BILAGA C:4 Handläggare Datum 1 (43) Uppdragsnr 2011-05-06 Tel Fax @afconsult.com Bilaga C4 ReWind Vänern AB Påverkan på det akvatiska livet vid Stenkalles grund Granskad ÅF Infrastructure AB IVL Svenska Miljöinstitutet ÅF-Infrastructure AB Hamntorget 3, Box 467, 651 10 Karlstad. Telefon 010-505 00 00. Fax 054-10 19 31. www.afconsult.com Org nr 556185-2103. Säte i Stockholm. Certifierat enligt SS-EN ISO 9001 och ISO 14001 BILAGA C:4 2011-05-06 2 (43) Innehåll 1 INLEDNING 3 2 2.1 2.2 2.3 2.4 2.5 2.5.1 2.5.2 2.6 2.7 2.8 2.9 2.9.1 2.9.2 MILJÖFÖRHÅLLANDEN I NORRA VÄNERN 4 Allmänt 4 Is 5 Vattenstånd 5 Hydrografi 6 Sediment 9 Bottentyp och sedimentation 9 Metaller och organiska föreningar i sediment 14 Vattenkvalitet 19 Bottenfauna 20 Vegetation-påväxtalger 23 Fisk 25 Fiskfauna 25 Stenkalles grunds betydelse som lekområde och uppehållsområde för fisk 29 3 3.1 3.2 3.3 3.4 3.5 3.6 3.7 MILJÖKONSEKVENSER AV ETABLERING OCH DRIFT AV VINDPARKEN 33 Påverkan på strömningsförhållanden 33 Effekter av grumling under byggfasen 33 Effekter av kabelutläggning 34 Effekter av elektromagnetiska fält 36 Effekter av ljud 36 Effekter av skuggning och reflexer 38 Effekter av fysisk exploatering och bildandet av artificiella rev 38 4 REFERENSER 40 Bilagor Bilaga C:4:1 Engdahl, A., P.-A. Nilsson & R. Råden, 2010. Provfiske vid Sten Calles grund. Rapport från Medins Biologi AB. 5 sid. Bilaga C:4:2 Notini, M. & R. Bengtsson, 2011. Hårdbotteninventering vid Stenkalles grund 2010. Tronerud Miljö & Natur. Januari 2011. BILAGA C:4 2011-05-06 1 Inledning ReWind Vänern AB, härefter benämnd ReWind, ansöker om tillstånd enligt Miljöbalken för etablering av vindkraftverk i norra Vänern. Etableringen gäller en vindpark med 20 vindkraftverk på och i anslutning till Stenkalles grund. Stenkalles grund är ett grundflak i norra Vänern ca 18 km sydväst om Karlstad (figur 1). När det gäller landanslutningen av kabel för energiöverföring till fastlandet så finns idag två alternativ. Dels en kabelöverföring till Dingelsundets mottagningsstation på Hammarö parallellt med den kabel som idag löper från en existerande vindpark vid Gässlingegrund. Alternativet är att ta iland kabeln till Stora Enso Skoghalls fastighet på Hammarö. Inför ansökan avseende nyetableringen av vindkraftpark på Stenkalles grund har en recipientbedömning genomförts för att utvärdera förhållandena i norra Vänern samt konsekvenserna av en vindkraftpark inom detta område. Underlaget består av resultat från den samordnade recipientkontrollen i norra Vänern (vattenkvalitet och biologiska undersökningar) samt undersökningar genomförda inom Vänerns vattenvårdsförbunds regi (sediment). Kompletterande undersökningar (provfiske, dykinventering avseende fauna, flora och fisk) vid Stenkalles grund har genomförts inför ansökan och redovisas. Den generella beskrivningen av Vänern härrör från en tidigare recipientbedömning av ÅF för den befintliga vindparken vid Gässlingegrund med liknande förhållanden som vid Stenkalles grund (Karlsson, 2005). 3 (43) BILAGA C:4 2011-05-06 2.2 Is Isförhållandena i Vänern varierar år från år. I Vänerns skyddade vikar ligger i regel is varje år mellan januari och mars medan förhållandena i öppna Vänern varierar. Den statliga isbrytarverksamheten omfattar även Vänern, vilket innebär att hamnarna i Vänern hålls öppna för trafik året om, dock med vissa tonnagebegränsningar och krav på isklass (SJÖFS 2003:16). 2.3 Vattenstånd Vattenfall ansvarar för att Vänerns vattenstånd regleras enligt gällande vattendom från år 1937. Regleringen sker vid kraftverken i Vargön, Trollhättan och Lilla Edet till vilka följaktligen Vänern fungerar som ett stort vattenmagasin. Vattenståndet får variera mellan 43,16 och 44,85 m över havet. 43,80 meter över havet är sjökortets nivå eller den så kallade referensnivån. (Karlsson, 2005;Christensen, 2007). Länsstyrelsen i Västra Götalands län har upprättat en överenskommelse med Vattenfall AB om en ändrad tappningsstrategi för Vänern från 2008. Överenskommelsen har upprättats på uppdrag av regeringen för att minska risken för översvämningar. Strategin innebär i princip att Vänerns sjöyta i medel sänks med cirka 15 cm. Genom långtidsprognoser kan Vänerns högsta vattennivåer minska med cirka 40 cm. Samhällsnyttan med den nya regleringsstrategin bedöms som mycket stor, dock kan regleringsstrategin få negativa konsekvenser för Vänerns stränder, skärgårdar och vikar (Christensen, 2010). Vattendjupet i vänervikarna är ofta litet, vilket medför att vinden förorsakar stora och lokalt växlande variationer i vattenståndet. Frånlandsvind minskar i allmänhet vattenståndet. Vindarna förorsakar även vattenståndsvariationer med ca 4 timmars tidsintervall mellan topparna. Vid Vänersborg har iakttagits en ca 1 m stor tillfällig sänkning av vattenståndet förorsakad av vinden. (Från Karlsson, 2005) 5 (43) BILAGA C:4 2011-05-06 Tabell 2 9 (43) Signifikant våghöjd vid olika vindhastigheter vid Gässlingegrund. Från Karlsson, 2005. Vindhastighet (m/s) Signifikant våghöjd (m) 5 0,7 10 15 20 1,4 2,2 3,0 Vid Stenkalles grund är den effektiva fetchen även knappt 50 km (figur 4) och våghöjden vid olika vindhastigheter bör vara likartad som vid Gässlingegrund. 2.5 Sediment 2.5.1 Bottentyp och sedimentation Följande definitioner av bottentyper används normalt inom sjösedimentologin enligt Karlsson (2005) (ursprungligen från Håkanson & Jansson, 1983): På ackumulationsbottnar (A-bottnar) sker en kontinuerlig deposition av finmaterial och inom dessa områden kan en lagerföljd byggas upp och här samlas föroreningarna. Transportbottnar (T-bottnar) kännetecknas av en diskontinuerlig deposition. Finmaterial kan sedimentera men i samband med kraftiga stormar kan material återföras till vattenmassan (resuspension). Även lutningsbetingade T-bottnar förekommer. På områden där bottenlutningen överstiger 5 % kan finmaterial genom utglidningar och skred förflyttas mot djupare liggande A-bottnar. Erosionsbottnar (E-bottnar) domineras av grova ytsediment (sand, grus och sten) eller av berg i dagen. Föroreningshalten är i regel låg. Vilken bottentyp som uppträder beror framförallt på förhållanden mellan vattendjup och fetch. En stor fetch innebär att vindgenererade vågor av stor våghöjd kan utbildas. Om vattendjupet samtidigt är ringa erhålles erosionsbottnar. I figur 5 redovisas en bottendynamisk karta över Vänern som konstruerats utifrån kännedom om vattendjup och fetch. Av figuren framgår att en mosaik av samtliga bottentyper förekommer i norra Vänern, vilket hänger samman med det varierande bottendjupet. I området runt Stenkalles grund tenderar bottnarna att bestå av erosions- och transportbottnar BILAGA C:4 2011-05-06 sand/moränbottnar. Bergtäckningen är endast upp till 2-3 meter, ställvis är berget blottat eller närmast blottat. Bottentypen ger inget enhetligt mönster i sonarbilden där uppstickande mörkare partier snabbt växlar med ljusare depressioner i botten. De uppmätta djupvärdena på Stenkalles grund sträcker sig från 7-23 m under referensytan i sjökortet. Ekolodsprofilen (Fig.8) ger en god uppfattning av områdets allmänna topografi och sedimentfördelning.” Figur 6 Läget av mätlinjerna på Stenkalles grund med utbredning av täckningsområden för sonarmätningen. (Från Flodén, 2010). 11 (43) BILAGA C:4 2011-05-06 Figur 7 Sonarmosaik, profilen 5A061303 från norra delen av området, väster om Stenkalles grundet. (Från Flodén, 2010). Figur 8 Sedimentekolodsprofilen 5A061303 genom Stenkalles grund. Profilen demonstrerar den ostnordostliga dalgång som från områdets västligaste del sträcker sig in mot mätområdets mellersta del. Söder och norr om dalgången är bergläget högt med endast obetydlig sedimenttäckning. Mot kartområdets perifera delar faller berget åter undan och sedimenttäcket ökar mot 10 meter. (Från Flodén, 2010.) 12 (43) BILAGA C:4 2011-05-06 2.5.2 Metaller och organiska föreningar i sediment 2.5.2.1 Kattfjorden och norra Vänern 14 (43) Ett väldokumenterat miljöproblem i norra Vänern är förekomsten av kvicksilver i sediment och fisk (Lindeström, 2001). Kvicksilverkontamineringen i Kattfjorden har sitt huvudsakliga ursprung ifrån en kloralkalifabrik belägen vid Skoghall. Utsläppet till Kattfjorden uppskattades under 1960-talet till ca 3 ton per år. I figur 10 redovisas tidsutvecklingen för kvicksilverhalten i Kattfjorden ytsediment. Av figuren kan det konstateras att tillfriskningsförloppet när det gäller halter av kvicksilver i sedimenten har gått relativt långsamt. Halterna av kvicksilver har i runda tal halverats jämfört med situationen 1974 samtidigt som kvicksilvertillförseln har minskat dramatiskt. Av figur 10 kan man också konstatera att kvicksilverhalterna är högst i den västra delen av Kattfjorden trots att fabriken låg vid den östra stranden. Detta kan förklaras av den dominerande strömningen som går västerut i Kattfjorden (figur 3). Vidare späds halterna i sediment i den östra delen, av material som transporteras från Klarälven och sedimenterar till botten. Figur 10 Halter av kvicksilver i ytsediment (0-1 cm) i Kattfjorden 1974, 1983 och 1994. Isolinjerna redovisar halter i mg/kg ts. Från Lindeström (2001). Uppföljande sedimentundersökningar har genomförts år 1998 och 2008/2009 i Kattfjorden samt vid station 1 i NV Värmlandssjön i närheten av Stenkalles grund (figur 11). BILAGA C:4 2011-05-06 Figur 11 15 (43) Stationer för provtagning av sediment år 2008/2009. Från ALcontrol, 2009 (modifierad). Resultaten för kvicksilver och övriga metaller redovisas i tabell 3. Metallhalterna i Kattfjordens sediment år 2008 var i regel mycket låga till måttlig höga, såsom år 1998. De flesta metaller som klassades som måttligt höga var i närheten