten under 1960-70-talet.
LKAB byggde ut avfallsdammarna 1977 och minskade på sprängämnesspillet. Dessa
åtgärder har drastiskt nedbringat föroreningspåverkan till Luossajärvi. Under senare
år har dammarna nästan kontinuerligt byggts ut för att få större kapacitet.
Luossajärvi har ändrat utseende på grund av malmfyndigheter i närheten av och
under sjön. För att komma åt dessa fyndigheter har sjöns sydligaste del torrlagts
under 1950-talets slut i samband med att Gruvvägen byggdes. För att inte riskera
vatteninbrott ned till gruvan tömdes södra Luossajärvi 1999/2000.
-85-
Torrläggning av en sjö som ligger mitt emellan gruvindustrin och samhället kan
naturligtvis få stora miljökonsekvenser. De miljöproblem som befarades uppstå när
södra Luossajärvi torrlades och när malmen bryts var:
–
–
–
–
–
–
ökad damning från gruvan mot samhället
mindre vatten i Luossajokk/Lombolosystemet med
eventuella luktproblem i Lombolosjöarna och Luossajokk
sämre recipient nedströms reningsverket
ny väg till gruvan måste förläggas så att befintliga bostäder påverkas så lite
som möjligt
ökade vibrationer och buller vid sprängning
sprickbildning och rasrisk närmare samhället
De mest påtagliga effekterna blev högre vattenflöde nedströms, mer vibrationer vid
sprängning och att sprickorna kommer närmare samhället.
Idag planeras det för att torrlägga en bit av norra Luossajärvi för att vatten inte ska
tränga ner i gruvan. Det finns även risk för deformationer i dammen.
Bilden nedan visar var den nya dammen kan komma att hamna när ytterligare sjöyta
tas bort från Luossajärvi för att garantera fortsatt gruvdrift.
-86-
Möjligheten att leda vatten mot Rautasälven utreds av LKAB. Eftersom
järnvägsbanken är en damm så måste det finnas möjlighet att släppa ut vatten vid
extrema situationer så kallade tiotusenårsflöden. Nuvarande avbördning via
kulverten mot Luossajoki och Ala Lombolo kommer att påverkas av deformationer
ganska snart. Från att i från början vara en avbördnings- möjlighet mot Rautasälven
vid extrema vattenflöden har inriktningen ändrats till att bli en permanent lösning
av Luossajärvis flöde. Luossajärvi har tillförts föroreningar från gruvvatten,
slamdammar och det nya industriområdet. Det är främst stora mängder kväve som
tillförts men även sulfat och oljeföroreningar samt bakterier.
Genom att täta slamdammarna bakom Kiirunavaara och returpumpa vattnet
minskade kvävehalterna. År 1975 låg nitratvärdena i sjön mellan 12-22 mg/l och
nitritvärdena 0,052-0,095 mg/l. Idag ligger totalkvävehalten på 1 mg/l.
I norra delen finns ett sik-, öring- och abborrbestånd. Spigg har inplanterats som
öringföda. Det sker inte längre någon reproduktion av öring, varför inplantering
sker årligen enligt vattendom. Det verkar som om reproduktionen av harr också har
minskat.
3.8.2 Ala Lombolo
Ala Lombolo är en grund myrsjö strax söder om Kiruna tätort. Sjön ingår i
Luossajoki vattensystem, som även omfattar Luossajärvi, Luossajoki och Yli
Lombolo. Luossajoki rinner ut ur Ala Lombolo och mynnar i Torneälven cirka tio
kilometer öster om Kiruna.
Fram till år 1967 leddes avloppsvatten, som renats i ett låggradigt reningsverk, ut i
Luossajoki uppströms sjön. Utsläppen av avloppsslam har lett till att sjösedimenten
innehåller stora mängder organiskt material, vilka är gasrika och ibland avger
illaluktande svavelväte. Tillsammans med det kommunala avloppsvattnet
transporterades en mängd föroreningar, bland annat kvicksilver som främst
härstammade från LKAB:s laboratorium men även till en mindre del från
folktandvården. På den tiden visste man inte att kvicksilver är mycket giftigt för
växter och djur.
-87-
Utsläppen har lett till att Ala Lombolos sjösediment innehåller över 200 kg
kvicksilver. Förutom kvicksilver finns stora mängder andra metaller i sedimenten (se
tabell nedan). Dessa metaller har tillförts sjön och övriga Luossajokisystemet främst
genom vittring och grundvattentransport från gråbergsupplaget vid Kiirunavaara.
Även Yli Lombolo, den lilla sjön strax uppströms Ala Lombolo, är förorenad av
metaller. Ala Lombolos svåra föroreningssituation gör den till Norrbottens mest
förorenade sjö.
Tabell: Sedimentens föroreningsinnehåll i Ala lombolo (mg/kg sediment). Mycket
höga halter kvicksilver (Hg) > 5 mg/kg (torrsubstans). Data från Peinerud (2000).
Ämne
As
Ba
Cd
Co
Cr
Cu
Hg
Mo
Ni
Pb
Sr
V
Zn
Medelkoncentration
(mg/kg TS)
4
577
5
18
48
502
36
154
27
228
96
92
1831
Ala Lombolo har fungerat som en kvicksilverfälla tack vare den effektiva
fastläggningen av kvicksilver. Fastläggningen gynnas av en rad faktorer. Sjöns
historik som recipient för avloppsvatten har bildat sediment med ett högt organiskt
innehåll.
Nedbrytningen av det organiska materialet (avloppsslammet) leder till låg syrehalt
vilket ökar fastläggningen av metaller i sedimentet. Fastläggningen gynnas även av
den relativt höga svavelhalten och det neutrala till lätt basiska pH-värdet som finns i
sjön. Kvicksilvret ligger hårt bundet till organiskt material eller som metallsulfider i
sedimenten.
-88-
Spridningen av kvicksilver från Ala Lombolo sker främst via partikeltransport och
under perioder med höga flöden. Provtagningar i Luossajoki strax nedströms sjön
visar tydligt hur vattenflödet påverkar spridningen. Årligen transporteras drygt 100
g kvicksilver ut ur sjön, varav en del sprids hela vägen ut i Torneälven och en del
ackumuleras i sedimenten i Luossajoki. Vid höga flöden sker dessutom en
ackumulering av kvicksilver i marken längs med bäcken och uppmätta halter tyder
på en tydlig påverkan.
Djurlivet i Ala Lombolo är begränsat eftersom sjön är väldigt förorenad och
periodvis har syrefria förhållanden. Totalt har 20 grupper av bottenlevande djur
påträffats och de vanligast förekommande djuren är fjädermyggslarver samt
ärtmusslor. I sjön lever även fisken spigg.
Kvicksilverföroreningarna i sediment och vatten i Ala Lombolo tas upp av de
bottenlevande djuren. Detta påvisades vid undersökningen 2005 då
fjädermygglarver, snäckor och gråsuggor hade förhöjda halter jämfört med
referenssjön Kuollitusjärvi (ett opåverkat vattendrag). Hos några av
fjädermyggslarverna har tydliga mundelsskador påvisats. Mundelsskador är ett
användbart sätt att spåra föroreningars påverkan på djurlivet och en skadefrekvens
på 5-25 % tyder på starkt förorenade sediment. I Ala Lombolo var 4 % av det totala
antalet fjädermyggslarver skadade. I ett opåverkat sediment bör skadefrekvensen
ligga på mindre än 1 %.
Kvicksilverexponeringen hos gädda i Torneälven har undersökts vid två tillfällen, år
1993 och 2005. Gädda är en utmärkt fiskart för miljöövervakning eftersom den är en
rovfisk som befinner sig högt upp i näringskedjan. Om det finns miljögifter i en sjö
eller ett vattendrag påvisas det snabbast hos gäddor eller andra fiskarter högt upp i
näringskedjan. Gäddor fångade utanför Jukkasjärvi har förhöjda halter kvicksilver
jämfört med gäddor fångade uppströms i ett opåverkat älvsavsnitt av Torneälven
(Kallojärvi). Halten ökar med fiskens ålder vilket tyder på att det sker en
ackumulation av kvicksilver i gäddorna.
Halterna är dock låga och inte alarmerande ur konsumtionssynpunkt, de ligger långt
under Livsmedelsverkets gränsvärde för konsumtion av gädda (1 mg/kg).
Jämfört med gäddundersökningen 1993 har kvicksilverhalterna minskat i gädda i
Torneälven, från en medelhalt på 0,417 mg/kg till 0,224 mg/kg.
Orsaken till minskningen kan vara många, bland annat fångades gäddorna på lite
olika ställen i älven. En annan trolig orsak är att utbyggnaden av reningsverket på
90-talet har lett till minskat kvicksilverutsläpp till Luossajoki.
-89-
Förutom metaller innehåller sedimenten ammunition som dumpades under 1950talet. Enligt Försvarsmakten utgör ammunitionen idag inte någon risk för skada eller
olägenhet på människors hälsa eller miljön. Dock försvårar ammunitionen en
framtida efterbehandlingsåtgärd och då måste ammunitionen bärgas.
Skisserna ovan visar förslag på olika åtgärder för att sanera Ala Lombolos
förorenade bottensediment.
-90-
3.8.3 Torneträsk
Allmänt kan sägas om Torneträsk att sjön skiljer sig från övriga sjöar i Norrbotten
genom sin storlek, till volymen Sveriges andra sjö, och sitt nordliga läge som medför
låga sommartemperaturer. Detta är också orsaken till dess relativt låga produktion.
Fisket i Torneträsk har under de senaste årtiondena försämrats. Röding var tidigare
den dominerande fiskarten men hålls nu tillbaka av den mer konkurrenskraftiga
siken. Man vet inte om siken är inplanterad i sjön eller har koloniserat av egen kraft.
Även siken går nu ned i storlek. Nätfiske påverkar sjöarnas fiskbestånd genom att
man med näten fångar större fisk. I en orörd sjö äter större fiskar många mindre
fiskar, men fiskar man ut för många större fiskar kommer vissa årsklasser som äter
ungefär samma mat, att dominera. Det blir hårdare konkurrens om maten och
tillsammans med att det finns färre större fiskar som äter av de små så får man till
slut en situation där sjön bara har små fiskar.
I Torneträsk är det idag knappast möjligt att med fiskeåtgärder påverka
fiskbeståndet. Problemet är den konkurrenskraftigare siken. Det är svårt att med
olika fiskemetoder få bort den.
Till Torneträsk rinner i dag fyra kommunala avlopp (Riksgränsen, Vassijaure,
Björkliden och Abisko) och två övriga avlopp (Katterjokk turiststation, Abisko
turiststation).
Den totala mängden BOD, som är ett mått på organiskt lätt nedbrytbart och
syreförbrukande material som fetter, kolhydrater och proteiner uppgick till totalt
1756 kg under 2005 och 2475 kg under 2007, varav mer än hälften från Abisko
turiststation som saknar biologiskt reningssteg.
Det totala fosforutsläppet under 2007 var 26 kg. Enligt ett regeringsbeslut från 1979
får inte avloppsutsläppen till Torneträskområdet överskrida 1974 års värden
avseende BOD (11 300 kg/år) och fosfor (1 000 kg/år). Den faktiska minskningen av
utsläppen i Torneträsk beror på kommunens förbättrade reningsverk. Samtliga
reningsverk har mekanisk, kemisk, biologisk rening och i Riksgränsen ett filtersteg.
Abisko Turist saknar biologiskt reningssteg.
-91-
12000
11000
10000
8000
8000
BOD
6000
FOSFOR
Kg
Kg
4000
2000
1947
2286
1986
2475
1756
1000
280
0
villkor 1990
40
26
18
23
26
1998
1999
2000
2005
2007
Diagram ovan visar hur föroreningar från avloppsreningsverken till Torneträsk har
minskat. Orsaken är den utbyggnad som skett av avlopps- och vattenreningen.
Torneträsk är numera en referenssjö där det löpande tas prover på vattenkemi,
växtplankton och bottenfauna.
3.9 Tungmetaller i fisk
Tungmetaller definieras oftast som metaller med en densitet överstigande 5 g/cm3.
Tungmetaller påverkar organismer genom störningar i cellernas processer. Till
exempel kan kvicksilver innebära en risk för fosterskador. Metylkvicksilver går lätt
över moderkakan till fostret, vars hjärna under det tidiga utvecklingsskedet är
mycket känslig.
Metaller finns naturligt i vatten och härrör huvudsakligen från berggrunden och
jordarnas avrinning samt nedfallet från atmosfären. Växter och djur har anpassat sig
till detta och vissa tungmetaller är viktiga mikronäringsämnen. När halterna blir
onormalt höga genom människans försorg, blir tungmetallerna giftiga.
Livsmedelsverkets gränsvärde för kvicksilver i gädda är 1 mg/kg fiskkött och för
övrig fisk 0,5 mg/kg fiskkött.
-92-
LKAB utför i enlighet med gällande kontrollprogram vart femte år
fiskundersökningar i recipienten Rakkurisystemet. Syftet med undersökningarna är
att utröna om fisken har påverkats av LKAB:s utsläpp av metaller och i vilken
kondition fisken är. Den senaste fiskeundersökningen i Rakkurisystemet
genomfördes sensommaren 2004.
De metaller som analyserades och utvärderades är grundämnena kadmium, kobolt,
koppar, kvicksilver, och zink. Mer översiktligt omnämns även arsenik, bly, nickel,
och krom. Dessutom har även dioxin analyserats. Generellt är metallhalterna i fisk
från 2004 och 1999 lägre än vid provfisket 1994. Halterna 2004 är likvärdiga eller
lägre än 1999 års provtagning. Dioxinanalyserna visar att fisken i Rakkurisystemet i
princip helt saknar spår av dioxiner och furaner.
Vid prövningen av LKAB:s senaste kulsinterverk KK4 begärde fiskeriverket in
undersökningar av samtliga i recipienten förekommande föroreningar som bedöms
härröra från gruvverksamheten. De metaller som det finns fastställda och jämförbara
värden för är bly, kadmium, krom, kvicksilver och nickel.
Resultatet från undersökningen visar att samtliga metaller utom nickel ligger under
de värden som är satt som gräns för omgivningspåverkan, (se www.LKAB.com)
miljörapport Kiruna 2007 sidan 62. Gäddan från Sautusjärvi visar 1989 förhöjda krom
och kobolt värden. Analys på två stycken mindre gäddor 1990 visar inga förhöjda
värden vad gäller metaller. Gäddor från sjöarna Vaikojärvi, Iso Pouhtujärvi och
Jänkäjärvi i Lainioområdet har inga förhöjda metallvärden.
