Berättelser från en planet i förändring

Berättelser
från en planet
i förändring
45
Berättelser från en planet i förändring
Berättelserna är skrivna av elever i Vaskivuoren lukio och WWF Finlands medarbetare.
Redaktion: Essi Aarnio-Linnanvuori, Mira Hannuksela och Hanna Nordström, WWF
Illustrationer: Samu Hautala, Santeri Hänninen och Noora Hyrkäs, Vaskivuoren lukio
Fotografier: WWF
Pärmbild: Zig Koch / WWF
Grafisk design: Anssi Muurimäki, The Designer Who Loved Me
Tryckeri: Painotalo Miktor
Papper: Arctic Volume White 100/200 g
www.wwf.fi
© WWF Finland 2010
Publikationen har utarbetats med hjälp av Utrikesministeriets
understöd för informationsprojekt och utvecklingsfostran.
2
Uppgiftspaket som kompletterar berättelsesamlingen: www.wwf.fi/miljofostran
FÖRORD
Berättelser för att inleda morgonen och avsluta kvällen
Berättelser från en planet i förändring är en mängd berättelser som WWF har sammanställt om miljön,
hållbar utveckling, utrotningshotade arter, människor i olika länder och deras möjligheter att verka för en
bättre värld. Den lämpar sig både som morgonsamlingsmaterial i skolorna och som underlag för värdediskussioner med barn och ungdomar i skolor och organisationer.
Samlingen innehåller totalt 27 berättelser – det vill säga tre berättelser kring nio olika teman. För varje
tema har berättelser som lämpar sig för barn och ungdomar i olika åldrar valts ut. En del av berättelserna
har skrivits med tanke på barn i lågstadieåldern, medan andra i första hand torde intressera högstadieungdomar eller gymnasister. Du kan själv välja ut en berättelse som passar åhörarnas ålder.
Till berättelserna finns aktivitetsövningar som sporrar till diskussion samt anvisningar för dessa. De kan
laddas ner från WWF:s webbplats på adressen www.wwf.fi/miljofostran.
Berättelserna är skrivna av elever på gymnasiet Vaskivuoren lukio samt WWF Finlands medarbetare.
Dessutom har eleverna vid Vaskivuoren lukio varit med och illustrerat samlingen.
Ett varmt tack till Vaskivuoren lukio, till de elever som har deltagit i projektet samt till lärarna Matti
Airaksinen, Petteri Granat, Sari Kerminen och Pekka Rautio. Ni har varit till stor hjälp i vårt projekt!
Berättelsesamlingen har förverkligats som en del av projektet Berättelser från en planet i förändring,
WWF:s projekt för utvecklingsfostran som har fått stöd från Utrikesministeriet.
© Noora Hyrkäs
Essi Aarnio-Linnanvuori
WWF
3
INNEHÅLL
Världens skogar
5
Skogsmänniskan med lurvig röd päls
6
Skogarna är betydelsefulla
7
Skogen som skyddar
8
Vatten
9
Sju fingrar vatten
10
På jakt efter vatten
11
Virtuellt vatten?
12
Östersjön
13
Tumlaren – en skygg storätare
14
Våtmarken – miljöskydd med hävkraft
15
Frivilliga oljebekämpare
16
Naturens mångfald 17
18
Tigern
4
Byskogar, plantskolor och åkerskogsbruk
19
Naturen har rätt att finnas till
20
Klimatförändringen
21
Pingviner i Brasilien
22
Klimatvännens måltid
23
Klimatet är gränsöverskridande
24
Människan och naturen
25
Åkerskogsbruk hjälper människor och djur
26
Regnperioderna i en enda röra
27
Kära dagbok
28
Globalt partnerskap
29
Borneos barn till skolan
30
Bosse och Rättvis handel 31
Mikrolån bryter fattigdomsspiralen
32
Lika värda
33
Då Kea fick börja i skolan 34
De rika ländernas ansvar 35
Nepalesiska kvinnor bygger biogasugnar
36
Vi kan påverka
37
Millas mugg
38
Konsumenten är en påverkare
39
Lasses initiativ
40
Världens skogar
5
©Michel Gunther / WWF-Canon
V ä rldens
skogar
Skogsmänniskan med lurvig röd päls
I trädkronan svischar en rödaktig varelse med tovig päls förbi. Efter att den har hoppat från träd till träd
stannar den till slut på en lämplig gren för att äta frukten som den har hittat. Orangutang är malajiska och
betyder skogsmänniska. Liksom människorna är orangutangerna mycket skickliga med sina händer.
Vissa orangutanger kan till och med knyta upp knutar och använda stora löv som parasoll.
Orangutangerna bor i träd och kommer sällan ner på marken. De rör sig genom att klättra och skutta från
gren till gren. Regnskogen är ett levnadsvillkor för orangutangerna. Om skogen huggs ner blir de hemlösa.
Visste du att det finns mindre än 50 000 orangutanger kvar på jordklotet? Det kan låta som många, men
egentligen är det ett mycket litet antal. På grund av den ökade avverkningen och smugglingen av regnskog fruktar man att antalet orangutanger kommer att minska ytterligare. Orangutangen är en utrotningshotad art och den påträffas numera bara på Borneo och Sumatra.
Det är viktigt att de för orangutangerna livsviktiga regnskogarna inte förstörs. WWF och andra miljöorganisationer hjälper orangutangerna genom att bland annat skydda deras utbredningsområden och upplysa
människor om hur viktigt det är att skydda orangutangerna.
© Alain Compost / WWF-Canon
Amanda Raitosalo
Elsa Suutarinen
Vaskivuoren lukio
6
V ä rldens
skogar
Skogarna är betydelsefulla
Vad allt kan man göra i skogen? Vad skulle hända om det inte längre fanns några skogar?
I skogen gör man utflykter, joggar, tältar och fotvandrar. Där plockar man också bär och svamp, jagar,
betraktar djur och fåglar, leker och stannar upp ett tag. Största delen av Finlands yta är täckt av skog. Av
alla djur- och växtarter i vårt land lever mer än hälften bara i skogarna. Förutom bär och svamp får vi även
byggnadsvirke och ved från skogarna, och genom att sälja träden åt exempelvis pappersfabriker kan man
förtjäna pengar. Skogarna är alltså verkligen viktiga för oss finländare.
Många finländare äger också egen skog. Kanske har också du, din familj eller dina far- eller morföräldrar
egen skog. Även om så inte är fallet har du och jag och alla andra ändå rätt att njuta av skogarna och vad
de erbjuder.
Du har kanske hört talas om allemansrätten? Den betyder att vi får röra oss fritt i skogarna, plocka bär
och svampar och njuta av den härliga gröna omgivningen. Vi har alla möjlighet att gratis vistas i skogen.
Så är det inte överallt i världen. Vi finländare är mycket lyckligt lottade.
Varför måste skogarna skyddas, då det ändå finns så många av dem? I de finländska skogarna lever nästan 20 000 olika djur- och växtarter. Alla dessa arter lever dock inte i samma sorts skogar. En del tycker
om skuggiga granskogar, medan andra trivs på öppna myrar. Djuren och växterna behöver alltså många
olika slags skogar för att klara sig.
Att skydda skogarna är viktigt också för oss människor. Kan du föreställa dig ditt liv utan skog?
Tycker du att det skulle vara trist om den skog
som finns i din näromgivning hemma, i staden eller vid sommarstugan fälldes? Genom att skydda
skogarna kan vi se till att djuren och växterna får
leva i fred. Och att du och jag får plocka blåbär
och svampar och lyssna på fåglarnas glada sång
– ännu när vi själva är gamla.
Maija Kaukonen
WWF
© Antti Lappo / WWF
Det är viktigt att skydda skogarna, eftersom upp till 700 av de arter som lever i våra skogar är utrotningshotade. Till de utrotningshotade djuren hör exempelvis björnen, flygekorren och lodjuret. Om skogarna
avverkas eller blir för ensidiga riskerar många arter som lever i skogen att dö ut.
7
V ä rldens
skogar
Skogen som skyddar
Skogarna är mycket vardagliga och bekanta för oss finländare. De täcker vårt land nästan helt och hållet.
Många av våra exportprodukter kommer från skogen. Skogarna fungerar också som kolsänkor och frigör
syre. På så sätt friskar de upp luften som vi andas.
Eftersom skogarna är så vardagliga tänker man sällan på den övriga nytta de medför. Avsaknad av skog
och markvegetation är dock ett faktum i många andra länder.