av gränsen till låg halt. Tabell 3 Metallhalter i ytsediment från NV Värmlandssjön (stn 1) och Kattfjorden (stn 11) i jämförelse med bl.a. bakgrundshalter och Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (NV, 1999). Höga och mycket höga halter inramade. (Från Alcontrol, 2009; modifierad). En skillnad registrerades jämfört med studien år 1998, kvicksilverhalten var högre år 2008 och bedömdes som hög, även om haltnivån låg i närheten av BILAGA C:4 2011-05-06 16 (43) klassgränsen till måttlig halt. Även haltnivån i NV Värmlandssjön var högre jämfört med tidigare och bedömdes som hög halt. Liknande förhöjning av kvicksilverhalt i sediment registrerades på flertalet stationer i Vänern (ALcontrol, 2009). Orsaken till de högre kvicksilverhalterna antogs bero på bl.a. höga flöden och översvämningar (ALcontrol, 2009): ”Översvämning kan ge ökad utlakning av kvicksilver från mark och grundvatten. Högre flöden kan bidra till ökad transport av kvicksilverförorenade sediment från erosions- och transportbottnar till ackumulationsbottnar.” Analys av dioxiner/furaner har genomförts år 2002 i Kattfjorden. Halten var i nivå/lägre än vad som registrerades år 2009 i centrala Värmlandssjön (ALcontrol, 2009). EOX (extraherbara halogenerade föreningar, ett mått på klorerade föreningar) analyserades inom Vänerns Vattenvårdsförbundets regi 2008/2009 (figur 12). Halterna har reducerats, vilket överenstämmer med tidigare sedimentstudie avseende EOCl (extraherbart klorerade föreningar) i Kattfjorden och i en gradient mot öppna Vänern (Grahn, 2003). Halten av EOX är nu generellt låga både i Kattfjorden såväl som vid övriga provtagningsstationer i Vänern. Figur 12 Halter av extraherbart organiskt halogena föreningar (EOX) och extraherbart organiskt klor (EOCl) i ytsediment från bl.a. Kattfjorden (stn 11) i jämförelse med Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (1999b). Streckad linje anger gränsen mellan låga och måttligt höga halter och heldragen linje anger gränsen till höga halter. (ALcontrol, 2009). BILAGA C:4 2011-05-06 18 (43) Enligt Malmaeus & Karlsson (2005) visade analyserna ”mestadels låga till mycket låga metallhalter i sedimenten. Kvicksilverhalterna var emellertid höga i de djupare sedimenten (>8 cm) i provpunkt I och J (>1 mg/kg ts) och måttligt höga i ytsedimenten i provpunkt H, I, J och K (0,3 – 1 mg/kg ts) enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (NV, 1999). Förutom kvicksilver så förekom måttligt höga halter av krom, nickel och zink runt 10 cm i provpunkt I och J, och dessutom måttligt hög kopparhalt på 18-20 cm i provpunkt I.” Prover analyserades även med avseende på PCB (polyklorerade bifenyler) i tre provpunkter. De summerade halterna jämfördes med Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för förorenad mark (NV, 1999b). ”Tillståndet konstaterades vara mindre allvarligt i provpunkt A och G, och måttligt allvarligt (0,02 – 0,06 mg/kg ts) i provpunkt I.” (Malmaeus & Karlsson, 2005) Det kan tilläggas att vid sedimentundersökningen i Kattfjorden inom Vänerns Vattenvårdsförbunds regi var halten av PCB i ytsedimentet vid samma nivå (0,014 mg/kg ts) (ALcontrol, 2009). Analysresultat för EOCl redovisas i tabell 4. Malmaeus & Karlsson (2005) konstaterar följande: ”Enligt Håkanson et al. (1988) ligger den naturliga bakgrundsnivån i svenska sjöar och kuster runt 10-30 mg/kg GF. Provpunkt C och E kan därmed sägas uppvisa naturliga halter, medan provpunkterna från djupare liggande bottnar har halter jämförbara med tidigare uppmätta halter på andra platser i Kattfjorden och Värmlandssjön.” Tabell 4 Analysvärden av EOCl. Halter i mg/kg GF (glödgningsförlust). Provpunkt C E I K Sedimentdjup 0-2 cm 8-10 cm 8-10 cm 0-5 cm EOCl 7,5 34 865 231 Slutligen konstaterades vid undersökningen att det aktuella området vid Dingelsundet för nedgrävning av kabeln utgörs av erosions- och transportbottnar och således saknar förutsättning för deposition av miljöstörande ämnen (Malmaeus & Karlsson, 2005). BILAGA C:4 2011-05-06 2.6 19 (43) Vattenkvalitet Här nedan redovisas en kort sammanfattning av vattenkvaliteten i område nordost om Stenkalles grund. Data härrör från den samordnade recipientkontrollen vid station Ka20 i den södra delen av Kattfjorden. Resultaten baseras dels för perioden 2003-2007 och dels för 2007-2009 (Alcontrol, 2008; ALcontrol, 2010). Resultaten från den första perioden jämförs med Naturvårdsverkets tidigare bedömningsgrunder för sjöar (NV, 1999), där bedömningarna var ”låg, måttlig, hög, mycket hög och extremt hög halt”. År 2007 tillkom nya bedömningsgrunder för vissa av parametrarna som beskriver vattenkvaliteten (NV, 2007), där bedömningen klassas som ”hög, god, måttlig, otillfredsställande och dålig status”. Yt- och bottenvatten vid station Ka20 har i regel pH-värden över 7 och bedöms som nära neutralt. Vattnet är svagt färgat både vid yta och vid botten (< 20 g Pt/l). Halten av totalfosfor, som anses begränsa primärproduktionen av alger i Vänern klassas som låg för åren 2003-2007 (figur 14), vilket tyder på näringsfattiga förhållanden. Näringsstatusen vid Ka20 klassas som hög för åren 2007-2009 (ALcontrol, 2010), vilket går i linje med tidigare resultat. Figur 14 Resultat från recipientkontrollen åren 2003-2007 i Kattfjorden. Låga fosforhalter (vänstra figuren), syrerikt tillstånd (mitten)och höga kvävehalter (högra figuren). (Från Alcontrol, 2008). Den låga fosforhalten avspeglas i låga klorofyllhalter och klorofyllhalten för åren 2007-2009 klassas som hög status. Klassning av status avseende påverkan av näringsämnen och lätt nedbrytbar organisk förorening på kiselalger (IPS) visar även på hög status. Detta går i linje med tidigare påväxtundersökningar för perioden 2003-2007, då näringsstatusen utifrån påväxtsamhället klassades som näringsfattigt. Siktdjupet klassas även ha hög status för perioden 2007-2009, vilket beror på den lägre produktionen av algbiomassan. Syrehalten i bottenvatten klassas som BILAGA C:4 2011-05-06 20 (43) syrerikt (figur 14), vilket delvis beror på att produktionen av algbiomassan är liten och inte kräver några mängder syre vid nedbrytningsprocessen på botten. Organiskt material, mätt som TOC, klassas som låg halt för perioden 20032007 och bekräftas även vid provtagningen år 2009. Däremot är kvävehalten relativt hög och klassas som måttlig för perioden 20032007 (figur 14). Höga kvävehalter är ett generellt problem vid delar av Vänerkusten med stort vattenutbyte med stor-Vänern och beror på stor tillförsel av kväve från luften p.g.a. den stora sjöytan samt jordbrukspåverkan främst i områdena kring Vänerns södra del (ALControl, 2010). 2.7 Bottenfauna Bottenfaunaundersökningar utförs vanligen på mjuka bottnar. För mjukbottnar finns en väl etablerad metodik för bedömning av bottenfaunans artsammansättning och individtäthet och dess koppling till miljötillståndet. Bottenfaunaundersökningar fungerar framförallt som en indikator på ett områdes organiska belastning och syrgasförhållandena längs bottnarna. Vid ansträngda syrgasförhållanden minskar utbredningen av syrgaskrävande arter och vid permanent syrgasbrist slås alla högre djur ut varvid bioturbationen (omblandningen av de översta sedimentlagren) upphör och så kallade laminerade (varviga) sediment bildas. Vid en station i närheten av Skoghalls Bruk har bottenfauna undersökts årligen inom den samordande recipientkontrollen. I figur 15 åskådliggörs resultaten. Figur 15 Resultat från bottenfaunaundersökning i Kattfjorden (Från ALcontrol, 2010). ”Stationen utgör en första undersökningspunkt nedströms Skoghalls Bruk. Vid provtagningen noterades svavelvätelukt från sedimentet samt fibrer. Det sistnämnda tyder på att proverna tagits på eller i närheten av en fiberbank. Bottenfaunans sammansättning indikerade ett måttligt näringsrikt tillstånd och syrerika förhållanden i bottenvattnet. Statusen klassades som hög med avseende på eutrofiering. Denna bedömning avvek inte från klassningen enligt Naturvårdsverkets kriterier. Värdena för medelantal taxa och individtäthet har varierat under perioden 1996-2009, och var 2009 klart högre än "bottenåret" BILAGA C:4 2011-05-06 21 (43) 2008. Värdena för O/C-index visar ingen tydlig trend och värdet för BQI har legat relativt stabilt, förutom vid undersökningen 2008. Förmodligen har miljöförhållandena varit förhållandevis likartade, åtminstone under den senare delen av undersökningsperioden. Bedömningen med avseende på näringstillstånd har varierat mellan näringsfattigt och måttligt näringsrikt under undersökningsperioden. Förmodligen är näringstillståndet i denna del av Kattfjorden i gränszonen mellan dessa två bedömningsklasser. Vid undersökningen 2009 noterades inte några fjädermyggsindivider inom gruppen Chironomini med skador på mundelarna. Vid en samlad expertbedömning med utgångspunkt från undersökningarna av mundelsskador sedan 2001 klassades statusen med avseende på påverkan av miljögifter i sedimentet som god. Mundelsskador förekom vid några av de första undersökningstillfällena i låga till måttligt höga skadefrekvenser men några missbildade mundelar har inte noterats sedan 2006.” (Kommentar från Medins Biologi AB, Från ALcontrol, 2010). När det gäller bottenfauna på grunda och hårda bottnar som dominerar vid Stenkalles grund är denna miljötyp betydlig mindre undersökt. År 2003 genomfördes en kvalitativ inventering av bottenfauna i 10 stycken grunda biotoper i sydöstra Vänern genom sparkprov ned till 1 meters djup (Johansson, 2003). Fyra av lokalerna hade exponerade lägen och bottenförhållanden som kan förmodas likna de som råder vid Stenkalles grund. Vid de exponerade lokalerna påträffades signifikant färre taxa och