1/14
U T G E S AV C A N C E R O R G A N I S AT I O N E R N A
10
Hannu Hämäläinen
har återvänt
till
banan
efter cancer
i tunntarmen
4
Kamratsstöd ger
information,
stöd och hopp
14
Nu chattsida för
svenskspråkiga
cancersjuka
www.cancer.fi
Syöpä-Cancer -tidskriften
utges av Cancerorganisationerna.
Utkommer med fyra nummer i 2014.
Prenumerationspris 35 € per årgång.
Gratis för medlemmar. 44. årgången.
ISSN 0356-3081
Huvudredaktör: Sirkku Jyrkkiö
Redaktionschef: Satu Lipponen
Redaktionssekreterare: Maarit Rautio
Redaktion: Anna Lepistö, Päivi Lähteenmäki, Pirkko Ollikainen, Päivi Pakarinen,
Leena Rosenberg-Ryhänen, Maija Töyry
Redaktör: Jaana Ruuth, Anu Kytölä
Medicinvetenskaplig redaktör:
Liisa Pylkkänen
AD: Toni Talvenheimo / Total Layout Oy
Bilder: Jouko Keski-Säntti, Kimmo Torkkeli,
Shutterstock
Adress: Lilla Robertsgatan 9,
00130 Helsingfors
4
Telefon: 09 135 331
E-mail: [email protected]
Veikko Erkkilä från Sastamala
hemma med sin fru.
Internet: www.cancer.fi
Repro: TS-Yhtymä Ab, Helsingfors
Tryckeri: Hansaprint, Åbo 2014
Ge en donation
till Cancerstiftelsen
» I DETTA NUMMER
3
Ledare
Är närstående välkomna
på mottagningen?
4
Stafettpinnen går
vidare
Kamratstödsgrupper
erbjuder cancersjuka ett
ställe där de kan vara sig
själva.
10
Löparen har återvänt
till banan
Hannu Hämäläinens
sprinterkarriär tog inte
slut med cancern
12
Sakkunnigskötare.fi
ger stöd och information
• Cancerstiftelsen finansierar
inhemsk cancerforskning samt
rådgivningstjänster för patienter
och deras närvarande.
• Kontonummer:
Aktia FI17 4055 1120 0577 93
referensnummer 3308
• Donatortjänst:
tel. 09 1353 3226,
[email protected]
Insamlingstillstånd: 2020/2012/4587
2
m
Februari 2013
LEDARE
Är närstående välkomna på mottagningen?
MÅNGA PATIENTER spänner sig inför besöket hos cancerläkaren och tar gärna med sig någon närstå-
ende som stöd. Det känns lugnare att ha någon med sig och fyra öron hör mer än två. Hemma kan man
sedan tillsammans diskutera igenom vad som sades på mottagningen och hur man ska gå vidare med
sjukdomen.
Oftast är det mycket önskvärt att en stödperson är närvarande. Det finns situationer när man önskar
att patienten hade förberett sig bättre inför besöket på mottagningen. Om flera närstående följer med,
kan det hända att det känns trångt, och det händer att de pratar med varandra eller svarar i telefonen.
Med ett sådant ståhej är det svårare att föra personliga samtal. Det vore bra om patienten och de närstående i förväg kunde komma överens om vilken närstående som följer med på besöket och tillsammans
skriva en lista över angelägna frågor. De andra kan informeras om svaren efter besöket.
Det händer att aktiva närstående försöker ta över kommandot på mottagningen och gärna ger sin
version av patientens berättelse redan innan patienten hunnit få ett ord med i laget. Jag betvivlar inte
att den närståendes version är sann, men för läkaren räcker det inte med ett närståendeperspektiv. För
att komma tillräckligt nära patienten måste jag få höra patientens egen version, även om den kanske är
långsam, otydlig eller trevande.
Hörselskadade och patienter med ett främmande språk som modersmål har rätt att anlita professionell tolk för att samtalet ska förlöpa utan problem. Det är nämligen sällan en närstående kan tolka så
flytande att han eller hon kan ersätta en professionell tolk. Dessutom kan närstående
känna sig frestade att forma om budskapet eller styra samtalet.