I sjön Tuollujärvi har två lakar undersökts. Kopparhalten i den större laken är
betydligt högre än i övriga undersökta lakar från andra sjöar. Även blyhalten är
förhöjd.
Miljökontoret, tillsammans med Länsstyrelsen, undersökte 25 gäddor i fem olika
sjöar 1992 och 1997 undersöktes 20 gäddor i fyra sjöar. Inga alarmerande halter av
kvicksilver upptäcktes. De fullständiga rapporterna finns på Länsstyrelsens hemsida.
I Kiruna kommun finns inga svartlistade sjöar.
För att upptäcka anrikning av metaller hos fisk bör man göra fler analyser i många
sjöar för att ha jämförbara värden. Sjöarna kan ha olika bakgrundshalter beroende på
till exempel berggrunden. Sjön Paktajaure visar höga koppar, mangan och
kadmiumhalter, vilket kan tolkas till bergrundens inverkan.
-93-
3.10 Fiske
Fiskodlingar har funnits vid Luossajärvi för sättfiskproduktion och kassodlingar i
Nedre Vuolusjärvi, Mertajärvi och vid Nikkaluokta för matfiskproduktion, men alla
har upphört. Det bör finnas goda förutsättningar att odla röding för
matfiskproduktion i kommunen, eftersom rödingen växer även vid låga
vattentemperaturer. Idag tycks det inte finnas något intresse att starta nya
fiskodlingar.
Med hänsyn till reproduktions- och uppväxtområden för det vilda laxbeståndet
längre ned i vattensystemen tillåts inte fiskodling i Lainio älv upp till sammanflödet
Råstoätno/Tavvaätno samt i Luongasjoki och Kelojoki och vidare i Kalixälv från
Kaalasjärvis utlopp och nedströms. Särskild prövning skall dessutom ske fem mil
uppströms dessa vattendrag och Merasjoki i Pajala kommun enligt fiskeriverkets
beslut 1982-03-15.
Det har funnits några licensierade yrkesfiskare i Torneträsk och Paittasjärvi men den
verksamheten har upphört. Samernas husbehovsfiske har stor betydelse medan
fisket för avsalu har minskat.
Sportfisket är mycket viktigt både för kommuninnevånarna och ett stort antal
turister som kommer hit enbart för fiskets skull. Riksintresse för fritidsfiske (enligt
miljöbalken kapitel 3:6) finns i Kalixälven, Torne älv, Lainio älv, Könkämä- och
Muonio älv samt Muonioälvens tre biflöden som ligger inom kommunen nämligen:
Luongasjoki, Kelojoki och Merasjoki. Det finns goda möjligheter att utveckla
sportfisketurismen kring våra fantastiskt fina vatten.
3.11 Avloppsreningsverk
Redan 1941 var man tvungen att tillgripa lagstiftning till skydd mot
vattenförorening. Vattendomstolen skulle pröva industrins större vattenutsläpp.
Statsbidrag för att bygga avloppsreningsverk infördes 1944, samma år tillkom även
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen som skulle stödja och reglera den kommunala
utbyggnaden av reningsverk. Statsbidragen upphörde 1980.
I Kiruna kommun har reningsverken i huvudsak byggts under senare delen av 1960talet och under 1970-talet. Cirka 97 % av Kirunaborna är anslutna till någon form av
avloppsreningsverk.
-94-
Varför behövs avloppsreningsverk?
Reningsverken tar bort det mesta av föroreningarna i avloppsvattnet genom
mekaniskt, kemiskt eller biologiskt reningssteg. Föroreningarna består till exempel
av näringsämnen som fosfor och kväve, bakterier, virus, parasiter, och metaller. En
del är i fast form, annat är löst i vattnet.
Hushållen använder cirka 250 liter vatten per dygn och person, varav 200 l/dygn som
bad-, disk- och tvättvatten och cirka 50 l/dygn som klosettvatten. Det kommunala
spillvattennätet används även av små industrier och kommunal verksamhet vilket
medför tillskott av olika föroreningar. Det förbrukade och förorenade vattnet måste
avledas i ett ledningsnät och renas i ett avloppsreningsverk. Efter behandling i
reningsverket leds vattnet ut till en recipient som nästan undantagslöst är en sjö,
vattendrag eller hav. Avloppsvattnet kan alternativt infiltreras i marken med
grundvattnet som recipient.
Avloppsledningssystem förekommer i två olika typer dels ett där spillvatten och
regn/smältvatten, så kallade dagvatten, rinner i samma rör, dels ett där spillvatten
och dagvatten leds i separata rörledningar. I Kiruna är det separata ledningar.
-95-
Skiss på vattnets behandling i samhället:
Angivna värden står för gram förorening per person och dygn. Susphalt är i vatten
uppslammade ämnen. COD är halten av kemiskt syreförbrukande ämnen, såväl
oorganiska som organiska. Tot-P är totala mängden av fosfor. BOD är halten av
biologiskt syreförbrukande ämnen, endast organiska till exempel socker, fetter.
-96-
Det som händer i avloppsreningsverket är att olika föroreningar förmås att stanna
kvar och bindas till slam som sedan kan skrapas ihop och läggas åt sidan.
Första steget i avloppsreningen är alltid en mekanisk rening i galler där större
föremål som till exempel trasor och stenar fastnar. Därefter finns ofta någon typ av
försedimentering, där uppslammat material kan avskiljas. Efter denna förbehandling
renas vattnet antingen, eller både kemiskt och biologiskt.
Den kemiska reningen är till för att i första hand ta bort fosfor från avloppsvattnet,
men även metaller, suspenderande material och organiska föreningar avskiljs. Detta
görs genom att tillsätta kemikalier som binder fosfor till större och tyngre partiklar
som sjunker och kan samlas ihop som ett kemiskt slam. Beroende på var i processen
som kemikalier tillsätts kallas reningsverket för direkt-, för- eller efterfällningsverk.
De flesta kemiska verk klarar av att minska fosfor med cirka 90 %.
Det biologiskt syreförbrukande materialet minskar dock mindre, 60-80 % är normalt,
beroende på vilken typ av kemisk rening som är aktuell. Som kemiskt
flockningsmedel används oftast aluminiumsulfat men även järnklorid och kalk
används. Det som är avgörande för vilket medel som används är spillvattnets pH.
Högt pH ger bäst rening med kalk, vid lågt pH är järnklorid att föredra.
Aluminiumsulfat fäller bort bland annat fosfor bäst vid pH 5,7 till 6,3. Vid högre eller
lägre pH blir reningsresultatet sämre.
Biologisk rening sker med hjälp av mikroorganismer som bryter ned organiskt
material. Vid denna rening spjälkas sockerarter, proteiner, fetter, enkla organiska
syror och alkohol ned till ett biologiskt slam. De mikroorganismer som bryter ned
det organiska materialet är främst bakterier, svampar och protozoer.
Förutsättning för att mikroorganismerna skall kunna föröka sig och bryta ned det
organiska materialet är:
–
–
–
att luft tillförs den biologiska behandlingen
att aktiva mikroorganismer förs tillbaka från sedimenteringssteget.
att avloppsvattnet inte innehåller gifter såsom krom, zink, nickel, koppar,
cyanider eller fenoler.
-97-
Hela den biologiska reningen är ett sätt att påskynda den process som sker i
recipienten. I reningsverket bryts dock det syrekrävande organiska materialet ned på
betydligt kortare tid. Den nedbrytning som i naturen tar månader går på tre, fyra
timmar i ett biologiskt reningssteg. Om allt syrekrävande material skulle ha släppts
ut skulle recipientens syre riskera att ta slut. Illaluktande svavelväte bildas vid
nedbrytning av organiskt material när syret är slut. Biologisk rening finns i
reningsverken i Kiruna C, Abisko Östra, Björkliden, Riksgränsen och Karesuando.
Allt slam som bildas i ett reningsverk skall avvattnas för att minska på volymen och
göra det mer lätthanterligt. Avvattningen sker antingen i silar eller pressar. Det
avvattnade slammet deponeras och används ofta som jordförbättringsmedel efter
uppblandning med sand och torv.
Förhållandena i Kiruna
I Kiruna kommun finns 14 kommunala reningsverk med mer än mekanisk rening, på
fyra orter finns enkel mekanisk slamavskiljning. Vid STF:s anläggning i Abisko samt
Kebnekaise finns kemiska reningsverk. Även Esrange har kemiskt reningsverk för
rening av spillvatten. Vid Friluftsfrämjandets anläggning i Katterjokk finns ett
mekaniskt - biologiskt reningsverk med efterföljande infiltration.
Hur fungerar reningsverken i Kiruna?
Reningsverken i Kiruna fungerar överlag bra. Stora insatser har gjorts under 1990talet i landsbygden bland annat i Karesuando, Vittangi, Svappavaara och
Masugnsbyn. Under 1980-talet har hotellen och stugbyarna längs Torneträsk fått
moderna reningsverk. Reningsverken längst Torneträsk har även byggts om och till
under 1990-talet. Sammanlagt har drygt 100 miljoner investerats i bättre
avloppsrening i Kiruna under 1990-talet.
Problemen är av två slag, i östra delen av kommunen läcker det in en hel del vatten
till ledningsnätet. Reningsverken får därigenom onödigt mycket utspätt spillvatten
som dessutom blir kallt. Fällningskemikalierna fungerar bättre vid högre
temperaturer. Pumptiden och elförbrukningen kan minska om läckaget minskar.
Problemen vid reningsverken längs Torneträsk är framförallt den mycket ojämna
belastningen. På grund av turismen varierar flödet till verken kraftigt. Detta ställer
stora krav på de driftansvariga på reningsverken.
-98-
Åren 1996-97 byggdes Tuolluvaaraverket ut kraftigt. Verket kompletterades med
ytterligare gallerfilter för den mekaniska reningen samt ett biologiskt reningssteg i
form av en biobädd med efterföljande sedimentering i fyra sedimenteringsbassänger.
Slambehandlingen kompletterades med ny slamförtjockare. Efter utbyggnaden
beräknade man att det årliga utsläppet av BOD skulle reduceras med 40 % till cirka
75 ton samtidigt som utsläppet av totalfosfor reduceras med 20 % till cirka 2,5 ton.
Kvävemängderna beräknades minska med 15 % till cirka 120 ton per år jämfört med
gamla verket.
Enligt reningsverkets miljörapport för 2007 reducerades utsläppet av BOD med 87 %
till 44,6 ton och utsläppet totalfosfor minskade med 91 % till 1,34 ton. Utsläppet av
totalkväve reducerades med 13,6 % till 76 ton. Det går att se med blotta ögat att
Luossajoki idag är mycket renare nedströms reningsverket än vad det tidigare varit.
Nytt reningsverk Katterjokk
I Riksgränsen och Katterjokk sker en stark expansion med utbyggnad av fritidshus
och hotellverksamhet. Befintlig reningsverkskapacitet kommer inte att räcka till.
Därför planeras ett nytt reningsverk i Katterjokk. Avloppsvattnet från Riksgränsen
skall pumpas i en tryckledning på sjöbottnen till det nya verket.
Miljödomstolen har beslutat om tillstånd för det nya verket sommaren 2007.
Gränsvärdet för totalfosfor är 0,5 mg/l beräknat på kalenderår och BOD får inte
överstiga 18 mg/l beräknat som medelvärde för kalenderår.
Slamhanteringen
I ett reningsverk bildas flera olika typer av slam. I det första steget fastnar
så kallade gallerrens det vill säga "större" bitar av papper, trä, sten, metall med mera.
Vid verket i Kiruna är detta cirka 300 ton/år. Efter behandling i renstvätt bränns det i
värmeverket.
Kiruna reningsverk producerar cirka 2800 m3 slam årligen. Detta läggs på en platta
utanför verket för mellanlagring och genomgår en form av frystorkning under
vintern. Därefter transporteras det mesta slammet till LKAB för att användas som
marktäckning inom gruvområdet. Slammet från reningsverken längs Torneträsk,
Jukkasjärvi och Svappavaara körs till verket i Kiruna C. Slammet från östra
kommundelen körs till slamdeponeringsgropar som finns i Lainio, Masugnsbyn,
Karesuando, Saivomuotka och Övre Soppero. I Vittangi läggs slammet på upplag.
-99-
Hur kontrolleras reningsverken?
Avloppsreningsverk med mindre än 2000 personanslutningar har miljö- och
byggnämnden tillsynen över, större verk (Tuolluvaaraverket) ska Länsstyrelsen ha
tillsyn över men kommunen har tagit över denna tillsyn.
Enligt miljöbalken bygger miljöövervakning till stor del på att den som är huvudman
för reningsverken tar sitt ansvar för utsläppskontrollen. Denna så kallade
egentillsynen av miljöfarlig verksamhet är grundförutsättningen för att
miljöbelastningen skall kunna hållas låg.
Nya reningsverk eller vid större om- och tillbyggnad skall prövas enligt miljöbalken.
Reningsverk som tar emot spillvatten från fler än 2000 personer prövas av
Länsstyrelsen. Av tillståndet skall det framgå hur mycket föroreningar som får
släppas ut. I en särskild årlig miljörapport skall det redovisas hur verket fungerat
under året. För verk med färre anslutna personer behövs en anmälan till miljö- och
byggnämnden.
För att åskådliggöra antal och typ av reningsverk inom Kiruna kommun har en karta
tagits fram se sidan 101. Till denna finns även en utförlig tabell som redovisar
reningstyp, storlek och utsläppsmängder.
Utsläpp från Kiruna C avloppsreningsverk
250
Ton
200
BOD
Fosfor
kväve
150
100
50
0
0
år
3,2
3,5
5
1,6
1
1
2,2
1,5
1995 1996 1997 1998 1999 2000 2005 2006
Diagram ovan visar utsläpp från avloppsreningsverket i Kiruna C.
-100-
-101-
3.12 Gruvvatten
Gruvvatten är ett enhetsnamn för allt spillvatten som uppstår i gruvverksamheten
och som släpps ut till en recipient.
Från Kiirunavaara gruva pumpades 8,2 miljoner m3 dräneringsvatten upp under
2006. Vattnet används som borrvatten och till malmbehandlingsverkens processer.
Från avfallsdammarnas slutsteg, klarningsdammen återanvänds mycket vatten. 5,5
miljoner m3 bräddades ut till recipienten, Rakkurisystemet under 2006. Mängderna
varierar mycket från olika år beroende på nederbörd och hur mycket som
magasineras i dammarna.
År 1977 byggdes avfallsdammarna ut till en cirka tio gånger större yta än tidigare.