färre individer jämfört med de mera skyddade lägen vilket framgår av figur 16. Vid de exponerade lokalerna dominerade dagsländor och blötdjur (snäckor och musslor). Figur 16 Medelvärde för antal taxa och för individer av bottenlevande djur på i skyddade respektive exponerade lokaler i sydöstra Vänern år 2003. Från Johansson (2003). BILAGA C:4 2011-05-06 22 (43) År 2005 genomfördes en bottenfaunaundersökning vid Gässlingegrundet (Notini & Bengtsson, 2006), i samband med planerad vindkraftpark, där stenar insamlades och bottenfauna räknades och vägdes för att erhålla en bild av bottenfauna på hårdbotten från tre olika djup (2; 3,5 och 7,5 m:s djup). Nästan 80 % av bottenfauna bestod av insekter, där fjädermygglarverna Chironomidae utgjorde nästan hälften av alla registrerade individer. Näst vanligast var nattsländelarver (knappa 30 %) följt av virvelmaskar (Turbellaria) (ca 16 %). Bottenfauna-biomassan konstaterades vara låg vid Gässlingegrundet och minskade med stigande djup. En bottenfaunaundersökning vid Stenkalles grund genomfördes hösten 2010 (Bilaga C:4:2) med samma metodik som vid Gässlingegrundet år 2005. Bottenfauna studerades från tre lokaler med olika djup (6; 8,5 och 10 m) (figur 17). C B A Figur 17 Läge och djup för de studerade lokalerna på Stenkallesgrund. (Från Bilaga C:4:2) BILAGA C:4 2011-05-06 23 (43) Bottenfauna på Stenkalles grund var fåtalig. Totalt hittades 59 individer av 10 olika arter i de 35 proverna från Stenkalles grund (tabell 5). Tabell 5 Registrerade arter av bottenfauna vid Stenkalles grund år 2010. (Från Bilaga C:4:2) Turbullaria Chironmidae Gossosmatidae Oligocheta Gastropoda Isopoda Summa arter 1 3 3 1 1 1 10 Insekter tillhörande familjen Gossosomatidae (nattsländelarver) och Chironomidae (fjädermygglarver) var vanligast. Tillsammans utgjorde de 71 % av bottenfaunan, vilket överensstämmer med resultaten från Gässlingegrundet år 2005 (Notini & Bengtsson, 2006). Små kräftdjur både Gastropoder och Isopoder var också relativt vanliga vid Stenkalles grundet och tillsammans utgjorde de ca 17 %. Ett överslag av djurbiomassan på Stenkalles grund beräknades på samma sätt som vid Gässlingegrundet år 2005. Kalkylen gav ca 2 ton per km² (torrvikt) för hela grundet, vilket kan jämföras med 4,3 ton per km² (torrvikt) för Gässlingegrundet, d. v. s. faunabiomassan vid Stenkalles grundet är mycket låg. 2.8 Vegetation-påväxtalger Vid Stenkalles grund har genomförts en undersökning avseende påväxtalger på tre olika djup (6; 8,5 & 10 m) (se figur 18) (Bilaga C:4:2). Någon annan växtlighet saknas p.g.a. rådande bottenförhållanden och djup samt p.g.a. vågexponeringen. Följande slutsats gäller för påväxtsamhället vid Stenkalles grund: ”Undersökningar av det bottenlevande algsamhället i sjöar är mycket ovanliga och studier på större djup än cirka en meter är extremt ovanliga i Sverige. Därför vet vi väldigt lite om vilka arter och i vilka mängder som finns djupare i sjöar. Algsamhället på Stenkalles grund i Vänern visar på en intressant flora med några sällan eller aldrig noterade arter av blågrönalger i Sverige. Om man bortser från kiselalgerna som av resursskäl inte kunna undersökas fullständigt på mer än en nivå, så är artrikedomen störst på den grundaste lokalen, d.v.s. 6 meters djup. På detta djup registrerades även flest intressanta arter. En rödalg, smaragdpyssling som bara tidigare noterats i Vättern, frånsett ett stort antal platser i rinnande vatten, registrerades på alla provdjup. BILAGA C:4 2011-05-06 26 (43) Sammanställning över provfiskeresultaten år 2002 framgår av tabell 6. Resultaten visar att abborre och mört dominerade både vikt och antalsmässigt. Artsammansättning och antalet arter var likartad år 2002 jämfört med 1997 och 1989. Förhållandena i de provfiskade områdena avviker inte påtagligt från mer opåverkade områden i Vänern (Tana & Grahn, 2003). Tabell 6 Sammanställning över provfiskeresultat från Kattfjorden och Sätterholmsfjärden år 2002. Data från Tana & Grahn (2003). Stn: 1 2 4 6 7 8 Antal arter Totalt antal/nät Total vikt/nät (kg) 7 33 8 22 7 25 4 23 8 25 5 11 2,56 1,98 1,55 1,28 2,35 0,85 Abborre Björkna Braxen Gers Gädda Gös Id Löja Mört Sutare Vimma Totalt Total vikt per 30 nät (kg) (Totalt antal) 38 29 29 27 37 (478) (353) (496) (486) (402) 8,6 3,9 3,5 0,19 1,8 (101) (38) (48) (2) (8) 4,9 3,4 3,1 3,5 (11) (8) (7) (7) 0,44 0,31 0,34 0,29 0,30 (76) (46) (62) (46) (48) 1,6 (1) 0,15 0,50 0,63 (2) (3) (5) 2,4 (2) 0,053 (3) 24 21 9,2 11 23 (305) (218) (126) (148) (269) 1,3 1,0 (2) (1) 0,30 1,0 (2) (9) 76,1 59,7 46,8 38,5 70,6 (976) (670) (745) (682) (746) 12 (151) 3,4 (57) 0,15 (22) 0,37 (1) 9,2 (106) 25,1 (337) I augusti 2005 under en natt genomfördes vid Gässlingegrund ett provfiske (ALcontrol, 2006) med 8 bottenstående nordiska översiktsnät. Resultaten redovisas i figur 20. Fångsten dominerades av abborre och mört och fiskfaunan bedömdes som måttligt artrik med en hög individtäthet och biomassa. Stora delar av abborr- och mörtfångsterna bestod av relativt sett stora individer och årsungar av dessa arter påträffades inte. Den låga andelen cyprinider BILAGA C:4 2011-05-06 28 (43) I september 2010 under en natt genomfördes vid Stenkalles grund ett provfiske (Bilaga C:4:1) med 8 bottenstående nordiska översiktsnät. Resultaten redovisas i figur 21. Figur 21 Resultat från provfiske under en natt vid Stenkalles grund i september 2010. (Från Bilaga C:4:1). Resultatet av provfisket visade på en måttligt artrik fiskfauna med en låg individtäthet och biomassa. Fångsten dominerades av abborre av varierande längd, men inga årsungar av varken abborre eller av de övriga påträffade arterna. BILAGA C:4 2011-05-06 29 (43) Av mer utpräglat pelagiska fiskarter, såsom siklöja, fångades endast enstaka individer, vilket var förväntat då pelagiska fiskarter inte fångas så bra i bottensatta nät. Enligt indexet EQR8 klassades områdets ekologiska status med avseende på fiskfaunan som otillfredsställande, på gränsen till måttlig status. En anledning till lägre status kan vara att indexet inte är utvecklat för mindre områden i stora öppna system. En annan orsak kan vara att vattentemperaturen var relativt låg, vilket i hög grad påverkar fångstutfallet och var fiskar uppehåller sig. Vidare gjordes en bedömning enligt tidigare bedömningsgrunder från 1999, såsom provfisket vid Gässlingegrund 2005. Den sammanvägda bedömningen här blir att avvikelsen från det förväntade bedöms som liten. Vidare konstaterades att några rödlistade arter eller i övrigt ovanlig arter inte registrerades . Några skador i form av ryggradskrökningar eller dylikt observerades inte heller på de fångade individerna. 2.9.2 Stenkalles grunds betydelse som lekområde och uppehållsområde för fisk Vänerns vattenvårdsförbund har sammanställt uppgifter om kommersiellt intressanta fiskarters lekområden samt områden som är viktiga för fisket av dessa arter (Christensen, 2006). Vänerns yrkesfiskare har varit uppgiftslämnare. Sammanställningen beträffande gös, sik och siklöja redovisas i figur 2224vidare har även abborre och gädda diskuterats då dessa fiskarter även har viss betydelse för fisket (Christensen, 2006). Abborre och gädda leker och växer upp på grundområden mellan 0-6 m:s djup (Christensen, 2006). En färgmarkering i figur 22 visar att grundområde med dessa djupförhållanden finns vid Stenkalles grund. Det kan dock antas att detta grund inte är aktuellt som lekområde varken för abborre eller gädda p.g.a. det exponerade läget med kalspolade hällar, block, sten och grus som dominerande bottentyp. Vidare saknas vegetation vilket både gädda och abborre föredrar i sitt lekområde. För gädda sker leken i sjöar på översvämmade strandängar och vid kusten i vegetationsklädda grunda vikar där vattentemperaturen stiger snabbast under våren (www.fiskeriverket.se ). Rommen är svagt klibbig och fäster vid vegetationen. Detsamma gäller för abborre; leken sker under på grunt vatten där romsträngarna gärna fästs på vegetation (www.fiskeriverket.se ). Vid dykundersökningar i maj 2005 vid Gässlingegrund med liknande förhållanden som Stenkalles grund påträffades heller inte några spår av fisklek i form av fiskrom (Notini & Bengtsson, 2006). BILAGA C:4 2011-05-06 3 33 (43) Miljökonsekvenser av etablering och drift av vindparken Inom Naturvårdsverkets regi har tidigare sammanställts en litteraturstudie av påverkan på djur och växter från vindkraft till havs (NV, 2001). Energimyndigheten och Naturvårdsverket genomför ett kunskapsprogram (Vindval) under perioden 2005-2012 för att ta fram mer fakta kring vindkraftverk och dess påverkan på bl.a. det akvatiska livet i kustvattnen (NV, 2008a & NV, 2010). Inom Vindval har genomförts studier om vindkraftens påverkan på det marina livet under byggfasen och vid drift. Resultaten visar att störningen är störst under byggfasen (NV, 2010). Nedan följer en bedömning avseende konsekvenser av etablering och drift av vindpark vid Stenkalles grund baserat på ovannämnda litteratur och där jämförelse även görs med den befintliga, vindparken vid Gässlingegrundet. 3.1 Påverkan på strömningsförhållanden Vid etableringen av vindkraftparken kommer fundament att formeras som vindkraftverken förankras i. Fundamenten placeras på bergbottnar mellan ca 410 meters djup. Sammantaget leder detta till att några tiotals m2 av den totala sektionsarean mot Värmlandssjön på uppskattningsvis 3 800 km2 kommer att försvinna . Området vid Stenkalles grund är kraftig exponerat för vind/vågverkan och har bland den största effektiva fetchen i hela Vänern (figur 4). Vattenområdet påverkas även av storskaliga coriolisdrivna vattenrörelser (figur 2). Vattenomsättningen är med andra ord mycket god och den bedöms inte komma att påverkas av etableringen av vindkraftparken. 