En närstående som bryr sig är patientens viktigaste stöd och trygghet. Ibland
kan stödpersonen också hjälpa läkaren att klara sig ut en knepig situation. När
jag en gång som ung och oerfaren läkare drabbades av beslutsångest var det
ångestfyllt både för mig själv och för patienten. Spänningen släppte när den
välvilliga stödpersonen sa: ”Det gör inget. Du kan gå och be någon mer erfaren
arbetskamrat om råd. Vi är pensionärer och har tid att vänta. Vi kan ta en kopp kaffe
och så fortsätter vi när du hinner.”
Stödpersonen kan underlätta besöket om han eller hon går igenom
medicinerna med patienterna i förväg och skriver en lista på dem.
Dessutom är det bra att ta med sig recepten. Även om informationssystemen på många sätt är ett bra stöd i behandlingen, är det ofta svårt
att få en helhetsuppfattning om medicineringen bara genom att titta
på datorskärmen.
Yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården är skyldiga
att ta hänsyn till de närståendes behov av information och stöd. Lagen
skyddar patientens rättigheter, vilket innebär att uppgifter bara får
ges ut med tillstånd från patienten. I bästa fall samarbetar patienten,
de närstående och vårdpersonalen friktionsfritt för patientens bästa.
De närstående på välkomna på mottagningen så länge vi alla är klara
över att vi är där för patientens skull.
Sirkku Jyrkkiö
huvudredaktör
I synnerhet unga kvinnor
vill gärna ha stöd från
andra kvinnor i samma
livssituation, säger Minna
Lumme.
4
Stafettpinnen
går vidare
Cancerföreningarnas kamratstödsgrupper erbjuder cancersjuka ett ställe
där de kan vara sig själva. Dit får man komma och prata av sig. De senaste
åren har det kommit till fler grupper.
Text Merja Perttula Foto Kimmo Torkkeli
M
inna Lumme, mamma till en
13- och en 15-åring, är full av
lovord när hon beskriver hur viktig gruppen har varit för henne.
– Den har varit ett livsvillkor
för mig, säger hon.
Redan under behandlingarna fick hon kontakt
med kamratstödet på ett patientmöte som Tammerfors universitetssjukhus ordnade. På bröstcancerföreningens webbplats såg hon att det fanns en
stödträff i Tammerfors. Hon gick dit och träffade
Leena Kiuru.
– Tillsammans satte vi igång och ordnade kamratstöd här i vår hemstad. Vi kontaktade cancerföreningen i Birkaland och fick lokaler och hjälp med
att ordna verksamhet.
Nu har gruppen funnits i ett år med Minna och
Leena i spetsen.
Vanligen kommer det 5–20 kvinnor i olika
åldrar till träffarna. En stor del är nyinsjuknade i
bröstcancer. En del kommer ett par gånger, andra
fler gånger.
– Jag har lagt märke till att i synnerhet unga
kvinnor gärna vill ha stöd från andra kvinnor i
samma livssituation. De förefaller rentav att ha
ett större behov av stöd än de med längre livserfarenhet.
Gruppen samlas en gång i månaden. De har
gjort en utflykt till ön Viikinsaari, testat bowling
och tittat på fotoutställningen Leena som handlar
om bröstcancer. I höstas ingick det i programmet
att läsa bröstcancerlitteratur och diskutera olika sätt
att orka gå vidare.
– Att prata är A och O. Ibland pratar vi på som
papegojor. Det hjälper en själv att hantera erfarenheterna av cancer och minskar bördan, när man får
berätta sin egen historia och höra andras.
Mötena annonseras på cancerföreningens
webbplats. Dessutom skickar Minna och Leena ut
en påminnelse på e-posten till de som varit med i
gruppen.
– Informationen kunde säkert vara bättre. Jag
tänker hänga upp information om oss på anslagstavlan på Radius på universitetssjukhuset.