I de norra och västra delarna av Kina blir 2 500–3 000 kvadratkilometer mark till öken varje år på grund av
avsaknaden av växtlighet. Sandmassorna sprider sig sakta men säkert, eftersom det inte längre finns några
träd som håller dem på plats. Skogen har avverkats då marken har bearbetats för jordbrukets behov.
Att marken blir till öken har en allvarligt negativ effekt på cirka 500 miljoner människors liv. Sanden ger
upphov till lungskador hos människorna och försvårar jordbruket. Man tvingas stänga gårdarna då jordmånen förvandlas till sandöken. Sandstormar orsakar problem i utkanterna av ökenområdena och främjar
ökenspridningen. Man kan dock förhindra att sanden sprids genom att återplantera det förlorade trädbeståndet och inrätta plantageodlingar i utkanterna av öknen.
© Ronald Petocz / WWF-Canon
Den nytta skogarna medför har också observerats i sankare områden. De massiva rötterna hos mangroveträdet, som växer på tropiska breddgrader, ger människorna som lever på stranden skydd mot stormar och
vattenvågor som jordbävningar ger upphov till. Dessvärre har inte heller mangroveträdet räddats från skogsavverkningar, utan stora skogsområden har fått ge vika för bland annat räkodling. Då mangroveväxtligheten
saknas, dämpas eller skingras inte längre kraften hos de förödande vattenvågorna av träden. Då trädens
rötter inte längre binder iorden sveps den med av vattenvågen, vilket orsakar ytterligare skador.
De egenskaper hos mangroveträden som
skyddar mot naturkatastrofer har till all lycka
upptäckts. I södra Asien har man lyckats
korrigera situationen genom att plantera
nya mangrovebestånd. Arbetet underlättas
av mangrovens snabba tillväxttakt: trädet
kan växa flera meter på ett par år.
Förhoppningsvis kommer människorna i
framtiden att lära sig att tänka på skogarnas
betydelse och den nytta de medför innan
situationen glider oss ur händerna. Detsamma gäller också i många andra fall. Människan styr inte över naturen, utan naturen
styr över människan.
Jesse Luhtasuo
Samuli Lehtola
Vaskivuoren lukio
8
Vatten
9
© Petri Mulari / APU / WWF
V a t t en
Sju fingrar vatten
Små krusningar rör sig på ytan av sjön. Det ser spännande ut mot det annars så lugna vattnet. En liten
flicka står på bryggändan och funderar. Efter en liten stund sätter hon sig ner på bryggkanten och börjar
svänga med benen i sjön så att vattnet stänker. Hon förundras över vattnet framför sig ett ögonblick och
ser hur småfiskar pilar in i stenarnas skrymslen och simmar omkring bland vattenväxter under ytan.
Flickan förstår hur märkvärdigt helt vanligt vatten är. Hon har hört att livet fick sin början i vattnet för flera
miljarder år sedan. Flickan förstår inte riktigt hur stort tal en miljard faktiskt är, men hon vet att det betyder
något riktigt stort.
Hon vet också att livet med åren har funnit vägen upp på torra land, men att alla trots det fortfarande är
beroende av vatten. En del djur lever i vatten och andra behöver vatten att dricka. Flickan funderar en
stund på fiskarna. Så roligt de har, då de får dyka och simma dagarna i ända.
I skolan har hon också hört att 70 procent av människan består av vatten. Det betyder att alla människor
består av rent vatten upp till naveln och högre. Om vi räknar på fingrarna består sju fingrar av tio av vatten. Flickan tittar på sina fingrar ett ögonblick och trummar dem mot bryggan. Ljudet ekar ordentligt över
den lugna sjön.
Största delen av jordklotet täcks också av vatten, tänker flickan. Haven och oceanerna döljer ofantliga
hemligheter. Djupt nere i havets famn, dit solljuset inte ens når, lever alla möjliga märkliga djur. Vid sidan
av dem verkar abborrarna i sjön inte särskilt konstiga.
© Noora Hyrkäs
Vattnets betydelse kommer också fram på andra sätt i flickans funderingar. Livet behöver sötvatten för att
släcka törsten, och framför allt behöver också växterna vatten. Med hjälp av vatten gör också en helt
vanlig gårdsbjörk koldioxid till luft som vi kan
andas. Utan vatten skulle det inte finnas
växter, och utan växter skulle det inte finnas
luft.
Flickan reser sig upp och kastar en sten
långt ut i vattnet, det är bara plasket som
hörs. Hon tittar på vågorna som når stranden och tänker på hur fantastiskt rent vatten
kan vara.
Lauri Rinne
WWF
10
V a t t en
På jakt efter vatten
Föreställ dig att du plötsligt skulle bli tvungen att lämna ditt hem eller till och med ditt hemland av någon
tvingande orsak, kanske för alltid. Du skulle bli tvungen att ge dig av, trots att du inte vill.
Att leva som flykting är något av det mest tragiska som en människa kan råka ut för. Vi hör ofta hur människor tvingas lämna sina hem för att hålla sig vid liv. I dag är bakgrunden till många konflikter något så
vardagligt som vatten. Det som är en självklarhet för oss i Finland, är på många andra ställen en livskälla
som dagligen utgör en kamp mellan liv och död.
Bristen på vatten påverkas bland annat av människornas ökande konsumtion och av klimatförändringen.
Tillgången på sötvatten börjar vara ett stort problem i synnerhet i många u-länder. Om det inte längre
regnar på åkerlappen och bevattning inte finns att få på annat håll, är det värsta alternativet att hela
familjen tvingas flytta någonstans där det finns vatten.
Jag har själv fått vittna om fall där ån flyter intill byn, men där människorna ändå lämnar sina hem. Då är
det inte fråga om brist på vatten. I stället försvåras odlingen på åkrarna av att regnen blir oförutsägbara;
det kommer antingen för lite eller för mycket vatten från himlen under en kort tid. För att kunna odla i sådana förhållanden behövs dyra bevattningssystem. Även om det flyter en å intill räcker pengarna inte till
för bevattningssystem, och utomstående hjälp finns inte heller tillgänglig.
Vi västerländska människor konsumerar hela
tiden allt mer bomullskläder och importerad
mat. Produkter av detta slag förbrukar mycket
vatten. Vi skapar alltså själva ytterligare tryck
på vattenanvändningen i andra länder. I dessa
länder finns många människor som skulle kunna
använda vattnet för att upprätthålla och förbättra
sitt eget liv. Det borde vi alla ha rätt till, eller hur?
Förutom vi människor behöver också den mångsidiga naturen och de vilda djuren vatten. Det
är viktigt att vi tänker på alla varelsers behov av
vatten – inte enbart människans.
© Michel Gunther / WWF-Canon
Konkurrensen om vatten kan även leda till tvister mellan stater. Detta sker i synnerhet i gränsområden.
Människor som bor nedströms vid floderna kräver att staterna uppströms ska begränsa sin förbrukning,
så att vattnet räcker åt alla och människor inte behöver lämna sina hem. Det är svårt att hålla sig inom
rimliga gränser, och alla har en egen åsikt om hur stor vars och ens rättvisa andel är. Då är det viktigt att
staterna kan föra en vettig diskussion om hur vattnet används, så att det räcker åt alla.
Sami Tornikoski
WWF
11
V a t t en
Virtuellt vatten?
Magnus har redan länge funderat på att köpa en ny bil. Hans nuvarande bil är mer än tio år gammal och börjar vara skadlig för miljön. Magnus vill att den nya bilen ska lämpa sig för hans personliga behov, och han har
också öga för en fin bil. Magnus vill även agera ekologiskt och köpa en bil med så små utsläpp som möjligt.
Magnus har fått ögonen på den nyaste hybridbilen, som marknadsförs med just de egenskaper som han
kräver av sin bil. Fordonet är tillverkat i Australien. Magnus köper bilen, men vad annat följer med på köpet?
Genomsnittsfinländaren använder cirka 4 700 liter vatten om dagen, om allt virtuellt vatten tas i beaktande. Men vad är virtuellt vatten?
Med virtuellt vatten avses den vattenmängd som en vara kräver under sin livscykel. Till exempel används
185 liter vatten för att tillverka en chipspåse på 200 gram och 32 liter för att tillverka ett mikrochips. För att
tillverka en vanlig personbil behövs uppskattningsvis 400 000 liter vatten. Magnus köper alltså den bil han
vill ha och dessutom 400 000 liter virtuellt vatten.
