"Hon lindade honom och lade honom i en krubba.../Luk 2:7/ Julens

"Hon lindade honom och lade
honom i en krubba.../Luk 2:7/
J
ulens barn framför alla
andra är naturligtvis Jesus. Det är hans födelses
fest vi firar. Det är inför hans
krubba vi står. Det är över hans
ankomst vi gläder oss.
D
et är märkligt hur en människas ansikte kan lysa
upp när det möter ett barn.
Det är som om barnet på något
sätt hade en förmåga att för en
A
posteln Johannes utbrister:
Det som var till från begynnelsen, det har vi sett med egna
ögon, det vi har skådat och tagit på med våra händer, det har
vi sett och hört, livet som blev
synligt./jfr 1 Joh 1:1-3/ Ännu
sover han i krubban, men redan
finns i honom allt det som Fadern vill ha sagt oss. Allt i hans
liv skall bli ett tecken till oss,
alltifrån linnebindlarna som
Maria lindade sitt barn i ända
till linnebindlarna som apostlarna fann i den tomma graven:
allt är Faderns tecken till oss.
Jesus
ärJulens
barn!
J
stund plåna ut bekymrens fåror
eller ge andra associationer än
de gamla vanliga. Säkert är det
nyttigt för oss alla att få möta
barnen. Men nu var det Jesusbarnet vi möter. Det är verkligen inte vilket barn som helst.
Han är sänd direkt av Gud med
en alldeles bestämd uppgift, att
rädda och frälsa.
D
å är det många som börjar undra.Hur är detta
egentligen tänkt? Hur kan ett
barn vara en räddare och en
frälsare? Gud har stigit ned
på jorden och blivit människa.
Den som ligger bakom universums gåta och tände stjärnorna
för miljarder år sedan han har
gjort sig synlig, påtaglig, möjlig
att beröra, sårbar, dödlig.
Text: Magnus Lönnberg
foto: Willy Krantz
esus har kommit för oss och
för vår frälsnings skull, för
att vi skulle ha
liv i överflöd.
Han har blivit
ett barn, för att
lära oss att vi
måste bli barn,
om vi vill gå in i Guds rike.
Och när vi följer honom genom
kyrkans år, då går han sin väg
med oss. I vårt eget liv skall
hans liv utspelas och vårt liv
skall utspelas i hans. Han i oss,
vi i honom. Immanuel, Gud
med oss!
Ä
nnu sover barnet i krubban.
Allt som Fadern vill säga
oss finns i barnet, vilar gömt
och lindat med linnebindlar i
en krubba av trä, en avlägsen
påminnelse om svepningen och
korset. Ett mysterium som är
inlindat men som skall vecklas
ut, i hans liv och i vårt. Den
som följer Julens barn skall inte
vandra i mörkret.
OLL
Lollos fritid Gympa, viktväktarna, sjunger i två körer. (Kör för Alla och Bankeryds Gospelprojekt)Lollo Gillar att titta på Tv, speciellt deckare CSI är en
favorit Lollos viktigaVara med familjen Lollo läste senastWild Kids av Patti Smith Lollo skulle vilja se mer teater. (Skulle du det också? Fråga
Lollo så hänger hon säkert på!)
När Lollo en torsdagsmorgon håller morgonandakt har hon tappat rösten. Men inte sin kreativitet. På det stora blädderblocket har hon skrivit
om sin favoritsöndag, tacksägelsedagen. Med tydliga bokstäver förmedlar hon tacksamhetens lov.
Torsdagsmorgonens tysta förkunnelse förmedlas med ett leende och ett tydligt kroppsspråk
rakt in i våra hjärtan. Detta är
Lollo, församlingens ”barntimmetant” i ett nötskal. Tant i den
allra bästa beskrivningen. Det
vill säga; varm, glad, omsorgsfull och inte rädd att lyssna till
den som har hjärtat fullt av gråt.
Började nästa dag
Därefter
miniorledare
och
scoutledare i varierande former.
Lollo är fullblodsscout, det vill
säga alltid redo. Hon ville bli lärare, har ledarrollen i sig säger
hon. Lärare i skolan blev hon
inte men väl församlingspedagog. Ser det som en förmån att
jobba i kyrkan. ”Här har jag ett
kreativt och skapande arbete
under eget ansvar.”
Lollo Schälin började i församlingen för 15 år sedan.
”Gled in på ett bananskal” säger hon själv. Då hade hon varit
mammaledig och därefter arbetslös.
”Telefonen ringde och de frågade om jag ville vikariera som
Barntimmeledare, med början
nästa dag.” Och sedan har det
fortsatt.