5
Veikko Erkkilä levde
länge i skuggan av cancer.
Han vill uppmuntra
andra cancerpatienter
att dela med sig av sina
erfarenheter.
Stor grupp i Sastamala
Kamratstödsgruppen i Sastamala kan betecknas
som en stor framgång. Den har funnits i knappt
två år och alla träffar lockar ett tjugotal personer.
Grupperna behövs alltså.
– Det finns plats för fler, säger Veikko Erkkilä
och hälsar alla cancerpatienter i trakten välkomna.
Trots sin höga ålder är han den som varit den
drivande kraften tillsammans med tre andra som
har haft cancer. Han fick idén när han deltog i träffar för prostatacancerpatienter i Tammerfors.
– Jag såg hur mycket starkare männen blev psykiskt av träffarna. Så jag tänkte att vi också behöver
en grupp i Sastamala. Det är lättare att vara öppen
med andra i samma situation.
Cancerdiagnosen kom inte som någon överraskning eftersom han gick på uppföljning i nästan femton år.
– Jag misstänkte att den upptäcks någon dag.
Men jag har lärt mig leva med och i skuggan av
cancer och vill dela med mig av mina erfarenheter
till dem som upplever cancer som en stor chock.
Det händer att vi blir så röda att vi gråter.
Gruppen i Sastamala fick luft under vingarna
när den hittade en bra lokal och träffarna annonserades i lokalbladet och inte bara via djungeltelegrafen. Merparten av deltagarna är kvinnor, men
också närmare tio män har vågat gå med i gruppen.
Någon har tagit med sig sin fru.
– Träffarna är offentliga, men avsedda bara för
oss. Och vi har lärt oss att lita på varandra.
Förutom att man berättar senaste nytt har varje
träff ett tema. Cancerföreningen i Birkaland och
Sastamala stad har ställt upp med föredragshållare.
I höstas fick de information bland annat om
vilka tjänster socialarbetaren erbjuder, vård i livets
slutskede och om FPA-förmåner.
– Man får prata om allt utom politik, understryker Veikko Erkkilä.
6
7
Liisa Asikainen och Ritva Saarinen leder
gruppen i Ruovesi tillsammans.
Lång erfarenhet i Ruovesi
Primärskötaren Leena Ruokkeinen på
hälsostationen i Ruovesi förde samman Liisa
Asikainen och Ritva Saarinen som fick bröstcancer ungefär samtidigt. Hon lade fram för8
slaget om en kamratstödsgrupp och nu har
gruppen funnits i åtta år.
– Vi vill vara som en stafettpinne som ger
andra i samma situation stöd, information och
hopp. Det finns mycket som en cancersjuk inte
Vi vill vara som ett
stafettpinne som
ger andra i samma
situationen stöd,
information och hopp.
kan ta till sig när det är som värst. Vi lyssnar, berättar om våra erfarenheter och ger råd i den utsträckning vi kan, säger Liisa Asikainen.
Liisa och Ritva leder gruppen tillsammans. Liisa
har varit lärare och pensionerade sig för många år
sedan. Ritva leder eftermiddagsklubbar i Ruovesi
kyrkby. Dessutom är hon stödperson för cancersjuka utanför gruppen.
– Jag har sagt att man får ringa mig när som
helst på dygnet. Det allra viktigaste är att stötta
människor under de tunga behandlingarna. Det är
inte lika lätt för alla att prata om sjukdomen med
närstående och familjen. Så det är bra att söka hjälp
i en stödgrupp. Då orkar man bättre.
Gruppen har en kärntrupp på ungefär tio personer. Allt emellanåt kommer det till nya som stannar en kortare tid. Gruppen är bara för kvinnor.
– Cancerföreningen i Birkaland har tryckt på
med att vi ska öppna gruppen för män. Men vi har
stått på oss. Vi tycker att vi kan prata om mycket
intima frågor bara med kvinnor, säger Liisa.