3.2 Effekter av grumling under byggfasen En studie inom Vindval visar att ingen påverkan av muddringsverksamheten på förekomsten av småfisk eller på enstaka arter kunde beläggas, varken efter 1 dygn eller efter 1 månad när muddringen avbrutits (Hammar et al., 2008). Muddringen skedde vid Lillgrund i samband med anläggning av gravitationsfundament på en botten bestående av kalksten, sand och sten och på ett djup av 4–9 m. Bottnarna vid Stenkalles grund utgörs av hällar, block, sten, grus, sand och blottlagda fläckar av hård ishavslera enligt observationer vid hårdbotteninventeringen hösten 2010 (Bilaga C:4:2). Detta är logiskt med tanke på tanke på områdets exponering mot öppna Vänern. Det saknas med andra ord förutsättning för att finmaterial skall sedimentera på bottnarna runt Stenkalles grund. BILAGA C:4 2011-05-06 35 (43) Det finns för närvarande flera olika alternativ beträffande anslutningen till elnätet på land. Ett av alternativen är Dingelsundsådran, såsom Vindpark Vänerns kabeldragning. Ett andra alternativ är den närbelägna Kråkviken. De två andra alternativen är att ta iland kabeln till Stora Ensos fastighet och sedan göra en anslutning vid Akzo Nobel eller vid Stora Enso Skoghall. En mer utförlig beskrivning av dessa hänvisas till den tekniska beskrivningen. På grundare botten (Dingelsundsådran/Kråkviken) planeras kabelläggningen från Stenkalles grund komma att genomföras med plöjning, vilket kan medföra en viss grumling. I samband med muddringsarbeten har omfattande studier av grumlingseffekter har genomförts (Blomqvist, 1983; Hansson, 1995), vilka i sig i regel medför väsentligt större grumling jämfört med nedgrävning av kablar. Dessa studier har entydigt visat att den ekologiska effekten av grumling är ringa. Däremot kan det givetvis uppfattas som ett estetiskt problem av boende runt vikar där grumlande arbeten genomförs eftersom siktdjupet minskar under den tid arbetena pågår och ibland några dagar/veckor därefter. Den grundläggande orsaken till att grumlande arbeten inte medför några betydande miljöeffekter är att grumling i sig är en naturlig process som sker varje gång det blåser kraftigt då det sker en resuspension (uppgrumling) av finmaterial som tillfälligt deponerats på erosions- och transportbottnar och som medför att halten suspenderat partikulärt material (SPM) i vattenmassan ökar (Håkanson et al., 2004). Fisk är generellt relativt okänsliga för SPM och har dessutom förmåga att orientera sig bort från områden med höga partikelkoncentrationer. Fisklarver är ofta känsligare för SPM jämfört med ägg och vuxna individer, men även för dessa krävs ofta höga partikelkoncentrationer (> 100 mg/l) för att reducera överlevnaden (Hansson, 1995). Mortaliteten hos fiskägg kan öka om de täcks av ett lager sedimenterat material. Detta kan dock undvikas genom att genomföra grumlande arbeten utanför lekperioder för fisk. Effekten på bottenfauna och fastsittande vegetation blir givetvis påtaglig i de områden som direkt utsätts för grävning eller sprängning. En återkolonisation kan dock förväntas ske inom ett par år. Påverkan på växt- och djurplankton anses försumbar (Blomqvist, 1983). De två alternativa kabelanslutningarna till Akzo Nobel/Skoghall kommer sannolikt att genomföras med styrd borrning. Närmast land inom detta område är botten täckt av timmerbråte, vilket gör att det finns risk för att kabeln skadas. Därför planeras att kabeln närmast land (ca 300 m) kommer att anslutas genom styrd borrning. Detta betyder att istället för att gräva ner kabeln i sedimentet, kommer kabeln att borras igenom botten vid en punkt och vidare till land. Detta kommer sannolikt att minska grumling samt risken att frigöra kvicksilver från sediment mot bakgrund av områdets kontamineringshistorik (se kapitel 2.5.2). BILAGA C:4 2011-05-06 36 (43) När det gäller risken för kontamineringen av gamla sediment vid Dingelsundet och Kråkviken genomfördes en sedimentundersökning längs kabelstråket inför kabelanläggningen till Dingelsundet (Malmaeus & Karlsson, 2005) (se kapitel 2.5.2 och figur 13). Undersökningen visade att bottnarna i det berörda området utgörs av erosions- och transportbottnar där det saknas förutsättning för permanent fastläggning av miljöstörande ämnen och följaktligen har halterna av kvicksilver, liksom övriga metaller, PCB och EOCl befunnits vara låga. När det gäller risken för läckage av miljöfarliga ämnen från kabeln anses den liten (Karlsson, 2005). Vid eventuella skador på kabelns ytterhölje ökar risken för läckage av främst koppar och bly. Ur ett massbalansperspektiv kan dock de tillskott av metaller som är aktuella i de flesta vattenområden anses försumbara. 3.4 Effekter av elektromagnetiska fält Vindkraftverk ger upphov till magnetfält genom de kablar som förbinder vindkraftverken med elnätet. Dessa magnetfält kan orsaka lokala störningar på jordens magnetfält, något som teoretiskt skulle kunna påverka de organismer som utnyttjar fälten för t.ex. orientering. Vid den planerade vindparken vid Stenkalles grund kommer att användas växelströmskablar. En studie med avseende på ålars orienteringsförmåga har genomförts vid en växelströmskabel mellan Öland och fastlandet (NV, 2008b). Ålarnas hastighet förbi växelströmskabeln reducerades med ungefär en halv timme. Det bedömdes dock inte vara en stor effekt och inte speciellt oroande. 3.5 Effekter av ljud Vindkraftverk alstrar ljud som sprids både till luft och till vatten. Hur ljud i havet fortplantas beror på flera faktorer bland annat vattnets temperatur, salthalt, bottentyp och djup. I grunt vatten och hårt bottensubstrat fortplantas ljud längre och påverkansområdet blir därmed större jämfört med på djupare vatten respektive mjukt substrat (citat från NV, 2010, ursprungligen Ingemansson, 2005). Störst påverkan av ljud bedöms ske vid etablering av vindkraftverk (NV, 2010). Det konstateras vidare att när det gäller bottenfauna så bedöms de har förmåga att anpassa sig till olika ljud och vibrationer i vattnet, eftersom en rik bottenfauna av ryggradslösa djur normalt förekommer nära vindkraftverksfundamenten (Wikström & Granmo, 2008). När det gäller ljudpåverkan på fisk har ljudmätningar visat att vindkraftverk alstrar undervattensljud som kan uppfattas av fiskar via deras olika hörselorgan. En ljudvåg består både av tryck och av partikelrörelse. Fisk använder sig av ljud BILAGA C:4 2011-05-06 37 (43) för att finna föda, undvika rovdjur och för kommunikation. Vindkraftsetablering kan leda till ett ändrat undervattensljud och därmed påverka fiskars beteende och leda till stress. Fiskar kan delas in i två kategorier beroende på hörselförmågan, nämligen hörselgeneralister och hörselspecialister. Till hörselgeneralister hör fiskarter som är känsliga för partikelacceleration och i vissa fall ljudtryck, medan specialister är arter som är känsliga både för ljudtryck och för partikelacceleration. En generalist hör ljud från 10–500 Hz och en specialist från 10–1200 Hz (Från NV, 2010 ursprungligen från Popper et al., 2003) . I en studie i laboratoriemiljö undersöktes om ljud påverkade födointag eller ökade nivåerna av stresshormonet kortisol i blodet hos mört, abborre och och öring från Bottniska viken (Båmstedt et al., 2009). Resultaten visade att undervattensljud med frekvenser från 6–180 Hz och en ljudintensitet mellan 70–120 dB inte gav några negativa effekter på de undersökta fiskarnas födointag eller stressnivåer. Studien visade att många arter av fisk inte påverkas negativt av undervattens-ljud på 80 m avstånd från ett vindkraftverk. Under 3 Hz går det inte att mäta ljudfrekvenser från vindkraftverk eftersom bakgrundsljud alstrade från vågor döljer dessa frekvenser. I en annan undersökning var målsättningen att bestämma partikelaccelerationen vid vindkraftverk och relatera dessa nivåer till kända tröskelvärden för ett antal fiskarter (Sigray et al., 2009). Studien visade att torsk, abborre, rödspätta och lax bara uppfattade partikel-accelerationen inom det allra närmaste området. Utanför en 10 m radie från ett vindkraftverk bedöms inte dessa fiskarter kunna påverkas. Trots att undersökningen inte omfattar responsstudier på speciellt många fiskarter är bedömningen den att detta gäller för de flesta fiskarter i Östersjön och detta bör således även gälla Vänernfisk, då många av fiskarterna i Vänern är desamma som i Östersjön. En annan studie med abborre, öring och mört konstaterades likartade resultat. Fisken verkade inte vara särskilt känsliga för det ljud som produceras av vindkraftverk. Försök i laboratoriemiljö uppvisade ingen respons på ljud enligt ett projekt vid Umeå Universitet (NV, 2008). Med tanke på att fisk har registrerats vid den befintliga vindparken vid Gässlingegrundet (Bilaga C:4:2), bedöms inte ljudpåverkan från vindkraftverken på fisken vara störande. Vid eventuell pålning i samband med etableringen av vindkraftverken uppstår dock extremt höga ljudnivåer (NV, 2010). Detta gör förebyggande skyddsåtgärder för att minska negativa effekter särskilt under anläggningsarbetet speciellt viktiga. Pålningsarbeten bör därför inte genomföras under perioder när exempelvis viktiga fiskarter leker. BILAGA C:4 2011-05-06 3.6 38 (43) Effekter av skuggning och reflexer Hastig överskuggning och reflexer uppkommer vid vindkraftverk genom att rotorbladen antingen bryter eller reflekterar en ljuskällas strålar. Många organismer reagerar med undflyende eller försiktighet inför hastig överskuggning. Enligt tidigare litteratursammanställning finns inga studier inom detta område utförda (NV, 2001). Inget nytt har tillkommit inom Vindval (NV, 2010). Bedömningen är att detta inte bör utgöra någon märkbar störning på vattenorganismerna, då småfisk har registrerats vid fundamenten vid Gässlingegrundet (Bilaga C:4:2). 