”Jag tycker det är lika kul att gå Lär av barnen
till jobbet varje dag”, berättar Så berättar hon om barnen hon
hon för mig, några dagar innan möter och kärleksförklaringhon tappar rösten. Och hon gil- arna. ”Lollo jag älskar dig mer
än Eiffeltornet är stort”. Barnen
lar barn.
På bänken invid entrén i Trång- lär mig varje dag att leva i nuet.
halla kyrka sitter hon varje mor- Lollo förklarar att barnen är så
gon och tar emot barn och för- direkta att det är omöjligt att gå
äldrar. Alla barnen välkomnas De ska känna sig sedda,
med sitt namn. ”De ska känna
bekräftade och välkomna,
sig sedda, bekräftade och välsäger Lollo. Hon menar att
komna”, säger Lollo. Hon menar att detta är att vara kyrka, detta är att vara kyrka
se, bekräfta och välkomna. ”Visa och grubbla på det som varit eli handling att kyrkan är en trygg ler oroa sig för det som eventuplats, en plats där tron kan växa ellt väntar.
”Barnen lär mig också att livet är
i takt med att vi blir äldre.”
oförutsägbart”. Och jag tänker
att det är bara trygga människor
Barntron i behåll
Lollo har sin barnatro i behåll. som kan ta livet på det sättet.
Det är en tro på en förlåtande
och tillåtande Gud. Hakarps- Sen kväll med…
prästen Per Axel Jonsson och En måndag i månaden träffas
hans fru Lena minns hon med en gäng tjejer, en modern form
glädje. ”Han berättade och hon av syjunta, i Trånghalla kyrka.
ritade och jag gick där i söndags- Träffarna kom i gång då Lollo
skolan och fick en god grund för utbildade sig till Församlingsresten av mitt liv.” Lollo påpe- pedagog. ”Helt enkelt mitt prokar också scoutgudstjänsternas jektarbete” förklarar hon. Sen
betydelse som hon deltog i via kväll med… som kvällen heter
innehåller ibland en gäst som
Hakarps scoutkår.
Barnatron har fördjupats under talar om något intressant. – Jag
livets gång och av mötet med tänker att en kväll med tjejer
alla barn. ”De krånglar inte till också innehåller mycket prat,
det, är ärliga och tar det som det en del pysslande, gott fika. Lollo
är”, berättar hon och tillägger. bekräftar mina tankar och läg”Barnen visar att vi inte är fär- ger till att varje samling avslutas
diga utan håller på att växa till”. i kyrksalen med en kvällsanSom tolvåring började hon sin dakt. En andakt som Lollo avledarkarriär, då som mulletroll. slutar med uppmaningen ”Kör
och gå försiktigt hem!”
Det är
Barnen!
På väg till rektorsexpeditionen ser jag barnen på skolgården. Och bland barnen, de vuxna med sina gula västar. Barnen leker och det ser ut som en skola jag önskat
gå i om möjligheten hade funnits. Idag ska jag till rektorn. Kommer ihåg när jag som elev blev inkallad till
rektorn. Kommer ihåg oron. Kommer ihåg att jag helst
ville slippa.
Nu är det givetvis annorlunda.
Det är jag som tagit initiativet.
Det är jag som har frågorna. Och
det är rektorn på Nyarps skola,
Susanne Malmqvist, som ska stå
till svars. Det jag är intresserad
att få veta är hur skolan arbetar;
vad har de för led-ord? Hur agerar de för att skapa en trygg lärorik skola? Samt vad är det som
driver rektorn i hennes arbete?
Nyarpsskolan har åldersgruppen 6-12 år. Skolan är populär
därför är det många som väljer
att gå här.
Ingen klass över 25 elever
– Läraren är inte bara klassrummets ledare utan också dess
trygghet, säger Susanne och menar att just detta utmärker framgångsrika skolor.
Framgångsrika skolor
Susanne visar den studie hon
gjorde under Rektorsutbildningen, ¨Rektorer med fokus
på framgång¨. Det är ett arbete
som visar på vad hon vill med
Nyarpsskola. Det här ska vara
en skola som både föräldrar och
elever vill ha. Det här ska vara
en skola där personalen trivs.
Och det är det, slår hon fast.
Som mål har hon, att media
minst en gång i halvåret rapporterar en positiv nyhet om skola.
Tidningsurklippen som hänger
på väggen bakom henne visar
att hon hittills har lyckats.
– Det finns tre viktiga ord för
vårt arbete här, säger Susanne.
Samarbete, förhållningssätt och
bemötande.
Så berättar hon att samarbetet
mellan lärare ger mindre klasser
och mer resurser till de som beHennes elever
höver.
har blivit föräldrar
jobbade sina tio första
Samarbete Susanne
år här som lärare, nu ett antal år
Förhållningssätt senare är hon tillbaka som rekBemötande tor.