Och det finns mycket att prata om varje gång
trots att de inte har några fastlagda teman för träffarna. Cancerföreningen ger uppbackning. Den har
utbildat Liisa och Ritva, ordnat en del offentliga
tillställningar och tillhandahållit material.
Deltagarna har tystnadsplikt. Till en början
bestämde de att man inte får prata med någon
utanför möteslokalen om det som sagts på träffarna. Senare har reglerna luckrats upp.
– Numera kan vi fråga varandra hur det går och
hålla kontakt med varandra.
Ritva tycker att man måste kunna prata mer
öppet om cancer. Bördan bara växer när människor
hemlighåller och skäms för sin sjukdom.
– Folk pratar öppet om sin reumatism eller sin
diabetes. Så varför inte också om sin cancer? ■
KAMRATSTÖD I BIRKALAND
Kamratstödet är en viktig del av cancerföreningarnas service. Verksamheten
varierar lite från ort till ort. Men det
finns planer på att samordna reglerna
och utbildningen av stödpersoner för
hela landet.
I Birkaland finns det för närvarande
24 stödpersoner och många frivilliga
som leder lokala stödgrupper. Allt som
allt finns det grupper på åtta orter. Ifjol
kom det till två nya grupper.
Stödpersonerna har själva haft cancer och de har utbildats i frivilligarbete
av föreningen. Behöver du stöd? Föreningen ordnar också träffar på tumanhand och man kan kontakta stödpersonerna per telefon eller e-post.
Om det behövs kan föreningen söka
lämpliga stödpersoner i någon annan
förening.
Kontakta föreningen om det har
gått två år sedan du fick cancer och du
vill hjälpa andra i samma situation.
Det finns gemensamt överenskomna, bindande regler för stödverksamheten och frivilligarbetarna, bland
annat följande:
• Cancersjuka kan komma med och
sluta i gruppen när de själva vill.
• Grupperna och stödpersonerna har
tystnadsplikt.
• Medlemskap i cancerföreningen är
inte obligatoriskt, men önskvärt.
• Verksamheten befattar sig inte med
behandlingar eller medicinska frågor.
Inte heller politiska eller religiösa frågor finns på agendan.
Informationen om stödverksamheten lämnades av Tarja Kangassalo, avdelningsskötare
på cancerföreningen i Birkaland (Pirkanmaan
syöpäyhdistys).
9
”Jag är inte rädd för att cancern
ska komma tillbaka. Jag bestämde mig för att se positivt på
det hela eftersom grubblerier
och ångest inte hade hjälpt
mig i återhämtningsprocessen”,
säger sprinterlöparen Hannu
Hämäläinen.
SPRINTERLÖPARENS RÅD
FÖR PSYKISK BALANS VID
SJUKDOM:
1. Acceptera fakta. Det är onödigt
att fråga sig ”varför just jag”
eftersom det inte finns något
svar.
2. Ställ frågor på sjukhuset. Erfaren
personal har de mest initierade
svaren.
3. Se cancern som ett projekt med
en början och ett slut.
4. Tro att det alltid finns en lösning
oberoende av vad som händer.
5. Bestäm att sjukdomen inte ingår
i din identitet. Den ska behandlas, och sedan fortsätter livet.
10
Löparen
har återvänt till banan
Löphastigheten blev långsammare, men
sprinterkarriären tog inte slut med cancern.
Text Paula Launonen Foto Jouko Keski-Säntti
C
ancer i tunntarmen är en ovanlig sjukdom, och extra sällsynt bland unga
människor. Hannu Hämäläinen, 27,
fick diagnosen våren 2012.
Redan sommaren innan hade han haft
diffusa symtom. Då hörde han till de snabbaste sprinterlöparna i Finland och presterade
fortfarande topptider. Men ju längre säsongen
led desto långsammare blev stegen och symtomen utreddes. Det fanns ingen anemi, ingen
celiaki, och inga andra sannolika förklaringar
heller.