Vilken effekt har virtuellt vatten? Virtuellt vatten kan vara en lösning på vattenbristen i världen: man exporterar till exempel mat till många länder där hunger råder, och denna praxis kunde också tillämpas i fråga
om vatten. Likaså kunde många stater som lider av torka avstå från sin primärproduktion och köpa exempelvis sin säd från någon annan stat, där odlingen är mer produktiv. Det oanvända arbetet och vattnet
kunde då utnyttjas bättre.
Vilka effekter får alltså Magnus inköp? Vattenreserverna i Australien är begränsade, och Magnus inköp
påverkar den lokala vattenanvändningen. Det finns visserligen vatten, men det bör användas på rätt sätt
och med eftertanke. Hos oss i Finland räcker vattnet till, men globalt sett är vattnet ett av de största
problemen inom hållbar utveckling.
© Chris Martin Bahr / WWF-Canon
Magnus kan för egen del påverka genom att
använda allmänna kommunikationsmedel
och gynna närproducerade produkter, så att
inga resurser används i onödan.
12
Heidi Pentikäinen
Vaskivuoren lukio
Östersjön
13
© Mauri Rautkari / WWF-Canon
Ö s t ers j ön
Tumlaren – en skygg storätare
Jag är en tumlare, en riktig sällsynthet i Östersjön. För hundra år sedan kunde man se mig oftare, eftersom det då fanns många fler av oss här i Östersjön. Ni tycker kanske att jag ser ut som en fisk, eftersom
jag har en fiskliknande form. Tack vare formen är jag också mycket bra på att simma.
Trots mitt utseende är jag ett däggdjur och alltså närmare släkt med kor än med fiskar. Fiskar andas med
gälar under vattnet och lägger rom, men jag andas luft med lungor och föder levande ungar, som jag ger
di – precis som människor. Jag ger en unge di i upp till nio månader!
Mitt tilltalsnamn kommer sig av den runda, rullande rörelse som uppstår när jag kommer upp till vattenytan för att andas. Jag håller andan mycket bättre än en människa och kan dyka ner till mer än 200
meters djup. Mina dykningar varar dock oftast bara ett par minuter.
Jag är en verkligt hungrig en, eftersom jag ständigt befinner mig i rörelse och jag förbrukar mycket energi
för att min kropp ska hållas varm i det kalla vattnet. Energi får jag ur maten, det vill säga ur fiskar, som
exempelvis strömming. Jag älskar fisk och kan äta flera kilo om dagen. Mitt bordsskick kunde kanske
förbättras, eftersom jag sväljer mitt byte helt.
Om din pappa åt lika mycket som jag i förhållande till sin egen vikt skulle han glufsa i sig åtminstone sex
kilo fisk om dagen. Även om ni människor inte är lika hungriga varelser som jag, kan ni ändå följa mitt
goda exempel och äta mer läcker sill och strömming – utan att göra avkall på bordsskicket.
Jag är ett ganska skyggt djur och kommer inte gärna och hälsar på människor som åker båt, trots att en
del av mina släktingar i världshaven brukar göra det. Vid ytan syns bara en skymt av min triangelformade
ryggfena. Fast jag undviker människor trivs jag i andra tumlares sällskap och tar väl hand om mina
vänner. Förhoppningsvis tar ni människor
hand om Östersjön, så att jag kan tumla om
här också i framtiden!
© Antti Halkka / WWF
Vanessa Klötzer
WWF
14
Ö s t ers j ön
Våtmarken – miljöskydd med hävkraft
Då jag frågar Jyrki och Jussi från rockbandet The 69 Eyes vad en våtmark är svarar de slagfärdigt: ”Det är
en sådan där vassrugge före det egentliga vattenområdet – som ett filter som samlar upp näringsämnena
och gör vårt vatten klarare.”
Jyrki och Jussi vet vad de pratar om. Rockarna har varit med och bekantat sig med våtmarker som WWF
bygger. Med hjälp av våtmarkerna bekämpar man med naturliga medel övergödningen av vattendragen
och Östersjön. I Östersjön kan övergödningen ses med blotta ögat i form av bälten av blågröna alger,
slemmiga stränder och grumligt vatten. Under ytan är synen ännu obarmhärtigare. Känsliga djurarter lider
mest av övergödningen.
Övergödning beror på en för stor mängd näringsämnen i vattnet. Överflödiga näringsämnen sprids till
vattnet från till exempel industrin, avloppsvattnet och lantbruken.
Då åkrarna piskas av störtregn spolas det näringsrika ytlagret ner i vattendragen. Om man bygger en våtmark mellan sjöarna och åkrarna, sköljs näringsämnena inte längre vidare, utan blir kvar i våtmarken. Att
det fungerar på detta sätt beror på att vattnet i en våtmark sprider ut sig över ett stort område och strömningen blir långsammare. Därför sjunker de näringsämnen och det jordmaterial som har transporterats
med vattnet till bottnen av våtmarken. De näringsämnen som blir kvar i våtmarken används då som näring av till exempel näckrosor och svärdsliljor.
Vi människor kan minska mängden näringsämnen som sprids till vattendragen och dämpa
övergödningen. Det finns många åtgärder, och
för att lösa problemet behövs också mångsidiga
handlingar. Att anlägga våtmarker är ett naturligt tillvägagångssätt i denna kamp.
Till sist slänger Jyrki och Jussi också ur sig en
kommentar: ”Som bekant så susar det i säven.”
Det har de mer än rätt i. Förutom att våtmarkerna håller kvar näringsämnen erbjuder de en ypperlig livsmiljö för en stor och brokig mångfald
av djur- och växtarter, vars livsmiljöer är hotade
i det finländska landskapet.
Elina Erkkilä
WWF
© Elina Erkkilä / WWF
De anlagda våtmarkernas utseende kan variera mycket. Vissa våtmarker är små områden av öppet
vatten som har skapats genom att till exempel dämma upp en bäck. Andra våtmarker kan vara en hektar
stora, som sjöar, och innehålla små öar, djupvattensområden, sanka landområden, platser med strömmar
eller vad som helst! Gemensamt för dem alla är dock att våtmarkerna i bästa fall är effektiva medel för
miljöskydd.
15
Ö s t ers j ön
Frivilliga oljebekämpare
Visste du att Östersjön är ett av världens livligast trafikerade havsområden? Enbart antalet oljetransporter
på Finska viken har ökat påtagligt under årens lopp. Dessutom är oljetankrarna större än tidigare.
Man har strävat efter att förbättra sjösäkerheten på Östersjön, men en oljeolycka kan ändå inträffa. Om
så sker, försöker man omgärda oljan som flyter på ytan med länsor och samla upp den i närheten av fartyget. Om detta på grund av dåligt väder inte är möjligt, kan oljan spridas till kustområdena.
Även en liten olycka på fel plats vid fel tidpunkt kan vara förödande för den lokala naturen och näringarna.
Förutom strandklipporna skadas också djuren i havsområdet av oljan. I synnerhet fåglarna är sårbara: en
fågel som är nersölad med olja kan inte flyga eller simma och har svårt att hålla sig varm. Förmodligen
dör den snart.
Nittonåriga Jenny har en speciell hobby. Hon ingår i WWF:s frivilliga oljebekämpningsgrupper. Om en
oljeolycka inträffar vid den finländska kusten och myndigheterna behöver hjälp med oljebekämpningen,
får Jenny och tusentals andra frivilliga en kallelse från WWF att komma och hjälpa till med städningen av
stränderna och vården av oljetäckta fåglar.
Att samla in oljan från stränderna är ett tungt och mycket långsamt arbete. Beroende på strandens struktur och oljans art används olika arbetsmetoder. Som arbetsredskap fungerar till exempel öskar, spadar,
skrapor och borstar. Varje oljeinsamlare märker med tiden vilket arbetsredskap som passar bäst för vilket
ändamål.
Jenny har deltagit i oljebekämpningsövningar samt i en kurs där deltagarna fick lära sig att hjälpa fåglar
som smetats ner med olja. Att delta i utbildningarna känns meningsfullt, eftersom Östersjön är viktig för
Jenny. Det känns bra att veta att hon kan
göra något konkret för att skydda havsnaturen om en olycka inträffar.
