Årgång 36
Nr 1, mars 2012
Medlemstidning för
Göteborgs Astronomiska Klubb
www.goteborgsastronomiskaklubb.se
2
Medlem i Göteborgs Astronomiska Klubb
blir du enklast genom att betala in
200 kronor till plusgirokonto: 4 77 03 - 4.
ungdom till och med 19 år: 100 kronor
familj: 300 kronor
skola/bibliotek/institution: 500 kronor*
Glöm inte att meddela namn, adress, telefon, e-post och födelseår (om du är under 18)!
Som medlem får du:
- tillgång till klubbens bibliotek
- gå på 3 - 4 populärvetenskapliga föredrag per termin
- gå på visningar vid klubbens observatorium i Mölnlycke
- komma med på “star parties” på olika ställen i landet
- rabatt på medlemskap i och tidskrifterna från Svenska Astronomiska Sällskapet (SAS) och
Svensk Amatörastronomisk Förening (SAAF)
Är du inte medlem så passa på att betala redan idag.
Medlemskapet gäller ett år från det datum du betalar!
Tilläggsavgifter: (Obs! Angivna tilläggsavgifter gäller för dem som betalar
grundavgift till GAK )
Svenska Astronomiska Sällskapet (SAS): 200:- (ordinarie avgift 240:- )
Då får du tidskriften Populär Astronomi, 4 nummer per år.
Hemsida: www.astronomiska.se
Svensk AmatörAstronomisk Förening (SAAF): 150:- (ordinarie avgift 220:- )
Då får du tidskriften Telescopium, 4 nummer per år. Flerårig prenumeration ger
”mängdrabatt”.
Hemsida: www.saaf.se
* Institutioner har fler förmåner. Kontakta ordföranden för mer information!
E-postadresser: [email protected]
Bidrag till denna tidskrift kan sändas till [email protected]
Penninggåvor till GAK-fonden mottages tacksamt när som helst!
Från och med i år kan du läsa AURORA via hemsidan.
- Klicka på Aurora i innehållsförteckningen till vänster på hemsidan.
- På Aurorasidan hittar du texten:
”Som medlem kan du läsa de senaste numren via denna
länk””(kräver
- Klicka på länken. I år (2012) skall du ange medlem och lösenordet
st10iii
Nästa nummer beräknas utkomma i början av juni 2012.
MANUSSTOPP: 1 maj 2012
3
GAK:s STYRELSE:
Christian Vestergaard
Claes-Göran Carlsson
Jan Persson
Jan-Gunnar Tingsell
Göran Kajler
Olof Karmedal
Ingemar Ewaldz
(ordf.)
(vice ordf.)
(kassör)
(sekr.)
(obs.-förv.)
(ledamot)
(ledamot)
Gunnar Sporrong
Sven-Göran Lätt
Joaquin Vijil
Christer Brattås
Hans Almgren
Saied Amini
Anders Winnberg
(ledamot)
(suppleant)
(suppleant)
(suppleant)
(suppleant)
(suppleant)
(medlemsadm.)
ÅRSMÖTEN
Söndagen den 18 mars 2012 är det dags för årsmöten.
Kl. 12:00 årsmöte med Slottsskogsobservatoriets Vänner
Kl. 13:00 årsmöte med GAK
Kl. 14:00 professor Kjell Eriksson håller föredrag om AGB-stjärnor.
Alla medlemmar inbjudes att delta!
Årsmötet 2012-03-18
Föredragningslista (GAK)
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
14.