Sedan upptäcktes lymfom i tunntarmen
och det blev operation i mars 2012. Under
våren och sommaren fick Hannu Hämäläinen
sju cytostatikabehandlingar.
I oktober var det dags för vardagen igen.
Snart magister
I slutet av november 2013 sitter han i entrén
till Sportkvarnen i Helsingfors och har bara
en tentamen kvar för sin magisterexamen i
ekonomi.
I sin pro gradu-avhandling undersöker
han om jobben följer med människorna eller
om människorna följer med jobben. Men
än så länge siktar han själv in sig på en helt
annan karriär.
– Jag tränar ett par timmar varje dag.
Gym, löpning och koordinationsträning.
Förnöjt konstaterar han att fysiken är på
nästan lika förträfflig nivå som 2009–2010,
när bra placeringar regnade över honom i
både nationella och internationella elittävlingar.
Tror på läkaren
Friidrott har hört till Hannu Hämäläinens
intressen ända sedan de första skolåren i Hattula.
– Min storebror tog med mig till idrottsplatsen och hade mig att springa och hoppa.
11
Jag har fullt upp varje dag med träning och
sista delen av magisterstudierna. Jag har inga
kostregler eller andra restriktioner”, säger Hannu
Hämäläinen och är nöjd med läget.
På juniornivå vann jag flera gånger i finska mästerskapen i häcklöpning och längdhopp. När jag fick
delta i EM-tävlingarna i löpning för unga och kom
hem med en bronsmedalj i hundra meter stafett,
bestämde jag mig för att satsa på sprinterlöpning.
Då var jag 22.
När cancern slog till fick han inte sporta över
huvud taget på ett halvår. Det var bara tillåtet att förflytta sig mellan platser när det var absolut nödvändigt. Hur klarar man av det som toppidrottare som
har tränat kroppen hårt ända sedan barndomen?
12
– Om läkaren säger något, tror jag att det är för
mitt eget bästa. Behandlingarna var så tuffa att jag
inte hade så stor lust att träna.
Rätt attityd
Hannu Hämäläinen tänker tillbaka på sjukdomstiden och säger att fysiken var i botten, men psyket
stod pall. Han fann motivationen att gå vidare både
i sig själv och i omgivningen.
Rätt attityd spelade en viktig roll för överlevnaden.
Jag förstod självfallet att det kan uppstå problem.
Men det finns alltid en lösning och det är bara att
gå framåt.
Bördan lättade ytterligare när han kontrollerade
med cancerkliniken att det inte fanns några specialknep för att återhämta sig snabbare.
– Det räckte för mig att jag gick på behandlingarna och levde enligt råden från proffsen.
Gärna på åskådarläktaren
– Jag hänföll inte till att fundera varför just jag
fick cancer. Det finns inget svar på den frågan och
det hade kostat mycket energi att se sig som offer.
Jag bestämde mig för att se sjukdomen som ett
projekt som jag måste klara av så bra som möjligt.
A och O var att lita på personalen på centralsjukhuset i Centrala Tavastland. På cancerkliniken
flödade humorn och Hannu fick svar på alla sina
frågor.
– Jag sökte inte information på nätet utan litade
på det som sjukhuspersonalen sa. Då behövde jag
inte ägna mig åt onödiga spekulationer och felaktiga antaganden.
Sjukdomen som projekt
Han hade samma målmedvetna inställning till
vårdplanen som till studierna vid Jyväskylä universitet och målen på löparbanorna.
– Vårdplanen gav projektet en inramning. Den
innehöll information om behandlingar och mål.
Under hela sjukdomstiden hade Hannu Hämäläinen tät kontakt med landslaget i sprintstafett och
andra idrottskompisar.
– Ibland frågade de om jag hade orkat träna.
Det kändes förstås lite konstigt, särskilt som jag var
i så dålig form efter cytostatikabehandlingarna att
jag knappt orkade tänka på träningar.
Mellan behandlingarna satt han däremot på
läktaren när det var friidrottstävlingar.