@ Päivi Seppänen / WWF
Vanessa Klötzer
WWF
16
Naturens mångfald
17
© Roger Leguen / WWF-Canon
N a t u rens
m ån g f a ld
Tigern
Jag är en tiger, hemsk och stor
en best som i de vilda skogarna bor
Vi bor ju främst i Asien förstås
men också i Europa kan du hitta några av oss
Nu hotas vi av en stor fara
det är tjuvskyttarnas stora skara
Vi skyddas inte mera av våra skyddsränder
när vi omges av burarnas järnstänger
Hjälp oss att vår älskade skog bevara
det är där som vi vill bo och vara
Nu ber vi er alla om hjälp, skynda så att ni hinner
innan ytterligare en värdefull art från världen försvinner
© Santeri Hänninen
Henni Jaatinen
Siiri Virtanen
Milla Tuppurainen
Vaskivuoren lukio
18
N a t u rens
m ån g f a ld
Byskogar, plantskolor och åkerskogsbruk
I Tanzania i östra Afrika utgör regnskogarna en möjlighet till försörjning för de lokala invånarna. Från
skogarna får man frukt, svamp, ved, byggmaterial och medicinalväxter. De floder som slingrar sig fram i
skogarnas skugga tillhandahåller dricks- och tvättvatten. Dessutom skyddar skogarna från vind, regn och
solgass. Skogarna är alltså livsviktiga för människorna.
Regnskogarna i östra Usambara är hemvist för många växt- och djurarter. Till exempel är detta det enda
området där den välbekanta saintpaulian förekommer i det vilda. Att slå vakt om skogarna är viktigt för att
bevara naturens mångfald.
På många platser avverkas för mycket skog, eftersom behovet av ved och byggnadsvirke är stort och det
råder brist på odlingsmark. Skogarna kan dock också vårdas på ett hållbart sätt så att de inte behöver fällas, utan kan både skyddas och utnyttjas samtidigt.
WWF främjar hållbar skogsvård i östra Usambaras bergsskogar i nordöstra Tanzania. Med WWF:s hjälp
har flera byskogar anlagts i området. Ansvaret för vården av dessa skogar ligger helt på de lokala byborna. För byskogarna utarbetas en markanvändningsplan och tydliga regler för skötseln och utnyttjandet
av skogarna. Med hjälp av dem har bergsområdets skogar förblivit livskraftiga och erbjuder ett hem för
otaliga djur- och växtarter. Dessutom har människorna fått mat från sina skogar och utnyttjat dem ekonomiskt genom att exempelvis sälja skogsprodukter, såsom svamp och medicinalväxter.
Hållbar skogsvård är viktig, eftersom man med
hjälp av den samtidigt kan skydda värdefulla
regnskogar, trygga ett hem för de många utrotningshotade djur och växter som lever i dessa
samt tillhandahålla många olika fördelar för dem
som är beroende av skogarna.
© Laura Tahkokallio / WWF
Hållbar skogsvård främjas också genom att plantskolor anläggs. I dessa odlas de trädslag som finns i
regnskogen, och plantorna planteras i skogsområden som har splittrats. Till skogarnas välmående bidrar
dessutom åkerskogsbruket som idkas av lokala invånare och som skiljer sig från traditionellt, ensidigt
jordbruk. Vid åkerskogsbruk odlas matväxter, såsom banan, svartpeppar och bönor, tillsammans med
regnskogsträd, mellan och under dessa. Med
hjälp av det stora antalet näringsväxter blir människornas kost mångsidigare. Dessutom vågar
djur som lever i de täta byskogarna och skyddsskogarna röra sig längs åkerskogslapparna från
ett skogsområde till ett annat.
Maija Kaukonen
WWF
19
N a t u rens
m ån g f a ld
Naturens rätt att finnas till
Det är år 1992 i Rio de Janeiro i Brasilien. Kompakta, svarta bilköer slingrar sig fram längs gatorna i den
heta staden. Utmed gatorna patrullerar poliskorteger som håller nyfikna Riobor på avstånd. De centrala
platserna i staden glänser ovanligt rena. Det ryktas om att till och med de hemlösa gatubarn som vanligtvis vistas i centrum av Rio har transporterats till någon plats i utkanten av staden, bort från de många
internationella besökarnas ögon.
Största delen av invånarna i Rio de Janeiro har en ganska bristfällig uppfattning om varför de svarta
bilarna och skarorna av utländska, kameraförsedda journalister som följer dessa befinner sig i staden.
Tidningarna berättar att det är fråga om en FN-konferens, där man har för avsikt att hitta lösningar på världens största problem. Ett av dessa är avverkningen av regnskogarna i Brasilien. Rioborna är inte säkra
på om de borde vara förargade eller stolta över att hela världen nu påstås prata om hur regnskogarna
försvinner.
Rioborna anser att de allvarliga problemen i världen har konstiga och svåra namn. Vad är till exempel biodiversitet? Pratet om att naturens mångfald utarmas är för de flesta Riobor inte förenat med deras egna
upplevelser. Det enda de känner till är sin egen och andra människors fattigdom. Ändå har man nu, år
1992, för avsikt att i Rio de Janeiro lösa just precis utarmningen av naturens mångfald!
I den stora salen i konferenscentret upplever man intensiva, historiska ögonblick. På plats finns presidenter, ministrar och höga tjänstemän från hela världen. Ministrar och en stor grupp tjänstemän har anlänt
också från lilla, nordliga Finland.
© Staffan Widstrand / WWF
Hela salen brister ut i applåder då man efter långa förhandlingar lyckas få till stånd en global konvention
för att skydda biodiversiteten. Utanför salen jublar den enorma gruppen av naturvårdare. Konventionen
innehåller en omvälvande huvudtanke: naturen har ett egenvärde. Människorna ska
alltså sörja för att inte bara människorna, utan
också andra arter har rätt att leva!
Tjugo år senare njuter järvungarna i Enare
av sitt livs bästa sommar. De anar inte att de
hör till de mycket fåtaliga, enbart cirka 150
finländska järvarna. Järven har inga fiender
bland djuren. Det utrotningshotade rovdjuret
förföljs bara av människan. Skyddsarbete för
biodiversiteten behövs alltjämt.
Anne Brax
WWF
20
K limatförändringen
21
© Sindre Kinnerød / WWF-Canon
Kli m a t för ä ndrin g en
Pingviner i Brasilien
En dag i juli surfade brasilianaren Alex Bocage de Almeida i vattnen i närheten av São Paolo. Det var
ett tjugotal grader varmt, sydlig vind och i luften låg en doft av alger. ”En perfekt dag att njuta av havet”,
tänkte Alex.
Plötsligt lade han märke till något svartvitt intill brädan. ”Vad? Är det en pingvin?” tänkte Alex förvånat.
”Det kan inte stämma! Pingviner trivs ju i kallt vatten, och här är vattnet mer än 20 grader varmt.”
Där kilade dock en liten pingvin, hoppade i en båge över ytan och dök sedan graciöst igen. Alex tittade
förundrat på. På ett ögonblick var pingvinerna fem till antalet och snart var de redan 20. De simmade norrut och försvann strax ur sikte. Alex hade surfat här hela sin barndom, men aldrig sett något liknande.
Då Alex kom hem googlade han ämnet. Det visade sig att fåglarna var magellanpingviner och kom från
Falklandsöarna. De hade simmat längs nästan hela den sydamerikanska kusten för att komma till norra
Brasilien. Alex hittade också en artikel som berättade att man i år hade sett tusentals pingviner vid de
brasilianska kusterna. Hälften av fåglarna hade varit utsvultna och en del hade dött av hunger. ”Hur kan
pingvinerna dö av hunger i ett hav som är fullt av fisk?" förundrade sig Alex.
Alex oroade sig över pingvinernas egendomliga beteende, så han bestämde sig för att ringa till sin vän
Valéria, som arbetade inom WWF. Valéria bekräftade vad Alex redan anade: då pingvinerna simmar i väg
så här långt från sina normala bosättningsområden måste något vara riktigt fel. Man har upptäckt att den
havsström som magellanpingvinerna fiskar i nu är en grad varmare än normalt. Därför simmar pingvinernas bytesfiskar sardinerna, som tycker om kyla, ner på djupet, där fåglarna inte kan nå dem. Pingvinerna
måste alltså ge sig i väg längre norrut för att hitta mat.
© Michel Gunther / WWF-Canon
”Hur kan en uppvärmning på en grad ha så
här stor effekt?” undrade Alex. ”Om vattnet
i duschen är en grad varmare i dag än i går
märker jag det inte ens. Men på skalan för
hela världen ser en grad ut att redan innebära en stor förändring.”