Uppehållstiden blev då cirka 30 dygn. Det innebär att suspenderande material
avskiljs bättre och mer vatten kan återanvändas.
Vattenpåverkan av gruvvattnet är framförallt på grund av kväveinnehållet. Kvävet
kommer främst från odetonerat sprängämne. Om vi jämför med Kalixälvens
naturliga halt av kväve så är kvävehalterna omkring dubbelt så höga nedströms
Rakkurijokis utflöde. Den huvudsakliga källan till fosfor är mineralet apatit som
finns naturligt i det berg som bryts i gruvan.
Den totala mängden kväve och fosfor som släppts ut från klarningsdammen 2006 är
cirka 105 ton respektive 203 kg.
Andra föroreningar är suspenderande material, slam helt enkelt. Dessa mängder
avtar dock snabbt i recipienten och är vid Rakkuribron detsamma som i Kalixälv.
När det gäller eventuell försurning verkar gruvvattnet ha motsatt effekt eftersom
medel-pH under året är omkring 8. Kalixälvens pH ligger nära neutrala förhållanden
det vill säga pH 7 och buffertkapaciteten bedöms som god.
Övriga föroreningar, såsom tungmetaller, är mycket låga eftersom malmen i sig själv
innehåller mycket lite av tungmetaller.
Ett problem på sikt är dock den allt snabbare genomströmningen av gruvvatten
genom dammarna på grund av att mer och mer slam samlas i dessa.
Dammarna kommer snart att behöva byggas ut igen. Kvävehalterna har även
tenderat att öka de senaste åren.
-102-
Viscaria
Koppargruvan Viscaria öppnades 1981 och bedömdes från början inte ha någon
längre levnadstid, men mer malm hittades efter hand och en mindre men högvärdig
malmkropp bröts vid Pahtohavare. Gruvan är döpt efter fjällnejlikan (Viscaria
alpina), en av få växter som kan växa på starkt kopparhaltig mark.
Verksamheten vid Viscaria och Pahtohavare upphörde 1997 och alla byggnader har
rivits. Ett efterbehandlingsprogram har följts för att städa upp efter gruvhanteringen.
Enligt beslut skall viss provtagning och årliga besiktningar ske tillsammans med
Länsstyrelsen och Kiruna kommun.
Ur miljösynpunkt är det angeläget att se till att de cirka 20 000 ton koppar som finns i
avfallsdammen inte kan frigöras och påverka vattendragen nedströms.
Därför är det särskilt viktigt att kontrollera att inte pH sjunker och orsakar
metallurlakning.
Det har fastställts gränsvärden för pH, koppar och suspenderade ämnen (slam). Om
dessa gränsvärden överskrids skall bolaget omedelbart vidta åtgärder.
Gråbergsupplagen innehåller kalk som vittrar och upprätthåller ett högt pH. Därför
lakas metaller inte ut i någon större utsträckning.
Miljöpåverkan från Viscarias före detta gruvområde är i huvudsak avfallsdammen,
gråbergsupplagen och gruvvatten. Stora förändringar planeras inom och nedströms
Viscaria. Sjön Luossajärvis utlopp skall ledas om norrut, järnvägen skall dras genom
området och bostadsbebyggelse kommer i närheten. Här finns det all anledning att
använda försiktighetsprincipen med tanke på den metallhaltiga omgivningen i form
av upplag, avfallsmagasin och berggrund.
-103-
Kartan ovan visar Viscarias vattenprovtagningspunkter (VVA). Det är tre platser vid den
nedlagda gruvan som kontrolleras. Gråbergsupplagen på norra sidan kontrolleras i Pahtajoki
(sexabäcken). Gruvvatten som läcker ut vid punkt 15 kontrolleras även efter ”tvillingsjöarna”
samt läckage från sandmagasinet mot Leväjoki och Luossajärvi.
3.13 Dricksvatten
I Kiruna kommun har de flesta tillgång till bra dricksvatten vilket är vårt viktigaste
livsmedel.
Tillflöden till våra älvar och sjöar kommer från områden som är opåverkade av
mänskliga aktiviteter. På sikt kan däremot långväga transporterade föroreningar
påverka såväl yt- som grundvatten negativt. pH-värdet sjunker och medför att
metaller löses upp från berggrunden och ledningssystemet. Halterna av bland annat
aluminium och koppar höjs då i dricksvattnen.
-104-
Statens Livsmedelsverk är central myndighet för alla frågor som rör dricksvatten och
andra livsmedel. I kommunen ansvarar Tekniska Verken i Kiruna AB för produktion
och distribution. Miljökontoret ansvarar för offentlig kontroll av dricksvatten. I
Statens Livsmedelsverks föreskrift, SLV FS 2001:30, finns gränsvärden för olika
mikroorganismer, ämnen och tillsatser.
Ytvatten
En ytvattentäkt erbjuder både för- och nackdelar. I allmänhet nyttjar de större
samhällena älvar och sjöar till vattentäkter.
Fördelar: små kostnader att få fram vattnet och tillgången året runt är nästan alltid
säkrad.
Nackdelar: mest påtagligt faktum är att en ytvattentäkt är mer utsatt för påverkan
och därmed mindre skyddad än en grundvattentäkt. En stor nackdel är att
vattenkvaliteten varierar starkt under året. Därför måste kemikaliedoseringen ändras
efter "årsrytmen" för vattnet i sjöar och vattendrag. Under snösmältning och andra
högvattenperioder transporteras stora mängder organiskt material, som bildas vid
nedbrytning av vegetation, på land och i vatten. Under perioder med kraftigt färgat
vatten ökas kemikaliedoseringen vid vattenverken. Temperaturen är varierande. I
små täkter kan temperaturen under sommarmånaderna stiga upp till cirka 20°C.
I kommunen finns 20 kommunala vattenverk och fem större enskilda anläggningar
för dricksvatten. För att visa dessa har en karta tagits fram med beskrivning av
reningsprocess. Se sidan 109.
Kiruna och Vittangi får dricksvatten från Torneälven. Abisko Östra tar sitt
dricksvatten från den så kallade "vattenledningssjön".
Ytvattnen har i regel låga pH-värden, är dåligt buffrade och mycket mjuka. Vatten
med sådana egenskaper är ledningsangripande och ger upphov till tekniska
problem. Bakteriologiskt har ytvattentäkter i kommunen tillfredsställande kvalitet.
Under snösmältningsperioden försämras vattnet ur estetisk synpunkt vad beträffar
smak, lukt och färg.
-105-
Kiruna C
Kiruna får dricksvattnet från Oinakkajärvi i Torneälv cirka en kilometer uppströms
Laxforsen. Älvvattnet snabbfiltreras, pH justeras med kalk plus koldioxid och
desinficeras med natriumhypoklorit. Större delen av året har älvvattnet bra
mikrobiologisk kvalitet. Under snösmältningsperioden klagar konsumenterna att
vattnet är färgat samt smakar och luktar myrvatten. Det är humuspartiklar som
sköljs ut i älven. Kommunen har undersökt möjligheterna att anlägga en
grundvattentäkt i Laxforsen istället. Den nya vattentäkten planeras att vara färdig
under 2010. Ännu återstår dock många frågor att lösa eftersom vattentäkten ligger
inom ett gammalt och starkt exploaterat fritidstugeområde.
Vittangi
Dricksvattnet snabbfiltreras och kloreras. Under snösmältningsperioden behandlas
vattnet dessutom med aluminiumsulfat. Vittangi vattenverk har byggts om och till
1989. Före utbyggnaden var det mycket klagomål på vattenkvaliteten, efter
utbyggnaden har det inte varit några klagomål alls.
Abisko Östra
Vattnet snabbfiltreras och kloreras. Det finns även ultraviolett ljusbehandling.
Grundvatten
Grundvattnet är det lämpligaste råvattnet för dricksvatten. Oftast kan grundvatten
användas som det är utan någon rening. Så sker det i allmänhet vid enskilda
vattentäkter.
Grundvattnets höga kvalitet beror på att marken både fungerar som ett filter och är
plats för en rad kemiska och biologiska processer som renar vattnet. Temperaturen
är i allmänhet låg <10°C vilket minskar möjligheterna för tillväxt av
mikroorganismer i ledningsnätet och reservoarerna.
Vatten som kommer från större djup har nästan alltid låga bakterieantal. Smaken är
frisk därför att vattnet vid sin passage genom marken tillförts mineralsalter och
kolsyra.
-106-
Många områden har besvärande höga järn och manganhalter i djupborrade brunnar.
Sådant vatten missfärgar porslin, tvättgods, handfat och badkar. Andra olägenheter
är färg, grumlighet, lukt och smak. Innan järn- och manganhaltigt vatten kopplas in i
ett hus skall vattnet renas. Lämpliga filter finns på marknaden till en rimlig kostnad i
förhållande till de skador missfärgningen ger upphov till.
Grundvatten kan också innehålla radon. Se vidare under radonavsnittet.
Lainio, Kuttainen, Masugnsbyn, Idivuoma och Jukkasjärvi
Dessa byar har bra kvalitet på dricksvattnet såväl mikrobiologiskt som kemiskt.
Övre Soppero, Nedre Soppero och Saivomuotka
Råvattnet har låga pH-värden som i första hand kan fälla ut koppar från
vattenledningssystemet. För att höja vattnets pH-värde tillsätts soda.
Parakka
Råvattnet har lågt pH-värde. Efter pH-justering med hjälp av soda är pH i
dricksvattnet normalt.
Svappavaara
Svappavaara har fyra djupborrade brunnar med olika kvalitet på vattnet. Två av
brunnarna har höga järn-, mangan- och sulfathalter. Kommunen har borrat
ytterligare två borrhål för att förbättra vattenkvaliteten. I vattenreningsverket finns
järn- och manganfilter.
Riksgränsen
Borrade brunnar i Katterjokk. Har radonavskiljning, ultraviolett ljusbehandling och
klorering. Ett problem som måste lösas är dock de äldre enskilda
avloppsanläggningarna som finns strax uppströms de borrade brunnarna. Dessa
utgör en uppenbar föroreningsrisk för dricksvattentäkten.
-107-
Björkliden
Björkliden har haft problem med dricksvattnet särskilt under våren. Nya brunnar
har borrats ovanför parkeringarna efter Rakkasjokk. Vattnet är av bra kvalitet.
Vattenreningsverket har klorering och ultraviolett ljusbehandling.
Rensjön
Här finns borrade brunnar. Det finns klorering och ultraviolett ljusbehandling.
Övriga större anläggningar
Svenska Turistföreningen (STF) har egen vattenförsörjning i Abisko Turiststation och
Kebnekaise Fjällstation. Svenska Rymdbolaget Esrange har egen vattenförsörjning.
Vattnet tas från en kallkälla i slutningen upp mot radarberget.
Enskilda brunnar
I byar, som saknar kommunalt vatten och inom fritidsområden har fastighetsägarna
borrat eller grävt egna brunnar.
-108-
-109-
Provtagningsprogram för dricksvatten
Före 1990 organiserade miljökontoret dricksvattenprovtagningen och tog samtliga
prover i centralorten Kiruna samt skickade provtagningsflaskor till vattenverken i
byarna. De flesta proverna togs ute i ledningsnätet. Efter 1 januari 1990 har ett nytt
och omarbetat provtagningsprogram börjat tillämpas i enlighet med
livsmedelsverkets dricksvattenkungörelse.
Efter senaste revideringen 2004 tas nu årligen cirka:
–
–
–
300 mikrobiologiska prover
100 kemiska prover
I varje reservoar tas utökad mikrobiologisk undersökning med mikrosvamp.
Tekniska verken har hand om provtagningen på de kommunala vattenverken och
distributionsanläggningarna. Miljökontoret har kvar tillsynsansvaret och den
offentliga kontrollen.
För att skydda vattentäkterna mot påverkan har det utarbetats förslag till
skyddsområden för de flesta vattentäkterna. Dessa skyddsområden kommer troligen
att fastställas under 2007. Skyddsområdena har olika zoneringar som inre och yttre
skyddsområde och brunnsområde med olika hårda restriktioner. Samtliga
vattentäkter är upptagna i översiktplan för kommunen.
3.14 Vill du veta mer?
Följande litteratur och Internetsidor har använts till vattenavsnittet:
Rapporter-utredningar (www.bd.lst.se)
Torneträsk, vatten och sedimentkvalitet
Regional limnologi, Pessinki 1980
En regional studie över fytoplankton och vattenkemi
Abiskoområdet av Arnold Nauwerk och Lars Ramberg
En nederbördskemisk snöinventering
Miljötillståndet i Norrbottens läns referenssjöar 2003
Regional limnologi, Kiruna 1973 (Pmars 1980)
Surhetsförhållandena i ytvatten Norrbottens län 1981
Kommunala referenssjöar i Norrbottens län 1986-93
Inventering av Paktajokis nedre del 1983
-110-
Länsstyrelsen
Länsstyrelsen
Länsstyrelsen
Länsstyrelsen
Länsstyrelsen
Länsstyrelsen
Länsstyrelsen1995/8
Per-Erik Olsson
Torne och Kalix älvars vattenvårdsförbund
www.tornekalixvvf.com
Resultat av vattenkemiska undersökningar
Lantbruksuniversitetet institutet för miljöanalys
www.ma.slu.se
Undersökning av bottenfauna i Paktajoki med flera
Vattendrag kring LKAB:s anläggningar i Kiruna
Miljölära 1989
Abiotiska faktorers karaktäristika, funktion
och omsättning i sötvatten
Limnologiska Institutionen Uppsala.
Miljöundersökning Rakkurisystemet 1984
Miljöeffekter, kompendium i miljövård 1990
Norrbottenssjöar 1986
Planeringsavdelningens rapportserie.
Kungörelse om dricksvatten SLV FS 1989:30
Riskfaktorer och kontroller vid anläggningar för
dricksvatten rapport 1991:1
Häfner
Jansson & Broberg
Anders Lundkvist
P-O Persson
Länsstyrelsens kompendier
Livsmedelsverket
Livsmedelsverket
3.15 Ordförklaringar, vattenavsnittet
BIOMASSA: är totalvikten av alla levande organismer i ett avgränsat område vid
viss tidpunkt.
DELTAOMRÅDE: uppslammat land vid älvmynning.
DETEKTIONSGRÄNS: den uppmätbara gränsen för en företeelse.
EKOSYSTEM: de levande växterna och djuren tillsammans med den ickelevande
delen av miljön, med andra ord ett stycke levande natur, till exempel en sjö, en skog,
men det kan också vara något så litet som en grästuva.
FOTOSYNTES: uppbyggande av energirika kemiska föreningar med hjälp av
solljusets energi, omvandling av ljus till kemisk energi. Sker hos växter.