Årsmötets öppnande
Val av ordförande och sekreterare för årsmötet
Fråga om mötet är utlyst i enlighet med stadgarna
Val av två personer med uppgift att tillsammans med mötesordföranden
justera protokollet för årsmötet
Styrelsens verksamhetsberättelse
Ekonomisk redovisning för år 2011
Revisorernas berättelse för verksamhetsåret 2011
Fråga om ansvarfrihet för styrelsen
Val av ordförande och styrelseledamöter
Val av två ordinarie revisorer
Val av klubbens firmatecknare
Medlemsavgift för 2013 ( Förslag: oförändrad 200:- för vuxna, 100:- för
ungdom t.o.m. 19 år, 300:- för familj)
Övriga frågor
Årsmötet avslutas
4
Studiecirkel
En nybörjarcirkel i astronomi startar i slutet av april med fortsättning i september. Den
kommer att gå på tisdagar mellan 18.30 och 20.15 (+/- 10 minuter). Kursboken heter
”Populärt om Astronomi” och är skriven av Mikael Lerner från Onsala
Rymdobservatorium. Den kan köpas på Slottsskogsobservatoriet för 80 kronor.
Anmälningar prioriteras i kronologisk ordning. Du får information om startdatum när
du anmält dig.
Innehåll:
1. Solen, enda stjärnan vi kan studera i detalj.
2. Stenplaneterna, Merkurius, Venus, Jorden, Månen, Mars och asteroiderna.
3. Klimatet och astronomin, lite om atmosfärer.
4. Gasplaneterna – Jupiter, Saturnus, Uranus, Neptunus.
5. Kometer och plutoider och lite om hotet mot Jorden.
6. Stjärnors liv och generationsväxlingar.
7. Vintergatan och andra galaxer.
8. Liv i universum.
9. Kosmologi, universums historia.
10. Amatörastronomi för nybörjare.
Denna fantastiska vädersol fotograferades av Kurt Steffner i december 2010.
Halofenomenet är ganska vanligt men sällan så här tydligt. Det orsakas av sexsidiga
iskristaller, vilka reflekterar solljuset så att en 22-gradersring kan bildas runt solen.
Om denna ring hamnar nära horisonten bildas så kallade vädersolar eller solhundar.
Kan i sällsynta fall observeras även vid fullmåne.
5
KALENDARIUM
Om inget annat anges, hålls föredragen i Hörsalen, Slottsskogsobservatoriet
Adress: Björn Hedvalls stig
Stjärnhimmelsvisningar vid Slottsskogsobservarotiet
Se program på Slottsskogsobservatoriets hemsida!
Stjärnhimmelsvisningar vid klubbobservatoriet.
Datum inom parentes ska ses som reservdatum vid dåligt väder.
Medtag ficklampa och varma kläder.
5 febr.
2012
14:00
Föredrag: Infraröd astronomisk forskning med det
rymdbaserade Herschel-teleskopet. (preliminär titel)
Docent Kay Justtanont CTH/OSO
Föredraget hålles på engelska.
17 &
(18)
februari
kl.
19:00
Stjärnhimmelsvisning vid klubbobservatoriet
Johan Linnér tel:070-313 03 28
e-mail: [email protected]
18 mars
2012
12:00
13:00
14:00
Årsmöte SV
Årsmöte GAK
Föredrag: Kolstjärnor – modell och verklighet,
Prof. Kjell Eriksson
16 &
(17)
mars
kl.
19:00
Stjärnhimmelsvisning vid klubbobservatoriet
Johan Sandqvist tel:076-209 03 61
e-mail: [email protected]
15 april
2012
14:00
Föredrag: Om konsten att mäta en miljard stjärnor - ESAsatelliten GAIA, Docent Ulrike Heiter, Uppsala universitet
13 &
(14)
april
kl.
21:00
Stjärnhimmelsvisning vid klubbobservatoriet
Göran Kajler tel: 070-28 20 652
e-mail: visningsledare-4@ goteborgsastronomiskaklubb.se
13 maj
2012
14:00
Föredrag: Sveriges första kvinnliga astronom. Hennes namn
var Frida Palmér och disputerade på Lunds Observatorium
1939. Fil. dr Charlotte Sikö-Helin, ordförande i Hallands
Astronomiska Sällskap
6
Rapport från
klubbobservatoriet, jan-2012
Visningsverksamheten
har
åter
kommit igång på klubbobservatoriet
efter en tids frånvaro. Under hösten
hölls tre visningar och under våren
ligger fyra visningar planerade.