22
Hanna Nordström
WWF
Kli m a t för ä ndrin g en
Klimatvännens måltid
Det finns i rikliga mått och stora högar. Ångande hett, kallt, färggrant och brunt. Magen knorrar hungrigt
då näsan känner den berusande doften. Ja – det är matdags!
Nu är det inte fråga om att vara lite hungrig, så rejält med mat på tallriken bara. Lite potatis ur en skål,
grönsaksbiffar ur en annan. Sedan sås och sallad till. Mjölk att skölja ner maten med och oj, färskt bröd!
Det måste jag ju också smaka på.
Medan jag äter funderar jag på vad jag har hört om klimatförändringen. Jag vet att klimatet på jorden blir
varmare, och att det leder till många problem. Jag vill inte förstöra naturen eller klimatet, men finns det saker som jag själv kan påverka? Jag minns att jag har hört att mat som är tillverkad av grönsaker är snäl�lare mot miljön och klimatet än mat med kött. Vilken tur att jag valde just grönsaksmat till min egen tallrik.
Jag är inte längre hungrig och maten var god. Synd bara att jag tog alldeles för mycket. Jag måste föra
en del till bioavfallskärlet. Det ser ut som om de andra också har tagit för mycket, eller så tyckte de inte att
maten var lika god som jag tyckte. Bioavfallskärlet är nämligen redan nästan fullt. Visst har jag hört berättas att man inte borde kasta bort mat.
Genom att kasta bort färdig mat slösar man energi. Råvarorna till maten har först odlats någonstans och
sedan transporterats någon annanstans för produktion. För att tillreda maten används en ugn eller en
spis, det vill säga energi. Om oäten mat hamnar på avstjälpningsplatsen så ruttnar den där och ger upphov till metanutsläpp. Metan är en av de kraftigaste växthusgaserna och förstärker klimatförändringen om
den kommer ut i atmosfären. Metan kommer också ut i atmosfären genom kornas rapningar och fjärtar.
Veera Honkanen
WWF
© Katrin Havia / WWF
I morgon ska jag komma ihåg det här, oavsett hur hungrig jag är! Jag ska välja mat som är tillverkad
av grönsaker och jag ska bara ta så mycket mat
på tallriken som jag vet att jag vill och orkar äta
upp. Jag skulle också kunna berätta för mina
vänner i skolan och mina föräldrar hemma att
man inte ska kasta bort mat. Det är en liten klimatgärning som alla lätt kan göra!
23
Kli m a t för ä ndrin g en
Klimatet är gränsöverskridande
Då jag använder el och värme eller konsumerar varor och mat i Finland, leder det till utsläpp av växthusgaser som i sin tur ger upphov till klimatuppvärmningen överallt i världen. Alla mina val lämnar ett långvarigt spår i atmosfären. Växthusgaserna leder till att medeltemperaturen på jorden stiger, vilket får många
slags negativa följder. Effekterna utsträcker sig till alla delar av jordklotet, oberoende av var själva utsläppet har ägt rum.
Klimatförändringens effekter kan vara allvarligast där det sker minst utsläpp. Många utvecklingsländer
förutspås lida mest av effekterna, bland annat för att de är mer beroende än industriländerna av sådana
naturtillgångar och näringar som klimatförändringen lätt skadar. Dessutom har fattiga länder dåliga förutsättningar för att förbereda sig på och anpassa sig till effekterna av klimatförändringen.
Vi orsakar alla problemet tillsammans. Genom nästan all mänsklig verksamhet, såsom industri, produktion av mat och energi samt trafik, orsakar vi utsläpp av växthusgaser som förstärker klimatförändringen.
Utsläppen borde minskas i alla länder, inom alla branscher och på alla varaktiga sätt.
Liksom de utsläpp av växthusgaser som jag ger upphov till påverkas atmosfären även av de utsläpp som
orsakas av en amerikan eller en nepales. Storleksklasserna är dock olika: amerikanens och finländarens
utsläpp i atmosfären är många gånger större än de utsläpp som en nepales ger upphov till.
© Michel Gunther / WWF-Canon
Rika länder har på många sätt dragit nytta av exempelvis den industriella utvecklingen som ger upphov till
utsläpp. Förutom att effektivt minska sina egna utsläpp och stödja u-länderna i kampen mot klimatförändringarna borde industriländerna även betala ersättning för de skador och den förstörelse som klimatuppvärmningen har gett upphov till och kommer att ge upphov till i u-länderna.
24
För att utsläppen av växthusgaser ska
kunna minskas till en säker nivå behövs allas insats. För att lösa klimatförändringen
behövs samarbete och partnerskap, så att
ett koldioxidsnålt samhälle blir möjligt i både
industriländerna och u-länderna. Industriländerna har ett särskilt ansvar för detta,
eftersom de har råd att utveckla och använda renare teknik.
Salka Orivuori
WWF
© Anne Brax / WWF
Människan och naturen
25
M ä nnis k a n
o c h n a t u ren
Åkerskogsbruk hjälper människor och djur
Du vet väl hur gott en banan smakar? Och du vet kanske också att de bananer du äter odlas i varma, tropiska länder, varifrån de transporteras hit till Finland.
Bananen är en cirka tre meter hög, palmliknande buskväxt, på vilken det vanligtvis växer delikata bananklasar. Bananen är en av de viktigaste matväxterna i till exempel Afrika. Ofta odlas matväxterna på sådana odlingsbara områden där man först har huggit bort regnskog. Detta är till stor skada för de många
djur och exotiska växter som regnskogarna är proppfulla av. Odlingen av banan förutsätter ändå inte att
skogen skövlas, med hjälp av bananen kan man i själva verket skydda regnskogarna!
Då bananer och andra matväxter odlas mellan och under regnskogsträden behöver man inte fälla skogen
för att få en åker att odla mat på. Detta kallas åkerskogsbruk.
Vid åkerskogsbruk hjälper regnskogsträden matväxterna att klara sig. Träden ger matväxterna skugga
och skyddar dem från vind och regn. Med sina rötter suger träden dessutom upp vatten och näringsämnen djupt nere i jorden och för dem närmare markytan, där matväxternas rötter finns. Träden lockar till sig
pollinerande insekter, såsom bin och större djur som transporterar växternas frön och frukter vidare. På
så sätt hjälper de växterna att föröka sig och spridas.
Även människorna drar nytta av åkerskogsbruket. Då matväxter odlas tillsammans med träd kan människorna äta mer varierad mat, vilket förbättrar deras kost. Förutom mat får människorna också ved och
byggvirke från skogarna. I skogarna kan man också plocka svamp och bär.
© Simon de Trey-White / WWF-UK
Många djur vågar sig inte ut ur regnskogarna och ut på de avverkade områdena, eftersom öppna åkrar
kan vara skrämmande och man kan bli ett lätt byte för jägarna där. Med hjälp av åkerskogsbruk vågar
också djur bättre röra sig från en plats till en
annan, då de odlingsmarker där träd odlas
förenar de täta skogsområdena med varandra. Åkerskogsbruk är till nytta för alla!
26
Maija Kaukonen
WWF
M ä nnis k a n
o c h n a t u ren
Regnperioderna i en enda röra
Vädret i den lilla byn Kiwisani i Tanzania har förändrats. Långa och korta regnperioder förekommer utan
ordning. De långa regnen kommer i kraftiga skurar, som leder till översvämningar och förstör skördarna.
De torra perioderna blir längre.
Att vädret förändras snabbt har även 29-åriga Siwema Prosper märkt. Hon föddes och växte upp i byn
Kiwisani på sina föräldrars lilla lantgård, som hon har fått i arv. Siwema har skött jordlappen tillsammans
med sin man i fem år, och de har ett barn.
Siwema säljer bananer, kassava och papaya för att tjäna lite pengar. Hon har fört anteckningsbok över
skördarna och de förluster som beror på variationerna i vädret. Också grannarna har märkt att regnen är
nyckfulla. Odlarna kan inte längre förutse vädrets årscykel. Människor har tvingats flytta på grund av översvämningar.
Sötvatten finns inte längre i samma utsträckning som förut, och brunnarna har börjat sina. Den frodiga
växtlighet som tidigare har skyddat Ruaha-floddalen har börjat utplånas. Också många fågelarter har börjat försvinna från floddalen. Siwema är inte säker på om fåglarna har dött eller flyttat någon annanstans,
där det ännu finns grönska och frodiga floddalar.