HUMUSÄMNEN: substans i jord som har sitt ursprung från levande växter och djur.
Materialet är nedbrutet och omvandlat, går inte att identifiera.
-111-
KEMISKA PARAMETRAR: variabler som är mätbara, till exempel pH, kväve- och
fosforhalt.
ORGANISKA ÄMNEN: ämnen som hör till djur- eller växtriket.
RECIPIENT: mottagare; behållare; vatten som tar emot avloppsutsläpp.
HYDROLOGI: färskvattens egenskap och förhållande.
VÄTEJONER: pH mäts i antalet tillgängliga vätejoner, ju mer vätejoner desto surare.
VÄXTPLANKTON, DJURPLANKTON: växter och djur som svävar fritt i vattnet. I
texten nämns till exempel grönalger och kiselalger.
3.16 Målsättning, åtgärder inom vattenavsnittet
Angelägna mål och förutsättningar för att erhålla ännu bättre vatten i Kiruna. (Då år
1993 jämförs med dagsläget år 2008). Dessa målsättningar och nuläget kommer
senare att ligga till grund för framtagandet av lokala miljömål.
Avloppsreningsverken
(Då år 1993) Avloppsslam som idag körs från Torneträskområdet till Kiruna C bör istället
för att pumpas in i Tuolluvaaraverket och läggas på deponi vid Kurravaaratippen. Erfarenhet
från sådan hantering finns från Vittangiområdet. Fördelen med en sådan hantering är att
Tuolluvaaraverket avlastas från redan behandlat avloppsvatten. Även slam från
trekammarbrunnar och slutna tankar bör deponeras på särskild plats vid Kurravaaratippen.
Nu år 2008 Efter ombyggnad har verket kapacitet att ta hand om allt slam som efter
avvattning läggs på en hårdgjord platta för att frystorka över vintern. Det mesta
används sedan som industrimatjord inom LKAB-området. Vägslänter, sandmagasin,
upplag med mera täcks för att få en snabbare växtetablering. Därmed minskar
damningen och det ser trevligare ut.
-112-
Tuolluvaara avloppsreningsverk
(Då år 1993) Reningsverket för Kiruna C i Tuolluvaara måste förbättras vad avser längre
uppehållstider och slamhanteringen. Idag är uppehållstiden cirka tre timmar vid
normalbelastning. För att erhålla maximal rening erfordras minst sex timmars uppehållstid.
Bättre rening kommer att bli ett måste när recipienten Luossajokk får mindre vatten på grund
av Luossajärvis torrläggning. Detta motsvarar det så kallade radonvattnet som tidigare
pumpats till Luossajärvi.
Nu år 2008 Efter om- och tillbyggnad av reningsverket för cirka 70 miljoner fungerar
verket bra. Dessutom har en av de större föroreningskällorna av kväve till
reningsverket, Kimiten AB minskat sina utsläpp med 90 %.
Inläckage
(Då år 1993) Inläckage av yt- och grundvatten till avloppsledningar i Masugnsbyn, Svappavaara samt Övre Soppero måste åtgärdas. Reningsverken längs Torneträsk har fått en bättre
och jämnare tillsyn. Reningsverket i Riksgränsen har under de senaste åren inte klarat
villkoren vid hög belastning.
Nu år 2008 Åtgärder har vidtagits för att minska inläckaget men fortfarande läcker
onödigt mycket vatten in. Reningsverket i Riksgränsen är utbyggt och klarar numera
villkoren. Åtgärder måste dock till för att ”källsortera” avloppsvattnet bättre. Genom
krav på fettavskiljare i restauranger och butiker med chark kan
avloppsreningsverken i onödan slippa denna belastning.
Dricksvatten
(Då år 1993) Minska på vattnets ledningsangripande egenskaper i Kiruna, Riksgränsen,
Vittangi och Karesuando. Undvik att klorera ytvatten under snösmältningsperioden med
höga färgtal. Vattnet skall renas från organiskt material före klorering. Förbättra
vattenkvaliteten i Svappavaara. Följa upp pH-värden på de vattenverk där kalk eller soda
tillsätts dricksvattnet. Larmutrustning för pH-justering och dosering av klorföreningar skall
installeras senast den 1januari 1994. I Björkliden skall dagvattnet från ovanliggande
parkeringsplats avledas på sådant sätt att dricksvattnet inte förorenas. Åtgärder har vidtagits
1991. I Rensjön skall huvudmannen hålla extra bevakning på dricksvattendistributionen.
Nu år 2008 pH-justerande anläggningar har installerats där det behövs och
larmutrustningar finns också. Man filtrerar numera vattnet före klorering.
Svappavaara och Björkliden har fått nya vattentäkter. I Rensjön är vattenkvaliteten
god.
-113-
Ala Lombolo
(Då år 1993) Sjön Ala Lombolos bottensediment innehåller såväl olja som höga halter av
bland annat kvicksilver. Orsaken till detta måste fastställas. Eventuell spridning av
kvicksilver till bottensediment nedströms måste undersökas och åtgärder vidtas för att stoppa
läckage av tungmetaller till Torne älv.
Nu år 2008 Stora resurser har lagts ned på att undersöka sjön och man kan konstatera
att föroreningar transporteras till Torneälven. Förhöjda kvicksilverhalter har noterats
i gädda fångad vid Jukkasjärvi. Undersökningarna har nu kommit så långt att det är
dags att bestämma vilka åtgärder som måste vidtas. Det som tillkommit och som
påskyndar en sanering av sjön är gruvans sprickutbredning. Dessa påverkar Ala
Lombolo inom något år när vattenflöden minskar uppström och direkt när
sprickorna når sjön. Övriga kvicksilverkällor längs Luossajoki har minskat det vill
säga Värmeverket och Avloppsreningsverket.
Gruvvatten
(Då år 1993) Viscariagruvans nedläggning får inte innebära att lakvatten från torrlagda
dammar leds mot Luossajärvi om detta kan innebära risk för föroreningsbelastning.
Nu år 2008 Vattnet rinner mot Luossajärvi men låga metallhalter har uppmätts
hittills. Det planeras dock för stora förändringar nedströms Viscaria gruvområde
som kan påverka Luossajärvi.
Försurningsläget
(Då år 1993) Försurningsläget i kommunen måste noggrant kartläggas, speciellt vad gäller
fjälltrakternas lågbuffrade sjöar och vattendrag.
Nu år 2008 Nedfallet av försurande ämnen har minskat. Ett flertal sjöar och
vattendrag kontrolleras regelbundet i samband med riksinventeringen och
referensvattenundersökningen av länsstyrelsen. Tre sjöar och två mindre vattendrag
kontrolleras kontinuerligt inom Kiruna kommun.
-114-
Övrigt
(Då år 1993) Bindande avtal om genomförande av naturvårdsåtgärder bör tas upp i
detaljplanen för södra Luossajärvis torrläggning.
Nu år 2008 Sjöbottnen har delvis täckts med morän och vegetation har etablerats.
Planen har varit att bygga ett landskap som ser naturligt ut. I dagsläget vet inte
LKAB vad som är bäst, att ha kvar jord eller inte, ovanför sjömalmen. Erfarenheter
från Malmberget visar att det är större risk för damning med jordtäcke kvar när eller
om sjöbotten spricker upp och rasar ned i gruvan.
-115-
4 LUFT
4.1 Allmänt om luftföroreningar
Runt vårt jordklot finns ett cirka 100 kilometer tjockt gashölje som är förutsättningen
för allt liv. Det är detta hölje som kallas atmosfären. Detta gashölje eller luften
jämnar ut temperaturerna och skyddar oss från skadlig strålning.
Den naturliga luften är ett harmoniskt och balanserat kemiskt system, som det tagit
årmiljoner att komponera ihop. I den luften finns bara ämnen som kan brytas ned
och återgå till kretsloppet. Sådan luft har vi människor inte andats de senaste 200
åren.
Om vi med föroreningar menar ämnen i luften som antingen inte naturligt hör
hemma där, eller som förekommer i onaturligt höga koncentrationer, kan vi till och
börja med att konstatera två saker. För det första är luftföroreningar ingen ny
företeelse, de har funnits ända sedan jorden skapades. För det andra är det inte
enbart mänsklig aktivitet som orsakar luftföroreningar. På en enda dag strömmar till
exempel tiotusentals ton svavel ut från aktiva vulkaner runt om på jordklotet.
-116-
Luften har dock aldrig tidigare tagit emot så många olika främmande ämnen och
aldrig tidigare i sådana mängder som nu.
Luftföroreningar förekommer huvudsakligen i tre olika tillstånd:
–
–
–
som gaser
som fasta partiklar som olika ämnen kan "fastna" på
som lösta ämnen i luftfuktigheten
Gaser är den särklassigt vanligaste formen. De är också svårast att kartlägga. Dels
beroende på att gaser reagerar med andra ämnen, dels för att de kan torrdeponeras,
det vill säga fastna på mark och vegetation utan hjälp av nederbörd.
4.2 Väder och vindar
Enligt meteorologiska beräkningar kommer den mesta snön, som faller över Kiruna,
med luftmassor från Nordatlanten. Dessa, redan från början ganska rena luftmassor,
"tvättas ur" ytterligare av den nederbörd som brukar falla över norska kusten. De
högsta metallhalterna i snö uppmäts i våra fjällområden.
Föroreningshalter i luften beror inte bara på mängden förorening vid källan eller på
närheten till denna. Stor betydelse har även de meteorologiska förhållanden som
råder på platsen. I till exempel en dalsänka kan föroreningshalten bli hög eftersom
vinden inte blandar om rökplymen från källan med annan luft.
Temperaturens variation i höjdled spelar även den en stor roll för hur snabbt
förorenad luft späds ut.
I normala fall så stiger rökplymen rakt upp på grund av att röken är varmare än den
omgivande luften. Vid så kallad inversion (skiktning) stannar föroreningar kvar nära
marken. Inversion uppstår molnfria, vindstilla och kalla dagar, ofta vid högtryck
vintertid.
-117-
Vid inversion kyls marken och luften närmast marken av, luften en bit upp är då
något varmare. Den varma luften fungerar då som ett lock, som hindrar röken att
stiga och spridas högre upp, längre bort. Perioder med inversion kan vara upp till
några veckor. Om ett samhälle dessutom ligger i en sänka eller dalgång kommer
därutöver inversionen att försämra ventilationen i området. En dramatisk höjning av
luftföroreningar kan då bli följden.
Övre bilden visar normala förhållanden, det vill säga när temperaturen sjunker med
ökad höjd över marken. Då stiger röken som är varmare än omgivande luft.
-118-
4.3 Miljökvalitetsmål för luftföroreningar
Riksdagen har beslutat att luften skall vara så ren att människors hälsa samt djur,
växter och kulturvärden inte skadas. För att nå dit har man satt upp olika delmål för
hur halten av olika luftföroreningar skall minskas.
Delmål 1 svaveldioxid
Halten 5 µg/m3 som årsmedelvärde skall vara uppnådd i samtliga kommuner år
2005.
Delmål 2 kvävedioxid
Halterna 60 µg/m3 som timmedelvärde och 20 µg/m3 som årsmedelvärde skall i
huvudsak underskridas år 2010.
Delmål 3 marknära ozon
Halten skall inte överskrida 120 µg/m3 som åtta timmars medelvärde år 2010.
Delmål 4 flyktiga organiska ämnen (VOC)
År 2010 skall utsläppen av VOC i Sverige exklusive metan, ha minskat till 241 000
ton.
Delmål 5 partiklar
Halterna 35 µg/m3 som dygnsmedelvärde och 20 µg/m3 som årsmedelvärde för
partiklar (PM10) skall underskridas år 2010. Dygnsmedelvärdet får överskridas högst
37 dygn per år. Halterna 20 µg/m3 som dygnsmedelvärde och 12 µg/m3 som
årsmedelvärde för partiklar (PM2,5) skall underskridas år 2010. Dygnsmedelvärdet
får överskridas högst 37 dygn per år.
-119-
Delmål 6 bens[a]pyren
Halten 0,3 ng/m3 som årsmedelvärde skall i huvudsak underskridas år 2015.
För mer fakta se miljömålsportalen (www.miljomal.nu) där man också kan se hur
norrbottens länsstyrelse arbetar med miljömålen.
4.4 Förhållanden i Kiruna
Några av de viktigaste faktorerna som påverkar väderleken i Kiruna är:
–
–
–
–
–
vårt nordliga läge ger mycket sol och värmeinstrålning under sommaren
medan vintern är solfattig.
golfströmmen med Atlantens mildare havsluft ger oss möjlighet att
överhuvudtaget bo i norra Skandinavien.
fjällkedjan hindrar den varmare luften från Atlanten att obehindrat
spola in över vår kommun.
den förhärskande vindriktningen är från väst mot öst, på grund av
jordrotationen därifrån får vi även den mesta nederbörden.
vi har på grund av topografin djupa älvdalar, lågt liggande myr- och
sjöområden och stora temperaturskillnader under vintern.
De vanligaste luftföroreningarna i Kiruna
När man pratar om luftföroreningar i Kiruna tänker man främst på stoft och olika
gaser som svaveldioxid, kväveoxid, fluor- och klorväte samt kolväten.
På stoft kan olika metaller, polyaromatiska kolväten och radioaktiva ämnen
transporteras.
-120-
De vanligast förekommande luftföroreningarna
Svaveldioxid (SO2)
Bildas vid förbränning av kol och olja samt vid vissa
industriprocesser. Ger upphov till luftvägsbesvär, nedsatt
sikt, allmänna obehag och korrosion på metaller. Målade
ytor, sandsten och marmor angrips. Växtligheten kan
skadas vid höga halter, speciellt lavar och barrträd. Orsakar
försurning.
Kvävedioxider (NO2)
Kommer främst från motorfordon och värmepannor
(fastbränsle). Orsakar luftvägs- och lungbesvär. Bidrar till
försurning och övergödning.
Kolväten
Finns i bensin, eldningsolja, m.m. Cancerframkallande,
(CxHx) speciellt polyaromatiska kolväten (PAH).
Är främst nedsmutsande, kommer från industrier
(gråbergshögar), trafik, värmepannor. Kan vara bärare av
cancerframkallande ämnen. PM10 är luftföroreningar i form
av mycket små partiklar som kan transporteras djupt ned i
luftvägarna.
Sot, stoft
Ozonnedbrytande
ämnen
Mycket stabila ämnen som innehåller klor eller brom.
Används bland annat som köldmedier. Påverkar det
känsliga ozonskiktet i stratosfären som utgör skydd mot
ultraviolett strålning.