Det kändes inte alls bittert att vara åskådare, inte ens vid EM i Helsingfors där han hade
sprungit om inte sjukdomen hade gripit in och
ändrat planerna.
– Psykiskt var det viktigt att hålla koll på tävlingarna. Det ökade min beslutsamhet.
Åter på toppen
När behandlingarna var slut tog träningen vid.
Redan vid årsskiftet var Hämäläinen i så god form
att han åkte för att träna i Sydafrika från januari
till mars.
Sommaren 2013 satt Hannu Hämäläinen inte
längre på läktaren. Bland årets bästa resultat nämner han fjärde plats i Kalevaspelen och femte bästa
tid bland finländarna i Paavo Nurmi-tävlingen.
– Det hade gått ett knappt år sedan den första
promenaden som konvalescent. Så jag var nöjd
trots att medaljerna uteblev.
I januari i år är det åter dags att flyga till Johannesburg.
– Jag tänker delta i EM-tävlingarna i Zürich i
sommar och hoppas kunna delta i OS 2016.
Då ska man komma ihåg att det är bara ett år
sedan han blev genomböt av svett och pulsen var
skyhög av att gå en kort promenad. ■
13
Sakkunnigskötare.fi
ger stöd och information
En cancersjukdom är alltid en kris för både patienten och de närstående.
Huvudet är fullt av frågor, men ingen ska behöva vara ensam med sina
funderingar. Det finns hjälp på nätet i realtid, här och nu.
Text Jaana Ruth • Foto Shutterstock
S
akkunnigskötare.fi är en kostnadsfri webbtjänst som tillhandahålls av Cancerorganisationerna. Där kan cancersjuka och
deras närstående samtala konfidentiellt
med en yrkesutbildad person inom hälsooch sjukvården. Samtalet förs skriftligt i realtid på
en chattsida.
– Det går bra att kontakta oss om man funderar på något kring cancer eller behöver stöd i en
svår livssituation, säger Taina Häkkinen, ansvarig
skötare på Cancerorganisationernas riksomfattande
rådgivningstjänst.
Tjänsten Sakkunnigskötare.fi öppnade nyligen
och den ingår i tjänsten Neuvontahoitaja.fi. Webbtjänsten på finska introducerades 2010.
14
Prata anonymt om svåra frågor
På Sakkunnigskötare.fi kan man samtala på tumanhand med en sjukskötare eller delta i en gruppdiskussion där man träffar många andra i samma livssituation. Till båda samtalstyperna måste man boka
plats i förväg. Men det krävs ingen avancerad datorvana. Det räcker med en dator och en webbläsare.
– På nätet hör man inte samtalspartnernas röst,
men i övrigt är det ungefär som att prata i telefon.
A och O är att komma fram med sin fråga och bli
förstådd, säger Taina Häkkinen.
– I början kan det kännas ovant att skriva i realtid, men snabbhet är inget självändamål för oss.
Var och en får skriva och formulera sina tankar i
lugn och ro.
Det finns hjälp på nätet
i realtid, här och nu.
För att garantera informationssäkerheten måste
alla vara inloggade, men de behöver inte uppge
namn eller adress. Det räcker med signatur. Under
samtalens gång avslöjas inte identiteten, om man
inte själv presenterar sig.
– En del människor vill inte prata om cancer
ansikte mot ansikte, och än mindre i telefon. För
dem kan det vara ett behändigt sätt att få utlopp
för sina tankar och styr på sin livssituation att skriva
anonymt på en chattsida.
Chatt hänger inte på åldern
När den finska webbtjänsten introducerades 2010
utgick Cancerorganisationerna från att den skulle
anlitas i synnerhet av unga cancerpatienter eller
unga anhöriga till cancerpatienter.
– Senare har vi sett att chattande inte är en fråga
om ålder. Den äldsta deltagaren har varit över sjuttio
år och tjänsten anlitas mestadels av medelålders personer. Många säger att det är mycket lättare att chatta
än de hade föreställt sig, intygar Taina Häkkinen.