Vilda djur har börjat besöka deras byar oftare, då det inte längre finns vatten att få från naturliga källor
året om. Förändringarna har också påskyndats av att människorna har huggit ner skog för att få ved och
odlingsmark.
Siwema har börjat samla in regnvatten i en tank precis som de andra grannarna. På så sätt kan vatten användas för åtminstone vissa behov hemma under de torra perioderna, som blir längre från år till år.
Sami Tornikoski
WWF
© Martin Harvey / WWF-Canon
Siwema tycker att vattendragen och deras omgivningar, såsom skogarna, borde skyddas bättre. Människorna borde förstå vad klimatförändringen innebär och hur människornas handlingar
kan förvärra situationen ytterligare. Hur kan man
anpassa sig till förändringen?
27
M ä nnis k a n
o c h n a t u ren
Kära dagbok
I dag läste jag i tidningen att vi snart kommer att behöva tre jordklot. Att den här enda planeten inte räcker
till för vår västerländska livsstil.
Då jag städade min garderob räknade jag att det fanns 107 olika blusar och toppar i den. 107! När ska jag
egentligen hinna använda dem alla? Och inte använder jag ju dem – ännu en gång blev det en stor hög
att föra till klädinsamlingen. Där fanns felinköp från reor, misslyckade gåvor och andra grejer. Dessutom
ändras modet i så snabb takt att man inte längre täcks ta de gamla skapelserna på sig.
Samtidigt undersökte jag varudeklarationerna, och där fanns akryl och lycra och all världens polyester.
Vad betyder det egentligen i praktiken? Finns det akrylträd eller -buskar någonstans? Nej, för det är plast!
Och plast tillverkas av olja. Och nästan alla tyger innehåller bomull, som förbrukar enorma mängder vatten, kemikalier, gödsel och bekämpningsmedel vid odlingen. Och så förorenas vattnet igen.
Där finns något slags obestämt produktionsmaskineri som rullar på, och jag går bara till butiken och väljer
ut de kläder som ser häftigast ut från hyllan. Det är sällan jag tänker på vilket ursprung de har.
Så är det väl med ganska många andra saker också.
I matbutiken ser jag vilket mångsidigt utbud det finns i köttdisken. Där finns marinerad kyckling och strimlat fläskkött och innerfilé av nöt. Många produkter ser inte ens ut som kött, eftersom de har rullats i all världens såser och kryddor.
© Marjo Ylikoski / WWF
Hur mycket av det som finns i köttdisken hamnar i soporna varje dag? Det känns otäckt att en gris har
fötts och levt bara för att via köttdisken hamna direkt i soptunnan, där den får ruttna. Det är ju fråga om
ett så intensivt produktionssystem att djur
föds upp bara för att bli mat. Och köttproduktionsfabrikerna förorenar och tar mycket plats
av den ursprungliga naturen. Inte konstigt att
jordklotet inte räcker till.
Kanske skulle jag också kunna äta mer grönsaker och till exempel älg och and, som ändå
har vuxit upp och levt i sin egen naturliga miljö. Och köpa lite mindre kläder och stajla de
gamla. Så att vi inte sedan behöver flytta till
en rymdstation bara för att naturtillgångarna
tar slut.
Mira Hannuksela
WWF
28
Globalt partnerskap
29
© Michel Gunther / WWF-Canon
Glob a l t
p a r t ners k a p
Borneos barn till skolan
Ur en resedagbok som WWF Finlands medarbetare har skrivit:
Den tredje resdagen på ön Borneo. Planeringen av regnskogsarbetet var verkligen svettig i dag, då den
tropiska värmen vann över luftkonditioneringen. På det hela taget var det en fin dag, eftersom jag mitt i
planeringen fick besöka lågstadiet i byn Kuala Kurun.
Oväsen och glada tjut studsade mot det stängsel som omger skolgården då barnen vevade ett hopprep
som tvinnats av gummiband, rullade marmorkulor och sparkade fotboll. Mitt under rasten drog någon mig
i skjortkanten. ”What is your name?”, frågade en liten flicka blygt av mig. Hon hade fått studera grunderna
i engelska, och jag kunde mycket väl vara den första utländska person som hon fick pröva sina kunskaper
på. Det gick bra!
Skolbesöket var en fantastisk upplevelse, fullt av entusiasm, glädje och nyfikenhet på bägge sidor: jag fotograferade eleverna och de mig – med kameramobiler.
© Anu Jussila / WWF
Besöket i ett u-land har väckt till liv nya tankar. Det är härligt att komma ihåg hur lite som behövs för att bli
lycklig. Människorna här i landet har mat, kläder och tak över huvudet, och de ser lyckliga ut. Vad annat behöver vi? Å andra sidan måste man stanna upp och se hur den lycka som följer av småsaker ofrånkomligen
håller på att förändras till en västerländsk strävan efter konsumtionseufori. De där kameramobilerna...
Men vilka är väl vi västerländska konsumtionskungar att förneka människorna i u-länderna välfärd. De har
rätt till samma möjligheter och grundläggande välfärd som oss. Och för att jordklotet ska klara av att den
växande befolkningen i u-länderna vill uppnå ett högre välstånd måste vi rationalisera vårt eget levnadssätt. Det innebär inte en återgång till havremotorernas och pärteldens tid, utan att vi skär ned på onödig
konsumtion och minskar mängden utsläpp.
Ett mycket viktigt mål är att få skoleleverna på
Borneo att stanna kvar i skolan. Gruvindustrin
och guldvaskningen lockar ungdomarna att
avbryta skolgången, eftersom de ofta erbjuder en snabb genväg till att exempelvis skaffa
den där kameramobilen. Utbildning är dock av
största vikt. Den hjälper människorna att förstå
rikedomen och sårbarheten i den egna livsmiljön samt ger dem redskap för att bevara denna
och utnyttja den på ett hållbart sätt.
Att snabbt bli rik på guld eller regnskogsträ är
nämligen bara möjligt så länge naturtillgångarna räcker till. Inte för evigt.
Anu Jussila
WWF
30
Glob a l t
p a r t ners k a p
Bosse och Rättvis handel
Den här berättelsen handlar om Bosse.
Bosse arbetade på en ecuadoriansk bananplantage. Trots att Bosse arbetade från morgon till kväll för att
vi ska få bananer, räckte hans lön inte ens till för att täcka skulderna. Arbetsförhållandena var usla, eftersom Bosses arbetsgivare inte tjänade tillräckligt med pengar på bananerna. Detta berodde på att största
delen av inkomsterna gick till mellanhänder, transportbolag och återförsäljare. Han kunde inte ens klaga
på arbetsförhållandena, eftersom det inte var tillåtet att ansluta sig till fackföreningar.
En dag fick Bosse höra om så kallade mikrolån och Rättvis handel. Han hade fått nog av att se hur även
barnen tvingades arbeta på plantagen – utan lön. Bosse lämnade sin arbetsplats, ansökte om ett mikrolån för en egen plantage och fick det. Sedan anslöt Bosse sig till Rättvis handels producentgrupp. Han
fick ett certifikat till ett förmånligt pris samt större inkomster från de sålda bananerna. På så sätt kan han
trygga sin framtid och täcka produktionskostnaderna utan att skaffa sig nya skulder. Tack vare Rättvis
handel har Bosse nu pengar, och han har betalat tillbaka sina gamla skulder och mikrolånet.
Hundratusentals arbetstagare ute i världen arbetar under ytterst anspråkslösa arbetsförhållanden och
tvingas leva i fattigdom. Deras arbetsgivare, det vill säga odlarna, tvingas sälja sina produkter till ett pris
som till och med är lägre än produktionskostnaderna, vilket innebär att de i praktiken går med förlust hela
tiden. Allt detta bara för att också vi ska få bananer, kaffe, choklad, ris, bomull och andra produkter billigt.
Rättvis handel ger ett garantipris för alla produkter. Garantipriset är tillräckligt stort för att täcka kostnaderna för hållbar produktion och främja odlarnas välfärd. Att utnyttja barnarbetskraft är inte tillåtet på Rättvis
handels gårdar. Rättvis handel främjar också jämställdhet genom att förbjuda diskriminering av kvinnor
och garantera dem samma arbets- och lönerättigheter som män.
Valtteri Hannula
Sakari Helokunnas
Vaskivuoren lukio
© Mauri Rautkari / WWF-Canon
Genom att stödja Rättvis handel stödjer ni dem
som odlar er mat.