3.7 Effekter av fysisk exploatering och bildandet av artificiella rev En etablering av en vindkraftpark medför en viss fysisk exploatering av ianspråktaget område, som skulle kunna vara till men för områdets organismer. Samtidigt kan kraftverksfundamenten fungera som artificiella rev. Ytor på fundamenten kan om de utformas på ett fördelaktigt sätt utgöra substrat åt hårdbottenlevande alger och djur (NV, 2008b). Påväxt på reven innebär nya habitat och ökad födotillgång för fisk och övrig rörlig fauna. Det nya habitatet ökar inte bara födotillgången utan skapar även skydd mot starka strömmar och predatorer, vilket ökar koncentrationen av fisk och övrig fauna intill verken. Dykningar vid den befintliga vindparken vid Gässlingegrundet hösten 2010 visade på förekomst av småfisk och påväxtalger kring fundamenten och enstaka större fiskar har registrerats kring kablarna på botten (Bilaga C:4:2). Ytterligare en aspekt är att delar av området där en vindkraftpark etableras i regel avlyses från fiske, p.g.a. ankringsförbud vid kablar. På så sätt skapas fredningszoner för fisk, som totalt sett kan ha en gynnsam effekt på områdets fiskbestånd. I Östersjön har blåstång (Fucus vesiculosus) en viktig ekologisk betydelse på grunda hårdbottnar där de vanligtvis dominerar makroalgfloran och tjänstgör som ”barnkammare och skafferi” för fisk och andra marina organismer. Därmed utgör grunda utsjöbankar i Östersjön viktiga livsmiljöer. Det är mindre troligt utifrån det underlag som tagits fram från både Gässlingegrund och Stenkalles grund i Vänern att dessa grund har samma ekologiska betydelse (Notini & Bengtsson, 2006 & (Bilaga C:4:2), då makroalger eller annan högre vegetation saknas i stort sett. Givetvis kommer en störning av växt- och djurliv att ske i omedelbar anslutning till fundamenten i samband med byggnationen. Det är dock en förhållandevis liten areal som tas i anspråk och några effekter ur ett ekosystemperspektiv är BILAGA C:4 2011-05-06 39 (43) inte att förvänta. En återkolonisation av bottenfauna och vegetation inom direkt berörda ytor sker sannolikt inom ett par år. Dykobservationer vid den befintliga vindparken vid Gässlingegrund indikerar att vindkraftsfundament i denna del av Vänern inte inneburit något negativt för flora och fauna utan snarast lett till en, lokalt begränsad, produktionsökning av alger, fauna och fisk. Sammanfattningsvis bedöms inte etableringen av vindkraftparken medföra annat än en marginell förändring av de fysiska förhållandena vid Stenkalles grund. BILAGA C:4 2011-05-06 4 40 (43) Referenser ALcontrol, 2006. Norra Vänern 2005. Årsrapport från samordnad recipientkontroll för Norra Vänerns intressenter, 284 sid. ALcontrol, 2008. Norra Vänern 2003-2007. Flerårsrapport från samordnad recipientkontroll för Norra Vänerns intressenter, 444 sid. ALcontrol, 2009. Metaller och organiska miljögifter i Vänersediment 2008/2009. Vänerns vattenvårdsförbund rapport nr 52. Rapport från ALcontrol AB. ALcontrol, 2010. Norra Vänern 2009. Årsrapport från samordnad recipientkontroll för Norra Vänerns intressenter, 269 sid. Almer, B., 1977. Kapitel 12 Fiskar och fiske i Vänern. . I: Vänern en naturresurs. Liber, Stockholm, sid 212-236. Båmstedt, U., S. Larsson och Å. Stenman, 2009. Effekter av undervattensljud från havsbaserade vindkraftverk på fisk i Bottniska viken. Naturvårdsverkets rapport 5924 från Vindval mars 2009. Christensen, A., 2010. Vänern. Årsskrift 2010. Vänerns vattenvårdsförbund Rapport nr 57. Christensen, A., 2007. Djur och växter i Vänern. Fakta om Vänern. Vattenvårdsplan för Vänern. Bakgrundsdokument 2. Vänerns vattenvårdsförbund Rapport nr 44. Christensen, A., 2006. Hur mår Vänern? Vattenvårdsplan för Vänern. Bakgrundsdokument 1. Vänerns vattenvårdsförbund Rapport nr 40. Blomqvist, S., 1983. Ekologiska bedömningsgrunder för muddring och muddertippning. Statens naturvårdsverk PM 1613. Flodén, 2010. Skoghall, Gässlingegrund & Stenkalles grund. Ekolodningar och Side Scan Sonarmätningar i norra Vänern 2005 & 2010. 2010-11-01. Bilaga C:9 till Miljökonsekvensbeskrivningen i Rewind Offshore ansökan maj 2011. Grahn, O., 2003. Miljösituationen i Skoghalls bruks recipientområde – Kattfjorden – vattenkvalitet, sediment och bottenfauna. ÅFMiljöforskargruppen rapport F03/17. BILAGA C:4 2011-05-06 41 (43) Grotell, C., 2003. Undersökningar på abborre 2002 i recipienten till Stora Enso Skoghalls Bruk. ÅF-Miljöforskargruppen rapport F03/021. Hansson, S. 1995 En litteraturgenomgång av effekter på fisk av muddring och tippning samt erfarenheter från ett provfiske inför Stålverk 80. i: Strategier för fiskeribiologiska undersökningar relaterade till byggföretag i vatten. Nordiska ministerrådet. TemaNord 1995:513. Hammar, L, Wikström, A, Börjesson P och Rosenberg R. 2008. Studier på småfisk vid Lillgrund vindpark. Effektstudier under konstruktionsarbeten och anläggning av gravitationsfundament. Naturvårdsverkets rapport 5831från Vindval maj 2008. Håkanson, L., 1977a. Kapitel 2 Djupförhållanden. I: Vänern en naturresurs. Liber, Stockholm, sid 19-29. Håkanson, L., 1977b. Kapitel 6 Bottnar och sediment. I: Vänern en naturresurs. Liber, Stockholm, sid 75-94. Håkanson, L. & M. Jansson. 1983. Principles of lake sedimentology. SpringerVerlag, Berlin, 316 p. Håkanson L., Jonsson B., Jonsson P. & Martinsen K., 1988. Påverkansområden för klorerat organiskt material från massablekerier. Naturvårdsverket rapport 3522, 165 sid. Håkanson, L., Gyllenhammar, A. & Brolin, A., 2004. A dynamic model to predict sedimentation and suspended particulate matter in coastal areas. Ecological Modelling 175:353-384. Johansson, J, 2003. Inventering av bottenfaunan i tio litorala biotoper i Vänern Vänerns vattenvårdsförbund Rapport nr. 32 Karlsson, 2005. Miljöförhållanden i norra Vänern – konsekvenser av etablering av vindkraftpark. Rapport från ÅF-Process 2005-11-01. Kling, Å., Olvstam, M-L., Rosell, M. & Törnkvist, M., 2001. Kabelanslutning av havsbaserad vindkraft - Tillståndsprövning och miljöpåverkan. Elforsk rapport 01:05 Klingberg, F., 2000. Redeponering av cesium - 137 och ackumulationshastigheter inom Klarälvens mynningsområde i Vänern. SGUinternrapport. BILAGA C:4 2011-05-06 42 (43) Lindell, T., 1975. Vänern I: vänern, vättern, mälaren, hjälmaren – en översikt. Liber, Stockholm, sid 21-36. Lindell, T., 1977. Kapitel 5 Hydrologi – skärgårdsområdenas hydrodynamik. I: Vänern en naturresurs. Liber, Stockholm, sid 61-74. Lindström, M., Håkanson, L., Abrahamsson, O. & Johansson H., 1999. An empirical model for prediction of lake water suspended particulate matter. Ecological Modelling 121:185-198. Lindeström, 1995. Sedimentkartering i norra Vänern 1994. Förekomst av cellulosafiber och organiskt material. Miljöforskargruppen rapport F94/045. Lindeström, L. 2001. Mercury in Sediment and Fish communities of lake Vänern, Sweden: Recovery from contamination. Ambio Vol. 30 8:538-544 Malmaeus, M. & Karlsson, M., 2005. Sedimentförhållanden i Dingelsundet. ÅF-rapport för Vindpark Vänern, 26 sid. NV, 2010. Vindkraftens miljöpåverkan. Nu vet vi det här! Vindkraftens miljöpåverkan – resultat från forskning 2005-2009 inom Vindval. Naturvårdsverket rapport. NV, 2008a. Vindkraftens miljöpåverkan. Resultat från forskning 2005-2007 inom kunskapsprogrammet Vindval. Naturvårdsverket rapport. NV, 2008b. Miljömässig optimering av fundament för havsbaserad vindkraft. Naturvårdsverket rapport 5828. NV, 2007. Status, potential och kvalitetskrav för sjöar, vattendrag, kustvatten och vatten i övergångszon. En handbok om hur kvalitetskrav i ytvattenförekomster kan bestämmas och följas upp. Naturvårdsverket. Handbok 2007:4. Utgåva 1, december 2007. Bilaga A. Bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag. NV, 2001. Vindkraft till havs. En litteraturstudíe av påverkan på djur och växter. Naturvårdsverket rapport 5139. NV, 1999. Bedömningsgrunder för miljökvalitet Sjöar och vattendrag. Naturvårdsverket rapport 4913. NV, 1999b. Metodik för inventering av Förorenade områden. Naturvårdsverket rapport 4918. BILAGA C:4 2011-05-06 Notini, M. & R. Bengtsson, 2006. Dykinventeringar av hårdbottnarna vid Gässlingegrundet under 2005. Miljö & Natur. Delrapport 2. Januari 2006. Pettersson, M., 2000. Vindkraft till havs en litteraturstudie av påverkan på djur och växter. Naturvårdsverket rapport 5139. Popper, A.N., Fay, R.R., Platt, C. and Sand O. 2003. Sound detectionmechanism and capabilities of teleost fishes. Sensoryprocessing in aquaticenvironments. Collins, S.P. and Marshall N.J. Springer –Verlag New York 3-38. Sigray, P., M. Andersson och T. Fristedt, 2009. Partikelrörelser i vatten vid ett vindkraftverk. Akustisk störning på fisk. Naturvårdsverkets rapport 5963 från Vindval juli 2009. SJÖFS 2003:16. Regulations and General Advice of the Swedish Maritime Administration on Swedish Ice Class for traffic on Lake Vänern. Swedish Maritime Safety Inspectorate. Smith, IR. & Sinclair, IJ, 1972. Refererad till i: Håkanson, L. & Jansson, M., 1983. Principles of lake sedimentology. Springer-Verlag, Berlin, 316 p. Sonesten, L., 2004. Bottendjur I: Årsskrift 2004 Vänerns vattenvårdsförbund. Tana, J. & Grahn, O., 2003. Provfiske i recipienten till Skoghalls Bruk 2002. ÅF-Miljöforskargruppen rapport F03/18. Wikström A. och Å. Granmo, 2008. En studie om hur bottenlevande fauna påverkas av ljud från vindkraftverk till havs. Naturvårdsverkets rapport 5856 från Vindval september 2008. 