Koldioxid (CO2)
Bildas vid förbränning av organiskt material. Höjer
värmestrålningen från jorden, men släpper igenom
kortvågig strålning till exempel solinstrålning. Höjd
koldioxidhalt leder primärt till varmare förhållanden i den
lägre atmosfären. så kallad växthuseffekt som hejdar
värmeutstrålningen från jorden.
-121-
Kolmonoxid (CO)
Ibland kallat koloxid, bildas vid förbränning vid
otillräcklig lufttillförsel, kan orsaka trötthet,
huvudvärk och förgiftning (dödlig i höga halter).
Tungmetaller
Till exempel bly, kadmium, kvicksilver, krom, mangan,
koppar och nickel. Är beständiga ämnen och bryts
inte ned. Lagras i kroppen, kan ge hjärn- och nervskador. Lagras i växter, till exempel grönsaker.
Ozon
En högreaktiv form av syre; bildas framför allt i
atmosfären där solens ultravioletta strålning är
intensiv. Kan bildas nära markytan i små mängder
vid åskväder. Ozon kan bildas i stadsluft under
soliga dagar med hjälp av kväveoxider från
bilavgaser. Orsakar så kallad fotokemisk smog.
Ozon kan ge skadeverkningar på växter.
Ozon är däremot livsviktigt där det hör hemma,
nämligen 15-20 km upp i atmosfären. Där bildar det ett
skyddande "paraply" mot solens starka ultravioletta
strålning. Vid Esrange mäts ozonhalten.
Klorväte
Saltsyra
(HCl)
Bildas vid förbränning av klorhaltigt bränsle främst
från industrier och sopförbränning. Ger upphov till
försurning och korrosion på metaller. Ger
luftvägsbesvär. Vegetation skadas vid höga halter
Fluorväte (HF)
Bildas vid förbränning av fluorhaltigt material. I
Kiruna så gott som uteslutande från kulsinterverken.
Orsakar försurning, växtlighet kan skadas vid "höga"
halter.
VOC
Flyktiga organiska ämnen (Volatile Organic
Compounds) till exempel lätta kolväten, bensen.
Några av ämnena är cancerframkallande. Biltrafik
är viktigaste källan i tätorter men även vedeldning.
-122-
Luftföroreningar i Kiruna
De dominerande källorna till luftföroreningar i Kiruna är industrin,
bostadsuppvärmning och trafiken. Inom industriområdet står basindustrin
(gruvindustrin) för en stor del av luftföroreningarna. Övriga källor är till exempel
värmeverket.
Kiruna fjärrvärmenät har byggts ut så att det idag har knutits ihop till en enda
fjärrvärmeanläggning vid sjön Ala Lombolo. Där förbränns främst avfall och träflis.
Överskottsvärme från kulsinterverket har kopplats ihop med stans fjärrvärmenät och
utgör ca 15 % av värmen till staden. Betydligt mer värme finns att tillvarata från
kulsinterverken med rätta förutsättningar.
1972 användes cirka 70 000 m3 eldningsolja med cirka 2-3 % svavelinnehåll. Genom
övergång till andra bränslen, införande av svavelrening samt energibesparande
åtgärder inom industri och hushåll har en dramatisk nedgång av svaveldioxidutsläppen skett (se figur).
Vid de mätningar av S02 som skett sedan 1969 har halterna i utomhusluften inom
Kiruna C minskat från cirka 110 µg SO2/m3 till 2-3 µg S02/m3 (se figur).
Svaveldioxid i Kirunas utomhusluft
120
SO2 ug/m3
100
80
60
40
20
0
År
1970
1975
1980
1985
1990
2000
Figur: Svaveldioxid i utomhusluft åren 1970-2000 (mikrogram svaveldioxid per
kubikmeter luft).
-123-
Anledningen till den stora minskningen av svaveldioxid är lagstiftning om lägre
svavelinnehåll i olja och myndighetsbeslut om rening av rökgasutsläppen. Även
högre kostnader för olja har inneburit energibesparingar och val av andra
energikällor. Detta har medfört övergång till förbränning av svavelfattiga bränslen
men även den medvetna satsningen på ett stort värmeverk som skett med alla
förbränningstekniska styrningar, utsläppsmässiga fördelar och reningsmöjligheter.
Andra föroreningar som minskat är även stoft och sotutsläppen. Fluorväte är en
annan luftförorening som minskat under de senaste åren. Källan till fluorväte är
kulsinterverken i Kiruna och Svappavaara. År 1986 bestämde Koncessionsnämnden
för miljöskydd att LKAB skulle införa rening av fluor i kulsinterverket i Kiruna samt
två år senare i Svappavaara. Utsläppen har minskat med 90 % se figur och diagram
sidan 130. Utsläppen av andra luftföroreningar har också minskat eftersom
rökgastemperaturen sänktes före reningsfilter och avgaspannor installerades vilket
innebar att man sparade cirka 10 000 m3 olja varje år.
Övriga luftföroreningar har även de minskat främst när LKAB:s kulsinterverk
nummer två och Kiruna värmeverk under mitten av 1990-talet införde bättre
svavelrening som även minskade klorväteutsläppen. Stoftvillkoren har under åren
ändrats radikalt för LKAB:s kulsinterverk
gram stoft/ ton producerad pellets
utsläppsvillkor för kulsinterverken i Kiruna
1200
1000
800
600
400
200
0
År
1975
1985
1995
2005
Diagrammet ovan beskriver hur villkoren för stoftutsläpp från LKAB:s kulsinterverk
i Kiruna har skärpts under åren. Villkoren har relaterats till produktionen av
kulsinter (pellets). År 1975 fick LKAB släppa ut 1 kg stoft för varje ton kulsinter som
producerades. År 2005 var det endast 50 gram.
-124-
Åren 1998-1999 har man mätt svavel- och kvävedioxidhalter samt sot vid
centralskolan i Kiruna C. Mätningarna har ingått i det rikstäckande Urbanmätnätet
som IVL, Svenska Miljöinstitutet AB administrerar. Vissa vintrar har även andra
luftföroreningar undersökts som till exempel VOC och PM10.
Esrange ingår som en bakgrundsstation i EMEP programmet (European Monitoring
and Evaluation Programme). Man kontrollerar ozonhalten sedan 1990, sot har mätts
1989-1997 och kvävedioxid sedan 2005.
Årsmedelhalten av olika ämnen mäts i nederbörden sedan 1990. I Abisko
kontrolleras nederbörden sedan 1983.
IVL har utsetts av naturvårdsverket att vara datavärd för resultaten från de
nationella och regionala övervakningsprogrammen angående luft. Från IVL:s
hemsida kan man hämta mätresultaten. (www.ivl.se).
De mätningar som gjorts hittills tyder på att miljökvalitetsnormerna sannolikt inte
överskrids i Kiruna.
Luftmätningar i Kiruna
ug/m3 18
16
14
12
10
Sot
8
SO2
6
NO2
4
2
-125-
1998
1997
1995
1996
År
1994
1993
1992
1991
1990
1989
1988
1987
1986
0
5. 5 Luftkvaliten runt Kiruna
Den fråga som många ställer sig när det gäller luftföroreningar är hur mycket av
förorenad luft från sydligare och östligare breddgrader som når upp till oss. Det har
inte gjorts speciellt många undersökningar i Norrbotten på detta. De som utförts är
bland annat kontroll av snöns innehåll av föroreningar vilket har visat på liten
påverkan av långväga föroreningar.
Sedan oktober 1989 har dock miljökontoret tillsammans med institutet för vattenoch luftvårdsforskning (IVL) mätt vissa föroreningar vid Esrange. Dessa mätningar
gav så överraskande resultat att såväl Statens Naturvårdsverk som Länsstyrelsen
blev intresserade.
Nu är Esrange en av 80 luftmätningsstationer som ingår i ett stort europeiskt nät för
att övervaka långväga gränsöverskridande luftföroreningar. (EMEP, European
Monitoring and Evaluation Programme).
-126-
Det har diskuterats hur mycket luftföroreningar norra Sverige får ta emot från
Kolahalvön. Tyvärr är det ont om luftmätningsstationer på nordkalotten och särskilt
sådana som mäter på tim- eller dygnsbasis.
Under september 2005 uppmättes en månadsmedelhalt på 11,6 µg/m3 av
svaveldioxid i Palovare nära Kuttainen, alltså mycket högre än normalt. Det visade
sig att ett luftpaket rört sig från Nikel mot norra Sverige den 9 september. I Nikel
finns ett nickelsmältverk och den 9-10 september uppmättes där svaveldioxidhalter
på mer än 3000 µg/m3. Det är alltså sannolikt att norra Sverige tar emot
luftföroreningar från Kolahalvön.
Bilden visar hur mycket ”försurande” nederbörd som faller över olika delar av
Sverige. I Kiruna kommun ingår Abisko och Esrange i denna mätning. Mycket ren
luft i Abisko som synes.
-127-
Utsläpp till luft från LKAB
16000
2690
14800
14000
2460
2500
12000
2018
ton/år
2000
10000
8800
1500
8000
7700
1000
1000
6000
760
728
3500
3800
500
607
450
160
1500
300
120
190
4000
2000
Svaveldioxid
0
0
1977
kton
3000
1988
1990
1997
2007
2009
Stoft
Pellets
Diagram ovan visar hur utsläppen av svaveldioxid och stoft har minskat de senaste 30
åren från LKAB:s kulsinterverk i Kiruna trots att produktionen har 10 -dubblats.
4.6 Industrins och gruvans luftpåverkan
Basindustrin i Kiruna är gruvnäringen och det är även den verksamheten som ger
upphov till mest luftföroreningar totalt sett.
Det luftmiljöproblem som kirunaborna upplever som störst är damningen från
upplag och stoft från kulsinterverket i Kiruna. Damningen förorsakar nedsmutsning
och upplevs periodvis som mycket irriterande. Det har dock blivit bättre sedan man
slutat frakta ut gråberg i Kiirunavaara dagbrott.
Luftföroreningarna från gruvindustrin har dock minskat kraftigt vad avser
svaveldioxid, fluorväte och även stoft från kulsinterverket. Svaveldioxidutsläppen
har minskat på grund av att svavellagen trädde i kraft 1984 och förbjöd mer än 1 %
svavel i eldningsolja. Processtekniska åtgärder har medfört en energisnålare
uppvärmning och därmed mindre oljeåtgång vid kulsintertillverkningen. 1986
byggde LKAB en ny rening för att med hjälp av kalk och spärrfilter ta bort fluor från
rökgaserna. För att inte filtren skulle brinna upp sänktes rökgastemperaturen från
350 till 180 grader. Den vunna värmen ersatte cirka 8000 m3 olja och därmed var både
en bra miljömässig och ekonomisk investering gjord.
-128-
Under det senaste året har en anslutning till kommunens fjärrvärme skett och
ytterligare värme har tagits ur kulsinterverkets rökgaser så att svavelutsläppen
minskat ytterligare.
Utsläpp av svaveldioxid och stoft har mätts sedan 70-talet. Uppgifterna har hämtats
från miljörapporter 1977, -88, -90, -97, -07 och från miljötillståndsansökan för
framtida ökad produktion och beräknade utsläpp 2009. Produktionen har ökat
kraftigt. Ett nytt pelletsverk (kk3) togs i drift under 90-talet. Nu utökas produktionen
till 14,8 miljoner ton/år med ytterligare ett nytt pelletsverk (KK4).
4.6 Gruvans luftföroreningar
Utsläppsmängder till luften av olika föroreningar år 2007 från gruvdriften i
Kiirunavaara och Svappavaara:
Svaveldioxid
Kväveoxid
Fluorväte
Klorväte
Stoft
Tungmetaller:
Koppar
Nickel
Bly
Krom
Kvicksilver
Kadmium
Zink
Arsenik
Mangan
Vanadin
Kiruna
115 ton
1460 ton
22 ton
21 ton
300 ton
Svappavaara
900 ton
560 ton
25 ton
410 ton
930 ton
13kg
57 kg
141 kg
43 kg
3,6 kg
0,088 kg
27 kg
14 kg
44 kg
16kg
42kg
140kg
32 kg
3,2 kg
0,46kg
63 kg
32 kg
224 kg
179 kg
Det första Kulsinterverket i Kiruna och Svappavaara är från 1960- talet. Det är dock
inte samma anläggningar nu som då eftersom de byggts om vid flera tillfällen för att
klara höjd kapacitet, bättre rökgasrening och annat bränsle. Den rening som införts i
dessa verk har haft betydelse för en bättre luftkvalitet i framför allt Kiruna C och i
viss mån Svappavaara men även för kommunen som helhet. Ett tredje kulsinterverk
startar år 2008 i Kiruna.
-129-
Villkor för gruvdriften
I Kiruna får man producera högst 14.8 miljoner ton pellets per år. Under 2007
producerades 8,8 miljoner ton pellets. Utsläppen av stoft får högst vara 0,1 kg per ton
producerad pellets. Övriga villkor är konstruerade på liknande sätt så att utsläppen
är kopplade till produktionen.
I Svappavaara får högst 4 miljoner ton pellets produceras per år. Under år 2007
producerades 3,5 miljoner ton. Utsläppen av stoft får vara högst 0,25 kg per ton
producerad kulsinter.
Under åren 2005 och 2006 kunde inte villkoren hållas utan 0,336 kg stoft släpptes ut
per ton pellets. En förbättring skedde år 2007 då en minskning till 0,266 kg stoft/ton
kulsinter släpptes ut från gruvan. Villkoren är gamla och en omprövning startar
under hösten år 2008.
Diagram ovan visar mängden stoft i gram/ton kulsinter som släppts ut i
Svappavaara.
-130-
Diagram ovan beskriver utsläppsnivåerna i gram/ton kulsinter i Svappavaara.
Rening sker endast av Fluorväte (HF) vilket tydligt framgår av staplarna ovan.
Diagram ovan visar mängden stoft som släpps ut från LKAB:s verksamhet i Kiruna.
Halten är i gram/ton kulsinter som producerats.
-131-
4.7 Trafikens luftpåverkan
Trafiken är framförallt en fara för vår hälsa genom utsläppen av en stor mängd
skadliga ämnen. Särskilt allvarlig är situationen i våra tätorter. Där svarar biltrafiken
för mellan 80-90 % av de luftföroreningar människor andas in.
Det bedöms finnas många gator i landet där miljökvalitetsnormerna för
luftföroreningar överskrids. Buller från vägtrafiken är en annan allvarlig störning
som många människor far illa av. Ungefär 1,6 miljoner människor i Sverige anses
vara utsatta för vägtrafikbuller som överstiger riktvärdena.