31
Glob a l t
p a r t ners k a p
Mikrolån motarbetar fattigdom
Det finns nästan sju miljarder människor i världen. Av dem lider mer än en miljard brist på rent vatten, en
och en halv miljard lever utan elektricitet och nästan fem och en halv miljarder är inte uppkopplade mot
Internet. Fyra miljarder människor lever i fattigdom, och deras inkomst är mindre än fem dollar om dagen.
Till de fattigaste i världen hör också sexbarnsmamman Sofia från Tanzania. Kampen mot fattigdomen är
vardag för henne. Ännu för några år sedan såg det ut som om familjens inkomster endast skulle räcka till
för att ge barnen mat – utbildning hade man inte råd med.
I Sofias by grundades en grupp av kvinnor som är intresserade av naturvård i anslutning till WWF:s
skogsvårdsprojekt. Gruppen hade möjlighet att ansöka om ett litet lån från det program för mikrolån som
WWF har inrättat. För lånepengarna köpte man tegelformar. Kvinnorna började tillverka tegel, först för
sina egna behov och sedan till försäljning.
Traditionella banker stödjer sig i sin verksamhet på principen ”ju mer du äger, desto mer får du”. Affärsidén för de banker som bygger på mikrolån är däremot ”ju mindre du äger, desto större möjlighet har du
att få lån”. Mikrolånen har gett upphov till en ny finansieringskultur, där de fattigaste betjänas först. Målet
är att minska fattigdomen.
Mikrolånens fader anses vara bangladeshiern Muhammad Yunus, som grundade Grameenbanken på
1970-talet. Han beviljades Nobels fredspris år 2006, och därefter har antalet mikrolån ökat explosionsartat. Merparten av mikrolånen beviljas kvinnor i u-länder. De innehar en nyckelposition då man vill bryta
fattigdomscirkeln.
© Maija Kaukonen / WWF
Sofia och de övriga kvinnorna i gruppen har dragit stor nytta av sitt lån. Då kvinnorna byggde tegelhus åt
sina egna familjer väcktes intresset hos närområdets övriga invånare. Tegelhus är hållbara och svala också i hett väder. Dessutom
håller de myggorna borta. Man behöver inte
mycket trä för att bygga ett tegelhus, vilket
innebär att tegelaffärerna också främjar skyddet av skogarna.
Med inkomsterna från tegelförsäljningen har
Sofia även utvidgat sina matodlingar och betalat sina barns skolavgifter. Sofia hoppas att
också hon själv kan få mer utbildning i framtiden.
Liisa Rohweder
WWF
32
Lika värda
33
© Petri Mulari / APU / WWF
Lika
v ä rd a
Då Kea fick börja i skolan
Då du var liten och dina föräldrar tyckte att du busade för mycket, hotade då din mamma eller din pappa
ibland på låtsas med att sälja dig till en cirkus? Du svarade kanske på hotet genom att skrika och fnissa,
eftersom du visste att det var på skoj. Människor kan inte säljas.
För Kea från Kambodja var hotet inte på låtsas. Efter att Keas föräldrar hade dött blev hon omhändertagen av en sträng adoptivmamma, som till sist sålde henne som arbetare till en klädfabrik. Som elvaåring
tvingades Kea ensam flytta till en främmande stad för att arbeta långa arbetsdagar och sova på fabriksgolvet. Det fanns knappt om mat och ännu färre vänner.
Keas historia tog en positiv vändning då hon blev bekant med en medarbetare från en välgörenhetsorganisation som stödjer utbildning för flickor. Kea fick flytta till ett barnhem för flickor. Det nya hemmet var inte
fint och det sov fyra flickor i samma rum, men Kea tyckte att det var som en lottovinst. Hon behövde inte
längre arbeta i fabriken. Att delta i hushållsarbetet på barnhemmet kändes nästan som en lek i jämförelse
med arbetet på fabriken.
Efter att Kea hade kommit till barnhemmet meddelade hon allvarligt att det inte lönade sig att sätta henne
i skolan, eftersom hon ändå inte kunde lära sig någonting. Det hade adoptivmamman försäkrat henne
om. Så blev det dock inte: Kea började skolan och visade sig vara en begåvad flicka. Mest tyckte hon om
handarbete och studierna i engelska. Dessutom blev hon bäst i klassen i matematik.
© Zeb Hogan / WWF-Canon
Många kambodjanska flickor slutar skolan redan som tolvåringar eller tidigare. Att fortsätta skolgången är
ändå viktigt. Kvinnor som har studerat känner bättre till sina egna rättigheter, kan bättre ta hand om sina
barn och har fler alternativ i livet än de kvinnor som inte har gått i skolan.
34
I Keas fall uppmuntrade lärarna henne att
fortsätta sina studier. Hon slutförde grundskolan och fortsatte därefter till gymnasiet. Om
Kea lyckas få stipendium för att finansiera
sina fortsatta studier kommer hon ännu att
studera på universitetet. Vem vet vad den
föräldralösa flickan som sov på ett fabriksgolv
kommer att bli när hon blir stor?
Essi Aarnio-Linnanvuori
WWF
Lika
v ä rd a
De rika ländernas ansvar
Ungefär 1,4 miljarder människor lever på mindre än en euro om dagen. Mer än en fjärdedel av barnen
i u-länderna är underviktiga. Varje år dör 536 000 kvinnor och flickor av komplikationer orsakade av
graviditet eller förlossning. Av dessa dödsfall inträffar 99 procent i u-länderna.
Förenta nationerna har som mål att öka finansieringen som industriländerna ger u-länderna till 0,7 procent av bruttonationalprodukten. Den utvecklingsfinansiering som industriländerna beviljade år 2008 var
dock bara hälften så stor som detta mål.
Varför är u-länderna fattiga och varför fortsätter ojämlikheten mellan fattiga och rika länder samt mellan
människor? Vilket ansvar har rika länder som Finland för att u-länderna förblir fattiga?
Under historien har många rika länder utnyttjat även u-ländernas naturtillgångar och arbetskraft för att
bygga upp sin egen rikedom och välfärd. Dessutom finns det alltjämt många strukturer i världen som upprätthåller fattigdomen i u-länderna och förstärker ojämlikheten mellan rika och fattiga länder. Reglerna för
världshandeln gynnar rika länder. Många u-länder tvingas lägga mer pengar på att sköta sina skulder än
på utbildning eller hälsovård. De rika ländernas beslut inverkar också ofta på u-ländernas möjligheter.
Det är industriländernas skyldighet att avlägsna den ojämlikhet som råder i världen. De har förutsättningar
till detta tack vare sin rikedom och sin maktposition, och de upprätthåller för sin del u-ländernas problem.
Avlägsnandet av ojämlikheten främjas av till exempel utvecklingssamarbete, rättvisare strukturer inom
världshandeln, en förstärkning av företagsansvarsreglerna samt avskrivning av fattiga länders skulder.
Ett mål är att skapa ett globalt partnerskap. Det
bidrar också till att de övriga målen kan uppnås.
U-ländernas fattigdom är inte bara u-ländernas
problem, utan det är en gemensam utmaning för
hela världen. Att svara mot den kräver att alla
deltar samt att i synnerhet rika länder ger stöd
och tar ansvar.
Salka Orivuori
WWF
© Simon de Trey-White / WWF-UK
År 2000 avtalade beslutsfattarna i världen om åtta centrala utvecklingsmål i FN:s millenniedeklaration. Till
dessa hör bland annat minskning av extrem fattigdom och hunger, antalet analfabeter samt sjukdomar.
Man har avancerat i fråga om många mål, men
alldeles för långsamt.
35
Lika
v ä rd a
Nepalesiska kvinnor bygger biogas
”En morgon vaknade jag och sade till min man att jag inte längre tänker riskera mitt liv genom att samla
ved i skogen. Jag berättade att vi ska skaffa en biogasugn, även om vi måste ta ett lån för den.” Det berättar fru Jari Maya Tamang där hon stolt står bredvid den första biogasugnen i byn Badreni i Nepal.
Invånarna på landsbygden i Nepal uppmuntras att spara skog genom att övergå till att använda biogas i
stället för ved. Biogasen görs med en enkel reaktor samt av kreaturgödsel och människans avföring. Merparten av byborna har följt fru Tamangs exempel: tack vare mikrolån har redan 80 procent av hushållen i
byn en egen biogasugn.