43 (43) Provfiske vid Sten Calles grund 2010 Medins Biologi AB Företagsvägen 2, 435 33 Mölnlycke Tel 031-338 35 40 Fax 031- 88 41 72 www.medins-biologi.se Org. Nr. 556389-2545 Vänern, Sten Calles grund Datum: 2010-09-21 Utloppskoordinat: 647666/129906 Statusklassning enligt Naturvårdsverket 2007 Fiskparametrar i EQR8 Inhemska arter (antal) Artdiversitet (antal) Artdiversitet (vikt) Relativ biomassa inhemska arter (F/A) Relativt antal av inhemska arter (F/A) Medelvikt i totala fångsten Andel fiskätande abborrfiskar Kvot abborre/karpfiskar EQR8 Klassning: P-värde klass 1 0,00 Otillfredställande status P-värde klass 2 0,01 Indexvärde Referensvärde P-värde Z-värde 5,0 2,94 2,33 567,2 8,2 69,2 0,50 1,46 9,6 2,91 3,33 1258,2 45,5 26,6 0,36 0,83 0,0 1,0 0,2 0,1 0,0 0,1 0,4 0,6 0,29 -3,00 0,06 -1,33 -1,71 -2,91 1,77 0,82 0,51 Statusklass: P-värde klass 3 0,44 4 P-värde klass 4 0,51 P-värde klass 5 0,03 Kommentar Provfisket genomfördes enligt samma metodik som för nätprovfiske inom ramen för Norra Vänerns recipientkontroll dvs åtta bottennät lades i provområdet i de dominerande djupzonerna. Samtliga individer längdmättes till närmaste millimeter och fisken vägdes artvis för varje nät. Resultatet av provfisket visade på en måttligt artrik fiskfauna med en låg individtäthet och biomassa. Fångsten dominerades av abborre av varierande längd, dock förekom inga årsungar av abborre eller av de övriga påträffade arterna. Det undersökta provområdet är stort och ligger relativt långt ut på öppet vatten och biotoper av denna typ hyser i allmänhet färre arter än sådana där strandområden med vegetation och andra mer diversa miljöer förekommer. Av mer utpräglat pelagiska fiskarter, som t ex siklöja, fångades endast enstaka individer, vilket var förväntat då pelagiska fiskarter inte fångas så bra i bottensatta nät. Enligt indexet EQR8 klassades områdets ekologiska status med avseende på fiskfaunan som otillfredsställande, på gränsen till måttlig status. Det finns dock flera orsaker till att klassningen inte skall ges alltför stor tyngd vid den samlade bedömningen. En orsak är att EQR8 inte är utvecklat för mindre områden i stora öppna system. En annan orsak är att vattentemperaturen var relativt låg, vilket i hög grad påverkar fångstutfallet och var fiskar uppehåller sig. Den totala fångsten bedömdes vara mindre än förväntat. Huruvida detta beror på att grundområdet normalt hyser glesa fiskbestånd är svårt att med säkerhet säga. Som komplement till statusklassning med EQR8 har fångstresultatet från Sten Calles grund också bedömts enligt tidigare bedömningsgrunder från 1999, de bedömningsgrunder som också användes för provfisket vid Gässlingegrund 2005. Den sammanvägda bedömningen här blir att avvikelsen från det förväntade bedöms som liten. Inga rödlistade eller i övrigt ovanlig arter påträffades. Ej heller kunde några skador i form av ryggradskrökningar eller dylikt observeras på de fångade individerna. Medins Biologi AB, Företagsvägen 2, 435 33 Mölnlycke. Tel 031-338 35 40, www.medins-biologi.se Provfiske i Vänern, Sten Calles grund Fångst i respektive bottennät samt nätens placering Nätnummer: Djupzon: Koordinater: Riktning: Fiskedjup: Fiskart Abborre Gers Mört Sik Siklöja Summa: Nätnummer: Djupzon: Koordinater: Riktning: Fiskedjup: Fiskart Abborre Gers Mört Sik Summa: 1 6-12 m 6569924/1355300 öst 9,6-9,8 m antal vikt (g) 7 1150 1 6 1 364 0 0 1 57 10 1577 5 6-12 m 6570007/1359123 öst 6,8-8,9 m antal vikt (g) 4 25 1 12 2 300 0 0 7 337 Koordinater angivna i RT90 2 6-12 m 6569629/1356210 öst 9,1-9,2 m antal vikt (g) 2 246 6 63 0 0 0 0 0 0 8 309 6 6-12 m 6570359/1358755 öst 8,6-9,9 m antal vikt (g) 4 500 1 6 0 0 1 134 6 640 3 6-12 m 6570116/1356981 öst 6,8-8,1 m antal vikt (g) 3 48 0 0 1 203 0 0 1 3 5 254 7 6-12 m 6571097/1358590 öst 7,5-8,1 m antal vikt (g) 6 189 3 14 4 603 0 0 13 806 4 6-12 m 6569799/1357892 öst 9,6-12,5 m antal vikt (g) 2 228 3 30 2 208 0 0 0 0 7 466 8 6-12 m 6571319/1356922 öst 9,0-8,9 m antal vikt (g) 3 56 4 31 0 0 1 61 8 148 Tronerud Miljö & Natur Januari 2011 HÅRDBOTTENINVENTERING VID STENKALLES GRUND 2010 Södra Boda Tronerud 665 93 KIL Tfn E-post @gmail.com 1 SAMMANFATTNING Bottenundersökning av Stenkalles grund har visat att förhållandena i stort liknar de som råder vid Gässlingegrundet. Grundet kännetecknas av ett exponerat läge. Botten består av hällar, block, stenar, grus och sand och blottlagda fläckar av hård ishavslera s.k. transportbottnar. En tuff miljö för många organismer. Produktionen av bottenlevande fauna och flora är låg, lägre än på Gässlingegrundet. Orsaken är ett större djup och längre avstånd från land. Den dominerande faunan är insektslarver. Hur ägg och larver hamnar ända här ute är en gåta, kanske förs de hit med strömmen. Undersökningar av påväxtalgerna i sjöar är mycket ovanliga, och studier av dessa på större djup än cirka en meter är extremt ovanliga i Sverige. De undersökningar som genomförts på Gässlingegrundet och Stenkalles grund har därför genererat mycket för vetenskapen ny artkunskap, men de pekar också på behovet av fler undersökningar. Klart är att vi här har algsamhällen med hög diversitet och låg biomassa. Den ringa tillgången till föda är en starkt begränsande faktor för populationen av bottenlevande fiskar. Antalet stationära stensimpor är sannolikt betydligt lägre här än på Gässlingegrundet. God vattenomsättning och begränsad predation gör att detta kan vara ett bra område för lek av siklöja. Enligt yrkesfiskare pågår fiske efter siklöja på Stenkalles grund under lekperioden oktober - december. Dykobservationer vid den befintliga vindparken vid Gässlingegrund indikerar att vindkraftsfundament i denna del av Vänern inte inneburit något negativt för flora och fauna utan snarast lett till en, lokalt begränsad, produktionsökning av alger, fauna och fisk. 3 Innehållsförteckning HÅRDBOTTENINVENTERING VID STENKALLES GRUND 2010 BAKGRUND................................................................................................................................. 5-6 Allmänt ............................................................................................................................................ 5 Tidigare undersökningar vid Gässlingegrundet.......................................................................... 6 MÅLSÄTTNING ............................................................................................................................. 7 METODER ................................................................................................................................... 7-8 RESULTAT ................................................................................................................................ 8-17 Påväxtalger ................................................................................................................................. 8-13 Vad är påväxtalger? ............................................................................................................ 8-9 Biomassa av påväxtalger ................................................................................................... 9-10 Kvalitativ bedömning av påväxtalger ............................................................................ 10-12 Inledning ................................................................................................................... 10 Analyser av fytobentossamhället (bottenlevande påväxtalgerna)....................... 11 Fytobentossamhället på 6 meters djup ................................................................. 11 Fytobentossamhället på 8,5 meters djup .............................................................. 12 Fytobentossamhället på 10 meters djup ............................................................... 12 Sammanfattning algsamhället ............................................................................................. 13 Bottenfauna .............................................................................................................................. 13-16 Abundance macrofuna .................................................................................................... 13-15 Biomassa av bottenfauna....................................................................................................... 16 Fisk ................................................................................................................................................. 17 DISKUSSION ........................................................................................................................... 18-19 SAMMANFATNING .................................................................................................................... 20 REFERENSER .............................................................................................................................. 21 BILAGOR ................................................................................................................................. 22-27 4 BAKGRUND Allmänt På uppdrag av Rewind Offshore AB har Tronerud Miljö & Natur i samarbete med Karlstad dykarklubb och Mikroalg utfört undersökningar av bottenfaunan och påväxtalger vid Stenkalles grund med anledning av en planerad vindpark i området. Samma konstellation utförde också hårdbotteninventeringar under 2005 inför vindkraftsutbyggnaden på Gässlingegrundet nord-ost om det nu aktuella området. C B A Figur1. Gässlingegrund och Stenkalles grund. Läge och djup för de studerade lokalerna på Stenkallesgrund. A. N59°12'41" E13°17'06" B. N59°13'17" E13°17'31" och C.N59°14'12" E13°18'37". 