Kalendern för dessa är upplagd på vår
hemsida:
www.goteborgsastronomiskaklubb.se
Den senaste visningen hölls den 13
januari i år och hade 5 besökare.
Visningsledare var Bengt Andrén och
han var mycket nöjd med kvällen.
Man började före utsatt tid för att
hinna med Venus. Sedan tittade man
på Jupiter, Orionnebulosan (M42) och
senare på kvällen klev även månen
upp. Det blev en lång kväll och kylan
gjorde sig påmind mot slutet. Man
hann även med några fotograferingsförsök genom refraktorn. Dels
via en adapter för systemkamera, dels
en bild på fri hand med en kompaktkamera. Den senare stod Bengt
Andrén för och den kan beskådas här
nedan.
För övrigt kan nämnas att det varit ett
par arbetsdagar under hösten där lite
skräp och gamla möbler körts till
tippen. Det har inhandlats två nya
lagerhyllor samt ett antal backar som
ska fyllas på med diverse grejer. En
arbetsbänk med skruvstycke, verktygstavla och bra belysning ska inredas, så att man kan utföra en del
servicearbete på plats.
En ny observationspall med höj- och
sänkbar sits har inhandlats på second
hand och även en minisolstol för
riktigt låga sittställningar har införskaffats. Ett laptop-bord har fått ny
färg, trappan har fått halkskydd,
klappstolar med frigolitdynor finns till
besökare och det är mycket annat på
gång.
Motorerna till kupolens luckor är nu
klara och har varit igång sedan tidigt i
höstas. Två rejäla elektronikboxar
med start- och stoppknappar har
monterats och nu ska de bara märkas
upp med textremsor.
Sladdarna kommer också att kunna
snurras ihop och läggas snyggt och
prydligt i plastkorgar på kupolens
insida.
Dobsonteleskopet har försetts med en
ny två tum Crayfordfokuserare och ett
tvåtumsokular. Ett Baader solfilter
7
har också inhandlats och ska ersätta
det gamla filtret som är defekt.
Det blir ju en Venuspassage på
nationaldagsmorgonen och det lär gå
att beskåda den sista tredjedelen av
denna vid soluppgången. Vi kommer
naturligtvis att försöka observera detta
från Lahall om möjligt. Naturligtvis
måste man ha vädret med sig men det
kan också finnas ett bekymmer med
fri horisontlinje i denna riktning. Det
är möjligt att skogen kan skymma så
mycket att man inte kan se passagen.
Vi får återkomma med information
om detta längre fram och den kommer
att läggas ut på hemsidan.
”Nästan allt är möjligt.”
Göran Kajler, föreståndare
8
Föreläsning
I december 2011 höll professor emeritus Claes-Ingvar Lagerkvist ett föredrag i Slottsskogsobservatoriet om asteroider och småplanter i solsystemet.
Följande citat liksom bilden nedan är
hämtade från en sammanställning över
”svenska” asteroider.1
”Claes-Ingvar Lagerkvist, planetary
astronomer at the Uppsala Astronomical Observatory, well known for
his observational work on shapes and
spin properties of minor planets,
particularly small ones. His research
has also provided extensive astrometric
data and has led to the numbering of
six of his discoveries as of July 1984.
An inspiring teacher with a great
ability to stimulate the interest and
research activity of young students,
Lagerkvist has made important contributions to the popularization of astronomy in
Sweden in recent years. Citation prepared by H. Rickman.”
Sista(?) bilden som togs med Schmidtteleskopet på La Silla, november 27, 1998 av
kometen Hale-Bopp
1
http://www.astro.uu.se/~classe/svenska_asteroider.html
9
Voyager 1 på väg ut ur solsystemet
Citerar Assi Süers blogg 2011-12-06 2
Läste precis ett inlägg som Universe today har skrivit. Det handlar om Voyager 1, en
satellit som jag har skrivit om tidigare. Nu finns det nya uppdateringar kring den,
satelliten som har rest i rymden sen 1977! Man kan nästan inte tro det, över 30 år i
rymden!