Trafiken bidrar även till växthuseffekten det vill säga att jordens klimat blir varmare
som en följd av utsläppen av vissa luftföroreningar. Biltrafikens utsläpp av koldioxid
är en av de främsta orsakerna. Av de cirka 56 miljoner ton koldioxid som släpptes ut
år 2000 i vårt land kom cirka 23 miljoner från trafiken. Av detta stod personbilarna
för drygt elva ton och drygt sex ton kom från tung trafik. Övriga mobila källor,
främst arbetsmaskiner bidrog med fem miljoner ton och inrikesflyget med en miljon
ton.
Trafikens utsläpp bidrar även till försurning och till övergödning av haven samt till
skador på kulturföremål och byggnader. Ungefär hälften av kväveoxid- och
kolväteutsläppen kommer från trafiken.
-132-
Luftföroreningar från biltrafiken kommer successivt att minska tack vare införandet
av katalytisk avgasrening från och med 1989-års bilmodeller. Det kommer dock att ta
tid innan hela bilparken är utbytt eftersom Sverige har de äldsta bilarna inom EU.
Omkring hälften av bilparken är tio år eller äldre men nyregistreringen av miljöbilar
ökar starkt. Idag kommer det indikationer från IVL att stadsluften i Sverige inte
längre blir bättre. De förbättringar som gjorts på avgassidan äts nu upp på grund av
att vi kör mer.
I Kiruna släpper fordonstrafiken ut cirka 945 ton kvävedioxider, 3000 ton koloxid och
590 ton kolväten. Att trafiken är den stora föroreningskällan inne i tätorter bekräftas
av de undersökningar och mätningar som gjorts. Vid centralskolan är
kvävedioxidhalterna cirka tre gånger så höga under vardagar som under helg.
Det pågår ett intensivt arbete i världen för att ersätta de fossila bränslena med något
bättre. De förnyelsebara drivmedel det talas mest om idag är etanol, biogas och
rapsmetylester (RME). I Kiruna finns det år 2007 ett tankställe för etanol. Under år
2008 kommer även Statoils två bensinstationer i Kiruna att erbjuda etanolbränsle.
Det finns för- och nackdelar även med så kallade miljöbränslen. En uppmärksammad
nackdel med etanol är att regnskogar huggs ned för att ge plats åt
sockerrörsodlingar. Vintertid kan det även vara svårt att starta bilar som drivs med
etanol. Av den anledningen så tillsätts cirka 25 % bensin i etanolbränslet vintertid.
Av Kiruna kommuns totalt cirka 125 personbilar är det 2 som går att köra på etanol.
-133-
Tomgångskörning
Kiruna var en av de första kommunerna där tomgångskörningsförbud infördes.
Detta skedde redan 1968. Vid tomgång kan vissa föroreningar vara upp till 80 gånger
högre i tomgångsavgaserna än vid normal körning. Detta gäller till exempel för
kolmonoxid. Idag är det förbjudet att ha bilen igång längre tid än en minut. Speciellt
vid viss väderlek vintertid kan avgasmängderna från tomgångskörande, mindre
samvetsgranna förare vara mycket besvärande.
-134-
4.8 Uppvärmningens luftpåverkan
Värmeverket vid Ala Lombolo har ersatt många skorstenar och panncentraler som
förr låg mitt inne i bostadsområdena. Som kuriosa kan nämnas att enbart skorstenen
från lasarettets uppvärmning släppte år 1971 ut 60 ton S02 per år. Hela värmeverket
släppte ut 4,4 ton S02 till luften under år 2007. Hela centrala Kiruna värms alltså i dag
upp med mindre än en tiondel av det svavelutsläpp som enbart uppstod vid
uppvärmning av Kiruna Lasarett år 1971!
De många olje- och vedeldade husen samt den orenade sopförbränningen vid
Kurravaaratippen var förr källor som starkt bidrog till nedsmutsningen av Kirunas
luft. I dag bränns soporna tillsammans med flis och torv värmeverket. Som
energikälla utgör soporna cirka hälften av den totala energiproduktionen vid
värmeverket. Bostadsuppvärmningen till flerbostadshus i Kiruna C sker till 90 %
från värmeverket. Fjärrvärmenätet är utbyggt i norr till lokstallsområdet, i väster till
kulsinterverket, i söder till Ljungplan och i öst till och med flygplatsen. Värmeverket
levererar också förutom fjärrvärme även 23 000 MWh elström.
-135-
Observera att endast 2 % (olja) och 1 % (Torv) räknas in som fossilt bränslen vilket
inte är förnyelsebart. I Kiruna har vi alltså en uppvärmning av samhället som till en
överväldigande del består av förnyelsebart bränsle.
En mycket stor energi potential som tas tillvara för lite i Kiruna är spillvärmen från
LKAB:s kulsinterverk. Denna energi skulle teoretiskt kunna ersätta alla andra
bränslen under större delen av året. Om lagring av energi under den mindre kalla
årstiden kunde ske skulle Kiruna kunna bli helt självförsörjande på uppvärmnings
energi. (se avsnitt mark under avfall)
Reningsutrustning
Reningsanläggningarna har efter hand byggts ut under åren vid de tre pannorna.
Alla pannorna har elektrofilter. Två har skrubberanläggningar och avfallspannan har
också en vattenreningsanläggning.
Ämne
Stoft
Saltsyra
Svaveldioxid
Kvicksilver
Dioxiner
År 1990
6,4 ton
95 ton
150 ton
38 kg
1,4 gram
-136-
År 2007
1,9 ton
0,359 ton
4,4 ton
2,0 kg
0,03 gram
Diagram ovan visar utsläppen av dioxin från Kiruna värmeverk. Sammanlagt för år
2007 är utsläppen 0,03 gram. Minskningen har skett trots att mängden avfall som
bränts har ökat. Orsaken till minskningen är att förbränningen och
reningsutrustningen har fungerat bra de senaste åren. Inget gammalt avfall har
heller bränts som fallet var åren 2003 och 2005. Bättre och mer källsorterat avfall är
även en tänkbar orsak.
Diagram ovan visar utsläpp av kvicksilver till vatten (Luossajoki) från Kiruna
Värmeverk. Utsläppen sker från rökgaskondensering, en slags rökgastvätt med
värmeåtervinning. Minskningen per år är från cirka 60 gram till 11 gram år 2007.
-137-
Bättre drift och säkrare fällning av föroreningar i tvättvatten har medfört minskade
utsläpp till vatten. Den avancerade rökgasreningen kräver bra rutiner och
uppmärksamhet hos driftpersonalen. Ingen rening kan dock trolla bort tungmetaller
och andra föroreningar som förr släpptes ut via skorsten, nu samlas de upp i
askorna. Viktigt är en fungerande källsortering av avfallet så att inget farligt avfall
eller icke brännbart som metall eller glas finns med vid förbränning. En väl
fungerande avfallsförbränning kännetecknas av hög temperatur och bra
omblandning av förbränningsluften samt väl fungerande reningsutrustning. Om
avfallet dessutom är bra källsorterat kan avfallet förbrännas utan att farliga dioxiner
bildas (se även avsnitt Mark under avfall).
Ämne
Svaveldioxid
Kvävedioxider
Stoft
Vanadin
Nickel
Bly
Koppar
Mangan
Kadmium
Kvicksilver
Olja
16 000
15 000
400
50
20
1
0,2
0,1
0,01
0,001
Naturgas
1000-5000
50 000
250
0
0
0
0
0
0
0,001
Stenkol
2000
2000
l000
0,5
0,1
1
0,2
0,7
0,01
0,2
Biomassa
1000
15 000
12 000
1-3
1-3
10-50
0,01
1,3
0,005-0,1
Torv
0-10 000
15 000
1000-5000
0,04-0,10
0,04-0,70
0,1-0,4
0,2-6,0
0,01
0,005
Ovan kan du se vad olika bränslen ger upphov till för föroreningsmängder. OBS
mängderna är relativa, inte absoluta.
4.9 Vill du veta mer?
Följande litteratur har använts till "Luftavsnittet":
Miljöanalys Norrbotten
Luftundersökning Kiruna C 1969-06
Ekologiska studier runt kulsinterverket LKAB Svappavaara
Länsstyrelsen
Miljökontoret
Umeå Universitet
Miljöårsrapport:
Kiirunavaara 1977-07
Viscaria 1985-07
Svappavaara 1977-07
LKAB
LKAB
LKAB
-138-
Inventering diffusa dammkällor 1976
Miljöårsrapport:
Kiruna Värmeverket 1985-07
Kiruna Deponi, Återvinningscentral
Nederbördskemisk snöinventering
Norrbotten 2000 Länsstyrelsen
Naturvårdsverkets hemsida
IVL Svenska Miljöinstitutet AB
Luftguiden HANDBOK 2006:2
LKAB
Tekniska Verken
Tekniska Verken
SNV
http://naturvardsverket.se
http://www.ivl.se
Naturvårdsverket
4.10 Målsättningar och åtgärder för att bibehålla och förbättra
luftkvaliteten i Kiruna
4.1 0.1 Stoft och damm
Stoft och damm från gruvverksamheten inom Kiirunavaara måste ses över ordentligt.
Damning från gruvan är periodvis ett stort problem som dock blivit bättre de senaste åren
men mycket återstår fortfarande att göra.
Gråbergsutfrakten har flyttats från dagbrottet till baksidan av Kiirunavaara.
Fram till år 2004 har stoftmängderna minskat i Kiruna, därefter har en ökning skett.
Med tanke på förhärskande vindriktning från LKAB:s gruvdrift och en kommande
grop i södra Luossajärvi behövs bättre underlag för att avgöra frågan om framtida
stoftspridning. Detta är av största vikt för att kunna ställa krav på gruvdriften så att
en god bebyggd miljö även uppnås i Luossavaara.
4.10.2 Intensivare övervakning
Intensivare övervakning av luftföroreningar inom Kiruna kommun. Den nystartade
luftkontrollen vid Esrange bibehålls under minst fem år varefter utvärdering sker.
Luftkontrollen har minskat. Ett annat område där det finns anledning att starta
luftövervakning på nytt är i Svappavaara. LKAB har inte byggt ut avgasreningen i
kulsinterverket på samma sätt som i Kiruna. Detta har inneburit betydligt högre
utsläpp av stoft och försurande avgaser som svaveldioxid och saltsyra i Svappavaara.
-139 -
4.10.3 Luftföroreningsmätningar
Luftföroreningsmätningarna vid Esrange kompletteras med kontroll och studier av eventuell
påverkan av vegetation. Skogsstyrelsen lägger ut en yta för kontroll av bland annat
barrförlust. Statens Naturvårdsverk bör komplettera luftmätningar med insamling av så
kallat "krondropp" för uppskattning av mängd torrdeponerade luftföroreningar.
Barrförlustundersökningen har upphört. Inga vegetationsstudier görs.
Nederbördsmätningar har tillkommit i Nikkaluokta och Palovare.
Krondroppsmätningen i Nikkaluokta har upphört.
4.10.4 Genomfart
Genomfart av trafik minskas efter Adolf Hedinsvägen.
Trafiken har minskat till en viss del. Tyvärr så har tung trafik som tidigare körde
över LKAB-bron på grund av markdeformationer letts om längs E10:an till
Viscariainfarten. Detta har medfört fler klagomål på buller från boende längst denna
väg. Av största vikt är att den så kallade södra infarten för trafik till LKAB blir
verklighet. Eftersom mer än 80 % av tung trafik till Kiruna söderifrån skall till LKAB
vore det bra om den körde dit utan att köra igenom samhället.
4.10.5 Tomgångskörning
Tomgångskörning i den centrala delen av staden är periodvis ett problem. Övervakning och
information förbättras under dessa tillfällen.
Tomgångskörningförbudet är numera en minut tidigare var det tre minuter. Numera
har även de flesta fordon katalysator.
-140-
4.10.6 Centrum
Centrum görs till ett bilfritt sådant med gågator, trivsamma torgplatser och mycket mera
gröna växter.
Föreningsgatan har enkelriktats och gågator har tagit mer plats från bilgatan.
Luftmätningar i centrum visar på minskade mängder föroreningar. Nu måste en rad
åtgärder till för att minska bilåkandet inom centralorten. Dit hör bland annat bättre
snöröjning av gång- och cykelvägar, få är de föräldrar som drar barnvagn i djupsnö
mer än en gång. Kiruna är en vinterstad där det blir en speciell utmaning att göra
cykelåkande vanligare året runt.
4.10.7 Gårdsplanerna
Gårdsplanerna till större bostadsområden till exempel att Lombolo Backe och Strand görs helt
bilfria.
Här har utvecklingen gått bakåt när skotertrafik har tillåtits inom bostadsområde och
på gator.
4.10.8 Bensinstationer
Bensinstationers utsläpp av bensinångor måste snarast upphöra. För de bensinstationer som
ligger närmast bostäder bör detta vara genomfört före Naturvårdsverkets förslag. Vid
nyetablering av bensinstationer skall tillräckligt avstånd finnas gentemot bostäder.
Gasåterföring är genomfört. Vissa mindre stationer som ligger avsides har dispens.
4.10.9 Övergång till annat bränsle
Övergång till annat bränsle än el är att vänta för många villor då elpriset kommer att stiga
kraftigt. Anslutning av villor till fjärrvärme utreds och information om hur man eldar
miljövänligt med ved tillställs berörda.
Fjärrvärmeanslutningen har ökat. Kurser har hållits för allmänheten om miljövänlig
vedeldning.
-141-
4.10.10 Lossningsstation
Lossningsstationen i Svappavaara medför damning. Vissa åtgärder för att minska
denna har vidtagits.
4.10.11 Nytt kulsinterverk i Kiruna
Vid byggande av ett nytt kulsinterverk skall bästa reningsteknik för stoft och försurande
luftföroreningar användas.
När nytt kulsinterverk byggdes 1993-94 infördes effektiv svavelrening. Det senaste
kulsinterverket som startar under år 2008 har även testrening av kväveoxider.
4.10.12 Köldmedia
All nyinstallation av freonanläggningar skall prövas mot alternativ som inte utgör en risk för
ozonlagret. Vid denna prövning skall alternativa köldmedia med mera förordas.
De köldmedier som har största effekten på ozonlagret är numera förbjudna.