– Nu träffar jag mina tidigare
elever när de lämnar sina barn,
säger hon.
Goda relationer är en annan
av hörnstenarna när det gäller
förhållningssätt. Goda relationer är att ta varje individ, elev,
förälder och personal på allvar.
Visa att jag både hör och ser dig,
är nyckeln. Det innebär inte att
man i alla lägen håller med. Susanne tar som exempel skolavslutningarna i kyrkan.
– Det finns de som menar att vi
inte ska ha avslutningar i kyrkan. De som är emot lyssnar jag
på och samtalar med.
– Jag är av en annan åsikt, tror
nämligen att vi både behöver
våra högtider och traditioner.
Just behovet och vikten av traBemötande
– Bemötandet av elever är vik- dioner påvisar vår läroplan vältigt. Susanne talar också om digt tydligt.
ögonkontakten, den som säger – Och vem ställer inte upp på
den gyllene regeln, frågar hon.
jag ser dig!
– Ingen klass på min skola har
fler än 25 elever, förtydligar
Susanne.
Lärarna undervisar idag mer i
sina egna ämnen, vilket skapar
trygghet. Det innebär också att
de idag har färre ämnen att förbereda. Det frigör tid för annat.
Men den stora fördelen är att
barnen på vår skola är alla lärares ansvar. Det är ett förhållningssätt som innebär att ingen
kan blunda då t ex mobbning
förekommer. Alla har en skyldighet att ingripa. Detta förhållningssätt resulterar i att om det
förekommer mobbning så tas
det upp omgående.
Tror på det goda
Susanne tror på det goda som
finns i alla människor. Som representant för kyrkan känner
jag att vi på den punkten har
mycket gemensamt. Och jag
frågar mig
– vem vill inte tro på det goda?
På frågan vad som fått Susanne
att ge nästan hela sitt yrkesliv åt
skolan svarar hon med ett ord
– Barnen!
Barnen gör att jag går hit varje
dag. Susanne tillägger att det
är viktigt att aldrig ge upp ett
barn. När det blir jobbigt, och
det blir det, då är samarbetet
viktigt. När vi samarbetar med
varandra, personal,
förälder och barn
orkar vi mer.
– Som rektor är
det också viktigt att vara
med då lärare
behöver stöd i
t ex föräldrakontakter.
Ett annat
sätt är att
vara ute
i verksamheten så mycket som
möjligt genom klassrumsbesök,
äta med barnen i matsalen och
¨se barnen¨ när jag möter dem.
Det
bästa
är
gott
nog!
Det finns en liknelse i
bibeln om en man som
hittar en pärla i en åker.
Mannen i fråga säljer allt
Inspirerade
han äger för att kunna
personer intreserar
Till sist talar vi om hur vi lär oss köpa åkern och därmed
bäst. Susanne menar att vi lär komma över pärlan.
oss bäst när vi är intresserade.
Intresserad blir vi ofta av person
som inspirerar oss. Det är också
viktigt att vi tror på våra elevers
förmåga att lära och har positiva
förväntningar på dem. För alla
kan.
Åter på skolgården tänker jag;
– att ge barnen förutsättningar
för det liv som väntar är att göra
Guds vilja.
O
ch är det inte så med
våra barn att vi gör allt
vad vi kan för dem. Endast det bästa är gott nog, är säkert det motto som vi föräldrar
har för våra barn.
Jag-pärlan en
välkomsthälsning
Som ett synligt tecken på att kyrkan här i Bankeryd välkomnar
den nyfödde, ger vi alla nyfödda barn en Jag-pärla. Pärlan är
a
Det bästa vi kan ge
en pärla på Frälsarkransen. Frälsarkransen med sina olika pärlor är en hjälp på resan genom
livet.
Jag-pärlan är en påminnelse att
jag är sedd av Gud. Sedd och bekräftad för den jag är. På kortet
som följer med varje pärla står
det: ”Du såg mig innan jag föddes.” (Psaltaren 139 vers 16)
Från och med december har vi
nya kort med illustrationer gjorda av Maria Oskarsson. Varje
pärla har fått sin egen bild. Flera
av bilderna har motiv/bakgrunder från våra kyrkor i Bankeryd
och Trånghalla.
Gratulerar alla
nya föräldrar
Församlingspedagog Monika
Buchalle kontaktar alla nyblivna föräldrar personligen för att
gratulera till den nya familjemedlemmen samt finna en tid
för att personligt överlämna Jagpärlan.