Den har rest väldigt långt, ca 133 AU (1 AU=149 598 000 000 km) och befinner sig
i "stagnation region", vilket är regionen mellan den interstellära rymden och
heliosfären. Med interstellära rymden menar jag då området som inte påverkas av
solen. Heliosfären är då området där man fortfarande känner av solens magnetfält.
Snart är den alltså utanför heliosfären och i rymden, och det är nu man vet hur det är
mellan stjärnorna i rymden. Här finns det inget och inga krafter från solen som stör,
precis som det är mellan alla stjärnor i rymden. Man tror att den kommer att passera
denna gräns inom några månader eller till och med år.
"The magnetometer aboard Voyager 1 has picked up an increase in the intensity of the
magnetic field located within this “stagnation field.” Essentially the inward pressure
from interstellar space is compressing the magnetic field to twice its original density.
The spacecraft has also detected a 100-fold increase in the intensity of high-energy
electrons diffusing into our solar system from outside – this is yet another indicator
that Voyager 1 is approaching the heliosphere." (Källa: Unversetoday)
2
http://astronomi.blogg.se/
10
RECENSIONER
Jan Sandström
A Field Guide to Deep-Sky Objects
Michael D. Inglis
Springer-Verlag, Heidelberg, 2012, ISBN 978-1-4614-1265-6
häftad, 278 sidor, pris: 35.99 pund.
Michael Inglis är engelsman (fattas bara, med det efternamnet). Till professionen
astronom, men med ett djupt förflutet inom amatörastronomin. Bland annat som
medlem i den förnämliga, engelska deep-sky föreningen Webb Society. Numera är
han verksam som professor vid State University i New York. Den här boken kom i sin
första upplaga 2007 och har väl egentligen blivit så värst mycket uppdaterad. Boken är
helt enkelt en vägvisare till olika typer av objekt under ett kalenderår. Lämplig för
jordens alla latituder. Efter en introduktion till stjärnhimlen objekten, instrument och
olika observationstekniker, så kommer själva katalogdelen. Den här boken innehåller
inga stjärnkartor och praktiskt taget inga fotografier. Men däremot så är det uppdelad
på en mängd kategorier som inte brukar förekomma när det gäller Deep-sky objekt.
Förutom de traditionella såsom öppna stjärnhopar, galaxer och dylikt, så hittar vi listor
för de ljusaste stjärnorna, de närmaste stjärnorna, olika spektralklasser, de rödaste
stjärnorna och naturligtvis dubbel och multipelstjärnor. Objekten delas in i
kategorierna lätta, medium och svåra. Uppgifterna som ges om objekten varierar
verkligen. I en del fall fattas saker som man skulle vilja ha haft med. Ibland får man
intrycket av att boken skulle ha mått väl av att innehålla lite mindre antal förslag och
istället fler data om de som finns med. Ibland kommer helt förbluffande uppgifter som
säkert bottnar i att Inglis är yrkesastronom. Jag tror att få amatörastronomer ute vid
teleskopet bryr sig så värst mycket om att den och den stjärnan har starka
absortionslinjer för silikon etc. Jag retar mig också på att Inglis när det gäller
multipelstjärnor bara ger separationen mellan primärstjärnan och sekundären. Det
intresserar åtminstone undertecknad höggradigt vad separationen till den tredje
komponenten är när jag försöker observera en trippelstjärna. Bokens två sista kapitel
av sju tar upp svåra objekt typ kvasarer och stellära svarta hål mm. Det sjunde
avsnittet redovisar så objekt för ”blotta ögat”. Här kan man nog säga att en del av dom
som han inkluderar kräver mycket goda observationsförhållanden och likaledes en
mycket god syn för att se med blotta ögat. Likaså undrar jag vad det egentligen ger att
bara svagt kunna ana en ytterst ljussvag dimfläck med indirekt seende. Visserligen är
ju det vad man ibland gör när man ägnar sig åt t.ex. ljussvaga galaxer med teleskopet,
men när det gäller observationer med blotta ögat så är det väl rimligare att man i så
fall investerar i en billig fältkikare.