5 MÅLSÄTTNING Målet med undersökningarna var att bygga vidare på erfarenheterna och resultaten från Gässlingegrundet vid de nya undersökningarna på Stenkalles grund. Genom att genomföra undersökningar på likartat sett skulle jämförbara data erhållas. Skillnaden var att Stenkalles grund ligger ca 6-8 km längre ut i Vänern och att vattendjupet är större. I planeringen ingick också att, genom observationer från dykare i området, bedöma effekterna på fauna och flora av den befintliga vindparken på Gässlingegrundet.. Detta ökar sannolikheten för att dra rätt slutsatser av effekten av nya vindkraftverk på Stenkalles grund. METODER Provtagningen utfördes 7 november 2010. Vid tillfället var vattenståndet i Vänern 0,46 m över ”normalvatten”, en nivå som på senare år verkar vara mer normal. Vid tillfället deltog (båtförare, navigatör), (dykare, undervattensfotograf, och (dykare) och . En sten har inneslutit av dykaren i zip-påsen, Foto; Prover för bestämning av algbiomassan och bottenfaunan uttogs på tre stationer med varierande djup på Stenkalles grund 6, 8,5 och 10 m:s djup. Den metod som tillämpas är den så kallade ”plastic bag” metoden som innebär att stenar innesluts av dykare och hela innehållet med växter och djur förs upp till ytan för bestämning och kvantifiering i laboratoriet. Tidigare studier med denna metod har visat att själva provtagningsförfarandet är mindre problematiskt än befarat. Rörliga bottenlevande organismer och organismer med simförmåga som insekter, kräftdjur, m.m. 7 har i allmänhet starka skyddsreflexer som innebär att djuren söker skydd i substratet vid fara och därför vid en provtagning flyr in mot stenen och påväxten (Notini, 1980). Vid genomgång av det insamlade materialet avlägsnas synliga djur från stenarna, varefter algerna borstas bort med en fin borste. Materialet synades under lupp för att upptäcka ytterligare djur och efter att ha separerat alger från sand fick algerna sedimentera. Merparten av ovanstående vatten sögs av med hjälp av spruta. En del av algproverna, material från 25 stenar, skickades i vått tillstånd till på Mikroalg för artbestämning och analys av påväxtalgerna. Övriga prover torkades i ugn, 48 h och 75 ˚ C före vägning med analysvåg. Vid beräkningen av antal och biomassor i samtliga redovisade figurer har först stenarna normerats till varandra genom att multiplicera den faktiska ytan av stenarna med en faktor som ger mängd per stenyta i m². För att komma över från insamlade stenarnas faktiska yta till bottenytan har därefter antagits att det går dubbelt så många stenar på en m² eftersom halva stenen är vänd uppåt. Därför har samtliga här redovisade värden i figurerna multipliceras med en faktor 2. Det betyder att om samtliga här redovisade värden i stället divideras med 2 får man antal och biomassor per stenyta. RESULTAT Påväxtalger Vad är påväxtalger? Alger har länge setts som en primitiv växtgrupp, som saknar rot, stam och blad. Under senare år har man delat gruppen alger i växter, dit grön- och rödalgerna hör, och ett flertal andra grupper dit övriga alger förts. Påväxtalgerna i ett vatten utgörs av de för ögat synliga, men framför allt av de för ögat osynliga mikroskopiska alger som sitter fast på olika substrat. Detta fastsittande levnadssätt gör påväxtalgerna beroende av det omgivande vattnet för näringsupptag och gasutbyte. De påverkas också av substrattyp, temperatur- och ljusförhållanden samt vattnets rörelser. Påväxtalger är enkelt byggda och reagerar därför ofta snabbare och starkare än andra organismgrupper på förändringar i vattenkvaliteten. De flesta har en mycket stor spridningsförmåga och invaderar snabbt lämpliga substrat. Vidare är de mycket artrika, vilket gör att det alltid finns ett stort antal indikatorer på varje plats. Ett påväxtalgsamhälle representerar en summering av, och ger en integrerad bild av, de miljöförhållanden som rått under algernas levnad. Algernas livslängd varierar från art till art, och kan räcka från någon dag upp till flera år. De är en mycket viktig del i näringsväven, dels som föda åt andra organismer, dels som syreproducenter. 8 Band av kiselalgen Frustulia erifuga från 6 meters djup. Biomassa av påväxtalger Påväxt av mikroalger på 6 m:s djup på Stenkalles grund 7 november 2010. Foto: Denna intressanta bild ovan ger intryck av en relativt kraftig påväxt men det rör sig huvudsakligen om mycket tunna lager av mikroalger av stort antal olika former. 9 Totala biomassan av påväxten på olika djup vid Stenkalles grund år 2010 är mycket låg (se tabell 1 och Bilaga 4). Tabell 1. Totala biomassan (g/m2) av påväxten på olika djup vid Stenkalles grund år 2010. WGS 84 decimal N E 59.21163 13.28516 59.22141 13.29201 WGS 84 (Lat, Lon) Latitud Longitud N59°12'41" E13°17'06" N59°13'17" E13°17'31" antal stenar 5 5 djup m 6 8,5 g alg/m² medel stdav 26,98 14,65 7,32 1,82 Kvalitativ bedömning av påväxtalger Inledning I EU: s ramdirektiv för vatten heter det bland annat att man skall säkerställa en god kemisk och ekologisk status för hela Europa. I sjöar har man pekat ut fyra grupper av organismer som lämpliga för att mäta den biologiska statusen: 1. fytoplankton (växtplankton) 2. makrofyter och fytobentos (makroskopiska kärlväxter och bottenlevande alger – påväxtalger på botten) 3. bentiska evertebrater (bottenlevande ryggradslösa djur) 4. fiskfauna Av dessa grupper är fytobentos, exklusive kärlväxterna, den klart minst kända och minst använda i miljöövervakningen av sjöar. I Sverige är det bara i Vänern, Vättern och Mälaren som sådana undersökningar har gjorts mer systematiskt, och dessa prov har insamlats från ett maximalt djup av cirka 60 centimeter. De enda svenska undersökningar där det förekommer mer än någon enstaka uppgift om bottenlevande alger djupare än en meter är Stålberg (1939, Vättern), Quennerstedt (1955, sjöar i Långans vattensystem) och Kann (1993, sjön Erken). Rödalgen bäckstenhinna fotograferad på sten och genom mikroskop. I rinnande vatten har påväxtalgerna alltsedan 1980-talet varit en relativt vanlig organismgrupp för att övervaka vattendragens miljökvalité. Under senare år har de bentiska kiselalgerna använts som en standardmetod för att analysera statusen på rinnande vatten. 10 Sammanfattning algsamhället Undersökningar av det bottenlevande algsamhället i sjöar är mycket ovanliga och studier på större djup än cirka en meter är extremt ovanliga i Sverige. Därför vet vi väldigt lite om vilka arter och i vilka mängder som finns djupare i sjöar. Algsamhället på Stenkalles grund i Vänern visar på en intressant flora med några sällan eller aldrig noterade arter av blågrönalger i Sverige. Om man bortser från kiselalgerna som av resursskäl inte kunna undersökas fullständigt på mer än en nivå, så är artrikedomen störst på den grundaste lokalen, d.v.s. 6 meters djup. På detta djup registrerades även flest intressanta arter. En rödalg, smaragdpyssling som bara tidigare noterats i Vättern, frånsett ett stort antal platser i rinnande vatten, registrerades på alla provdjup. Kiselalgsamhället som endast detaljstuderades på prov från 8,5 meters djup tyder på ett välbuffrat, något mesotroft vatten och en ganska stor artrikedom. Fem arter är sällan noterade i Sverige och en art är alldeles nybeskriven. Smyckesalgen Xanthidium antilopaeum var. hebridarum. Bottenfauna Abundans av makrofauna Bottenfauna har studerats från tre lokaler med olika djup (6;8,5 och 10 m) (se Figur 1) Bottenfauna på Stenkalles grund är fåtalig. Totalt hittades 59 individer av 10 olika arter i de 35 proverna från Stenkalles grund fördelade på följande systematiska sett (se tabell 2 och Figur 2 och 3). Turbullaria 1 Tabell 2. Registrerade arter av bottenfauna vid Stenkalles grund år 2010. ChironGossosOligocheta Gastropoda Isopoda Summa midae matidae arter 3 3 1 1 13 1 10 Biomassa av bottenfauna De fåtal, oftast mycket små, individer av bottenfaunan som hittades i proverna från Stenkalles grund är för få för att erhålla meningsfulla torrvikter ifrån. Men eftersom djursammansättningen i stort sammanfaller med resultaten från Gässlingegrundet kan ett överslag av djurbiomassan på Stenkalles grund göras utifrån antal individer och tidigare vägningar. WGS 84 decimal WGS 84 (Lat, Lon) N E Latitud Longitud 59.21163 13.28516 N59°12'41" E13°17'06" 59.22141 13.29201 N59°13'17" E13°17'31" 59.23672 13.31034 N59°14'12" E13°18'37" antal stenar 10 10 15 djup m 6 8,5 10 bottenfauna ton/km² medel stdav 3,79 3,85 2,18 1,70 0,66 0,89 Kalkylen gav ca 2 ton torrvikt per km² som en beräkning för hela grundet. På Gässlingegrundet var kalkylen för faunabiomassan 4,3 ton torrvikt per km² d v s mer än dubbelt så stor. 16 Fisk Före och efter uppförandet av vindparken vid Gässlingegrundet har dykarklubben i Karlstad utfört ett mycket stort antal dykningar i området. Målet var att först lokalisera lämliga platser för uppförandet av kraftverken och efter uppförandet kontrollera fundamenten och kablarna från dessa. Vid dessa kontroller har videofilmer använts i stor omfattning som dokumentation. Ute på grundet är fiskar inte vanliga. Ibland söker sig fiskar till kablarna och deras förankring, särskilt på släta bottnar. Här ett par exempel på fiskar som hamnat på dessa filmer. Övre bilden visar en gädda och nedre bilden stjärten av en lake. Kring fundamenten har däremot en hel del småfisk observerats, då fundamenten drar till sig fisk på samma sätt som små skär. Fisken söker sig till skugga och lä för vind, vågor och strömmar. På övre delen av fundamenten närmast ytan finns även rikligt med påväxtalger med påföljd att smådjur och fiskar kan finna mer föda Foto: Observationer av enstaka lakar ute på grunden är intressanta, om de leker här ute skulle reproduktionen kunna lyckas. Laken vaktar sin rom och sina yngel därmed ökar chansen att undgå decimering från