-142-
5 BULLER
Allmänt buller som miljöstörning
Buller definieras som allt icke önskvärt ljud. Vad som är buller eller inte beror inte
enbart på hur hög effekt ljudet har utan även ljudkällan och mottagarens inställning
till ljudet. Vid vissa ljudnivåer speciellt nattetid är dock allt ljud över en viss nivå
sömnstörande. Till skillnad från luft- och vattenföroreningar så lämnar inte buller
något synbarligt spår efter sig. Detta är orsaken till varför bullerområdet inte blivit
lika debatterat som luft- och vattenföroreningar.
-143-
Hur påverkas vi av buller?
Alla vet vi hur irriterande det är med buller speciellt om man är tvungen att
koncentrera sig på någon arbetsuppgift. Buller utlöser larmreaktioner i kroppen,
beroende på styrkan hos bullret så reagerar vi på olika sätt. Blodtrycket stiger,
hjärtfrekvensen ökar, hudens blodkärl dras samman och matsmältnings- och
andningsorganen påverkas.
Även under sömnen påverkar buller oss. Reaktionen är till och med större hos
sovande än hos vakna. Redan vid 40-50 dB(A) reagerar hörselnerverna med sina
förgreningar i hjärnstammen. Väckningströskeln är olika beroende på ålder och typ
av buller. Invanda ljud väcks vi inte lika lätt av som av okända ljud. I regel så väcks
vi av 45-55 dB(A) men vi är som mest känsliga vid insomningsögonblicket.
God sömn har en helt avgörande betydelse för hälsa och välbefinnande. Sömn
brukar delas in i fem stadier, de fyra första avser tilltagande djupsömn, det femte
stadiet är 5 k REM-sömn (Rapid Eye Movement = snabba ögonrörelser). Första och
andra stadiet är ren insomning, vid tredje och fjärde stadiet sker en återuppbyggnad
av de rent kroppsliga resurserna. REM-sömnen anses vara viktig för psykisk
återhämtning, bearbetning av dagens upplevelser och samordning av dessa i
långtidsminnet. REM-sömn är en god drömsömn.
Buller gör dels att vi vaknar dels störs de olika sömnstadierna och sömnkvaliteten
blir sämre. Andelen djupsömn påverkas främst av oregelbundet buller som den från
trafiken men REM-sömnen påverkas även av jämt buller. Bullerstörningar under
sömn skapar uttröttning, försämrad reaktions- och prestationsförmåga, kan även ge
psykiska besvär och påverka hjärt-kärlfunktionen.
Riktlinjer för buller
Miljöbalken gäller för alla bullrande verksamheter. Det finns också speciallagar,
exempelvis behandlas vägbuller i väglagen. Naturvårdsverket har följande
riktvärden för god miljökvalitet avseende vägtrafikbuller:
Den ekvivalenta ljudnivån inomhus bör vara kring 30 dBA och den ekvivalenta
ljudnivån utomhus (vid fasad) bör vara kring 55 dBA. Vid dessa ljudnivåer är risken
liten för sömnstörningar i bostäder eller talmaskering (skolor, kontor).
-144-
Riktvärdena för maximala ljudnivån inomhus nattetid är 45 dBA. Denna nivå är vald
utifrån väckningsrisken. Bullertoppar från 40 dBA påverkar sömnen. Bullertoppar
från 50 dBA påverkar nästa dags prestation, bullertoppar från 55 dBA väcker fler än
50 %.
5.2 Bullerkällor i Kiruna
Fordonstrafik
Järnvägstrafik
Flygbuller
Industribuller
Skjutbanor
Crossbanor
Draghundar
Snöskotrar
Fordonstrafiken
Fordonstrafiken i Kiruna är längs vissa gator mycket störande.
Järnvägstrafiken
Järnvägen ligger alldeles i utkanten av Kiruna C. Övriga orter där malmbanan
passerar genom bebyggelse är Abisko Ö, Björkliden, Riksgränsen samt de mindre
stationerna med enstaka bebyggelse. Det finns en bullerberäkning för malmbanan
utförd av NAB 1978, Väg och tågtrafikanter. Omkoppling av järnvägsvagnar
(rangering) vid malmbangården är en annan källa till buller. Förutom buller så ger
malmtrafiken upphov till viss damning.
Flygbuller
Vid framförallt start och landning ger flygverksamhet upphov till buller.
För Kiruna Flygplats, finns från 1987 en flygbullerutredning där bullerutbredningen
är utlagd på en karta . Start och landning med helikopter från bland annat
Luossajärvi och Abisko Ö har föranlett vissa klagomål på buller. En omständighet
som försvårar arbetet med att styra helikoptertrafik till flygfält eller mindre
bullerkänsliga områden är begreppsförvirring mellan helikopterflygplats och
helikopterlandningsplats. Vid den första kan krav ställas på säkerhet och miljö men
det kan inte göras vid den senare.
-145-
Industribuller
Till detta område hör bland annat fläktljud och trucktrafik i gruvverksamheten.
LKAB utför årligen bullermätningar inne i Kiruna C och Svappavaara vid sex
respektive tre platser. Dessa mätningar pågår under ett dygn.
Skjutbanor
I Kiruna finns ett tiotal civila skjutbanor och ett militärt skjutfält. Jakt- och
skyttebanor finns i eller planeras i Kiruna C, Jukkasjärvi, Kurravaara, Vittangi (två
stycken), Lainio och Kuttainen. Dessutom finns skidskyttebanor i Kiruna C, Kuoksu
och Kuttainen. Militärt skjutfält finns vid Kalixfors. Sakkaravaara och längs
Kurravaaravägen, den sistnämnda har nyligen lagts ned. Inte vid någon av dessa
finns permanent bebyggelse. Endast några fritidshus längs Kalixälv är berörda av
Kalixfors skjutfältet.
Crossbanor
En permanent crossbana finns cirka åtta kilometer från Kiruna C vid Råtjedalen
längs Nikkaluoktavägen. Banan används sommartid för träning och tävling i
motorcykelcross och vintertid för skotercross. Ingen permanent bebyggelse finns i
närheten, närmaste fritidshus ligger cirka 300 meter från banan. Tre biltestbanor
finns runt Kiruna C och dessa används endast vintertid.
Draghundar
Sedan mitten av 1970 har antalet draghundar i kommunen ökat och det har blivit en
viktig turistnäring. I dag finns omkring 1500 draghundar i Kiruna, av dessa har ett
tiotal ägare mer än 40 hundar, som mest är det en som har 150 hundar.
Hundhållning i stor omfattning kräver vissa ekonomiska resurser för att kunna
erhålla drägliga förhållanden för hundarna. De miljöproblem som kan uppstå när ett
stort antal hundar samlas på samma tomt är bland annat buller i form av ylande,
urin- och avföringslukt samt nedskräpning.
-146-
5.3 Vibrationer från gruvbrytning
I Kiruna C sker gruvbrytningen under jord. Vid sprängning som sker klockan
01.25, när gruvan är så gott som tom, känns vibrationerna över stora delar av de
centrala stadsdelarna. LKAB utför vibrationsmätningar i ett antal enplanshus, dessa
mätningar visar på låg vibrationsfrekvens vilket innebär en låg risk för skador.
Däremot är vibrationerna och bullret så pass kraftiga att det är klart märkbart för
vakna personer, det kan inte helt uteslutas att vibrationerna även kan väcka de som
inte sover särskilt djupt.
5.4 Målsättning inom bulleravsnittet
Trafiken här bör snarast styras från Adolf Hedinsvägen till Hjalmar Lundbohmsvägen. Från
Hjalmar Lundbohmsvägen bör trafiken styras mot Lombololeden. Skälen till detta är dels de
höga avgashalter och buller som har uppmätts längs Adolf Hedinsvägen dels
trafiksäkerhetsaspekterna, många barn passerar Adolf Hedinsvägen. En nödvändig åtgärd för
att åstadkomma en framkomlig Lombololed är dock en smidig passage vid järnvägsstation
samt en avfart från E10:an till Lombololeden som underlättar för långtradare att välja denna
väg. Järnvägstrafiken vållar inte några större olägenheter förutom vid rangering av vagnar
vilket ofta sker nattetid. Ett stickspår från syd upp på sjöbangården skulle minska behovet av
rangeringar.
Trafikomläggningen har genomförts under tidsperioden. I och med sprickzonens
utbredning kommer E10:an att behöva flyttas. Först en tillfällig lösning via
Silfwerbrandsgatan, Hjalmar Lundbohmsvägen förbi stadshuset och Stationsvägen
ned till E10:an. Sedan planeras olika etapplösningar innan en permanent lösning
norr om staden kommer till stånd. Fler människor kommer alltså att beröras av
buller från genomfartstrafiken.
Industribuller
Från Svappavaara har visst klagomål förekommit på buller från kulsinterverkets
skorstenar, detta är troligen ett fenomen som uppkommer vid viss väderlek.
Värmeverkets skorstenar fick även de ta emot en del klagomål tidigare men efter
vissa justeringar av fläktarna så har bullernivån sänkts.
-147-
Skjutbanor
De klagomål som förekommit på skjutbanor har rört skjutning sent på kvällar. Alla
skjutbanor bör förses med tydliga anvisningar om tillåtna skjuttider.
Har inte åtgärdats. Vissa skjutbanor har infört frivilliga regler om skjuttider.
Crossbanor
Motorcrossbanan i Råtjedalen har ur miljösynpunkt ett bra läge. Möjlighet till eventuell
utökning finns. Däremot är Tuolluvaaraområdet med dess avslutade avfallsdammar ett sämre
alternativ på grund av närhet till bebyggelse.
Ingen motorcrossbana har etablerats i Tuolluvaara. Däremot finns det en gocartbana
där.
Polarhundar
För att vara riktigt säker på att inte ylande skall störa närboende bör större polarhundgårdar
förläggas minst en kilometer från bebyggelse. Inom vissa stugområden är ylandet en svår
plåga. All polarhundhållning borde prövas som miljöstörande verksamhet.
Inga generella regler har kunnat införas. Varje fall får prövas för sig enligt
miljöbalkens regler om olägenhet för människors hälsa om det uppstår klagomål.
-148-
6 MILJÖN OCH VÅR HÄLSA
Inledning
Vår hälsa påverkas av många olika faktorer. Inomhusmiljön och utomhusmiljön har i
alla tider påverkat vår hälsa. Bra kvalitet på livsmedel och dricksvatten är självklara
krav. Förutom miljöfaktorer påverkar olika livsstilsfaktorer hälsan. Alkohol, rökning,
droger, dåliga matvanor och brist på motion är exempel på faktorer som påverkar
hälsan i hög grad.
Belastningsskador i exempelvis nacke och rygg kan ofta förknippas med arbetet.
Ärftliga faktorer och biologiska faktorer som ålder har stor betydelse ur
hälsosynpunkt.
6.1 Ohälsa förknippad med inomhusmiljön
Trots att våra bostäder förbättrats under de senaste årtiondena har vi miljöproblem
inomhus. Kalla och dragiga bostäder är borta. Den sanitära standarden liksom
bostadsytorna har ökat. Aktuella problem är radon, ventilation, fukt, mögel, sjuka
hus och kemikalier från byggnadsmaterial.
6.1.1 Radon
Vad är radon och radondöttrar?
Radon kommer från det radioaktiva grundämnet radium-226 som finns allmänt i
naturen. När radium sönderfaller bildas radongas, som i sin tur sönderfaller till
radondöttrar, som består av radioaktiva metallatomer. Vid sönderfallen utsänds
joniserande strålning (alfa- beta- och gammastrålning). Radondöttrarna sönderfaller
och utsänder alfastrålning. Radongas kommer in i bostäder via byggnadsmaterial
och från marken via otätheter eller via borrade grundvattenbrunnar.
-149-
Hälsorisker
Ur hälsosynpunkt är det radondöttrarna, som är skadliga. Via andningsluften dras
dessa ner i luftrör och lungor, där sönderfallet sker. Hälsorisken är cancer i luftvägar
och lungor. Höga radonhalter i bostäder och på arbetsplatser ökar cancerrisken.
Kombinationen av hög radonhalt och tobaksrökning är särskilt riskabel. Det tar 15-40
år innan eventuell lungcancer uppträder. Andra hälsorisker kan vara
lunginflammation vid extrema halter (tiotusentals Bq/m3). Även om andra organ får
en liten stråldos vid inandning av radon är risken obetydlig. Allergier, yrsel, trötthet
och dylikt orsakas inte av radonförekomst.
-150-
Pågående undersökningar
Institutet för miljömedicin har de senaste åren undersökt sambandet mellan
lungcancer och radon. Ett flertal mätningar av radon har genomförts i bostäder som
bebotts av lungcancersjuka. Undersökningen är riksomfattande, några fastigheter i
Kiruna ingår i studien. Myndigheterna har halverat riktvärdet från 400 till 200 Bq/m3.
Enligt regeringens miljömål skall radonhalten i alla bostäder vara under riktvärdet
senast 2020 och radonhalten i skolor och förskolor senast år 2010. Om man sätter in
tätare fönster och tilläggsisolerar ett hus kan man lätt fördubbla radonhalten. En
förbättring av ventilationen kan halvera halten.
Vill du veta mera?
Läs radonavsnittet 2.5 under avsnittet mark. Underlaget och bilderna för detta
avsnitt är hämtade ur Socialstyrelsens och strålskyddsinstitutets broschyr "Radon
och din hälsa".
Annan strålning
Att bränna huden genom UV-strålning ökar risken för hudcancer vare sig
strålningen kommer från solen eller solarier. Nordiska strålskyddsmyndigheter har
skrivit till EU-kommissionen och ifrågasatt användning av solarier i kosmetiskt syfte.
Man hänvisar till en internationellt tillämpad princip att all användning av strålning
måste vara berättigad, det vill säga göra mer nytta än skada.
6.1.2 Fukt, lukt, mögel och sjuka hus
Byggtekniken under främst 70-talet och början av 80-talet förorsakade problem i
inomhusmiljön. Konstruktioner med direktkontakt mellan betongplatta och
trämaterial förekom. Husen gjordes täta utan att ventilationen förbättrades.
Olämpliga material som kaseinhaltigt spackel och formaldehydhaltiga limmer i
spånplattor användes. Mängden av olika kemikalier i byggmaterialen ökade. Detta
tillsammans med byggfukt, markfukt och annan tillförd fukt har orsakat hälsobesvär.
l äldre bostadshus är det oftare fråga om läckage och ventilationsbrister.
-151-
Hälsorisker
Människor i ”problemhus” uppger ofta
allergiska och diffusa besvär, ständig
förkylning, ögonirritation, andningsbesvär
med mera.
6.1.3 Ventilation
I samband med energikrisen 1973 blev svenskarna energimedvetna. Husen
tilläggsisolerades och alla luftläckage tätades. Energibidrag beviljades för
åtgärderna. Ventilationen minskades drastiskt. I byggnormen minskades kraven på
luftomsättningar. Nya hus isolerades bättre men ventilationen förbättrades inte.