11
Sammanfattningsvis: En del skönhetsfel, men ändå många fina tips av en erfaren
observatör. Att boken kommer i en andra upplaga talar ju också för att den har sina
förtjänster. Michael Inglis har också tidigare skrivit flera fina böcker som riktar sig till
relativt erfarna amatörastronomer, exempelvis ”An Observers Guide to Stellar
Evolution” och år 2007, ”Astrophysics is Easy”.
Observing the Messier Objects with a Small, Telescope
Philip Pugh
Springer-Verlag, Heidelberg, 2012, ISBN 978-0-387-85356-7, häftad, 401 sidor, pris:
40.99 pund.
Handböcker för att observer de 110 objekten i den berömde franska 1700-tals
kometjägaren Charles Messier, finns det gott om och här kommer ytterligare en. Den
är skriven av den genomsnittligt erfarne engelske amatörastronomen Philip Pugh och
handlar om att observera de 110 objekten med små instrument. Den visar vad vi kan
vänta oss om vi observerar från norra Europa eller USA. De instrument som Pugh har
använt är en Skywatcher Maksutov-Cassegrain med 5 tums öppning, Helios Stellar
kikare 15X70 samt en Skywatcher Star Travel 80 Short Tube refraktor. Varje objekt
beskrivs med hjälp av talrika fotografier av ytterst skiftande kvallite och tämligen
värdelösa sökarkartor på 2-4 sidor. Om varje objekt får vi först allmän information,
när Messier eller någon annan fann objektet etc. Därefter var och hur man ska hitta
det, en liten faktaruta med objekttyp, RA och deklination samt magnitud. Därefter hur
det ser ut i något av de ovan nämnda instrumenten, Charles Messiers
originalanteckningar (översatta till engelska) om detsamma, hur man ska observera det
samt eventuella, fotografiska detaljer. På det hela taget lämnar Pugh realistiska
beskrivningar, ibland nästan lite i överkant negativa, av vad man kan förvänta sig.
Under en mörk himmel kan man faktiskt med de instrument som står till buds se fler
detaljer än vad han ger sken av. Men man känner igen mycket av sina egna
vedermödor i början av ”karriären”. Han verkar också vara en föreningsmänniska och
utan tvivel har han och hans vänner trevligt när de är ute under den engelska
natthimlen och observerar. Man känner också igen mycket av upptäckandets glädje
och det ger hela framställningen charm. Jag har förvisso läst bättre och mera
detaljerade observationshandledningar av Messierobjekt, men jag är ändå väldigt svag
för den här lilla boken. En trevlig och lärorik minibiografi på 30 sidor över Charles
Messier samt en rejäl ordlista i slutet av boken höjer värdet.
12
Celestial Delights
Francis Reddy
Springer-Verlag, Heidelberg, 2012, ISBN 978-1-4614-0609-9, häftad, 438 sidor, pris:
40.99 pund.
Låt mig säga det direkt. Den här boken är tillsammans med Steinieckes ”Galaxies and
How to Observe Them” den bästa observationshandledning jag läst. Och tro mig, jag
har hunnit med några. Denne eminente amerikan, Francis Reddy är vetenskapsskribent
för Syneren Technologies Corporation, som i sin tur arbetar på kontrakt med NASA
Goddard Space Center, så det är kanske inte att undra på att han är skicklig. Det här är
till på köpet tredje, upparbetade upplagan av boken. Men det som är mest fascinerande
med boken är helhetsintrycket. Reddy behärskar både det rent astronomiska, fysik och
teknik, och inte minst är han mycket kunnig när det gäller folklore och myter kring de
himmelska objekten och företeelserna. Därtill en duktig pedagog som kan lära ut med
enkla ord och termer.
Det här är en bok som både nybörjare och erfaren amatörastronom har mycket att ösa
ur. På något sätt som man alltför sällan upplever så flyter det bara på naturligt att
fortsätta att läsa när man väl har börjat.
Boken är uppdelad på nio stycken väl illustrerade (med väl menar jag att det är rätt
antal illustrationer och diagram samt skisser, i stort sett alla fyller sin funktion, men
det är ändå texten som dominerar).