Att samla ved och laga mat är traditionellt kvinnoarbete i Nepal. Biogasen besparar kvinnorna och flickorna långa vedinsamlingsfärder. Då flickorna inte behöver tillbringa sina dagar i skogen för att samla in ved
har de tid att gå i skolan. Turerna för att samla in ved är inte bara tidskrävande, utan till och med farliga,
eftersom kvinnorna riskerar att bli anfallna av vilda djur i skogen. I området finns bland annat tigrar och
noshörningar.
Kvinnornas hälsotillstånd har också förbättrats tack vare biogasugnarna. Tidigare riskerade de att få olika
sjukdomar i andningsorganen då de lagade mat, eftersom skorstenar inte ingick i standardutrustningen i
bostäderna, trots att det fanns en eldstad.
Biogasugnarna har också positiva effekter på miljön. En familj kan använda upp till två och ett halvt kilo
ved varje dag. Då man inte längre behöver lika mycket ved som förut klarar sig de värdefulla skogarna i
området undan avverkning. Användningen av biogas har också en direkt dämpande effekt på klimatförändringen: en biogasenhet minskar koldioxidutsläppen med nästan fem ton om året.
© Simon de Trey-White / WWF-UK
Tack vare fru Tamangs beslutsamhet har byn
Badreni blivit ett exempel för hela den nepalesiska landsbygden. Invånarna på landsbygden förstår att deras handlingar har en direkt
inverkan på miljön. De vill dra sitt eget strå till
stacken för den.
36
Kaisa Räsänen
WWF
Vi kan påverka
37
© Sindre Kinnerød / WWF-Canon
Vi kan
påver k a
Millas mugg
Varje dag i skolmatsalen retade tredjeklassisten Milla sig på att man måste dricka vatten ur en engångsmugg. Vid dörren till matsalen fanns en stor säck för blandavfall, och varje dag blev säcken alldeles full av
engångsmuggar och två deciliters mjölkburkar.
”Alldeles onödigt skräp! Vi kunde mycket väl dricka vatten och mjölk ur glas”, klagade Milla för sin vän
Tia vid matbordet. Tia stoppade fundersamt spenatplättar i munnen och utbrast sedan: ”Ta med en egen
mugg hemifrån till skolan, så blir det inget skräp. Ska vi göra det i morgon?”
Nästa dag hade både Milla och Tia med sig egna, hållbara plastmuggar till skolan. När flickorna gick till
matsalen plockade de de ut muggarna ur ryggsäcken och efter att de hade ätit tog de med sig muggarna
tillbaka till klassrummet igen. Den dagen fanns det två muggar färre i sopsäcken.
Det gick ett par dagar och några av Millas klasskamrater bestämde sig också för att ta med en egen mugg
till skolan. Därefter lade man märke till muggarna i grannklassen, och så småningom ökade antalet muggar. Varje dag fanns det några muggar färre i sopsäcken. Elevkårens ordförande, sjätteklassisten Jonas,
kom och frågade Milla om muggkampanjen.
”Vi borde få dricka också mjölken ur muggar”, sade Jonas. ”Jag ska föreslå för rektorn att mjölken ska
serveras ur stora behållare och i glas i stället för ur små burkar.”
Milla och Jonas skrev ett brev till rektorn, i vilket de samlade ett stort antal underskrifter från eleverna.
Rektorn tog emot brevet och tackade eleverna för deras aktivitet. Problemet var skolans diskmaskin som
var för liten för att man skulle hinna diska elevernas glas.
© Samu Hautala
Eleverna var besvikna. Många slutade använda sina egna
muggar i matsalen. Sopsäckens storlek ökade igen. Endast
Milla stretade på med sin mugg och bar den troget med sig.
Det såg ut som om historien om den fina kampanjen för att
minska avfallsmängden var slut i och med detta.
38
Så gick det dock inte. Under sommarlovet renoverades
skolans kök. Både serveringssättet i matsalen och diskmaskinerna i köket förnyades. Då skolorna började på hösten
serverades mjölken ur kran och i glas!
Numera är blandavfallskärlet i Millas skola litet. Muggen väntar hemma i skåpet på att få följa med på utfärd eller läger.
Milla själv lärde sig att det lönar sig att försöka påverka saker
och ting. Man ska inte bli nedslagen om problemet inte genast
får en lösning. Ibland tar det lite tid att genomföra förändringar.
Essi Aarnio-Linnanvuori
WWF
Vi kan
påver k a
Konsumenten är en påverkare
Efter att skolan slutat för dagen promenerar niondeklassisten Peter mot butiken, eftersom hans mamma
har bett honom göra några inköp på hemvägen. Sista timmen hade Peter samhällslära, och under lektionen diskuterade man påverkan genom konsumtion. Peter funderar på vad påverkan genom konsumtion
egentligen betyder. Genom hurudana vardagsval kan man förändra världen till det bättre?
Att påverka genom konsumtion eller, mer familjärt, att rösta med plånboken innebär att man försöker påverka olika saker genom sina beslut om användningen av pengar. Man kan till exempel påverka genom
att köpa Rättvis handels produkter: för dem betalas en större ersättning till tillverkaren av produkten än
vad storföretagen betalar. På så sätt försöker man trygga producentens försörjning och främja utvecklingen i fattiga länder. I affärerna finns många produkter som är märkta med symbolen för Rättvis handel,
till exempel kaffe, choklad och kläder.
Miljöfrågor är på tapeten. Genom att köpa rätt produkter kan också du spara på naturen. Du kan välja
produkter utan onödigt förpackningsmaterial eller produkter som har odlats och förädlats ekologiskt. Ekologiskt odlade produkter märks med Luomu-märket.
Genom att köpa produkter som är tillverkade i Finland kan man stödja finländskt lantbruk och finländsk
industri.
Peter stiger in i butiken. Efter att ha funderat länge köper han rättvisemärkt kaffe och ekologisk grädde
till sin mamma. Åt sig själv köper Peter dessutom ett paket inhemska kex. Peter förpackar varorna ekologiskt i sin ryggsäck i stället för i en plastpåse. Hemma berättar han för sina föräldrar om sina val och motiverar varför han valde just dessa produkter. Föräldrarna lyssnar intresserat på Peter och försäkrar honom
om att också de ska börja tänka på vilka produkter de köper i fortsättningen.
Joonas Aittolahti
Viljami Latvala
Vaskivuoren lukio
© Katrin Havia / WWF
Kom också du ihåg att allt emellanåt i affären
fundera på hur du kan påverka världen i positiv
riktning!
39
Vi kan
påver k a
Lasses initiativ
Lasse var en helt vanlig ung pojke. Han tyckte om att hänga vid den lokala skateboardrampen.
En morgon vaknade Lasse till ljudet av en borrmaskin. Det kom från skateboardrampen i änden av kvarteret. Han hajade till och sprang dit för att se efter vad det var fråga om. Det var precis som han misstänkte – ramperna revs.
Lasse försökte hejda männen som rev hans och hans vänners favoritplats, men han misslyckades med
sitt försök. Männen berättade att stadens nya ålderdomshem skulle byggas på platsen. ”Det är inte sant!”
utbrast Lasse. Det stannar inte vid det här, tänkte han, och bestämde sig för att själv göra något åt saken.
Lasse gick hem och startade datorn. Han började söka information om hur man kunde påverka saken på
Internet. Lasse hittade webbplatsen Valtikka.fi, som innehåller information om ungdomars påverkningsmöjligheter. Slutresultatet blev att han beslutade sig för att lämna in ett initiativ om nya skateboardramper
till kommunen.
Lasse samlade in underskrifter från andra skolungdomar som också var ledsna över att platsen där de
brukade tillbringa sin fritid nu skulle rivas. Han fick många underskrifter, eftersom initiativet hade lyfts fram
väl. Lasse överlämnade initiativet till en av ungdomsfullmäktiges representanter, som lämnade in det till
stadsstyrelsen.
Och hur gick det? Jo, med tiden gick initiativet igenom! Kommunen beslutade att bygga en ny, större skateboardpark.
© Samu Hautala
Lasse förstod att han vill och kan påverka. Därför bestämde han sig för att ställa upp som kandidat i nästa
val till ungdomsfullmäktige.
40
Lasse var inte längre en helt vanlig pojke. Han
hade blivit en påverkare.
Pasi Tarkiainen
Leevi Ruskela
Vaskivuoren Lukio
An t e c k nin g a r
41
An t e c k nin g a r
42
An t e c k nin g a r
43
© John S. Mitchell / WWF-Canon