stensimporna, grundens härskare och marodörer. Enligt yrkesfiskarna sker fiske efter siklöja vid Stenkalles grund. Möjligen är förutsättningarna för att leken skall ge ett lyckat resultat bättre här ute eftersom förekomsten av stensimpor begränsas av bristen på föda under resten av året. 17 Figur 6. Antal individer av bottenfaunan vid Gässlingegrundet och Stenkalles grund (per m², medel ± stdav) Larverna livnär sig i första hand som filtrerare och detritusätare i denna magra miljö, då bottnarna vid de båda grunden är s.k. transportbottnar. På större djup övergår bottnarna i Vänern till sedimentationsbottnar och då ökar också förutsättningarna för bottenfauna. Grunda hårdbottnar med hög vattenomsättning är normalt högproduktiva områdeni exempelvis våra kustvatten. I kustområdenaväxer skogar av alger och där frodas massor av filtrerande organismer som musslor, sjöpungar, havs tulpaner etc. Dessa miljöer fungerar även som barnkammare och jaktmark för ett stort antal av våra fiskar. Att produktionen är så låg på Gässlingegrund och Stenkalles grund beror på att området är näringsfattigt. Djur- och växtbiomassan följs oftast åt i en recipient. En högre växtbiomassa medför vanligen också en högre djurbiomassa, d. v. s. att kvoten djur/alg är ungefär densamma. För djur som t ex betar växter gäller oftast den så kallade Q10 regeln d. v. s. biomassan växtätande djur motsvaras av en ca10 ggr så hög biomassa växter. Enligt dessa beräkningar är förutsättningarna för produktionen av bottenlevande fisk, i första hand stensimpa, på Stenkalles grund låg. Enligt Fiskeriverket lever stensimpan på hårda bottnar (grus och sten) i sjöar och vattendrag med klart strömmande vatten. Den föredrar klart och syrerikt vatten och håller sig i regel relativt grunt, i regel inte under 6 m. Kanske är större delen av Stenkalles grund för djupt för fisken. 19 REFERENSER Bengtsson, R. 2001. Alger som fastnar på fisknät i Vänern, Mälaren och Hjälmaren. Vänerns vattenvårdsförbund. Rapport 14. Bengtsson, R. 2010. Påväxtundersökning i Vänern 2009 Mikroalg Rapport för Väners vattenvårdsförbund. 39 s. Kann, E. 1993: Die litorale Algenaufwuchs im See Erken und in seinem Abfluss (Uppland, Schweden). Arch. Hydrobiol. Suppl. 97. Algological Studies 69: 91–112. www.fiskeriverket.se/vanstermeny/fiskochskaldjur/arter/allaarter/stensimpa.4.36bbe77c11545cd713 78000838.html Naturvårdsverket 2005. Bedömningsgrunder för makrovegetation i kust- och Havsvatten. Notini, M, 1980. Effects on Fucus macrofauna, In: NOAA The “Tsesis” oil spill. Report of the First Year Scientific Study (October 26, 1977 - December, 1978). 269 pp. Ed by Kineman, J.J., Elmgren, R. & Hansson, S. Boulder, Colorado Notini, M. 2005. Dyk inventering av hårdbottnarna vid Gässlingegrund i maj 2005. Miljö & Natur, 21 s. Notini, M. & Bengtsson Roland 2006. Dyk inventeringar av hårdbottnarna vid Gässlingegrundet under 2005. Miljö & Natur, 31 s. Stålberg, N. 1939: Lake Vättern. Acta Phytogeogr. Suec. 11. 65 s. Quennerstedt, N. 1955: Diatoméerna i Långans sjövegetation. Acta Phytogeogr. Suec. 36. 208 s. Stålberg, N. 1939: Lake Vättern. Acta Phytogeogr. Suec. 11. 65 s. 21 BILAGOR Bilaga 1. Noterade alger på borstade stenar från Stenkalles grund, Vänern 7 november 2010. Frekvens: 1 = enstaka, 2 = flera individ, 3 = mer eller mindre vanlig CYANOPHYTA (blågrönalger -bakterier) 6 m 8,5 10 m m Chroococcales (Kokkala blågrönalger -bakterier) 1 Aphanocapsa sp, cell 2 µm Chamaecalyx cfr swirenkoi ? (Sirsov) Komárek et Anagnostidis 1 Chroococales koloni, cell 4 µm 3 Chroococales koloni, cell 5 µm 1 Woronichinia naegeliana Elenkin 1 Oscillatoriales (Kryptrådsalger) Geitlerinema splendida (Grev.) Anagnostides 1 1 Komvophoron sp Anagnostides et Komarék 1 Leibleinia cfr epiphytica (Hieronymus) Compére 1 Microcoleus paludosus Gomont ex Gomont 1 Microcoleus/Trichocoleus nov sp ? 1 1 Oscillatoria limosa Kuetz. 2 3 Oscillatoria tenuis Ag. 3 1 3 1 Oscillatoria sp B <5; L 7,5-11um Oscillatoria sp 5 µm 1 Phormidium sp 1 Plectonema tomasinianum Bornet ex Gomont 1 RHODOPHYTA (Rödalger) Achrochaetiales Audouinella chalybea (Roth) Bory 2 2 2 Hildenbrandiales Hildenbrandia rivularis (Lieb.) Ag. 1 HETEROKONTOPHYTA TRIBOPHYCEAE (Gulgrönalger) Tribonema vulgare Pascher 1 FUCOPHYCEAE (Brunalger) Heribaudiella fluviatilis (Aersch.) Sved. 1 CHLOROPHYTA CHLOROPHYCEAE (Grönalger) Cladophorales (Grönslick m fl.) Cladophora sp 1 Chaetophorales (Hjorthornsalger) Gongrosira cf debaryana Rabenh. 1 1 Chlorococcales (Kokkala grönalger) Pediastrum boryanum v cornutum (Racib.) Sulek 1 Pediastrum sp 1 Scenedesmus sp Meyen 1 Oedogoniales (Ringalger) Oedogonium sp 10 x 34 um Link 1 22 Bilaga 2. Kiselalger från 8,5 m djup vid Stenkalles grund, Vänern november 2010 Analys Sötvattenkonsult Bernt Sandell, Jönköping. Frekvens: 1 = sällsynt ( < 1% ), 2 = ovanlig ( 1 -3% ), 3 = måttligt ( >3 - 10%), 4 = rikligt ( > 10% ) Mindre ofta noterade arter i Sverige har markerats med understrykning. Släkte, art, variant Aulacoseira. subarctica (O. Müller) Haworth Achnanthidium minutissimum-gruppen Achnanthidium caledonicum Lange-Bertalot, 1999 Rossithidium pusillum Round & Bukhtiyarova Amphora aequalis Krammer Aulacoseiraislandica sub sp helvetica (O. Müller) Simonsen Aulacoseira pusilla (F.Meisteri)Tuji &Houki Aulacoseira spp Cyclotella cfr comensis Grunow Cyclotella spp Stephanodiscus medius Håkansson Stephanodiscus parvus Stoermer & Håkansson Fragilaria crotonensis Kitton Karayevia clevei var clevei Round & Bukhtiyarova Navicula cryptotenella Lange-Bertalot Navicula aquaedurae Lange-Bertalot Amphora spp Gomphonema spp Gomphosphenia lingulatiformis (Lange-Bertalot & Reichardt) Lange-Bertalot Nitzschia dissipata var dissipata (Kützing) Grunow Nitzschia spp Amphora indistincta Levkov Aulacoseira ambigua (Grunow) Simonsen Cyclotella kuetzingiana Thwaites Stephanodiscus neoastraea Håkansson & Hickel Tabellaria flocculosa (Roth) Kützing Eunotia minor (Kützing) Grunow Frustulia amphipleuroides (Grunow) Cleve-Euler Diploneis elliptica var elliptica (Kützing) Cleve Gyrosigma acuminatum (Kützing) Rabenhorst Amphora inariensis Krammer Gomphonema auritum A. Braun & Kützing Gomphonema insigne Gregory Rhoicosphenia abbreviata (C.A. Agardh) Lange-Bertalot Nitzschia sp ( J Ölkky sp Nr 1 ) Melosira varians Agardh Cyclotella (Puncticulata) radiosa Håkansson Cyclotella schumannii (Grunow) Håkansson Discotella stelligera (Cleve & Grunow) Houk & Klee Cyclostephanos dubius (Fricke) Round Diatoma tenuis Agardh Fragilaria capucina var capucina Desmazières 24 4 4 4 4 4 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 1 1 1 1 1 1 1 Fragilaria capucina-gruppen < 3,5µm bred Fragilaria sandellii Jarlman Ctenophora pulchella (Ralfs & Kutz.) Williams & Round Eunotia pectinalis (Kützing) Rabenhorst Planothidium exigua Cocconeis placentula Ehrenberg Navicula tripunctata (O. Müller) Bory Navicula cf tripunctata / nova sp Naviculadicta schmassmannii Hustedt Brachysira microcephala (Grunow) Compère Brachysira vitrea (Grunow) Ross in Hartley Encyonema silesiaca var silesiaca Krammer Encyonema ventricosum (Agardh) Grunow Cymbella cymbiformis Agardh Reimeria sinuata (Gregory) Kociolek & Stoermer Gomphonema parvulum f parvulum (Kützing) Kützing Gomphonema acuminatum Ehrenberg Gomphonema brebissonii Kützing Caloneis bacillum (Grunow) Cleve Tryblionella angustata W. Smith Surirella turgida W.M. Smith Kiselalgen Cymatopleura elliptic med kloroplaster i viloläge 25 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 Bilaga 3. Stenkalles grund provtagning av stenar 7november 2011, makrofauna antal Djup stenyta cm² 6 6 6 6 6 6 6 6 6 6 8,5 8,5 8,5 8,5 8,5 8,5 8,5 8,5 8,5 8,5 10 10 10 10 10 10 10 10 10 10 10 10 10 10 10 115,90 139,04 113,06 113,94 144,28 146,46 79,01 89,05 117,43 46,71 206,48 91,89 185,97 157,59 89,27 91,67 96,47 83,16 59,81 53,04 155,84 113,28 87,96 51,51 63,30 110,23 56,97 61,77 113,50 98,00 73,99 94,73 132,27 99,75 93,86 Summa N=25 Pis Turb Chi a1 Tri Glo Oli a1 a1 ac2 a1 b1 a1 a1 b1 a1 aa2 ab2 a1 aaac4 b1 a1 ab2 ac2 Iso a1 a1 a1 ab2 a1 c1 a1 b1 a1 a1 a1 a1 a1 a1 aa2 a1 a1 a1 a1 1a aab3 a1 a1 a1 b1 b1 aa2 a1 stenyta cm² Pis Turb Chi Tri Glo Oli 3627,20 0 1 15 0 27 6 % 0 summa % Gast Ase 1,69 25,42 Maskar 7 11,86 0 45,76 Insekter 42 71,19 26 Gast Ase 5 10,17 8,47 Kräftdjur 10 16,95 0 djur tot 4 3 3 2 0 3 3 1 7 6 2 3 3 0 2 3 1 4 2 0 0 1 0 1 0 0 1 1 0 0 0 2 0 1 0 Iso djur tot 5 59 0 8,47 Snäckor 0 0 100 djur tot 59 100 Bilaga 4 station A A A A A A A A A A B B B B B B B B B B C C C C C C C C C C C C C C C A+B+C Stenkalles grund provtagning av stenar 7 november 2019, beräkningar djup m stenyta cm² djur tot k ger m² Tot tv g g alg/m² tot ant/m² 6 6 6 6 6 6 6 6 6 6 8,5 8,5 8,5 8,5 8,5 8,5 8,5 8,5 8,5 8,5 10 10 10 10 10 10 10 10 10 10 10 10 10 10 10 115,90 139,04 113,06 113,94 144,28 146,46 79,01 89,05 117,43 46,71 206,48 91,89 185,97 157,59 89,27 91,67 96,47 83,16 59,81 53,04 155,84 113,28 87,96 51,51 63,30 110,23 56,97 61,77 113,50 98,00 73,99 94,73 132,27 99,75 93,86 Summa n=25 stenyta cm² 3627,20 4 3 3 2 0 3 3 1 7 6 2 3 3 0 2 3 1 4 2 0 0 1 0 1 0 0 1 1 0 0 0 2 0 1 0 djur tot 59 86,28 71,92 88,45 87,77 69,31 68,28 126,56 112,29 85,16 214,09 48,43 108,82 53,77 63,46 112,02 109,08 103,65 120,25 167,21 188,54 64,17 88,28 113,68 194,13 157,98 90,72 175,54 161,89 88,11 102,04 135,15 105,56 75,60 100,25 106,55 27 0,289 0,145 0,134 0,362 0,238 19,733 18,351 15,047 30,827 50,953 0,072 0,052 0,045 0,052 0,049 7,854 5,390 5,411 8,695 9,238 345,12 215,77 265,34 175,54 0 204,84 379,68 112,29 596,11 1284,53 96,86 326,47 161,32 0 224,03 327,25 103,65 481,00 334,42 0 0 88,28 0,00 194,13 0,00 0,00 175,54 161,89 0 0 0 211,13 0,00 100,25 0 tot ant/m² 6565,43