Daghemmen drabbades särskilt svårt av de bristfälliga normerna på
ventilationssidan. Obligatorisk ventilationskontroll (OVK) infördes 1991 och innebär
att kanaler och ventilationsaggregats funktion kontrolleras med jämna mellanrum.
Hälsorisker
Direkta effekter av dålig ventilation ser man framför allt i daghem och skolor, som är
våra mest tätbefolkade miljöer. Trötthet och huvudvärk samt allergibesvär är vanligt
förekommande.
6.1.4 Torr luft
Klimatet i Kiruna innebär att den relativa luftfuktigheten är låg under en stor del av
året. Ju högre rumstemperatur desto lägre fuktighet har man i bostaden. Höga
tilluftstemperaturer är olämpligt ur hälsosynpunkt.
-152-
Hälsorisker
Torr luft medför uttorkning av hud och slemhinnor. Torra slemhinnor utgör
grogrund för infektioner i större utsträckning än fuktiga.
6.1.5 Inomhusmiljöns hälsorisker
Allergier bland Kirunas skolbarn
Allergifrekvensen bland skolbarn i Kiruna har undersökts vid två tillfällen. Omkring
1980 gjorde barn-allergologen Nils Åberg en undersökning av allergiförekomsten i
klass ett, fyra och sju i Kiruna, Växjö och Göteborg. I denna undersökning
konstaterades att allergiförekomsten i Kiruna var högre än de andra orterna.
Undersökning skall följas upp 1991 med en undersökning av lågstadiebarn.
I Kiruna har allergisituationen bland grundskoleelever kartlagts 1988 i ett
samarbetsprojekt med samhällsmedicinska enheten på landstinget. Ett stort antal
elever besväras av allergier.
Undersökningar har visat att allergierna har ökat och att allergifrekvensen är högre i
norra Sverige än i södra Sverige. Syftet med undersökningen 1988 av Kirunas
skolelever var att dels kartlägga förekomsten av allergier och dels att undersöka
skolmiljön. Allergiska besvär i utredningen omfattar dels allergisk sjukdom (till
exempel astma, eksem, hösnuva) och dels "överkänslighetsreaktioner".
Utredningen visar att allergifrekvensen är hög. 28 % av eleverna har astma, hösnuva
eller eksem. Totalt har 38 % av eleverna någon form av allergiskt besvär. Allergi är
lika vanligt bland barn som är födda inom Kiruna kommun som bland dem som är
inflyttade.
Hösnuva ökar med åldern. Mellanstadiet har fler elever med astma medan eksem är
vanligare på lågstadiet. Vid en jämförelse med andra orter kan det konstateras att
Kirunabarnen har mer allergier än barn södra och mellersta Sverige. Jämfört med
andra orter i Norrland är det ingen större skillnad i allergifrekvens.
-153-
Tabell: Elever med allergiska sjukdomar för varje stadium, mätt i procent.
Besvärstyp
Astma
Hösnuva
Eksem
Överkänslighet
Stadium
Låg
4,5
10,6
20,7
33,9
Mellan
6,5
13,7
16,5
36,4
Hög
4,5
15,3
12,6
34,4
En rangordning av allergengrupper visar att pälsdjur är det vanligaste
allergiorsaken. Det är också det ojämförligt vanligaste orsaken till astma.
Tabell: Allergengrupper efter storleksordning
1. Pälsdjur
2. Födoämne
3. Tobak/dofter
4. Frömjöl pollen
5. Damm
6. Mögel
(315 elever)
(263 elever)
(185 elever)
(181 elever)
( 81 elever)
( 56 elever)
Senare studier pekar på liknande resultat. Socialstyrelsens miljöhälsorapport 2005
visar att astma och allergier är vanligare i norra delen av landet än i södra delen.
De så kallade Olin-studierna (obstruktiv lungsjukdom i norrbotten) visar att
förekomsten av astma och kronisk bronkit har minskat något bland vuxna mellan
1996 och 2006. Den sannolika förklaringen är att rökningen bland vuxna har gått ned
kraftigt under perioden. Att luften vi andas är bättre än för tio år sedan spelar
troligtvis också roll. Bättre medicin som lindrar och eventuellt förebygger har även
kommit fram de senaste åren. Resultaten är än så länge preliminära.
-154-
För att hjälpa alla dessa allergiska barn är det viktigt att satsa på en god
miIjö i de lokaler som de vistas och arbetar i dagligen. Välventilerade och
välstädade daghem, skolor och fritidshem är nödvändiga förutsättningar
för att minska besvären. Rökning måste begränsas i ovannämnda lokaler.
Även hemma bör man inte utsätta sitt allergiska barn för tobaksrök.
Pälsdjur är en riskfaktor, som man bör tänka på om barnet har allergi.
6.1.6
Buller
Trafikbuller besvärar i centrum och vid större genomfartsleder. I Kiruna
är det främst nöjestrafiken kvällstid i centrum som ger upphov till
klagomål. Övriga bullerkällor som föranleder besvär är snöskotrar,
skällande hundar, restaurangverksamhet, störande grannar och
ventilationsanläggningar bostadshus. I samband med flyttningen av E 10
kommer det att bli mer trafikbuller längs Hjalmar Lundbohmsvägen.
Hälsorisker
Samhällsbuller och inomhusljud är inte hörselskadande. Bullret påverkar
människans hälsa och levnadssätt genom olika störningar. Sömnen störs
vid buller nattetid. Nervösa besvär kan uppträda speciellt vid lågfrekvent
buller. Andra studier har visat att buller kan förorsaka bl a
blodtrycksförhöjning, förändrad hjärtfrekvens, ändrat sömnmönster och
försämrad prestationsförmåga. Bullret tycks utlösa stressreaktioner hos
människan.
6.2
Livsstilen och hälsan
En mycket väsentlig faktor för hälsotillståndet är livsstilen. Missbruk av
alkohol, droger och tobak är klart skadligt för hälsan. I Kiruna kommun
konstateras en överdödlighet i alkoholdiagnoser för både kvinnor och
män. Kiruna kommun har högre total dödlighet än länsgenomsnittet.
Detta beror främst på hjärt- och kärlsjukdomar (ur uppgifter om
dödsorsaker i Norrbotten under perioden 1974-1983).
En studie av skolbarns hälsa och levnadsvanor har gjorts i Norrbotten
läsåret 2006/2007. Undersökningen heter ”Hälsosamtal på webben” och
har utförts som ett samarbete mellan skolsköterskor och Norrbottens läns
landsting. Kiruna är ännu inte med men kommer troligen att delta nästa
läsår. Man ser bland annat att pojkarna är fetare och mer inaktiva än
flickorna. I gymnasiet har mer än var femte pojke övervikt eller fetma. De
psykiska besvären är mer uttalade bland flickor än pojkar i de högre
årskurserna.
-155-
Hälsoundersökningar av kolesterol i blodet har gjorts av företagshälsovård o dyl. Bra matvanor och regelbunden motion minskar risken för
hjärt- och kärlsjukdomar. Här har föräldrarna och skolan ett stort ansvar
för att grundlägga sunda mat- och motionsvanor. Kommunen har ett
ansvar för att det finns ett bra utbud av bl.a. möjligheter till fritids – och
kultur aktiviteter. Attraktiva rekreations områden nära bostäder är en
grundförutsättning för spontana motionsrundor.
Rökning är en klart fastställd cancerrisk. Passiv rökning har också effekt
på hälsan. Många människor kan inte besöka lokaler där rökning tillåts på
grund av allergiska besvär. I Sverige dör ca 6400 personer per år av
rökning och ca 500 av passiv rökning. 1993 kom tobakslagen som bland
annat förbjuder rökning i vissa lokaler och utrymmen. Lagen har sedan
skärpts vid flera tillfällen och nu är rökning förbjudet på skolor och
skolgårdar, på restauranger, offentliga lokaler och färdmedel i inrikes
kollektivtrafik mm. Tobaksvaror får inte säljas till personer under 18 år.
6.3
Utomhusmiljön och hälsan
Miljöfaktorer som påverkar vår hälsa redovisas nästan dagligen i massmedia. Klimatförändring , avfallshantering, dioxin i luft och mat, andra
luftföroreningar, oljeutsläpp, radioaktivt nedfall mm är kända begrepp
för de allra flesta. Biltrafiken ökar och därmed avgaser och buller..
Freonutsläppen tunnar ut ozonskiktet. Koldioxidutsläpp bidrar till
växthuseffekten.
I Kiruna kommun finns fyra stora källor till miljöpåverkan nämligen
trafiken, värmeverket/avfallsdeponi och malmhanteringen i Kiruna och
Svappavaara. Just nu är gruvbrytningen och den markförändring som
den orsakar vårt enskilt största miljö/samhällsproblem.
I vår närhet på Kolahalvön finns stora miljöutsläpp, som även kan
påverka vår miljö och hälsa.
Hälsorisker
Det är svårt att bedöma hälsorisker som man förknippar med enskilda
miljöutsläpp. Miljöpåverkan kan ha effekter i ett senare skede.
Försurningen av sjöar innebär att livet i sjön påverkas och att t ex kvicksilver löses ut och via fisken kommer att påverka vår hälsa.
Kvicksilver ger skador i centrala nervsystemet. Koppar i dricksvatten kan
ge mag- och tarmbesvär. Miljöförstöring innebär också bl a ökade
cancerrisker och allergiproblem.
-156-
Vintern 1995-96 samlades bröstmjölk och blod in från förstföderskor i
Kiruna hälsovårdsdistrikt. Man analyserade cesiumhalter, klororganiska
föreningar (PCB, PCDD och PCDF) och tungmetaller. Det har visat sig att
människor i arktiska miljöer kan ha förhöjda värden av dess föroreningar.
Det är via maten vi får i oss dessa ämnen och eftersom människan är högt
uppe näringskedjan kan vi få i oss höga halter. Man ville se om
människor i nordliga Sverige uppvisade liknande värden.
Det visade sig att Kiruna-kvinnor har relativt sett mindre föroreningar i
sin mjölk än kvinnor i det arktiska Kanada. Halterna är i samma
storleksordning eller något lägre än i bröstmjölk från Sundsvall och
Uppsala insamlad under samma tid.
Diagram ovan visar förekomsten av PCB och dioxiner i bröstmjölk och bly i
blod under åren 1976-96. Kiruna-mammor är blå stapel i bägge diagrammen .
-157-
Förhållanden i Kiruna
Naturligt surt vatten i brunnar och mjukt ytvatten löser ut koppar ur
ledningarna. Magbesvär kan förekomma hos framför allt små barn.
Åtgärder för att minska kopparutfällning har vidtagits i de kommunala
vattenverken.Kvicksilverhalten i gädda, som fångats i kommunen har
varit låg.
I områden med vedeldning kan förhöjda sothalter förekomma. Detta
ökar risken för astmabesvär. Dessutom har forskare konstaterat flera
cancerframkallande organiska föreningar i vedrök.
Tomgångskörningsförbudet har skärpts. Numera tillåts tomgångskörning
i högst en minut. Damning från malmhanteringen kan vara en
bidragande faktor till allergibesvär. Värmeverket har försetts med
modern rening av rökgaserna. Reningen ger minskade utsläpp av tungmetaller, dioxin, stoft och försurande ämnen. Idag sorteras avfallet
mycket bättre än tidigare innan det förbränns i värmeverket. Särskilt stora
ansträngningar görs för att farligt avfall inte skall förbrännas.
6.4 Framtida hälsobefrämjande arbete
Samarbete mellan kommun och landsting
Ett närmare samarbete mellan kommun och primärvård bör
eftersträvas. Det är viktigt att de resurser som finns för
folkhälsoarbetet används på ett effektivt sätt. Exempel på samarbete
mellan kommun och landsting är allergikartläggningen bland
skolelever i Kiruna kommun. På andra orter har hälsoprogram
upprättats. Norsjöprojektet, där bl a primärvården och kommunens
miljö och hälsoskyddsnämnd medverkat för att minska hjärtinfarkter,
har visat goda resultat.
Förslag till samverkansprojekt
- Någon form av gemensamt informationsprojekt angående
hjärt-och kärlsjukdomar i kommunen föreslås. Projektet bör
vara förebyggande och riktat till barn, ungdomar yngre och
medel ålders vuxna.
- Ett närmare samarbete med bl.a. Umeå Universitet avd yrkes
- och miljömedecin, Naturvårdsverket, IVL, bör komma till
stånd inför en situation när gruvan spricker upp mot staden.
Med detta närmande och föreslagen omflyttning av samhället åt nordväst i förhärskande vindriktning från gruvan
bl.a. damningsproblemen öka.
-158-
Hälsobefrämjande arbete inom kommunen
En utvärdering av allergisituationen bland barn och ungdomar i
Kiruna bör göras. Undanröjande av riskfaktorer för allergi i
förskole- och skolmiljön skulle förbättra allergisituationen bland
kommunens barn och ungdomar.
Krav på bra rening av industriutsläpp, förbättrad rening av avloppsvatten,
aktiv planering av trafikmiljön och regelbunden uppföljning av vatten och
luftkvaliteten i kommunen är också hälsobefrämjande. Undersökningar av
människors besvär kopplade till olika miljöfaktorer förväntas öka
framtiden. Beaktande av markradonförekomsten vid planering av bostadsområden görs rutinmässigt. Innan stadsomvandlingen kommer i gång
bör en ordentlig kartläggning göras av nuvarande boendesituation i
Luossavaara området. Det utpekade nya bostadsområdena i nord-väst måste
kartläggas och beskrivas utifrån risken för påverkan från gruvområdet.
6.5 Vill du veta mera?
Följande litteratur har använts till avsnitt "Hälsa".
Allergibesvär bland skolbarnen
i Kiruna kommun
Hälsoeffekter och försurning
Miljömedicinsk inventering i
Norrbotten
Landstinget, folkhälsa
Kerstin Sandberg
SNV rapport 3823
Friberg
Samhällsmedicinska
enhet, Landstinget
Norrbotten
www.nll.se/folkhalsa
Radon och din hälsa
Statens Strålskydds
Institut/Socialstyrelsen
www.radonguiden.se
Radon
Besvärsstudier på Urbanmätorterna
Buller och sömn
Statens folkhälsoinstitut
Miljöfaktorer som påverkar människors
hälsa
-159-
Bertil Forsberg/
Karina Kjellman
Naturvårdsverket
Faktablad
www.fhi.se
Naturvårdsverket
Rapport 4760 1995/96