Första kapitlet är en introduktion, där han sätter läsaren in i vad detta med astronomi
och kosmologi menas och framförallt sätter in människan, både dagens nutidsmänniska och gårdagens i sitt rätta, kosmiska sammanhang, något som ofta missas.
Därefter följer kapitel om månen, om Venus och Merkurius, samt ett avsnitt om soloch månförmörkelser.
De nästa två kapitlen ägnas åt Mars, Jupiter och Saturnus samt deras viktigaste månar.
Han hoppar faktiskt över de yttre delarna av solsystemet bortsett från kometer, helt
enkelt för att det knappast är något som berör den genomsnittlige observatören.
Därefter ett synnerligen intressant kapitel om stjärnbilder, där han refererar till
Bradley Schaeffer, som har lagt ner ett stort arbete på att spåra de klassiska 48
stjärnbildernas rötter. Några är urgamla, men annars verkar det som om spåren leder
till assyrierna för ungefär 3400 år sedan.
Bokens två sista kapitel ägnas åt meteorer samt oförutsägbara saker som kan dyka upp
på den vaksamme observatörens himmel. Dit räknas kometer, norr- och sydsken samt
supernovor (och novor).
Varje kapitel avslutas med referenslista och en tabell med nyttiga webbadresser. Men
boken innehåller också fyra appendix om sammanlagt hundra sidor där alla intressanta
företeelser från år 2011 t.o.m. 2020 redovisas i tabellform och sammanfattningar för
varje år. Händelserna redovisas månad för månad. Lägg till detta en astronomisk
ordlista på 12 sidor allra längst bak. Massvis med skisser över planetpositioner,
okultationer, stjärnkartor förhöjer boken ytterligare. Ska ni bara köpa en astronomibok
under år 2012 så bör den här vara en mycket stark kandidat.
13
The Chemical Cosmos.
Steve Miller
Springer-Verlag, Heidelberg, 2012, ISBN 978-1-4419-8443-2, häftad, 248 sidor, pris:
26.99 pund
Den här boken fokuserar på kemin i universum och dess stora betydelse för hur det
utvecklas. För utvecklas gör det, dynamiskt och egentligen med en rasande fart, även
om det ur människans synvinkel kan förefalla evigt. Till allra största delen handlar det
om molekyler, alltså ett flertal atomer ”ihopbundna” med varandra genom elektronernas verkan. Men naturligtvis måste man ha ett någorlunda grepp om vad atomer
är för att förstå molekylerna. Författaren Steve Miller, verksam vid University College
of London ger kanske en väl ytlig bild av det, men å andra sidan undviker han
skickligt att gå i ”kvantfällan” dvs. beskriva kvantfysiken så noggrant så att det inte
blir något kvar åt det övriga. Kvantfysiken spelar en stor roll för molekylers
vibrationer och vridningar i och med att Heisenbergs osäkerhetsrelation inte tillåter
någon molekyl, inte ens i de kallaste interstellära moln, att helt sakna rörelse.
Molekyler är livsviktiga i stjärnbildningen för att ge ifrån sig energi under protostjärnans kontraktionsfas, detta tillsammans med magnetfält. Här spelar
trippelvätemolekylen en avgörande roll genom att vara dels lätt att bilda, dels genom
att vara reaktiv med andra molekyler och atomer.
Efterhand som vi rör oss in mot vårt eget solsystem så tar kolmolekyler över allt mer,
de är ju fundamentala för organiskt liv, åtminstone som vi känner till det. Fram till
ungefär hälften av boken är det väldigt mycket kemi och kemiska bindningar, ibland
blir det nästan som om Miller tappar bort det astronomiska sammanhanget bland alla
valenser och bindningar, men å andra sidan är hans språk lättförståeligt och han tynger
inte framställningen med en massa kemiska formler. Bokens senare del handlar
mycket om vårt solsystem, dess skapelse, kometer och meteorer, Jupiter och sist hur
livet uppkom på vår jord.