Endast det bästa är gott nog,
är också det motto som kyrkan
har för barnen. Därför döper
vi dem till Kristus eftersom det
är det bästa vi kan göra för den
lille. Dopet visar att barnet är
älskat för sin egen skull, inte för
sina prestationer, utseende eller
härkomst. Barnet är älskat av
Gud som livets ursprung, framtid och nu. Genom dopet säger
Gud sitt ja till det lilla barnet.
Fler pärlor med åren
Jag-pärlan blir den första pärlan
barnet får. Den andra pärlan är
Dop-pärlan, vilket överlämnas
i samband med dopet. När barnet blivit något år får de Gudspärlan och därefter Bekymmerlöshetspärlan plus en pärm.
Därefter Kärlekspärlorna och
Hemlighetspärlan. Till våren
2013 planerar vi att börja dela ut
uppståndelsepärlan. Pärlorna
delas ut i speciella gudstjänster
som berörda barn får en personlig inbjudan till per post.
Utveckling
pågår
r
ä
t
e
n
v
d
g
A
n
i
d
l
e
m
m
a
h
s
c
r
o
ö
f
n
s
å
k
ö
Fr
s
r
ö
f
”
n
e
i
vGudstjänsten är kyrkolivets
centrum, där församlingen
möter Gud i ordet och
sakramenten. Gudstjänsten är
hela församlingens gåva och
uppgift.
Gudstjänstordningarna utgår
från en struktur. Samling, Ordet,
Måltiden (om nattvard firas) och
Sändning. Denna struktur utgör
även benämning för Den allmänna
gudstjänstens huvuddelar.
r
ä
t
e
n
v
d
g
A
n
i
d
l
e
m
m
a
h
s
c
r
o
Ansvariga
ö
f
n
s
å
k
ö
Fr
s
r
ö
f
”
n
e
i
v
r
ä
t
e
n
v
d
g
A
n
i
d
l
e
m
m
a
h
s
c
r
o
ö
f
n
s
å
k
ö
Fr
s
r
ö
f
”
n
e
i
v
A
lla är kallade att delta i
gudstjänsten och komma
med sina erfarenheter och
livsfrågor till det gemensamma
mötet med Gud. Tron får näring
genom förkunnelsen av evangeliet, firandet av den heliga måltiden och gemenskapen i bön och
lovsång. De som firar gudstjänst
sänds ut för att i vardagen vittna
om evangelium och göra kärlekens
gärningar, till mission och diakoni.
Svenska kyrkan är en del av den
världsvida kyrkan och delar den
kristna bekännelsen och lovsången
till en treenig Gud.
Kyrkorådet och kyrkoherden har
gemensamt ansvar för gudstjänstlivets utformning och utveckling.
Prästen, kyrkomusikern, kyrkvärdarna och den gudstjänstfirande
församlingen gestaltar tillsammans varje enskild gudstjänst.
Musiken förstärker gudstjänsten. Psalmsången har en
stark ställning i Svenska kyrkans
gudstjänsttradition. Körsång och
instrumentalmusik stödjer församlingssången och fördjupar gudstjänstens tema.
Försöksförsamling
r
ä
t
e
n
dv
g
A
n
i
d
l
e
m
m
a
h
s
c
r
o
ö
f
n
s
k
ö
Frå
s
r
ö
f
”
n
e
i
v
r
ä
t
e
n
v
d
g
A
n
Påverka
i
d
l
e
m
m
a
h
s
c
r
o
ö
f
n
s
å
k
ö
Fr
s
r
ö
f
”
n
e
i
v
Läroböckerna
Kyrkohandbok för Svenska kyrkan
reglerar gudstjänstfirande. Kyrkohandboken är tillsammans med
Bibeln, Den svenska evangelieboken, Den svenska psalmboken och
En liten bönbok Svenska kyrkans
gudstjänstböcker. Dessa böcker
uttrycker kyrkans tro, bekännelse
och lära.
Kyrkans huvuddag för Den
allmänna gudstjänstens firande är
söndagen, eftersom Jesus Kristus
uppstod på söndagen, Herrens
dag. Gudstjänst enligt Svenska
kyrkans ordning firas med eller
utan nattvard.
Från och med 1 i advent i år till
och med Domssöndagen 2013
är Bankeryds församling en av
många församlingar som skall
vara ”försöksförsamling” för en
revision av Den svenska kyrkohandboken. Det innebär att vi
prövar nya texter och musikaliska
inslag i den allmänna gudstjänsten
för att sedan avge remissvar till
kyrkostyrelsen.
Härmed välkomnas du att vara
med och påverka morgondagens
gudstjänstliv i Svenska kyrkan.
Magnus Lönnberg
Kyrkoherde