Särskilt vid sällsynta former av cancer kan
gruppdiskussioner i realtid vara till hjälp, menar
hon.
– Patienten kan vara den enda i sin landsända
som har en viss cancerform. Så det är svårt att få
kontakt med andra i samma situation.
– En del av patienterna pratarna numera med
varandra på Facebook, men på grund av informationssäkerheten har vi inte velat lägga ut tjänsten
där. Den som pratar om sin sjukdom på sociala
medier bör vara medveten om risken att informationen förr eller senare kan läsas av vem som helst.
Många kontaktsätt
Cancerorganisationernas riksomfattande rådgivningstjänst svarar för Neuvontahoitaja.fi. Vid
problem med att chatta går det bra att kontakta tjänsten per e-post på svenska på adressen
[email protected].
Dessutom har de regionala cancerorganisationerna drygt femtio sjukskötare som arbetar med
rådgivning över hela landet. De träffar patienterna
ansikte mot ansikte och svarar på frågor om cancer.
Österbottens Cancerförening har svenskspråkiga
sakkunnigskötare som arbetar med rådgivning. ■
KURSER FÖR SVENSKSPRÅKIGA
CANCERPATIENTER 2014
Parkurs för bröstcancerpatienter (51164)
Bröstcancerpatienterv under 68 år och deras anhöriga
5.–9.5.2014
Härmä rehabiliteringscenter, Ylihärmä
Ansökningstiden fortgår så länge det finns lediga
platser.
Fpa
Parkurs för prostatacancer (51225)
Prostatacancerpatienter över 68 år och deras anhöriga
22.–26.6.2014
Meri-Karina, Åbo
Ordnas av Sydvästra Finland Cancerförening rf
Ansökningstiden fortgår så länge det finns lediga
platser.
Fpa
Parkurs för bröstcancerpatienter (51165)
Bröstcancerpatienterv över 68 år och deras anhöriga
7.–11.7.2014
Meri-Karina, Åbo
Ordnas av Sydvästra Finland Cancerförening rf
Ansökningstiden fortgår så länge det finns lediga
platser.
Fpa
Naturupplevelser ger energi
Prostatacancerpatienter
13.–16.8.2014
Platsen bekräftas senare, Vasanejden
Ordnas av Österbottens Cancerförening
Ansökningstiden fortgår så länge det finns lediga
platser.
RAY
Parkurs för cancerpatienter (51348)
Cancerpatienter under 68 år och deras anhöriga
8.–12.9.2014
Härmä rehabiliteringscenter, Ylihärmä
Ansökningstiden fortgår så länge det finns lediga
platser.
Fpa
Parkurs för patienter med kroniska cancer
13-17.10.2014
Härmä rehabiliteringscenter, Ylihärmä
Samarbetspartner Österbottens Cancerförening rf
Ansökningstiden utgår 30.9.2014
RAY
15
Cancerorganisationerna
Bli medlem
Vi bjuder
Du kan bli medlem antingen genom
att fylla i kortet nedan eller genom
att anmäla dig via nätet på adressen
www.cancer.fi. Då kan du bli medlem
i din regionala cancerförening,
i en av de landsomfattande
patientorganisationerna eller både och.
• rehabilitering för cancerpatienter
och deras närstående
Föreningarna bestämmer själva
medlemsavgiften och den är 15–30 euro.
Medlemsblankett
• stödpersoner
• diskussionsgrupper
• rådgivning i hela landet
• rådgivningsstationer där en
sjukskötare specialiserad på cancer
har mottagning
Adressförändringar
Namn
Jag vill bli medlem
Vastaanottaja
maksaa
postimaksun
Mottagaren
betalar
portot
Medlemsnummer
(Från tidskriftens baksida, nummerserien ovanför namnet)
Namn
Medlemsförening
CANCERFÖRENINGEN
Adress
Jag är svenskpråkig
och vill ha tidskiften
Gammal address
I FINLAND
KOD 5000961
00003
Ny adress
SVARFÖRSÄNDELSE