Miller hinner också med en liten utvikning till extrasolära planeter. Boken innehåller
också en detaljerad referenslista och lite bra webbadresser. Jag hade dock gärna sett en
astronomisk ordlista med, då boken är avsedd för nybörjare inom det astrokemiska
området och intresserade lekmän. Som en sådan får jag säga att den väl fyller sin plats
och åtminstone jag själv, som ligger mera åt det astrofysikaliska än det astrokemiska,
lärde mig en hel del nytt. Kan rekommenderas.
14
Astronomiska händelser år 2012
sammanställda av Assi Süer
Nu har ett nytt år just börjat och det finns saker att se fram emot. Nedan hittar ni en
astronomisk kalender med allt som kommer att hända i år. Jag hoppas att jag har fått
med allt!
Januari
3/4 (maximum) - Kvadrantiderna, ett meteorregn. Upp till 300 meteorer/h går att se
om man har tur.
Mars
3 - Planeten mars kommer att vara som närmast jorden. Passa på att gå ut med era
teleskop.
14 - Venus och Jupiter konjuktion. Himlakropparna kommer att vara väldigt nära
varandra, och det går inte att missa. Missta dem inte för stjärnor
April
15 - Saturnus kommer att vara väldigt nära jorden, vilket betyder fina astrofotografier
och en mer detaljerad Saturnus genom okularet! Missa inte att observera den då!
22 (maximum) - Lyriderna. Ett meteorregn som man kan se varje år. Har man tur med
vädret så kommer man att kunna se mellan 15-30 st. /h
3 (maximum) - Eta-Aquariderna, också ett meteorregn. Upp till 300 går att se!
Maj
20 - Solförmörkelse. Dock går det inte att se från Sverige, men runt Asien går det
däremot.
Juni
4 - Partiell månförmörkelse. Går att se endast från Asien, tråkigt nog.
6 - Venuspassage. Venus kommer att passera framför solen. Har ni ett solteleskop så
kommer ni att kunna se en svart prick framför solen. Har ni inte ett så får ni projicera
bilden på ett papper. Kommer att kunna ses runt kl 04:36 från Stockholm. Kommer att
påminna er i förväg så att ingen missar detta. Är säker på att observatoriet kommer att
ha öppet då. Annars ska jag se till att det är öppet.
Augusti
6 - Marslandaren Curious kommer äntligen att landa på den röda planeten.
12 (maximum) - Perseiderna, vilket är ett meteorregn. Det går att se mellan 30-200
st/h.
24 - Neptunus är som närmast jorden. Har aldrig sett planeten med ett teleskop.
Kanske hittar jag, och ni också, den i år?
15
September
29 - Uranus är som närmast jorden.
Oktober
21 - Orioniderna. Ännu ett meteorregn med ca 40 meteorer/h
November
13- Total solförmörkelse. Går bara att se kring Australien.
17- Leoniderna, vilket är ett meteorregn. Man kan se upp till 10 000 stycken om man
har tur!
27- Konjuktion mellan Venus och Saturnus. Planeterna kommer att vara nära varandra
på himlen.
28- Penumbral månförmörkelse. Går att se från Europa. Vi kommer att kunna se den
när månen går upp.
December
3- Jupiter är som närmast jorden.
15- (maximum)- Geminiderna, ännu ett meteorregn. Går att se runt 100 st /h.
HÄR (http://stjarnhimlen.se/2012/meteors.html) hittar du en kalender med fler
meteorsvärmar ifall du är intresserad.
Vill du se jorden i
”HD”? Titta på
http://www.flickr.com/p
hotos/gsfc/6760135001/
sizes/m/in/photostream/
Some rights reserved by
NASA Goddard Photo and
Video
16
Den aktuella solstrykande kometen C-2011 W3 Lovejoy.
Den här bilden och den på pärmens framsida är tagen på juldagen utanför Perth,
Australien av Grahame Kelaher. Publicerade med särskilt tillstånd av Grahame
Kelaher©.
Kometen eller Christmas Comet, som den populärt kallas, har kunnat ses endast från
södra hemisfären. Kometens stoftsvans är på hela 22 grader.
